Vi mediakändisar och naiva

Ett länkande inlägg.

---

 

Magnus Alkarp när jag intervjuade honom 2013.

Idag lyssnade jag på ett inslag från Radio Uppland där Magnus Alkarp pratade en del om sin kommande bok, Vredens dag (recension kommer på en blogg nära dig den 5 september!!!), och andra spännande saker han har på gång med mera. Med anledning av det han talade om funderar jag över hur naiva vi svenskar är, egentligen…

Här kan du lyssna på Radio Upplands intervju med Magnus Alkarp!

Personligen håller jag mig undan media så mycket jag bara kan, men det finns folk som fångar upp en ändå. Vännen Jerry har forskat en del på YouTube och grävt fram rörliga bilder från årets Prideparad i Stockholm den 1 augusti.

Här kan du se hela paraden. Fästmön, Jerry och jag skymtar nånstans vid 19:15 minuter in i filmen.

I nästa film syns vi runt 7:30 in i filmen.

Så. Nu räcker det med att framhäva släkten, familjen och sig själv.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tomma förråd och papperstidningar

Ett inlägg i vilket Tofflan meddelar att hon försöker skärpa till sig. På ETT plan, i alla fall.

---

 

Under den gångna helgen har jag kommit till vissa insikter vad gäller det egna jaget. Det finns ingen annan som kan ta tag i vissa saker, endast jag själv. Och nu är det hög tid att ta tag i saker innan saker och ting blir ännu värre. Ett första steg är att se till att de ställen jag har här hemma är tomma på godsaker. Ja, jag pratar om att jag verkligen måste ta tag i min vikt och minska den.

Alla ställen och burkar ska tömas på godsaker. Just dessa burkar fotade jag emellertid på Återbruket. De kostar från fem kronor och uppåt.

Efter min operation i december 2012 blev magen kanske inte platt, men mindre. Tio kilo gick jag ner. Det berodde bland att på att kirurgerna avlägsnade ett antal godartade tumörer, varav den ena kallades

en riktig klumpeduns

av läkaren. I och med operationen var jag ganska orörlig ett tag. Då passade min hälsporre på vänsterfoten på att läka ut. Sen gick tiden och våren 2014 fick jag nytt jobb. Jag satt stilla hela dagarna – från det jag åkte bil till jobbet, under arbetstid och fram till jag åkte bil hem från jobbet. Klart jag gick upp i vikt. Och så fick jag hälsporre i högerfoten. Nu har det gått över ett år och hälsporren i högerfoten börjar långsamt bli bättre. Jag kan ta hyfsat långa promenader utan att få jätteont, men att gå Prideparaden i lördags var förstås nåt som fick mig att känna mig som Den lilla sjöjungfrun (där stjärt blev ben) dan därpå – det var som om knivar skar rakt upp i foten. Under dan blev det bättre och så småningom la sig den värsta smärtan. Jag vill verkligen tro att hälsporren är på väg att ge med sig.

Att vara så mycket hemma som jag är är förstås ganska deprimerande. Det är lätt att ta till tröstemedel i form av choklad och det har jag gjort. Men nu är det tomt i mina förråd, jag lovar! Och med en mindre ond fot blir det fler promenader, till att börja med.

Tomburk. (Fast den här burken står inte hemma hos mig utan är till salu för okänt pris i Mjödstugan i Gamla Uppsala.)

 

Titta så gott! Men inget sånt ska följa med ner i matkassen idag!

Nu har jag inte ätit sötsaker sen i lördags. Eller jo. En kaka blev det ju igår. Det gick ju inte att säga nej tack till Agneta när hon dukade fram den som dessert på filten i Gamlis. Men förutom det… Till kvällen serverade jag mig en matlåda med italiensk pastasås och pasta. Jag var inte ett dugg sugen på sötsaker efter det! Hur det blir med middag och sött idag vete 17, men jag ska hasa över till Tokerian mitt på dan och handla nån sorts matkasse. Såg förresten för inte alltför länge sen att den som vill, numera inte bara kan hämta och skicka postpaket från Tokerian, den kan ladda sitt UL-kort också. Bra service för den som åker kommunalt. Vilket påminner mig om att det har gått nästan fem dar sen jag mejlade SL om deras lurendrejeri på sin webbplats angående försäljningsställen i Uppsala. Jag bad om svar och det har jag inte fått. Nä, SL har fått annat att tänka på just nu. Kanske man skulle ha tänkt på i förväg. Tycker jag.

Idag är det än så länge blå himmel och sol. Jag behöver vattna hos Lucille och se till husdjuren, men först blir det frukost med papperslokalblaska och därefter dusch. Idag är tidningen ännu tunnare än igår – men igår innehöll den ju reklamblad. Jag är glad att jag inte betalar för den. I morgon är sista dan jag kan snikläsa den.

Jag hostade och hade svårt att andas i natt, så det blev Bricanyl. Hoppas verkligen att det inte är nån infektion på gång utan att det bara berodde på att nån i närområdet som ville ha ihjäl mig genom att grilla eller röka. Det luktade faktiskt rök i mitt sovrum. Det finns inte tid till att bli sjuk nu.

Men nu vill jag veta om DU läser nån papperstidning! Prenumererar du rentav, läser på jobbet eller lånar av grannen??? Skriv gärna några rader i en kommentar om detta, för jag är nyfiken. Jag går och fixar frukost så länge. INTE choklad…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Stockholm Pride 2015

Ett post Pride-inlägg.

---

 

Vårt Stockholm Pride 2015 bestod av paraden igår på eftermiddagen samt Pride Park resten av eftermiddagen och kvällen igår. Vi köpte biljetter i vintras när de bara kostade 400 spänn styck – vad ett dagpass kostade igår. Vi hade säkert andra förhoppningar då om årets Pride, men det räckte faktiskt för min del med det som blev. Fästmön bjöd dessutom på en hotellnatt vid Globen och det var skönt att behöva komma hem till Uppsala mitt i natten. Tack, sötnos!

I år fick vi sällskap med Jerry till och i paraden. Det är säkert en och annan som har synpunkter på att just vi tre gick tillsammans. Det får stå för dem. För oss kändes det helt rätt. För mig personligen kändes det som att den kraft och den energi vi har lagt ner på att ha bra och vettiga förhållanden mellan alla parter i familjen har gett fint resultat. Dessutom har vi väldigt trevligt tillsammans, vi tre.

Paradstarten var vid gräsliga Mariatorget, en fruktansvärd plats att försöka bringa ordning bland tusentals människor. Vis av erfarenheten (paniken var millimeternära förra året för min del) gick vi till Hornsgatan. När vi så småningom klev in i ledet hamnade vi nånstans mellan RFSU och Regnbågsfamiljer. Det var en OK plats. Som vanligt solbrände jag nacken och som vanligt var det antiklimax när vi kom fram till målet, Pride Park, det vill säga Östermalms IP. Där var det så dött det kunde vara, så det är tur att vi är bra på att roa oss själva. Inte ens några bra artister var det på kvällen. Maten var god, men vis av erfarenheten IGEN vägrade jag hårdnackat att betala med kort – vilket inte var helt uppskattat av personalen vid 7-Eleven. Där tog man emot mina kontanter, suckade och frågade vid båda tillfällena jag handlade om jag verkligen inte kunde betala med kort. Nej, det kunde jag inte. Ingen annan klagade.

Efter ett par öl, lite mat och inköp av godisremmar fick vi nog och åkte hem till hotellet med trötta ben och onda fötter. Ett par ”kändisar” träffade vi i parken, nyktra, tack och lov. Roligast var det att se Mona Sahlin – hon är den politiker som jag alltid har sett på Pride – och så Kommunalrådet, förstås. I år träffade vi ingen som var påträngande eller som vi helst hade velat undvika. Min panik höll sig tack och lov borta.

Bäst av allt var att jag inte gjorde av med särskilt mycket pengar. För på lördag åker vi till Stockholm igen – det är då Anna har ordnat två gratisnätter på Clarion Hotel Stockholm åt oss! Vi ska strosa på stan, jag har ett par ärenden, Anna har ett par ärenden och sen ska vi bara vara tillsammans lördag till måndag. Men inte nog med det… Anna har köpt biljetter åt oss till Sarah Dawn Finer på Parksnäckan här i Uppsala på fredag kväll. Det ser ut att bli lika fint väder då som igår på paraden! Och medan jag har skrivit den här texten har det åskat och spöregnat och spruckit upp – solen är här igen och himlen är blå och nästan molnfri. Jag har mobiltelefonerat med en kompis och ska strax ringa mamma.

Men först ska jag lägga ut några bilder som du får titta på här:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Men vad har DU gjort i helgen när du inte har kunnat roa dig med min blogg??? Skriv gärna några rader och berätta, för nyfiken är jag fortfarande!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hallon och paket

Ett firande och vilande inlägg.

---

 

Vår tonåring.

Idag firar somliga Harry Potters födelsedag. Jag firade killen i förra inlägget i stället. Tänk att han nu har blivit 13 år. Tonåring…  En massa som händer i kroppen, på både in- och utsidan. Just nu läser jag Laura Palmers hemliga dagbok. Hon börjar skriva den som tolvåring, men redan då sker en massa saker som en på sätt och vis vill skydda barnen för. Fast de måste ju få göra sina misstag, de måste ju få prova. Och yngste bonussonen är än så länge ganska… försiktig av sig. Vad jag vet… Jag vet nog inte allt, förstås. Det jag vet är det jag ser – han har vuxit så snabbt på längden att vi vuxna runt omkring honom snart är kortare. Hur den lille pojken i förra inlägget ser ut just idag kan du se här ovan. Jag har hans tillstånd att lägga ut bilden.

Som vanligt får en en massa gott när en kommer till Himlen. Elias mormor hade med sig hallon från Slottsträdgården och Fästmön hade bland annat gjort chokladbollar – på smör. Vad hade jag gjort? Köpt tårtbottnar. Det var därför jag var tvungen att ta två bitar… (Sämsta ursäkten, eller?)

Detta bildspel kräver JavaScript.

Många paket blev det och blommor. Pengar och en halskedja, choklad och spel samt både hårda och några mjuka paket. Jorå, det stod faktiskt kläder på önskelistan! Morfar, pappa, mormor, L och jag tyckte nog ändå att det var lite svårt att hitta på grejor, men vi fikade gärna i alla fall. Även storebror och äldsta storasyster var med samt mamma, förstås, som hade ordnat allt så fint.

Mormor och L hade med sig blommor också från Slottsträdgården.

Eventuellt ska jag hjälpa Annas snälla mamma och L med lite datorgrejor nästa vecka. Och så ska jag låna ut en bok, för Annas snälla mamma och jag har fått en gemensam favoritförfattare i Jojo Moyes. Det vi var överens om att vi gillar bäst är att författaren varierar sig så i sina berättelser.

I kväll bjuder pappa på grillning, men jag åkte hem till mitt för att tvätta, vila och ladda inför morgondagen. Jag bävar för folkmassorna, men jag hoppas att de dallrande nerverna kommer i ordning. För tillfället känner jag mig lite som den vissnade orkidéblomman som hade trillat av pinn stängeln.

En blomma på min gula orkidé hade trillat av pinn stängeln.

Idag är det mer än tre månader sen jag själv fyllde år. Men faktum är att det låg ett stort paket intryckt i min postbox. (Varför gör brevbäraren så? Boxen gick nästan inte att öppna eftersom posten blockerade låset.) Det gick emellertid väl och jag kunde glädjas åt paketet.

Ett stort  paket låg intryckt i min postbox.

Innehållet är förstås ännu mer spännande än själva paketet. Det är en bok jag har fått för recension av Kim M. Kimselius! Jag anmälde mitt intresse att recensera boken strax före sommaren, men eftersom jag inget hörde trodde jag att det var några andra som fått chansen. Därför blev jag glatt överraskad idag att få den här boken:

Att hitta glädje i skrivandet heter boken jag ska recensera.

Den här boken ser jag fram emot att både läsa och recensera. Jag har faktiskt tappat glädjen i skrivandet just nu, det är mera som nåt jag bara måste göra (ungefär som ätaskitasova). Förhoppningsvis får jag inte bara en läsupplevelse här utan också lite pepp – samtidigt som självkänslan höjs nån centimeter för att jag blev en av de utvalda som får recensera boken. Två månader har jag på mig, men jag tänker börja läsa boken direkt efter min bok på gång just nu. Faktum är att jag gillade omslaget så mycket – och omslag och form är också nåt jag tittar på när jag recenserar! – att jag funderar över om min egen nästa bok inte ska få den här titeln:

Vacker titel på en bok, va?

Nej, nu måste jag packa innan jag fixar käk och försöker få ordning på insidan. Jag börjar väl med att stoppa ner denna i min ryggsäck…

Regnbågsflugan behövs till morgondagens paraderande.

Ha en fin fredagskväll!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Och snart gick det goda humöret med solen i moln…

Ett surt inlägg.

---

 

Solen tog med sig humöret bakom molnen.

Det är inte långa stunder en får vara glad och släppa ut positiva tankar.  Molnen hopade sig även denna dag i tillvaron. Och då menar jag inte bara molnen på himlen. Fast först lite positivismer ändå: vi ska ju till Stockholm på lördag och Fästmön har fixat boende. DET känns kul! Jag åkte ut en tur till Himlen idag i diverse ärenden och vi bubblade och babblade för att planera upplägget. Ett litet minus i det hela är att vi måste ha packningen med oss under paraden och i parken, men en natts packning är väl inte alltför tung.

Vidare hade jag läst på SL:s webbplats att det går att ladda SL-kortet med reskassa på ICA Kvantum här i Uppsala. Jättebra!!! Det blev därför målet på hemresan från Himlen. Fast först smällde det till…

Jag fick jordens stenskott på väg in till stan, så det var bara att stå på gasen för att hinna till Ryds bilglas innan stängningsdags. När jag kom fram höll killen på att låsa för dagen. Baskat! Men han var mycket vänlig och jag fick ett stenskottsplåster till Clark Kent*. I morgon bitti måste jag ringa och boka en tid för lagning så att det inte blir som sist – hela rutjä***n spricker. Det kostar ett par tusen i självrisk. Kan man laga rutan i stället för att byta den snackar vi hundralappar. Inte precis nåt jag har gott om heller, men hundralappar är bättre än tusenlappar. Trots det svider detta rejält. Det var det sista jag behövde!

Sen for jag i laglig fart till Stormarknaden och ICA Kvantums förbutik. Men inte f*n kan man ladda sitt SL-kort där, inte! Det står nämligen fel på SL:s webbplats. (Ja, jag har meddelat SL:s kundtjänst detta.) Ner till Centralen pallade jag inte att åka, för då måste jag ragga parkering och det kostar numera hutlösa 30 spänn i timmen att parkera i stan. I stället blir det nu Anna som får ladda på mitt SL-kort på lördag förmiddag. Vi måste båda åka kommunalt till tåget då från olika håll, men Annas bussar går så glest att hon får åka in alldeles för tidigt. Min buss går i tid för att hinna köpa tågbiljett, inte ladda SL-kort också. Om jag inte vill åka in till stan en timme före tågets avgång. Nä, inte heller UL står högt i kurs hos mig. På UL:s webbplats har det nämligen stått så här i ett år eller är det två..?

Det jobbas inte vidare kvickt på UL:s tekniska problem. Eller också är det ingen som uppdaterar webbplatsen…

Som grädde på moset åtog jag mig att framföra ett dödsbud till min nästanbror. Det känns så där lagom kul att släktleden glesnar. Min mamma har inte tagit det hela bra.

Nä, fy te rackarns vilket uruselt humör jag är på! Kanske blir det bättre med lite mat. Åtminstone höjs blodsockret. Det får nog baske mig bli ett glas vin till också. Bara jag håller mig vaken till Cucumber och Banana i kväll, så…

*Clark Kent = min lille bil man

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

…and heaven in a wild flower …

Ett energiskt inlägg.

---

 

Hon lever!

Det är inte alltid lätt att se ljust på tillvaron. En får, som sagt, försöka hitta energikarameller av olika slag. Mina såna godsaker just nu är blommor, vänner och roliga aktiviteter. Blommor har jag fullt av här hemma och på ballen*. En lila hänglobelia har kämpat sig genom sommaren. Hon inköptes i ett glest och tvivelaktigt skick, men hon var den sista jag hittade på Blomsterlandet. Sen lämnade jag henne ett par dar senare och då hade lägenhetsvakten låtit henne torka ut alldeles. Men skam den som ger sig! Riktigt död är inte en växt innan hon är… riktigt död. Jag vattnade och se till höger – nu tar hon sig igen! Såna växter är både mina förebilder och mina energikarameller.

Det finns också vänner i mitt liv. Det är inte nån enorm skara, men de som finns är riktiga, goa vänner. En sån ska jag träffa nästa vecka.

Men innan dess blir det en tripp till Kungliga Hufvudstaden med Fästmön. På lördag ska vi åka in till Stockholm och gå i Prideparaden. Anna har lyckats ordna boende över natt åt oss också, vilket innebär att vi kan gå in på Pride Park på kvällen utan att behöva tänka på när sista tåget till Uppsala går.

Och helgen därpå, den 8 – 10 augusti, ska vi till Stockholm IGEN… To be continued…

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Pride 2014: Paraden och lördagen

Ett paraderande inlägg.

---

 

Lördagen var het. Det var otroligt mycket folk som hade samlats vid Mariatorget på Söder, utifrån vilket årets Prideparad skulle gå. Ett tag kändes det bara som totalt kaos. Men konstigt nog pallade jag folkmassorna. Det gick liksom inte an att få panik, det fanns ingenstans att vända sig om och gå till vid några tillfällen. Men så småningom hittade vi vår plats – bakom dj Katjas lastbil. Vi fick nog hörselskador på köpet för det var extremt hög musik. Ändå gick det några bastanta transor före oss och lite annat folk.

Vi klarade den långa marschen. Men fötter och ben var rätt slut. Och både Fästmön och jag hade svettats en hel del. Och svett oss – solen var allt annat än barmhärtig… Som vanligt blev det ett antiklimax att komma till Pride Park. Tänk bara om nån hade mött upp med regnbågsvattenflaskor eller NÅNTING. Men ingenting, alltså. Nåt för Stockholm Pride att tänka på inför kommande år, tycker jag. Och snacka om att varumärkesplacera sig för den som sponsrar dessa vattenflaskor…

Vi softade, tog en öl, käkade lite, träffade en och annan GAMMAL bekant i vimlet, såg några vi inte ville se, fikade – och sen tog vi en taxi till hotellet. Tanken var att fräscha till oss lite och sen gå och ta en drink i baren. Men se barpersonalen på Clarion Hotel Ringvägen är den mest otrevliga jag har träffat på! Man säger liksom inte vad som helst till hotellets gäster som ödmjukt frågar om man kan beställa vid bardisken eller invänta bordsservice. Man säger inte heller, som en av personalen gjorde en annan kväll:

Ja här kan du inte beställa nåt för vi har stängt.

Fy fan, jag ska skriva ett och annat i den sedvanliga enkäten från hotellet. Ruggigt dåligt! Men som tur är finns det andra ställen på Söder. Vi hamnade på Läckerbiten där vi tog en avslutande öl innan vi sussade i våra knarrande sängar.

• Dagens krämpor: Onda fötter, utgjutelse på vaden, solbränna samt myggbett på armbågen
• Dagens roligaste: Att träffa Gun från Dragarbrunn
• Dagens parad: Lång och varm och högljudd
• Dagens gratis: Ploppchoklad till Pridekaffet
• Dagens mest pratsamma: Taxichaffisen
• Dagens oförskämdaste: En man och en kvinna i barpersonalen på Clarion Hotel Ringvägen
• Dagens godaste öl: Staropramen på Läckerbiten

Och här kommer några bilder från vår lördag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 32: Smakfullt och Smaklöst

Torsdag innebär, på den här bloggen, veckans höjdpunkter (Smakfullt) respektive lågvattenmärken (Smaklöst). Och det är ju inte svårare än så här:

Smakfullt

• Copertinovin (en klassiker som jag har återvänt till!)
• Min kräftmåne! (men vet du… jag hittade en gammal kräftmåne under locket till kökssoffan… 😳 )
• Kräftor (å fy fan så gott!)
• Goa vänner såna som man vill vara med (till skillnad från dem som beter sig som svin och idioter)
• Prideparaden (om det så är det sista jag gör, så ska jag gå den!)

Smaklöst

• Fortums och UNICEFs säljmetoder – nej tack! (skäms!)
• Fula foppatoffelkopior (vem vill göra nåt annat med dem än asgarva åt dem?)
• Gamla filmer som ges ut på nytt (varför då?)
• Trista artister på Pride (inte bara på invigningen utan alla kvällar. Tyvärr.)
• Och nej… det blev inte fler än fyra lågvattenmärken! JAG HAR DRABBATS AV POSITIVISMEN!!! GAH!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Nej, Pride är inte sanningen, MEN…

Återigen pågår det ett krig i bloggvärlden. Den här gången mellan Marcus Birro och Rickard Engfors med flera. Det är synd. Det är väldigt synd. För jag tycker att flera av de krigande har sunda och bra åsikter. För det mesta.

Marcus Birro skriver i sin blogg att han tycker att det var roligare förr i tiden när folk var arga på honom. Han känner sig straffad för att han har twittrat negativt om Pridefestivalen, som han benämner veckan som gick. Han känner sig också anklagad för att vara lättstött, indignerad, känslig.

Jag tror inte att det var roligare förr när nån var arg på en. Jag har ofta stuckit ut hakan – och folk BLIR arga, det är oundvikligt när man är kritisk och har åsikter. Men att vara känslig ser jag inte som nåt negativt, snarare som nåt mycket mänskligt och mycket fint.

Däremot ser jag på Pride med lite andra ögon än både Marcus Birro och Rickard Engfors. Jag ser inte heller Pride som en festival i första hand. Jag kan förstå om paraden kan upplevas som en karneval i färger och människor av alla de slag. Det är ju de spektakulära som syns, de ”vanliga grå” finns där också, om än inte lika synliga.

Jag är rätt grå, till exempel.

                                                                                                                                                         Pride är inte heller nåt spektakel. Det är en vecka om året som utvecklats ur de tidigare homosexuella frigörelseveckorna. En vecka om året när HBTQ-folk kan vara sig själva till hundra procent. I Stockholm, framför allt. För det finns även Pride-veckor i mindre städer, men i Stockholm vågar man synas lite mer.

Det är nämligen så att det inte alltid är så lätt att bara få vara den man är – med sina fel och brister – i sin hemstad. Och när såna som jag kanske också är invandrare, arbetslösa, sjukskrivna, frånskilda – då blir det dubbelt jävligt.

I år är det valår. Det är också första gången jag noterar att samtliga partiledare på ett eller annat sätt deltog i Pride. Var var de alla de andra åren?

Att raljera om nåns ofödda barn är simpelt. Det är extra elakt om det handlar om ett barn som har änglasyskon. Att raljera om transpersoner är också simpelt. Dessa människor för ofta flera kamper. Att uttrycka sina åsikter är inte simpelt. Det är att våga. Men man får vara beredd på käftsmällar när ens åsikter inte passar in. Käftsmällar i form av kommentarer som är så kränkande att jag inte kunde publicera dem till inlägg som handlade om hur media bevakade Pride.

Marcus Birro och Rickard Engfors, två personer som har åsikter, som är smarta och som är känsliga, kreativa, konstnärliga, kompetenta. Kliv upp ur sandlådan och respektera varandra i stället för att käbbla.

Read Full Post »

Mer firande, lite krämpor

Att som barn fylla år i den här familjen kan i vissa fall innebära att man firas i flera dar. Igår fyllde ju Elias åtta år och firades av mamma, pappa, syskon och mig. Några av oss gjorde en utflykt till Stockholm. Men idag var det dags för mormor, morfar, moster och kusin att fira. Jag stack iväg på förmiddagen och inhandlade jordgubbar och grönt klet till tårtan, medan Fästmön trillade chokladbollar så det stod härliga till. Men snälla mormor hade inte bara med sig paket (vattengevär, filmer och en härligt blå t-shirt) utan också hallon, så mamma Anna slängde ihop (!) en hallontårta i stället för en jordgubbstårta. Se så fin den blev!

Tårtan var inte bara fin, den var god också!

                                                                                                                                                             Efter fikat och när gästerna hade åkt hem åkte jag en sväng hem till mitt för att vattna krukväxter och ringa mamma med mera. Mamma höll på att bli förkyld så det var väl inte så där toppen och dessutom hade hon ösregn.

Tillbaka i Förorten igen hade pappa O tittat in för att få smaka födelsedagstårta. Han fick också bygga Lego och vi fick alla testa Elias nya, fina Sverigespel som han fick av sin pappa – som vanligt med Elias egna regler, förstås.

Och idag blev det premiär för Linn bakom ratten! Vi tog en tur och hon fick träna på att starta bilen, lägga i växlar och rulla igång. Inte helt lätt att hålla koll på fötterna, men med regelbunden träning tror jag det går finfint. Nu gäller det bara att vi hittar nåt bra ställe att träna på innan Linn kan ge sig ut på vägarna.

Framåt kvällningen tågade en del av oss iväg till restaurang Kreta för att äta söndagsmiddag. Elias hade ju önskemiddag idag och ville ha pizza. Linn och Johan var också med, medan Frida vilade ut hemma efter gårdagens långa marsch och Jerry hade sitt favorit-TV-program att titta på. Men… barnen fick visst vara utan mat…

Jag fick in min fileto kotas med potatis, grönsaker och tzatziki…

                                                                                                                                                      Fortfarande inget till barnen…

Anna fick in sin Black & white. Fast hon såg ju inte så glad ut för det…

                                                                                                                                                              Men Johan, Linn och Elias fick bara vänta…

Elias och jag ville gärna dansa till den medryckande grekiska musiken.

                                                                                                                                                             Till slut fick barnet och tonåringarna in sina pizzor. När sista tuggan var uppäten bad Johan att få gå hem. Vi andra stannade kvar för dessert – Anna och jag tog friterad camembert med hjortronsylt och glass, Linn och Elias glass med sås. (Jag skäms lite när den stackars Frida enbart fick korv med bröd hemma, men hon valde själv.)

En bra dag men med alltför mycket gott för att min mage ska vara riktigt nöjd. Kanske beror det på brist på att få bli av med detta…

Ja, grannbarnen här kan stava i vart fall…

                                                                                                                                                            Från magkrämpa till andra krämpor så har lårkan hållit och funkat fint, men jag känner lite ont nära knävecket fortfarande så jag fortsätter att smörja mig tre gånger om dan. Men lite mer oroande är en knuta jag upptäckte bak i nacken (nej, ingen KNUT i nacken, det har inte ToffelTanter!)  igår när vi skulle gå på tåget till Uppsala. Fast antagligen är det inget annat än att jag håller på att få en hjärna, eller nåt. Kan ju vara bra att ha…

Read Full Post »