Återkoppling och vidare, upp i ljuset…

Ett inlägg om att få bekräftelse, en rosa uppenbarelse och obildade ledarskribenter.

---

 

Den är rätt… unik, J:s gran….

Nä, jag har varken varit på dop eller doktorspromotion idag.  Jag har jobbat. Bland annat har jag premiärbloggat för en nyhetsblogg på jobbet. Bloggen vänder sig till avdelningens anställda och innehåller veckans tio för jobbet viktigaste nyheter. Underlag trillade in i tid och mängd, ovanligt nog. Men förutom det… återkopplingen har varit fantastisk! Min närmaste chef är väldigt bra på och snabb att återkoppla och informera om saker och ting, men idag var hon inte den enda. Nyhetsinlägget har både kommenterats och gillats av övriga medarbetare, som i antal är lika många som hela min förra arbetsplats, ungefär. Dessutom har jag fått feedback via mejl och muntligt. Vilken arbetsplats jag är på… Nån gång i framtiden hoppas jag att jag verkligen får möjlighet och tillfälle att visa upp den. Den alldeles… unika granen här intill får symbolisera mitt nya jobb. Granen hittade jag på J:s kontor under en av dagens vandringar i korridorerna. Jag blev bara… stum… Men självklart ställer jag mig bakom att granen ska med när vi flyttar om ett år till nybygget!!!

Här finns nåt för alla! Armen och handen tillhör en man som heter Ove.

Mitt hörn av huset, som sista tiden mest har varit ”bebott” av chefen och mig, har nu fått en ny permanent manlig medarbetare. Två kvinnliga är på gång in i sommar, tror jag. En man som heter Ove (han heter faktiskt det!) och jag planerar för en fikahörna där den som har lust och hinner kan fika i grupp. Vi har en liten soffa och en fåtölj och vaktis är vidtalad om ett soffbord. Längst in står ett spännande skåp med datorkomponenter. I skåpet finns nåt för alla och det är en fascinerande pjäs som inbjuder till PILL. Utöver gemensamma fikastunder planerar vi att ha ett mingel, troligen efter sommaren. Folk är så glada och trevliga på den här arbetsplatsen, jag har inte sett ett surt ansikte på de tre veckor jag har varit här!

Men nu är det ju fredag och helg, så jobbet och jag får vila ett par dar från varandra. Vad ska jag göra då, när jag inte får jobba, menar jag..? Jag har inlett med att vika tvätt och funderar på att ge mig ut till soprummet i regnet. I kväll ska jag ställa mig en stund vid strykbrädan, men jag ska också säkerhetskopiera filer och förbereda såväl en sista hälsning som en första. Snart händer det saker här… Sen ska jag naturligtvis hälla ner mig i bästefåtöljen och bara läsa min bok på gång och vara fredagstrött.

Snart händer det saker här… Den här ”gubben” hände mig i morse!

I morgon eller på söndag – eller kanske båda dagarna? – ska jag greja med bilen, det vill säga tvätta, putsa och polera den utvändigt och invändigt. Den automatiska biltvätten får göra slitgörat, för det pallar inte mina axlar, men dammsugningen och putsningen inuti gör jag själv.

På söndag ska jag förstås ringa mamma och gratulera på hennes dag, men jag ska också själv öppna en present. Dagen är faktiskt inte bara Mors utan även min (den som fattar, fattar, andra får leva i ovisshet eller gissa)!

Helgen går så fort och snart är jag på jobbet igen för att göra skäl för lönen. (Jag har för övrigt snokat lite och upptäckt att vi var sex personer som intervjuades för tjänsten och jag vann!) På måndag eftermiddag ska jag på ett lååångt möte om ett webbprojekt. Sen blir det bilbesiktningen klockan 18. På tisdag blir det flera möten, på onsdag ett lunchseminarium, möten torsdag och fredag och nyhetsbloggen på fredagen också, förstås… Och sen är det plötsligt långhelg och tre dar ledigt.

Nån som kanske hade behövt lite ledigt NU GENAST – eller en dos allmänbildning och möjligen nån rättstavningskurs – är lokalblaskans ledarskribent. Det här är riktigt pinsamt, UNT…

Hur gör Sverige när Sverige drar jämt? Drar Sverige skåning eller östgöte också? En kan inte låta bli att undra…

Nej, nu ska jag dra vidare och det går upp i ljuset. Den som är med lite får se. Den som inte är med… slipper… Jag lämnar dig med en detalj från den unika granen jag inledde det här inlägget med och så önskar jag dig

trevlig helg!

Hoppas din helg blir både trevlig och unik – precis som granen som detta hänger i!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens språkliga skämt den 6 februari 2015

Ett skämtsamt inlägg.

---

 

Lokalblaskan twittrar stolt följande i afton:

Eh ja… Det lär ju inte bli pris i rättstavning och grammatik i alla fall!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sockiplast…

Ett inlägg om sockiplast.

---

 

Ett par typiska sockiplast som jag hittade nånstans på nätet.

Faktum är att jag har börjat drömma igen. Om nätterna. Dagtid har jag inga drömmar kvar. Inga önske-drömmar, i vart fall. Men om nätterna… För mig indikerar det att jag har fått mer tid att tänka och reflektera. I vissa sammanhang är det ju bra, i andra kanske mindre bra. Det får liksom inte bli ältande och grubblande.

Men i natt drömde jag om sockiplast och det var varken nåt ältande eller nåt grubblande, mest skratt-framkallande. För fråga mig inte varför jag drömde om denna läskiga fotbeklädnad som i min barndom, på äldre stenåldern, användes i gymnastiken i stället för gympadojor. Jaa, jag gick självmant i gymnastik ett tag när jag var barn, men tyckte att det var obehagligt i den stora salen där en tant gormade instruktioner till ett gäng småbarn som var livrädda. Nä, det blev ingen långvarig sejour. Inte som baletten, som jag faktiskt tog lektioner i under minst ett år. Klassisk balett, förstås. Ingen modern (!) jazzskit.

Åter till sockiplasten. Det är alltså en sorts sko. Men sulan är av mjuk och tunn plast, så det känns som om du går direkt på golvet – och ändå inte. Jag minns känslan av den kalla, nästan lite kletiga plasten mot fotens undersida. Det var en lite svampig upplevelse, det kändes nästan som att gå omkring med en sula gjord av filmjölk. Det kan ju inte ha varit särskilt bra för fötterna och definitivt inget för den som har hälsporre i båda hälarna. För sulan är ju helt platt. Ovansidan är vävd i nåt tyg som sen är ihoplastat med undersidan. Kort sagt: en vidrig sak att ha på fötterna! Fötterna blev förresten både kalla OCH svettiga i sockiplsten.

Fråga mig inte varför jag drömde om sockiplast i natt, för det har jag ingen som helst aning om. Jag har inte pratat om sockiplast, inte sett några, inte läst om dem. Men jag hade dem på mina fötter i gymnastiken ända fram till mellanstadiet, tror jag. Det var då jag kom under magister Sandbladhs herravälde. Det välde han styrde och ställde med terror och ganska ofta fysisk bestraffning, trots att det inte längre var tillåtet. När man gick i hans klass klarade man sig hyfsat om man antingen var bra på gymnastik eller också var bra i de teoretiska ämnena. Jag var verkligen inte bra i gymnastik, men duktig i de vanliga ämnena, främst språk. Det räddade mitt skinn många gånger. Andra klasskompisar bröts ner fullständigt av denne magister. Vi var nog många som var livrädda för denne rätt lynnige despot.

Men det finns en sak jag kan tacka honom för och det är att han faktiskt lyckades lära mig svensk grammatik och rättstavning. Det har jag haft stor nytta av genom livet. Det liv, som under några år i barndomen, framlevdes med sockiplast på fötterna i ekande gymnastiksalar där fröknar med vass röst och visselpipa gav order. Så även om jag kom helskinnad därifrån kan man ju säga att jag hamnade ur askan i elden – i magister Sandbladhs klassrum i Norra skolan i Metropolen Byhålan. Fast den berättelsen kan vi ta vid ett annat tillfälle, här ovan är bara ett smakprov.

Och nu vill jag förstås höra om DINA öden och äventyr med sockiplast! Har du dessutom erfarenheter av magister Sandbladh, spara dem till en kommentar i ett kommande inlägg här på bloggen!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

DN kan också, UNT…

Eller kanske borde jag ha skrivit

DN kan inte heller, UNT…

i rubriken eller

Inte heller DN kan

Det är skrämmande så illa våra PROFFS stavar! Man kan ju bara hoppas att stavfelet är borttaget i papperstidningen så att prenumeranterna slipper betala för det…

Här skriver DN om SvT:s eventuella plagiat av en sketch, men själva plagierar de lokalblaskan där de inte heller kan stava. […] ordagrannt […] Maj gadd!!

Enligt en baskurs i rättstavning på svenska är det

alltid ett m eller n framför d och t

Det lärde jag mig i mellanstadiet… Och då fick inte magistern inte ens banka det i mig med våld, för skolaga var sen länge förbjudet, tro det eller ej.

Livet är kort.

Read Full Post »

På spaning efter den omvärld som… Tofflan ser den

Att göra nåt helt annat på lunchen än jobba är bra. Samtidigt som tankarna mal om struktur och innehåll på ett stort och viktigt sjok sidor på externwebben… Men jag tar en repa i media och spanar och följande tycker jag är värt att notera – av ett eller annat skäl… Som vanligt gäller förstås att ingen är tvungen att läsa.

• Bilmarodörsgranne avslöjad genom baklucka. Vi har lärt oss den hårda vägen att man ska passa sig för grannar. Men en man i södra Sverige blev rätt trött på att få sin bil repad. Därför gömde han sig i sin bils baklucka för att kunna ta marodören in flagranti, så att säga. Upptåget lyckades och reparen avslöjades: det var en granne till mannen som hade fått för sig att grannarna hade skadat hans bil.Han mådde bra av att göra långa repor i deras bilar… Som sagt, passa dig för grannar!..
• Rondellkurs i Sunne. Tänk, vi borde kanske fara till Sunne en del av oss! Där har man nämligen nyligen fått sin första rondell. Och rondellkörning är ju, som bekant, rätt svårt. Därför erbjuder Trafikskolan i Sunne bilister en gratis kurs i rondellkörning. Vilket utmärkt initiativ!
• Penismask och människa har samma gener. Uppsalaforskare har kommit fram till att det faktiskt inte är så stor skillnad mellan maskar och människor. Till exempel är det exakt samma gener inblandade när det gäller matsmältningsorganens utveckling för penismasken Priapulus som människan. Såpass!!! Äntligen får jag en penis, alltså! På sätt och vis…
• Bloggade om böcker och bedrog. En amerikansk kvinna visade sig vara en storkonsument av böcker. Inget fel i det, men att läsa i genomsnitt åtta böcker om dan och dessutom recensera dem på en boksajt känns lite häftigt. Nästan alla recensionerna var dessutom positiva. För ett tag sen avslöjades emellertid ett bedrägeri i sammanhanget. Kvinnans son sålde böckerna vidare redan dan efter recensionerna. Och recensionerna, de var för det mesta rena plagiaten av förlagens beskrivningar av böckerna… I samband avslöjandet bekände en författare att han använt alias för att recensera – positivt, förstås! – sina egna böcker på samma sajt som kvinnan… Ajsan bajsan, tycker jag!
• Utredare avråder från upphandling av cancerbehandling. Nu har en så kallad oberoende utredare kommit fram till att Sjukstugan i Backen inte bör sluta avtal med en viss cancerklinik i Uppsala. (Du kanske minns kvinnan med cancer som man ville skicka till Frankrike för behandling men som betalade sin behandling vid kliniken i Uppsala med egna pengar i stället?) Skälet som utredaren anger är att sagda klinik har för få anställda. I stället föreslår utredaren ett samarbete. Eh… det är väl en viss skillnad mellan att betala för sig och att samarbeta, eller..? Om ett avtal skulle slutas hade kliniken kanske fått råd att anställa fler..?
• ”Inga barracker på Domarringens skola!” Det skriker en rubrik på SvT Upplands hemsida ut. Kanske man ändå skulle ge medarbetarna vid SvT Uppland lite skolning i rättstavning..? Ordet som åsyftas i rubriken torde vara barack…
• Politiker sjöng om ”negerby” för barn på välgörenhetsgala. Vaffan!.. Har inte 71-årige miljöpartisten Rune Tessin hört talas om vad som hände Tintin på Kulturhuset? Vavavavava? Skämt åsido, sånt här skit borde man slippa från politiker, även om de bara är kommunalpolitiker i Åtvidaberg, typ…

Livet är kort.

Read Full Post »