Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘anteckningar’

Ett asgarvande inlägg med visst höjt ögonbryn. Det ena, vill säga.


 

I natt när jag hade krupit till kojs låg jag och kollade mobilen lite. Skulle dels pricka av en del saker på julklappslistan, dels rensa bland anteckningarna. Plötsligt hittar jag en lista som jag varken förstår varför jag har skrivit eller varför jag har sparat. Har DU nån teori??? Skriv gärna den teorin i en kommentar här!

Lista över äckliga kroppsutsöndringar

Vad menas med denna lista???


För den som inte vet vad pimpen är 
kan jag berätta att det är östgötska för naveln. Resten förstår du säkert. Men jag förstår inte varför listan existerar överhuvudtaget…

Idag när jag röjde här i mitt hem gjorde jag nästa fynd. Djup in i Tofflans toffla satt denna…

Skruv i handflatan

Upphittad djupt inborrad i Tofflans toffla.


Vad säger man??? 
Undrar om jag tappade skruven före eller efter jag skrev listan överst i inlägget…

Nu ska jag åka och hämta min Fästmö. Bara jag hittar till hennes jobb…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett vilodagsinlägg.


 

Plötsligt inser jag att jag är vrålhungrig. Det är söndag och jag har tagit sovmorgon. Jag låg kvar i sängen och läste med en senapsmugg nyperkolerat kaffe intill på nattduksbordet. Nu har jag cirka 50 sidor kvar i den andra delen av Kristina Sandbergs Maj-trilogi. Efter den behöver jag en paus, så det blir en deckare av en för mig helt ny bekantskap, Tom Rob Smith. Jag köpte hans bok Barn 44Myrorna i förra månaden för en guldpeng. Sen inser jag att många brittiska deckare står på ett eget hyllplan och väntar på mig tack vare vännen Agneta. Men helt klart hinner en inte läsa lika mycket nu när en jobbar som när en var arbetssökande.

Sörja för de sinaAlla pocketböcker 10 kronor! Barn 44 fyndade jag.
Maj behöver pauseras med lite spänning.


Skälet till att jag är vrålhungrig
beror kanske på att jag har skrivit fem jobbansökningar nu på vilodagens förmiddag. Nej, det är inte så att jag inte trivs med mitt nya jobb, men det är ett konsultuppdrag och sträcker sig bara fram till årsskiftet. Då måste en ligga steget före och försöka hitta nåt mer permanent innan uppdraget tar slut. Alla säger att det är lättare att få jobb när en redan har nåt. Det är säkert sant. Men visst är lite märkligt att det dyker upp fem intressanta lediga tjänster just när jag har skrivit kontrakt för ett uppdrag?!

Idag är himlen blå och solen skiner. Jo, jag borde gå ut… Jag borde dammsuga också. Vådan av att ha starkare linser är att en ser skräp mycket bättre…. Men varken promenad eller städning lockar. Jag ska ta en dusch, inta frukost och läsa ut min bok. Igår kväll orkade jag inte skjutsa hem Fästmön från jobbet, men jag erbjöd per sms att göra det idag i stället. Hon kunde inte svara på mitt erbjudande igår eftersom hon kanske behöver jobba över, men jag utgår från att hon hör av sig om hon är intresserad. I såna fall blir det en bilutflykt i eftermiddag.

Jag har gjort iordning växterna jag köpte igår och fixat krukor från förrådet till dem. Kaffemugg är också framplockad, vattenflaska på gång. Egentligen är jag redo för en arbetsdag i skrivande stund! Jag ska emellertid lägga band på mig och försöka koppla av. Kanske blir det trots allt en söndagspromenad efter frukost. Det känns som jag inte pallar med ytterligare en dag av grannens skrikgullande med sin unge. Igår var jag till och med tvungen att dra på Spotify för att slippa höra gapandet.

Saint Paulia och novemberkaktus

Redo att gå till jobbet.


Lite datorfix borde jag ta itu med,
men lusten saknas. Jag säkerhetskopierade i alla fall igår. Tyvärr beter sig datorn konstigt ibland. När jag ska dra över bilder från min iPhone påstår den sen igår att jag inte har installerat drivrutiner till min scanner. Eh? Den scanner jag hade var för gammal för att funka ihop med den här datorn, så den och datorn har aldrig varit ihop, så att säga. Vidare krånglar musen. Plötsligt slutar den fungera när jag sitter och skriver ett inlägg, till exempel. Men tar jag upp Anteckningar och börjar skriva fungerar musen igen. Märkligheter som det säkert inte finns nån förklaring till.

Igår kväll hade jag ett gott och långt mobilsamtal med vännen FEM. I kväll väntar inget babblande utan säsongsstarten av Bron på SvT1. Tio söndagskvällar, inklusive denna, framöver är räddade!


Vad håller DU på med då??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett sällskapligt inlägg.


 

Elliot i mitt kök

Elliot gick direkt ut i köket, för det är där det händer saker. Tror han…

Idag har jag killbesök. Redan före klockan åtta knackade det så försiktigt på min dörr. Utanför stod morfar LP och Elliot. Den förre ska gunga på Ålands hav idag med sin mor. Den senare ska vara hos mig. Det är så roligt och mysigt att ha sällskap av nån som viftar på svansen, nån som är glad att se mig och nån som pratar lite med mig. Eller kanske mest att han lyssnar.

Elliot har gått runt i mitt hem och spanat lite, men det var till köket han gick först. Han tror att det är där det händer saker. Ha! Ja, ibland, som igår, slår ju matmor till. Andra dar står hon still. Det var tur att morfar hade med sig lite mat i en påse så att Elliot slipper svälta. Men tyvärr, tyckte Elliot, la ju hon, den däringa Tofflan, påsen på en bänk i köket, dit han inte når. Och så ställde hon bara fram en skål med vanligt kranvatten… Hmpfff!.. Dålig meny på det här stället…

Sin egen säng har killen med sig också. Jag ställde den i mitt arbetsrum framför hörnbokhyllan, nära annonspärmarna från Corren (som innehåller anteckningar från mina universitetsstudier).

Elliot i sin korg

Elliot slappar före vår stundande långpromme.


Det har hittills inte varit nån gråt och tandagnisslan. 
Men Elliot är ju faktiskt stor kille och bara nio år yngre än jag räknat i människoår. I höst ska han börja på dagis för nu har han fått plats, berättade mormor i telefonen igår. Tofflan får vara lite back up då och då. Som idag. Och det gör hon så gärna, tvåsamhet är extra mycket bättre än ensamhet vissa dar.

Jag klev upp lite tidigare än vanligt idag för att hinna jobba undan en del innan mitt killbesök. Men somligt måste jag ändå göra lite mer av. Då är det gott att ha ett fyrbent sällskap, som just i denna stund snusar i sin korg, i ett hörn av mitt arbetsrum… Så skönt att han trivs här!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett citerande inlägg.


 

Dagens citat är förstås inte skrivet just idag. Det är skrivet i början av 1956. Upphovsmannen är Dag Hammarskjöld och jag hittade orden i hans Vägmärken, som jag läser just nu.

[…] Förlåtelse är svaret på barnets dröm om miraklet genom vilket det trasiga åter är helt och det fläckade alltjämt är rent.
Det är i denna mening vi behöver och måste ge förlåtelse. […]

 

Efter Dag Hammarskjölds död i september 1961 hittades manuset med titeln Vägmärken i hans hem i New York. Manuset består av anteckningar. Dessa gavs ut helt oredigerade postumt.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dokumentärfilm om Jimi Hendrix.


Igår kväll råkade jag bli sittande
framför en urspännande dokumentär, Jimi Hendrix – Voodoo Child (2010), på SvT1. Fästmön tittade inte utan plockade och nattade.

Jimi Hendrix

Jimi Hendrix, världsbäst på elis! (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Det som gör den här filmen så speciell
och bra är att den är baserad på Jimi Hendrix egna anteckningar, brev, vykort, intervjuer etc. I filmen spelar berättarrösten Bootsy Collins Jimi Hendrix.

Vi får höra om Jimis barndom, med den religiösa fadern och den mer lössläppta modern. Mamman, som dog när Jimi var bara tio år. Och farmodern, som hade Cherokeeblod i sig…

Intressant att höra vilka som inspirerade Jimi Hendrix. Till viss del Muddy Waters och Chuck Berry, men också Buddy Holly. Genom att lyssna på radio började Jimi lära sig riffen. Och den religiösa pappan var den som köpte Jimis första elgitarr åt honom. Men innan han ville satsa på en musikkarriär blev han fallskärmsjägare under lite mer än ett år. En skada gjorde att han blev frikallad just före Vietnamkriget.

Den här filmen är ju, som du förstår, inte tyst. Musiken genomsyrar den helt. Det är sååå bra! Den som inte har lyssnat på Jimi Hendrix kan inte påstå att h*n har hört nån spela elgitarr. Det var som om gitarren var en del av Jimi Hendrix kropp.

Missade du filmen? Kika på SvT Play, men bara om du bor i Sverige och inte via mobilen.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan undrar om hon verkligen alltid uppfattar och gör rätt saker…


Föredragningen jag själv hade igår eftermiddag
har jag inte sagt så mycket mer om än att jag rörde folk på olika sätt. Jag fick inte just nån förberedelsetid att tala om, men jag snodde ändå ihop lite anteckningar till nån sorts pratmanus. Inne i möteslokalen gick jag ifrån manus helt och pratade fritt.

Att kritisera är aldrig populärt, men jag tyckte att jag valde ett ganska ofarligt ämne, hanteringen av en viss kommunikationskanal. Dessutom var jag noga med att poängtera att det var ett generellt problem. Igår blev en person vid mötet upprörd, idag fick jag veta att en annan person vid mötesbordet kände sig kritiserad. Men hur ska man kunna lyfta upp och diskutera problem om man inte får använda exempel ur levande livet? Jag hängde verkligen inte ut enskilda personer, utan en grupp, för övrigt. Och så klart en och annan som råkar ingå i den gruppen tog åt sig.

frågetecken
Jag blev lämnad med ett frågetecken före lunch.


Det som lämnade mig som ett frågetecken
och som gjorde att jag valde att gå iväg och luncha ensam med min bok på gång för att sortera tankarna idag, var emellertid nånting annat. En person som deltog i mötet och som jag gillar att jobba ihop med hjälpte mig med ett litet datorproblem på förmiddagen. Vi började då prata om mötet också. Jag fick veta att gruppen inte är säker på vad för sorts hjälp den vill ha, vilken typ av kommunikatör man vill ha. Kanske vill man ha nån som inte tar fram kommunikationsplaner utan skriver populärvetenskapliga texter, till exempel. I mitt stilla sinne började jag fundera på om jag fått rätt inbjudan till mötet. För i min inbjudan står ungefär så här (något skyddat för att inte hänga ut nån person eller enhet):

[vid] förra [mötet] diskuterade vi hur vi vill arbeta med kommunikation, både internt och externt. Vi diskuterade då bl.a. den kommunikationsplan som du har gjort för XY. Jag vill nu adjungera dig till tisdagens möte (ca. kl. 13.10) för att berätta om XY:s kommunikationsplan och vilka syften den fyller. […] 

Det står inte

Kom hit och presentera dig och din kompetens, berätta vad du kan erbjuda oss.

Nu har jag jobbat på just den arbetsplatsen i snart ett år och man kan ju tycka att man borde ha hunnit ta reda på och sett mina kompetenser under den här tiden. Men jag anser att jag främst har jobbat, på just denna arbetsplats, som webbredaktör och webbmaster för externwebb och internwebb inklusive byggnationen av en helt ny intern webbplats. På min andra arbetsplats har jag jobbat mera brett. Visst blir det mycket webb också – webb och intranät är ju viktiga och vanliga kanaler för kommunikation idag – men jag har också jobbat med andra saker. Typ strategiskt och operativt i en tämligen skön och lagom blandning. Och bland annat har jag skrivit nyheter och pressmeddelanden i populärvetenskaplig stil…

Så… var det i själva verket så att jag skulle ha fläkt ut mig igår och rapat upp alla mina kompetenser, särskilt mina kompetenser som skribent? Fattade jag fel när jag trodde att jag skulle beskriva ett projekt för en uppdragsgivare, vad det projektet har gett och om ett liknande projekt kan vara något att driva hos min andra uppdragsgivare?

Och idag på förmiddagen gjorde jag nånting som kanske kan klassas som Jordens Misstag även om jag ventilerade per sms med en person som är hyfsat insatt i vissa saker och ting innan jag agerade. Samtidigt agerade jag för att bevisa både för mig själv och andra att jag duger, det var inte en handling i desperation. Det var en handling av nån som känner sig redo att passera små människor utan att bry sig om deras armfäktande men med ett genuint visat intresse för en sak.


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag fick jag en julklapp! Egentligen skulle jag ju ha fått den förra året, men då var jag ju sjuk. Och dessutom, ytterligare egentligen, var julklappen inte bara en utan tre! Tre i en. Snurrigt? Vänta ska du få se!

julklappspapper och snöre

God jul fast i januari??? Så kan det bli om man är sjuk!


Det var prefekten
på institution 2 som ropade in mig på rummet framåt förmiddagen när han anlände.

Du har ju inte fått nån julklapp, enligt mina anteckningar!

sa han.

Och det var ju sant. Så jag fick ta emot ett ganska tungt grått paket. Eftersom jag skulle ha ett litet jobbmöte på rummet fick paketet ligga till sig nån halvtimma innan jag slet upp det.

Det första jag såg var en svart, smal ask på vilken det var tejpat en chokladask.

Svart smal ask m choklad på utsidan

Svart ask med påtejpad choklad.


Den svarta asken
slet jag förstås upp och då hittade jag följande information:

Handstöpta ljus text

Handstöpta ljus!


Under informationen om handstöpta ljus
hittade jag sen inte bara fyra dito utan också en lite rolig, vit stake. Fin och användbar julklapp, för det blir ju jul i år igen, sen! Tack, institution 2!

 Rolig stake o handstöpta ljus

En rolig stake och fyra handstöpta ljus.


Klockan drog sig mot lunch
, men jag hann med ett samtal till hjärtegoa L på fakulteten innan jag traskade ut för att möta Rippe. Jag var lite osäker på om jag skulle orka gå till Thaistället, men det gick hur bra som helst! Man märker inte att det är långt att gå när man pratar med nån. Det var jättekul att träffa Rippe, vi ses alltför sällan trots att vi jobbar nästgårds gentemot varandra. Idag blev jag bjuden på lunch, men nästa gång är det min tur att pynta. En liten lunchklapp, kan man säga att det blev! I morgon lunchar jag med Johan, men innan dess hänger jag med till Himlen i kväll.


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »