Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘datorskärm’

Ett blött inlägg om papper.


 

Papper i tunna

Mycket papper blir det på en dag…

Papper kan en ha till mycket. Jag själv jobbar mest digitalt nu för tiden. Eller vid datorn. Men en och annan utskrift på papper blir det! Jag gillar inte att läsa via datorskärmen, även om mina nya brillor är jättebra. Det skulle aldrig falla mig in heller att läsa det som kallas e-bok eller lyssna på en bok – och det säger jag inte bara för att jag kände mig lurad av somliga kring den där kampanjen mot bokmoms på e-böcker som jag ställde upp på utan att få ett jota. Den som känner mig vet att jag älskar fysiska böcker. De ska läsas på gammalt hederligt sätt, de ska gå att ta på, lukta på och helst ska jag få stoppa dem i mina hyllor. På arbetstid läser jag förstås inte mina skönlitterära böcker. Fast jag har alltid med mig min bok på gång i jobbväskan för raster och toalettbesök. Nä, på jobbet läser jag mest annat. Idag blev det… väldigt mycket… Det är lite av ett Sisyfos-arbete. Så snart jag är klar så långt jag förmår är det bara att börja på nästa. Därför blir det en ny rapport i morgon.

Papper skulle jag emellertid ha behövt till Clark Kent*. Igår när jag åkte hem upptäckte jag att det var lite blött på golvet vid passagerarstolen fram. Idag var det torrt, men det blev blött på hemvägen. Det är ju själva F*N! Nu har jag äntligen fått ordning på mina läckande kranar här hemma – och då ska det vara nåt läckage i bilen! Jag kollade när jag kom hem i garaget och det är inte jätteblött och inget som luktar nåt. Hum… får hålla detta under uppsikt, helt klart. Men… om Clark Kent ”stannar” då lär även jag ”stanna”, för hur ska jag ta mig nånstans utan honom? (<== retorisk fråga).

Jag fick ett telefonsamtal på eftermiddagen som först gav mig nån sorts hopp. Sen blev jag besviken och undrade om den som ringde hade

läst men inte förstått.

Så i helgen ska jag sätta mig och skriva koncentrerat innan jag dammsuger. Troligtvis skriver jag ut på papper också. Det gäller att skaffa sig sitt på det torra, så att säga – utan att säga för mycket.

Dags för en McFest innan jag tar tag i kvällens måsten. Skogaholmslimpa rules!

Mackor mjölk bok o tänt ljus

McFest!


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Fröjdefull fredag

Ett gladeligt inlägg.


 

Pepparkaka i tre delar i hand

Jag vann inte bara min lunch, jag lyckades knacka min pepparkaka i tre delar och fick därmed tre önskningar också.

Jag hetew Bawbwo fwån Mawabo. Glöm inte att hashtagga ewt kwamkalasch!

Den reklamen hör jag på radio varje vardagsmorgon och den är så dålig att den är bra. Jag börjar mina dagar med ett skratt, alltså. Så lättroad är jag! Därför är det inte konstigt att jag kommer till jobbet med garv i kroppen. Inte trodde jag att jag skulle fortsätta skratta denna fredag när jag fick ett akutjobb dumpat i knäet i onsdags eftermiddag, ett jobb som skulle vara klart senast söndag (eller fredag, dårå, eftersom jag jobbar kontorstid). Men det jobbet flöt på så bra. Vi kom snabbt överens om nivå, vem som skulle göra vad och sen var det bara att göra det. Extra roligt var det förstås när den nöjde författaren via e-post uttryckte sin stora uppskattning. Sånt värmer. Sånt ger bränsle att gå vidare och vidare och vidare… Med lite paus för lunch och fika. En lunch som jag för övrigt VANN – det vill säga jag slog tärningarna, fick triss i ettor och kunde äta lunch i restaurangen alldeles gratis. Tur som en tokig! Och som NK* sa:

Nu kan du köpa en flaska vin för lunchpengarna i stället.

Och det gjorde jag… Men först jobbade jag färdigt. Och tog också flera tillfällen i akt att dokumentera så kallad kontorshumor. Just skratt kring kontorshumor började redan häromdan när kollegan E undrade om jag trodde att jag skulle få skorna putsade av Nån eftersom jag hade ställt dem utanför min kontorsdörr. I torsdags höll en av cheferna på att fnittra ihjäl sig i korridoren utanför mitt kontor eftersom h*n tyckte att mina urhoppade skor utanför dörren indikerade att jag eventuellt hade flugit in på kontoret – i hejdlös glädje över mitt arbete. Jodå, jag älskar mitt arbete och tycker att det är nördigt, galet och roligt. Men skorna… Jag tar av dem utanför för att inte skita ner golvet inne hos mig. Sen ställer jag dem på en bit kartong innanför dörren. Fast ibland tar det en stund från själva urhoppandet till inbärandet… Så mina skor dokumenterade jag, lite kontorskonst likaså samt saker som kan vara bra att ha på ett kontor, fotade inne hos kollegan H. H kunde direkt redogöra för varför det var bra med böcker, en liten handduk, vantar, mössor, en solhatt med mera på kontoret.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Paus för att hämta dagens första senapsmugg kaffe.

 

 

Nya brillor

Mina nya brillor.

Men dagens riktiga höjdpunkt blev nog ändå… mina nya brillor! Det kom ett sms redan härom kvällen att de var klara för hämtning och igår åkte jag lite tidigare från jobbet för att hämta dem hos Synsam på Stormarknaden (Här finns förresten ett ledigt jobb om du är optiker! Jag trivs jättebra som kund där. Bara som ett tips… Men sista ansökningsdagen är i morgon.). Nu är det inte brillor jag ska ha på mig jämt, för jag har ju linser. Nä, detta är brillor jag ska ha när jag arbetar för att både kunna se vad som står på datorskärmen och även kunna läsa manus bredvid. NK skrattade frustande när han föreställde sig pilsnerbottnar med en tjock skiljelinje i glaset à la Jan-Öjvind Swahn, men så roligt ska h*n inte få ha på jobbet när h*n ser mig. Mina nya brillor är ganska små, har bajsbrun båge och är väldigt, väldigt bra… Jag provade dem hemma vid datorn igår kväll och även om avstånden här inte stämmer till fullo med de uppmätta avstånden på jobbet fungerade brillorna hur bra som helst – jag såg både skärm (när jag lät ögonmusklerna vandra uppåt) och tangenbord (när jag lät ögonmusklerna jobba neråt).

Stormarknaden nappade jag på NK:s tips. Men jag la till några spänn också för att få med mig ett fint Amarone hem. På ICA Kvantum valde vi ut några goda ostar som skulle göra vinupplevelsen mer komplett. Ja, jag har ju en Fästmö i mitt liv som jag träffar då och då trots att vi jobbar väldigt olika tider och dessutom inte bor i samma stad, som somliga tror. (Stad, förresten… Det finns det väl inget som heter numera? Försök uppdatera vokabulären till vad som gäller det tjugoförsta århundradet! Administrationsskorpionen skrattade nästan läppen av sig.) Godsakerna avnjöts under dialog som inte återges här. Och kvällen avslutades med Shetland. Ingen av oss somnade framför TV:n.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Omkullblåsta cyklar

Det blåste visst i natt.

Denna lördag började jag med lite sängläsning innan jag gav mig ut på en kort utflykt. Boken jag läser är uppenbarligen av genren erotic crime, så det passade bra att läsa den i sängen. Det började blåsa hårt igår kväll och detta hade satt sina spår utomhus. Det blåser lite fortfarande, men nu ska jag vara inomhus fram till kvällen. Det står nämligen städning och tvätt på mitt schema idag. Nån i huset har redan börjat – före klockan sju startade tvätteriverksamheten i morse. Jag vet ju sen tidigare att det är svårt att förstå ordet hänsyn, men uppenbarligen kan de som tvättar inte läsa heller. Och nån folkbildare tänker jag inte bli, ärendet ligger fortfarande hos BRF-ordföranden.

Om du har orkat läsa ända hit kanske du orkar skriva en liten kommentar också och berätta vad du håller på med i helgen! Det vore roligt att få veta.

Ha en go lördag!


*NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett varmt inlägg.


 

Pepparkaksbebis

Pepparkaksgubben Markus, något oskarp i konturerna på grund av farbror D.

Idag har jag fått värme på mitt nya kontor. Det blev verkligen ett hallelujah moment när Elefantma… Elementmannen kravlade fram under ett av mina bord. Jag har två små ynka element på mitt kontor och det som är närmast mig är för första gången sen jag flyttade in här varmt. Lagom tills det är dags att flytta igen. Snart. Kanske. Nåja, jag slipper sitta och undra varför jag plötsligt börjar hoppa framför datorskärmen och fingrarna liksom stelnar över tangentbordet på jobbet – av köld. Nu är det varmt!

Som grädde på moset fick jag finbesök också av en livs levande pepparkaksgubbe. En liten gubbe som nu äntligen har fått ett riktigt namn: Markus. Apostlanamn, minsann. Snyggt, tycker jag. Betydligt snyggare än Maskil. Markus själv tycks ta det med ro. Han reagerade inte nämnvärt när jag ropade hans namn för att få honom att titta på mig så jag kunde ta en bra bild. I stället glodde han på farbror D som verkade fasligt rolig. Detta gjorde Markus något oskarp i konturerna. Farbror D har för övrigt en liten docka hemma hos sig också, ungefär lika gammal som Mask… Markus, det vill säga snart elva veckor. Så söt och go gubbe, denne Markus, i alla fall, att tant Tofflan nästan kunde äta upp honom – ungefär som med Fästmöns katter. Eller nja. Jag äter ju inte kött, direkt, bara fågel.

Tiden springer på och jag har gjort klart alla översättningar jag har fått i uppdrag att göra. Jag ska titta på ett strategidokument och ett magasin härnäst, möjligen ta tag i en rapport. Det har varit väldigt tomt och tyst i eftermiddag på jobbet. Folk är på en föreläsning och efter det är det baluns på en nation. Jag tackade nej till att delta. Skyllde lite på mammas ankomst, men det handlar mest om att jag inte har kläder, faktiskt. Jag kan inte komma dit i blåjeans, svart luvatröja och gympadojor med orange snören, liksom. Kläder är ett bortprioriterat kapitel när en är arbetslös. Fråga Anna som ofta har sett mig i tischor med hål i… Sen är jag verkligen inte min mammas dotter i klädavseende. Mamma är alltid tip top kläd- och sminkmässigt. För mig är kläder ett nödvändigt ont och smink använder jag inte. Pappa var likadan, framför allt när det gäller sminket. Här nedan följer ett smakprov på min smaklöshet:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

På hemmafronten är det mesta förberett för mammas ankomst på lördag. Jag försöker ta lite sovmorgon innan jag pinnar över till Tokerian och köper nåt kaffebröd. Middag införskaffar jag senare, när mamma har anlänt. På söndag ska jag försöka få tag i en liten gran som vi ska klä i färggranna kulor och glitter så att den lyser upp mitt vardagsrum. Men granen kläs inte förrän den 23:e i min familj! På måndag eller tisdag kväll efter jobbet åker jag ut till Anna med julklappar. Det blir några kassar…

Ja, julförberedelserna pågår, som synes. Jag försöker att inte tänka på det svarta utan hålla modet uppe och i stället försöka inse att jag faktiskt behövs. Inte är jag nån go gubbe som Markus, men jag är rätt varm och jag har nåt som är efterfrågat att erbjuda.

Hur långt har DU kommit i julförberedelserna??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om fortsatt lärande, teknikens under och lite annat kul, som att vara gillad, till exempel.


 

Kortläsare

Här fick jag vänta på grön gubbe ett tag i morse.

