Tomma förråd och papperstidningar

Ett inlägg i vilket Tofflan meddelar att hon försöker skärpa till sig. På ETT plan, i alla fall.

---

 

Under den gångna helgen har jag kommit till vissa insikter vad gäller det egna jaget. Det finns ingen annan som kan ta tag i vissa saker, endast jag själv. Och nu är det hög tid att ta tag i saker innan saker och ting blir ännu värre. Ett första steg är att se till att de ställen jag har här hemma är tomma på godsaker. Ja, jag pratar om att jag verkligen måste ta tag i min vikt och minska den.

Alla ställen och burkar ska tömas på godsaker. Just dessa burkar fotade jag emellertid på Återbruket. De kostar från fem kronor och uppåt.

Efter min operation i december 2012 blev magen kanske inte platt, men mindre. Tio kilo gick jag ner. Det berodde bland att på att kirurgerna avlägsnade ett antal godartade tumörer, varav den ena kallades

en riktig klumpeduns

av läkaren. I och med operationen var jag ganska orörlig ett tag. Då passade min hälsporre på vänsterfoten på att läka ut. Sen gick tiden och våren 2014 fick jag nytt jobb. Jag satt stilla hela dagarna – från det jag åkte bil till jobbet, under arbetstid och fram till jag åkte bil hem från jobbet. Klart jag gick upp i vikt. Och så fick jag hälsporre i högerfoten. Nu har det gått över ett år och hälsporren i högerfoten börjar långsamt bli bättre. Jag kan ta hyfsat långa promenader utan att få jätteont, men att gå Prideparaden i lördags var förstås nåt som fick mig att känna mig som Den lilla sjöjungfrun (där stjärt blev ben) dan därpå – det var som om knivar skar rakt upp i foten. Under dan blev det bättre och så småningom la sig den värsta smärtan. Jag vill verkligen tro att hälsporren är på väg att ge med sig.

Att vara så mycket hemma som jag är är förstås ganska deprimerande. Det är lätt att ta till tröstemedel i form av choklad och det har jag gjort. Men nu är det tomt i mina förråd, jag lovar! Och med en mindre ond fot blir det fler promenader, till att börja med.

Tomburk. (Fast den här burken står inte hemma hos mig utan är till salu för okänt pris i Mjödstugan i Gamla Uppsala.)

 

Titta så gott! Men inget sånt ska följa med ner i matkassen idag!

Nu har jag inte ätit sötsaker sen i lördags. Eller jo. En kaka blev det ju igår. Det gick ju inte att säga nej tack till Agneta när hon dukade fram den som dessert på filten i Gamlis. Men förutom det… Till kvällen serverade jag mig en matlåda med italiensk pastasås och pasta. Jag var inte ett dugg sugen på sötsaker efter det! Hur det blir med middag och sött idag vete 17, men jag ska hasa över till Tokerian mitt på dan och handla nån sorts matkasse. Såg förresten för inte alltför länge sen att den som vill, numera inte bara kan hämta och skicka postpaket från Tokerian, den kan ladda sitt UL-kort också. Bra service för den som åker kommunalt. Vilket påminner mig om att det har gått nästan fem dar sen jag mejlade SL om deras lurendrejeri på sin webbplats angående försäljningsställen i Uppsala. Jag bad om svar och det har jag inte fått. Nä, SL har fått annat att tänka på just nu. Kanske man skulle ha tänkt på i förväg. Tycker jag.

Idag är det än så länge blå himmel och sol. Jag behöver vattna hos Lucille och se till husdjuren, men först blir det frukost med papperslokalblaska och därefter dusch. Idag är tidningen ännu tunnare än igår – men igår innehöll den ju reklamblad. Jag är glad att jag inte betalar för den. I morgon är sista dan jag kan snikläsa den.

Jag hostade och hade svårt att andas i natt, så det blev Bricanyl. Hoppas verkligen att det inte är nån infektion på gång utan att det bara berodde på att nån i närområdet som ville ha ihjäl mig genom att grilla eller röka. Det luktade faktiskt rök i mitt sovrum. Det finns inte tid till att bli sjuk nu.

Men nu vill jag veta om DU läser nån papperstidning! Prenumererar du rentav, läser på jobbet eller lånar av grannen??? Skriv gärna några rader i en kommentar om detta, för jag är nyfiken. Jag går och fixar frukost så länge. INTE choklad…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vad vet du om dina grannar?

Ett grannlaga inlägg.

---

 

Vad vet du om dina grannar, egentligen? Är det personer du umgås med eller hejar ni bara? Eller ni kanske inte hejar alls? Själv umgås jag inte med mina grannar, nåt jag har lärt mig att man inte ska. När jag blev huggen i och pratad om bakom ryggen gav jag nämligen igen med ord som ALLA kunde läsa. Sen upphörde den falska (?) vänskapen. Idag hejar och småpratar jag med några, medan andra vänder bort blicken när vi möts. Vända bort nån blick gör jag ALDRIG – även om grannar faktiskt är ganska ointressanta, egentligen. (Såna som surgubben jag mötte i morse, till exempel. Maj gadd, citronsoppa till frukost, liksom…)

Björn Lövenlid skrev igår i lokalblaskan en krönika om hur mycket han vet om sina grannar tack vare hitta.se. Dess karttjänst har fått en livsstilsfunktion. Det innebär att man i princip kan få veta vad folk i olika stadsdelar – och i närområdet – tycker om vissa saker. Alltså att det i vissa stadsdelar bor mest folk som röstar socialistiskt och att vissa stadsdelar härbärgerar golfare.

Nu är jag inte nyfiken på mina grannar, men jag tycker att det är lite läskigt att man via hitta.se kan få fram vissa uppgifter. Björn Lövenlid skriver:

[…] Den här informationen är klargörande och försåtlig på samma gång. Den är klargörande eftersom den blottlägger vilken delad stad Uppsala faktiskt är. Den är försåtlig eftersom den så lätt inbjuder till våldsamma generaliseringar och riskerar att stärka segregationen. […]

Det han menar är nämligen att du med utgångspunkt av den här informationen väljer vart du vill flytta eftersom du kanske vill bo nära människor som är mer lika dig själv. Men vi är ju alla olika individer och alla måste få plats i en och samma stad. Däremot tror jag inte att det går att bortse ifrån vad vi faktiskt kan använda den här livsstilsfunktionen på hitta.se till…

Om jag hade möjlighet att flytta skulle jag nog söka mig till områden där det bor glest med folk. Grannar är ett passerat folk för mig och jag slipper dem gärna (mycket troligt vice versa också). Ett hus i skogen? Ja, tack! Bara jag har en internetuppkoppling och får plats med mina böcker!

Var skulle DU bo om du kunde välja???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ute i verkligheten …och i filmens värld

Ett inlägg om dagens lilla utflykt.

Det var en väldigt mörk dag idag. Därför passade det kanonbra att göra ett besök i environgerna kring min förra arbetsplats och äta god lunch tillsammans med Pe. Kycklingspetten och jordnötssåsen smakade lika gott som sist (i juli). *rapar diskret*

Uppäten lunch.

Det är väldigt skönt att hänga med Pe. Jag kan vara mig själv – och har kunnat vara det sen allra första stund. Vi kan prata om ”allt”, även sånt som är jobbigt. För är det nån som förstår hur tufft det kan vara i min tillvaro så är det Pe. Vi kan bara hoppas och tro att det snart vänder, för vi är båda värda bra liv.

Pe förstår.

Pe har aldrig skrattat åt mig, har aldrig tryckt ner mig och har aldrig fördömt eller hånat mig på nåt sätt. Ändå kan vi ha livliga diskussioner, för det mesta om djupare ting. Såna där diskussioner som gör gott i själen därför att det är OK att ha åsikter – även om de skiljer sig åt. Pe och jag är aldrig oförskämda mot varandra, nämligen, utan visar varandra respekt.

Att röra sig i närområdet av sin förra arbetsplats innebär förstås att man träffar på bekantingar. Som vanligt såg jag J, men det blev bara ”hej” och ”hej då”. En liten pratstund blev det däremot när Pe hade åkt till redaktionen och jag just skulle kliva in i bilen. Träffade M och fick mig lite nyheter av såväl positiv som negativ karaktär. För det är verkligen tuffa tider nu. Så kanske ska jag vara glad att jag inte fick förlängt med ytterligare ett par månader. Det hade nog mest varit att dra ut på nånting som oundvikligen lett till ett avslut i alla fall.

Jag hade nästan kommit hem igen när mobilen ringde. Det var min handläggare på Arbetsförmedlingen! Som bekant skrev jag in mig som arbetssökande den 1 augusti. Nån handläggare har jag emellertid inte fått utan har bollats mellan AF Kultur och vanliga AF. Men så idag ringde S och berättade att h*n är min handläggare. Jag bad S vänta medan jag parkerade bilen. Därefter pratade vi en stund – om allt från förväntningar (ingen idé att ha några) till min första aktivitetsrapport (som fick med beröm godkänt). S frågade om intervjuer och jag beskrev läget. Ett mejl med kontaktuppgifter har nu kommit fram. Det kan ju vara bra att ha ifall att.

I postboxen låg en DVD som en liten uppmuntran denna mörka, ganska tuffa dag.

Rosor, kyssar och döden – den fjärde Maria Lang-filmen.

Två Tre Fyra nej på sökta jobb låg i inboxen, nämligen. Och så har jag ju fått en del annat att tänka på av det som sades under och efter lunchen. Vissa stunder vill jag bara fly från verkligheten. Kanske gör jag det redan i kväll, tillsammans med Fästmön. Anna är nämligen ledig i morgon, vilket skulle kunna innebära filmkväll eller spelkväll… Vi har ju fortfarande inte prövat vem av oss som är mest lik Sherlock Holmes…

Deckarspelet har inte packats upp och testats än.

Just i den här stunden önskar jag att alla som inte har jobb får det och att alla som har för mycket jobb finge dela med sig. Och att de som inte borde behöva jobba för att de är sjuka skulle slippa. Men det är inte verkligheten, utan i filmens värld. Möjligen…

Livet är kort.

Read Full Post »

Hittades död i sitt hem – efter två år

Ett inlägg om nånting fruktansvärt.

Igår skrev jag ett av mina svartaste inlägg, tror jag. Det där inlägget om alla otäckheter som sker utanför min glasbur. Men som för att bli påmind om att det inte räcker med dessa otäckheter, tillkommer det dito hela tiden, läser jag om en man som hittades död i sitt hem – efter två år.

Mannen avled 2011 och hittades av sin hyresvärd i samband med en stamrenovering. Mannen var i min ålder, 50-årsåldern och mycket ensam utan vänner, anhöriga eller jobb. En man utan sammanhang. Hyran betalades förstås med autogiro.

Vems är ansvaret? Det sociala ansvaret, alltså? Hyresvärden Stockholmshem vill inte ta på sig det. Områdeschefen säger:

[…] vi som hyresvärd kan inte ha koll på alla våra hyresgäster. […] 

I höstas bytte hyresvärden fönster i fastigheten. Man kom inte i kontakt med mannen. Men var det inte lite konstigt? Rimligtvis borde nån ha kollat i brevinkastet och noterat en stor hög med post och reklam… Varför struntade Stockholmshem i att byta några fönster i mannens lägenhet, när fönstren i alla andra lägenheter byttes ut?

Jag säger inte att ansvaret enbart är hyresvärdens. Men jag tycker att nån borde ha reagerat i hans närområde – han hade ju inget annat socialt sammanhang.

Ensam, utan socialt sammanhang…

Vad ska det bli av oss? Vad kan hända när vi blir av med jobbet, vi som inte har barn eller nära anhöriga? Jag är lyckligt lottad, för i mitt liv finns en fästmö (världens bästa, för övrigt). Mamma bor 30 mil bort och börjar bli till åren kommen. Men vad skulle det bli av mig om jag inte hade en Anna i mitt liv, nu när det börjar tuffa till sig kring jobb igen? Jag är ju inte lastgammal, jag är i samma ålder som mannen som låg död i nästan två år i sitt hem. Tänk att sluta så när man borde ha flera år kvar att leva…

Livet är kort. Och bedrövligt.

Read Full Post »

Omvårs… nej omvärldsspaning en vårdag

Ett inlägg med reflektioner kring en tur ut i omvärlden.

Dags att se sig lite om denna härliga vårdag. (Fem minuters frisk luft på lunchen för min del. Suck…)

Ska vi byta böcker med varann? Det är den fantasifulla (not!) rubriken på lokalblaskans artikel på webben om Bokbytardagen som infaller idag. För ett par år sen var jag med och bytte böcker. Dagen sköttes då av en bokantikvariatsinnehavare. Lokalblaskan lyste med sin frånvaro, trots att de hade kunnat göra en riktigt kul grej på evenemanget då. Jag läste nånstans nån som kritiserade tidningens journalister och hävdade att de bara rör sig i redaktionens närområde. Jag ville inte riktigt tro på det, men nu har jag sett det gång efter annan. Och allra senast idag när journalisten masar sig iväg till Stadsbibblan, där årets Bokbytardag hålls. Stadsbibblan som ligger i princip mitt emot lokalblaskan…

Allt fler självmord bland unga. Antalet självmord har ökat drastiskt mellan åren 1995 och 2010 – samtidigt som allt fler unga försöker leva på aktivitetsersättning i stället för lön. Det visar en rapport till sjukförsäkringsutredningen. Och många av de unga som får aktivitetsersättning har nån form av psykiska besvär. När ska vi göra nånting åt det här???

Emmy och Jasmine får namnsdagar. I juli 2015 läggs två nya namn till i vår almanacka, Emmy och Jasmine. Emmy läggs på Emma-dagen den 23 juli och Jasmine på Jesper-dagen den 27 juli. Frågan är om några fler än min familj ens firar namnsdagar..?

Forskare har skapat embryonala stamceller från hudceller. Och vad är det som är så bra med det då? Jo, nu hoppas man att det går att byta ut skadade celler, typ nervceller och hjärtceller, och på så sätt behandla sjukdomar som Parkinsons, MS och hjärt- och kärlsjukdomar. Men det är fortfarande mycket svårt och man kanske inte ska ha för stora förhoppningar.

Uppsalas första publika laddstolpe för elbilar invigs. På lördag är det dags! Då invigs den första elbilsladdstolpen i Uppsala för oss privatbilister. Var den finns? Lägligt nog utanför Ofvandahls konditori. Smaskens!

Fyra år. Det är vad min blogg fyller. Idag. Tack WordPress för ert grattis på årsdagen! Och tack Fästmön för att du sparkade igång mig!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

En runda på Tokerian

Duktig Toffla hasade över till apoteket och Tokerian för att handla – medicinburkarna var tomma och diverse basvaror var slut. Härligt nöje på fredagskvällen…

Här är en rapport…

• På apoteket blev jag påmind om idiotspiralen som jag inte hämtat ut än. Det är sista dan idag och jag tänker aldrig i livet stoppa in ett främmande föremål i mig DÄR! Ja, du-vet-var! UFF!
• Två av tre mediciner var i blisterförpackningar där man måste vara minst ingenjör för att kunna bryta sig in. Eller möjligen tjyyyv. Jag är ingetdera. Därför brukar jag bespara mig att bli rosenrasande varje dag genom att riva upp alla förpackningar vid ett och samma tillfälle och hälla i en medicinburk som jag sparat. Bara det att den ena burken var nyslängd i plastkärlet i soprummet. Irriterande när jag är så där äckligt effektiv!
• Inne på Tokerian vimlade det av unga par som verkade vara ute och handla mat för första gången. Tröttsamt!
• Tjockis-svart tycktes också vara färgen för dagen. Jag såg flera stycken, kvinnor, förstås. Tjocka. Tjocka lår, tjocka arslen, tjocka magar. Jag var en av dem. Så för att vara lite wild and crazy hade jag gått iväg – utan BH! HA! )
• Tokerian vägrar att inse att OLW saluför chilibågar, så jag slet i rena ilskan åt mig ett rör Pringleschips. Nåt gott ska jag väl ändå ha, trots att jag är ensam i kväll.
• Det var tur för Tokerian att de hade kycklingfärs på extrapris för jag hjälpte dem att bli av med två förpackningar.
• På vägen ut mötte jag en ilsket blond kvinna med rosa shorts. Det var en kombo som jag inte tyckte var fin. Man kan inte var blond på det sättet utan att se ut som en docka. Och shorts… Det är liksom kallt!
• I övrigt mötte jag två bekantingar, J på väg in, F på väg ut. J visste inte om h*n skulle hälsa – och inte jag heller – medan F såg mig först att hejade som ern riktig karl. Trevligt! Det finns inte bara tramspellar här i närområdet.

Nu blir det strax Pringles och UppsalaTidningen, men först en runda bland favoritbloggarna – länkar till dem finns i högerspalten!

Read Full Post »