Dödligt dubbelspel

Ett inlägg om en bok.

---

 

Äntligen kom boken ut! Det uppstod lite mankemang vid tryckningen, men den 23 maj hittade Susanne Ahlenius bok Dödligt dubbelspel ner i min postbox. Tack Hoi förlag! Detta är den andra delen i en planerad trilogi i genren erotisk deckare. Den första delen, Dödlig åtrå, läste jag i augusti förra året. Då kändes författaren lovande och jag lyfte henne till en ny svensk deckardrottning. Frågan är om jag tror att hon fortfarande aspirerar på den titeln efter att ha läst uppföljaren…

Svenska polisen Alice Wikander har tillsammans med Tyler Rimes vid Scotland Yard avslutat en mordutredning. Alice blev nästan seriemördarens sjunde offer, men till sist åkte han fast. Självklart blev upplevelsen ett trauma för Alice och hon undrar om ondska kan gå i arv. När hon får kontakt med mördarens tvillingbror är tanken att hon ska få svar. Ungefär samtidigt hittas ett barnskelett i brödernas barndomshem och en strypt kvinna i ett badkar…

När jag skriver ner de stora dragen i berättelsen här har jag medvetet exkluderat 50 procent av genren – jag har skrivit om deckardelen, inte om den erotiska delen. I denna den andra delen om Alice Wikander tycker jag att erotiken tar överhanden, åtminstone i början. Då är det inte helt optimalt att läsa den här boken på en lunchrestaurang på jobbet… Men liksom i den första delen kommer spänningen mot slutet. Då blir det ruskigt spännande. I morse, när jag slog ihop pärmarna, kände jag mig inte säker på att Alice Wikander är i säkerhet. Så snälla Susanne, skynda dig att skriva den tredje delen, Dödlig hämnd!

I min text om Dödlig åtrå associerade jag till Maria Langs debutdeckare Mördaren ljuger inte ensam. Den här gången är det inte mycket som får mig att associera till Maria Lang mer än möjligen bokens titel – allitterationen i den skulle ha kunnat vara Langs. Susanne Ahlenius är emellertid en högst levande och modern författare. Hennes erotiska skildringar i boken fick mig att rodna åtskilliga gånger. Jag är inte van vid alla dessa heterosexuella parövningar… Men som en lisa för min homo-själ får jag som bonus i boken novellen Gåvan där det visserligen fortsätter att vara heterosexuellt, men där det även finns ett homo-tema. Hurra!

Nästa år, hoppas jag, kommer den tredje och avslutande delen om Alice Wikander. Då vill jag se Susanne Ahlenius knipa fem rosa tofflor. Den här gången blir det, precis som förra gången, fyra.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Himmelsdalen

En gång, för ganska många år sen nu, träffade jag på en författare vid namn Marie Hermanson. Det var en ren slump. Men vilken lyckoslump! Sen dess har jag försökt läsa ALLT som Marie Hermanson har skrivit. Nu sist Himmelsdalen, inköpt för nån tio på Myrorna för ett tag sen när Fästmön och jag var där en lördag och botaniserade.

Himmelsdalen – paradis eller inferno?

Daniel åker till Himmelstal för att besöka sin tvillingbror Max. Himmelstal är en sorts mentalsjukhus. Allt där är fint och vackert och känns väldigt öppet. Max ber Daniel ta hans plats i några dagar medan han i hemlighet reser ut för att ordna upp sina affärer. Men Max kommer inte tillbaka. Och Daniel inser att Himmelstal inte är så paradisiskt som de första intrycken gav vid handen. Det är en sorts Hotel California…

[…] you can check out any time you like, but you can never leave […]

Den här boken har många bottnar. Jag får associationer till Thomas Manns Bergtagen, men också till Franz Kafkas böcker. För ingenting är som det ser ut att vara på det här ”sjukhuset”.

Det blir högsta betyg för denna märkliga och läskiga historia, som INTE är nån deckare, nota bene!

Livet är kort.

Read Full Post »