En flaska vin: Boira’ 2014

Ett inlägg om ett vin.

---

 

I kväll ville jag ha ett lättare vin till maten (kycklinglasagne) och lite senare, till krämiga och ganska mogna ostar. Jag fastnade för 89 kronorsvinet Boira’ (2014). Som vanligt en italienare, men ett skruvkorksvin… Kan det va´ nåt? Enligt Systembolagets webbplats skulle vinet passa till lamm, fläsk och buffémat. Vidare beskriver Systemet vinet så här:

Fruktig smak med inslag av fat, körsbär, kanel och vanilj. Fruktig doft med inslag av fat, körsbär, kanel, vanilj och örter.

Ärligt talat ser beskrivningen rätt torftig ut. Det här vinet är visserligen inte så fylligt, men det har god, om än något kort, eftersmak. Färgen går åt det blåröda hållet, vilket beror på druvan, Sangiovese. Sangiovese är den mest odlade blå druvan i centrala Italien. Ofta står den som ensam druva i ett vin eller med Merlot eller Cabernet Sauvignon.

Vinets lätthet – och därmed inte sagt smaklöshet! – gör att det passar bra med såväl pasta med kycklingfärs som mogna ostar. Det tar inte överhanden i gommen, men det låter heller inte varken kryddor eller grönmögelost dominera. Smakerna gifter sig fint.

Jag tycker att Boira’ är ett alldeles utsökt vin för en billig penning. Toffelomdömet blir det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nummer två av fem italienare: Epicuro Zinfandel 2014

Ett inlägg om vin.

---

 

Vin. Jag ÄLSKAR vin. Men det ska vara rött, fylligt och helst italienskt. För ett tag sen tog jag med mig fem italienare hem från Systembolaget i Stormarknaden. (Ja, jag betalade självklart för vinerna!) Tidigare i mars skrev jag om ett av vinerna, Conero Riserva 2012. Nu tänkte jag förmedla mina åsikter om vin nummer två så att även du får njuta – i fantasin.

Fem italienare – och vi tittar närmare på den inringade!

Epicuro Zinfandel är provat både till sött och till smakrikt, men inte till kött i Toffehemmet.

Epicuro Zinfandel (2014) kostade 89 kronor och är därmed det billigaste vinet av de fem. Icke desto mindre är Zinfandel-druvan en av mina favoriter – smakmässigt. Men för allt i friden, doppa inte näsan för djupt i glaset – zinfandel luktar ofta bränt gummi! Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinet och dess karaktär:

Fruktig smak med rostad fatkaraktär och liten sötma, inslag av russin, blåbärssylt, kanel och choklad. Serveras vid cirka 18°C till grillade rätter av lamm- eller nötkött.

Självklart provade jag inte vinet till lamm eller ko! Men jag provade först ett glas till väldigt söt choklad, belgiska sjöfrukter. Vinet kändes då väldigt tunt. Igår kväll gjorde jag ett nytt försök, fast då bytte jag ut chokladen mot smakrika ostar av grönmögelsort. Och se där, då blev det fylligare! Dessutom hade jag fikonmarmelad med osten på diverse olika kex – allt från smaklösa crackers till vitlökskex. Total succé.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Lite besviken blev jag dock att vinet inte funkade med choklad. Jag får en känsla att det därför blir för lätt till kött.

Epicuro Zinfandel (2014) får medelomdöme.

 

Här kan du läsa om…

det första vinet av de fem, Conero Riserva 2012.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Oskyldiga?

Ett oskyldigt inlägg.

---

 

Innocent – oskyldig? (Drycken fotade jag på ICA Solen idag.)

Efter lite mer än ett dygn i Himlen är jag helt slut. Och det handlar inte om att bonussönerna (båda var hemma i helgen) har varit besvärliga. Det är familjen Katt som har kört slut på mig. En katta och två ungar har varit busigare än människobarn, tror jag bestämt. Inte för att jag har så stor erfarenhet av små barn i grupp, men dessa två håriga typer – och deras moder (som visst löper…) var helt galna. Det var tur att kattungarnas mormor, det vill säga Fästmön, kom hem tidigare än beräknat idag.

Det blev lite sent igår kväll för mig och Elias. Det sista som hände var ju att en av kattungarna lyckades krascha Annas fina regnbågskula som hängde i ett sidenband i en gardinstång. Jaa, den kulan har länge levt farligt, har jag förstått. I natt fick den sätta livet till. Små, små bitar av vasst glas for överallt. Eftersom det var miss i nassen kunde jag inte släpa fram dammsugaren, utan jag fick sopa efter bästa förmåga. Tursamt nog var Johan vaken så vi kunde leta efter sopkvasten och skyffeln gemensamt. Jag sopade idag också, fast eftersom jag skulle åka in till centralen och hämta Anna och Jerry hann jag inte suga innan. Nåt kul lyckades jag spara till min kära, alltså. Hoppas bara att ingen lite flisa fastnar i nån söt, rosa tass.

Det blev kaffe på sängen i morse också.

Jag sov till klockan åtta idag, ungefär. Då skuttade jag ur sängen och gav familjen Katt sin äckliga mat – nån sorts torsk i gelé som stank. Annas Moccamaster kom jag bra överens med och kunde därför dra mig tillbaka till sovrummet med en kopp nybryggt kaffe och Ida Bäckmann. Ja alltså boken om Ida Bäckmann av Sigrid Combüchen. Fröken Bäckmann är död sen länge.

Det blev en stunds läsning innan jag klev upp och gjorde frukost till Elias och mig. Anna hade messat att jag fick ta hennes hemkokta äpplemos med mjölk och det gjorde jag. Strösslade på lite kanel också och det smakade bara ljuvligt. Sen hörde Anna av sig igen att de skulle åka hem med ett tidigt tåg, så jag fick plötsligt bråttom. Det hade varit kallt under natten och taken lyste vita. Därför var jag införstådd med att jag behövde skrapa rutor på bilen.

Annas ljuvliga äpplemos med mjölk och kanel blev min frukost.

Anna och jag fick lite extra tid idag och det var mysigt. Tid har blivit en sån bristvara för oss. Hur det blir nästa helg är osäkert. Vi har ju då en större födelsedag inom familjen, men om Anna jobbar till klockan 21 på Dagen D får vi två helt enkelt fira födelsedagsbarnet på söndagen. Helgen därpå hoppas vi få mer tid för varandra, men vi ska också in till Stockholm och träffa FEM och Soffan på lördagen. Jaa, det är lite mycket nu…

Alldeles nyss har jag avslutat ett 50 minuter långt telefonsamtal med min mamma. Hon har en infektion och kände sig klen, men näbben verkade det inte vara nåt större fel på. Fast hon pratade inte hela tiden, vi, det vill säga jag, beställde julklappsböcker åt oss från Bokus. Mamma får fyra, jag tre och så delar vi på fakturan. Men när hon började prata julmat avbröt jag henne – jag kan inte handla sånt förrän om en månad. Sen följde en diskussion om pengar hit och dit, för vi vill ju vara ”oskyldiga” båda två. Bestämt blev att jag betalar och lägger ut så länge.

Nu ska jag värma min ICA-pizza och läsa en stund innan jag häller ner mig i bästefåtöljen för en av veckans TV-höjdpunkter, Bron. Jag hoppas att du har haft en jättebra helg – det har jag haft! Den var både lugn och händelserik, men lite för kort, känner jag. Clark Kent* är tankad och gnisslar och vi är båda redo för en ny arbetsvecka.

 

Två som mest är redo för bus är kattungarna. Fast de är ju också väldigt, väldigt söta…

Detta bildspel kräver JavaScript.

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det är mycket en inte begriper…

Ett obegripligt inlägg.

---

 

En mörk värld utanför.

Nog är det fler än jag som konstaterar idag att det är mycket vi inte begriper. Jag skrev om laglöst land och hemskt våld i ett inlägg igår. Jag skrev om människor som aldrig mer får sjunga, dansa eller drömma. Inte en käft kommenterade det, men jag ser i statistiken att det är en och annan som har läst. Kanske orkar folk inte bry sig. Eller så skriver jag bara dåligt och ointressant. Hur som helst tror jag att det finns en gräns för hur mycket vi orkar med. Det känns märkligt när det är sån bevakning av detta i media – och så sitter jag och grottar ner mig i mina rapporter och översättningar om dagarna, borta från världen och all ondska.

Jag försöker komma ikapp med nyheterna, men det kan inte bli som tidigare. Det finns varken tid eller ork till det och dessutom sjunger ju bloggen på sista versen. I måndags noterade jag att regeringen vill höja pensionsåldern och det helst före valet 2018. I ett första steg kan det bli att lägsta pensionsåldern höjs ett eller ett par år, men sen är nog tanken att höja den övre gränsen också. Eller det som kallas

rätten att fortsätta ha kvar sin anställning.

Det är svårt att se nån ljusning ibland.

Det går inte att låta bli att undra om folk orkar jobba tills de är 70. Många har långa arbetsliv bakom sig och förtjänar att få njuta av ledighet sina sista år. Det finns också många som har blivit utslitna efter många års arbete i till exempel vården. Men visst finns det andra som vill och kan jobba längre än 67. Jag tror att vi ska se det som en möjlighet, samtidigt som regeringen nog både en och två gånger bör tänka på alla som inte har nåt jobb också. Eller hellre, enligt min mening. Ska de drabbas av ännu sämre ekonomi – och samvete! – för detta? Att vara arbetslös innebär så mycket mer än att inte ha en inkomst, för övrigt. Det innebär skamkänslor och isolering för en del, hopplöshet och depression för några. Och det finns människor som avslutar sina arbetslösa liv för att de inte längre orka kämpa utan att få rätt hjälp och stöd från statliga myndigheter som Arbetsförmedlingen och a-kassan. Det är svårt att se nån ljusning ibland…

Caps lock – onödig tangent (?) med en egen dag för att få bort den.

Bland de mer harmlösa nyheterna i veckan hittade jag den om att det var CAPS LOCK-dagen igår. Du vet, den där knappen på tangentbordet som är så lätt att komma åt och som åstadkommer stora bokstäver, som om en skriker. Och sen blir andra tecken fel också. Hur som helst, igår var det den internationella dagen för att avskaffa knappen ifråga. Stackars lilla knapp…

 

På det personliga planet undrar jag mycket över varför mitt antal Twitterföljare ökar. Jag är minimalt aktiv på Twitter, för jag tycker att det är en plats där så många konstiga och elaka människor hänger. Det jag har Twitter till är för att hänga med i nyhetsflödet hjälpligt och för att hitta intressanta lediga jobb. Sen puffar jag för mina bilder på Instagram och för mina blogginlägg via Twitter, men jag har knappt några vänner som är aktiva på Twitter längre heller. Nä, jag funderar på att avsluta mitt Twitterkonto, helt enkelt, för jag ser inte nån större nytta med det.

För att runda av det här inlägget lämnar jag dig med några bilder från jobbet. Det var uppenbarligen Randiga dagen idag. Och dagens go-fika var äppelkaka. Mums!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ha nu en riktigt go helg! Jag ska bland annat hälsa på en konvalescent och träffa en kompis, städa och lassa in däck i bilen för på måndag ska mina fälgar till Clark Kents* vintertofflor få nya gummin för vintern.

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan talar ut: Ja, jag HAR gått på reklamen!

Ett mysigt inlägg.

---

 

Ja! Jag erkänner. Jag har gått på reklamen om Air Wick Black Edition Multicolour Candle. Det är väldigt vackert, mysigt och stämningshöjande, men doftar inte för mycket juläpplen och kanel, bara lagom.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

På Slottet, i ån och på Tokerian

Ett inlägg om en synnerligen varierande lördag.

Dagen började… varmt. Eller varmt och varmt… Hett. Redan tidigt på morgonen visade termometern en utomhustemp i solen på över 40 grader…

Lite varmt idag, dårå…

Även om inomhustempen på bilden är nästan 27 grader tycker jag att mitt hem är svalt. Det går ju att öppna alla fönster och göra korsdrag numera!

För att svalka mig gjorde jag en Fästmö-frukost, det vill säga stoppade banan och kanel i filen. Det har Anna lärt mig att man kan göra. Eftersom hon nyligen har varit här finns det dessutom frukt i hemmet!

Fästmö-stuk på filen, det vill säga banan och kanel.

Men jag måste ju vara lite egen också. Därför åt jag tre bitar av mitt svindyra surdegsknäcke, ett mycket passande bröd för mig, eller hur? (Retorisk fråga.)

Surdegsknäcke åt jag till frukost, passande nog.

Efter duschen var jag lika varm som före, så det var inte det lättaste att glida i jeansen och den tjockis-svarta tischan. Men är man fet och svettig så är man. Det är bara man själv som kan ändra på det.

Mamma fick en signal innan jag lämnade byggnaden för att möta Anna och Prinskorven på vårt vanliga ställe. Vi for sen gemensamt vidare till Annas snälla mamma och L på Slottet. Elias var ganska medtagen av värmen. Han gillar den inte alls och det gör inte jag heller. Men en mindre kropp har svårare att stå ut än en större…

Det var så hett att jag inte orkade fota några blommor. Ett par koppar kaffe och en härlig hallonbakelse slank däremot ner finfint. Hallonen på bakelsen kom naturligtvis direkt från Slottsbuskarna!

Härlig hallonbakelse med hallon direkt från Slottsträdgårdens buskar.

Elias piggnade till lite och orkade sen gräva upp lite potatis tillsammans med mormor. Själv konverserade jag mest L. Anna grävde lite hon också.

Sen var det ju det här med att bada… Och jorå, vi gjorde det!!! Vi doppade inte bara tån i ån, Anna och jag doppade oss och simmade ett par tag! Tyvärr var det lite hämmande med en familj som hade lagt beslag på bryggan och ogärna lämnade plats åt oss i fem minuter. En unge stod med kastspö och jag var livrädd att nån krok skulle fastna i en skinka eller så. Moderskeppet till gossen rodde omkring i en gummibåt och kommenterade varje rörelse vi gjorde.

Inte kul att visa upp sitt fläsk, sina proppiga ben och sitt gigantiska och fula ärr (TACK Sjukstugan i Backen för att jag fortfarande lever!), men jag gjorde det ändå. Jaa, jag gjorde det! Och nu kommer INTE nån bild på badnymferna utan en bild på mina blöta badkläder och badlakan.

Blöta badkläder och badlakan.

Efter doppet – nej, vi drunknade inte, Elias var ju badvakt! – hoppade vi in i en stekhet bil och for till Tokerian. När vi anlände kände jag mig rätt klubbad, men faktum är att det är väldigt svalt och skönt inne i Tokerian.

Jag kände mig rätt klubbad.

Och nu ska jag berätta lite mer om varför jag kallar Tokerian för Tokerian. Somliga tycker då förstås att jag raljerar, så de kan ju sluta läsa här. (Jag förstår förresten inte folk som läser min blogg när de bara retar sig på allt jag skriver. En sån blogg skulle jag bara skita i att läsa!)

Det handlar om att det ibland är lite… hipp som happ med grejorna där inne. Skylttextaren kan inte stava, så man har skickat denn* till affären där Arga Klara brukar handla för att extraknäcka lite i sommar. Och så det är lite muppigt både bland personal och kunder. Men jag älskar faktiskt Tokerian! Jag är så glad att det tar två minuter att gå dit och köpa ostbågar och mjölk och nougat och jag skulle inte vilja byta bort den för allt smör i Småland – eller i nåt annat land heller, för den delen!

Här kommer några förklarande bildexempel från dagens shoppingtur:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Himlen tur och retur och jag sitter nu hemma. Molnen hopade sig och jag trodde aldrig att det skulle börja! Men det gjorde det. Det ösregnar och åskar i skrivande stund!

De släpper ifrån sig härligt regn!

Nu ska jag ta mig en bira och lite ostbågar och bänka mig framför TV:n för att glo på Göingeflixen! Jepp, det är alldeles sant!

Livet är kort.

Read Full Post »

Den Svarta Boken: Födelsedagskrans

Ett inlägg i vilket Tofflan gläntar på sin fantastiska Svarta Bok och delger sina läsare ett av de smaskiga recepten däruti.

Söndag och dags för nånting att greja med i köket. Eftersom det är födelsedag i veckan kommer ett passande recept!

Finns här nåt smaskigt? JA!

Idag bjuder jag på ett recept som är av det lite onyttiga slaget. Men såklart man ska äta onyttigheter när man firar födelsedag, eller hur?

Födelsedagskrans i orignalrecept.

Födelsedagskrans
(En krans)

Vad behövs?
5 deciliter vetemjöl

3 teskedar bakpulver

1 deciliter strösocker

1 deciliter russin/1 tesked kardemumma/1 tesked kanel

100 gram margarin

2 deciliter mjölk

1 ägg

pärlsocker

Vilka redskap behövs?
En plåt med bakplåtspapper

En bunke

Ett decilitermått

Ett teskedsmått

Kniv

En liten gaffel

Kopp

Brödpensel

Kör igång ugnen på 225 grader. Blanda mjöl, bakpulver, socker och russin/kardemumma/kanel. Finfördela margarinet i blandningen. Tillsätt mjölken. Blanda. Klicka ut degen på en plåt. Forma till en krans. Pensla kransen med ett ägg som du har vispat lätt i en kopp. Strö på pärlsocker. Grädda nederst i ugnen i cirka 15 minuter.

Min kommentar: Fikabröd som går snabbt att ”sno till”!

Här kan du läsa tidigare recept: 
Fårost- och tomatsåslasagne

Pasta Tricolore

Inkokt lax

Friterad camembert

Fisk med rom

Inlagda soltorkade tomater

Påskbakelse

Västkustrulle

Bladspenat- och ostpasta

Livet är kort.

Read Full Post »

Vad skulle du välja… – penicillin eller kanel och socker?

Vi fick den första av veckans två fruktleveranser till jobbet igår. Inte så kul när apelsinerna ser ut så här…

Penicillinodling…

Vilken tur att det kom ett alternativ till den nyttiga frukten idag, i form av kanel och socker…

Kanel och socker.

Så i det här fallet är det ingen tvekan om vad jag valde… Kom ihåg det barn, frukt ska inte vara turkos utan orange!

Livet är kort.

Read Full Post »

Toff.. nej, Tomten har redan varit här!

I natt hörde jag minsann att det prasslade utanför sovrumsdörren. Och tänk, det var Toffel-Mamman Tomten!!! Tomten lämnade en julstrumpa med julklappar till den snart 50-åriga Tofflan.

En strumpa med fina paket! 

                                                                                                                                                                 Oj oj, nu måste jag slita upp dem! Det första var liiitet och innehöll ett datumblock. Det andra doftade… kanel? Hmm… te? Nej, två tvålar varav en lavendel och en kanel! Jag älskar kanel!

Ytterligare ett väldoftande paket. Härligt, det var glöggtryffel i strut från Åre chokladfabrik!

Slutligen ett ganska lätt paket, en liten ask… Med två trisslotter!!!

Härligt! Vilken snäll Tomte! Nu kan jag se vilken dag det är, tvätta mig, äta choklad och kanske skrapa hem en rejäl vinst så jag slipper a-kassehelvetet!!!

Tack snälla Tomten!!!

Väldofter och välsmaker låg i julstrumpan i år!

                                                                                                                                                            Den här julstrumpan, för resten… Den har hängt med i typ 45 år nu. Jag fick den som barn av min farfar som var av engelsk härkomst på mödernet. Och varje julaftons morgon – för att försvenska det hela – har jag sen jag var fem år, fått den här strumpan med paket! (Utom det år jag bodde i England, förstås!)

Nu vill jag önska er alla läsare – utom stalkern, DLF* och såna, förstås (skaffa er egna liv eller ägna er åtminstone åt era egna, trista bloggar!) – en riktigt god jul!!!

                                                                                                                                                                *DLF = Den Lille Fjanten, obehaglig person på min förra arbetsplats. Av somliga på min nya arbetsplats kallad Fantasilönen (nej, min Christmas spirit räcker inte till att vara snäll mot DLF!)

Read Full Post »

Läkande kryddor vanliga i jul

Julkryddorna är inte bara stämningshöjande och spridare av underbara dofter. I dagens förträffliga UppsalaTidningen finns en artikel som beskriver en del av kryddornas läkande effekter.

Mandel och kanel, till exempel, har nyligen använts i en studie kring förebyggande kost mot hjärt-kärlsjukdom och diabetes. Kroppen är vid dessa sjukdomar utsatt för inflammationsprocesser och just mandel och kanel är inflammationsdämpande!

Kryddnejlikor, kanel och ingefära har störst koncentration bland kryddorna av antioxidanter. Antioxidanterna skyddar kroppen från skadliga ämnen som uppstår när cellerna i kroppen använder syre för att utvinna energi.

Kryddnejlikor är också bra mot dålig andedräkt och tandvärk. Och enligt en gammal handskrift från 1500-talet skapar den lust till kvinnor!

Kanel har förr i tiden ansetts bra mot hosta och heshet.

Ingefära har använts mot illamående, ledvärk och gaser i magen och den hämmar inflammationer.

Senap användes i gamla tider i grötomslag för att lindra värk eftersom den ger en värmande känsla. Modern vetenskap har visat att senap ökar blodflödet.

Så jag tror att jag tar en pepparkaka till – för den ska ju enligt gamla recept innehålla flera av ovan nämnda kryddor! Och så kanske jag blir snäll dessutom på kuppen..?

Det är visst fler än jag som behöver äta pepparkakor… Annas pepparkakor tillhör favoriterna! Gissningsvis är det därför man firar Pepparkakans dag den 9 december – Anna har namnsdag.

Read Full Post »