Det var lite svårt att sova fram på morgontimmarna. Mina ben har krampat tre nätter i rad och den gångna natten var det inget undantag från detta. Jag skuttade upp – och sen var det förstås omöjligt att somna om. Till sist gav jag upp. Detta fick till följd att jag kom iväg till jobbet i rätt god tid, så jag bestämde mig för att kolla om det fanns möjlighet att parkera gratis längs allmän väg. Det fanns det! Och därmed har jag sparat en parkeringsbiljett. Den kan komma till användning på måndag morgon, för då måste jag definitivt upp tidigt. Skälet är att jag ska skicka in mitt sista kort till a-kassan – på ett tag i alla fall – och försöka besvara deras märkliga meddelande. Det gäller emellertid att inte komma för tidigt till jobbet. Nu är det andra morgonen i rad jag får stå utanför och vänta – mitt passerkort funkar nämligen inte förrän efter klockan åtta. Kortläsaren visar röd gubbe innan när jag provar.

Men där fortfarande roligt på jobbet! Det kanske inte du skulle tycka, men jag har kul. Jag trivs när jag får ägna mig åt språk och skrivande. Dessutom lär jag mig nya saker varje dag. En del är användbart, annat mest kul och kuriosa för mig. Inte visste jag att det finns Ulrikamalm. Och Tetris har jag hört talast om, men inte Tätriset…

I morse gjorde jag färdigt ett korr i Word. Det var väldigt välskrivet och få ändringar. Men ändå, några ändringar. Tyvärr visade sig inte dessa korrigeringar för huvudredaktören, trots att jag följt instruktioner. Jag ska erkänna att jag mest har använt Word som skrivmaskin tidigare, men jag följde verkligen instruktionerna till punkt och pricka. Hos mig ser dokumentet helt OK ut och det syns exakt var jag har gjort ändringarna. Huvudredaktören ser dem emellertid inte. Jag gissar att det här är sånt här som kalls för Teknikens under. Nästa vecka ska vi träffas och ha en genomgång. Förhoppningsvis blir allting klarare då.

Människorna på jobbet är fortfarande väldigt trevliga. Alla hälsar och presenterar sig och jag känner mig både välkomnad och behövd. Och fyra stycken sju stycken idag (skärmdumpen är från igår) gillar uppenbarligen att jag jobbar här, enligt vårt intranät.

Redaktörskonsult överstruken

Fyra gillar att jag är här. Fast sen jag tog skärmdumpen har de blivit sju.

 

Grädde och sylt

Berömmet gjorde mig lika röd i ansiktet som sylten på min tallrik.

Roligast av allt var det nog på lunchen. Ja, inte för att det var rast utan för att närmaste kollegan och jag gick ner till restaurangen så Tofflan fick äta ärtsoppa utan gris och pannkakor med sylt och grädde. Som grädde på grädden kom en person fram till vårt bord och tackade mig (!) för ett gott utfört arbete med en rapport till regeringen, mitt allra första uppdrag på nya jobbet. Maj gadd, jag blev lika röd i ansiktet som sylten på min pannkaka… Men samtidigt, så roligt att nån inte bara tycker att det var bra jobbat utan också säger det! Jag blev sååå glad! Lunchen med kollegan var väldigt bra på flera sätt. Jag insåg att vi tänker lika när det gäller att lära känna varandra lite mer eftersom vi ska jobba ihop. Lunchpratet blev därför blandat och samtalet innehöll såväl jobbprat som socialprat. Jag har fått väldigt god hjälp hittills av kollegan att hitta in i jobbet. Tänk om det hade varit lika bra ställt på andra arbetsplatser… Jag läste förresten igår i media nånstans på nätet att det händer saker på en före detta arbetsplats. Förhoppningsvis kan det vara bra – för alla inblandade. Det här med att var sak har sin tid är faktiskt inte bara tomt prat…

Eftermiddagen fortsatte jag med korrekturläsningen av en megarapport. Jag har nu passerat över hälften av sidorna, det vill säga 500nånting. Ögonen och jag blev snabbt trötta. Vi kämpar hårt med att komma överens med både linser och läsglasögon. Jag har en styrka på läsglasögonen när jag läser på datorskärmen, en annan när jag läser papper, böcker etc. Det är inte så lätt, men tack och lov har jag sluppit huvudvärk.

Läsglasögon

Vi försöker komma överens…


Tankning blev det på vägen hem.
Och vägen hem blev en annan än igår. Mycket snabbare, men längre. En måste förnya sig, prova nya vägar, lära nytt. Efter att ha sprättat ett kuvert med grattis till nya jobbet från Arbetsförmedlingen ska jag nu ta en lång och behövlig dusch. Kvällens TV-höjdpunkt står Kanal 5 för, 100 code.

I morgon är det fredag och efter jobbet ska jag försöka orka dra runt snabeldraken*. Det behövs. Vad ska DU göra i morgon??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!


*snabeldraken = dammsugaren

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Lite tomt och sånt som ska fyllas på

Ett innehållsrikt inlägg om tomhet och påfyllning.


 

Två dar… Det är så mycket jag har jobbat den här veckan (och på över ett år…) och tidsrapporterat för hittills. Ändå känns det verkligen i skallen som det gjorde förr en sån här dag: fredags-tomt. Igår blev det mest introduktion och rätt mycket korvstoppning, men idag har jag jobbat. Släppt ifrån mig min första granskade rapport. Huvudet är lika tomt som min anslagstavla på kontoret…

Tom anslagstavla

Väldigt tomt…


Allt praktiskt är ännu inte löst/fixat, 
men jag måste säga att det har gått väldigt fort att komma in i jobbet. Jag gillar inte att sitta sysslolös och bara

läsa in mig på fakta, 

jag vill jobba också. Det är skönt att kunna säga att jag har gjort det. Samtidigt tycker jag lite synd om rapportförfattaren. Jag var inte nådig med min digitala rödpenna… Vi får se vad huvudredaktören säger om min granskning – jag kanske har varit alldeles för hård och nitisk. Men å, vad jag gillar det jag gör just nu!!!

 Kalender och läsglasögon

Eftersom jag inte kan visa de forskningsrapporter jag granskar får du i stället kika på min rätt tomma filofax och mina läsglasögon.

 

Headset

Audiellt är det klart för datormöte, men inte visuellt än.

Jag har fått gott stöd av min närmaste kollega och jag hoppas att jag har kunnat ge nåt tillbaka också. Vidare har jag chattat med huvudredaktören uppe i norr. På måndag ska vi ta ett visuellt och audiellt möte via datorerna, men jag har än så länge bara ett headset. Kameran tänkte jag ”sno” från långtidsfrånvarande kollega. Min chef på plats är mycket upptagen. Trots detta tar h*n sig tid att titta in och kolla att allt är OK. Eftersom parkeringsfrågan ännu inte är löst kom h*n in med endagsparkeringsbiljetter för hela nästa vecka, en tillfällig lösning, men så snällt! Självklart vill jag betala för mig, men problemet är att det inte går av vissa skäl.

Dagen har gått fort. Jag har haft lagom mycket att göra och det har varit bra med raster. Kaffet är gott och eftersom det är fredag var det dessutom gofika med mjuk kaka nere i restaurangen på eftermiddagen. Dagens lunch intog jag inte där utan uppe i lunchrummet. Närmaste kollegan lotsade mig till en liten och trång ICA-affär där jag inhandlade sallad från en fräsch buffé.

Utsikt från mitt kontorsfönster

Del av utsikten från mitt kontor.

Mitt kontor ligger mot en innergård och det är härligt att se lite grönt och även få en gnutta sol genom de skitiga fönstren. Samtidigt blev jag tyvärr tvungen att dra för en stund eftersom solen slog i min datorskärm. Men jag vet att det finns ljus och växtligheter där utanför! För övrigt tänkte jag inte bara fylla på min anslagstavla med nåt, jag tänkte även ta med mig nån växt. Presentkortet från Elliot och hans morföräldrar är ännu inte använt och det passar ju bra! En egen kaffemugg och en flaska där jag kan fylla på bubbelvatten ska också med på måndag.

Bibliotek

Jag fann ett litet skönlitterärt bibliotek i källaren idag.

Under en av mina irrfärder i källarvåningen gjorde jag en glädjande upptäckt – jag fann ett litet bibliotek bestående av två bokhyllor med skönlitteratur. Det var mest pocketar, men det var förvånansvärt många ganska nya titlar. Och det känns ju tryggt att det finns tillgång till böcker på jobbet. Jag är säker på att jag kommer att trivas hur bra som helst där.

I morgon ska jag kanske fixa blomman från Elliot, men jag ska också prova mina nya linser som kom idag. I samband med detta ska jag införskaffa nya läsglasögon, för såna kan jag ju inte prova ut förrän jag har de nya styrkorna i ögonen. Det är stor skillnad på styrkan jämfört med vad jag har nu. Idag har jag -3,00 på vänster och -3,75 på höger. De nya linserna är på -3,75 för vänster och -4,50 för höger. Om jag hade skaffat glasögon för min närsynthet hade de varit ännu starkare. Nu blir det linser för bilkörning och för att känna igen vänner och bekanta utomhus samt läsglasögon ”ovanpå” linserna för att kunna läsa. Det blir spännande att se om jag ser – och hur… Jag vill än en gång framföra mitt varma TACK till Karl-Bertil, vars generositet gjorde att jag både kunde få en synundersökning gjord OCH köpa linser för tre månader!

Linser med nya styrkor

Linser med mycket nya styrkor ska provas i morgon…


Att göra under morgondagen 
är också att säkerhetskopiera bilder samt telefonera med lilla mamma. Eftersom jag tänkte titta in på Ulf Brobergs boksignering på Akademibokhandeln på Stormarknaden kanske jag därefter, när jag ändå är ute, fortsätter till SLU där det är Öppet Campus.

Men nu är det tommare än tomt i skallen och jag ska inleda min fredagskväll med prästostbågar och en starköl till middag. Jag lämnar dig med dagens lapp, upphittad nånstans på jobbet. Vilket är egentligen främsta skälet till att en ska släcka efter sig..?

Vänligen släck lyset

Varför är det viktigt att släcka lyset?


Trevlig helg önskar jag dig!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett både tekniskt och mänskligt inlägg.


 

linkedin_logoÄntligen har jag fått ordning på min LinkedIn-profil! Jag skrev ju häromdan om att min sida betedde sig konstigt. Bland annat byttes bilder ut mot bilder som jag hade skickat upp till Instagram. Hur märkligt är inte detta?! Jag försökte på diverse sätt att spara om på LinkedIn, ladda upp på nytt etc. Men det blev bara knäppare och knäppare. Eller vad sägs om att en text som handlar om att det är viktigt att vara med i facket får som illustration en skitstor kanelbulle? Ja, man kan skratta åt det, men det är inte så kul när jag ofta hänvisar presumtiva arbetsgivare till mitt LinkedIn-konto eftersom där finns, förutom CV, även länkar till arbetsprover samt rekommendationer från före detta kollegor och chefer.

kraschad dator

Det går ju inte att göra så här längre med skärmarna, men i tanken gjorde jag detta.

Men… det är inte jag som ska ta åt mig äran utan en av de duktiga supportpersonerna på LinkedIn, Hannah. Hannah tyckte att felet var lika skumt som jag. Hannah är lika envis som jag. Dessutom verkar hon utrustad med en enorm servicekänsla: hon ville hjälpa mig! Felet är märkligt, men faktum är att Hannah själv fick exakt samma fel när hon testade på sitt eget konto! Hon viskade med en kollega. Skälet till att det blir skumt och fel är kodningen. Kodning som inte blir rätt. Och när det gäller en del av mina länkar kan jag inte göra så mycket åt det. Men se Hannah kunde! Hon erbjöd sig att fixa det om jag bara talade om vad som var fel samt skickade de rätta bilderna. Manuellt bytte hon sen ut de fem illustrationer som var felaktiga till de rätta. DET kallar jag service! Och nu slipper jag rodna igen ifall det dyker upp bullar eller amaryllisar eller halvsnuskiga bilder vid puffarna till mina arbetsprover! TACK Hannah på LinkedIn!

Taxi plats HurtigNej, det finns inget som slår människohänder. Teknik i all ära, men det är den mänskliga handen som behöver tala om för tekniken hur den ska funka. När jag telefonerade med mamma berättade hon att färdtjänsten för första gången på flera år kom till rätt ände av huset där hon bor. Skälet till det är att vi påtalade problemet i ett mejl till mammas färdtjänsthandläggare. Denna har i sin tur sett till att detta har angetts hos beställningscentralen. Mamma har själv försökt ett antal gånger tidigare, men förgäves. Bilen har kommit till fel plats – med irritation, oro och förseningar som följd. Ingela har verkligen bemödat sig på flera sätt när det gäller mammas färdtjänst, detta är ett sätt. Hon har engagerat sig, hon har visat vilja att hjälpa, hon har pratat med både mig och mamma – och så har hon rättat till. Jag skickade henne ett mejl med ett tack. Det var det minsta jag kunde göra. (Fast kanske läser hon detta inlägg där hon och hela världen kan se hur tacksam jag är… Vem vet…) TACK Ingela, färdtjänsthandläggare i Metropolen Byhålan!

Bredbandsbolaget loggaDet som nu återstår att få bukt med vad gäller tekniken är mitt trådlösa nätverk. Jag flyttade routern så att våra trådlösa moduler får bättre kontakt där vi använder dem mest. Men detta har fått till följd att vi inte kan surfa trådlöst i halva lägenheten. Jag betalar 349 spänn i månaden till Bredbandsbolaget för skit som inte fungerar. Ska jag behöva ringa igen och höja rösten den här gången???

Upplev noll, upplev noll, upplev noll med Bredbandsbolaaaget…

sjunger jag rätt ironiskt just nu.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett festligt inlägg.


 

Fiskgratäng

Fredagens festmåltid.

Igår var det fest! Igen! Jag hämtade Festm… Fästmön och körde ner henne till kompisar på stan. Med hem följde hennes väskor, bland annat lilla resväskan på hjul. Lite roligt var det allt när F undrade om jag skulle ut och resa. Det hade jag nämligen inte sagt nåt om ett par timmar tidigare när jag köpte en ny skärm till datorn av honom…

Eftersom jag var allena festade jag förstås. Det blev Garants fis(k)gratäng med skaldjurssås. Den köper jag aldrig mer igen, för moset smakade pulver. Men jag blev hyfsat mätt. Aptiten är ju inte så stor i värmen.

Under kvällen insåg jag att jag hade hamnat i en DEMONSTRATION av stort, långdraget och barnsligt format. Det är tråkigt att människor inte kan respektera ens ohälsa och visa hänsyn, men jag får finna mig i det. Såna människor är en del av livet. I stället ägnade jag mig åt sånt som har värde. Jag såg en intressant dokumentär på TV om Tove Jansson och så läste jag min bok på gång.

Anna messade nån gång efter klockan 23 och jag gick och mötte henne vid bussen. Slängde en luvatröja över linnet och axlarna, men egentligen hade det inte behövts. Kvällen var underbart ljummen, noterade jag med sorg i hjärtat eftersom jag inte kunde sitta på ballen* från 18.30-tiden, utan fick sitta inomhus med stängda fönster och dörrar.

Idag tog vi sovmorgon. När jag slog på datorn fick jag magknip eftersom a-kassan hade skickat ett meddelande i morse, en lördagsmorgon. Konstigt… Men jag slet fram min dosa och sladd och e-legitimerade mig. Läste att de väntade på arbetsgivarintyg eftersom jag jobbar deltid. Jag svarade att jag postade arbetsgivarintyg den 1 juli och att jag inte jobbar deltid samt att jag vill att de hör av sig (typ ringer) så vi får reda ut det här en gång till. Jag trodde liksom det var utrett efter samtalen den 18 juli. Men det är väl ”systemet” som inte känner av igen… Som om jag inte har nog med bekymmer just nu… Jag rekommenderar alla att se till att de har en frisk mage om de måste ha kontakt med a-kassan.

Kräftor i vaccumförpackning

Kräftor på tining…

Vi ska försöka softa lite med var sin bok på ballen en stund om det går. Sen ska jag ringa mamma och därefter ta en dusch. Frisyren är värsta raggarfrillan, så håret måste tvättas innan jag kan visa mig bland folk. En tur till Tokerian blir det framåt eftermiddagen för inköp av baguette och krondill.

 

För ja, i kväll har vi kräftskiva!!! 


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »