Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘trollpacka’

Ett hårt inlägg.


 

Stenar

Stenig är vägen jag går på.

Vilken dag! En kan verkligen säga att jag trampar på

a rocky road

just nu. Och ja, jag erkänner. Det gör ont att ingen enda frågar. Det finns ju andra sätt att fråga och svara än genom den här bloggen där även trollpackor och annat oknytt läser. Men se mejl går inte. Sen igår har Spray legat nere och det är där jag har mina home.se-e-post-adresser. Det är mycket frustrerande att inte kunna nås eller nå ut.

Båda mina telefoner fungerar emellertid. Det vet jag för min mamma ringde mig i eftermiddags på mobilen när jag hade ett litet möte på mitt kontor. Hon undrade om jag hade ringt tidigare under dan… Ja ja, jag SKA ringa i kväll, vill bara andas och komma ner på jorden lite först.

Denna dagen ett liv

Denna dagen, ett liv, kan jag konstatera – precis som titeln på boken jag började läsa igår kväll.

Det har varit en intensiv jobbdag. Jag får mycket att göra och det gillar jag. Däremot fick jag veta att jag inte får följa med på avdelningsdagar i mitten av månaden. Inte trodde jag att det skulle bekymra mig, men när jag tänkte efter gjorde det mig faktiskt lite ledsen. Så jag får försöka fortsätta hålla distans och gråta när ingen ser eller hör. Jag börjar bli allt hårdare och bättre på att bita ihop. Jag är snart lika stenig som vägen jag har slagit in på…

Nåt bra har dagen i alla fall fört med sig. Jag träffade S, en kollega från en tidigare arbetsplats. H*n började jobba på min nuvarande arbetsplats igår. Det var ett roligt och kärt återseende. Dessutom vet jag att min arbetsgivare har gjort ett riktigt kap – S är både trevlig och kompetent.

Vidare blev det så att jag utförde lite av en hård, men god gärning nu på tidiga kvällen. Jag har räknat upp 500 spänn mest i mynt i en systempåse som ska överlämnas till NK* i morgon. Och jag tänker inte berätta varför. (Vem bryr sig förutom de inblandade?)

500 spänn

En hård, men god gärning.


 

*NK = Närmaste Kollegan
 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett firande inlägg.


 

Vilken tur att mamma och jag GÖR en massa saker. Jag menar, varför skulle annars somliga läsa allt jag bloggar om min mammas och mitt firande, även flera gånger? Jag tycker så synd om den som är så fixerad vid mig och mitt, för jag har börjat förstå att det är en människa som är ensammare än ensammast.

Idag fortsätter vi vårt firande med namnsdagsfirande. Nu är Svea mammas förstanamn, men precis som jag använder hon inte sitt förstanamn som tilltalsnamn. För mig är Svea för övrigt min mormor. Fast namnsdagar kan en ju alltid fira. Jag hade ett par paket med nåt gott i redo till mamma när hon klev upp framåt elvatiden.

Namnsdagspaket

Paket med nåt gott i till namnsdagsbarnet.


Det har varit riktigt gråväder hela dan idag också, 
men eftersom mamma åker hem i morgon behövde vi ta oss ut för att handla en kasse mat till henne. Ett par varma tumvantar blev det också, för nu ska kvicksilvret krypa neråt rejält igen, även i Metropolen Byhålan. Det är onekligen bra att ha en hjulburen moder, för en kan hänga tunga matkassar på rollatorn. Jag köpte nämligen också lite mat.

Mamma

Mamma fick ta båda matkassarna.


Naturligtvis började det snöa när vi var ute. 
Jag behöver ta en tur till macken för att tanka och får väl då passa på att ta in lilla snöskyffeln som ligger i bagageutrymmet på Clark Kent*. Det brukar lägga sig bra med snö utanför garageporten nämligen och somliga ska jag snart iväg och jobba igen.

Förutom att slåss mot snön för jag krig mot granbarren. Gröngölingen barrar som tusan och inte en droppe vatten tycks den ha sugit upp. Så snart en andas i dess närhet trillar tusen barr av och landar på vardagsrumsgolv och matta. Jag dammsuger, både med lilla och stora dammsugaren, och jag sopar, men det är förstås ett sisyfosarbete. Därför har jag kollat på nätet om nån säljer gransäcken Barry fortfarande. Tyvärr verkar den varan ha utgått. Jag får nog försöka linda in granen i nån plastsäck när den ska kastas nästa helg.

Barr på sopskyffel

Ett sisyfosarbete att sopa barr.


Namnsdagskaffe har vi just intagit.
Det lär bli tufft sen för mig att låta bli sötsaker efter helgen. Samtidigt vet jag att jag klarade det i höstas utan problem, så det ska väl gå nu också med lite viljestyrka.

Bulle

Gofika med kanelskapelse.


En bonus med goda vänner 
är att en får tillgång till lokalblaskan i pappersform. Fast den läste jag ut på fem minuter, för nåt särskilt nytt och intressant stod det inte i den. Jag läser hellre min bok på gång. Och jag skulle aldrig i livet betala tjugo spänn för ett lösnummer!

UNTuppslag

Inte mycket att läsa i lokalblaskan.


Kvällens middag blir våfflor med sylt och grädde, 
en reprismiddag som mamma har önskat. Sen bänkar vi oss framför TV:n och kollar Morgan Allings dag på Slottet samt filmen Monica Z. Filmen har jag visserligen sett på bio, men den är värd att ses igen.

Vad händer hos DIG idag och i kväll??? Skriv gärna några rader i en kommentar om du inte är en trollpacka eller använder falsk identitet, för sånt skit publiceras inte!


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om mål och att vara utvecklingsbar – och att inte vara det senare…


 

Kardemummablomma

Troll gillar att gömma sig i buskarna. Själv föredrar jag buskarna. Busken på bilden är min kardemummablomma på jobbet, köpt för ett presentkort från Elliot.

Tänk att jag inte kan sluta skriva här nån gång! Det ska jag, var så säker, men utrymmet är inte slut än. Och vad ska då vissa trollpackor göra som i dagsläget kommer på oönskade besök flera gånger om dan? Deras liv lär bli tomt. Mitt liv… går vidare, för jag är utvecklingsbar. Men än så länge fortsätter det som tidigare. Jag skriver och jag har i alla fall en trogen läsare som höjer min besöksstatistik (det gäller att tänka positivt).

Vid nyår avger många löften. Det gör inte jag. Jag sätter upp mål för det kommande året. Vilka mina mål är för 2016 vill jag inte gå in på alltför detaljerat här – se stycket ovan! Ett mål som är ganska oskyldigt att nämna i alla fall är att jag ska bredda min läsning och läsa fler böcker som inte är deckare. Förra året försökte jag införa

varannan icke-deckare

men det sket sig ganska snart – jag köpte ju nästan bara deckare. I år ska jag skärpa mig. En god början är två av julklappsböckerna. Vännen Inger skickade mig Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin och vännen Jerry gav mig Eva Wiklunds Hon som ser. Vidare hittade jag en intressant lista hos Johanna. En del av böckerna som hon klassade som de bästa romanerna hon läste förra året har jag läst, men jag hittade ett och annat intressant tips också. (Jag måste erkänna att jag glodde en hel del på hennes lista över de bästa deckarna hon läste förra året också… Till min förvåning hittade jag ett par för mig okända författare där.)

Julklappsböcker

Den sista från höger och den tredje bakåt räknat från höger blir bra starter på mitt mål att bredda min läsning. Tack, givare!


Under ett par veckors tid
har jag varit ganska sänkt, trots att jag inte haft nåt galet att peka på i tillvaron. Men idag på förmiddagen kom jag på orsakerna. Det är tyvärr

minnen

som jag inte kan radera. Däremot bleknar de för varje år och jag känner mig stärkt av att jag hanterade smärtan så bra som jag har gjort och att jag kan få ro i att veta vad det handlar om. Därför blir ett annat av mina mål för det nya året att stanna upp, tänka och lyssna bättre på mig själv. Det är först när jag liksom har klarat av mig själv som jag kan vara av värde för andra.

Promenadväg

Ibland måste jag stanna upp, tänka och lyssna bättre på mig själv.


När jag scrollar upp och läser
vad jag har skrivit ser jag en del kloka och sansade ord. Annars började den här 2016 års första dag i raseri (ja, jag bultade i elementet och skrek ”IDIOTER” till sist. Det hjälpte dock inte, jag fick bara ont i handen och blev hes.). För en kan verkligen undra vad jag har för grannar som sätter igång att spika klockan 9.40 en nyårsdag. Det spikades av och till i tio minuter. Jag har svårt att tänka mig att detta var nåt akut och inte kunde väntas med ett par timmar. Puckon! (Nu tycks de i stället ägna sig åt att möblera om, tvätta och gräla. Att en ska behöva höra allt…)

Nu är jag rejält kaffesugen och ska veckla ut mina onda ben ur sängen och ta mig ut i köket. Det blir åter en lugn – och pratsam… – dag med mamma i NewVillage. Men vad händer hos DIG??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar så blir jag glad!

Syltburk

Kanske fastnar mina fingrar i en syltburk ute i köket???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan har landat något, i alla fall.


 

Mönster i glaset på busskuren i stan

Grått… I alla fall är glaset i busskuren vid Centralen i Uppsala det.

Att uppleva saker utanför hemmet är berikande och stimulerande. Sen nekar jag inte till att det är lite skönt att komma hem igen också – även om jag gärna hade stannat ett par dar till. Extra tomt kändes det eftersom Fästmön och jag skildes åt vid Centralen i Uppsala för att ta olika bussar hem. Men idag får jag

låna

henne ett par dygn igen, fast hon ska också göra andra saker än hänga med mig hela tiden när hon är här.

Lite grått är det ändå att komma hem när dagarna har varit fulla av intryck. Dessutom vaknade jag inte till nån blå himmel och sol idag, utan molniga, ljusgråa skyar. Redan en kvart över sex vaknade jag av ett herrans liv borta vid nåt soprum. Kommer verkligen sopgubbarna så tidigt? Det är märkligt, men det är faktiskt mer

livat

här där jag bor än på självaste Ringvägen i Stockholm, där jag bodde i helgen… En intern rapport avslöjade också att det varit stark rökutveckling bland folkmassorna här i söndags. Jag är glad att jag inte var här. Samtidigt är jag glad att nån annan än jag kan

se problemet.

Nu är bara frågan hur jag ska hantera det. Uppenbarligen är ju alla inte pratbara. Det är så många som blir stötta när en uttrycker att de utför störande handlingar och liknande. Jag kan också bli förbannad när nån näpser mig, men om förhållandet hade varit omvänt skulle jag åtminstone ha försökt skärpa till mig. Hur roligt är det att veta att man faktiskt stör andra människor? Det är väl bara [och här tänkte jag skriva ett namn] som gillar det? (Fyll i valfritt namn inom parentesen om du vill. Jag tänker ett specifikt namn och undrar hur somliga mår sen, när den här bloggens utrymme är fullt – vilket det är om tio procent. Vem ska då trakassseras och förföljas, tro?)

ICAs jumbokräftor

ICA:s jumbokräftor brukar jag gilla bäst.

I kväll ska jag försöka att duka på ballen*, för vi ska ha kräftskiva. Det är ett sätt att göra tillvaron lite rolig. Jag har ICA:s jumbokräftor framme på tining. Dessa kräftor har inte alltid varit bäst, men det är ändå dem jag har köpt genom åren.

Till skillnad från somliga har jag ju inte tillgång till nåt fiskevatten,

sa hon grinigt.

Det gäller att hitta saker att se fram emot, träffa människor som tillför nåt och göra roliga saker som helst inte kostar nånting. (Jisses, så bra jag har blivit på det senare!) Framöver ska jag bland annat träffa bloggbekantingen Ewa för bokbyte (vi vann böcker hos varandra!). Vidare ska det bli ett besök på den bästa arbetsplats jag har haft för att träffa före detta kollegor och titta på deras nya, fina lokaler. Visst är jag ledsen att jag inte är kvar där, men vikariat och projektanställningar tar ju slut, de sups inte bort, som vissa puckons partners-när-det-passar påstår, ivrigt påhejade av puckot själv och en och annan trollpacka.

Men att skratta är roligare än att gråta, det tycker väl alla? Igår läste jag en artikel om hur vi skrattar i sociala medier. Det är Fejan som har undersökt amerikaner och hur de garvar i cyberspace.

Så här blev utfallet:

  1. ha ha (över 50 procent)
  2. en emoji (cirka 30 procent)
  3. he he (13 procent)

Fantasifullt språk? Eh..? Det är mer alarmerande att bara 15 procent e-skrattar i veckan, tycker jag.

Skrattpåse

Nån som fortfarande använder tygpåsar för att skratta?


Här på bloggen
lägger jag ofta ut en smiley, vilket torde vara likvärt med emojis, som jag använder när jag är social och skrattar via mobilen. Men hur skrattar DU i sociala medier??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett kompetent inlägg.


 

Idag har jag utfört synnerligen divergerande uppgifter. Det blir härliga tillägg till mitt CV…

Ordmoln olika yrken


Förutom dessa titlar 
har jag dessutom varit dotter och fästmö också, bonusmorsa är jag även det jämt. Förresten glömde jag lägga till trollpacka, för vad annat kan man kalla mig när jag har trollat ihop denna måltid på rester och ägg???

Dödligt beslut stekt korv potatis ägg och tomater

Ihoptrollad måltid.


Och kanske är boktiteln passande
för det vete 17 om det inte var ett dödligt beslut att äta denna kolesterolbomb…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg inför vilket jag i förväg varnar för snusk!!!


 

Jag måtte ha blivit överexponerad för STÅ UPP-komik, för allt jag tänker på – och skriver om – tycks handla om saker under bältet. Det är därför jag varnar redan nu, i början av det här inlägget.

 

Hemtrampat vin från sep 2006

Härtappat, det vill säga hemtrampat, vin från september 2006 serverades till gårdagens middag. Notera hur dammig flaskan är!

Igår var det en väldigt tråkig dag. Skid-VM är slut och samma gamla trollpackor som tidigare… Nej, nu ska vi tänka positivt! Jag börjar om:

Igår var det ganska dåligt väder. Jag fick mycket gjort här hemma, både vad gäller sedvanlig administration och hushållsarbete. Kunde känna mig nöjd framåt kvällen. Lagade kyckling i lergryta med hetkall sås som Fästmön och jag proppade i oss på kvällen. Till pippin öppnade vi ett åtta och ett halvt år gammalt härtappat (<== självtrampat) rödvin. Vi låtsades att det var lördag och ville fira att Anna nu har två lediga dar. Det var en flaska från den rödvinssatsen som min pappa aldrig hann smaka. Döden kom emellan.

Kanske var det vinet, kanske var det Magnus Carlsson som inspirerade mig att skriva de ord jag gjorde i några av mina pågående Wordfeud-matcher. Ja, vi lyssnade på Magnus på Spottan och la ord medan vi väntade på Jordskott. 

 

I den ena matchen skrev jag så här (dessutom vann jag!)…

Hor i Wordfeud

HOR


I den andra matchen blev jag lite grövre…

Fjong i Wordfeud

FJONG


Jag visste inte ens
att det ordet var godkänt, jag trodde det var ett slangord. Eller kanske räknas det möjligen som ett onomatopoetiskt ord? Jag får nämligen associationer till en stålfjäder. Vad associerar du till, din snusker/snuska???

Som bonus bjuder jag på det bästa Wordfeudandet ever, från ett spel för länge sen:

Hetero invalid word

HETERO är ett ogiltigt ord i Wordfeud!


I morse vaknade jag fem över sex
med världens klumpvärk. Ungefär som den där känslan bröderna Olsson fick när Göran Ragnerstams karaktär i Jordskott fångade in dem och skrek:

Kull!

Det kan mycket väl ha berott på vinet, men inte på mängden – vi drack var sitt glas. Däremot var vinet av riojatyp. Den som känner mig vet att jag tycker att spanjacker – i vinsammanhang – är alldeles för simpla saker. Italienare ska det vara! Jag skyller gladeligen på spanjacken, alltså. Det kändes som om jag hade festat hela natten. En tablett och lite mer sömn så satt jag sen pigg och nykter vid datorn och skrev och skrev och skrev.

Vår dag har knappt börjat, men vi har bestämt oss för att bland annat göra en liten utflykt idag och TITTA om Billybokhyllan finns kvar på Återbruket. Vi ska INTE prata med personalen, för då får man en gratis föreläsning. Bara TITTA. Inte handla heller – hyllan och Clark Kent* är inte kompatibla. Dessutom är Annas och mina axlar inte i skick att lyfta saker.

Som avslutning får du beskåda en vardagsinstallation – min frukostdisk. (Alla människor finns ju inte på Instagram.) Sen får du gärna skriva några rader och berätta om vad du har för dig idag – minus allt som har med sport att göra!!!

Disk

Disk – en vardagsinstallation av Tof Flan.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »