Lite tomt och sånt som ska fyllas på

Ett innehållsrikt inlägg om tomhet och påfyllning.

---

 

Två dar… Det är så mycket jag har jobbat den här veckan (och på över ett år…) och tidsrapporterat för hittills. Ändå känns det verkligen i skallen som det gjorde förr en sån här dag: fredags-tomt. Igår blev det mest introduktion och rätt mycket korvstoppning, men idag har jag jobbat. Släppt ifrån mig min första granskade rapport. Huvudet är lika tomt som min anslagstavla på kontoret…

Väldigt tomt…

Allt praktiskt är ännu inte löst/fixat, men jag måste säga att det har gått väldigt fort att komma in i jobbet. Jag gillar inte att sitta sysslolös och bara

läsa in mig på fakta, 

jag vill jobba också. Det är skönt att kunna säga att jag har gjort det. Samtidigt tycker jag lite synd om rapportförfattaren. Jag var inte nådig med min digitala rödpenna… Vi får se vad huvudredaktören säger om min granskning – jag kanske har varit alldeles för hård och nitisk. Men å, vad jag gillar det jag gör just nu!!!

Eftersom jag inte kan visa de forskningsrapporter jag granskar får du i stället kika på min rätt tomma filofax och mina läsglasögon.

 

Audiellt är det klart för datormöte, men inte visuellt än.

Jag har fått gott stöd av min närmaste kollega och jag hoppas att jag har kunnat ge nåt tillbaka också. Vidare har jag chattat med huvudredaktören uppe i norr. På måndag ska vi ta ett visuellt och audiellt möte via datorerna, men jag har än så länge bara ett headset. Kameran tänkte jag ”sno” från långtidsfrånvarande kollega. Min chef på plats är mycket upptagen. Trots detta tar h*n sig tid att titta in och kolla att allt är OK. Eftersom parkeringsfrågan ännu inte är löst kom h*n in med endagsparkeringsbiljetter för hela nästa vecka, en tillfällig lösning, men så snällt! Självklart vill jag betala för mig, men problemet är att det inte går av vissa skäl.

Dagen har gått fort. Jag har haft lagom mycket att göra och det har varit bra med raster. Kaffet är gott och eftersom det är fredag var det dessutom gofika med mjuk kaka nere i restaurangen på eftermiddagen. Dagens lunch intog jag inte där utan uppe i lunchrummet. Närmaste kollegan lotsade mig till en liten och trång ICA-affär där jag inhandlade sallad från en fräsch buffé.

Del av utsikten från mitt kontor.

Mitt kontor ligger mot en innergård och det är härligt att se lite grönt och även få en gnutta sol genom de skitiga fönstren. Samtidigt blev jag tyvärr tvungen att dra för en stund eftersom solen slog i min datorskärm. Men jag vet att det finns ljus och växtligheter där utanför! För övrigt tänkte jag inte bara fylla på min anslagstavla med nåt, jag tänkte även ta med mig nån växt. Presentkortet från Elliot och hans morföräldrar är ännu inte använt och det passar ju bra! En egen kaffemugg och en flaska där jag kan fylla på bubbelvatten ska också med på måndag.

Jag fann ett litet skönlitterärt bibliotek i källaren idag.

Under en av mina irrfärder i källarvåningen gjorde jag en glädjande upptäckt – jag fann ett litet bibliotek bestående av två bokhyllor med skönlitteratur. Det var mest pocketar, men det var förvånansvärt många ganska nya titlar. Och det känns ju tryggt att det finns tillgång till böcker på jobbet. Jag är säker på att jag kommer att trivas hur bra som helst där.

I morgon ska jag kanske fixa blomman från Elliot, men jag ska också prova mina nya linser som kom idag. I samband med detta ska jag införskaffa nya läsglasögon, för såna kan jag ju inte prova ut förrän jag har de nya styrkorna i ögonen. Det är stor skillnad på styrkan jämfört med vad jag har nu. Idag har jag -3,00 på vänster och -3,75 på höger. De nya linserna är på -3,75 för vänster och -4,50 för höger. Om jag hade skaffat glasögon för min närsynthet hade de varit ännu starkare. Nu blir det linser för bilkörning och för att känna igen vänner och bekanta utomhus samt läsglasögon ”ovanpå” linserna för att kunna läsa. Det blir spännande att se om jag ser – och hur… Jag vill än en gång framföra mitt varma TACK till Karl-Bertil, vars generositet gjorde att jag både kunde få en synundersökning gjord OCH köpa linser för tre månader!

Linser med mycket nya styrkor ska provas i morgon…

Att göra under morgondagen är också att säkerhetskopiera bilder samt telefonera med lilla mamma. Eftersom jag tänkte titta in på Ulf Brobergs boksignering på Akademibokhandeln på Stormarknaden kanske jag därefter, när jag ändå är ute, fortsätter till SLU där det är Öppet Campus.

Men nu är det tommare än tomt i skallen och jag ska inleda min fredagskväll med prästostbågar och en starköl till middag. Jag lämnar dig med dagens lapp, upphittad nånstans på jobbet. Vilket är egentligen främsta skälet till att en ska släcka efter sig..?

Varför är det viktigt att släcka lyset?

Trevlig helg önskar jag dig!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bredbandsstrul kompenserat med kyrkogårdsvandring och kanelbullar

Ett lördagsinlägg.

---

 

Idag har bredbandet krånglat hela jäkla dan. Den fasta linan, alltså. Först stod det på Bredbandsbolagets driftstörningssida att det skulle komma igång igen klockan tolv. Inte mitt. Sen sket jag i det och gjorde andra saker. Fram på kvällen kollade jag igen. Då står det att det är nåt vajsing just där jag bor och i några områden till och att det blir fixat – på måndag. Men som tur är har vi gjort andra saker idag. Och dessutom är jag ju van vid att ha både hängslen och livrem och kan därför köra trådlöst. Ja, det är skitdyrt att ha både och, men ett bredband som står stilla i två, tre dar är inte acceptabelt när man är jobbsökande. Nu hoppas jag på nån form av kompensation från Bredbandsbolaget, annars jä#¤@$!!!

Det var en perfekt dag för en kyrkogårdsvandring i alla fall. Klockan 14 samlades sju intresserade, inklusive Fästmön och jag, och guiden Lena Ahlström vid Gamla kapellet. Vi gick en lagom promenad runt delar av Gamla kyrkogården i centrala Uppsala. Just den här promenaden gick bland författare främst. Totalt har kyrkogården 14 000 gravar, så man kan ju faktiskt inte palla att se alla på en eftermiddag… Ursprungligen var detta en fattigkyrkogård. Jag lärde mig att nationsgravarna hyser studenter och andra som dött i stan och som de anhöriga inte haft råd att hämta hem. Och att det var Erik Gustaf Geijer, han som står staty nedanför universitetet, som införde ordet ”Hej!”.

Extra spännande var det att se Gustaf Frödings och hans två systrar Cecilias och Heddas gravar eftersom jag dels skrev min C-uppsats om honom, dels har pluggat ihop med hans släkting, författaren Anna Fröding, en gång i tiden. Och Dag Hammarskjölds ganska anspråkslösa gravsten i den stora, båtlika familjegraven! Dessutom blev jag väldigt glad när jag senare på eftermiddagen hittade Dag Hammarskjölds bok Vägmärken i en av boklådorna vid Fyrisån! Den och Bob Dylans memoarer del ett (jag har del två sen en bokrea en gång) fick följa med hem. Men innan vi for hem firade vi förstås Kanelbullens dag genom att inta sådana OCH var sin hallongrotta på Ofvandahls konditori. Sen gjorde vi lite annat också, men det tänker jag inte berätta om för nu ska jag borsta tänderna och gå och lägga mig – med min gigantiska finne på näsan, helt i klass med Niclas Wahlgrens dito!

Här är några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Teknikens under… Ibland räcker inte ens expertisen till

Ett tekniskt inlägg, nästan rent tekniskt, i alla fall.

---

 

Hallon, blåbär och grädde för att smörja Expertisen.

De senaste åren har jag blivit en riktig hare på många områden. Du som har följt min blogg genom åren eller som känner mig närmare privat vet kanske att sånt jag varit med om har påverkat mig en del. Självkänslan är vissa dar under fotsulorna. Och när det gäller teknik har jag blivit värre än värst: jag är skitskraj.

Därför bjöd jag in mig själv och Fästmön att våldgästa Expertisen på Morgonen för att få lite hjälp och råd. För att smörja Expertisen riktigt medförde vi färska bär och grädde.

Jag hade skrivit en lååååååång lista med frågetecken som behövde rätas ut. För några år sen deklarerade Expertisen att jag skulle få livstids fri support i datorfrågor. Om det inte hade varit så skulle arvodet kunnat ha blivit skyhögt. För det tog sin lilla tid… Jag hade frågor om allt från mjukvara och system till uppdateringar och uppgraderingar. Typ såna här:

Men om jag installerar den här uppdateringen, hur blir det då med XYZ?

Somliga skrattade åt mig och hånade mig lite. Men jag vet att det är kärvänligt. Och sen fick jag god hjälp och bra svar på mina frågor. När vi lämnade Morgonen hade åtminstone en uppdatering fixats, nämligen den för iPhonen.

Office Home & Student 2013 ville inte låta sig installeras.

Tyvärr tyvärr misslyckades nedladdningen av Office Home & Student 2013 från Microsoft. Du vet mjukvaran som jag kunde inhandla tack vare Anders. Jag nät-shoppade paketet från NetOnNet och häromdan levererades det. Paketet innehöll instruktioner samt en så kallad nyckel (kod). Jag blev tvungen att skaffa mig ett konto hos Microsoft. Men hur vi sen bar oss åt ville Officepaketet inte installera sig. Eftersom jag samtidigt installerade en uppdatering till mobilen lånade jag en mobil för att inga Microsoftsupporten – bara för att få höra att en endast har öppet vardagar mellan åtta och 17. Nu hoppas jag att min nyckel inte är ”förverkad”. På måndag ska jag ringa och försöka få hjälp. Jag skulle bli mycket arg om det visade sig att över tusen spänn har slängts i sjön………..

I afton har vi planerat supé för två i Himlen eftersom minstingen är iväg och LAN:ar. Störstingen har vi inte sett till än. Vi tänkte med gemensamma krafter sno ihop en Pasta Maestro. Till det vitlöksbröd och ett glas rött. Och faktum är att det börjar kurra så smått i magen nu…

Ha en fin lördagskväll!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nej. Nu måste vi göra nåt!

Ett ganska uppgivet inlägg, men också om en nystartad organisation som vi måste stötta.

Just nu känner jag mest för att lägga mig ner och dö. Gråta och dö. Men så tänker jag att jag är vuxen och jag måste agera vuxligt. OK, jag är skittrött just nu, men det som var tänkt att fixas i kväll blev gjort. Fästmön och jag har i kväll

• handlat mat till studenten
• fixat diverse prylar runt omkring
• ordnat med present/kort
• forslat ut maten till Slottet där vi ska ha ”mottagning” efteråt.

Jag skjutsade hem Anna och lite varor innan jag for hem till mig för att prova kläder, göra klart presenten och slänga i mig en macka. Det har varit fullt ös sen jag slutade klockan 16 fram till 20 när jag kom hem.

Tro nu inte att jag klagar. Det är ett kärt besvär att ordna så att vår blivande student får en bra dag i morgon. Men jag tappade orken efter två nej idag. Jag vill verkligen bara lägga mig ner och och skita i allt och bara… dö.

Nej!! Jag vill bara skita i allt.

Men så tänker jag på det förskräckliga jag läste hos Fatou idag. Jag tänker på de stackars föräldrar som inte får nån student att fira i morgon. Som kanske har köpt mat och presenter, förberett för fest. Och så har festföremålet tagit sitt liv. Åter igen en ung människa som har kastat sig framför tåget. Det går inte att föreställa sig hur man skulle känna som förälder. Eller kanske mor- eller farförälder. Barn och barnbarn ska bara inte dö före äldre generationer. Det är bara så. Ändå… så sker det. Jag skrev om Ludmilla Rosengren och hennes dotter Linnéa bara för en vecka när det var femårsdagen av Linnéas död i självmord.

Därför är det viktigt att vi gör nånting. Tillsammans kan vi rädda liv! Stöd organisationen Suicide Rescue genom att sprida information om att den finns som en organisation där man kan få stöd och hjälp och kunskap när man mår riktigt dåligt. Sprid adressen till webbplatsen suiciderescue.se, använd Twitter-hashtagen #SuicideRescue, gilla Suicide Rescue på Facebook.

Livet är kort.

Read Full Post »

Bra dagar och mindre bra

Ett inlägg med vilket Tofflan hade intentionen att vara neutral, snudd på optimistisk, men som blev rätt gnälligt.

Torsdagen blev underbart varm och solig. ”Lisbeth” och jag tog en alldeles för lång lunch. Vi skulle nog kunna prata non stop i flera timmar. Vi måste antagligen slut ses så här, vi hinner ju aldrig snacka klart!

Hemma i New Village stålsatte jag mig och började städa. Först dammade jag, sen skurade jag badrummet, därefter duschrummet/toan och sist dammsög jag. Jag var trött och varm efteråt, men jag drack vatten hela tiden. Ändå lurade en lätt huvudvärk bak i skallen. Mamma ringde när jag hade slagit ner rumpan för att vila ut före duschen, men vi pratade inte så länge. Jag trodde verkligen att duschen skulle göra susen. Men icke! När jag kom ut slog huvudvärken ner som en bomb. Jag blev så dålig att jag började må illa och var tvungen att lägga mig. Som tur var släppte det med en tablett, men det tog ungefär en timma och jag hann bli ganska rädd under tiden. Det kom så plötsligt, så intensivt. Solljuset genom mina skitiga fönster gjorde så obarmhärtigt ont.

Solens strålar är härliga, men kan också göra rätt ont.

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om bra och mindre bra dagar på jobbet innan jag såg på Eurovision Song Contest 2013:s andra semifinal. Det gick inte. Därför skriver jag dessa rader när klockan är alldeles för mycket.

Bra dagar och mindre bra dagar… Den där dagen det var strömavbrott på jobbet blev ändå en ganska bra dag, trots allt. Det blev en konstruktiv dag. Det blev en bra dag, med bra möten. Likaså var dagarna, veckorna, när jag byggde hus på jobbet fantastiska. Jag såg hur nånting växte framför mina ögon och det var jag som skapade det.

Men andra dagar… Andra dagar är mindre bra. Frustrationen lurar runt hörnet. Maktlösheten. Oron. Försöken att kommunicera som misslyckas, trots att man först tror det motsatta. För mina ord kan väl inte vara så svåra att förstå? Jorå, det kan de! För i nästa stund möts jag av saker som bara är… på tvären.

Andra dagar…

Jag har faktiskt kämpat och jobbat med mig själv de senaste åren. Rannsakat mig. Försökt ändra vissa beteenden. Men tro inte en endaste sekund att det är lätt att lära gamla hundar att sitta! Och jag har ju fått höra så många gånger hur dålig jag är och hur jag måste vara på ett annat sätt att jag till sist trodde på det. Nu är jag nånstans mitt emellan. Jag  har blivit mjukare, fogligare, fått ett bättre pokerface. Jag kan le fast jag gråter inuti. Eller rasar. Fast det syns inte! 

Men dessa andra dagar… Ibland går det inte att visa upp ett falskt leende eller säga falska saker. Jag brister och fäller hårda ord. Eller nej. Inte hårda, utan korta. Och jag avslöjar lite för mycket vad jag tänker.

Hårt. Eller kort.

Det är en kamp att vara människa. Att vara en sån människa som andra kan acceptera utan att jag gör mig själv till nån jag inte vill vara. Balansgång är svårt. Jag är inte mycket för kompromisser, men jag har blivit bättre på det.

Det gör bara så ont vissa dagar. Dessa dagar när mina ord blir korta. När jag inte orkar le med ögonen. När jag inte orkar peppa dig eller dig eller dig. När jag bara skulle behöva få höra av nån att jag kan släppa kontrollen och relaxa, allt är fixat. Men mitt liv blir aldrig fixat. Jag är spänd till det yttersta just nu, jag gör saker och lovar saker jag aldrig hade haft en tanke på att sänka mig till att göra för några år sen. Allt för att få behålla lite värdighet, få låtsas vara nån.

Mindre bra dagar behövs! För hur skulle jag annars kunna uppskatta de bra dagarna? Det är allt jag vet. Just nu. I denna stund. När jag skriver detta, nån gång mellan torsdag och fredag. Jag lär vara död när jag ska upp om några timmar.

Solens uppgång. Kommer jag också upp?

Livet är kort.

Read Full Post »