Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘förmögenhet’

Ett inlägg om en bok.


 

Sonjas hemlighetFör lite mer än ett år sen blev jag rekommenderad att läsa och läste Sonjas sista vilja av Åsa Hellberg. Jag var ganska snipig i mitt blogginlägg om boken sen. Avundsjuk på dem som plötsligt fick massor av pengar. Och så var det ju jättemycket heterosex i boken. Jag tvekade om jag skulle våga låta mamma läsa den. Inte för att hon är pryd utan för att jag är det. Och mamma läste och gillade och köpte bok nummer två, Sonjas hemlighet, som jag lånade i påskas och nu har läst. (Mamma har för övrigt köpt ytterligare en bok av Åsa Hellberg!)

Den här gången har Rebecka, Maggan och Susanne – de som ärvde sin väninna Sonjas förmögenhet – bestämt sig för att skriva en bok om Sonja. De tar hjälp av Kicki och Fredrik som ska göra research för boken. Ganska snart inser samtliga inblandade att den däringa Sonja, henne kände de inte alls. För var det nån som hade hemligheter så var det hon. Och vad har familjen Swinton med Sonja att göra?

Man kan lugnt säga att det här är en bok med många trådar. Under läsningen funderar jag hur författaren ska få ihop dem alla i slutet. Men hon får faktiskt det och det är imponerande. Vissa kapitel känns lite snabbskrivna. Samtidigt, en romantisk komedi ska väl få vara lite lättsam?

Toffelomdömet blir högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett höstlikt inlägg.


 

Björken i höstoväder

Det blåser i björken idag och regnet vräker ner. Äntligen är det höst!

Plötsligt ersattes värmen och solen av regn, blåst och rusk. Men jag klagar inte, jag älskar ju hösten. Det är då man får tillåtelse – även från sitt stränga jag – att kura inomhus med en god bok eller nåt annat trevligt. Och regnet söver mig så gott på kvällarna att jag slipper somna till ljudet av sovrums-TV:n.

Men i natt hade jag lite svårt att komma till ro. Klockan var cirka tio minuter i ett när jag försökte skicka in mitt tvåveckors kassakort till a-kassan. Det gick inte. Hos a-kassan var det fortfarande vecka 38. I morse vid sjutiden gjorde jag ett nytt försök. Då gick det bättre. Därefter sökte jag ett par jobb och så ringde jag a-kassan. På den senaste specifikationen står det nämligen att jag har deltidsarbetat 8,5 dagar. Jag undrade helt enkelt om a-kassan kunde berätta för mig vilket deltidsarbete jag har. 

Hum nja. En tålmodig och trevlig kvinna (kors i taket, ett undantag på a-kassan!) försökte förklara. Och jag tror att jag fattar fast jag tycker att det är idiotiskt. Det har alltså dragits 8,5 deltidsdagar från de 75 som jag har rätt till eftersom jag dels blev arbetslös en tisdag och dels utförde två skrivjobb vecka 36. Skrivjobben tog vardera 20 minuter, men jag är alltid tvungen att sätta upp minst en timme per skrivjobb. Hade jag bara jobbat en timme, det vill säga 20 minuter i verkligheten, så hade varken dagar eller ersättning dragits från min a-kassa. Men nu var det två. Och då är det, enligt bestämmelserna ett deltidsarbete. Kontentan är alltså att det är farligt och dumt att försöka jobba lite grann där man kan eller försöka jobba och skaffa sig aktuella arbetsprover och nåt nytt att sätta upp på sitt CV och LinkedIn. Man förlorar ersättningsdagar på detta.

Att avsluta en heltids visstidsanställning en måndag är inte heller bra. En sån vecka anses du ha jobbat deltid, nämligen, eftersom du i samma vecka som du har jobbat din sista dag också har ansökt om ersättning från a-kassan de fyra andra arbetslösa dagarna den veckan. (Enligt a-kassan är en vecka fem dagar lång. Det är i alla fall max antal dagar du kan få ersättning.) Så om du ska sluta din visstidsanställning, se till att du slutar en fredag. Eller allra helst en söndag. 

Tofflan man 1970

Man får inte vara idiot om man ska förstå a-kassereglerna… Jag är mer än normalbegåvad enligt tester – och ändå fattar jag ingenting…

Man får inte vara idiot om man ska fatta det här med a-kassereglerna. Jag blir förbannad, för det handlar om skitsummor. Men att dagar försvinner känns inte alls bra och rätt. Nu är reglerna som de är och det är bara att foga sig. Det går ju inte att leva på a-kassan i alla fall, så jag fattar inte varför jag blir så upprörd. Jo, än så länge kan jag betala mina räkningar, men jag kan inte göra nåt mer. Allting utöver det får jag ställa åt sidan – såsom medicin, kontaktlinser, presenter till familjemedlemmar som fyller år. Den 30 september kommer månadens matpeng in på mitt ICA-kort. Till dess ska 120 kronor i kontanter, 170 kronor på ICA-kortet och två bonuskuponger à 25 kronor på ICA räcka till mat. Och det kommer det att göra, det är ju en förmögenhet. Och ja. Jag har kredit på både ICA-kortet och mitt bankkort. Det utnyttjar jag bara i krislägen och nu är det ett sånt – mina linser är slut och mina glasögon funkar typ hemma, men är för svaga.

Och ja just det! Det är ju tur att jag redan har kreditkort! För som arbetssökande får du ju inte ansöka om några nya sådana. Det är du helt utestängd ifrån – vilket ju är korrekt. Hur ska du kunna betala tillbaka det du ”lånar” om du inte har nån inkomst?

Nej, nu är det slut på dagens gnäll. Jag ska utföra lite hushållssysslor och därefter grotta ner mig i tre månader av mitt liv, det vill säga skriva bok. Avslutningsvis blir det dusch och hårtvätt, för nu är vattentrycket bättre.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


Kvinnor om nattenNatt i Oslo
och en ensam kvinna hoppar in i en taxi. Men ganska snart upptäcker kvinnan att nåt är fel. Chauffören kör förbi avfarten till hennes hem… Visst låter det som en riktigt spännande bok? Jag slog till i november förra året och inhandlade Tove Nilsens Kvinnor om nattenÅterbruket i Uppsala för en hel guldtia. Var den värd pengarna?

Faktum är att jag inte bara föll för baksidestexten: jag fastnade för framsidan också! Men, som du kanske vet brukar man säga att man inte ska döma en bok på grund på dess omslag. Talesättet gäller människor i första hand, fast för mig gäller det även litteratur. Detta omslag plus det faktum att författaren är norsk lockade mig till ett köp. En tia är ju inte en förmögenhet, så…

Kvinnan i boken inser ganska snart att taxichauffören inte tänker köra henne hem. I stället skjutsar han ut henne till sin stuga. Kvinnan utgår från att han ska våldta henne och försöker på alla sätt klara sig undan. Främst med list. Hon försöker nå fram till mannen. Efter ett tag hittar hon bandet dem emellan. Frågan blir inte enbart om hon ska klara sig undan en våldtäkt. Hon kanske inte ens överlever…

Ja, boken ser ju inte bara spännande ut, storyn låter också ruggig. Och visst är det en otäck stämning i boken. Men nånting fattas. Det fattas nåt… rejält. Jag blir inte rädd, jag blir irriterad över att det liksom inte händer nåt. Först i slutet blir det lite action. Nu behöver en bok inte innehålla just action för att vara spännande. Fast den här boken innehåller ingetdera.

Toffelomdömet blir lågt, men inte lägsta. Och då är jag snäll!

rosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Jan Stenbeck dog för tio år sen. Tio år sen! Time flies! Och visst är det väl lite så att en framgångsrik person som dör i ganska låg ålder är lite… fascinerande? Jag tvingade Fästmön att glo på första delen av tre i en dokumentärserie om Stenbeck. Stenbeck: Maktkampen var titeln på del ett.

Jan Stenbeck

Jan Stenbeck vid sitt skrivbord i USA. (Foto: Jeppe Wikström/PRESSENS BILD. Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


I den här första delen
får tittarna egentligen inte veta så mycket mer om personen Jan Stenbeck än att han var lite av en pajas och spexare. Och när det kom till kampen med systrarna om imperiet Kinnevik var han stenhård och kompromisslös. Förmögenheten grundade redan fadern Hugo, i stål och skog. Sonen Jan, som var yngst, hade företagandet i blodet. Hans första företag sålde skoltröjor. Så småningom blev det mobiltelefoni.

Det är ganska många kommentarer från före detta kollegor, konkurrenter och flickvänner. Men det känns ändå som om man inte får grepp om personen Jan Stenbeck. Programmet blir bitvis lite segt, ärligt talat.

Del två visas på tisdag den 8 januari klockan 21 och har underrubriken Mediemogulen.

Första delen får medelbetyg.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

En tung dag går mot sitt slut. Men nu måste jag vända blicken utåt och kolla vad som har hänt i världen. För oavsett vad som sker här inne hos mig, händer det betydligt större saker där ute…

  • Många störs av grannarnas sex. Hem & Hyra har gjort en undersökning som visar att var tionde hyresgäst av tusen tillfrågade har känt sig störda av sexande grannar. Så tråkigt. Såå tråååkigt… Minns ett tillfälle när några närboende tyckte att jag störde i liknande läge och de puckona knackade. Knackade. De hade väl inget bättre för sig. Det verkar inte hända mycket där, inte, så att säga. Nej, jag skulle kanske klaga direkt hos grannarna om beteendet upprepades alltför ofta. Inte bara för att… man är avundsjuk, eller vad? Puckon! Tänk om man i stället skulle reagera på läskiga saker som misshandel och fylla…
  • Tintin blir kvar på bibblan i Kulturhuset. Alltså jag har uppenbarligen missat en riktig snackis! En konstnärlig ledare för barn och unga ville plocka bort böckerna från bibblan eftersom han ansåg att de har rasistiskt innehåll. Men det brusade i sociala medier och böckerna förblir kvar. Vad ska jag tycka om detta, då? Tja, om Tintinböckerna ska plockas bort så är det ju massor av andra böcker som ska plockas bort också, i såna fall. Nej, jag tror inte man kan tänka på det viset. Däremot skulle jag nog peka ut rasismen för ett Tintinläsande barn och säga att ”Så där säger man ju inte nu för tiden!” eller nåt liknande. Tintinböckerna är att se som en produkt av sin tid! Läs vad Fatou tycker och vad Arga Klara tycker! Och Ajour!
  • Fynd i deckarfloden. Lokalblaskans Björn G Stenberg har vadat i höstens deckarflod och hittat en hel del intressant! Bra lästips där!
  • Bredbandsbolagen med flest klagomål. Det lönar sig faktiskt att klaga om bredbandsuppkopplingen strular! De flesta bredbandsföretag finner sig i Allmänna reklamationsnämndens beslut, backar och gör upp i godo. Aftonbladet har en tio-lista med de bolag som fått flest anmälningar!
  • Skolfotot kan bli en skuldfälla. Man tror inte att det sant, men det är det! Att köpa skolfoto på sina telningar numera kostar en ren förmögenhet. Kolla prisjämförelsen! Billigt är det inte!
  • Rester av whisky blir biobränsle. Alkohol och bilkörning hör ju vanligtvis inte ihop, men  i Skottland gör det det – på ett bra sätt!  Ett destilleri har gjort en överenskommelse med ett företag och Universitetet i Edinburgh om att göra biobränsle på rester från whiskytillverkningen. Snacka om att göra två flugor på smällen!


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår läste jag att Wanja Lundby-Wedin med flera LO-högdjur förfasade sig över maktelitens inkomstutveckling, alltså direktörslönerna, för att tala svenska. Det handlar inte bara om höga löner utan om förmåner som tjänstebil, privat sjukvård, hemservice, bostadsförmåner med mera.

Bland annat skriver Wanja Lundby-Wedin & co:

[…] Många höga positioner medför sidouppdrag som också ger inkomst, till exempel styrelseuppdrag. Välbetalda positioner innebär också ofta att innehavaren med tiden kan bygga upp en förmögenhet som genererar kapitalinkomster eller inkomster av näringsverksamhet. […]

Vad jag minns har just Wanja Lundby-Wedin fått kritik för sina egna höga arvoden från bolag där hon sitter i styrelsen. Bland annat hittade jag en artikel om detta i Dagens Nyheter från 2009. Det handlade då om 400 000 kronor plus 72 000 kronor, den senare slanten för att hon är styrelseledamot hos Aftonbladet.

Men skit samma. Det rapporten från LO, för det är den som Wanja Lundby-Wedin slår oss i huvet med, visar är att makteliten tjänar 17 gånger så mycket som en industriarbetare. Aftonbladet har klämt fram en lista över börs-vd:ar med högst lön. Den som vill läsa vem som tjänar mest där man bor får emellertid betala till Aftonbladets Plus-tjänst, nåt som jag vägrar.

Jag tycker verkligen inte att det är OK att

[…] Storbolagschefer, ledande politiker, höga fackliga företrädare, generaldirektörer och andra inom makteliten, tjänade i genomsnitt 5,2 miljoner kronor före skatt under 2010. Det kan jämföras med en genomsnittlig industriarbetarlön på 307 234 kronor, […]

Märk väl att siffrorna gäller 2010. Hur det är idag kan man ju bara föreställa sig…

År 2010 tjänade statsministern  2 944 609 kronor. Det gör en månadslön på ungefär 250 000 kronor. Jag vet inte, men det kanske är rimligt..? Än mindre rimligt tycker jag det är när jag plockar fram dagens lokalblaska och läser att Sjukstugan i Backen ska spara 300 heltidstjänster (180 miljoner), öka intäkterna (75 – 80 miljoner) genom att sälja mer vård och minska antalet vårdplatser (40 – 50). I papperstidningens artikel står också att man ska minska antalet chefer, men man nämner inte var i organisationen. På lokalblaskans framsida syns två av Sjukstugans direktörer, den ena med en månadslön på +70 000 kronor, den andra med en månadslön på +100 000. Jag tror inte att nån av dem tänker ställa sina platser – och löner – till förfogande. Jag förstår om vårdpersonalen rasar! Som skattebetalare är jag skitförbannad!

Read Full Post »

En spökhistoria som liksom aldrig blir… spöklik. Tyvärr. Den är bara alldeles för tjock, Sarah Waters bok Främlingen i huset.


En spökhistoria som aldrig blir… spöklik…

                                                                                                                                                                Hundreds Hall är godset som står i centrum i den här boken. Där har familjen Ayres bott i många år. En gång en rik överklassfamilj, nu är både godset och familjen en skugga av sitt forna jag. Förmögenheten är som bortblåst och mor, son och dotter försöker få det hela att gå runt. Så kommer doktor Faraday in i bilden strax efter andra världskrigets slut. Han dras in i familjen och huset. Huset som gör märkliga saker med sina inneboende. Eller är det bara inbillning och galenskap?

Den här nätta lilla boken är på 526 sidor i inbunden utgåva. En tegelsten, alltså. Den har alla möjligheter att bli en riktigt läskig spökhistoria, men jag var på sidan 300nånting när jag började inse det. Det är som om det inte händer nåt de 300 första sidorna. Och trots all död händer inte så mycket i resten av boken heller. Tyvärr! För Sarah Waters är en skicklig berättare, men… För just berättarkonsten får boken medelbetyg, annars hade den hamnat under. För själva storyn är väldigt tunn…

Read Full Post »

Older Posts »