Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘knacka’

Fröjdefull fredag

Ett gladeligt inlägg.


 

Pepparkaka i tre delar i hand

Jag vann inte bara min lunch, jag lyckades knacka min pepparkaka i tre delar och fick därmed tre önskningar också.

Jag hetew Bawbwo fwån Mawabo. Glöm inte att hashtagga ewt kwamkalasch!

Den reklamen hör jag på radio varje vardagsmorgon och den är så dålig att den är bra. Jag börjar mina dagar med ett skratt, alltså. Så lättroad är jag! Därför är det inte konstigt att jag kommer till jobbet med garv i kroppen. Inte trodde jag att jag skulle fortsätta skratta denna fredag när jag fick ett akutjobb dumpat i knäet i onsdags eftermiddag, ett jobb som skulle vara klart senast söndag (eller fredag, dårå, eftersom jag jobbar kontorstid). Men det jobbet flöt på så bra. Vi kom snabbt överens om nivå, vem som skulle göra vad och sen var det bara att göra det. Extra roligt var det förstås när den nöjde författaren via e-post uttryckte sin stora uppskattning. Sånt värmer. Sånt ger bränsle att gå vidare och vidare och vidare… Med lite paus för lunch och fika. En lunch som jag för övrigt VANN – det vill säga jag slog tärningarna, fick triss i ettor och kunde äta lunch i restaurangen alldeles gratis. Tur som en tokig! Och som NK* sa:

Nu kan du köpa en flaska vin för lunchpengarna i stället.

Och det gjorde jag… Men först jobbade jag färdigt. Och tog också flera tillfällen i akt att dokumentera så kallad kontorshumor. Just skratt kring kontorshumor började redan häromdan när kollegan E undrade om jag trodde att jag skulle få skorna putsade av Nån eftersom jag hade ställt dem utanför min kontorsdörr. I torsdags höll en av cheferna på att fnittra ihjäl sig i korridoren utanför mitt kontor eftersom h*n tyckte att mina urhoppade skor utanför dörren indikerade att jag eventuellt hade flugit in på kontoret – i hejdlös glädje över mitt arbete. Jodå, jag älskar mitt arbete och tycker att det är nördigt, galet och roligt. Men skorna… Jag tar av dem utanför för att inte skita ner golvet inne hos mig. Sen ställer jag dem på en bit kartong innanför dörren. Fast ibland tar det en stund från själva urhoppandet till inbärandet… Så mina skor dokumenterade jag, lite kontorskonst likaså samt saker som kan vara bra att ha på ett kontor, fotade inne hos kollegan H. H kunde direkt redogöra för varför det var bra med böcker, en liten handduk, vantar, mössor, en solhatt med mera på kontoret.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Paus för att hämta dagens första senapsmugg kaffe.

 

 

Nya brillor

Mina nya brillor.

Men dagens riktiga höjdpunkt blev nog ändå… mina nya brillor! Det kom ett sms redan härom kvällen att de var klara för hämtning och igår åkte jag lite tidigare från jobbet för att hämta dem hos Synsam på Stormarknaden (Här finns förresten ett ledigt jobb om du är optiker! Jag trivs jättebra som kund där. Bara som ett tips… Men sista ansökningsdagen är i morgon.). Nu är det inte brillor jag ska ha på mig jämt, för jag har ju linser. Nä, detta är brillor jag ska ha när jag arbetar för att både kunna se vad som står på datorskärmen och även kunna läsa manus bredvid. NK skrattade frustande när han föreställde sig pilsnerbottnar med en tjock skiljelinje i glaset à la Jan-Öjvind Swahn, men så roligt ska h*n inte få ha på jobbet när h*n ser mig. Mina nya brillor är ganska små, har bajsbrun båge och är väldigt, väldigt bra… Jag provade dem hemma vid datorn igår kväll och även om avstånden här inte stämmer till fullo med de uppmätta avstånden på jobbet fungerade brillorna hur bra som helst – jag såg både skärm (när jag lät ögonmusklerna vandra uppåt) och tangenbord (när jag lät ögonmusklerna jobba neråt).

Stormarknaden nappade jag på NK:s tips. Men jag la till några spänn också för att få med mig ett fint Amarone hem. På ICA Kvantum valde vi ut några goda ostar som skulle göra vinupplevelsen mer komplett. Ja, jag har ju en Fästmö i mitt liv som jag träffar då och då trots att vi jobbar väldigt olika tider och dessutom inte bor i samma stad, som somliga tror. (Stad, förresten… Det finns det väl inget som heter numera? Försök uppdatera vokabulären till vad som gäller det tjugoförsta århundradet! Administrationsskorpionen skrattade nästan läppen av sig.) Godsakerna avnjöts under dialog som inte återges här. Och kvällen avslutades med Shetland. Ingen av oss somnade framför TV:n.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Omkullblåsta cyklar

Det blåste visst i natt.

Denna lördag började jag med lite sängläsning innan jag gav mig ut på en kort utflykt. Boken jag läser är uppenbarligen av genren erotic crime, så det passade bra att läsa den i sängen. Det började blåsa hårt igår kväll och detta hade satt sina spår utomhus. Det blåser lite fortfarande, men nu ska jag vara inomhus fram till kvällen. Det står nämligen städning och tvätt på mitt schema idag. Nån i huset har redan börjat – före klockan sju startade tvätteriverksamheten i morse. Jag vet ju sen tidigare att det är svårt att förstå ordet hänsyn, men uppenbarligen kan de som tvättar inte läsa heller. Och nån folkbildare tänker jag inte bli, ärendet ligger fortfarande hos BRF-ordföranden.

Om du har orkat läsa ända hit kanske du orkar skriva en liten kommentar också och berätta vad du håller på med i helgen! Det vore roligt att få veta.

Ha en go lördag!


*NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett sällskapligt inlägg.


 

Elliot i mitt kök

Elliot gick direkt ut i köket, för det är där det händer saker. Tror han…

Idag har jag killbesök. Redan före klockan åtta knackade det så försiktigt på min dörr. Utanför stod morfar LP och Elliot. Den förre ska gunga på Ålands hav idag med sin mor. Den senare ska vara hos mig. Det är så roligt och mysigt att ha sällskap av nån som viftar på svansen, nån som är glad att se mig och nån som pratar lite med mig. Eller kanske mest att han lyssnar.

Elliot har gått runt i mitt hem och spanat lite, men det var till köket han gick först. Han tror att det är där det händer saker. Ha! Ja, ibland, som igår, slår ju matmor till. Andra dar står hon still. Det var tur att morfar hade med sig lite mat i en påse så att Elliot slipper svälta. Men tyvärr, tyckte Elliot, la ju hon, den däringa Tofflan, påsen på en bänk i köket, dit han inte når. Och så ställde hon bara fram en skål med vanligt kranvatten… Hmpfff!.. Dålig meny på det här stället…

Sin egen säng har killen med sig också. Jag ställde den i mitt arbetsrum framför hörnbokhyllan, nära annonspärmarna från Corren (som innehåller anteckningar från mina universitetsstudier).

Elliot i sin korg

Elliot slappar före vår stundande långpromme.


Det har hittills inte varit nån gråt och tandagnisslan. 
Men Elliot är ju faktiskt stor kille och bara nio år yngre än jag räknat i människoår. I höst ska han börja på dagis för nu har han fått plats, berättade mormor i telefonen igår. Tofflan får vara lite back up då och då. Som idag. Och det gör hon så gärna, tvåsamhet är extra mycket bättre än ensamhet vissa dar.

Jag klev upp lite tidigare än vanligt idag för att hinna jobba undan en del innan mitt killbesök. Men somligt måste jag ändå göra lite mer av. Då är det gott att ha ett fyrbent sällskap, som just i denna stund snusar i sin korg, i ett hörn av mitt arbetsrum… Så skönt att han trivs här!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en novell.


 

Professor Frans StenbergNä, nån stor fan av noveller är jag icke. Däremot gillar jag ruskiga berättelser, deckare, psykologiska thrillers och sån litteratur som är på gränsen till det övernaturliga, det spöklika. Och så gillar jag Uppsala, där jag bor sen 32 år tillbaka. Jag hade därför höga förväntningar när jag, efter en del leveransproblem, slet upp Mohamed Omars gotiska Uppsalanovell med den långa titeln Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet ur kuvertet.

Genast kastas jag in i en mystisk tillvaro, där tiden tycks glida mellan dåtida gaslyktor och nutida iPhones, med dimman som fond. Inne i Gustavianum hittar vi professor Frans Stenberg och hans assistent Henning. Professorn är av en udda sort – som väl många professorer är? Henning tycker att han är lite lik Clark Kent. Men mest utmärkande för professorn är nog den röda fezen han bär då och då.

Det knackar på dörren och in stiger en kyrkoherde med ett dödsbud. Hon ber professorn granska ”fallet”. För utan tvivel är den döde mördad: hans huvud saknas.

Mohamed Omar, som vanligen skriver lyrik, kan sannerligen konsten att bygga upp en kuslig stämning. Persongalleriet lånar drag av såväl levande som döda Uppsalaprofiler – författaren själv tillhör den förra sorten. Det får mig att fnissa förtjust.

Men sen då? Är det spännande? Ja, det är det. Fast som den vana deckarläsare jag är listar jag förstås ut i förväg vem mördaren är. Jag hade gärna sett en lite längre berättelse, faktiskt, just för att dra ut på såväl stämning som spänning.

Omslaget, signerat Olov Redmalm, är otroligt snyggt och ypperligt passande till den här boken. Språket är vackert och böljande, lite som ett musikstycke. Tyvärr stör jag mig på alltför många korrekturfel. De 22 1/2 sidorna inlaga hade vunnit på att korrekturläsas bättre! En och annan språklig miss hakar jag också upp mig på, samtidigt som jag gillar Mohamed Omars lekfulla uttryck som

[…] den där sjuka, sliskfuktiga dimman! […]

Det var riktigt härligt att läsa den här novellen, utgiven på Aguéli förlag, en mörk novemberkväll. För endast 30 kronor plus porto kan den för övrigt bli din – mer information hittar du här! Kanske en liten julklapp..?

Toffelomdömet blir högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du läsa vad jag skrev om Mohamed Omars lyrikbok Skymning öfver Upsala!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett något svettigt inlägg.


 

Talgoxe

Nu hjälps både pappa och mamma Talgoxe åt att fixa käk till sina skrikande ungar, men på bilden är det bara pappa T som syns. Tänk att barn alltid är så utsvultna. 

Varmt är det, ifall nån har missat det. Det gör att mitt liv blir ännu mer spännande än fru Deskmeduls, hon som kom ut och BLÄNGDE på sin granne nyss för att han körde en kort stund med en trimmer på sin uteplats vanligt, eftersom jag inte orkar göra så mycket. Det mest upphetsande just nu är att se mor och far Talgoxe flyga in och ut i boet bakom ett glasspapper (!) i väggen på min balle*.  Jag sökte lite info igår på webben och kom fram till att de behöver vatten. Ställde därför fram en blå glassbytta med vatten, hunden Elvis före detta vattenskål när han var på besök. Paret Talgoxe är väldigt skyggt, men de brukar vänja sig efter ett tag att jag och Fästmön sitter där.

Saker på diskbänken i hon

Jag rev ner det mesta som stod på diskbänken, somligt hamnade i hon – till exempel tvål-kon.

Medan Anna bäddade försökte jag också göra lite nytta. Knöt ihop två två soppåsar och skulle torka av den ena sophinkens lock med lite Mr Muscle. Plötsligt rev jag ner det mesta som stod på den delen av diskbänken. Somligt hamnade i hon, till exempel tvål-kon och potatisborsten. Nej, det här ser ut att bli en riktigt spännande dag, jag som ska STÄDA och allt. Undras vad som kan inträffa då…

Vidare har jag jagat insekter.  En fet svart humla surrade omkring i gästrumsfönstret och hittade inte ut trots att det står på glänt. Jag skrek och flaxade med armarna, Anna kom med goda råd om glas och papper, men hjälpte inte till ett dugg. Till sist gick jag ut i köket, tog Annas vattenglas (moahahahahaaaaa……..), en tidning och lyckades fånga Den Svarte inuti glaset. Fick sen ut Monstret tack och lov.

Därefter satte jag mig en liten stund vid datorn för att knacka ner dessa rader. Då hörde jag även i arbetsrummet ett irriterande surr. Det var en fet geting och såna är jag livrädd för. Skrek i falsett den här gången och hoppade upp från skrivbordsstolen med flaxande armar. Anna tittade på och skrattade. Den här gången visade jag ingen pardon gentemot Anna Odjuret. Efter några tafatta försök att mota ut det genom det öppna slog jag helt enkelt ihjäl det. Med TV-tidningen.

Nu har jag haft alldeles för mycket spänning i mitt liv, så jag ska sätta mig på ballen en stund och läsa tillsammans med Anna innan det är dags att skjutsa henne till Äldreboendet. Ja, hon bor ju inte där, utan jobbar. Och medan hon jobbar ska jag städa. Jajamens! Jag ser för mig hur dammsugaren börjar brinna och vitrinskåpet med alla glasen vippar… Mitt liv är ju så fantastiskt spännande…


*min balle = min balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.

 

Rörgast

Rörgast är den sista delen i Theorins Ölandsserie.

Det är med stor sorg jag noterar att Rörgast är den fjärde och avslutande delen i Johan Theorins böcker om Öland och gamle Gerlof. För samtliga böcker har varit fyllda av spänning av den lite spöklika sorten. Detta var också den sista julklappsboken från 2013 i min att-läsa-hög. Tack, mamma!

Som vanligt är den gamle skepparen Gerlof huvudperson. Den pigge 85-åringen har denna sommar skaffat sig hörapparat. En natt väcks Gerlof av att nån bultar på dörren till hans bod. Utanför står en vettskrämd pojke som svamlar om ett skepp med döda sjömän.

En hemvändare har anlänt. Och syftet med hans besök är hämnd, ingen tvekan. Strax inser Gerlof vem hemvändaren är. Han minns en begravning för många år sen och hur det knackade inifrån kistan…

Johan Theorins böcker brukar varva realistisk spänning med det spöklika, oförklarliga. Denna gång är det spöklika nertonat rejält, förutom knackningarna i kistan. Det är lite synd, för just detta inslag gav böckerna det där lilla extra. Jag lärde mig emellertid att ett rör är en ett gravröse och en rörgast följaktligen ett gravspöke…

Nu är emellertid detta inte nån dålig bok. Men flera berättelser, några om ofattbara lidanden, varvas och det blir ibland lite rörigt och lite… långt. Toffelomdömet blir inte det högsta, men ändå högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om nattens övningar och dagens prövningar.


Uppenbarligen har det varit en kall natt.
Jag ser att taken är vita, liksom gräset. Frost! Vi går oundvikligen mot den årstid jag har svårast att fördra – vintern. Tiden när naturen vilar och det bara är kallt och halt och allmänt eländigt. Enligt min mening.

Det blev ingen promenad för min del igår. Inte utomhus, i alla fall. Det blev i stället en tur med snabeldraken inomhus. Jag har dessutom gjort upp en städplan för vecka 47 (nästa vecka), när jag är ensam. Detta ifall det inte sker nåt mirakel vad gäller jobb, förstås. Men, som sagt, mirakel har jag slutat tro på. Det handlar om egna insatser. Tre intressanta tjänster har jag sökt nu på morgonen. En av dem är riktigt intressant, en ger riktigt dålig lön men är värd att söka ändå och en tjänst har jag kompetens tillräckligt för att sköta. För övrigt är det inget nytt på jobbfronten, men dan har å andra sidan knappt börjat.

Igår trodde jag att vi skulle ut på landet och fira Fästmöns pappa på kvällen. Men firandet skedde dagtid och då jobbade Anna. Så vi blev hemma och firade Farsta med tonfisksås och pasta som jag snodde till vid spisen. Enkelt och gott och fettsnålt, för den som vill äta så. Jag tror nämligen inte på alla sektliknande dieter utan på en bra balans i maten, med lagom av allt.

Tonfisksås

Tofflans tonfisksås – enkel, god och fettsnål.


Telefonerade med både
mamma och Pe igår och det var givande samtal båda två. Mamma var på gott humör och det blev inget tjatande av nåt slag. Nu är det bestämt att hon ska ansöka om riksfärdtjänst. Det blir i såna fall tre veckor här hos mig.

Jag har insett att jag har så många goda vänner – och jag som ibland tycker att jag har så få nära! – att jag gör som vännen Fatou (jag läste om det på hennes blogg vid nåt tillfälle): använder vännerna på lite olika sätt. Med Pe pratar jag om hur det är att vara arbetssökande och orolig för sånt som ekonomi. Pe förstår och det är skönt att slippa vara övertydlig. I gengäld kan jag vara bollplank till Pe i vissa frågor. Och det är det vänskap är för mig: nån som lyssnar och ger råd – men också nån att själv lyssna på och ge råd till! Det finns många fler vänner jag skulle kunna nämna i detta sammanhang. Men jag nämner bara ytterligare tre: FEM, Gunilla och Klara. Tack för er omtanke och för att ni bryr er!!! Ni vet själva varför ni är viktiga i mitt liv!

Min bästa vän och den som alltid kan få mig att skratta mitt i eländet är förstås Anna. Men igår var älsklingen mycket trött efter två långa arbetspass som började tidigt. Vi tittade sen på Bron – nu är det bara två avsnitt kvar! -och nåt mer på TV, innan vi knoppade in. Jag läste, Anna var för trött. Idag har jag varit uppe sen klockan sju, Anna får sovmorgon. Jag hoppas mitt knackande vid datorn inte har stört henne för mycket!

Jag skrev ju häromdan att jag har börjat drömma så mycket. Eller det kanske handlar om att jag kommer ihåg mina drömmar? I natt drömde jag att jag var tillbaka på en gammal arbetsplats. Den var helt förändrad mot när jag jobbade där tidigare. Bland annat satt vi alla i kontorslandskap och medelåldern var 25, typ. Förutom ett par gamla chefer, som också var i tjänst, varav en är död i verkligheten. Jag träffade en före detta kollega och fick tillfälle att säga till henne att jag inte var nån förrädare. Ytterligare en äldre kollega hade jag ett djupt och enskilt samtal med i ett mötesrum, eftersom hon kände sig obekväm och bortkommen på arbetsplatsen…  Sen vaknade jag och livet var som det har varit ett tag. En slutsats som jag definitivt kan dra av min dröm är att jag längtar efter att jobba och få tillhöra en arbetsgrupp igen.

Det ser ut att bli en solig dag. Jag kommer inte undan promenad idag. Dessutom behöver jag handla. Anna har lite saker för sig som gör att jag inte kan skylla på att jag vill hänga på henne. Jag har beställt nya mediciner och funderar nu på att beställa linser också. Ska bara räkna sekinerna först.

Ha en go måndag och en fin arbetsvecka, du avundsvärda som arbetar!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med en bildgåta.


Medan jag summerar min dag
kan du få gissa på en bildgåta. Om du pallar i värmen! Va 17 är detta??? 

Bildgåta

Vad kan detta vara???


Den som knäcker gåtan först
får förstås äran att bjuda mig på en öl. En väldigt kall öl!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »