Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘morgonbestyr’

Ett söndags-inlägg.


 

Ängel i handen

Skyddsängeln från IZ.

Rubriken är ett citat från en av mina vänner (jag avslöjar inte vem) och avser tillvaron före mammas avfärd idag på förmiddagen. Mamma var så orolig att hon inte skulle vakna och komma upp i tid, men jag lovade att väcka henne två timmar innan riksfärdtjänstens taxi skulle anlända. När jag klev upp lite tidigare än så för att göra mina egna morgonbestyr rumsterade mamma om för fullt. Klarvaken. Och hade säkert så varit större delen av natten…

 

Bilen kom nästan exakt på avtalat klockslag. Nu väntar en eftermiddag med lite dotterlig oro innan lilla mamma har kommit hem. Men det var bra väglag och inte mycket trafik, enligt chauffören, så det går nog bra. Jag får krama den lilla skyddsängeln jag fick i julklapp av vännen IZ till dess att mamma ringer hemifrån sig. Förresten vet jag inte om den lilla ängeln hör till det fina bokmärket som jag också fick av IZ eller om det är en bonusskyddsängel. Jag tar det som det senare!

Mamma läser

Mamma gillar också att läsa. Här är det en julklappsbok. Bilden tog jag i smyg, men jag ville visa att vi faktiskt är boktokar i vår familj!

Det blir med ens väldigt tyst och lugnt här, men också väldigt tomt. Jag började röja så snart mamma hade kommit iväg. Gästsängen är renbäddad (jag får ju så många gäster som övernattar…), toa och badrum skurade, ett snabbt varv med dammsugaren är avklarat och maskin nummer två med tvätt jobbar just nu. Till skillnad från somliga i huset tvättar jag inte före klockan elva på sön- och helgdagar och inte heller på nätterna. När jag tänker efter var det förresten otroligt länge sen – typ aldrig – som jag spikade tjugo i tio en nyårsdag… Jag har varit ute med sopor, matat husdjur och tagit in post reklam och lokalblaska hos L, men höll nästan inte på att komma in för nyckeln krånglade. Eller låset, snarare. Jag provade nämligen nyckeln i förrådslåset och där fungerade den perfekt.

En kopp senapsmugg kaffe har det blivit medan jag har skrivit detta. Nu ska jag fortsätta och bädda rent i min egen säng också. Till middag har jag tagit fram två laxfiler ur frysen, för jag tänkte inviga min grillpanna. Till firren kokar jag nog potatis och så försöker jag få ihop nån sås av filmjölk, rom och gul lök – en tager vad en haver en dag som denna. En tager kanske till och med ett glas vitt till maten.

Bokmärke och Färjan

Två julklappar på bilden – det fina bokmärket från IZ och Färjan från Jerry.

I afton ska jag se den andra delen av dokumentären om Leffe, men mest av allt ska jag nog läsa i tystnad. Färjan börjar bli riktigt läskig och påminner mycket om John Ajvide Lindqvists obehagliga romaner (obehaglig i positiv bemärkelse, skräckroman) snarare än Stephen King, som jag har sett nånstans att Färjans författare Mats Strandberg har läst mycket av.

Det blir tidig sänggång i kväll. Jag tillhör ju de lyckligt lottade som har ett arbete att åka till i morgon, måndag. Men där är jag bara i morgon och halva tisdag – sen är jag ledig till på torsdag.

Vad händer hos DIG denna gråa söndag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en ny vecka.


Måndag och en ny vecka
ligger framför såväl mig som dig. För min del känns den lite spännande – och DET beror inte bara på att det är Halloween på torsdag. I morgon, tisdag, bär det av för en intervju i härliga Gamla Stan. Jag hoppas att vindarna blåser mig åt rätt håll! Naturligtvis tar jag tåget – jag vill INTE köra bil i Stockholm. Dessvärre läser jag ju så gott som varje dag om tåg som står stilla av olika anledningar. Man undrar när pendeln ska funka som den ska… Det kanske inte alltid räcker med tillskott i form av pengar. Det kanske behövs… andra tillskott – och framför allt, förändringar..?

Som vanligt när jag ska på intervju är jag halvt hysterisk för att jag inte har nåt att sätta på mig – tycker jag. Det har jag naturligtvis. Men det gäller att hitta nåt i garderoben som både är snyggt och propert och dessutom nånting jag känner mig bekväm i. Allt som oftast känner jag mig lite som det här äpplet – på mitt bananfat: jag passar inte in, jag är fel.

Äpple på bananfatet

Jag känner mig som ett äpple på ett bananfat. (Och ja, silverfatet behöver putsas!)


Dagen jag har vaknat till
är mörk och dyster. Det blåser, inte orkan, men ganska rejält. Igår kväll började det regna. Det smattrade hårt mot fönstren och ena stupröret på baksidan skallrade mot väggen av vattenmassorna inuti. Tro nu inte att jag försöker slippa undan min promenad idag – det gör jag inte! Idag ska jag ut och marschera, baske mig! Jag känner av ryggen och det är ett tecken på att jag har suttit stilla för mycket.

När vi ändå är inne på krämpor har jag haft känning i halsen i flera dar samt en annan åkomma, som kan ha att göra med tumörerna som opererades bort i december förra året. Halsen gör jag inget åt, den andra åkomman försöker jag behandla med förnuftet. Fast frågan är om det räcker. Jag kanske måste kontakta husläkaren för att lämna lite prover och kanske få en antibiotikakur. Det senare är inget som min mage estimerar, kan jag meddela, så det är ett av skälen till att jag avvaktar. Sen kostar ju läkarbesök och mediciner en hel del också… Samtidigt, på onsdag har jag tid för klippning. Ska jag välja bort det och välja doktor och tabletter i stället? Det tål att tänkas på. Eftersom jag har ytterligare en intervju nästa vecka behöver jag se hyfsad ut i håret. Inte som Solkungen… Håret växer som ogräs – och det tror jag beror på att tumörerna är borta. Dessa djävlar slukade antagligen det mesta av de bra sakerna i mitt blod.

Tofflan o Solkungen

Tofflan och Solkungen har samma ”frisyr”!


Fästmön
är ledig tre dar
den här veckan och Prinskorven är ledig hela veckan – det är ju höstlov här. Men i morgon får jag låna med mig Elias mamma till Stockholm. Efter intervjun ska vi ta en lunch och sen gå och titta lite i affärer. Det senare är gratis.

På tal om att titta läste jag i Svenska Dagbladet om förskolelärare som larmar om att barnen blir deprimerade för att föräldrarna bara fipplar med sina mobiler. Vi brukar nästan skratta åt ett par föräldrar som vi ser ute med sina barn. Föräldrarna bryr sig inte ett dugg om ungarna utan håller på med mobilerna hela tiden. Det ser faktiskt ganska knäppt ut. Extra knäppt känns det för att just dessa föräldrar har jobbat eller jobbar själva i förskolan. Jag tycker visst att man kan ha mobilen med sig när man är ute och leker med sitt barn, men det är barnet som ska vara i fokus, inte mobilen.

Nu ska jag rota runt efter frukost innan jag fortsätter med mina morgonbestyr. Tre spännande jobb är sökta och det är jag nöjd med. Under dan ska jag göra lite mer research inför morgondagens intervju.

Gör DU några efterforskningar för nånting just nu? Jag bara undrar – jag är ju nyfiken, som du vet.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens utflykt.


Dagen är mulen.
Icke desto mindre kvav och varm. Det måste bli oväder idag, det bara måste! Frågan är därför om jag ska kånka omkring på en tröja i min rygga eller inte. Jag ska ju ut på utflykt idag.

Ryggsäck

Ska jag slänga i en tröja eller inte?


Om det kommer ett skyfall
och jag är utomhus lär jag bli soaking wet. Några vettiga regnkläder har jag inte, bara svettiga. Så i såna fall får jag knöla ner en hoodie som skyddar min fina frisyr – ett minne blott sen måndag kväll, kan jag meddela. Nu är jag mig lik igen! Vaknade med nån sorts blandning av tuppkam och tantfrisyr. Inte så snyggt…

VILKA I-LANDSPROBLEM!!!

Tofflan Tant redan 1952

En del blev tanter redan tio år före födseln…


Jag ska åka ensam på min utflykt
och målet är Stockholm. Det krävs energi för att klara ensamresande, men jag känner mig stark idag, så det ska nog gå bra. I centrum ska jag träffa en annan Anna än den ordinarie. Jag vill nämligen höra lite om hur det är att jobba som konsult för ett företag i min bransch (kommunikationsbranschen). Och sen är det ju förstås bara kul att träffa en ny människa som jag har haft kontakt med ett tag via Twitter. Vi träffades tack vare de där webinarerna som Havspappan anordnar. Webinarer som jag hoppas kunna delta i under hösten, trots att jag inte har nåt jobb. Men idag ska vi inte webinara utan prata och luncha.

Naturligtvis har jag gjort en tidsplan, det vill säga bestämt vilken buss jag ska ta och vilket tåg det blir. Måste hinna köpa biljett innan jag kliver ombord. Jag har tagit gott om tid på mig, alarmet gick igång klockan sju. Sov lite rackigt i natt, måste vara värmen… Min bok på gång följer med, alltid bra att gömma sig bakom.

Så nu är det bara att sätta fart med morgonbestyren! Du lär inte höra från mig förrän till kvällen. Om jag nu inte möter nåt spöke i Stockholm

Skriv gärna några rader om vad du har för dig! Alltid kul att läsa!!


Livet är kort.

Read Full Post »

En salig blandning kan man säga har inlett min dag. Av nån anledning har några trista typer valt att ge det största sovrummet till ett av sina barn. Rummet ligger precis i anstlutning till mitt. Jag kan ju naturligtvis inte förstå hur man väljer att göra detta och i stället tränga ihop sig två vuxna och ett litet barn i ett mindre sovrum, men det är deras val. Hur som helst får detta barnrum naturligtvis konsekvenser för den som bor i en lägenhet intill.

Det är inte kul att bli väckt när man har sovmorgon (en av två per vecka som jag har numera) av ungar som skriker och lever rullan, ett riktigt tumult var det, med start nånstans mellan klockan sju och halv åtta. Jag vaknade till detta oljud med skallebank och klåda i öronen.  Skallen fick en Ipren, öronen har kliat som tusan, men det verkar inte vara eksem eller nåt. Det var väl bara allergi mot oljuden nedanför. Som grädde på moset släppte nån ut sin unge på ett sånt där fordon med hårda plastjhjul kvart i nio. Jag tror att Fästmön har kallat det Bobbycar. Ungen åkte naturligtvis runt gräsmattan på framsidan – där det är asfalt. Det sprakade i mitt huvud, kan jag säga… Och då hade ju redan insett det fåfänga i att försöka få en lugn morgon, så jag var uppe. Gissade att föräldrarna inte orkade ha barnet ifråga inomhus längre. Så praktiskt att det kan väsnas utomhus i stället.


Inget av mina favoritfordon, inte på asfalt, i alla fall.

                                                                                                                                                             Det är intressant att skrattande män blir vräkta för att det är nåt kul på TV, men föräldrar som låter sina småttingar rasa tidiga helgmorgnar får man inte ens framföra åsikter till om detta till föräldrarna. Då är man en surkärring och gnällspik och föräldrarna slutar hälsa. Jag har gett upp för länge sen. Och kanske är morgonen ett straff för att jag tittade på TV i sovrummet fram till midnatt i natt – med låg volym. Och jag skrattade inte. Jag sov. Jag var utmattad efter att ha lyssnat på tre ungars, den ena bor  i ovan nämnda barnrum, skriktävlingar på tennisbanan igår kväll. Tänk dig, tre ungar som bara skriker rakt ut. Men då fick tydligen även en av föräldrarna nog och det var första gången jag hörde en tillsägelse offentligt. Till det egna barnet. Annars har samma förälder varit hur snabb som helst att ge andra barn tillsägelse när de skriker på baksidan… Det egna barnet har fått skrika hur mycket det har velat.


När jag har dött ska jag komma tillbaka till dig och spöka genom din TV! Moahahahahaaaa……….

                                                                                                                                                               Länge sen var det för resten som jag trivdes här där jag bor. Under min svåra tid har jag, som alltid, försökt hålla hårt om en fast punkt i tillvaron, ofta min lägenhet. Jag hoppas att jag kan släppa det hårda greppet snart.

Himlen är lovande blå idag och vad jag förstår ska den så vara även i morgon. Det kanske blir en tur i svampskogen, dårå. Jag behöver verkligen frisk luft och ljus, det har varit några riktigt trista gråvädersveckor på sista tiden! Åker ut till Förorten vid lunchtid, gissar jag. Det är lite skönt att inte behöva stressa iväg en morgon, så jag tar det lite piano.

Mina stackars krukväxter har jag försummat sen jag började ”jobba”, men idag har de fått sig rejäla slurkar. Till och med kaktussamlingen har fått några droppar. Visst är det för resten smart att ha en kaktussamling i gästrummet? Gästerna stannar inte så länge… 😉

Nu blir det lite sedvanliga morgonbestyr innan avfärd. Lokalblaskan var så tjock att den nästan inte hade gått att vika i tidningshållaren utanför ytterdörren. Gissar att den emellertid inte är full av spännande nyheter utan bara reklam, trist nog. Jag har haft lokalblaskan i bortåt 25 år nu. Hade guldkort som DLF* snodde för mig för några år sen. Men jag hade inte så stor nytta av kortet, så det gör inget. Det här året är nog första gången jag har övervägt att inte fortsätta min prenumeration på tidningen. Jag tycker att den har blivit så tunn och innehållslös, reklamen tar över. Och kulturdelen är trist och tråkig. Samma personer skriver om samma företeelser på samma sätt, ungefär. Det blir inte intressant i längden.

Nu ska den superintressanta Tofflan fylla på sin tomma javamugg och i alla fall bläddra igenom tidningen. Det kan ju stå nåt intressant i den. Alla tjatar om Bokmässan just nu och jag blir bara irriterad eftersom jag inte har möjlighet att vara där.

                                                                                                                                                             *DLF = Den Lille Fjanten, en samling otrevliga personer i ett annat liv

Read Full Post »

Idag var tanken att jag skulle ta sovmorgon, dårå. Sovmorgon för att vara utvilad och pigg inför intervjun, som för övrigt är klockan elva idag. Men inte då! Bara för att jag kunde sova ut vaknade jag i sedvanlig tid. Låg i sängen och vände och vred på mig, lyssnade på grannarnas morgonbestyr – lyhört är ordet  och gav upp vid sjutiden. Gick då och slängde på datorn för att kolla in företagets hemsida med mera. Fann mig i stället svara på ett mejl angående ett blogginlägg jag har skrivit. Det känns som om jag är dålig på att skriva, dålig på att formulera mig eftersom folk uppfattar att de blir påhoppade när de inte blir det. Jag hade ”avkodat” så mycket kring sjäva ”ärendet” att jag trodde att det var ”safe”, men ändå tog nån illa vid sig. Tråkigt och jobbigt, men modigt av personen i fråga att mejla direkt.

Såna där saker får mig att allvarligt överväga att överge bloggandet. Det är som att jag måste bestämma mig för om jag ska skriva fritt eller inte. Skriver jag fritt får jag räkna med reaktioner. Skriver jag om ofarliga och ”ytliga” företeelser blir bloggen… så jävla tråkig, för att tala klarspråk. Det blir en sån blogg jag inte vill driva. Nu tyckte jag att jag kanske inte direkt skrev fritt, snarare hypotetiskt med inslag av verklighetsstråk. Jag fick mig en tankeställare och tänker att jag är nog inte så bra på det här trots allt.


Det här borde jag fundera över…

                                                                                                                                                            Jag ska inte sitta här och älta skrivande eller bloggande eller vänskaper eller lojaliteter, jag borde förbereda mig för intervjun. Men orden gnaver och tankarna är inte där de borde vara. Ett riktigt jobb skulle kanske få mig att inte älta så mycket..? Att inte blogga så mycket..?

Read Full Post »

Läste idag om vännen som inte kunde sova i morse och som verkade ha slagit upp sina… (tja, vad är det för färg..?) ögon för flera timmar sen. Själv blev jag väckt, som vanligt, av morgonbestyr, strax efter klockan åtta. Ja, inte av mina egna, dårå. Jag brukar inte starta tvättmaskinen före klockan nio. Jag brukar heller inte skrika och kasta saker omkring mig tidigt på morgonen eller smälla i ytterdörren femton miljoner gånger. Och jag brukar inte ploga snö. En del av ovanstående ägnar jag mig inte alls åt, men visst händer det att jag skriker. Kasta saker är onödigt dumt, ytterdörren går alldeles utmärkt att stänga mjukt och snö plogar vaktmästaren så duktigt bort.


Det går bra att smälla i en dörr från Daloc, men dörrarna stänger inte alls, som utlovat, ute alla ljud.

                                                                                                                                                      Min morgon försöker jag ägna åt tysta bestyr, eftersom min gäst (mamma) gillar att sova till klockan elva. Jag läser miljontals mejl från bemanningsföretag som envisas att skicka mig tips på säljarjobb – jag ÄR ingen säljare!!! Ett och annat trevligt mejl från nån vän får svar också. Ibland skickar jag dagens första sms till Fästmön – om jag vet att hon är uppe och på jobbet. Ofta sitter jag vid leksaksdatorn, i en för ryggen fruktansvärd arbetssställning, och bloggar och surfar runt. Och så läser jag, förstås. Just nu en märklig historia om ett hittebarn som ger hals med rena toner. Så brukar jag putsa glasögonen, DET är ett ganska tyst morgonbestyr. Ja, jag blev redan som barn expert på att ägna mig åt tysta saker på morgonen, så jag har lång och gedigen erfarenhet av det.


Dessa putsas på morgonen. Noga.

                                                                                                                                                       Svårt att komma till ro i natt, trots rena lakan som doftade sköljmedel. Jag släcker sällan före klockan halv två och redan klockan tre öppnar jag mina ljusblå igen. Av nån anledning. Har jag tur somnar jag om strax, annars ligger jag och vänder och vrider på mig tills jag väcks av att nån smäller i en ytterdörr från Daloc eller en tvättmaskin som centrifugerar. Man blir inte så go’ och gla’, kexchokla’ när nätter och morgnar är på detta viset. Men man finner sig i det och klagar bara lite i sin blogg. För några arbetskamrater har jag ju inte att ventilera irritationsmoment med. Med detta ville jag säga att ett jobb skulle göra mig… snällare och fogligare.

Read Full Post »