Säsongspremiär: Bron 3

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Det kändes nästan som om hela Sverige – eller i vart fall väldigt många här – skulle se Bron i kväll. Jag var en av dem som slog sig ner framför TV:n klockan 21 för att kolla vad Saga Norén hade för sig.

Saga Norén, till höger och en av dockorna i kvällens mordscen till vänster. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Bron hänger med i de moderna HBTQ-svängarna. Säsong tre inleds med ett mord på en dansk genusdebattör, en kvinna som bland annat startade Köpenhamns första könsneutrala förskola och var gift med en kvinna. Saga får en ny dansk kollega och det funkar väl sisådär. De börjar utreda mordet, ett mord som känns väldigt… utstuderat. Placeringen av offret på fyndplatsen är som en scen. Och utan att avslöja för mycket sker nåt riktigt obehagligt mot slutet…

Tredje säsongen smällde till som en champagnekork. Riktigt ruggigt, riktigt bra tror jag att det blir. Sofia Helin har nu modifierat sin karaktär en del och känns trovärdig i sin gestaltning. Men så är hon ju uppvuxen i Östergyllen och sånt sätter ju sina spår. Som gubben i lådan, dessutom, poppar Sagas mamma upp i form av… Ann Petrén.

Toffelomdömet kan ju inte bli annat än det högsta. 

 

---

Livet är kort.