Aldrig det bemanningsföretaget mer!

Ett inlägg om kommunikation – eller brist på den.

---

 

En annan typ av mobil, med tyst knorp.

I fredags eftermiddag vid 15.30-tiden, när det var klämdag för många, knorpade min mobil till som hastigast (en knorp). Jag trodde att det var en pushnotis av nåt slag, så det dröjde cirka tio minuter innan jag kollade. Displayen visade ett missat samtal. Jag traskade in till arbetsrummet, där datorn stod påslagen, för att kolla upp vem som ringt. Fann då att jag hade fått ett mejl från ett bemannings-företag via vilket jag har sökt ett vikariat. Personen skrev att h*n hade försökt ringa mig (ja, jisses, en hel knorp ringde h*n!) samt…

[…] Du får jättegärna svara med vändande mail om tid du vill bli uppringd på idag eller på måndag. […]

Jag bestämde mig för att prova att ringa först, men fick inget svar. Då svarade jag på mejlet att på måndag efter lunch går det bra att ringa mig. Måndag förmiddag skulle jag på ett viktigt möte, vilket jag också skrev.

Sen blir det först helg igen och så blir det måndag. Jag tar mina soppåsar med mig på förmiddagen när jag ska hämta bilen i garaget. Soppåsarna ska naturligtvis inte följa med på mötet, utan jag lämnar dem i soprummet. Då ringer min mobil. Det är personen och bemanningsföretaget ovan. Jag säger som det är, att jag är på väg till mötet jag skrev om i mejlet. Vidare säger jag att jag försökte ringa tillbaka efter tio minuter i fredags utan att få svar samt hänvisar till mitt fredagsmejl där jag skrev att jag var tillgänglig för samtal på måndag eftermiddag. Men jag frågar också om samtalet tar lång tid, för jag kan tänka mig att sitta och prata i fem minuter i bilen i garaget innan jag kör iväg. Jag får först veta att uppringaren hade gått in i ett möte på fredagen (klämdagen, vid 16-tiden, alltså…) när jag hade ringt tillbaka. H*n har nu några kompletterande frågor och beräknar att samtalet ska ta 20 minuter. Och det funkar ju inte för mig eftersom jag har en tid att passa och är på väg till ett möte. Jag ber igen, denna gång muntligt, att få bli uppringd på eftermiddagen.

Då blir det nån annan än jag som ringer, för jag jobbar deltid.

får jag veta.

Fine, spela roll vem som ringer och ställer frågorna,

tänker jag och avslutar samtalet så jag kan ladda inför mitt viktiga möte.

På måndagseftermiddagen är jag tillgänglig på mobilen – har den med mig överallt – men ingen ringer. På tisdagen (igår) sitter jag hemma och väntar på såväl vaktis som samtal fram till klockan 14. Mobilen får sen självklart följa med när jag går och handlar och när jag åker och hämtar Fästmön klockan 17 när hon slutar jobbet. Ingen ringer

Jag behövde duscha i tio minuter.

I morse är jag som vanligt uppe med tuppen (före klockan sju, ingen sjusovare här, inte!). Jag jobbar vid datorn och jag ringer ett kort samtal till vaktis för att bestämma en ny tid. Han lovar att komma efter sin lunch, som han intar mellan klockan elva och tolv. Eftersom vaktis ska greja med rör och golvbrunnar, hoppar jag in i duschen klockan 10.10 ifall duscharna och vattnet med mera krånglar senare. Klockan 10.12 ringer min mobil. Jag är alldeles för blöt för att svara. Strax därpå kommer en sms-signal och därpå ytterligare två (2).

Naturligtvis är det bemanningsföretaget som både ringer och messar samt dessutom lämnar meddelande på mitt mobilsvar. Notera att det är en och en halv dag efter vi har kommit överens om att höras. Jag kastar mig på luren så snart jag är torr, cirka tio minuter efter att bemanningsföretaget har ringt. Först lyssnar jag av meddelandet på mitt mobilsvar och sen läser jag sms:et. Båda har ungefär samma innehåll, typ…

Jag ringer från bemanningsföretaget angående tjänsten du har sökt. Ring mig gärna!

