Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘nursery rhyme’

Ett inlägg om en bok.


 

Tunneln i slutet av ljusetStrax efter mitten av maj knölade postis in ett brunt paket i min postbox. Martin Falkman hade varit vänlig nog att sända mig sin bok Tunneln i slutet av ljuset. Några böcker låg före på tur, men sen grep jag mig an denna psykologiska thriller, enligt dess omslag. Ett omslag som för övrigt matchar delar av min köksinredning, bland annat min vardagsservis! En bok som skriven för att äta till..? Tack Martin Falkman för boken!

Bokens huvudperson hittar ett… erbjudande i ett forum på internet. En man erbjuder den som är livstrött möjligheten att tjäna pengar på sin död. För en miljon kronor i månaden är motprestationen att den livströtte skriver ett dödskontrakt. Haken är att livet sträcker sig tolv månader framåt i tiden som längst. Sen ska mannen ta livet av den livströtte.

Den ende jag inte hittar nåt namn på i boken mer än ett e-post-nick är huvudpersonen, Peter Piper. (Namnet kommer från en barnkammarramsa, nursery rhyme.) Peter Piper ansluter sig till dödskontraktet och skriver ner tre beslut. Han säger upp sig, ber chefen dra åt helvete och… blir gränslös. Huvudpersonen ger sig in i en värld full av alkohol och sex, han reser, han slåss, han… mår dåligt. Frågan är om alla miljoner får honom att må bättre..? Och vad händer med livströttheten – finns den kvar eller går den över?

Stockholm och ångest är två ord som sammanfattar mitt första intryck av boken. Jag känner ganska snart att jag inte vet om jag pallar med att läsa om just det. Men jag läser vidare. För hur det än är vill jag veta hur det går för huvudpersonen som inledningsvis bara vill dö. Frågan hur mycket livet är värt ställs på sin spets.

Det här är en debutroman. Såna brukar innehålla lite för mycket av allt. I det fallet är den här boken inte unik. Jag förstår också att den klibbiga ångesten är självupplevd – hur kan nån annars beskriva den så korrekt och realistiskt? Det blir ganska… genomskinligt.

När jag läser om författarens tankar med boken noterar jag att det här är första delen i en Tunnel-trilogi. Det är bra. I slutet av boken blir nämligen läsaren… lämnad med en cliffhanger. För inte är det väl så att livet tar slut..?

Den här boken är lite för svart för mig. Men den är välskriven och språket flyter på bra. Några små irriterande korrekturfel hittar jag, men inte så de stör min läsning alltför mycket. Bokens formgivare har gjort ett mycket gott arbete och jag gillar särskilt omslaget.

Toffelomdömet blir medel …och lite till. För jag vill läsa fortsättningen!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om söndagens Miss Marple-film.


Det har verkligen blivit tradition nu
att glo på Miss Marple-filmer på Sjuan på söndagar. Ett tag tyckte jag att den typen av film var ganska trist. Nu kan jag bli smått road av dem, kanske för att de inte är så fruktansvärt blodiga även om det mördas ganska friskt i dem. Igår gick filmen en timme senare än vanligt, men Fästmön och jag laddade med lördagsgodis (ja, vi hade ju inte ätit det, kom vi på!) och tittade på Miss Marple: A pocket full of Rye (2008).

Miss Marple A pocket full of Rye

En ”ny” miss Marple kvällen till ära!


Kvällen till ära (?)
var det en ny miss Marple som vi fick se. Ja, det vill säga en ”ny” skådespelare. Julia McKenzie, som starkt påminner mig om en av mina före detta chefer, ersatte från och med 2008 Geraldine McEwan i rollen som miss Marple. Båda gör egna tolkningar av rollen. Jag måste säga att jag gillar Julia McKenzies mycket!

I söndagens film mördas en affärsman. Han dör plötsligt på jobbet, men det visar sig att han har blivit förgiftad hemma, vid frukosten. I hans fick hittas råg. Snart mördas fler personer. Miss Marple kände en av dem och reser därför dit för att erbjuda polisen sin hjälp. Detta är en mindre blygsam miss Marple, nämligen. Naturligtvis ser hon snabbt kopplingen till ett nursery rhyme. Dessutom kommer hon förstås på vem som är mördaren.

Det var roligt att se en ny miss Marple, en äldre kvinna som tar för sig mer. Välspelat, lite humor och lite spänning. Inte blir det högsta Toffelbetyg, men högt blir det!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Det finns ett nursery rhyme där en textrad lyder ”…and the cow flew over the moon…” Det betyder att nånting är lika troligt som att kossor kan flyga, enkelt översatt. Men i den här familjen flyger inga kossor… utan köttbullar!

Anna lagar mat och tanken var att alla köttbullarna skulle hamna i stekpannan.


När Anna skakar loss hamnar DE FLESTA köttbullarna i pannan…

                                                                                                                                                     Men ibland blir gesterna lite för yviga och köttbullarna sliter sig.


En köttbulle hamnade i kökssoffan…

                                                                                                                                                        Ibland misstänker jag starkt att det är nån som har nåt emot vegetarianer i den här familjen…


En annan köttbulle landade i salladsskålen…

                                                                                                                                                      Hon kan fint hon, ”min” Anna…

Read Full Post »