Tystnaden är underskattad!

Ett tyst och hyssjande inlägg.

---

 

Jag vill ha tystnad!

Igår läste jag en krönika om tystnad. Ellinor Skagegård på lokalblaskan avnjöt två dagars tyst retreat och kände en sällan uppnådd frihet. Jag håller med henne fullständigt när hon skriver att det i dagens bruskultur är

[…] ett privilegium att kunna välja bort buller, prat eller mobilsignaler. Det handlar inte om total tystnad, utan om att kunna höra fågelkvitter, vinden i träden, knakandet i ett gammalt hus, mina egna hjärtslag. […]

Vidare beskriver Ellinor Skagegård som jämförelse och kontrast ett besök på Stadsbibliotekets barnavdelning. Där var det allt annat än tyst, det stojades, lektes och sprangs omkring. Inget ställe för barn som bara vill sitta stilla i tystnad och läsa en stund. Vad jag förstår har det tidigare i sommar pågått en diskussion om huruvida det ska råda tystnad på våra bibliotek eller om biblioteken ska vara nån sorts allaktivitetshus. Den diskussionen har jag missat, troligen för att jag aldrig går på bibliotek längre. Skälen till detta är mycket enkla och två:

1. jag måste in till stan och det kostar pengar och energi (ifall jag ska åka kommunalt)
2. jag trivs inte på Stadsbiblioteket i Uppsala för där är inte tyst

Hade jag deltagit i diskussionen är jag emellertid osäker på vilken ställning jag hade tagit. Jag är fullt medveten om att det saknas mötesplatser i verkliga livet idag. Ställen där vi kan träffas utan att det kostar nåt. Men det saknas också ställen där vi kan få ro och få uppleva tystnad tillsammans med andra människor. För det finns nåt som heter social gemenskap även i tystnad…

Det är plågsamt att bo i flerfamiljshus med alla ljud.

I morse höll jag på att bli smått nipprig på ett utdraget och entonigt ljud utifrån. Ja, man har ju öppna fönster lite här och var så här års. Det lät som om jag hade besök av ett mobilt tandläkarteam som borrade i varenda tand i huset. I själva verket var det en sommarjobbande ungdom som med en trimmer höll på att ta bort ogräs kring tennisbanan på baksidan. H*n hade förstås hörselskydd, det hade inte jag. Gissningsvis var det fler än jag som inte uppskattade hans arbete som startade strax efter klockan sju. Jag hade då varit vaken och uppe sen sextiden, men jag satt och skrev. Och det blev plötsligt väldigt svårt på grund av oljudet. När jag skriver behöver jag nämligen tystnaden som enda sällskap. Jag kan inte ens skriva till favoritmusik, det måste vara tyst. Med detta sagt kan du kanske ana hur plågsamt det är för mig att bo i ett flerfamiljshus..? Allt smällande i dörrar, spikande, mobilpratande, musikspelande, borrande, slipande, pratande, gullande med småbarn, skrikande, klampande, dundrande i trappräcket… Det gör ont i mig. Kunde jag så skulle jag flytta, helst till en stuga i skogen.

Märkligt nog är det vid ett enda tillfälle jag verkligen uppskattar ljud. Som svagt, svagt bakgrundsljud vill jag ha TV:n på i sovrummet för att kunna somna. Jag försöker vänja mig av med detta och det går bra ibland, ibland inte. Men jag kan inte låta bli att undra om jag är ljudskadad…

Hur är DU??? Vill DU ha tystnad eller behöver DU ljud??? Skriv några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En eftermiddag på Sivia torg: Frusen, illamående och snaggad

Ett hurvet inlägg.

---

 

Frusen om näbben.

Nä, i eftermiddags mådde jag inte alls bra. Jag tror att jag har jobbat för hårt med min redigering, för jag började må riktigt illa. Men jag åkte in till stan eftersom jag ju skulle möta Fästmön efter jobbet, gå på marknad och få håret klippt.

Det var riktigt kyligt och vi frös som två pingviner om näbbarna hyndor. Mitt illamående blev inte heller bättre av bussresan in till stan, åksjuk som jag är. Dessutom blev jag yrslig och trodde allvarligt att jag skulle falla ihop. Fast sånt gör ju inte jag. Och Anna kom rådigt på att jag kanske inte hade ätit så mycket. Nej just det.

Anna frös också.

Vi fick helt enkelt gå och fika. På Sivia torg. Ja, torg som torg. Vi skulle ju vara på Vaksala torg, men det var till Sivia torg vi sökte oss hela eftermiddagen. Det blev premiärbesök på Café Dwell där vi tog var sin kaffe och liten <== sant!) nötkaka. Mycket gott och mycket bra pris!

Värmda och stärkta av kaffe och kaka traskade vi tillbaka till marknaden. Det bästa var doften av brända mandlar, det sämsta lukten av rök. Varför måste en del bara röka i folksamlingar? Mitt illamående blev inte precis bättre av stanken.

Det roligaste var att glo på folk. Vi är ju inte precis stadda vid kassa nån av oss, men att glo är gratis – på såväl folk som fä. En del smärre fynd gjorde vi emellertid på marknaden. Det blev lite marknadsgodis i form av nougatkarameller och remmar. Och så köpte vi strumpor – åtta par var à 50 spänn skallen. Nu har jag strumpor ett långt tag framöver!

Mina åtta par strumpor.

 

Nysnaggad.

Därpå vände vi åter mot Sivia torg. Jag skulle ju faktiskt träffa M och trimmern. Det var underbart skönt att bli snaggad och faktum är att det gjorde susen mot såväl illamående som yrsel också!

Det här är den bästa och mest lättskötta frisyr jag nånsin har haft. Jag behöver bara tvätta håret ett par gånger i veckan – övriga dar sköljer jag igenom det i duschen eller bara drar fuktiga händer genom det. När det är nytvättat har jag lite klegg i det – ungefär en enkronestor klick av nåt genomskinligt. Svårare än så är det inte!

Men inte var vi redo att lämna Sivia torg efter klippningen! Vi slank in på ”Luckan” och åt var sin pizza. Nu är mina hushållspengar – ja, nästan alla mina pengar – snart slut. Vilken tur att jag får hela 9 900 kronor  av a-kassan om typ tre veckor. Tjolahopp, liksom! Vad ska jag göra med alla dem???

Bussen hem gjorde mig illamående igen. Jag har nog fått ebola. Minst. Det är tur att vi inte är några partytjejer utan höll oss till vatten (Anna) respektive mjölk (jag). I kväll blir det Dicte, veckans nya höjdpunkt på TV4. Marknadsgodiset får ligga kvar i påsen för min del. Urrrrppppp….

Vi är varken ballerinor eller partytjejer. Tur att det finns handböcker för sånt ifall vi ändrar oss.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lite oklart, sådär…

Ett rätt klibbigt inlägg.

---

 

Natthimlen den 4 augusti 2014.

Det var om möjligt ännu varmare igår än tidigare dar. Kvällen var ljum och tempera-turen låg nånstans mellan 22 och 23 grader. Mitt största problem just nu är vad jag ska ikläda mig till intervjun i morgon. Tror att det blir ungefär samma klädsel som den jag hade förra måndagen, på intervjun som inte blev av.

Jag kunde i alla fall njuta lite av kvällen, mörkret och tystnaden på ballen* igår. Det var faktiskt väldigt tyst från ett visst håll. Jag hoppas att de, precis som föregångarna, läser min blogg. Men bara så det är klart för alla: jag tänker inte skita i att kontakta styrelsen och klaga.

Dagen jag vaknade till idag känns mera oklar än andra dar. Det är fortfarande varmt, men det är mulet. När jag hade sparkat igång datorn (idag behövde den lite övertalning igen för att hitta nätverket) visade vädergadgeten så här:

Dagens första väderprognos.

När jag hade suttit en stund och sökt ett par jobb (hittade bara två idag, så nu ligger jag på tre minus eftersom jag bara hittade ett igår), hade vädergadgeten ändrat sig till detta:

Dagens andra väderprognos.

 

Nåja, den första prognosen känns mer säker än den andra. Solen syns inte till bakom molnen och det är klibbigt!

En vaktmästarflicka har kört lite grann med sitt fordon på gräsmattan på baksidan. Fordonet låter otroligt högt, så nu har säkert inte bara hela mitt hus vaknat utan även de två andra i hästskon som husen bildar. Mig stör det inte, men visst är det lite märkligt att det alltid ska köras med fordon, gräsklippare och trimmer mellan klockan sju och nio på morgonen? En del har faktiskt fortfarande semester eller sommarlov… Mig stör det inte ett dugg. Jag är oftast uppe vid sju, för jag är en ganska typisk morgonmänniska. Och sen går det faktiskt inte att sova så bra på morgnarna just nu eftersom morgonsolen letar sig in i sovrummet trots nerfällda persienner och fördragna mörkläggningsgardiner.

Två intressanta jobb hittade jag, som sagt, att söka idag. Hittills, alltså. Ett av dem finns inte helt nära min bostad i Uppsala. Men framför allt det andra jobbet, beläget här i stan, var intressant. Det handlar om samhällskommunikation och förenklingar för medborgaren i sina kontakter med myndigheter och det offentliga. Sånt brinner jag för! Därför gick jag igång lite när e-formuläret till det andra jobbet jag sökte var icke samarbetsvilligt. Såna formulär skapar riktigt stor bad will, det har jag erfarenhet av både som användare och som producent av formulär. Jag förstår att man vill förenkla för mottagaren genom att ha väldigt många fält som användaren ska fylla i. Men för användaren blir det ofta att stapla kakor ovanpå varandra, så att säga, eftersom informationen som efterfrågas redan finns i bifogad fil. För tack och lov kan man fortfarande bifoga filer till de flesta arbetsgivare! Jag tror inte de förstår hur tidsödande det är att sitta och skriva om och in alla uppgifter som redan finns på fil i ett e-formulär – som dessutom gärna krånglar. Mitt problem idag var att slutresultatet inte såg ut som det skulle vad gäller radfallet, framför allt.

Planer för dagen? Nu ska jag in i duschen. Efter frukost blir det en rekognosceringstur (jag vill inte köra vilse i morgon…) och sen behöver jag handla hem lite mer än det jag gjorde igår. När man går hemma så här går det åt väldigt mycket kaffe – och toapapper, framför allt… I eftermiddag ska jag eventuellt träffa Kommunalrådet om det vill sig på lite olika sätt. Man får vara flexibel, helt enkelt, när det är lite oklart.

Kräftorna förra året.

I övrigt planerar vi en kräftskiva till helgen, Fästmön och jag. Först pratade vi om fredag, nu blir det lördag eftersom Anna för en gångs har möjlighet att följa med kompisar ut just på fredag. Men kräftorna ligger kvar här i säkert förvar. Tror jag. Ska bara inhandla dem först…

Annars skulle jag kunna lägga mig själv i en glasskål och servera mig. Eller i alla fall övre delen av min rygg och axlarna. De är kräftfärgade efter paraden i lördags och nu har det börjat klia lite också…

ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Händelserika eftermiddagar

Ett tisdags-bra inlägg.

---

 

Förvånansvärt, faktiskt, men igår var det en bra tisdag! Det är inte alltför vanligt att tisdagar är just bra, nämligen. Av nån anledning brukar de vara dåliga. I mallen till mina inlägg här har jag som inledande rad

Ett tisdags-hatiskt inlägg

Det ändrar jag sen till det jag vill ska vara en ytterst kort sammanfattning av inlägget. Det var lustigt att få ändra hatiskt till bra… Men nån gång ska vara den första.

Igår var det fullt av action här, så jag hann inte med att ta nån surfrunda bland mina Kickor och Pluttar. Vi får se om det hinns med idag, för även denna dag står en del på agendan. Jag har suttit en bra stund vid datorn redan och sökt jobb och registrerat mig i en ny kandidatbank.

En annan sak som jag ofta känner som arbetslös är att eftermiddagarna kan vara rätt dryga. Jag brukar vara effektiv och göra saker så tidigt som möjligt på dan, till exempel skriva jobbansökningar. Så på eftermiddagen blir det plötsligt stilla och dött. ”Alla andra” jobbar – eller har semester – men jag, då? Som tur är har jag lyckats fylla mina dagar lagom mycket. För även om jag vill ha saker att göra är jag ändå lite trött efter att ha arbetat åtta månader utan mer än strödagar ledigt.

Igår eftermiddag hade jag först en dejt med min frissa. Håret hade växt som ogräs och det var en fröjd när hon satte igång trimmern! Därpå jagade jag rätt på Fästmön och Elias som var nere på stan. Fast medan de var på barn-avdelningen i en klädaffär hade jag förirrat mig till BH-sektionen av samma affär. Nä, jag är inte mycket för klädshopping… Det blev några ärenden innan vi tog fika på Landings på gågatan. Det var nog hundra år sen jag var där! Eller i alla fall några. Sist Anna och jag var där träffade vi Blondie, Birgitta Andersson, som skrev boken med samma namn. Jag minns att hon bjöd oss på var sin gigantisk räkmacka… Tyvärr tappade vi kontakten när Birgitta slutade blogga. Jag undrar vad hon gör idag…

Efter fikat tog vi oss till Uppsala stift där vi mötte flera familjemedlemmar. Elias fick följa med sin pappa hem och jag fick en påse med en leksak av hans pappa.

Anna och jag gick tillbaka till affärerna på gågatan. Nu skulle det provas badkläder och sommarkläder. Ja, jag skulle inte prova utan Anna. Jag satt tålmodigt utanför provhytten och försökte roa mig själv eller hämtade andra storlekar åt Anna. Belöningen blev en kall öl – denna gång med kolsyra och skum i kylt glas – och jordnötter på Villa Romanas uteservering.

Tyvärr innehåller menyn på Villa Romana inte nåt som vi direkt vill eller kan äta. Idag fortsatte vi därför till Tzatziki vid ån intill Upplandsmuseet. En kort stund fick vi köa för bord. Stället var fullt, men ändå var det inga långa väntetider. Mat och dryck var goda, fast

färskA bär

till desserten var ett skämt: Anna fick ett hallon och jag två. Kaffet som serverades var riktigt vidrigt, så det vill jag varna eventuella Tzatziki-gäster för!

Idag är det en lite mer mulen och sval dag. Vår intention är att åka till Himlen i eftermiddag och frakta trasiga saker och diverse till tippen.

I övrigt händer det saker i familjen som uppenbarligen, i dessa nyhetstorketider, fått uppmärksamhet i lokal media. Jag vill inte kommentera det här, även om jag har åsikter, men jag kan säga att det en ung person gör nåt väldigt modigt. Självklart håller jag tummarna för ett bra resultat. Tyvärr kan ju inte det som är gjort förändras. Men det kan ju bli kompensation av ett eller annat slag. Upprättelse.

Här kommer några bilder från gårdagen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mitt spännande liv

Ett något svettigt inlägg.

---

 

Nu hjälps både pappa och mamma Talgoxe åt att fixa käk till sina skrikande ungar, men på bilden är det bara pappa T som syns. Tänk att barn alltid är så utsvultna. 

Varmt är det, ifall nån har missat det. Det gör att mitt liv blir ännu mer spännande än fru Deskmeduls, hon som kom ut och BLÄNGDE på sin granne nyss för att han körde en kort stund med en trimmer på sin uteplats vanligt, eftersom jag inte orkar göra så mycket. Det mest upphetsande just nu är att se mor och far Talgoxe flyga in och ut i boet bakom ett glasspapper (!) i väggen på min balle*.  Jag sökte lite info igår på webben och kom fram till att de behöver vatten. Ställde därför fram en blå glassbytta med vatten, hunden Elvis före detta vattenskål när han var på besök. Paret Talgoxe är väldigt skyggt, men de brukar vänja sig efter ett tag att jag och Fästmön sitter där.

Jag rev ner det mesta som stod på diskbänken, somligt hamnade i hon – till exempel tvål-kon.

Medan Anna bäddade försökte jag också göra lite nytta. Knöt ihop två två soppåsar och skulle torka av den ena sophinkens lock med lite Mr Muscle. Plötsligt rev jag ner det mesta som stod på den delen av diskbänken. Somligt hamnade i hon, till exempel tvål-kon och potatisborsten. Nej, det här ser ut att bli en riktigt spännande dag, jag som ska STÄDA och allt. Undras vad som kan inträffa då…

Vidare har jag jagat insekter.  En fet svart humla surrade omkring i gästrumsfönstret och hittade inte ut trots att det står på glänt. Jag skrek och flaxade med armarna, Anna kom med goda råd om glas och papper, men hjälpte inte till ett dugg. Till sist gick jag ut i köket, tog Annas vattenglas (moahahahahaaaaa……..), en tidning och lyckades fånga Den Svarte inuti glaset. Fick sen ut Monstret tack och lov.

Därefter satte jag mig en liten stund vid datorn för att knacka ner dessa rader. Då hörde jag även i arbetsrummet ett irriterande surr. Det var en fet geting och såna är jag livrädd för. Skrek i falsett den här gången och hoppade upp från skrivbordsstolen med flaxande armar. Anna tittade på och skrattade. Den här gången visade jag ingen pardon gentemot Anna Odjuret. Efter några tafatta försök att mota ut det genom det öppna slog jag helt enkelt ihjäl det. Med TV-tidningen.

Nu har jag haft alldeles för mycket spänning i mitt liv, så jag ska sätta mig på ballen en stund och läsa tillsammans med Anna innan det är dags att skjutsa henne till Äldreboendet. Ja, hon bor ju inte där, utan jobbar. Och medan hon jobbar ska jag städa. Jajamens! Jag ser för mig hur dammsugaren börjar brinna och vitrinskåpet med alla glasen vippar… Mitt liv är ju så fantastiskt spännande…

*min balle = min balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Have a heart!

Så där överförtjust i fåglar kan man väl inte påstå att jag är. Särskilt inte skräniga fåglar eller fåglar som skitar ner Clark Kent* när de tror att han är en toalett. Men jag läste just en insändare i Byhålebladet om en kvinna som skrattade när en måsunge blev överkörd. Och det knep i hjärtat.

Det knep i Toffelhjärtat, men tyvärr kan jag inte visa nån bild på det, bara på Toffehjärtan.

Den skrattande kvinnan skrattade inte bara, enligt insändarskribenten, utan vände sig om till sin familj (!) och sa:

Ta bilen så kör vi över den andra ungen

På balkongen stod skratterskans barn, enligt insändarskribenten som undrade om den hjärtlösa var förälder…  (Nej, en del borde inte skaffa barn.)

Jorå, vi är många som är irriterade på måsar som låter illa och skitar ner, men som insändarskribenten också skriver kan ljudet från en gräsklippare vara minst lika irriterande. Värst av allt är trimrar, tror jag, ett envetet och entonigt ljud. För att inte tala om borrar i ett flerfamiljshus… Fast liksom insändarskribenten går jag inte omkring och mördar omkringboende bara för det…

Det tar 35 dar för en måsunge att bli flygfärdig. Kan man inte försöka hålla ut så länge? En mycket tänkvärd insändare, detta…

PS Hur lång tid det tar för renoverande närboende hade insändarskribenten emellertid inga besked om.

*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Morgon i Byhålan

Vaknar vid halv åtta av gräsklippning och skränande måsar. Men ärligt talat, hellre det än att bli väckt av trimrar och skränande ungar som hemma! Ena armen är varm under täcket, den andra iskall utanför. Jag har sovit på en madrass på golvet, min rygg tackar mig, med öppen balkongdörr. Fått i mig härlig luft från sjön.

Ett öga över sjön.

                                                                                                                                                              Vädret ser ut att vara som igår – mulet. Det skulle bli mer sol idag och varmare. Hoppas att det inte regnar, i alla fall. Jag vill ju upp till graven och försöka göra fint. Pinsamt när alla gravar runt omkring hade så fina blommor och blommorna vid pappas grav var så klena och fula! Nu fick han i alla fall fina rosor, men tagetesplantorna vi köpte igår var kraftiga och färggranna och de ska planteras idag, helst.

Vad mer på agendan? Vet inte. Vi ska äta sill och potatis idag, så jag måste till Systemet och köpa nån öl och nånting att snapsa på. Det kanske blir en tur till apoteket också. Och kanske nån kaffe nånstans. Mamma hade fått nåt tips om ett ställe som serverar våfflor…

Ursäkta om det är många korrfel i det här inlägget och de inlägg som kommer framöver, men jag sitter vid min lilla dator och jag ser dåligt! Tala gärna om för mig vad som är fel, även länkar som Monica gjorde vid förra inlägget!

Read Full Post »

Nu är vi glada, min lille man och jag!

Inte nog med att jag blev fin i håret i eftermiddags. Nu kan min lille man och jag rulla ett år till, för han har blivit godkänd!

Min man Clark Kent* är godkänd!

                                                                                                                                                                       Dock måste bromsen på höger bak gås igenom, för den kärvade enormt, sa besiktningstjejen och såg jag. Får vi ta tag i.

Nu ska jag snyta mig, ringa mamma och fixa ett par kycklingchorizos. Tur att jag är ensam, för jag måste äta med öppen mun. Urrrrrrrk…

Sen blir det vila. Känner mig helt slut i rutan. Här har klippts gräs hela dan – igår var det ju trimmer – och då är det liiite svårt att vila på grund av ljudet. Förra året tog vaktmästaren en vecka på sig att klippa hela området, vi får hoppas att det gick betydligt snabbare idag. Det ska liksom bara ta en dag. Dessvärre är gräsklipparen nu ersatt av miniorer på baksidan, varav en av dem har en fruktansvärt genomträngande röst. Trist när jag måste ha fönster och balkongdörr öppna eftersom det är så varmt. Kanske hittar ett par öronproppar..?

I kväll klockan 20 blir det Babel, näst sista programmet för säsongen. Ska försöka orka att sitta uppe och glo och blogga. Lars Berg, Kajsa Grytt och Ann Heberlein ska medverka.

                                                                                                                                                               *min man Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »

Medda???

Nu har jag fajtats med drakar* så jag är alldeles toksvettig. En äkta Svettlana**, alltså. Det gick bra att vila en stund mellan bilfix och drakkamp, men efter kampen har det varit svårt. Skulle precis lägga mig ovanpå min sköna säng när Nån körde igång en trimmer på baksidan. Och det är kvavt så jag måste ha balledörren*** öppen – alltså låter det som om jag sitter utanför en tandläkare, ungefär.

Snoken är täppt som 17, halsen hemsk, men hostan har inte gjort entré än. Huvudet känns emellertid som om det har varit fotbollen på en fotbollsmatch.

Mitt huvud?

                                                                                                                                                                   Jag känner mig alltså väldigt fräsch och frisk (inte riktigt…) och börjar nu sitta och fundera på middag. Eller Medda, som ett av min x:s farfar hade en härlig historia om. Medda var en gubbe som alltid sa

Medda!

när han dök upp. Det betyder alltså

God middag!

Tydligen dök han alltid upp i middagstid ELLER så var

Medda!

det enda han kunde säga. Jag minns inte. Kommer bara ihåg att Sven var så härlig med sina historier!

Nu tänkte jag kanske egentligen inte så mycket på gubben som på mat. Jag har liksom glömt att inhandla nåt ätbart. Mörka moln tornar upp sig på himlen, men jag tänkte försöka hasa över till Tokerian. Behöver visst nåt att ha på frukostmackan också. Fast för tillfället är jag mest sugen på att köra ner en flaskborste i halsen än mat. Samtidigt vet jag att om hungern slår till och jag sitter här och inte har nåt vettigt hemma att äta, då riskerar jag att glufsa en av mina två chokladaskar som jag fick när jag fyllde år.

Ta mig samman nu!

                                                                                                                                                                   *fajtas med drakar = dammsuga
**Svettlana = en svensk städerska som städar så svetten lackar
***balledörren = balkongdörren

Read Full Post »

Rapport från ett trist liv, typ…

Gårdagskvällen blev seg. Jag hade ganska ont i lårkan och hade både svårt att sitta still och att vila. Var knappt utanför dörren igår – jo, jag gick till soprummet och på vägen upp vittjade jag postboxen. Sen var jag inne och segade resten av dan. Kan man ha ett tristare liv, typ?

På kvällen glodde jag på ett CSI New York-avsnitt på Kanal 5 efter att jag hade pratat med Fästmön igen, men jag hade svårt att koncentrera mig. Tog sen fram fotbadet och körde igång såväl massage som bubblor. Tänkte att det kanske skulle få igång cirkulationen så att benet skulle kännas bättre. Det gjorde det inte, men fötterna njöt. Smorde sen in fötterna med min vanliga fotcrème från CCS.

Natten blev mindre bra. Jag slumrade/sov en till två timmar och vaknade sen. Antagligen för att jag kom emot ett ömt ställe. Vaknade runt klockan åtta i morse för då tycker tydligen vissa småbarnsföräldrar att det är OK att släppa ut sina telningar. Strax därpå började sommarjobbarna gå loss på ogräs och buskar vid tennisbanan på baksidan med en mega-trimmer. Då gav jag liksom upp. Jag hade satt larmet på mobilen till nio eftersom jag ska åka till Grannbyn och hämta Slaktar-Pojken och hans dator idag mellan elva och tolv nån gång, så jag skulle ju strax upp.

Lårkan, ja… Svullnaden känns mindre, men inflammationen har ju spridit sig neråt benet. Tog ett måttband och mätte och fick hela korven till en längd av 28 centimeter – det framgår lite dåligt av bilden, men…

Kanske på väg att ge med sig nu? Bara det inte fortsätter att sprida sig neråt benet…

                                                                                                                                                                 Som igår är det ondast vid början respektive vid slutet. Där känns det också som om det är knutor. Jag hoppas min doktor hör av sig idag, för jag skulle vilja diskutera åkomman i sig, vad den kommer av och om det inte finns nån smärtlindring – varken salvan eller gelen har ju lindrat smärtan, direkt.

Idag ska jag som sagt hämta Johan och skjutsa hem honom. Det innebär att jag får träffa Anna, Frida och Elias också hemma hos dem. Mysigt! Ska också ta med en kasse med kläder till Anna från hennes lådor här. Linn jobbar på sitt andra sommarjobb den här veckan och nästa. Jag tror minsann jag ska gå till henne och höra om inte hon kan bli min bank. 😉 På tal om bank så mejlade jag INTE Personliga Göran igår, tänkte att jag försöker ta tag i doktorn och onda lårkan i första hand. Men men, kanske slänger jag iväg några rader idag.

Åker nog på att tanka när jag är ute och kör också. Bensinmätaren tickar stadigt neråt – det blir tredje tankningen den här perioden. Tycker att jag nyss har betalat en räkning på tre tankningar, men det var FÖRRA perioden. Suck…

Dagen är grå och rätt trist. Det ser ut som om vi kan vänta regn och luften är klibbig som om det vore åska på gång. Detta trots att jag tyckte att jag såg en sol i lokalblaskans väderrapport… Tycker synd om Anna som har fått det här semestervädret…

Read Full Post »