Lördagslåtanden och -göranden – med vissa risker…

Ett inlägg om kaffe och sång, pling-plong, men också om vänskap och bilvård – och böcker, som vanligt.

---

 

Zoegas i burken.

Det går inte an att börja en dag utan kaffe för min del. I veckan hade jag sån tur att det finaste fina kaffet Zoegas fanns att inhandla på extrapris hos Tokerian. Två spännande rostningar följde med mig hem. Igår kväll öppnade jag ett av paketen med mörkrost och hällde över i kaffeburken. Vilken underbar doft…

 

 

I morse blev det kaffe på sängen förstås. Jag passade också på att avsluta den erotiska deckaren. Den hade som bonus en avslutande novell. Väldigt bra! Dödligt dubbelspel är den andra delen i Susanne Ahlenius planerade trilogi där sista delen förhoppningsvis kommer nästa år.

Kaffe och läsning på sängen, som vanligt en lördagsmorgon.

Det är tur att det finns böcker och kaffe i det här hemmet. För vad gör en när en vaknar en ledig dag och klockradions röda display visar 6:19? Jag vände mig om i mitt svala sovrum (sover med öppet fönster) och lyckades slumra ytterligare en timme, men sen var det kört. Och det var då det blev kaffe och läsning i bädden en stund. Sen planerade jag min dag…

Helgens prio ett är att fixa till Clark Kent* så han blir presentabel vid besiktningen på måndag kväll. Min lilla smutsgris var skitig på såväl utsidan som insidan. Men hur lägga upp reningen när vädret är så instabilt som det är? Inte hade jag nån lust att tvätta bilen – bara för att få den nerstänkt bums? Vilken tur att vädret var precis perfekt för en biltvätt idag!

Jag behövde nåt gott till kvällen, det är ju lördag, trots allt…

Fast… jag behövde ju handla också… Lördag innebär självklart lördagsgodis nåt gott att äta. Ur frysen tog jag fram en matlåda med kycklinglasagne till middag. Som komplement tänkte jag mig en och annan god ost med mera till kvällen.

Jag bestämde mig för att pipa iväg till Årstahallen. Tänk om jag rentav skulle träffa E och kunde berätta om mitt nya jobb… Men det gjorde jag inte. Däremot kom jag ju på att vännen Agneta bor i området ett tag till. Eftersom hon snart ska lämna Uppsala beslutade jag mig för att bjuda in mig på… en fika. Vi tajmade in det så bra att vi anlände samtidigt, för Agneta var ute på jakt efter flyttkartonger. Nån frukost hade jag inte direkt intagit, så jag köpte med rejält med ätbart. (Och det var nog bra så jag pallade utmaningen att tvätta och städa bilen sen… För till biltvätten åker en inte ostraffat…)

Det var ganska tomt hos Agneta, men eftersom hennes hem ska visas för köpglada människor i morgon passade jag på att smula ner lite. Sen fick jag äntligen höra Agnetas ljuva stämma i en sång. Tyvärr hade jag inte tillåtelse att spela in, däremot att fota vännen och lägga ut henni till allmän beskådan på en blogg nära dig. Sen fick jag två böcker också. Agneta har varit en STOR litterär källa för mig. Vi ska försöka hinna träffas en gång till innan flyttlasset går, men när det sen har gått vet jag att Agneta blir saknad. Mycket. Av mig.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Riskfyllt och läskigt i biltvätten, men det blir rätt snygga foton.

Sen var det då bilpiffandet. Alltså jag vet att det finns risker med att tvätta bilen i automattvätt (en gång slet biltvätten av halva kofångaren), men vad gör en när axlarna säger nej till handtvätt? Dessutom skulle jag ju dammsuga och städa bilen invändigt. Det fick räcka. För 359 spänn köpte jag en Briljanttvätt. Clark Kent blev mycket ren, men en av borstjävlarna slet loss kåpan till vänster blinker fram. Typat inför besiktningen! Lampan fungerar emellertid och jag har superlim hemma. Nu har jag försökt fästa kåpan hjälpligt, för till verkstan hinner jag inte före besiktningen. Bilen är dammad, avtorkad och dammsugen inuti. Resten av helgen får Clark stå i garaget. Det får inte komma varken regnstänk eller dammkorn på honom. Undrar bara hur jag ska klara det på måndag när jag först ska till jobbet och sen till ett möte på eftermiddagen..?

Men nu skiter jag i det, nu är det lördag och jag ska äta min lasagne, ta ett glas vin och läsa ett loppisfynd för fem spänn. Bokhandlaren i Kabul är en bok jag borde ha läst för länge sen!

Jag har stoppat in Dödligt dubbelspel i deckarhyllorna i hallen och tagit fram Bokhandlaren i Kabul från TBR-hyllan** i sovrummet.

Jag önskar dig en skön lördagskväll! Och du… du har väl inte glömt bort att det är Mors dag i morgon???

*Clark Kent = min lille bilman
**TBR-hyllan = To Be Read-hylla, alltså en hylla med böcker som ska bli lästa, olästa böcker

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Interpoolande med polare

Ett inlägg lite på sniskan.

---

 

Jag tar att jag vaknade med huvudvärk och protesterande mage. Värt efter några timmars umgänge med några före detta kollegor. NK* och jag strålade samman lite tidigare. Det blev en härlig pratstund. En sån stund som jag har saknat oerhört de här senaste två veckorna. En stund när vi uppdaterade varandra om… ”allt”. Så ja. Värt. Värt att vakna med huvudvärk och en mage som kämpar med att försöka bryta ner cole slaw och halloumiburgare… Det var så oerhört skönt att få vara… lite på sniskan en stund igår kväll…

Lite på sniskan på väg hem…

Det var en annorlunda konstellation i övrigt som strålade samman igår. Sex män och två kvinnor som mest samtalade på engelska och åt och drack på Interpool vid gågatan i Uppsala. Det är alltid så spännande med… udda blandningar av människor. Jag kände igen alla, men jag hade inte mer än hälsat på somliga…

När NK och jag anlände var det fortfarande ljust ute. Stället var stort och ganska tomt, men fylldes snart upp av after workande arbetskamrater. Vi höll på att missa kollegorna där vi satt vid biljardborden. Kollegorna hade bänkat sig vid middagsbord i andra änden av lokalen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag sänkte fyra Eriksberg, det vill säga två liter öl. Halloumiburgaren med tillbehör såsom cole slaw var underbart god och portionen stor – liksom priset. Men det var helt OK. Servicen var på topp, personalen trevlig och tillmötesgående och stämningen på stället trivsam och avslappnad. Hit ska jag gå igen!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag lämnade byggnaden med ett minne och ett visitkort rikare. Uppsala by night kändes nästan… spöklikt… Jag tog några bilder, men varken fotograf eller mobilkamera förmådde skapa storverk. Har du möjlighet kolla i stället in @renlerphotography på Instagram! Tack Olga för ett bra initiativ och en fin kväll!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Kaffe på sängen och lite läsning för att få tillbaka färgerna.

Min lördag har börjat med sedvanligt kaffe på sängen och en stunds läsning, allt för att försöka få tillbaka färgerna. Jag förstår inte hur jag kan vara så lugn som jag är, för en timme innan jag skulle åka ner på stan igår fick jag ett telefonsamtal som rörde upp massor av känslor. Och även om jag inte ska ta ut nåt i förskott hoppas –HOPPAS – jag att den där flaskan Gula änkan har legat tillräckligt länge på kylning. Det vore inte helt fel att få öppna den snart. Idag blir det emellertid inte. Jag nöjer mig bra med Fästmöns sällskap, grillad kalkon och ett svindyrt Amarone.

Ha en fin fortsättning på helgen!

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Stormen före lugnet…

Ett söndags-inlägg.

---

 

Skyddsängeln från IZ.

Rubriken är ett citat från en av mina vänner (jag avslöjar inte vem) och avser tillvaron före mammas avfärd idag på förmiddagen. Mamma var så orolig att hon inte skulle vakna och komma upp i tid, men jag lovade att väcka henne två timmar innan riksfärdtjänstens taxi skulle anlända. När jag klev upp lite tidigare än så för att göra mina egna morgonbestyr rumsterade mamma om för fullt. Klarvaken. Och hade säkert så varit större delen av natten…

 

Bilen kom nästan exakt på avtalat klockslag. Nu väntar en eftermiddag med lite dotterlig oro innan lilla mamma har kommit hem. Men det var bra väglag och inte mycket trafik, enligt chauffören, så det går nog bra. Jag får krama den lilla skyddsängeln jag fick i julklapp av vännen IZ till dess att mamma ringer hemifrån sig. Förresten vet jag inte om den lilla ängeln hör till det fina bokmärket som jag också fick av IZ eller om det är en bonusskyddsängel. Jag tar det som det senare!

Mamma gillar också att läsa. Här är det en julklappsbok. Bilden tog jag i smyg, men jag ville visa att vi faktiskt är boktokar i vår familj!

Det blir med ens väldigt tyst och lugnt här, men också väldigt tomt. Jag började röja så snart mamma hade kommit iväg. Gästsängen är renbäddad (jag får ju så många gäster som övernattar…), toa och badrum skurade, ett snabbt varv med dammsugaren är avklarat och maskin nummer två med tvätt jobbar just nu. Till skillnad från somliga i huset tvättar jag inte före klockan elva på sön- och helgdagar och inte heller på nätterna. När jag tänker efter var det förresten otroligt länge sen – typ aldrig – som jag spikade tjugo i tio en nyårsdag… Jag har varit ute med sopor, matat husdjur och tagit in post reklam och lokalblaska hos L, men höll nästan inte på att komma in för nyckeln krånglade. Eller låset, snarare. Jag provade nämligen nyckeln i förrådslåset och där fungerade den perfekt.

En kopp senapsmugg kaffe har det blivit medan jag har skrivit detta. Nu ska jag fortsätta och bädda rent i min egen säng också. Till middag har jag tagit fram två laxfiler ur frysen, för jag tänkte inviga min grillpanna. Till firren kokar jag nog potatis och så försöker jag få ihop nån sås av filmjölk, rom och gul lök – en tager vad en haver en dag som denna. En tager kanske till och med ett glas vitt till maten.

Två julklappar på bilden – det fina bokmärket från IZ och Färjan från Jerry.

I afton ska jag se den andra delen av dokumentären om Leffe, men mest av allt ska jag nog läsa i tystnad. Färjan börjar bli riktigt läskig och påminner mycket om John Ajvide Lindqvists obehagliga romaner (obehaglig i positiv bemärkelse, skräckroman) snarare än Stephen King, som jag har sett nånstans att Färjans författare Mats Strandberg har läst mycket av.

Det blir tidig sänggång i kväll. Jag tillhör ju de lyckligt lottade som har ett arbete att åka till i morgon, måndag. Men där är jag bara i morgon och halva tisdag – sen är jag ledig till på torsdag.

Vad händer hos DIG denna gråa söndag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Inga löften, bara mål

Ett inlägg om mål och att vara utvecklingsbar – och att inte vara det senare…

---

 

Troll gillar att gömma sig i buskarna. Själv föredrar jag buskarna. Busken på bilden är min kardemummablomma på jobbet, köpt för ett presentkort från Elliot.

Tänk att jag inte kan sluta skriva här nån gång! Det ska jag, var så säker, men utrymmet är inte slut än. Och vad ska då vissa trollpackor göra som i dagsläget kommer på oönskade besök flera gånger om dan? Deras liv lär bli tomt. Mitt liv… går vidare, för jag är utvecklingsbar. Men än så länge fortsätter det som tidigare. Jag skriver och jag har i alla fall en trogen läsare som höjer min besöksstatistik (det gäller att tänka positivt).

Vid nyår avger många löften. Det gör inte jag. Jag sätter upp mål för det kommande året. Vilka mina mål är för 2016 vill jag inte gå in på alltför detaljerat här – se stycket ovan! Ett mål som är ganska oskyldigt att nämna i alla fall är att jag ska bredda min läsning och läsa fler böcker som inte är deckare. Förra året försökte jag införa

varannan icke-deckare

men det sket sig ganska snart – jag köpte ju nästan bara deckare. I år ska jag skärpa mig. En god början är två av julklappsböckerna. Vännen Inger skickade mig Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin och vännen Jerry gav mig Eva Wiklunds Hon som ser. Vidare hittade jag en intressant lista hos Johanna. En del av böckerna som hon klassade som de bästa romanerna hon läste förra året har jag läst, men jag hittade ett och annat intressant tips också. (Jag måste erkänna att jag glodde en hel del på hennes lista över de bästa deckarna hon läste förra året också… Till min förvåning hittade jag ett par för mig okända författare där.)

Den sista från höger och den tredje bakåt räknat från höger blir bra starter på mitt mål att bredda min läsning. Tack, givare!

Under ett par veckors tid har jag varit ganska sänkt, trots att jag inte haft nåt galet att peka på i tillvaron. Men idag på förmiddagen kom jag på orsakerna. Det är tyvärr

minnen

som jag inte kan radera. Däremot bleknar de för varje år och jag känner mig stärkt av att jag hanterade smärtan så bra som jag har gjort och att jag kan få ro i att veta vad det handlar om. Därför blir ett annat av mina mål för det nya året att stanna upp, tänka och lyssna bättre på mig själv. Det är först när jag liksom har klarat av mig själv som jag kan vara av värde för andra.

Ibland måste jag stanna upp, tänka och lyssna bättre på mig själv.

När jag scrollar upp och läser vad jag har skrivit ser jag en del kloka och sansade ord. Annars började den här 2016 års första dag i raseri (ja, jag bultade i elementet och skrek ”IDIOTER” till sist. Det hjälpte dock inte, jag fick bara ont i handen och blev hes.). För en kan verkligen undra vad jag har för grannar som sätter igång att spika klockan 9.40 en nyårsdag. Det spikades av och till i tio minuter. Jag har svårt att tänka mig att detta var nåt akut och inte kunde väntas med ett par timmar. Puckon! (Nu tycks de i stället ägna sig åt att möblera om, tvätta och gräla. Att en ska behöva höra allt…)

Nu är jag rejält kaffesugen och ska veckla ut mina onda ben ur sängen och ta mig ut i köket. Det blir åter en lugn – och pratsam… – dag med mamma i NewVillage. Men vad händer hos DIG??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar så blir jag glad!

Kanske fastnar mina fingrar i en syltburk ute i köket???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ännu tommare idag, kära återseenden och en Astrid

Ett rätt tomt inlägg – på sätt och vis.

---

 

Vi var ensamma vid förmiddagsfikat.

Idag var det ännu tommare – på jobbet, vill säga. Många var borta på verksamhetsplanering, men vi som är konsulter behöver inte vara med – eller slipper, beroende på hur man ser på det. En skulle ju kunna tro att råttorna Tofflan och hennes närmaste konsultkollega dansade på borden då. Icke! Vi var ensamma vid förmiddagsfikat, fast inte satt vi där längre än en mugg kaffe. Jag tror vi jobbade ännu hårdare än vanligt. Vi brukar luncha vid 11.30. Idag var klockan närmare 12.30 när vi satte oss att käka. Vi tog en halv kopp kaffe på maten utomhus, för solen var underbart stark och varm mitt på dan.

Jag har haft ett bra flyt idag. Fånigt nog – ja, jag är barnslig – blev jag extra glad för huvudredaktörens kommentar om det jag skickade över för påseende idag:

Huvudredaktörens omdöme om mitt arbete idag.

Jag börjar känna av axlar och nacke och känner att jag inte ska sitta för mycket vid datorn här hemma. Men jag är alltid tvungen att starta datorn när jag kommer hem, för viss administration måste göras. Idag betalade jag dessutom en bensinräkning som var så ynklig att jag blev glad.

Min kväll ska jag ägna åt att försöka läsa ut min bok på gång. Klockan 21 i TV4 är det Modus och det missar jag inte för nåt i hela världen. Den serien är så spännande, helt i klass med Bron. Men det kommer fler bra saker på TV framöver, det upptäckte jag igår när jag köpte TV-tidningen. För det första är det säsongsstart för Downton Abbey på SvT1 på lördag. Äntligen blir det nåt sevärt åtta lördagar framöver. Annars är det mest skräp. På tal om skräp noterade jag att det inte är nåt efterföljande nördprogram. TACK! På tisdag är det en annan säsongsstart på SvT1, nämligen Veckans brott med Leif GW Persson och Camilla Kvartoft. Det är alltid intressanta program och jag gillar kombon bufflig Leffe – skarp Camilla.

Annars har det inte hänt så mycket nytt sen sist. Jag fick kärt besök igår, men tyvärr gick timmarna alltför snabbt. Och, ja just det! Jag fick min allra första Astrid igår…

Jag fick min första Astrid igår.

Vad har DU för dig om dagarna??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lite tomt och sånt som ska fyllas på

Ett innehållsrikt inlägg om tomhet och påfyllning.

---

 

Två dar… Det är så mycket jag har jobbat den här veckan (och på över ett år…) och tidsrapporterat för hittills. Ändå känns det verkligen i skallen som det gjorde förr en sån här dag: fredags-tomt. Igår blev det mest introduktion och rätt mycket korvstoppning, men idag har jag jobbat. Släppt ifrån mig min första granskade rapport. Huvudet är lika tomt som min anslagstavla på kontoret…

Väldigt tomt…

Allt praktiskt är ännu inte löst/fixat, men jag måste säga att det har gått väldigt fort att komma in i jobbet. Jag gillar inte att sitta sysslolös och bara

läsa in mig på fakta, 

jag vill jobba också. Det är skönt att kunna säga att jag har gjort det. Samtidigt tycker jag lite synd om rapportförfattaren. Jag var inte nådig med min digitala rödpenna… Vi får se vad huvudredaktören säger om min granskning – jag kanske har varit alldeles för hård och nitisk. Men å, vad jag gillar det jag gör just nu!!!

Eftersom jag inte kan visa de forskningsrapporter jag granskar får du i stället kika på min rätt tomma filofax och mina läsglasögon.

 

Audiellt är det klart för datormöte, men inte visuellt än.

Jag har fått gott stöd av min närmaste kollega och jag hoppas att jag har kunnat ge nåt tillbaka också. Vidare har jag chattat med huvudredaktören uppe i norr. På måndag ska vi ta ett visuellt och audiellt möte via datorerna, men jag har än så länge bara ett headset. Kameran tänkte jag ”sno” från långtidsfrånvarande kollega. Min chef på plats är mycket upptagen. Trots detta tar h*n sig tid att titta in och kolla att allt är OK. Eftersom parkeringsfrågan ännu inte är löst kom h*n in med endagsparkeringsbiljetter för hela nästa vecka, en tillfällig lösning, men så snällt! Självklart vill jag betala för mig, men problemet är att det inte går av vissa skäl.

Dagen har gått fort. Jag har haft lagom mycket att göra och det har varit bra med raster. Kaffet är gott och eftersom det är fredag var det dessutom gofika med mjuk kaka nere i restaurangen på eftermiddagen. Dagens lunch intog jag inte där utan uppe i lunchrummet. Närmaste kollegan lotsade mig till en liten och trång ICA-affär där jag inhandlade sallad från en fräsch buffé.

Del av utsikten från mitt kontor.

Mitt kontor ligger mot en innergård och det är härligt att se lite grönt och även få en gnutta sol genom de skitiga fönstren. Samtidigt blev jag tyvärr tvungen att dra för en stund eftersom solen slog i min datorskärm. Men jag vet att det finns ljus och växtligheter där utanför! För övrigt tänkte jag inte bara fylla på min anslagstavla med nåt, jag tänkte även ta med mig nån växt. Presentkortet från Elliot och hans morföräldrar är ännu inte använt och det passar ju bra! En egen kaffemugg och en flaska där jag kan fylla på bubbelvatten ska också med på måndag.

Jag fann ett litet skönlitterärt bibliotek i källaren idag.

Under en av mina irrfärder i källarvåningen gjorde jag en glädjande upptäckt – jag fann ett litet bibliotek bestående av två bokhyllor med skönlitteratur. Det var mest pocketar, men det var förvånansvärt många ganska nya titlar. Och det känns ju tryggt att det finns tillgång till böcker på jobbet. Jag är säker på att jag kommer att trivas hur bra som helst där.

I morgon ska jag kanske fixa blomman från Elliot, men jag ska också prova mina nya linser som kom idag. I samband med detta ska jag införskaffa nya läsglasögon, för såna kan jag ju inte prova ut förrän jag har de nya styrkorna i ögonen. Det är stor skillnad på styrkan jämfört med vad jag har nu. Idag har jag -3,00 på vänster och -3,75 på höger. De nya linserna är på -3,75 för vänster och -4,50 för höger. Om jag hade skaffat glasögon för min närsynthet hade de varit ännu starkare. Nu blir det linser för bilkörning och för att känna igen vänner och bekanta utomhus samt läsglasögon ”ovanpå” linserna för att kunna läsa. Det blir spännande att se om jag ser – och hur… Jag vill än en gång framföra mitt varma TACK till Karl-Bertil, vars generositet gjorde att jag både kunde få en synundersökning gjord OCH köpa linser för tre månader!

Linser med mycket nya styrkor ska provas i morgon…

Att göra under morgondagen är också att säkerhetskopiera bilder samt telefonera med lilla mamma. Eftersom jag tänkte titta in på Ulf Brobergs boksignering på Akademibokhandeln på Stormarknaden kanske jag därefter, när jag ändå är ute, fortsätter till SLU där det är Öppet Campus.

Men nu är det tommare än tomt i skallen och jag ska inleda min fredagskväll med prästostbågar och en starköl till middag. Jag lämnar dig med dagens lapp, upphittad nånstans på jobbet. Vilket är egentligen främsta skälet till att en ska släcka efter sig..?

Varför är det viktigt att släcka lyset?

Trevlig helg önskar jag dig!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tomma förråd och papperstidningar

Ett inlägg i vilket Tofflan meddelar att hon försöker skärpa till sig. På ETT plan, i alla fall.

---

 

Under den gångna helgen har jag kommit till vissa insikter vad gäller det egna jaget. Det finns ingen annan som kan ta tag i vissa saker, endast jag själv. Och nu är det hög tid att ta tag i saker innan saker och ting blir ännu värre. Ett första steg är att se till att de ställen jag har här hemma är tomma på godsaker. Ja, jag pratar om att jag verkligen måste ta tag i min vikt och minska den.

Alla ställen och burkar ska tömas på godsaker. Just dessa burkar fotade jag emellertid på Återbruket. De kostar från fem kronor och uppåt.

Efter min operation i december 2012 blev magen kanske inte platt, men mindre. Tio kilo gick jag ner. Det berodde bland att på att kirurgerna avlägsnade ett antal godartade tumörer, varav den ena kallades

en riktig klumpeduns

av läkaren. I och med operationen var jag ganska orörlig ett tag. Då passade min hälsporre på vänsterfoten på att läka ut. Sen gick tiden och våren 2014 fick jag nytt jobb. Jag satt stilla hela dagarna – från det jag åkte bil till jobbet, under arbetstid och fram till jag åkte bil hem från jobbet. Klart jag gick upp i vikt. Och så fick jag hälsporre i högerfoten. Nu har det gått över ett år och hälsporren i högerfoten börjar långsamt bli bättre. Jag kan ta hyfsat långa promenader utan att få jätteont, men att gå Prideparaden i lördags var förstås nåt som fick mig att känna mig som Den lilla sjöjungfrun (där stjärt blev ben) dan därpå – det var som om knivar skar rakt upp i foten. Under dan blev det bättre och så småningom la sig den värsta smärtan. Jag vill verkligen tro att hälsporren är på väg att ge med sig.

Att vara så mycket hemma som jag är är förstås ganska deprimerande. Det är lätt att ta till tröstemedel i form av choklad och det har jag gjort. Men nu är det tomt i mina förråd, jag lovar! Och med en mindre ond fot blir det fler promenader, till att börja med.

Tomburk. (Fast den här burken står inte hemma hos mig utan är till salu för okänt pris i Mjödstugan i Gamla Uppsala.)

 

Titta så gott! Men inget sånt ska följa med ner i matkassen idag!

Nu har jag inte ätit sötsaker sen i lördags. Eller jo. En kaka blev det ju igår. Det gick ju inte att säga nej tack till Agneta när hon dukade fram den som dessert på filten i Gamlis. Men förutom det… Till kvällen serverade jag mig en matlåda med italiensk pastasås och pasta. Jag var inte ett dugg sugen på sötsaker efter det! Hur det blir med middag och sött idag vete 17, men jag ska hasa över till Tokerian mitt på dan och handla nån sorts matkasse. Såg förresten för inte alltför länge sen att den som vill, numera inte bara kan hämta och skicka postpaket från Tokerian, den kan ladda sitt UL-kort också. Bra service för den som åker kommunalt. Vilket påminner mig om att det har gått nästan fem dar sen jag mejlade SL om deras lurendrejeri på sin webbplats angående försäljningsställen i Uppsala. Jag bad om svar och det har jag inte fått. Nä, SL har fått annat att tänka på just nu. Kanske man skulle ha tänkt på i förväg. Tycker jag.

Idag är det än så länge blå himmel och sol. Jag behöver vattna hos Lucille och se till husdjuren, men först blir det frukost med papperslokalblaska och därefter dusch. Idag är tidningen ännu tunnare än igår – men igår innehöll den ju reklamblad. Jag är glad att jag inte betalar för den. I morgon är sista dan jag kan snikläsa den.

Jag hostade och hade svårt att andas i natt, så det blev Bricanyl. Hoppas verkligen att det inte är nån infektion på gång utan att det bara berodde på att nån i närområdet som ville ha ihjäl mig genom att grilla eller röka. Det luktade faktiskt rök i mitt sovrum. Det finns inte tid till att bli sjuk nu.

Men nu vill jag veta om DU läser nån papperstidning! Prenumererar du rentav, läser på jobbet eller lånar av grannen??? Skriv gärna några rader i en kommentar om detta, för jag är nyfiken. Jag går och fixar frukost så länge. INTE choklad…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En sång från havet

Ett inlägg om en bok.

---

 

Efter mitt besök hos mamma brukar det kännas både skönt och tomt att komma hem. Men jag hade tur att de här dagarna få sällskap av en massa spännande människor, om än fiktiva, i Katherine Webbs senaste bok En sång från havet. Tack till förlaget Historiska Media för recensionsexemplaret!

Zach driver ett galleri som inte är särskilt framgångsrikt. Hans fru har lämnat honom och han är pappa på distans. I ett tämligen desperat försök att få en inkomst bestämmer han sig för att ta tag i den där boken han länge tänkt skriva: boken om konstnären Charles Aubrey. Zach reser till en liten by vid Englands sydkust. Där träffar han så småningom en gammal dam, Dimity Hatcher. Och av nån anledning får han intervjua henne. En fantastisk historia spelas upp eftersom Dimity, Mitzy kallad, umgicks med Charles Aubrey och hans familj när de kom till byn om somrarna. Ganska snart blir det klart att det är Charles som Mitzy är mest intresserad av, inte nån av döttrarna Élodie eller Delphine. Men Mitzy är inte den enda kvinnan som förälskar sig i konstnären. En annan är Zachs farmor…

Jag blir galen på den här boken då och då under läsningen. De dryga 500 sidorna försvinner inte lätt in genom mina ögon, ut i min boktokshjärna. Det är så mångas historier som berättas i boken att det understundom känns som ett debutverk. (Detta är författarens tredje bok som har kommit ut på svenska.) Det är inte bara Mitzys, Zachs och Charles liv som skildras utan även Delphines, Hannahs, Celestes, Ilirs… Det handlar om allt från skilsmässobarn via konstnärer till romer med flera. Och alla liven går in i varandra och påverkar och påverkas. Till sist lyckas emellertid författaren med nåt jag inte trodde var möjligt: hon får ihop alla trådarna till ett fint nystan – och slutet ”funkar”.

Utöver detta gillar jag formgivningen av boken och typsnittet, Garamond, om jag inte har fel..? Språket flyter fint och utan att ha läst boken på originalspråket tycker jag att översättaren Annika Sundberg har gjort ett otroligt bra jobb.

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sommar, sommar, sommar – som i Midsomer och annat

Ett inlägg om några höjdpunkter i sommar.

---

 

Jaha. Nu ska det liksom vara sommar och sol och… det är regnigt och jädrigt blåsigt. Men inte stör det mig, jag häckar gärna här hemma och läser eller tittar på intressanta, nya saker så väl som gamla bekantingar.

Alldeles nyutkommen på NoNa förlag.

En sprajtans ny bok och en för mig ny författare har kommit ut med en synnerligen aktuell bok om ett årligen återkommande evenemang: Almedalen. (Hört talas om det? Äh, jag bara skojar!) Jag hoppas på att få ett recensionsexemplar (författaren är INTE den författare jag nämnde i morgonens inlägg, Erik Lewin svarade inom fem minuter!) så att jag kan både läsa och förmedla mina tankar om denna spänningsroman vidare till dig som läser här! För håll med om att titeln lockar till läsning: Almedalen har fallit. Det handlar om terrorism, till och med Sveriges värsta säkerhetskris nånsin. Författaren, som har en tjugoårig bakgrund inom underrättelse- och säkerhetstjänsten, lär veta vad han skriver om, så att säga…

 

 

 

Nelson och Barnaby löser mordfall i Midsomer även i sommar, via SvT.

Gotland, där Almedalen är beläget, har ju en fiktiv motsvarighet i England – Midsomer. Och för oss som är helt sålda på brittiska polisserier på TV kan glädjande nog avslöjas att det blir fyra nya avsnitt av Morden i Midsomer. Serien startar tisdagen den 23 juni klockan 21 i SvT1, direkt efter falsksångsprogrammet som en del inte heller vill klara sig utan under sommaren. Personligen klarar jag mig finfint utan detta elände. Fler serienyheter på SvT hittar du här!

 

 

Har Microsoft lyssnat på användarnas kritik?

Inget litterärt och inget på TV som lockar? Då kanske du är en av dem som ser fram emot att Windows 10 lanseras den 29 juli (i augusti i Sverige). Systemet ska släppas som en gratis uppdatering för användare som har operativsystemen Windows 7, 8 eller 8.1. Jag tillhör nog dem som gissar att systemet innehåller förändringar som beror på det stora missnöjet med 8:an bland användarna. För 10:an ska påminna mer om 7:an, sägs det. Bedöm själv här!

 

 

Det är numera tomt i pappas gamla cigarrettlåda.

Den som gillar att komma hemifrån en stund på sommaren kan glädjas åt att det är tio år sen rökstoppet infördes på våra krogar. Jag tycker att Jerry skriver väldigt bra om det och hoppas, liksom han gör, på ett utökat rökförbud. Bäst av allt vore ett totalförbud, anser jag. Det finns nämligen inget bra med att röka. Och det går att sluta. Min mamma klarade att sluta efter 50 år, jag själv efter nästan 30. Den 7 september i höst har jag varit rökfri i elva år. Nu vill jag ha applåder!

 

 

 

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Yr i bollen gör rent

Ett snurrigt inlägg.

---

 

Min deckarhörna sedd fotad från toa. I spegeln syns en del av böckerna.

I morse vaknade jag vid fyratiden. Det snurrade rejält. Nog för att jag är snurrig rent allmänt, men i morse snurrade även min tillvaro. Det var riktigt obehagligt och kändes nästan som om jag var påverkad. Så var det naturligtvis inte, jag har inte varit påverkad i bemärkelsen full på minst tio år. Jag tog mig ur sängen och fick hålla i väggar och dörrposter. Besökte toa och njöt av min deckarhörna i hallen. Men se sluta snurra gjorde det inte. Tillbaka i sängen igen försökte jag hitta ett läge där det snurrade minst.

Gårdagens middag, intagen vid 20.30-tiden. För övrigt vann jag på Trisslotten, som i sin tur är en av två vinstlotter från Annas snälla mamma!

Efter nån timme lyckades jag somna om och sov ända till klockan 7.07. Då vaknade jag – nästan lika snurrig som vid fyratiden. Därför har jag lovat mig själv att jag ska äta riktig middag idag och inte bara kex och vatten som igår… Det KAN ju ha en viss betydelse kring yrseln…

För att få ihop till middag behöver jag hasa över till Tokerian och handla. Det låter sig inte göras för tillfället med den här yrseln. Men jag har ju ingen brådska, morgonen är ju letandets, sökandets och skrivandets tid på mitt dygn. Dessutom tvättar jag. Tvättkorgen är överfull, så det blir nog ytterligare en maskin idag. Jag noterade nämligen att det var tomt i vissa lådor och så kan man ju inte ha det.

Jag behöver också putsa lite invändigt på Clark Kent* som ju ska besiktigas i morgon eftermiddag. Ganska orolig i magen är jag för detta, kan jag avslöja. Annat jag är orolig för är att jag måste ringa lilla mamma och åter igen lämna ett negativt besked. Jag ville inte göra det igår kväll, jag telefonerade en stund med Fästmön i stället. Hon tar saker och ting lite lugnare än min lilla mamma. Vidare hoppas jag få ett samtal. Jag mejlade igår efter lunch och bad att få ett samtal. Mejlet har mötts av total tystnad.

Det måtte ha regnat i natt för det är en pöl på tennisbanan igen. Gissa om jag är nöjd att jag tvättade bilen igår?! Nu står Clark i garaget och blir inte nerstänkt. Själv ska jag se till att stänka på mig lite vatten och duscholja. Jag var nämligen alldeles för trött för att duscha igår kväll och gick och la mig totalt skitig och stinkande efter gårdagens litterära hyllning. Det ska bli underbart att bli ren igen! I alla fall  utanpå. Själen är ju som den är… Och medan jag duschar får jag försöka tänka ut nån middagsmat…

Göttbullar till middag, kanske?

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »