En sång från havet

Ett inlägg om en bok.

---

 

Efter mitt besök hos mamma brukar det kännas både skönt och tomt att komma hem. Men jag hade tur att de här dagarna få sällskap av en massa spännande människor, om än fiktiva, i Katherine Webbs senaste bok En sång från havet. Tack till förlaget Historiska Media för recensionsexemplaret!

Zach driver ett galleri som inte är särskilt framgångsrikt. Hans fru har lämnat honom och han är pappa på distans. I ett tämligen desperat försök att få en inkomst bestämmer han sig för att ta tag i den där boken han länge tänkt skriva: boken om konstnären Charles Aubrey. Zach reser till en liten by vid Englands sydkust. Där träffar han så småningom en gammal dam, Dimity Hatcher. Och av nån anledning får han intervjua henne. En fantastisk historia spelas upp eftersom Dimity, Mitzy kallad, umgicks med Charles Aubrey och hans familj när de kom till byn om somrarna. Ganska snart blir det klart att det är Charles som Mitzy är mest intresserad av, inte nån av döttrarna Élodie eller Delphine. Men Mitzy är inte den enda kvinnan som förälskar sig i konstnären. En annan är Zachs farmor…

Jag blir galen på den här boken då och då under läsningen. De dryga 500 sidorna försvinner inte lätt in genom mina ögon, ut i min boktokshjärna. Det är så mångas historier som berättas i boken att det understundom känns som ett debutverk. (Detta är författarens tredje bok som har kommit ut på svenska.) Det är inte bara Mitzys, Zachs och Charles liv som skildras utan även Delphines, Hannahs, Celestes, Ilirs… Det handlar om allt från skilsmässobarn via konstnärer till romer med flera. Och alla liven går in i varandra och påverkar och påverkas. Till sist lyckas emellertid författaren med nåt jag inte trodde var möjligt: hon får ihop alla trådarna till ett fint nystan – och slutet ”funkar”.

Utöver detta gillar jag formgivningen av boken och typsnittet, Garamond, om jag inte har fel..? Språket flyter fint och utan att ha läst boken på originalspråket tycker jag att översättaren Annika Sundberg har gjort ett otroligt bra jobb.

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En gyllene bur

Ett inlägg om en bok.

---

 

I början av december förra året var jag hemma hos vännen Agneta och botaniserade bland en massa böcker hon inte ville ha boendes hos sig längre. Det hela slutade med att en stor papperskasse fylld med härlig litteratur fick ett nytt hem hos mig. Nu har jag läst ytterligare en av böckerna, En gyllene bur av Carmen bin Ladin. Och jag skulle väl kanske inte direkt klassa den som ”härlig litteratur”, om jag får ändra mig…

Den här boken handlar om författarens äktenskap med Yeslam, äldre halvbror till Osama bin Ladin. Hon skrev boken efter terrordåden den 11 september 2001. Jag kan tänka mig att det handlade lite om att rentvå sig själv, att tala om för världen att hon inte längre var del av familjen. Boken är dedicerad till döttrarna och enligt baksidestexten skrev hon den som förklaring till varför hon var tvungen att bryta med den saudiarabiska kulturen.

Yeslam och Carmen träffades i Schweiz där Yeslam var på semester och hyrde av Carmens mor. De förälskar sig och flyttar först till USA för att plugga. Tre år efter att de har träffats, 1976, flyttar de till Saudiarabien. Ett helt nytt liv väntar Carmen och hennes döttrar där. I 14 år varar äktenskapet. Sen kommer hon fram till att hon måste frigöra sig och döttrarna. Skilsmässan blir en utdragen historia och hade ännu inte gått igenom när hon skrev den här boken.

Detta är väl inget litterärt mästerverk, men det är ändå intressant att läsa om en annorlunda kultur och religion – sedd ur en outsiders ögon, ska betonas. Jag skulle själv aldrig ha kunnat leva under de premisser Carmen bin Ladin gjorde, men jag skulle hellre aldrig kunna leva med en man.

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nej! Jag vill inte gå med i en bokcirkel

Ett inlägg om en bok.

---

 

Orden i rubriken skulle ha kunnat vara mina – med tanke på min och FEM:s bokrektangel. Men det är Marie Sharp som uttalar dem i boken med samma titel, Nej! Jag vill inte gå med i en bokcirkel. Jag fyndade boken på Myrorna för en tjuga i fin inbunden utgåva med skyddsomslaget kvar.

Marie Sharp har just fyllt 60 och går i pension. Vad ska hon nu fylla dagarna med? Tja, inte med nån bokcirkel, uppenbarligen. Under ungefär två år får vi läsare följa den fiktiva Marie, som säkerligen påminner om författaren Virginia Ironside, när hon skriver dagbok. Dagboken handlar om stort och smått, såväl nya liv som liv som avslutas.

Maries ton är nästan vresig ibland, vilket tilltalar mig. Men annars är boken nog för nån snäppet äldre person än jag själv. Jag är inte så intresserad av barnbarn och stickning och väninnor, som förälskar sig i mycket yngre män. Välskriven, ändå och bitvis rolig. Fast lite… trist för min smak.

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Miss Marple: At Bertram’s Hotel

Ett inlägg om en TV-film.

Just i Miss Marple-tider igår kväll var jag på utflykt. Därför spelade jag in på DVD-hårddisken. Och när jag kom hem och hade landat i min favoritfåtölj efter diverse kvällssysslor drog jag igång Miss Marple: At Bertram’s Hotel (2007).

Miss Marple löser gåtorna även denna gång.

Miss Marple lämnar landsbygden och far till London och storslagna Bertram’s Hotel, ett hotell hon minns från sin barndom. Syftet med vistelsen är att följa med en väninna till en testamentesläsning. Väninnan hoppas på att få ärva den nyligen avlidne ägaren. Men som vanligt händer det mystiska saker. Ingen är vad den utger sig för att vara. Här finns lustiga karaktärer som en hattmakare, en jazzsångerska, en präst med flera. Och så den tafatte polisen, som naturligtvis förälskar sig i den klipska husan.

En trivsam film som hade flera bottnar. Eftersom den utspelar sig runt andra världskriget jagas det nazister. Boken, som filmen är baserad på, kom emellertid inte ut förrän 1965.

Högt Toffelbetyg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Tenderness

Men nu har jag gjort det igen! Om vi såg två bra filmer på DVDn  igår som jag hade spelat in, var det i kväll dags för en TKF – Tofflan Konstig-Film. Jag vet inte hur många gånger jag höll på att somna till Tenderness (2009)…

Vilken skit!

Filmens huvudperson är den unge Eric som just släpps ur fängelse där han har avtjänat ett straff för att ha mördat sina föräldrar. Men han har också mördat flickor och ägnat sig åt nekrofili.  Utanför hans mosters hus väntar den unga Lori som förälskade sig i Eric den gången han kysste ett av sina döda mordoffer… Lori gömmer sig i Erics bil innan han ger sig ut på en resa.

Ja, detta låter som en skitspännande film och det skulle kunna ha blivit det också. Men filmen är två timmar lång med reklam (inspelad från Kanal 5), i och för sig. Det är knappt man håller sig vaken, för inget händer mer än att Eric och Lori åker bil, ungefär.

Nä fy vilken skit! Lägsta betyg!

Read Full Post »