Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘krämig’

Ett inlägg om ett vin.


 

Boira'I kväll ville jag ha ett lättare vin till maten (kycklinglasagne) och lite senare, till krämiga och ganska mogna ostar. Jag fastnade för 89 kronorsvinet Boira’ (2014). Som vanligt en italienare, men ett skruvkorksvin… Kan det va´ nåt? Enligt Systembolagets webbplats skulle vinet passa till lamm, fläsk och buffémat. Vidare beskriver Systemet vinet så här:

Fruktig smak med inslag av fat, körsbär, kanel och vanilj. Fruktig doft med inslag av fat, körsbär, kanel, vanilj och örter.

Ärligt talat ser beskrivningen rätt torftig ut. Det här vinet är visserligen inte så fylligt, men det har god, om än något kort, eftersmak. Färgen går åt det blåröda hållet, vilket beror på druvan, Sangiovese. Sangiovese är den mest odlade blå druvan i centrala Italien. Ofta står den som ensam druva i ett vin eller med Merlot eller Cabernet Sauvignon.

Vinets lätthet – och därmed inte sagt smaklöshet! – gör att det passar bra med såväl pasta med kycklingfärs som mogna ostar. Det tar inte överhanden i gommen, men det låter heller inte varken kryddor eller grönmögelost dominera. Smakerna gifter sig fint.

Jag tycker att Boira’ är ett alldeles utsökt vin för en billig penning. Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Igår när jag kom hem från jobbet låg det ett brev i postboxen. Det var post jag hade väntat på länge. Post jag hade våndats över, post som jag ibland kände att det var rätt skönt att inte ha fått, ibland kände förtvivlan över att inte ha fått…

Post jag hade väntat på.


Innehållet var emellertid
av det braiga slaget, så därför hade Fästmön och jag två skäl att fira igår kväll – torsdagens förlovningsjubileum också!

Jag plockade fram bajsostar i rumstemperatur och luftade ett av mina Amaroneviner, sköljde druvor, dukade fram. Haltade omkring… Bajsostarna bestod av en synnerligen mogen gorgonzola, en cambozola, en brie och en gräddpikant med vitlök och paprika. Men vinet… Vilken dryck!!!

Amarone Classico från Valpolicella, förstås. 


Den här amaronen
var extremt fyllig och kryddig i smaken. En del skulle kanske inte dricka den till starka och krämiga ostar, men jag gillar kombinationen fyllig-kryddig-stark-krämig.

Medan jag väntade på att Anna skulle jobba färdigt ringde den snälla Hortellskan och gladdes med mig i luren över beskedet. Och när jag sen hade hämtat hem Anna och vi slog oss ner vid vår fredagsmiddag, skålade vännen Rippe med oss per sms. Det är inte alla som kan glädjas med andra, men dessa två kan och jag sparar detta i mitt hjärta!!!

Efter ett halvt glas vin kände jag mig påverkad. Jag tror att det var massor av spänningar som släppte. Det var länge sen jag kände mig just påverkad och jag brukar inte gilla det. Igår var det helt OK. Jag hade även en förhoppning om att smärtan i hälen skulle lindras under påverkan av alkoholen, men dessvärre inte. Hälen gjorde fullkomligt jätteont igår kväll – trots att jag hade varit duktig och struttat omkring på kryckor mest hela dan… Anna kände sig också snabbt påverkad och kanske var det för att ingen av oss hade ätit så mycket under dan. Jag hade inte ätit sen tio-tiden och då en macka, bara. Men det var fin stämning och vi behövde nog båda slappna av. Fryntlige Herrn tittade förbi och var osedvanligt fryntlig…

Fryntlige Herrn 2012.


Idag vaknade jag
med skallebank. Tänk, bakis efter två glas vin… Nåja, jag är trött och spänd i hela kroppen. Hälen är hyfsad, men jag känner av muskler jag inte visste att jag hade – det är väl kryckandet. Jag har stapplat runt med dammsugaren ett varv och strax ringer väl mamma. Jag ringde ju henne igår kväll förstås för att berätta och jag tror att hon egentligen nånstans hade förstått, men inte riktigt ville acceptera – såsom hon alltid har varit och gjort. Men självklart var hon lättad! Nu fortsätter emellertid väntan på operationstid. Jag har stått i kö i sen den 25 september och med tanke på hur ineffektivt Sjukstugan i Backen sköts lär jag få vänta. Det som känns bättre nu när jag har fått Beskedet är att jag troligen inte kommer att dö medan jag väntar. Alltid något!

Den här dan är en sån där mörk dag när lamporna måste vara tända hela dan. Men för mig finns det nu lite ljus i mörkret, ett inre ljus. Det är jag tacksam för.


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag läser i Dagens Nyheter idag om hur man bör koka det perfekta ägget. Det har jag ju kunnat länge, men det är alltid intressant att läsa om vad andra TROR om det hela. För andra TROR medan jag VET – hur man gör, hur man kokar det perfekta ägget.

Två som kokar ihop.


I mitt äktenskap
dröjde det faktiskt ett par år innan vi började gräla. Den första gången vi grälade ordentligt handlade det hela om var ett skåp skulle stå… Ja, det är sant. Och sen var det det här med äggkokning. Och till sist nådde vi konsensus: tre minuter för löskokt, åtta minuter för hårdkokt.

Det här hade senare damer i mitt liv mycket svårt för att begripa, men somliga hade ju lite svårt med siffror – det är ju inte bara jag som lider av dyskalkyli… Hur som helst, med Fästmön är det så enkelt. Hon har fattat och hon tycker att treminutersägg, så som jag vill ha mina, är vidriga. Men hon kokar till mig på det sättet. Till sig själv kokar hon ägget minst åtta minuter, gulan går mot grönt…

Men hur kokar man nu det perfekta ägget? Enligt DN-artikeln gör en del så här…

[…] Att till exempel tillaga ägget i ett vattenbad (alternativt ångugn) på 62 ½, 64 eller kanske 68 grader blev härom året restaurangernas sätt att visa att de var i framkant. […]

Då får ägget perfekt konsistens – gulan blir krämig och vitan dallrig. (Jag ser framför mig hur Anna ryser…)

I slutet av 1950-talet var det följande som gällde:

[…] den svenske matlagningsteorins fader, Haqvin Gyllensköld, [konstaterade] att bästa sättet att koka ett löskokt ägg var genom att låta det ligga i 76-gradigt vatten under 10 minuter. […]

Ja ja, ingen av dem har ju rätt. För så här ska det perfekta ägget kokas, enligt Tofflan:

Picka ägget på den runda kortsidan. På så vis sticker du hål på hinnan inuti, den som gör att ägg ofta spricker. Lägg ägget i kallt vatten. Koka upp. Stäng av plattan. Låt ägget ligga i kastrullen i exakt tre minuter. Ta upp ägget och spola det under kallt vatten. Servera!

Jag kanske skulle ha gått ut med mitt äggkokarrecept före påsk. För under påsken sätter vi i oss 2 000 ton ägg, enligt branschorganisationen Svenska ägg… Traditionen att äta ägg kommer från den katolska tiden när fastan bröts på påskdagen. Ägget symboliserar Jesu uppståndelse, skalet sägs vara en symbol för graven och genom skalet – graven uppstår Jesus igen. Bara så du vet.

Read Full Post »

Varning! Nu förekommer det snuskiga skämt igen!


Citatet i rubriken härrör
faktiskt från min Fästmö sen över tre år tillbaka (undras vad hon menar egentligen..?). Och faktum är att jag börjar inse att hon har rätt. Bara en sån sak som att rätta till utstickande gardinstänger så de ser mindre ut som snoppar… Här har Anna gjort vad hon har kunnat och jag tackar henne härmed officiellt!


Den utstickande delen på stången ser lite mindre ut som en snopp efter en viss korrigering av Anna. Vi kallar det internt för att ”rätta till”.


Men så finns det ju fler saker i vardagen
som en Toffla klarar av mindre bra och som en fru skulle klara av bättre. Det här med mat, till exempel. Jag är ju inte så bra på att laga mat, men att äta är jag desto bättre på! Och att diska avskyr jag verkligen, vilket innebär att jag faktiskt skiter i att laga mat ibland bara för att jag verkligen, verkligen inte gillar att diska…

Idag utgjorde inget undantag från regeln. Jag glömde köpa hem nån mat när jag var på Tokerian tidigare idag. Lite svårt att komma på nåt, en mage som bråkar och tja, det där med mat föll bort. Om jag blir hungrig på kvällen brukar jag gräva fram nån chokladbit eller ta några buntar pepparkakor. Men sån kost var det inte läge för idag på grund av min mage.

Gissa om jag skrattade lite och fick rubriken bekräftad åter igen när det dyker upp ett sms på eftermiddagen. Det är Anna som påminner mig om att jag skulle kunna äta den där fiskgratängen jag har i min frys… Snacka om att ha koll på saker och ting – i min frys! Hon är fantastisk!

Så nej, det blev varken choklad, pepparkakor eller hämtpizza utan fis-gratäng med kräk-sås. Det vill säga jag har ätit nu, mår lite illa och magen… mullrar… Men gissningsvis hade magen gjort mer än bara ”snackat” om jag hade satt i mig kakor eller godis till middag…

Fiskgratäng, perfekt middag för en! Och en bra bok, förstås!


Till gratängen serverade jag
för övrigt mig själv knäckebröd med Brieost. Jag har ju ett enormt lager av Brie för tillfället – fick ju en halvkiloskaka i torsdags och dessutom har jag flera bitar i frysen. (Jorå, det minns jag!) För faktum är att just Brieost blir alldeles förträffligt mycket bättre om den har varit fryst – den blir både krämigare och mer smakrik. (Hmm… jag har uppenbarligen ett visst hum om mat, trots allt…)

Nu väntar jag med spänning på om fis-gratängen med kräk-sås vill stanna kvar eller inte. Och medan jag väntar funderar jag på det där med att behöva en fru…

Read Full Post »

[fööööööödjzzz] ← uttal i rubriken

Igår var vi alltså på Distingsmarknaden. Jag skojade nog till det lite när jag skrev att vi köpte Llaphroaig-fudge. Det gjorde vi inte. Vi köpte annan fudge. Vi köpte Dark chocolate fudge och Tullamore fudge. Dyrt var det. Men gott…


Fuuuuuudge…

                                                                                                                                           Whiskyfudgen var lite ljusare än chokladfudgen, men smaken var förstås spritigare. Båda sorterna var väldigt söta. Chokladfudgen var gjord på mörk choklad, nåt som både Fästmön och jag har lite svårt för i vanliga fall. Men i fudge var det helt suveränt! Smaken blev fyllig och fudgen var nästan krämig inuti.

Fudgen kostade lika mycket som alla de 14 paren strumpor. Det var den helt klart värd. Men nu… mår vi liiite illa… (Tänk dig själv att äta 14 par strumpor…) Och vi är panka. Kanske får vi sälja några par strumpor.

Och medan vi glufsade kunde vi ju inte dansa själva utan studerade lord Brett Sinclairs fina discodans i Snobbar som jobbar. Vi glufsade, njöt och titttade. Och skrattade.

Read Full Post »

Idag är det lördag. Vi har larvat oss och asgarvat vid frukostbuffén så nu är vi nog ökända. Anna vinkade som en hel trafikpolis varpå jag fick att skrattanfall. Problemet var att vi befann oss på tio meters avstånd. Då är det PINSAMT att asgarva ensam.

Anna åt trista mackor idag och dessutom tyckte hon att äggröran var för krämig.


En av Annas trista frukostmackor.

                                                                                                                                                Jag njöt av äggröran och tyckte den var lagom, även om Anna föredrar en FASTARE variant… Men det var efter jag hade räckt saltet till våra brittiska bordsgrannar – när de bad om peppar… Har jag bott i England?F*n trot…


Krämig scrambled eggs gled ner fint på mig.

                                                                                                                                                     På väg upp till rummet för dagens dusch lekte Anna med ismaskinen. Då blev hon på bra humör igen.

Idag blir det en tur in till stan och kanske Hallwylska. Nu måste jag sätta fart!

Read Full Post »