QX-galan – på TV

Vi som inte var inbjudna/nominerade kunde vara där hade i kväll möjligheten att följa QX-galan på TV4.

Här kommer ett referat i punktform – för dig som valde ett annat TV-program…

• Carina Berg sjöng uruselt, men var skitsnygg i håret. Tyvärr var hon tvungen att förevisa sin trista man. (Carina Berg var alltså konferencier.)
• Maria Montazami fick pris som årets TV-personlighet. Jag kunde inte hjälpa det, men jag undrade om hon nånsin har läst en bok. Sen blev jag livrädd att hennes tuttar skulle ramla ut.
• Mona Sahlin grät när hon blev avtackad och tackad för sina insatser för HBTQ-folk. (Men tro inte att Mona Sahlin är nån söderböna, hon är född i Sollefteå.)
• Nämen, Lena Ph igen! Två gånger har jag sett hört ‘na i kväll, det var lika härligt båda gångerna!!!
• Och Sarah Dawn Finer med Annas och min låt… Nu dämpar vi belysningen…
• Ett rörande inslag om It gets better – en kampanj för att minska självmorden bland unga homosexuella. Mr Joel Burns fick QX-galans hederspris för It gets better.
• Tommy Körberg levererade My way med vissa gester. Sången satt fortfarande. Tommy Körberg heter för övrigt Bert i första namn. Det rimmar på Stjärt. På tal om det… På Mona Sahlins högra sida satt Liza Marklund. Liza rimmar på Fisa.
• Ann-Louise Hanson visade hur man gjorde roliga schlagers på svenska av utländska bitar! Skitkul! 😆
• Årets hetero blev Birgitta Ohlsson. Jajamens!
• Sen blev det september… Nej September. Och Mikrofonkåt är hon låten. (Höll på att sätta täljstenen i halsen, stenen, som busan Anna lagt i min läsk…)
• Carina tramsade med Eric Saade och gav honom en våldtäktstuta. För att bjuda honom til QX-galan var som att leverera en pizza till Robinsonön, menade hon.
• Peter Jöback och hans Oscar uppvaktades sen med ett försenat grattis till giftermålet. Oscar fick ett anti friss-medel.
• Petra Mede fick en puss av Carina Berg. Urrrk!
• Babsan fick en spanjor av Carina Berg.
• Malena Ernman fast i Christine Meltzers version delade ut pris till Årets artist – Robyn.
• Björn Ulvaeus gjorde en bejublad entré i snigga glittriga och orange klädedräkt med rosa cape. Mums! Björn Ulvaeus delade ut pris till Årets homo – Elisabeth Ohlson Wallin.

Read Full Post »

Melodifestivalen 2011: Deltävling 3. Linköööööping!

På lördag I kväll är det så dags för Melodifestivalens tredje deltävling. Denna gång direktsänds den från Linköööööping, vilket borgar för att publiken lär vråla

Gööööööööööööörgött, döh!

om nåt av bidragen är bra, vill säga. (Orden inom citattecknen är östgötska och betyder ungefär: Jättehärligt, du!)

Tills vidare går det att tjuvlyssna här:

• Linda Sundblad – Lucky You
• Simon Forsberg – Tid att andas
• Sara Lumholdt – Enemy
• The Playtones – The King
• Shirley’s Angels – I Thought It Was Forever
• Sebastian – No One Else Could
• Sara Varga – Spring för livet
• Eric Saade – Popular

Under min egen tjuvlyssning gäspade jag ganska mycket, smackade med tungan åt dåligt engelskuttal, hittade två riktiga favoriter och suckade åt en del posörer…

Min prognos är att Shirley’s Angels, Sebastian, Sara Lumholdt och Eric Saade går vidare. Vilka mina favoriter är? Tja, det säger jag inte nu.

Vi hörs och ses på lördag, Självklart livebloggar jag ikväll om jag kan!

Må bäste man/kvinna vinna!

Och så blev det lördag den här veckan också. Denna kväll tillbringar jag i TV-soffan Himlen i Förorten med delar av familjen. Lena Ph inledde och äntligen fick man höra och se nåt snyggt och bra! Mer av detta, det vill säga musik och artister som har med denna musiktävling att göra och mindre trams, tack! Men tyvärr, sen kom gamla vanliga icke roliga skämt, som att programledarna inte känns igen av en dörrvakt, så att de får smita in. Boooooring… Och BTW, det är bara såna som jag, det vill säga äkta östgötar, som får skämta om östgötska.

1. Linda Sundblad – Lucky You
   Ja här var det fullt av hjärtor. Lite tuggummipop över det hela. Lite Fjortisvarning, kan jag tycka. Annars har Linda Sundblad en rätt OK röst, men låten är ganska trist.
2. Simon Forsberg – Tid att andas
   En jätteballad sjungen med en ljus pojkröst. Vi har hört låten förut, typ och det här är ingenting som vinner i Europa. Men en vacker sång och röst och ingen falsksång. Fästmön saknar stake i rösten (jag undrar vad hon menar…)
3. Sara Lumholdt – Enemy
   Trodde att hon sjöng ”Å ändan me, å ändan me…” Falsksång och ett misslyckat försök at vara sexig. Nej, tyvärr…
4. The Playtones – The King
   Direkt när låten kör igång blir jag nervös. Den är hoppig och skuttig och, nej… Det här är ingen schlager. Jag lär nog sitta och hoppa upp och ner en timma efter den här lyssningen…
5. Shirley’s Angels – I Thought It Was Forever
   Ja, lite mycket smink var det ju, ögonlocken var gräääsligt tunga. Men den här låten gillar jag. Lite moll, lite melodi, lite sorgligt och ändå fartigt. Det här är min favorit. Helt klart!! Trots tonartsbytet 😉
6. Sebastian – No One Else Could
   Nej. Han tar i för mycket i en låt som inte är bra och han rör ju inte på sig.
7. Sara Varga – Spring för livet
   Lisa Ekdahl har blivit mörkhårig och har dessutom  förlorat en del darr på rösten. Nej så tråkigt. Vad är detta? Det rimmar i alla fall, men det är allt. Fast den går säkert vidare.
8. Eric Saade – Popular
   Han sjunger i näsan, men han har bra röst, den lille. Låten är fartig och den här går säkert vidare. Dansvänlig. Men vad var tramset med glaset??? PS Anna tyckte låten påminde om en Lili & Susie-låt i starten och jag håller med!!!

Mellanspelsdags = möjlighet att gå på toa, fylla på glaset, lösa korsord, ringa en kompis eller nåt. Det här är bara tråkigt. Men sen kom jag tillbaka när Lena Ph sjöng – med lite tunn röst, visserligen.

Och vinnarna i den tredje deltävlingen blev…

• Eric Saade (direkt till final) (Oh, Mama, can’t you tell…)
• Sara Varga (gick vidare till Andra chansen)
• The Playtones (direkt till final)
• Shirley’s Angels (gick vidare till Andra chansen)

Med detta resultat är det väl bara att konstatera att Sverige nog inte kommer till Tyskland alls. För det ser ju inte så ljust ut efter tre deltävlingar…

Vi ses igen nästa lördag!!!

Read Full Post »

Bakom stängda dörrar

Sent igår kväll damp Fästmön och jag ner i sofforna i vardagsrummet i Himlen för att se om det fanns nåt att glo på på dumburken. Och det fanns det! På TV3 gick den amerikanska thrillern Bakom stängda dörrar (1996), en riktigt läskig historia om ärelystnad kontra medicinska framsteg, bland annat.

Läskigt om medicinska experiment på människor.

                                                                                                                                                      Den brittiske doktorn Guy Luthan, lysande spelad av Hugh Grant, en av mina favoriter, jobbar på en akutmottagning på ett sjukhus i New York. En dag kommer det in en naken man med mystiska symtom. Han verkar också vettskrämd. Doktor Luthan hittar ett plastarmband från ett annat sjukhus runt mannens handled. En kort stund klarnar mannen till och säger några konstiga saker. Men så dör han. Doktor Luthan vill veta dödsorsaken. Problemet är att mannens lik försvinner. Detta stoppar emellertid inte doktorn från att söka vidare, nåt som för ödesdigra konsekvenser för hans karriär och… hälsa.

Trots att den här filmen är 15 år gammal är den riktigt, riktigt bra. Den handlar om medicinsk forskning på människor – människor som i forskarens ögon har så värdelösa liv (= hemlösa) att de kan användas hur som helst som försökskaniner. Det är mycket bra skådespelare, förutom Hugh Grant också Sarah Jessica Parker, Gene Hackman med flera.

Filmen håller måttet fortfarande. Den är spännande hela tiden och vi somnade INTE, trots den för oss sena timmen. Högsta betyg!

Read Full Post »

Mardröm eller inte..?

I natt hade jag en dröm. Men jag vet inte om den ska klassas som mardröm eller vanlig dröm. Därför får dagens bakgrundsnyans, turkos, symbolisera min allmänna förvirring…

Jag drömde att jag var på anställningsintervju – på mitt gamla jobb. Och chefen som intervjuade mig var en av de soligaste personer jag vet. Det hela var mycket märkligt. Kollegorna var samtliga unga, typ högst 25 år, men F skymtade förbi i ett dörrhål och vinkade. Jag var skör under intervjun och började gråta. Chefen försökte då få mig att bli lite glad och förevisade ett stort bord fullt med märkliga saker. Där fanns kortlekar, långa vasstrån, gräs och lite annat smått och gott. Jag fick välja en kortlek sa hon, men jag hade svårt att höra vad hon sa, för jag hade plötsligt blivit döv på ena örat. Inte ville jag välja nån kortlek heller – de hade nämligen alla snuskiga motiv på baksidan! I stället plockade jag ut ett långt, orange vasstrå.

Titta så förunderligt! Det här vill jag fota!

sa jag och torkade mina tårar.

Samtidigt slängde jag en blick utanför fönstret och så då mannen som för nåt år sen förlorade sin hustru i cancer. Han galopperade som en kalv på grönbete och hans hår hade blivit långt och flaxade kring hans axlar. I verkligheten har han mycket lite hår…

Så vaknade jag och hade ont i ena örat, för jag hade legat och tryckt på det. Och inuti hade jag en stor, stor känsla av sorg.

Efter frukosten satt Fästmön och jag och pratade en lång stund om detta med att prata om sina innersta tankar och känslor och hur svårt det är. Hur EXTRA svårt det kan vara att prata om sånt med sina nära och kära. Vi pratade även barndomar där man fick klara sig själv mycket mer än barnen får idag, snälla tanter som strök och doftade Bliw-tvål/snälla kvinnliga släktingar som gav en mat när pappa jobbade och mamma var på sjukhus i Stockholm, semestrar, pengar, tröstlöst arbetssökeri… Ett samtal som jag sparar djupt inuti mitt hjärta, tillsammans med min sorg idag. Mitt röda hjärta, som fortfarande slår – vilket jag ärligt inte trodde – och som är prickigt av tårar.

Mitt hjärta är prickigt av tårar idag.

Read Full Post »