Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fnittra’

Fröjdefull fredag

Ett gladeligt inlägg.


 

Pepparkaka i tre delar i hand

Jag vann inte bara min lunch, jag lyckades knacka min pepparkaka i tre delar och fick därmed tre önskningar också.

Jag hetew Bawbwo fwån Mawabo. Glöm inte att hashtagga ewt kwamkalasch!

Den reklamen hör jag på radio varje vardagsmorgon och den är så dålig att den är bra. Jag börjar mina dagar med ett skratt, alltså. Så lättroad är jag! Därför är det inte konstigt att jag kommer till jobbet med garv i kroppen. Inte trodde jag att jag skulle fortsätta skratta denna fredag när jag fick ett akutjobb dumpat i knäet i onsdags eftermiddag, ett jobb som skulle vara klart senast söndag (eller fredag, dårå, eftersom jag jobbar kontorstid). Men det jobbet flöt på så bra. Vi kom snabbt överens om nivå, vem som skulle göra vad och sen var det bara att göra det. Extra roligt var det förstås när den nöjde författaren via e-post uttryckte sin stora uppskattning. Sånt värmer. Sånt ger bränsle att gå vidare och vidare och vidare… Med lite paus för lunch och fika. En lunch som jag för övrigt VANN – det vill säga jag slog tärningarna, fick triss i ettor och kunde äta lunch i restaurangen alldeles gratis. Tur som en tokig! Och som NK* sa:

Nu kan du köpa en flaska vin för lunchpengarna i stället.

Och det gjorde jag… Men först jobbade jag färdigt. Och tog också flera tillfällen i akt att dokumentera så kallad kontorshumor. Just skratt kring kontorshumor började redan häromdan när kollegan E undrade om jag trodde att jag skulle få skorna putsade av Nån eftersom jag hade ställt dem utanför min kontorsdörr. I torsdags höll en av cheferna på att fnittra ihjäl sig i korridoren utanför mitt kontor eftersom h*n tyckte att mina urhoppade skor utanför dörren indikerade att jag eventuellt hade flugit in på kontoret – i hejdlös glädje över mitt arbete. Jodå, jag älskar mitt arbete och tycker att det är nördigt, galet och roligt. Men skorna… Jag tar av dem utanför för att inte skita ner golvet inne hos mig. Sen ställer jag dem på en bit kartong innanför dörren. Fast ibland tar det en stund från själva urhoppandet till inbärandet… Så mina skor dokumenterade jag, lite kontorskonst likaså samt saker som kan vara bra att ha på ett kontor, fotade inne hos kollegan H. H kunde direkt redogöra för varför det var bra med böcker, en liten handduk, vantar, mössor, en solhatt med mera på kontoret.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Paus för att hämta dagens första senapsmugg kaffe.

 

 

Nya brillor

Mina nya brillor.

Men dagens riktiga höjdpunkt blev nog ändå… mina nya brillor! Det kom ett sms redan härom kvällen att de var klara för hämtning och igår åkte jag lite tidigare från jobbet för att hämta dem hos Synsam på Stormarknaden (Här finns förresten ett ledigt jobb om du är optiker! Jag trivs jättebra som kund där. Bara som ett tips… Men sista ansökningsdagen är i morgon.). Nu är det inte brillor jag ska ha på mig jämt, för jag har ju linser. Nä, detta är brillor jag ska ha när jag arbetar för att både kunna se vad som står på datorskärmen och även kunna läsa manus bredvid. NK skrattade frustande när han föreställde sig pilsnerbottnar med en tjock skiljelinje i glaset à la Jan-Öjvind Swahn, men så roligt ska h*n inte få ha på jobbet när h*n ser mig. Mina nya brillor är ganska små, har bajsbrun båge och är väldigt, väldigt bra… Jag provade dem hemma vid datorn igår kväll och även om avstånden här inte stämmer till fullo med de uppmätta avstånden på jobbet fungerade brillorna hur bra som helst – jag såg både skärm (när jag lät ögonmusklerna vandra uppåt) och tangenbord (när jag lät ögonmusklerna jobba neråt).

Stormarknaden nappade jag på NK:s tips. Men jag la till några spänn också för att få med mig ett fint Amarone hem. På ICA Kvantum valde vi ut några goda ostar som skulle göra vinupplevelsen mer komplett. Ja, jag har ju en Fästmö i mitt liv som jag träffar då och då trots att vi jobbar väldigt olika tider och dessutom inte bor i samma stad, som somliga tror. (Stad, förresten… Det finns det väl inget som heter numera? Försök uppdatera vokabulären till vad som gäller det tjugoförsta århundradet! Administrationsskorpionen skrattade nästan läppen av sig.) Godsakerna avnjöts under dialog som inte återges här. Och kvällen avslutades med Shetland. Ingen av oss somnade framför TV:n.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Omkullblåsta cyklar

Det blåste visst i natt.

Denna lördag började jag med lite sängläsning innan jag gav mig ut på en kort utflykt. Boken jag läser är uppenbarligen av genren erotic crime, så det passade bra att läsa den i sängen. Det började blåsa hårt igår kväll och detta hade satt sina spår utomhus. Det blåser lite fortfarande, men nu ska jag vara inomhus fram till kvällen. Det står nämligen städning och tvätt på mitt schema idag. Nån i huset har redan börjat – före klockan sju startade tvätteriverksamheten i morse. Jag vet ju sen tidigare att det är svårt att förstå ordet hänsyn, men uppenbarligen kan de som tvättar inte läsa heller. Och nån folkbildare tänker jag inte bli, ärendet ligger fortfarande hos BRF-ordföranden.

Om du har orkat läsa ända hit kanske du orkar skriva en liten kommentar också och berätta vad du håller på med i helgen! Det vore roligt att få veta.

Ha en go lördag!


*NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Så har den här säsongen av Antikrundan tagit slut. Den sista rundan gick från Eslöv, där man har varit tidigare den här vändan.

Antikrundan säsongsavslut
En del ville jag inte ha med på bild, men… Från säsongsavslutningen 2013 i Eslöv. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


De häftigaste prylarna
i säsongsavslutningen var, enligt mig dessa:

  • En tjej som skrattade hela tiden kom med ett kinesiskt fat, inköpt i England. Tallriken var från 1700-talet. Värdet sattes till 1 000, kanske    1 500 kronor.
  • En kvinna kom med en superläcker spindelbrosch i olika sorters guld och med briljanter. Broschen värderades till 50 000 kronor.
  • Ytterligare en kvinna kom med ett fiskfat i silver. Fatet var gjort 1920. Värdet sattes till 125 000 – 150 000 kronor.
  • En kvinna kom med en stor mortel i brons från 1600-talet. Morteln värderades till mellan 10 000 och 15 000 kronor.
  • En tjej kom med en leksaksstork inklusive bebis. Leksaken värderades till mellan 1 000 och 1 500 kronor.
  • En kvinna kom med en överfångsflacon – vilket ord, va?! – i ett etui. Flaskan värderades till mellan 5 000 och 6 000 kronor.
  • En karl (!) kom med en häftig stol i valnöt. Stolen var troligen italiensktillverkad  och från 1700-talet, medan dess beninläggningar troligen härstammade från 1800-talet. Stolen värderades till mellan       8 000 och 12 000 kronor.
  • En fnittrande tjej kom med ett porslinsfat. Fatet visade sig vara gjort av Picasso. Det värderades till runt 176 000 kronor.
  • En tjej kom med en läcker röd leksaksbil. Värdet sattes till upp mot      2 000 kronor.
  • En man kom med en leksakskamel. Kamelen värderades till mellan         8 000 och 10 000 kronor.
  • En dam kom med en hiskelig lampa, enligt henne själv. Jag tyckte att den var häftig! Lampan var tysk och gjord i koppar. Dekoren var asiatisk. Lampan värderades till mellan 12 000 och 15 000 kronor.
  • En kvinna kom med en skrivbyrå i mahogny från tidigt 1800-tal. Möbeln värderades till 12 000 – 15 000 kronor.


Livet är kort.

Read Full Post »

Alltså det var kolsvart ute miss i nassen i morse när jag skulle kliva ur sängen! Som vanligt när jag ska jobba vaknar jag minst en timma innan klockradion ska dansa igång. Timman närmast före uppklivandet fördriver jag i nån sorts in-och-ut-dvala, slumrar till, svettas, vaknar, fryser igen och igen.

Upptäckte att jag hade gett fel nyckel till L igår kväll när vi bytte nyckel mot en påse konfekt. Jag hade gett bort mammas nyckel i stället. Mindre bra… Som tur var visste jag att även L skulle upp och jobba idag så jag ringde helt fräckt strax efter halv sju och frågade om vi kunde ses i dörrhålet och byta till rätt nycklar. Och där möttes vi, i nattkläder och med brillor på näsorna, fnittrandes som två skolflickor.


En antik nattsärk. Tyckte bilden var snygg. Själv sover jag utan särk, men naturligtvis hade jag morgonrock på när L och jag utväxlade nycklar!!! Jag är väl ingen blottare, heller?!  


Mamma har namnsdag idag
. Svea är ett namn hon annars inte vill bli påmind om och hon kallas inte heller för det. Nä, Svea, det var min mormor, det, och hon var minsann en riktig Svea! Tyvärr gick hon bort alldeles för tidigt, endast 59 år gammal, efter att ha varit sjuklig så gott som hela livet (hjärtfel, diabetes och så slutligen en eller flera strokar). Hur som helst, jag var ju och inhandlade ett par små saker till mamma härom kvällen, så nu väntar ett kort och två vackert inslagna paket (nä, jag har förstås inte slagit in dem själv, jag slår in fult!) vid hennes plats vid köksbordet.

Kom till jobbet i god tid före åtta. Det var väldigt lite trafik vilket förstås underlättar framkomligheten. Den här veckan har jag bestämt mig för att ta det lite piano. Göra det nödvändigaste och viktigaste samt planera veckorna till dess jag slutar. Ett par varma återseenden blev det i morse! Vi är några själar som arbetar en dag som denna, trots allt! På fakulteten har jag sett/hört ungefär hälften av styrkan! Det är skillnad från min förra arbetsgivare, det, när bemanningen på avdelningen i mellandagarna utgjordes av en till två personer.

Det regnade som 17 i morse och gör det visst fortfarande. Jag såg en man passera utanför fönstret och han höll krampaktigt i ett blått paraply.

Jag har kollat mejl under förmiddagen och besvarat ett och annat samt även skrivit en jobbansökan som är iväg på kontroll hos en person som jag hoppas blir min kollega framöver. (Hoppas kan man alltid!..) Jag struntade i morgonmötet och det tänker jag göra hela veckan. Nästa vecka tillträder personen som fick Tjänsten och då får h*n gå på dessa möten. Nu ska jag springa ner efter en mugg cappuccino och en flaska fräscht bubbelvatten innan min förmiddagsrast tar slut!

Det ljusnar ute, men det känns fortfarande lite som miss i nassen…

Read Full Post »

När jag vaknar med huvudvärk efter att ha varit bortbjuden på middag kvällen innan vet jag att jag har haft roligt. Och druckit vitt vin. Jag och vitt vin går inte så bra ihop, trots att druvorna är renare och alkoholhalten mycket lägre än i rött.


Ett lätt mousserande vin som kittlade tungan.

                                                                                                                                                                Men nu ska jag inte klaga alls, för detta ska bli ett positivt inlägg om hur trevligt det var igår kväll. Jag hade aldrig varit hemma hos Syssling M och hans Eva-Lena tidigare. Deras hem är precis så trivsamt som jag föreställde mig. Trägolv, ett kök med imma på rutorna, kakelugnar, instrument, datorer – och alienkatten Bibbi!..


Alienkatten Bibbi var min egentliga värdinna igår.

                                                                                                                                                                Visst ser hon väl magisk ut? Dessutom är hon husses kelgris och när matte försöker vara hård och banta ner Bibbi, som lider av två till tre kilos övervikt, går Bibbi till husse. Där får hon nåt gott ur en påse i skafferiet, eller så.


Bibbi och hennes husse Magnus, den senare iförd sin webbtrolltischa.

                                                                                                                                                      Sysslingen var kvällen till ära iförd en webbtrolltischa som nån vänligt, men anonymt tillsänt honom. En sån skulle jag också vilja ha! Webbtrollet, däremot, får ju gärna dra, men jag tror inte h*n vet hur eftersom h*n uppenbarligen är totalt uppslukad av min blogg och mitt liv. Tröttsamt…

Men vänta nu, det här skulle ju bli ett positivt inlägg!!!


Eva-Lena gillar inte kameror, men här hann hon inte undan.

                                                                                                                                                            Eva-Lena är Magnus trevliga fru/sambo, en mycket varm person – som liksom jag delar med sig av sin värme i det att hon/vi med varm hand delegerar matlagning till våra bättre hälfter. Det är klokt – i alla fall i mitt fall.

När det gäller skådespelarinsater har Eva-Lena faktiskt gjort en riktigt bra film tillsammans med Magnus om en dator. Jag skrattade så jag tjöt. Eller nej. Jag ylade!

När jag kom mötte jag söte sonen J som var på väg ut. En 19-åring (?) sitter inte hemma med föräldrarna och föräldrarnas gäster en fredagskväll. Sunt! Dessutom gav det mig möjligheten att ta mig en rejäl titt i hans rum! Moahahahaaaaa…

Framåt kvällen dök vackra dotter M upp. Tänk att jag tyckte jag såg Magnus mormor i hennes utseende! Magnus mormor var en mycket vacker dam och syster till min morfar.

Jajamens!

som Bosse J brukade säga.

När barnen är små brukar de få godis av sina föräldrar. Nu är dotter M hela 25 år fyllda och hade tagit med en hel kasse chokopåsar till mor och far och Tofflan. Gotti, gotti! Och vilken väluppfostrad flicka som tar hem godis! Bra jobbat, Magnus och Eva-Lena!


En väluppfostrad dotter tar med sig godis hem till sina föräldrar och deras gäster.

                                                                                                                                                            Jag hade medfört en kartong med ljusa chokladpraliner (mörk choklad=urk). Baktanken med detta var förstås att jag skulle kunna snika åt mig massor av bitar, men tänk, jag ville inte ha en enda! Jag var nämligen proppad efter Magnus kycklingspett med ris och jordnötssås och broccoli, Eva-Lenas sallad och ljuvlig paj med vaniljsås till kaffet. (Ja, salladen var till maten, inte till kaffet.)

Vidare överräckte jag en flarra av mitt hemtrampade rödvin. Nu tror jag att Magnus och Eva-Lena definitivt är vitvinsmänniskor. Dessutom är väl kvaliteten på mitt vin inte den högsta. Men kanske kan det vara lämpligt som matlagningsvin???

Magnus hade många kameror, men alla ville visst inte göra som han ville.


En sammanbiten man och hans icke samarbetsvilliga kamera.

                                                                                                                                                                  Kvällen var fylld av intressanta spörsmål och ämnen. Vi talade om allt från kulturredaktörer till psykopater, a-kasseidiotiska regler, försvunna krönikor, chefer i grannskapet och så Magnus fantastiska mamma, som jag önskar att jag hade känt lite bättre. Hon, som var som en storasyster för min egen mamma, fast de i själva verket var kusiner. Tyvärr gick Magnus mamma bort förra året utan att vi hann att träffas igen. (Sista gången hon och jag sågs var på en begravning. Vi satt bredvid varandra på begravningskaffet och fnittrade – inte alls comme il faut!)

Nu är planerna att försöka få en liten minisläktträff kring jul när min mamma kommer hit. Vi vill också försöka få kusin B med make från Hägersten att joina oss. Annars är släkten ett märkligt kapitel, det tror jag Magnus och jag är eniga om. Enough said on that subject on this blog!

Gästen, det vill säga jag, gick inte tomhänt från kvällen. Jag fick en DVD-skiva med spännande och användbart innehåll. Magnus försökte pracka på mig ett av sina skönlitterära verk. Då var det extra roligt att säga:

Nej tack!

(Hans min var obeskrivbar).

Jag har den boken redan!

(Han blev lättad.)

Tacksamt tog jag i stället emot hans avhandling som jag inte har läst! Jag fick den signerad, dessutom! 😛

Taxichauffören körde som en biltjuv och jag var hemma på fem minuter. Förklaringen låg väl i att han var östgöte…

En mycket trevlig kväll, denna! Jag sparar den i mitt hjärta och plockar fram när jag bäst behöver. TACK!

Slutligen en dokumentär, filmad med min tejpade!

Read Full Post »

En av de mest konstiga böcker jag har läst har jag just slagit ihop. Och jag sitter här och undrar om jag gillade den eller inte. Eftersom jag småler och fnittrar lite tyst bestämmer jag: Unni Drougges bok Bluffen är häftig! Den är skithäftig. Jag gillar den. Tack mamma, som gav den till mig i födelsedagspresent!

Bluffen börjar på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg dit den frodiga journalisten Berit Hård begett sig för i tjänsten. Nån försöker ta livet av Jan Guillou mitt framför ögonen på alla mässbesökare och Berit råkar filma det hela. Strax är hon indragen i en härva av sanningar och lögner. Hon räddar till och med livet på en författare/kändis, men tar nästan livet av en taxichaffis. Eller vad han nu är. Och så är det här med bordellhärvan och Tessan, Stina och… Unni Drougge. För att inte tala om Lucifers roll i det hela. Eller om Berits erotiska eskapader med än den ena, än den andra. (Hade hon varit man hade ingen reagerat på dessa.) En späckad roman av sällan skådat slag är en underdrift, kära läsare!

Bara greppet att skriva om sig själv i tredje person är annorlunda. Unni Drougge figurerar nämligen själv i sin bok. Inte i nån huvudroll och inte i utkanten, utan i en nyckelroll, skulle jag vilja säga.

Att kategorisera denna roman som en deckare går inte. Möjligen är den lite åt Alexander McCall Smiths håll med Berit hård i rollen som mma Ramotswe. Ändå inte. Den här boken är inte lik nånting jag har läst förut! Den är konstig och underhållande, spännande och full av saker mellan raderna som är hur intressanta som helst att upptäcka! Så gör det. Läs den här boken! Av mig får den högsta betyg.

Read Full Post »

Utförde några ärenden idag mitt på dagen. Vid en sms-kontroll visade det sig att 50-åringen befinner sig i Malmö, så jag åkte och lämnade ett guldkuvert i brevlådan i stället. Därpå blev det en tur till ICA Maxi där jag såg en Lasse-look-alike som jag tyvärr inte kunde fota! Men jag gick och fnittrade lite för mig själv, fläng som jag är. (Ja, jag bor ju inte här så då behöver jag ju inte tänka på min image.) Handlade lite åt mamma och fick som tack för det köpa mig en pocketbok. Det blev Kråkflickan, första delen av en trilogi.

Så blev det dags för dagens promenad! Jag hämtade mamma och vi var ute i flera timmar. Vi gick längs med sjön. Såg en ensam båt där två satt och metade. Det såg så rofyllt ut…


Fick den gamla visan i huvet… ”Min båt är så liten och havet så stort…”

                                                                                                                                                        Idag var det om möjligt ÄNNU finare väder! Vi mötte massor av människor – och djur – som var ute och flanerade i solen. Och en del tog sig uppenbarligen ett dopp, avslöjade dessa spår…


Avslöjande spår!

                                                                                                                                                 Mamma och jag traskade ända ner till hamnen – dock med ett antal stopp på vägen. Där letade vi glass, vilket var nästintill omöjligt att hitta. Till slut lyckades vi och slog oss ner på en obekväm träbänk och goffade. Där såg vi Bok-Anna med en kompis ute i samma ärende som vi (glassjakt), men de gav upp till förmån för chokladbollar, tror jag. Såg att dörren in till bokboden var öppen, men tyvärr blev det ingen visit där.


Mamma fick den enda struten vi hittade, jag tog en sandwich.

                                                                                                                                                            Nere i hamnen finns det alltid nåt spännande att titta på. Jag noterade till exempel ett nytt hotell med det passande namnet Hotell Nostalgi.


Här skulle jag kunna tänka mig att sova en natt eller två!

                                                                                                                                                   Många snygga bilar finns det i stan också. Här är ett exemplar som två äldre herrar klev in i sen och körde iväg i.


En snygg bil för två äldre herrar.

                                                                                                                                                         På tillbakavägen passerade vi en loppmarknad. Mamma hittade en fin blomkruka som vi lyckades pruta ner till 150 kronor.

Ett livat sällskap hördes tvärs över sjön där de satt och drack öl och brände av smällare. Vi väntade tills det passerat innan vi fortsatte. Det blev en liten stund till på en bänk tillsammans med en trevlig äldre man.

Jag passade på att fota en trädkrona.


Ja, jag älskar träd!

                                                                                                                                                      Hemma blev det en stunds sittning på balkongen med nyperkolerat kaffe och ytterligare en glass, framgrävd ur mammas nya frys.

Dagens middag blev ett tabberas på påskmat och jag tog två klara till sillen. Mer blev det inte, eftersom jag ska ut på långkörning i morgon.

Troligen blir det ingen träff med Fem, som har annat för sig idag än att träffa gamla tofflor, gamla tofflor som måste lägga sig i tid för att orka köra. Kolla nu ordentligt, för det här är nog sista bilden på mig som 48-åring.


Fjortisbild på en gammal toffla, troligen den sista på bilden på hennI som 48-åring.

                                                                                                                                                               Det känns lite vemodigt i kväll och det är väl för att jag ska åka hem i morgon. Har packat det mesta och fixat det jag ska åt mamma – förutom att jag ska gå med sopor. Vädret ska bli lite sämre igår, men det gör ju inget när jag sitter i min bil, på väg hem till Den Mest Älskade som har en överraskning på gång!

Read Full Post »

I torsdags var det ju säsongspremiär för litteraturprogrammet Babel på SvT 2. Det var också premiär för Eva Beckman som programledare. Tyvärr kommer Daniel Sjölin tillbaka som programledare om ett par veckor. Förväntansfull bänkade jag mig i bäste fåtöljen för att avnjuta en inspelad version av programmet – inspelningsbar DVD-hårddisk = halleluja!

Första gästen i studion var Åsa Moberg, författare och journalist. På 1980-talet tog författandet över. Det blev en hel del självbiografiskt, så också denna hennes nyutkomna bok, Kärleken i Julia Anderssons liv. Men boken skrevs redan för 40 år sen.


En bok som skrevs redan på 1970-talet och som handlar om socialdemokratin och Åsa Mobergs kärleksaffärer.

                                                                                                                                                       Åsa Moberg satt i studion och berättade fnittrande om sin affär med Harry Schein. Hon såg ut som en liten fru Drak-Ulla med sina vassa och prominenta tänder. Men Åsa Moberg är onekligen mycket intressant! Eva Beckman intervjuade på ett lysande sätt! Och fick Åsa Moberg att gråta – över gammalt beröm!!!

Tramskonceptet den här säsongen är att skicka ut elva författare till elva platser i Sverige för att skriva om landet. Först ut var Björn Ranelid. Björn Ranelid bevistade Hornsgatans puckel och pratade och diktade om råttor soch gengångare och ord.

Jan Guillou var nästa studiogäst. Långhårig och kortarmad satt han och raljerade i vanlig stil och pratade enbart om sig själv.

Nästa inslag handlade om Kristian Lundberg, som förlorade allt på grund av en skatteskuld, men som återkom och skrev en bok om sina upplevelser i Malmö hamn, Yarden (2009). Nu har han skrivit en fortsättning, Och allt skall vara kärlek.


En bok om att förlora allt – och att jobba i Malmö hamn.

                                                                                                                                                         Nästa studiomoment var att diskutera det faktum, enligt Eva Beckman, att allt ska ha en berättelse. Debattörer var Jan Guillou, Lena Andersson och Claes de Faire. Den sistnämnde menade att ordet berättelse är ett modeord, något som ska bekräfta reklamen. Jan Guillou ansåg att berättelse är en felöversättning från engelska och att det som avses är image eller ideologi. Lena Andersson satt som en grå mus och försökte försvara att hon använt ordet berättelse i en debattartikel om sossarna.

Jean M. Auel har just gett ut den sjätte och sista delen i sin tegelstensserie om stenåldern. Boken kommer ut på svenska nästa vecka. Nästa reportage blev ett besök i denna amerikanska, inte som jag trott australiensiska, författares hem. Ett otroligt vackert hem, fyllt av böcker och tavlor. En fantastisk kvinna, fembarnsmor utan några särskilda kunskaper om stenåldern, som skrev riktiga bestsellers på 1980-talet.

Veckans lästips, långa bokserier, blev:
Jan Guillou: Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström
Claes de Faire: Bo Baldersons böcker
Åsa Moberg: Cora Sandels Alberte-svit

Read Full Post »

Older Posts »