Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘by’

Ett inlägg om en bok.


 

I nattens mörkerPrecis före jul lyckades jag vinna ett bokpaket från Nathalie Sjögren. Det låg tre böcker i paketet. Två är antologier i vilka Nathalie Sjögren medverkar, den tredje en fantasy-/skräckroman av henne. Jag har just precis slagit ihop pärmarna till I nattens mörker. Tack, Nathalie Sjögren!

Boken handlar om en by som lever i skräck för Serando, en sorts vampyrväsen. Serando lever i ett slott i skogen. Och det han lever är unga kvinnor, helst, som han lockar till sig och sen suger livet ur. I centrum står den unga Evilina. Ska hon kunna rädda byns invånare eller blir hon också Serandos offer?

Fantasy är inte nån genre som tilltalar mig. Men jag gillar skräck. Kanske vänder sig emellertid den här boken till en lite yngre läsare än jag. Språket är ganska enkelt. På vissa ställen. På andra ställen är det lite högtravande och det gillar jag bättre! Tyvärr, tyvärr, vimlar det i boken av stavfel, korrekturfel, felaktiga uttryck etc. Det är minst ett fel på varje sida och inte ens baksidestexten är felfri. Det drar ner mitt helhetsintryck enormt mycket.

Samtidigt ser jag att författaren har en spännande historia att berätta. Berättelsen i sig spretar emellertid lite. Jag tror att ett bra förlag kanske hade kunnat coacha författaren, men även erbjudit hjälp i form av en duktig redaktör/lektör och en formgivare. Omslagsbilden, till exempel, är troligen väldigt bra fast alldeles för mörk.

Nu har boken nästan fem år på nacken och mycket kan han hänt på dessa år. Det ska bli intressant att läsa Nathalie Sjögrens senare berättelser och se om hon har utvecklats åt det håll jag vill tro att hon kan…

Toffelomdömet blir lågt.

rosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

En sång från havet

Efter mitt besök hos mamma brukar det kännas både skönt och tomt att komma hem. Men jag hade tur att de här dagarna få sällskap av en massa spännande människor, om än fiktiva, i Katherine Webbs senaste bok En sång från havet. Tack till förlaget Historiska Media för recensionsexemplaret!

Zach driver ett galleri som inte är särskilt framgångsrikt. Hans fru har lämnat honom och han är pappa på distans. I ett tämligen desperat försök att få en inkomst bestämmer han sig för att ta tag i den där boken han länge tänkt skriva: boken om konstnären Charles Aubrey. Zach reser till en liten by vid Englands sydkust. Där träffar han så småningom en gammal dam, Dimity Hatcher. Och av nån anledning får han intervjua henne. En fantastisk historia spelas upp eftersom Dimity, Mitzy kallad, umgicks med Charles Aubrey och hans familj när de kom till byn om somrarna. Ganska snart blir det klart att det är Charles som Mitzy är mest intresserad av, inte nån av döttrarna Élodie eller Delphine. Men Mitzy är inte den enda kvinnan som förälskar sig i konstnären. En annan är Zachs farmor…

Jag blir galen på den här boken då och då under läsningen. De dryga 500 sidorna försvinner inte lätt in genom mina ögon, ut i min boktokshjärna. Det är så mångas historier som berättas i boken att det understundom känns som ett debutverk. (Detta är författarens tredje bok som har kommit ut på svenska.) Det är inte bara Mitzys, Zachs och Charles liv som skildras utan även Delphines, Hannahs, Celestes, Ilirs… Det handlar om allt från skilsmässobarn via konstnärer till romer med flera. Och alla liven går in i varandra och påverkar och påverkas. Till sist lyckas emellertid författaren med nåt jag inte trodde var möjligt: hon får ihop alla trådarna till ett fint nystan – och slutet ”funkar”.

Utöver detta gillar jag formgivningen av boken och typsnittet, Garamond, om jag inte har fel..? Språket flyter fint och utan att ha läst boken på originalspråket tycker jag att översättaren Annika Sundberg har gjort ett otroligt bra jobb.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Kvinnan i svartDen som spar, hon har. Jag sparade ett presentkort på Bokus, som jag fick i julklapp, ända till den 8 maj. Då landade bland annat den lilla boken Kvinnan i svart av Susan Hill i ett paket hos mig. Den tackar jag Åsa i Eskilstuna för!

Boken är kanske snarare en novell än en roman och personligen är jag inte så förtjust i noveller. Men jag läste också att den är en spökhistoria och såna gillar jag ju. Handlingen är enkel: En åldrande styvfar tänker tillbaka på sitt liv i samband med att styvbarnen berättar spökhistorier. Han minns uppdraget när han som ung advokat från London åker till en liten håla för att vara med vid en klients begravning samt böra nån form av bouppteckning. Nånting är emellertid skumt med den döda. Folk på byn vill inte prata om henne och hennes hus. Huset ligger ute i sankmarken och kan bara nås när tidvattnet inte hindrar framfarten. Dit beger sig advokaten för att sortera papper. Och där återser han också kvinnan i svart, hon som dök upp och försvann lika hastigt på begravningen. Vem är hon och varför dyker hon upp och försvinner lika hastigt? När Arthur Kipps får veta sanningen kan han inte undkomma den…

Kvinnan i svart gavs faktiskt ut redan hösten 1983, men kom i nyutgåva 2013. Det har även gjorts filmer, TV-serier och radioteater av boken i Storbritannien. I Sverige gick den som radioföljetong förra året. Jag hörde/läste många som prisade den lilla boken och blev sugen på att läsa denna skräckberättelse. Och nog är den skräckfylld, alltid! Jag började läsa den en kväll när det var ett riktigt oväder här. Det passade perfekt! Däremot läste jag ut den idag, en strålande solig junidag. Inte lika perfekt.

Historien är spännande. Berättarstilen är lite gammaldags omständlig. Det tar tid innan man kommer fram till kärnan, liksom. Slutet kan man först gissa sig till när det återstår ett tiotal sidor.

Toffelomdömet blir högt, men inte det högsta. Jag hade velat bli liiite mer skrämd.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett irriterat inlägg.


 

Framåt kvällen var jag ut till Förorten en tur. Så snart vi kom in i byn slutade mobilen att fungera. Felet är alltså fortfarande inte åtgärdat och det är fortfarande ingen vettig information från Telia. Men jag noterade att Telias webbplats är uppdaterad…

Så här såg informationen ut i förmiddags… Notera att den visade samma information när jag skrev mitt inlägg på förmiddagen som kvällen före – senaste uppdateringen var strax före klockan 20.

Telia driftstörning i Uppsala med omnejd


Jag har bloggat, jag har twittrat hela dan 
till Telias kundtjänst. Klockan 19 (!) reagerade nån där först och skrev var jag kunde hitta driftinformation om mobiltelefoni… (läs nerifrån och upp)

Telia Kundservice svarar på Twitter


Det där sista svaret 
var det värsta jag har sett. Ska felet inte vara åtgärdat förrän på torsdag??? På torsdag!!!

På Telias webbplats har man uppdaterat informationen klockan 13.10 idag till detta. OBS det kanske inte syns, men det är en länk till Felanmälan. Och hur ska man kunna göra en felanmälan när bredbandet inte funkar heller?

Skärmklipp Telias webbplats info uppdaterad 5 maj vid 13tiden


Det här var det mest bedrövliga
i kommunikationsväg jag har sett på länge! På vissa ställen i och omkring Uppsala kan folk som är Teliakunder sen över ett dygn inte ringa – vare sig mobilt eller via fasta nätet – eller surfa på nätet.

Jag kan bara hålla tummarna för att ingen som är drabbad av detta behöver larma 112. Att i detta läge inte utnyttja befintliga kanaler för kommunikation, såsom webb och Twitter, är för mig obegripligt! Telias webb har uppdaterats en gång på ett dygn. På Telia Kundtjänst twitterkonto har det varit total tystnad fram till i kväll när jag fick ett svar på ett av mina många tweets. Sen har det varit tramsinformation om filmer och TV och träning (!).

Många drabbade kunder har under dan troligen haft telefoner och internetuppkoppling på jobbet som har fungerat så att de hade kunnat ta till sig information från Telia – om det hade funnits nån. Kriskommunikation ingick tydligen inte i somligas utbildning.

Det här är riktigt jävla dåligt, Telia!!!

Svart bak

En fet svart Toffelbak till Felia som inte klarar kriskommunikation, uppenbarligen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Den grymmaste månadenEtt av mina stora fynd på årets bokrea – bara 55 kronor! –  blev den tredje delen i Louise Pennys Three Pines-serie. Kommissarie Gamache är tillbaka igen i deckaren Den grymmaste månaden. Så otroligt passande att läsa denna påskekrim så här strax före påsk!

Det är påsk i den lilla byn Three Pines i Kanada. Byborna gömmer påskägg och äter påskbröd. Men för att piffa upp det hela bestämmer de sig för att hålla en seans. Problemet är bara att seansen går fel och en person dör. Kommissarie Gamache kallas åter till byn för att undersöka dödsfallet. Samtidigt pågår intriger för att tvinga bort kommissarien från sin tjänst. Vem är fiende och vem är vän när det sprids falska rykten om kommissarien och hans familj i media? Kommissarien själv konstaterar, när ryktesspridningen trappas upp:

[…] En bra dag var numera en dag då han bara blev anklagad för att supa på jobbet. […]

Det här är i mångt och mycket en pusseldeckare i Agatha Christie-stil. Många kan vara skyldiga och i slutet samlas alla för att på ett lite utdraget sätt få veta mördarens identitet. Bögparet i boken förgyller med ett HBTQ-tema – ett tema som kanske utökas av närvaron av ett lesbiskt par. Eller? Du får helt enkelt läsa boken för att få reda på hur det ligger till!

Toffelomdömet blir högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett glatt inlägg.


 

Det är tur att UppsalaTidningen finns så att jag kan hålla mig uppdaterad om omvärlden! Och det känns skönt att veta att det kommer lite Gay till byn. Vi finns överallt – och numera även i Björklinge.

Gay i Björklinge

Lite Gay i byn känns bra.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

Miss MarpleSöndagskväll och det bästa att slöglo på då på TV är en Agatha Christie-film. Fästmön och jag soffpotatade och tittade på Miss Marple: The Blue Geranium (2010) på sjuan.

Miss Marple reser för att hälsa på en präst i en liten by, ännu vackrare än St Mary’s Mead, hennes egen. På bussen träffar hon en pratsam man. En man som dan därpå hittas död. Efter ett par dar i den lilla byn, där en gammal kärlekshistoria anas och en neurotisk hustru topprider sin make, inträffar ytterligare ett dödsfall. Mordoffret är en person som ingen gillar. Och pelargonerna har blivit blå

Men detta räcker inte. En tredje person dör. Mördaren måste finnas bland dem. Polisen misstänker maken till ett av mordoffren. Fast miss Marple vet bättre.

Lite seg tycker jag nog att den här filmen är. Det blir aldrig riktigt spännande och passionerat, trots att gammal kärlek finns i botten.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »