Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Ett söndagsinlägg.


 

En otroligt slö dag har vi haft idag. Men såna behövs också när Fästmön lever sitt liv med högt arbetstempo, jag lever mitt med krav och plikter. Ibland saknar vi båda tid att bara få vara.

Jag läste ut en vrålspännande deckare på eftermiddagen och är väldigt glad att jag fyndade den första boken i samma serie igår för en guldpeng! Nu ska jag ta mig an en bok ur den lättsammare genren, lite feelgood åt tantsnuskhållet, tror jag, som jag lånade av mamma. Den första delen i den serien tyckte jag så här om.

Dagens Nyheters Lotta Olsson skrev igår om de 100 bästa deckarna. Det var lite kul att läsa den listan. Somligt håller jag med om, annat inte. Men det var kul att konstatera att jag har läst nummer 1 – 9, 11, 14, 15, 17 – 20, 22 – 24, 26, 27, 30, 34 – 36, 41, 43 [Maria Langs Rosor, kyssar och döden!], 44, 51, 52, 55, 56, 58, 61, 64, 67 – 69, 71, 75 – 78, 81, 82, 84, 86, 89, 91, 93, 94, 98 och 99. Det finns några kvar som jag inte har läst, alltså…

En bråkdel av mina böcker

En bråkdel av mina böcker.


Dagens mest ansträngande aktivitet
var att skrapa mammas och min Trisslott – vi turas om att köpa en varje vecka. Och kan du tänka dig, vi vann 30 kronor! Den enorma summan omsätts förstås i en ny lott den vecka det är min tur att köpa. Mamma var pratsam och på gott humör idag också, men det gör ont i dotterhjärtat när jag hör hur ensam hon är.

Anna har grunnat på en bästefåtölj hela dan. Jag tycker att hon behöver en, men frågan är hur den ska fraktas hem när vi har dåliga ryggar och axlar och en liten bil. Samtidigt måste du hålla med om att en hundring är ett riktigt fynd för en skinnfåtölj, visserligen lite sliten, men…

Ostpaj med tillbehör och ett glas vitt

Dagens förrätt blev Annas ostpaj på mandelmjöl samt gräddfil, rödlök och rom. Notera även grönsakerna på min tallrik!

Dagens middag blev det sista av gårdagens ostpaj på mandelmjöl med gräddfil, rom och rödlök. Ostpajen blev vår förrätt. Till huvudrätt lagade jag till lite hokifisk i ugnen med vitvinssås. Såsen stod emellertid Abba för. Lite körsbärstomater och gurka, sen blev vi lagom mätta. Nån bild på firren i vitvinssås blir det inte, för den såg allt annat än aptitlig ut och associationerna flög mellan köksväggarna. Men man ska inte döma en bok efter dess omslag, det var riktigt gott tyckte vi båda!

Fetzer quartz

Ett glas riktigt kall Fetzer quartz smakade gott till både ostpaj och hokifisk.

Till maten öppnade jag en flaska Fetzer Quartz, en riktigt god amerikansk chardonnay, som vi tog var sitt glas av. Härligt kall och god! Dessert blir kvällskaffe i soffa respektive bästefåtölj.

I kväll blir det Arne Dahl på TV, men inte FortitudeArne Dahl-filmerna har blivit mycket bättre, möjligen för att vissa östgötska inslag tonats ned, tack och lov. Fortitude blev jag less på ganska snart – jag begriper inte handlingen, utan tycker mest att det är en massa kufar som har samlats i Arktis. Kufar, som blir mer och mer galna.

Kufar finns det även i svenska serien Jordskott, vars sista avsnitt går i morgon kväll. Då har jag tyvärr inte möjlighet att titta, men givetvis spelar jag in! De första avsnittens likheter med Twin Peaks har planats ut. Ibland får jag associationer till Ville, Valle och Viktor. Men se Jordskott är inte bara politik och samhällskritik och miljöförstöring utan också övernaturligt och spännande (och därmed flykt från vår egentliga tillvaro, den så kallade verkligheten…).

By the way, på tisdag ska jag träffa min vän som bor i två länder. Om inte det händer saker där min närvaro önskas annorstädes.

Vad hände med DIN söndag??? Skriv och rita eller bara berätta i en kommentar, så blir jag glad!

 


Livet är kort.

Mannen utan hjärta

Ett inlägg om en bok.


 

Mannen utan hjärtaJag trodde att jag hade läst Camilla GrebeÅsa Träff tidigare, men Mannen utan hjärta var uppenbarligen min första bekantskap med systrarna. Överst i högen med böcker från vännen FEM:s gröna paket har den legat ett tag. Trots att jag har haft mycket på gång de senaste dagarna har jag hunnit med att läsa då och då. Det här är för övrigt en deckare man inte gärna lägger ifrån sig. Tack, FEM!

Det börjar med ett blodigt mord på en antikvitetshandlare i Stockholm. Mannen är skjuten till döds och hans hjärta har skurits ut ur kroppen och lagts i en skål. Polisens gärningsmannaprofilgrupp får hand om utredningen och ansluter psykologen Siri Bergman till gruppen. Sen sker ytterligare ett mord och gruppen försöker hitta ett samband mellan de mördade. Men fler offer ska skördas innan sanningen kommer fram.

Det här är den fjärde delen i Grebe – Träffs serie om psykologen Siri Bergman. Jag hade emellertid inga som helst problem att läsa boken, tvärtom. HBTQ-temat i den gör att den engagerar mig, men framför allt är boken så spännande och lättläst att jag klassar den som en äkta bladvändare. Ibland kan det märkas att två olika författare skriver på en och samma bok. Av detta märkte jag inget. Visserligen kunde jag gissa inom vilken grupp mördaren fanns, men jag lyckades inte klura ut mördarens identitet i förväg. Och det är bra!

Toffelomdömet blir det högsta för den här deckaren!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Bakom masken

Ett maskerat inlägg.


 

TVn genom en lakritshallongodis

Bakom masken…

Inte vet jag vem du är bakom masken – jag kan ju knappt säga vem jag själv är. Inspirerad av en vän gjorde jag ett personlighetstest idag på förmiddagen. Såna test är synnerligen populära nu och jag har gjort ett antal. Självklart kan det innebära att jag skulle kunna agera manipulativt och svara i en viss riktning, men eftersom jag gjorde just det här testet för mig själv ville jag vara ärlig.

Resultatet? Tja, jag får se upp med min självkritik var en varning jag fick. Och det är inte första gången. Inte heller det sätt jag reagerar på återkoppling och mitt sätt att se på mig själv som otillräcklig. Det fanns positiva saker om min person också, som stark känsla för ansvar och plikt och att jag är varm, generös och pålitlig. Nåja, kanske ska man ta såna här test med en nypa salt. För, som jag skrev, det är inte svårt att manipulera resultaten.

Det där med självkritiken måste jag emellertid tänka på. Igår kväll under vårt kräftkalas dryftades en fråga som inte handlade om min person, men där jag ändå tog åt mig och fick min otillräcklighet beKRÄFTAd. (Ja, jag kan skoja lite med min negativa självkänsla som synes.) Fästmön gjorde en fantastiskt god ostpaj (LCHF) som vi åt med gräddfil, rödlök och rom. I glaset hade Anna vitt vin, jag öl och båda Östgöta sädes.

Kräftor ostpaj med tillbehör

Vi hade kräftkalas igår. Anna gjorde en fantastiskt god ostpaj.


Solen har gjort sina trevare idag,
men vi har inte tagit oss för mycket mer än ätit frukost och duschat. Det är skönt att såsa runt ibland, för en annan egenskap jag har är att jag driver mig själv ganska hårt. Det har väl med känslan för ansvar och plikt att göra… I vart fall gör denna ständiga pådrivning mig trött.

Mamma fick ett samtal igår som varade trekvart. Sen orkade jag inte mer, så jag utlovade ett nytt samtal idag. Vidare ska jag ringa en vän som jag gärna vill hinna träffa innan vännen reser vidare. Planerna för min kommande vecka är ganska vaga, eftersom jag har intagit en sorts beredskapsläge. Jag måste emellertid ringa en myndighet i morgon och försöka att inte bli alltför uppjagad över dess inkompetens vad gäller klarspråk. På onsdag väntar ett besök i vården igen. Och så infaller ett par födelsedagar i veckan också, hur nu dessa ska firas. Ryggen är sisådär, inte sämre i alla fall, men vänsterfoten gör ont i en led efter loppisturen igår.

Vad har DU för dig så här på söndagen då??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 


Livet är kort.

Loppisspanarna

Ett spanande inlägg.


 

Loppisspanare

Värsta loppisspanaren.

Månadens enda gemensamma lediga helg är denna. Vad göra? Vi for på loppistur och spanade. Det är alltid roligt – och ofta en utmaning att hålla plånboken nerstoppad. Men det roligaste av allt är att titta på grejor och folk, att kanske se nåt fint att sukta efter, nåt fult att spy galla över och nåt kul att garva åt.

Själv funderade jag mest på vem galningen på den här tavlan till höger föreställer. Jag såg puckot på Röda Korsets Kupan

På Röda Korsets Kupan var det som vanligt väldigt mycket folk. Temat var frimärken och det fanns ett stort bord med frimärkssamlingar och förstadagsbrev så jag tror att självaste FEM hade blivit sugen att riva bland märkena… Jag blev mest irriterad för en tant glodde jättesurt på mig. Och på annat håll i affären knuffade en gubbe till mig så jag i min tur råkade puffa till en tant med rollator. Det går hett till i loppisvärlden.

Här är några bilder från Röda Korset idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Nästa stopp på vår loppistur var Erikshjälpen som ligger blott ett stenkast från Röda Korsets Kupan. Och ärligt talat, Erikshjälpen är så fräscht jämfört med sunkiga Kupan… Roligt att notera var att kapellinredningen var såld sen vi var där sist. En gofika blev det i det fina kaféet – Fästmön bjöd på kaffe och cheesecake.

Här är några bilder från Erikshjälpen:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Dags för stopp nummer tre, Helping Hand
Anna hittade bland annat en bästefåtölj likadan som min fast vit för endast 450 kronor. Men, men… 450 kronor är pengar det också och fåtöljen var väl i sisådärnt skick.

Här är några bilder från Helping Hand:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Sista loppisstoppet för dagen blev Myrorna i BoländernaDär såg Anna en Orreforsskål för 75 kronor som hade passat i min samling, men nej, jag har ju köpstopp. Dessutom såg hon ytterligare en bästefåtölj, fast en svart och inte en recliner. Den kostade bara 100 kronor… Två klena tanter och en liten bil samt lite annat gjorde att fåtöljen fick stå kvar, tyvärr. Nu går Anna och muttrar om fåtöljen och jag om skålen. Men ibland är det bara att inse att man inte kan få allt.

Här är några bilder från Myrorna i Boländerna:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Roligast idag var emellertid Nalle Puh. 
Tänk den som får honom…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Och vet du… Medan du läser det här suuurplar (uppsaliensisk accent) vi kräftor… HA! Men oj! Nu skröt jag visst lite igen.

 


Livet är kort.

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

På resande fot

Ett resande inlägg.


 

Adidassko på min fot

På resande fot…

Ja jag har varit på resande fot. Det är därför jag inte har bloggat. Jag ser ju att både troll och vänner oroligt/nyfiket besöker min blogg, men jag skrev att du skulle slippa mig resten av dan igår efter det enda inlägget – och det gjorde du! Jag försöker att hålla det jag lovar, även om jag inte alltid klarar att infria DET löftet (att hålla vad jag lovar, alltså).

Hur som helst, resan gick bra på ett fullsmockat morgontåg. Vankade runt på Östermalm i Stockholm i ösregn och det är inte så mycket mer att säga om det. Jag värmde mig med en surdegsbulle och nybryggt kaffe innan jag skred till verket, det vill säga jag skred inte till nåt ställverk eller patentverk eller ens en verkstad eller huvudvärk utan till ett medieföretag.

Under kaffekvarten smyglyssnade jag intresserat till en mormor med liten dotterdotter som fikade vid bordet bredvid. Mormor använde inte nåt bebisspråk. I stället anade jag en svag accent av östgötska. Den lilla flickan, glasögonprydd, satt med dinglande ben och åt sin bulle utan att slafsa och spilla. Det var en sån connection mellan de två att jag kände mig extra ensam. Och tänkte på min egen mormor, som gick bort alldeles för tidigt. Men jag mindes också att mormor och jag brukade gå på konditori då och då. En del saker förändras uppenbarligen inte – och när det gäller somt är det inte så dumt.

Men det var alltså efter kaffekvarten jag skred till verket uppför en backe. Vad som hände där tänker jag inte skriva så mycket mer om, för…

it’s for me to know and for you to find out.

Ett och annat ytterligare ord släpps i ett lösenskyddat inlägg senare. Jag kan emellertid avslöja att Arne Anka var med mig på toa.

Presskort och bok

Mitt presskort och min bok behövdes båda två igår.

Tunnelbanebiljetten krånglade när jag skulle hemåt igen. Hade det inte ösregnat skulle jag självklart promenerat och gjort som alla andra som är i Stockholm just nu: fotat körsbärsträden i Kungsan. Men det regnade fortfarande och jag ville komma hem. Den nitiska spärrvakten tog god tid på sig att ringa efter hjälp. Kön bakom mig växte. För en enda hållplats resa. Till sist tror jag att vakten insåg hur befängt det var och släppte igenom mig. Och min biljett var naturligtvis helt OK, jag är inte en sån som förfalskar saker!!!

På tåget blev jag smått illamående, men jag kom långt i min bok på gång trots åksjukan. Den är riktigt spännande och jag kan inte förstå att jag har fått för mig att nån av författarnas andra böcker var dålig. Inte heller hittar jag nåt jag har skrivit om nån annan av deras böcker. Kanske har jag drömt?

Bussresan hem gjorde mig inte mindre illamående, så jag slängde om kläder och tog mig ett par mackor. Tänkte att det kanske var lunch som fattades. Nja, det hjälpte inte mycket. Jag hann i all fall att hämta Fästmön när hon slutat jobba. Vi for till Morgonen och sen till Himlen där vi fikade och jag åt en banan. Sen slängde vi sopor och for in till Tokerian för att köpa middag. Träffade Trevlige F bland alla trötta fredagsshoppare. Hemma i New Village damp vi sen ner på våra rumpor och blev sittande – först i köket, sen i soffa respektive bästefåtölj. Lite läsning och The Team på TV fick avsluta fredagskvällen. Mina ögonlock var tunga som bly, tankarna snurrade emellertid efter dagens intryck och nånting har börjat gro inuti.

Här är några bilder från min gårdag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Idag är det strålande väder i Uppsala!
Himlen är blå och bara några få lätta moln finns att skåda. Aprilsolen har hittat hit igen och vi ska åka på en loppistur för att titta på grejor, inte köpa nåt.

Men vad ska DU göra idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta! Som vanligt svarar jag på alla publicerade kommentarer!

 


Livet är kort.

Ett bubblande inlägg.


 

Ibland när jag vaknar bubblar det i mig. Som i morse. Då låg jag och tänkte på… sport. Fotboll är verkligen inte min grej. Jag tittar inte på det, jag har knappt spelat det. Men jag har ett visst bollsinne. På yngre stenåldern I min ungdom använde jag det mest till bordtennis. Fast nu på äldre dar har jag faktiskt fascinerats av en nyare bollsport: bubble ball.

Bubble ball från Best events

Inuti en sån här, du…


Det ser så himla… knäppt och roligt ut
när vuxna människor är instängda i bubblor och sen försöker ägna sig åt den seriösa (?!) sporten fotboll. Att bubble ball har norskt ursprung visste jag inte, men kunde ana – norrmän har ofta en härlig sorts humor som många av oss svenskar är befriade ifrån. Och det är nog just den här att man driver med nåt så allvarligt som en sport som många tar så sjukt allvarligt som gör att jag blir tilltalad.

Nu kanske jag inte ska säga för mycket med tanke på den stundande högtiden (!), men man kan faktiskt boka bubble ball till speciella tillfällen som till exempel födelsedagar, svensexor/möhippor, kick offar för företag etc. Det finns kontor på tre ställen i Sverige – Umeå, Stockholm och Malmö – vilket gör att man kan spela nästan var som helst i landet.

Bubble ball kan vara del av en fyrkamp, men också en egen aktivitet. Priserna varierar med antal inblandade personer och tidslängd, men för en grupp på åtta till 14 personer som ”bubblar” en timme kostar det 375 kronor per person. Självklart går det att boka via nätet och arrangören tar hand om allt runt omkring (plats, musik, spelplan, domare, planering etc). Det enda deltagarna behöver tänka på att träningskläder är lämplig klädsel eftersom det kan bli lite svettigt. Skaderisken är minimal när man tacklar varandra eftersom bubblan är mjuk och det är den man landar på, inte fötterna. Låter toppen för mig som är emot alla former av våld och bävar för idrottsskador.

Så… är det nån som skulle vilja testa bubble ball med Petite Moi???

 


Livet är kort.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 384 andra följare