Blondie rules!

Äntligen fick Fästmön och jag träffa Birgitta! Och hon var/är precis så där häftig som jag hade föreställt mig.

Birgitta trixar med sin mobil.

                                                                                                                                                          Det blev diverse samtalsämnen under den dryga timma vi satt ner tillsammans. Och det blev inte som tänkt på Kafferummet Storken utan på Landings. Det verkade som om varenda Uppsalabo var ute och fikade på stan idag, nämligen…

Birgitta är verkligen så där varm, glad och generös som hon ser ut på alla bilder. Inte var det meningen att hon skulle bjuda oss på jättefikat – men det var precis vad hon gjorde. Fräcka jag åt en gigantisk macka med handskalade räkor. Suveränt god, men ganska suveränt pris också… TACK!

I januari förra året kom Birgittas självbiografiska bok Blondie ut. Och en av mina snälla vänner, Nurse Rached skickade mig boken för ganska precis ett år sen.

Birgittas bok Blondie.

                                                                                                                                                     Kände mig mig lite tramsig och pinsam, men jag frågade om Birgitta inte ville signera min bok. Det gjorde hon och textade så här fint:

Fint textat och fint skrivet till mig!

                                                                                                                                                             Anna fick en pocketbok med en hälsning från Birgitta. Snällt! Jag har inte kikat vad det står i den än, men nyfiken som jag är lär jag göra det innan vi släcker sänglamporna i natt.

Det var glädjande att höra att Birgitta har gjort en nätt förtjänst av sin bok. I september kommer utdelningen och den är henne väl unt! Jag hoppas att hon gör nåt kul för pengarna och inte bara bjuder sina Uppsalakompisar på dyra räkmackor… 😉

Vad vi pratade om för övrigt? Tja, i stora drag om skrivande, arbetslöshet, pengar igen, mobilkameror och att komma stärkt ur svårigheter. Men detaljerat behåller jag våra ord inuti mitt hjärta. Där får de ligga och värma mig en stund, för idag var hjärtat lite ledset.

På väg tillbaka till bilen passade vi på att fota ett par kalla typer.

På Forumtorget stod det här huvudet.

                                                                                                                                                           På busstorget, sidan mot Svartbäcken, hittade vi en kylig torso.

Iskallt!

                                                                                                                                                Hemma i Himlen satt pappa Jerry med barnen. Som vanligt blev det en trevlig och upprymd stämning med en massa ord som gjorde mitt lite mörka sinne ljusare och mitt svaga jag starkare. Som tack för att han är den han är rullade Taxi Tofflan ut och skjutsade hem. Temperaturen har sjunkit igen och det blåser kallt, nämligen. Ingen bra kväll för en promenad.

En timma framför Antikrundan, där min co-kommentator Inna, orange-expert, medverkade per mobil gjorde mig hungrig. Så nu ska jag fixa till mig lite middag – mackor med makrill och ost. Om jag hittar makrillburken, vill säga…