Jag ringer. Och som vanligt får jag inget svar. Jag lämnar ett meddelande att jag är tillgänglig för samtal fram till klockan tolv (sen kommer ju vaktis när som helst och då vill jag inte bli telefonintervjuad). Tror du nån har ringt? Svar: Nej. Eller JO.* 

Bara för att jag är arbetssökande innebär det inte att man kan ringa mig andra tider än de tider jag nogsamt anger att jag är tillgänglig…

Sammanfattningsvis:

• att ringa upp nån i slutet av en klämdag för att göra en längre telefonintervju är inte så smart eftersom man nog vill sluta jobba och gå hem strax. (Man svarar i vart fall inte i sin mobil fem minuter efter att man har ringt.)
• att inte svara i mobilen må vara hänt – man kan ju faktiskt vara på möte eller stå i duschen.
• att inte läsa mejl är inte heller så smart.
• att ringa nån som har angett att den är upptagen en viss tid på just den tiden är… inte särskilt smart, eller hur?
• att inte ringa nån på överenskommen tidpunkt är… dumt och faktiskt oförskämt.
• att inte ringa tillbaka till nån som har lämnat ett meddelande på mobilsvar/motsvarande… är också lite oförskämt.

Medan jag satt och väntade på att bli uppringd (en och en halv timme) skrev jag det här inlägget. Och så kollade jag upp bemanningsföretaget på nätet. När jag läser att företaget har 74 procent kvinnor och 26 procent män anställda och att medelåldern är 28 år förstår jag ett och annat. Den berömda polletten trillar ner, liksom. Den generationen är inte uppfostrad att passa tider, att svara på inkomna meddelanden, att ens läsa inkomna mejl. Nä, den generationen jobbar deltid. Och med majoriteten av de anställda i samma livssituation och ålder blir det… inte bra med tillgängligheten. Att bli intervjuad av nån som skulle kunna vara mitt barn känns… inte heller riktigt bra. Blandat är bäst, tycker jag!

Jag kommer mer än gärna till bemanningsföretaget ifråga och pratar om tillgänglighet, service och kundmottagande! Men nåt jobb via detta bemanningsföretag tänker jag aldrig mer söka.

* Det kommer ett samtal kl. 13.02  idag som jag missar eftersom jag ju är i badrummet med vaktis… Därefter ett sms där uppringaren vill bestämma en tid för samtal. Jag svarar på sms:et cirka kl. 13.20 att det går bra idag fram till kl 14 eller i morgon före kl. 15.30. Klockan 13.31 idag onsdag, två dygn efter att vi skulle ha hörts, får vi kontakt. Några korta frågor får jag, trots att svaren på dem står i min ansökan och mitt CV. Efter frågorna får jag ställa frågor och jag undrar varför de inte läser mejl etc och ringer andra tider än de jag angett som möjliga. Jag får ett svamligt svar om att det beror på att

alla jobbar deltid här.

Vidare undrar jag om de inte läser ansökningar och CV eftersom de ställer frågor som man kan hitta svaren på i dessa handlingar. Svaret jag får är att man vill verifiera så att det är sant det som står i ansökan och CV… Denna verifiering gör man alltså per telefon.

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kyla, GODA vänner och drömmar igen

Ett inlägg om nattens övningar och dagens prövningar.

Uppenbarligen har det varit en kall natt. Jag ser att taken är vita, liksom gräset. Frost! Vi går oundvikligen mot den årstid jag har svårast att fördra – vintern. Tiden när naturen vilar och det bara är kallt och halt och allmänt eländigt. Enligt min mening.

Det blev ingen promenad för min del igår. Inte utomhus, i alla fall. Det blev i stället en tur med snabeldraken inomhus. Jag har dessutom gjort upp en städplan för vecka 47 (nästa vecka), när jag är ensam. Detta ifall det inte sker nåt mirakel vad gäller jobb, förstås. Men, som sagt, mirakel har jag slutat tro på. Det handlar om egna insatser. Tre intressanta tjänster har jag sökt nu på morgonen. En av dem är riktigt intressant, en ger riktigt dålig lön men är värd att söka ändå och en tjänst har jag kompetens tillräckligt för att sköta. För övrigt är det inget nytt på jobbfronten, men dan har å andra sidan knappt börjat.

Igår trodde jag att vi skulle ut på landet och fira Fästmöns pappa på kvällen. Men firandet skedde dagtid och då jobbade Anna. Så vi blev hemma och firade Farsta med tonfisksås och pasta som jag snodde till vid spisen. Enkelt och gott och fettsnålt, för den som vill äta så. Jag tror nämligen inte på alla sektliknande dieter utan på en bra balans i maten, med lagom av allt.

Tofflans tonfisksås – enkel, god och fettsnål.

Telefonerade med både mamma och Pe igår och det var givande samtal båda två. Mamma var på gott humör och det blev inget tjatande av nåt slag. Nu är det bestämt att hon ska ansöka om riksfärdtjänst. Det blir i såna fall tre veckor här hos mig.

Jag har insett att jag har så många goda vänner – och jag som ibland tycker att jag har så få nära! – att jag gör som vännen Fatou (jag läste om det på hennes blogg vid nåt tillfälle): använder vännerna på lite olika sätt. Med Pe pratar jag om hur det är att vara arbetssökande och orolig för sånt som ekonomi. Pe förstår och det är skönt att slippa vara övertydlig. I gengäld kan jag vara bollplank till Pe i vissa frågor. Och det är det vänskap är för mig: nån som lyssnar och ger råd – men också nån att själv lyssna på och ge råd till! Det finns många fler vänner jag skulle kunna nämna i detta sammanhang. Men jag nämner bara ytterligare tre: FEM, Gunilla och Klara. Tack för er omtanke och för att ni bryr er!!! Ni vet själva varför ni är viktiga i mitt liv!

Min bästa vän och den som alltid kan få mig att skratta mitt i eländet är förstås Anna. Men igår var älsklingen mycket trött efter två långa arbetspass som började tidigt. Vi tittade sen på Bron – nu är det bara två avsnitt kvar! -och nåt mer på TV, innan vi knoppade in. Jag läste, Anna var för trött. Idag har jag varit uppe sen klockan sju, Anna får sovmorgon. Jag hoppas mitt knackande vid datorn inte har stört henne för mycket!

Jag skrev ju häromdan att jag har börjat drömma så mycket. Eller det kanske handlar om att jag kommer ihåg mina drömmar? I natt drömde jag att jag var tillbaka på en gammal arbetsplats. Den var helt förändrad mot när jag jobbade där tidigare. Bland annat satt vi alla i kontorslandskap och medelåldern var 25, typ. Förutom ett par gamla chefer, som också var i tjänst, varav en är död i verkligheten. Jag träffade en före detta kollega och fick tillfälle att säga till henne att jag inte var nån förrädare. Ytterligare en äldre kollega hade jag ett djupt och enskilt samtal med i ett mötesrum, eftersom hon kände sig obekväm och bortkommen på arbetsplatsen…  Sen vaknade jag och livet var som det har varit ett tag. En slutsats som jag definitivt kan dra av min dröm är att jag längtar efter att jobba och få tillhöra en arbetsgrupp igen.

Det ser ut att bli en solig dag. Jag kommer inte undan promenad idag. Dessutom behöver jag handla. Anna har lite saker för sig som gör att jag inte kan skylla på att jag vill hänga på henne. Jag har beställt nya mediciner och funderar nu på att beställa linser också. Ska bara räkna sekinerna först.

Ha en go måndag och en fin arbetsvecka, du avundsvärda som arbetar!

Livet är kort.

Read Full Post »

Valborgsfirande

Vårt valborgsfirande blev lugnt. Fästmön och jag gjorde ju iordning på ballen* och kunde sitta där och ta var sin öl och lite nötter innan somliga tände rökmaskinen** och vi fick gå in.

Nån tände rökmaskinen så vi fick gå in.

Det är så trist med människor som visar noll hänsyn. Igår morse, till exempel, började nån spika klockan 7.15. Ja, spika. SPIKA! Strax efter klockan sju på morgonen en helgafton när många säkert var lediga och ville ha sovmorgon eller iväg på jobb. Uteslutningsmetoden gör att det är lätt att komma fram till gärningsmannen. Spikandet höll på nån timma och sen var det tyst. Resten av dan. Trött blir man.

Mamma ringde på eftermiddagen och jag får så dåligt samvete gentemot henne. Hon sa flera gånger både igår och i förrgår att hon känner sig så ensam. Inte vet jag hur jag ska kunna få henne att känna sig mindre ensam. Jag kan ju inte helgpendla ner, precis. Men jag ska nog ta och ringa henne idag också för att höra om det har passerat några Gamla Gamar*** utanför hennes köksfönster.

Vi anpassade oss efter rökmaskinen och när den hade jobbat klart och endast stanken av gris låg tung i luften påbörjade vi vår valborgsmiddag. Till sista april ska det vara sill, färskpotatis, snaps, jordgubbar med mera, tycker jag. Vi fick tag i färskpotatis från Israel och jordgubbar från Spanien. Inte som svenska varor, men ändå.

Sillar, ostar, snaps, öl, färskpotatis, tomater och annat gott fanns på vårt valborgsbord.

Vi skippade kasen. Den närmaste finns i Gamlis och dit tar det kanske 20 minuter att gå. Men det mulnade på framåt kvällen och vi satt med tröjorna på och åt middag på ballen. Kasen skulle tändas först klockan 21 och vi tyckte att det var skönare att softa framför andra semifinalens första hälft av låtar till Eurovision Song Contest 2012 – trots att det var mest skräp.

Sen skulle vi se på film. Det blev The Box som är nån sorts science fiction-film som inte tilltalade mig särskilt. Och inte blev det bättre av att jag misslyckats med att få med slutet av filmen på DVD-hårddisken! Fick därför leta upp en ”vad-hände-sajt” på nätet.  Ja ja, jag insåg att vi inte hade missat nåt väsentligt.

I morse sov vi länge och utan att bli väckta, för en gångs skull. Det är sista lediga dan och solen strålar och himlen är blå. Annas mamma ringde vid tio-tiden och bjöd oss på middag till Slottet klockan 16. Härligt! Dels för att vi själva slipper fixa mat – och Annas mamma lagar så god mat! – och dels för att det är en finfin dag för en tur till och en vistelse på Slottet!

Vad ska du göra idag???

*ballen = balkongen
**rökmaskin = grill
***Gamla Gamar = när mamma hade flyttat till lägenheten 2010 var jag där och hjälpte till och stannade även några dar för att packa upp. På 1 maj hörde vi plötsligt mässingsinstrument som spelade marschmusik utanför hennes köksfönster. Det var stadens förstamajtåg. Just när vi tittade kom några med banderollen Unga Örnar. Fast medelåldern bakom den var nog typ 65… Därav vårt interna skämt om Gamla Gamar!

Read Full Post »

Mat och prat och paket

Planerna för morgondagens kvällstur till Tomten är nu smidda. Jag ser VERKLIGEN fram emot slädfärden – jag har ju aldrig haft den äran tidigare! Hade det varit brist på snö hade hästen dragit en vanlig vagn – och bara det hade varit ett äventyr för mig. Vänliga ”svärmor” har varit så orolig för att jag som inte är köttätare ska bli mätt och har nu ordnat en vegetarisk tallrik till mig. Hoppas bara att jag inte slipper sillen, för se sill är min favorit på julbordet. Det ska också helst vara en eller ett par Östgöta sädes till den, men i morgon kör jag bil så då får det bli vatten. (Bara så du vet så sitter jag framför datorn och dreglar…)

Drömbord, eller hur..?

                                                                                                                                                                      Av allt matprat blev jag så inspirerad till lite julmatshandling så jag och Clark Kent* åkte till Stormarknaden. En bra idé, för övrigt, om man vill känna sig ungdomlig. Jag kan meddela att jag sänkte medelåldern på bygget drastiskt… Och då är jag själv tant, ju… Och med pantkvitton och bonuskuponger räckte pengarna – jag har till och med tre kronor över. Nu är ju inte ALL julmat inhandlad, men mycket. Nog är jag inte helt ”dyskalkylistisk” ändå??? 😉

Lite så här blev det ändå, trots att jag ju inte kunde handla all julmat idag…

                                                                                                                                                               Ett par paket har också ordnats idag, ett till mor på julafton och ett till Den Mest Älskade. Den som kikar i almanackan förstår varför!

För övrigt skrapade jag en av trisslotterna som jag vann på mammas lott  innan jag for, men dessvärre var det ingen vinst på den. Därför är jag ÖVERTYGAD om att det är vinstlotten som ligger oskrapad och intakt kvar på bänken i mitt kök, eller hur???

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min smutsige lille bilman

Read Full Post »