Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bilister’

Ett inlägg om Toffelmåndagen.


 

Grattis på din årsdag med WordPress

Tack för de sju åren, WordPress!

Idag är det faktiskt ett jubileum. Det är sju år sen jag startade den här bloggen just idag. Och det kan du tacka Fästmön för! Gissningsvis höll hon på att bli galen på allt mitt ältande av Det Som Hände just då och insåg att jag behövde ett ställe där jag kunde ventilera. Jag har också använt bloggen för andra ändamål under resans gång. Då och då recenserar jag varor, tjänster och webbplatser, till exempel vin, böcker, kundservice med mera. Periodvis nyttjar jag bloggen mest till att tanka ur och som dagbok. Det är märkligt att trots att det bara återstår två procent av bloggutrymmet lär bloggen alltid finnas kvar – om inte jag eller WordPress släcker den. Och vad som händer när de två procenten tar slut vet jag, men inte du än så länge.

 


 

Tangentbord

Kursad i webbverktyg idag satt jag mest och knappade på tangentbordet.

Nåt bloggande på dagtid hinner jag inte med numera eftersom jag jobbar igen. Idag var det en riktigt späckad dag och jag är inte säker på vad som fastnade eller ens att nåt fastnade. På förmiddagen fick jag en crash course i externwebbverktyget av en Therese, på eftermiddagen en dito i intranätverktyget av en Gunilla. Självklart är det två olika verktyg och det kan en ha åsikter om… Gissningsvis finns bra skäl till att det är på det här viset. Oavsett detta var båda kursledarna mycket duktiga – och sinsemellan väldigt olika. Det gjorde att det aldrig blev tråkigt. Men, som sagt, det blir intressant att se hur mycket som fastnade när det sen blir skarpt läge…

Lunch äter jag nästan varje dag på Rullan. Restaurangen har lite av skolmatsal över sig och ljudnivån stiger till fruktansvärda nivåer. Jag brukar ta en bok med mig och läsbrillorna och försöker på så vis skärma av. Maten är kanongod. Varje dag finns en fiskrätt, en eller två kötträtter, en vegetarisk rätt och en vegansk rätt. Idag käkade jag majskyckling med grönsaker och testade även att äta ris. Ris har jag inte ätit sen Det Fruktansvärda Gallstensanfallet. Än så länge mår jag bra. Jag försöker att dra ner på ris och potatis och i stället öka intaget av grönsaker. Det går bättre och bättre…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Plötsligt tog emellertid arbetsdagen slut.
Bilköerna var fruktansvärda idag och jag ska nog testa att köra andra vägen hem även om den blir lite längre. Dag Hammarskjölds väg är INTE dimensionerad för dagens trafik, Uppsala kommun! Ska vi bilister tvingas att köra genom stan när vi borde kunna köra runt om den? Gör nåt åt det i stället för att höja parkeringsavgifterna i centrum till oskäliga priser. Handeln i centrala Uppsala lär dö om ni fortsätter på inslagen bana.

Hemma i New Village höll jag på att få spel på PostNord också som hade delat ut ett paket i min postbox. Brevbäraren hade TRYCKT in paketet och jag fick nästan inte ut det. När brevbäraren lämnar post öppnar h*n hela dörren till våra fyra boxar. Då är det lätt att trycka in saker. Men när var och en sen ska ta ut sin post genom den smala springan som varje box har blir det värre. Ibland blir det omöjligt. Det är inte första gången det här händer heller. Till sist lyckades jag i alla fall få ut detta spännande…

Hand på paket

Vad kan detta innehålla???


Den som känner mig alternativt läser den här bloggen regelbundet 
kan säkert lista ut vad paketet innehåller. Just precis: en bok! För ett tag sen vann jag en bok på Instagram och nu har den anlänt med en liten hälsning från författaren. Självklart skulle jag vilja börja läsa Prio ett genast, men jag har ju inte läst boken före i serien om åklagaren Jana Berzelius än! Stort TACK till Emelie Schepp! För övrigt har den som bor i Metropolen Byhålan chansen att träffa Emelie Schepp i morgon, tisdag. Då inleder hon nämligen sin signeringsturnéICA Maxi där hon finns mellan klockan 15 och 19 (synd att ICA Maxi Motala inte puffar för detta på sin webbplats…).

Detta bildspel kräver JavaScript.


För att få upp värmen i tillvaron 
som gått från sommarhetta till höst ska jag nu ställa mig vid strykbrädan. Sen blir det nån macka och så lite läsning. Jag vill skynda mig att läsa ut min bok på gång så att jag kan kasta mig på Vita spår och därefter Prio ett! Vad läser DU just nu??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om tillvaron utanför.


Det är så roligt att komma till jobbet,
eller att masa sig dit trots att man känner sig lite förkyld jättesjuk, och upptäcka att webbplatsen man ska jobba med ligger nere. Såväl extra- som intranät är två oåtkomliga öar utan broar. So be it! Låt dem då vara det ett tag, så tar jag en tur i omvärlden i stället. Den som vill hänger på, den inte vill behöver ju varken följa med eller läsa vidare.

tågrälsSJ moderniserar sina snabbtåg för miljarder. Och vad tror vi om det då? Att det hjälper? Nej, det hjälper inte mot löv på spåren, frusna växlar, snö, elfel, lokförarbrist, datorfel, signalfel och åska och sånt. Men det kan inte heller bli sämre än vad det redan är.

Allt fler söker hjälp på psykakuten. I februari i år öppnade det nya Psykiatrins hus i Uppsala. Huset har blivit mycket kritiserat, främst för sitt yttre. Allt glas och alla vassa kanter hjälper påskyndar inte tillfrisknanden, menar kritikerna. Nu har emellertid patienterna ändå strömmat dit, tycks det. Hela 30 procent har patienttillströmningen ökat med sen flytten från Ulleråkersområdet. Det visar ju att det verkar vara lättare att ta sig till hjälpen, i alla fall. Men det har också lett till överbeläggningar på vårdavdelningarna – så pass stora att skyddsombudet kräver åtgärder.

Rondell-skyltRondeller ska bli säkrare för cyklister. Det tror i alla fall Trafikverket. Eller i alla fall det företag som har fått betalt av Trafikverket för att undersöka hur man förbättrar cyklisternas och fotgängarnas framkomlighet och säkerhet i rondeller. Företaget tror att man genom att låta cyklisterna köra rakt igenom rondeller och cirkulationsplatser kan höja deras status i trafiken och förbättra framkomligheten. Mindre risk att krocka, snabbare och smidigare för cyklister. För mig låter detta… ofattbart… Återigen vill man att cyklister ska ha egna trafikregler. Innebär det i såna fall även att de måste ta körkort för velociped? Jag har svårt att se hur oskyddade cyklister ska kunna cykla säkrare på det här sättet. Frågan är vilka håll vi bilister ska se åt. Eller vi kanske måste träna upp våra huvudvridarmuskler à la den besatta lilla flickan i Exorcisten? Snurrigt, tycker jag!

Så här ser vi ut om 100 000 år. Evolution, kallas det. Och i takt med att vi människor vet mer och mer om vår omvärld kommer våra hjärnor att växa och våra ögon att bli större. Eftersom vi utsätts för mer UV-strålning än tidigare blir vår hudfärg mörkare också. Kolla hur konstnären Nickolay Lamm har tagit fram bilder på detta, bilder baserade på den amerikanske forskaren Alan Kwans teorier.

Pingo o Tofflan fotobokHur väl passar ni ihop? Lover face är en app som blandar två utseenden – knappast gener, dock, som det står. Jag kan meddela att testet jag gjorde av en bild på Fästmön och mig för att få fram hur vår bebis skulle se ut inte blev… helt lyckat… Så vi ska nog hålla oss var och en för sig…

GuldpengarAllt fler butiker vägrar ta kontanterDagens Nyheter nämner Teliabutiker, 3-affärer och Kungsängen som exempel. Frågan är bara var vi som har kontanter ska göra av våra pengar. Bankerna hanterar ju nämligen inte heller kontanter, så det går ju inte att sätta in pengar hur och var som helst heller för att få in dem kontot. Max tiotusen har en bank, vad jag vet. Jag förstår att man är rädd för rån, men för oss kunder är det bara idiotiskt. Vi kan ju liksom också bli rånade – på våra bankkort. Och pengarna i madrassen…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan berättar hur hon ska fira Världsbokdagen, att hon ska hålla ett kort föredrag och att hon förfasar sig över enögda.


Idag är det Världsbokdagen.
Det var UNESCO som 1995 kom på att hela världen skulle skattskrivas festa och fira läsande, böcker och författare. Men också att man skulle värna om sånt högaktuellt som upphovsrätt och rätten till fri information. Det är STORA ORD, det där…

Själv firar jag och Fästmön passande nog genom att gå på Upplandsmuseet där Magnus Alkarp släpper sin bok Fyra dagar i april. Det blir säkerligen ett intressant föredrag av författaren! Jag är mycket spänd på hur kära Sysslingen sköter sig i det offentliga livet! (Hur han sköter sig privat har jag en viss insikt i.)

Fyra dagar i april
Den här släpps idag!


Men innan dess
ska jag förstås arbeta. Idag jobbar jag för institution 1 på femte våningen. Jag har bett prefekt 1 att få smita ifrån en stund för att presentera mitt arbete med kommunikationsplanen på institution 1 för institution 2, men jag har inte fått nåt svar än. Prefekt 2 får alltså precis som jag lära sig att vänta på besked in i det sista. Nu har jag inte gjort detta för att straffa eller hämnas, men det är ju faktiskt så att jag måste gå ifrån min arbetsplats för att delta i en övning på en annan arbetsplats. Och då måste man höra med chefen om det är OK.

Jag förberedde nåt litet föredrag igår i alla fall om mitt arbete med kommunikationsplanen på institution 1. Totalt har jag 20 minuter till mitt förfogande, men tiden ska också omfatta frågor och svar. Inte vet jag om mitt föredrag påverkar nån eventuell förlängning av min tjänst här. Jag börjar bli är ganska less på korta förlängningar, jag har levt så sen september 2011 och det är svårt att inte kunna planera sitt liv mer än en, två månader i taget framåt – i bästa fall…

Mitt föredrag ska jag hålla klockan 13.10 och fram till 13.30, ungefär. Men jag vet att förmiddagen går fort. Jag ska grejsa med forskningssidorna (The Neverending Story) på institution 1 och diskutera lite upplägg med en av skribenterna. Vidare är det stormöte klockan 9.50 med kaffe och macka som vanligt. Och så har jag varit nere hos F (F är lika morgontidig som jag) och sagt

Dobro iuotro. Kako si? Vidimus se sutra.

Det kan du som inte begriper knappa in på Google translate och kanske få nån ledning i vad det betyder.

I övrigt har jag ägnat morgonen åt att förfasa mig över bilister som kör omkring med enögda bilar denna regniga, grå morgon med dålig sikt. På min ungefärliga tjugomintersresa till jobbet såg jag elva (11) enögda bilar. Det är mer än en enögd bil varannan minut, det…


Livet är kort. Byt för fan ut trasiga billampor!

Read Full Post »

Detta inlägg är tillägnat min vän Karin, som förstod ironi till 200 procent till skillnad från normalpersoner som högst kan förstå 100 procent.


Jag har varit på Tokerian.
Och idag var det värre än värst. Det var katastrofalt. Jag menar verkligen katastrofalt.

Först och främst är det ju allt annat än varmt ute. Då tror man ju att Kreti & Pleti ska ha vett att stanna hemma. Men icke! Alla redan överviktiga barn och vuxna måste ju ha lördagsgodis.

Eftersom det är jättekallt tyckte flera bilister att det var OK att parkera precis utanför de fyra affärernas huvudingångar. Med påföljd att vi som promenerade fick gå ute på parkeringen – där en massa bilar cirkulerade runt, runt – i väntan på att nån vid nån huvudingång skulle köra iväg. Det finns handikapparkeringar. Det är inte heller långt från parkeringen till affärerna. Men tro inte att det är handikappade människor som ställer sig direkt utanför. Nej, det är människor som liksom skuttar i och ur bilen och vidare in i nån affär. Har sett det själv. Inte ett handikapptillstånd så långt ögat kan se.

spår o skugga i snön

Och vem fan har kört här med vad? Till höger i bild en överviktig vuxen på väg att köpa lördagsgodis mat.


När jag närmade mig Tokerians huvudingång
såg jag en en stor hund till synes utan husse, matte eller koppel. Ganska pälslös, men stor. Och antagligen frusen. För den smet in i affären när Ett Korkat Pucko inte kunde vänta en halv minut utan måste kliva in just som hunden passerade. Hunden sprang in, men inte ut. När jag stod och skulle ta min scanner hörde jag nån ropa över affärens högtalare:

Vi har en lös hund i affären!

Som om folk inte märkte det. Det hade samlats en stor klunga utanför kiosken och jag tror att hunden fångades in. Vem vet, kanske av ägaren. Hur som helst, hur 17 kan man ha en sån stor hund utan koppel? Eller hade den lyckats dra ur huvudet ur halsbandet eller vad???  Några svar lär jag aldrig få.

Inne i affären skrattade jag rått inom mig när jag hörde en mamma på både farsi och svenska säga till sitt kinkande barn

Du kan inte sitta i vagnen nu, jag måste köra din yoghurt i den.

Ha! Unga friska ben mår bra av att gå – även inne i en affär.

Lite senare hörde jag samma unge gnälla för att h*n inte fick köpa godis. Mamman svarade stenhårt, både på farsi och svenska:

Det finns godis hemma. Jag ska visa dig sen.

Så agerar en god förälder, tycker jag. Inte som somliga *pekar åt ett visst väderstreck* som antingen ignorerar sina barn genom att hålla på med sina mobiler eller ignorerar sina barn genom att inte låtsas höra. (Nej, somliga borde inte ha barn.)

Framme i kassan var det dags för nästa show. En ung kille försökte byta en vara utan kvitto. Expediterna var justa och lät honom göra det ändå, men eftersom varan han skulle ha var dyrare ville de att han skulle betala mellanskillnaden. Det ville inte killen utan upprepade, gång på gång som ett mantra

Det var min [en äldre generation] som handlade och h*n är senil.

Men hallå! Inte låter man en förälder, morförälder, faster, farmor, storebror eller Fans egen moster gå ensam och handla om h*n är senil?! För övrigt heter det dement och inte senil, har Fästmön lärt mig.

Killen trängde sig före i kön (en farbror och jag) och bakom mig växte kön. Då kom min favorit Loppan och satte ner foten. BRA gjort att be honom vänta på sin tur!

Loppan

Det här är en bra tjej!


Jag handlade alldeles för mycket
och en randig kaviartub gjorde sönder skitpåsen i botten. Påsen var alldeles för tung och jag fick stanna på vägen för att det gjorde ont i operationsärret när jag bar. Men det var nog en av dagens smärre katastrofer…


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej jag har haft en urjävlig natt. Vaknade vid halv två-tiden, trodde jag, av att klockradion stod och blinkade. Bara det att klockan var kvart över fyra på morgonen. Kunde jag somna om sen? Jaa, tio minuter innan jag skulle kliva upp (alarmet på mobilen går på tio över sex på vardagar). Strömavbrott, alltså! Och som vanligt inte i hela lägenheten utan halva. Detta medförde att inte bara klockradioapparaterna i sovrummet stod och blinkade. I köket visade stereon upp hela sin displaymeny som en non stop-slinga och på micron stod klockan på 88:88. Irriterande och sånt jag inte har tid att fixa med på morgonen, egentligen. Du som känner mig vet att jag gjorde det.

Morgonen var varmare idag. När jag gick och la mig igår kväll visade termometern mer än 19 minusgrader. I morse stod den på -14. Och i bilen visade den -12. Det snöade lite, så nu får jag se fram emot att borsta och skrapa bilen när jag ska hem. Rätt vackert är det i alla fall ute och jag skulle vilja ta en repa mitt på dan och fota. Men jag kommer inte alls överens med Ajfånens kamera. Det blir ett särskilt inlägg om detta framöver. Och då snackar jag inte skoinlägg!

snö i det höga gräset

Det är mycket snö i det höga gräset utanför jobbet.


På vägarna var det snorhalt.
Jag såg faktiskt nästan inga cyklister idag och det var skönt. Det var bara en och h*n cyklade visserligen utan lyse men på trottoaren. Nä, idag var det bilisterna som betedde sig som galningar. En bil skulle in i min fil, men i stället för att sakta ner gasade h*n och körde in precis framför fronten på bilen framför mig. Som tur var  höll jag avstånd, men det var läskigt nära. Filkörning har en del bilister generellt problem med. När det ligger snö på vägarna och man inte kan se vägmarkeringarna tycks det som om man hellre chansar än tänker logiskt och kör försiktigt. Två bilister framför mig på ett ställe tyckte till exempel att vägen var enfilig och körde i mitten. Vägen är tvåfilig. Men värst av allt var nog människan som på 70-vägen kröp fram, vinglade och… jaa, förstås, pratade i mobilen. Det var som sagt snorhalt på vägarna, så jag bara undrar om h*n var dum i hela jävla huvudet..? (Retorisk fråga.)

Idag jobbar jag för institution ett. Där fick jag inte igång datorn förrän efter 45 minuter. Nästa fel är att det inte går att skriva ut. Och rent allmänt är datorn/nätverket seg(t).

Jaa, den här dan kunde ha börjat bättre. Men eftersom den inte gjorde det borde den i alla fall sluta bättre. Jag måste jobba med piskan på folk idag kring forskningssidorna och även skapa och publicera några nya. Jag ska hålla i en one-to-one-kurs i att skapa en personlig hemsida och så är det sedvanligt stormöte här på tisdagsförmiddagen. En helt annan sorts möte än det institution 2 har. På institution 2 är det bar prefekten som talar och det är sällan några frågor. På institution 1 pratar prefekten först och sen alla möjliga som har nåt att informera sina kollegor om. Avspänt, informativt och en väl använd halvtimma varje vecka!

Men igår var prefekten på institution 2 riktigt rolig. Han berättade att varje sommar är en han vid ett tillfälle uppe ett helt dygn. Och varje vinter stannar han i sängen ett helt dygn. Jag blev lite inspirerad till det senare under en av mina juldagar, faktiskt. Å, jag ser verkligen fram mot dem! Jag ska köpa julklappar till mig själv och slå in och jag ska bara köpa saker som jag vill ha. Likadant med maten. Det blir bara julmat som jag vill ha, det vill säga mest sill. Jag tänker snapsa till också. Och slutligen ska jag köpa en jädra massa choklad som jag ska mumsa när jag läser mina braiga julklappsböcker eller ser mina braiga julklappsfilmer som jag har gett till mig själv. Dessutom ska jag sippa päronkonjak. Varje kväll.

Å, nu blev jag genast på bättre humör, lite grann också för att Therese på Twitter hälsade mig välkommen till dagen med orden

God morgon snöflinga!

Det var efter jag hade twittrat att jag är en morrhoppa idag….

Hur ska du fira jul i år??? Skriv några rader i en kommentar och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Onsdag. På svenska Odens dag, på tyska ungefär mittiveckan. Ingen dag, bara Mittwoch. Min dag är fullspäckad idag. Hur kunde den bli det?

Morgonen ska inledas med att skriva en artikel/nyhet till externwebben. Jag gjorde en intervju igår med en spännande professor och det ska bli kul att försöka sätta samman ord till en text kring det h*n pratade om. Vidare försöker jag få till ett arbetsmöte kring en trycksaksmall som vi ska ta fram tillsammans med en extern inblandad. Mycket efterfrågat, kanske inte världens mest viktiga arbete för en del, men för andra! Känner mig som en spindel som försöker få till det så att alla ska bli nöjda.

Som en spindel – fast inte i en boutique, dock…


Framåt lunch
har jag en lunchdejt och vi ska sen gå på ett gemensamt möte som jag hoppas leder till nånting bra.

Efter det ska jag ta mig in till stan för att få min häl röntgad. Jag började äta den antiinflammatoriska medicinen igår kväll och har alltså tagit två tabletter hittills, en i morse också. Och faktum är att jag nästan vågar hoppas på en liten, liten förbättring! Jag tänker att jag inte kan börja springa med en gång – förresten, en Toffla springer ALDRIG, det tillhör inte min image – men att kunna gå i korridorerna på jobbet utan att få jätteont och att kunna gå och äta lunch är mina två kortsiktiga mål. Långpromenader finns visst på önskelistan, men att kunna gå lite grann mer normalt och inte alltför långa sträckor i vardagen har prio ett. Efter röntgen ska jag ringa för att få en telefontid med doktorn nån vecka senare där jag ska få veta vad som syntes på röntgen och hur den fortsatta behandlingen blir. Medicinen ska jag äta i två veckor och jag har bunkrat upp med extra magmedicin ifall det behövs. Vill ju inte riskera att fontänspy på jobbet, liksom…

Kanske hinner jag ett snabbt ärende in till banken idag också, det beror på eventuella väntetider på röntgen. Klockan 17 har jag en klipptid, så gissningsvis åker jag inte tillbaka ut till jobbet igen. Det beror lite på hur fort det går på stan. Det finns både för- och nackdelar att jobba utanför stan, mest fördelar, tycker jag. Man går till exempel inte shoppar på lunchar bara för att man har lust med det. I stället äter man (jag gör det i vanliga fall, när jag inte kryckar) lunch till ett vettigt pris, mellan 60 och 75 kronor. Jag törs inte tänka på vad en lunch på stan kostar idag…

Fästmön ska på läkarbesök på förmiddagen och sen ska hon in till jobbet lite tidigare idag för att jobba ända till klockan 21. Jorå, vi ses lite då och då. Sporadiskt…

Igår läste jag också om att kommunalpolitikerna ska försvåra, som jag ser det, för oss bilister att åka in till stan. Detta till förmån för cyklister och kollektivtrafik. Fast nu är det ju så att cykel och buss inte passar alla – i alla lägen. Det är verkligen inte det lättaste att varken cykla eller åka överfulla bussar med två kryckor, till exempel… Som jag ser det lär centrumhandeln minska sina intäkter ännu mer om förslaget går igenom. Inte konstigt att folk hellre handlar på stormarknader som ligger utanför stan! Man slipper trassla runt på omvägar eftersom det är enkelriktat här och var – hur mycket sämre är inte det för miljön..? Dessutom är det gratis parkering…

En glad nyhet har jag noterat och det är att min favorit Sarah Dawn Finer blir årets julvärd i Sveriges Television! Sarah Dawn Finer gör ett sånt sympatiskt intryck – förutom att hon har en fantastisk sångröst (men nu tror jag inte att hon kanske ska sjunga så mycket i rutan – fast vem vet..?) Hennes morfar är förresten lite halvkändis här i stan på Sjukstugan i Backen, av alla ställen.


Livet är kort. Och fullt av märkliga sammanträffanden.

Read Full Post »

Alltså, vi är verkligen tramsiga, Fästmön och jag! Vi kan gå och häckla folk oss emellan, typ skratta åt par som klär sig likadant. Lite fantasilöst, tycker vi, men det ser ju rätt kul ut. I morse skrattade vi åt två riktiga pumor. Båda hade jeans och vita jumpadojor samt var sin pumaluvatröja. Det enda som skilde dem åt var att den ena hade en röd pumatröja, den andra en svart. Och den röda hade dragkedja, medan den svarta hade en stor ficka fram.

 + 

Puma röd och puma svart.


Men det mest märkliga
av allt var att det var… Anna och jag! Vi såg ut som två förvuxna skolflickor, för som grädde på moset hade vi var sin svart väska hängd på tvären över ena axeln…

På väg till våra jobb fick vi som vanligt se främst cyklister göra våghalsiga saker i trafiken. En cyklist vägrade cykla på den parallella cykelbanan och höll sig i stället mitt på vägen, framför Clark Kent*. Sen viftade h*n lite med vänsterarmen och svängde vänster. Såg sig inte om eller nåt. Undras om det var en självmordskandidat! Tänk om jag skulle köra bil på samma sätt, det vill säga blinka och bara svänga, utan att ge akt på trafiken runt omkring mig? Galning!

Men bilister kan, de också. Eller kan inte, ska jag väl skriva. Varje morgon, framför allt, sitter jag i bilen och undrar hur somliga har kunnat få körkort. På postorder, kanske. En del kan nämligen varken högerregeln eller vägmärket huvudled. För att inte tal om rondellkörning. Det är som att somliga tror att de är ensamma på vägarna… På eftermiddagen/kvällen är bilisterna emellertid ännu värre. Så gott som alla som sitter i samma bilköer som jag pratar i sina mobiler. Och nästan ingen gör det med hands free eller blåtand. Inte konstigt att jag ser flera olyckor på gamla E4:an varje vecka… Man får vara glad så länge man klarar sig helskinnad…

Ett vägmärke som uppenbarligen inte alla bilister förstår.


Idag är det en grå måndag
och jag var uppe tidigt som tusan. Magen har bråkat med mig och igår kväll hade jag en blödning. Idag har jag bara ont. Just när jag skuttade ur sängen fick jag kramp i vänstra vaden. Synnerligen oskönt eftersom det är vänster häl jag har problem med. Det känns väldigt långt till den 12:e när jag har fått sjukgymnasttid… Men samtidigt vet jag att Janne är värd att vänta på! Han är duktig och har dessutom stuckit nålar i min häl tidigare.

Idag har jag ett tidigt morgonmöte. Har redan gjort en akututryckning. Strax ska jag på institutionsmöte för institution 2 med efterföljande fika. Jag har med en flaska vin till M, men den lämnar jag nog efter mötet eftersom M sällan brukar visa sig före klockan tio på jobbet. I övrigt vet jag inte vad dagen för med sig, det brukar aldrig bli lite att göra, i alla fall.

Efter jobbet ska jag hämta min fina tavla. Sen springer jag nog omkring hemma i kväll och provhänger den lite här och var. Det kanske blir fiskbullar till middag idag, det är smällar man får ta och det är faktiskt rätt gott med ris till. Potatisen får Anna ta, eftersom hon föredrar det.

Den 3 september är det redan och jag noterade i lokalblaskans väderruta att temperaturfärgen orange övergår i gult fram emot torsdag, fredag. Så är det.

Och för övrigt ser jag fram emot UL:s svar på mina synpunkter på en av deras chaufförer


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja jädrar i min lilla låda, idag är det en stadstur planerad. Vad händer? Det regnar förstås. Blir ju jättekul. Svepa in och ut i affärer och lukta blöt hund. För min jacka slängde jag nämligen i tvätten igår så det blir till att gräva fram en hoodie. Som inte är trasig. Och vilken tur, jag har ju en nyinköpt Puma!

Här ligger puman på en leopard(filt). Ormen jag stickade som 25-åring tittar också fram – rena djurparken här.


Jag måste bara kommentera den där ormen
du ser på bilden. Jag var alltstå typ 25 när en kompis i studentkorridoren där jag bodde lyckades med det mina textilfröknar misslyckats med hela grundskolan: att lära mig att sticka. Och jag stickade och stickade och stickade. Jag fick korridorens alla restgarner för att jag skulle träna på att sticka. Och sen kunde jag inte sluta. Med det menar jag verkligen

jag kunde inte sluta.

Jag visste inte hur man gjorde och alla skrattade! Det är därför det blev en orm. Lång. När jag äntligen hade fått hjälp att sluta, köpte jag nåt skit som jag fyllde ormen med och sydde ihop dess mage. Till ögon sydde jag på två gröna knappar. Jaa, jag är mycket stolt över min orm.

Det blev en tur till Slottet igår kväll efter jobbet. Jag vattnade lite. Det var bra att jag inte vattnade mycket med tanke på dagens väder… På hemvägen stannade vi till vid ICA Heidan och handlade lite diverse. Bland annat lördagsgodis. Godis är nämligen så dyrt på stan dit vi ska idag. Dessutom brukar det inte vara så färskt – säkert på grund av att det är så dyrt – folk handlar helt enkelt inte.

Godis är gott. Och det är ju i alla fall lördag. Idag, ja. Igår var det fredag. Men du tror väl aldrig att godiset har stått orört från Tofflans feta fingrar? :mrgreen:


Det är inget särskilt jag ska glo på.
Bara det att jag insåg hur mysigt det var att gå på stan en lördag, såsom jag och vännen FEM gjorde när hon var här. Fästmön 0ch jag kan ju så sällan göra det eftersom jag jobbar när hon är ledig och tvärtom. Men idag slutar hon klockan 14 så vi ska ses halv tre. Då kan vi skena i affärer till klockan 17. Alldeles lagom. Vi kanske inte orkar så länge, ens. Det är en intressant utställning på Fredens Hus som lockar oss lite också, tror jag. Fast Fredens Hus stänger klockan 16. Inte så mycket skenande i affärer i såna fall. Vi får se.


Dag Hammarskjöld med citat. (Bilden är lånad från Fredens Hus hemsida.)


Jag var ganska pigg i morse.
Eller pigg och pigg… Jag vaknade klockan 6.22 och trodde av nån anledning att klockan var 5.22. Hade kramp i vänsterfoten och försökte ta mig ur sängen och stampa lite så tyst jag kunde för att inte väcka Anna. Bara det att Anna ju var uppe och höll på att göra sig iordning för arbete. Så när hon kom och skulle väcka mig fyra minuter senare var jag riktigt piggelin! Skjutsade henne till jobbet – mitt val, mitt val, mitt val! – och sen kröp jag ner för att göra en FEM, det vill säga återvände till sängen för att läsa.

Lokalblaskan var ovanligt ologisk idag. Först en stor artikel (den ligger tyvärr inte ute på nätet) om 120 personer som jobbar på Sjukstugan i Backen mitt i stan, människor som fått vara med i ett projekt och fått åka gratis buss till och från jobbet en månad. (Hur svårt är det att cykla, till exempel, om jobbet ligger mitt i stan?) Efter projektets slut fortsatte tre av fem att cykla åka buss. Och på så vis har man sänkt de dåliga utsläppen i stan med si och så mycket. Jaa, det hade man väl gjort om alla 120 hade åkt bil till jobbet men det tvivlar jag på. Varför? Jo…

  1. det är väldigt ont om parkeringsplatser
  2. det är väldigt dyrt att parkera. (Om man inte är direktör på Sjukstugan, förstås, för då har man en reserverad plats.)
  3. det är väl inte så svårt att hoja om jobbet ligger mitt i stan, typ en kvarts cykeltid om man bor i nåt av bostadsområdena runt omkring stan

Det ologiska i lokalblaskan, som jag nu ska hoppa tillbaka till, är att man lite längre in i tidningen har ett reportage om en konstinstallation/TV-serie – där man gav bilister med snygga bilar fri bensin. Väääldigt miljövänligt. För gratis bensin drar ju, folk är näriga som fan. Dessutom är ju Lena Philpsson programledare för skiten TV-serien och hon drar väl, hon också… Och i dagens lokalblaska blir det sen ännu mer ologiskt med alla motor-sidorna i tidningen. Jag undrar:

Är man för eller emot bilismen/negativ miljöpåverkan av bilismen på lokalblaskan???

Vad händer mer i mitt spännande liv idag? Jo, jag ska försöka komma fram på till kundtjänst på 3 för att höra vad i helvete de menar med det obegripliga brevet jag fick från dem igår. Jag vill veta skillnaden mellan 20 GB och 30 GB och jag vill veta nåt annat än siffran tio. (För jag kan räkna lite grann, min dyskalkyli till trots!) Sen ska jag ringa mamma och hoppas att jag inte stör i nån fotbollsmatch – ja, mamma spelar inte men det är visst nåt mästerskap på gång nu igen så alla usla TV-program blir ännu uslare eftersom allt som sänds ett tag framöver är sport…

Vi ska äta middag på stan, för resten. Jag har ett presentkort från fakultetskollegorna som kanske ryker i kväll. På en restaurang UTAN storbilds-TV.

Read Full Post »

I morse när jag satt och tuggade och tuggade på mitt uräckliga bröd drömde jag om det jag skulle äta till middag i kväll: två härligt, rostade mackor med vallmofrön på kanten… Ja fy te rackarns så äckligt det där rågbrödet med pumpa från ICA är! Det är som att tugga på kartong, torrt och j**ligt och smakar som mörk choklad. Nej, fy, det köper jag inte igen.

Så blev det då kväll efter en ganska bra dag på ”jobbet” och medan jag satt och knaprade på de rostade brödskivorna hemma nu i afton summerade jag dan i huvudet:

Forskarsidorna börjar ta form ordentligt nu! Och hela 2 x 14 är klara för en sista granskning! (Det är totalt 2 x 36.) Carl säger att det är oväntat bra och det känns ju fint. I morgon bitti ska jag fota ett av projekten, så jag får lite sovmorgon eftersom jag har stämt träff med herr Professor först klockan nio. Ingen idé att åka ut till ”jobbet” först då.

Magen har inte varit bra idag, men jag skyller på det där otäcka kartong-brödet från morgonen! Lunchen blev ICAs vegetariska lasagne och den är i alla fall jättgod. Den serverar jag mig till lunch en gång i veckan.

På vägen hem stannade jag till för att inhandla något litet till en person som har varit väldigt snäll mot mig och som gjort underverk med mitt självförtroende. Tyvärr skiljs våra vägar åt på fredag, men ett litet tack vill jag skicka med. Och visst är väl paketet vackert, i alla fall?


Ett guldpaket!

                                                                                                                                                                    Det var lååånga bilköer hem och inte blev de kortare av att två brandbilar ryckte ut och försökte åka slalom mellan alla bilister som bara ville hem från jobbet. Jag försökte vara smart och göra en avstickare genom ett annat område, men där var köerna om möjligt ännu värre…

Stannade till vid Tokerian för att inhandla TV-tidningen och den har jag nu läst och markerat veckans TV-program i. Mamma ringde när jag tuggade på den sista biten ljuvligt rostbröd, men hon orkade egentligen inte prata. (Hmm… varför ringer man då?) Själv försökte jag ringa Hortellskan utan framgång. Gissar att hon inte direkt joggade fram till telefonen med sin goa tå.

Har kört en maskin med jeans – ett nytt par och ett gammalt par med ganska stora hål i. De sistnämnda är såna där som är bra att ha. Du vet, såna där som man sparar ifall att – och nästan aldrig använder. (Hålen är nämligen gigantiska.)

En unge har nu gapat och skrikit i en halvtimma. Funderar över föräldrarnas hörsel när jag känner mig jättestörd, jag som inte befinner mig i samma lägenhet. Tröttsamt att höra på är det ändå. Mycket…

Kvällens höjdpunkt blir Desperate Housewives och jag hoppas att jag hinner prata med Fästmön i telefonen innan. Saknar!!!

Read Full Post »

Mitt svar på frågan i rubriken är ett rungande

Nej!

Jag blir så förbannad idag när jag läser en notis i lokalblaskans papperstidning med rubriken Timslånga köer på E4. (På hemsidan är rubriken förminskad till Långa köer på E4.) Av notisen framgår att ett vägarbete på E4 söder om Uppsala orsakade långa köer under måndagseftermiddagen. Och värst av allt är, och nu citerar jag notisen:

[…] och domarna i basketmatchen mellan Uppsala och University of California fastnade i kön med försenad matchstart som följd.[…]

Men stackars dem!!! Och stackars spelarna och stackars de 1 821 personerna i publiken…

Men… alla andra då? Alla som var på väg till jobbet eller hem för att hämta småbarn eller på väg till flyget? Nej, sport är uppenbarligen det viktigaste.

Klart man tycker att Trafikverket kanske borde planera bättre. Men när är det bäst läge för beläggningsarbete? Vad jag förstår pågår en del av arbetet även på natten. Så jag säger stackars vägbeläggare som får ta skit av sura bilister, lokalblaskan, domarna i en basketmatch som inte kom fram i tid och för att arbetsgivaren kanske, eventuellt hade kunnat planera lite bättre. (Nån av kommentatorerna till UNT-artikeln tyckte att beläggningsarbeten skulle genomföras under semestertid. Jaha, så nu behöver beläggningsarbetare inte semester heller! Och jag undrar hur populärt det hade varit bland alla semesterbilister…)

Read Full Post »

Older Posts »