Den fjärde italienaren: Grande Alberone

Ett inlägg om vin.

---

 

Vin. Jag ÄLSKAR vin. Men det ska vara rött, fylligt och helst italienskt. För ett tag sen tog jag med mig fem italienare hem från Systembolaget i Stormarknaden. (Ja, jag betalade självklart för vinerna!) Tre har jag provat och i helgen och häromdan var det dags för den fjärde italienaren. Nu tänkte jag förmedla mina åsikter om vin nummer fyra, kanske kan det vara ett tips för dig som vill provat nåt nytt i helgen.

 

Fem italienare – och nu har jag smakat även på den inringade!

 

Grande Alberone provade jag till både ostbågar och vällagrade och smakrika ostar.

Grande Alberone var ett av de tre billigare vinerna av dem på bilden. Men för de 99 kronor flaskan kostade kan en få bra viner. Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinet och dess karaktär:

Kryddig smak med tydlig rostad fatkaraktär och liten sötma, inslag av plommon, choklad, kaffe, kardemumma och körsbär. Serveras vid cirka 18°C till rätter av lamm- eller nötkött eller till lagrade hårdostar.

 

 

 

 

Nej det var ingen höjdare.

På min förra arbetsplats hade nån talat sig varm för kombon rödvin-ostbågar. Eftersom jag gillar båda bestämde jag mig för att prova. Men fy så besviken jag blev! Ändå bör noteras att jag åt prästostbågar. Nej, det smakade inget vidare. Jag håller mig till öl när det är ostbågstajm nästa gång.

I tisdags kväll plockade jag fram några bitar Cambozola Finesse med vitlök och den egoistiska ekologiska grönmögelosten Blå kornblomst och serverade mig ett glas Grande Alberone till. Och se då blev det fullträff! Det här vinet ska definitivt drickas till smakrika och vällagrade ostar. Det var helt ljuvligt…

 

Grande Alberone får högt omdöme.

 

Här kan du läsa om…

det första vinet av de fem, Conero Riserva 2012

det andra vinet av de fem, Epicuro Zinfandel 2014

det tredje vinet av de fem, Villa Righetti Amarone  2012

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Boktoken nördar sig

 

Ett boknördigt inlägg.

---

 

Häromdan läste jag på nätet att David Lagercrantz ska skriva fler Millenniumböcker. I onsdags gick Norstedts förlag ut med att det blir ytterligare två böcker i serien. Norstedts är alltså förlaget där jag själv tänkte publicera min första bok. Men det är också förlaget som var det första att dissa mitt manus. David Lagercrantz säger att han isolerar sig när han skriver. Jag noterade att han betedde sig som om han var nysläppt från isoleringscellen när han framträdde i ett litterärt program på TV tidigare i höstas: han pratade hela tiden, även när han inte blev intervjuad.

En får väl säga att det är tur att Norstedts har David, dårå. Själv harvar jag på med andra delen i min trilogi, men jag har förstås mindre tid över att skriva numera. Överhuvudtaget har jag mindre tid över för böcker, det gäller ju läsningen också. På jobbet läser jag desto mer vad andra skriver. Mina ögon får arbeta hårt och jag kämpar fortfarande med hade hitta den rätta kombon mellan linserna och glasögon av olika styrkor. Brytningsfel är ett jävla gissel, att bli gammal i ögona likaså.

Idag fick jag en stund över och gick på tur bland några av boksamlingarna på mitt arbete. Jag tycker att böcker, allra helst gamla böcker, är så vackra. Vad tycker DU när du har kikat på mitt lilla bildspel nedan???

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ännu tommare idag, kära återseenden och en Astrid

Ett rätt tomt inlägg – på sätt och vis.

---

 

Vi var ensamma vid förmiddagsfikat.

Idag var det ännu tommare – på jobbet, vill säga. Många var borta på verksamhetsplanering, men vi som är konsulter behöver inte vara med – eller slipper, beroende på hur man ser på det. En skulle ju kunna tro att råttorna Tofflan och hennes närmaste konsultkollega dansade på borden då. Icke! Vi var ensamma vid förmiddagsfikat, fast inte satt vi där längre än en mugg kaffe. Jag tror vi jobbade ännu hårdare än vanligt. Vi brukar luncha vid 11.30. Idag var klockan närmare 12.30 när vi satte oss att käka. Vi tog en halv kopp kaffe på maten utomhus, för solen var underbart stark och varm mitt på dan.

Jag har haft ett bra flyt idag. Fånigt nog – ja, jag är barnslig – blev jag extra glad för huvudredaktörens kommentar om det jag skickade över för påseende idag:

Huvudredaktörens omdöme om mitt arbete idag.

Jag börjar känna av axlar och nacke och känner att jag inte ska sitta för mycket vid datorn här hemma. Men jag är alltid tvungen att starta datorn när jag kommer hem, för viss administration måste göras. Idag betalade jag dessutom en bensinräkning som var så ynklig att jag blev glad.

Min kväll ska jag ägna åt att försöka läsa ut min bok på gång. Klockan 21 i TV4 är det Modus och det missar jag inte för nåt i hela världen. Den serien är så spännande, helt i klass med Bron. Men det kommer fler bra saker på TV framöver, det upptäckte jag igår när jag köpte TV-tidningen. För det första är det säsongsstart för Downton Abbey på SvT1 på lördag. Äntligen blir det nåt sevärt åtta lördagar framöver. Annars är det mest skräp. På tal om skräp noterade jag att det inte är nåt efterföljande nördprogram. TACK! På tisdag är det en annan säsongsstart på SvT1, nämligen Veckans brott med Leif GW Persson och Camilla Kvartoft. Det är alltid intressanta program och jag gillar kombon bufflig Leffe – skarp Camilla.

Annars har det inte hänt så mycket nytt sen sist. Jag fick kärt besök igår, men tyvärr gick timmarna alltför snabbt. Och, ja just det! Jag fick min allra första Astrid igår…

Jag fick min första Astrid igår.

Vad har DU för dig om dagarna??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Måndagsexemplar av måndag

Ett måndagsexemplifierat inlägg.

---

 

Den här måndagen blev verkligen ett riktigt måndagsexemplar redan från start. Innan jag åkte till jobbet skulle jag fylla i och skicka in mitt sista tvåveckorskort till a-kassan. Gick det bra? Nej. Var det enkelt? Nej. Problemet även denna gång är att jag började jobba mitt i en vecka. Såna utsvävningar finns det inte utrymme för i a-kassans små boxar. Jag fyllde i arbetslös måndag, tisdag och onsdag och därefter arbete torsdag och fredag. När jag sen kom till lördag och söndag, då en kontorsråtta som jag är ledig, blev det också problem. Till sist kryssade jag i

Förhinder

Idag kostade den så kallade gratisparkeringen mig 800 spänn.

Det kändes varken rätt eller bra, men vad skulle jag göra? Vidare besvarade jag meddelandet som kom in för ett tag sen och skrev att Arbetsförmedlingen gjort rätt, jag arbetar sen den 24 september och bla bla bla. Där stod inget om nåt arbetsgivarintyg, men när jag hade fyllt i kortet såsom jag gjort, uppmanades jag att sända in ett sånt till a-kassan. Som tur var hade jag låtit göra en kopia vid kontraktsteckningen i Stockholm den 23 september. Jag vek därför ihop den och stoppade den i ett kuvert som jag frankerade och adresserade till a-kassan. På väg från parkeringen nära jobbet stoppade jag brevet i en gul postlåda. Ja, jag parkerade på samma gata som i fredags, det är tillåtet att parkera där, men jag ställde bilen betydligt högre upp. Jag har ingen lust att bli nästan påhoppad av arga gubbar i eftermiddag igen. På grund av detta ställde jag mig för nära en korsning. När jag skulle åka hem satt det en p-bot om 800 kronor på bilen. Jättekul – NOT!!!

Vi var två som stod utanför huvudentrén och huttrande väntade på nån icke-konsult som kunde släppa in oss. Vi konsulter kommer nämligen inte in i byggnaden före klockan åtta. Detta är ett litet problem, eftersom jag måste komma tidigt till jobbet för att få parkering. Men än så länge är det ändå skönt att få en stunds frisk luft. Väl inne i byggnaden och på mitt kontor hade jag inget för att jag hade halvstressat iväg hemifrån efter a-kassetjafset: jag var en av några som inte hade kontakt med nätverket. Måndagsexemplar av den här måndagen var det alltså även på jobbet. Irriterande, men inte nåt att hetsa upp sig över. Det fanns ju kaffe i automaten och en kollega hade med sig urgoda kanelbullar med rosa pärlsocker.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Våra duktiga IT-tekniker jobbade på bra och efter nån timme, en och en halv, kunde jag gå till min dator för att arbeta. Under tiden hade årets Nobelpristagare i medicin utsetts och nyheten att Henning Mankell hade avlidit spridits.

Jag lagrar inget lokalt på min dator och det finns naturligtvis både för- och nackdelar med detta. Fördelarna överväger emellertid – vi är ibland flera som jobbar med samma saker. Tyvärr visade det sig att jag saknade vissa mallar. Medan jag väntade på installationen började jag jobba ändå. Det kändes ju som om jag inte hade gjort nånting på hela förmiddagen! Nu har jag lämnat Dalarna i tjänsten och befinner mig på västkusten, faktiskt i vännen Grethes trakter. Där finns också en del lustiga namn. Lustigast hittills är Balltorp. Ja, jag har snuskig fantasi samtidigt som jag är pryd – en märklig kombo. Men jag undrar också om en käftkross hör hemma i Tandvärksgruvorna, som jag ramlade ner i i fredags…

Nu har jag lyckats ta mig hem utan att nåt har hänt. Parkeringsböterna har jag lagt in för betalning och det var ju tur att jag vann 750 kronor på en Trisslott igår – det täcker ju nästan böterna.

I morgon väntar nya äventyr. Vi får besök av huvudredaktören från norr och jag har förstås tusen frågor som jag hoppas redaktören har lika många svar på. Om inte får jag muta med nåt gott från min kontorsliga lilla frukt- och godisskål.

Kontorslig frukt- och godisskål.

Har DU haft ett måndagsexemplar till måndag eller har din dag varit bara toppen??? Skriv gärna några rader och berätta innan utrymmet tar slut. Det är bara åtta procent kvar nu.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Grått och orange

Ett oktoberdagsinlägg.

---

 

Det var alldeles perfekt idag att fördriva tiden på presskonferens! Jag insåg att det finns så många spännande nya författare och böcker att läsa och jag hoppas få förmånen att recensera en och annan av de nominerade till Augustpriset 2014. Därför ligger jag lite lågt en stund med att uttala mig om favoriter. Den enda jag har erkänt att jag gläds över är nomineringen av Lars Lerin. Lars Lerin är ju också konstnär. Då får man glädjas lite extra, tycker jag.

Jag följde presskonferensen framför datorn och fördrev på så sätt en stund av en lång dag.

 

Ett orange paket från Bokus kom idag.

En guldkant blev det att strax före sändningen få ett bokpaket. Ett sånt där orange härligt paket från Bokus, levererat vid min dörr av en pååplingande pigg pojke från Bring. Jag hade skickat efter tre pocketar och en inbunden bok, allt till reapriser. Billigast var faktiskt den inbundna boken, Det man inte vet av Alice LaPlante. Den har visserligen tre år på nacken, men handlar om ett väldigt aktuellt ämne: alzheimer. Vidare köpte jag en psykologisk thriller, Karin Fossums senaste i pocket, Carmen och döden och Busters öron av Maria Ernestam, också i pocket. En julklapp blev det också och det var Nora Roberts Pojkvännen, den andra delen av en trilogi. Den ska mamma få. Den första delen fick hon i somras i födelsedagspresent av mig och uppenbarligen föll den i god jord. Totalsumman för alla fyra böcker blev endast 165 kronor. Och härmed har jag alltså köpt årets första julklapp, för jag har betalat räkningen!

På väg ut till soprummet vittjade jag postboxen. Då hade även PostNord hittat dit och lagt i reklam och ett fönsterkuvert från a-kassan. Reklamen följde med direkt ut i soprummet, medan räkningen betalades – efter en promenad i regnet.

Grått…

Det var ganska skönt att promenera i regnet, men också rätt händelselöst och grått. Jag tog bara ett enda foto på grund av vätan (iPhone och regn är ingen bra kombo). Det roligaste som hände var att vännen A och jag gjorde prelplaner om bokåterlämning och fika framöver. Det ovanligaste som hände var en kvinnlig hemtjänstpersonal som flög fram på en cykel och sjöng om Jesus. Om det gjorde henne salig, så… När jag närmade mig skolan avvek jag in mot området, för jag är ju ingen barnmänniska.

Det börjar dra sig mot kväll. Om ett par timmar ska jag käka Phad Thai Chicken, inhandlad för 9:90 på Tokerian i förra veckan. I kväll är det Dicte på TV4, men det spelar jag in eftersom det krockar med andra delen av Happy Valley på SvT1. Nåt mer spännande händer säkert inte denna rätt gråa dock – som dock hade sina orangefärgade inslag!

Har du mer action hos DIG, eller? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nobelpriset och annat litterärt och medialt

Ett litterärt inlägg.

---

 

Belöningen!

Nu har jag lagt ner pennan (eg. slutat hamra på tangentbordet) för det jag har skrivit på under några månader. Det kan bli en tillfällig nedläggning, men det kan också bli den sista vad gäller vissa ord – och en, vid det här laget, ganska stor pappershög. Från och med nu gäller med all säkerhet tystnad från min sida kring den specifika pappershögen. Jag ber dig respektera det och inte utsätta mig för frågor. Det kommer nämligen att bli skitsvårt, men jag måste stänga min muntliga dragkedja. Här. Nu.

Belöningen för utfört arbete – och dagens sökta jobb – blev ett par knäckemackor med leverpastej och gurka och två glas mjölk. Jag slarvar så förbaskat med näringsintaget och måste äta gris, som jag inte äter i vanliga fall. Illamåendet har dansat rumba i min mage, men förhoppningsvis håller mackorna och mjölken det i schack nu.

Affe himself.

Nåt Nobelpris för det jag har skrivit förväntar jag mig inte. Men på torsdag klockan 13 delas årets pris i litteratur ut. Som vanligt hoppas jag på Joyce Carol Oates, men Haruki Murakami är också en tänkvärd kandidat. Nytt för i år är att man måste vara journalist, representera bokbranschen eller vara samarbetspartner med Svenska Akademien för att få delta i Börssalen när tillkännagivandet görs. Ett sånt deltagande måste också föranmälas. Det har varit lite rabalder kring detta, men jag kan tänka mig att det handlar om såväl säkerhet som fysiskt utrymme. Hur som helst, jag tycker förstås att det är lika spännande som alltid och ska försöka följa tillkännagivandet via nån livesändande tidning. Men jag skulle kunna anmäla mitt intresse och gå dit, jag har ju faktiskt Svenska Journalistförbundets presskort…

Nåt spännande på TV?

Den skarpsynte ser på bilden av mina mackor att jag läser TV-tidningen. I högra hörnet skymtar en penna. Ja, jag erkänner: det är en av mina egenheter att köpa TV-tidningen varje vecka, läsa och markera vilka program jag ska se eller spela in. De kommande dagarna har jag markerat Downton Abbey, som har säsongspremiär i SvT1 klockan 21.30 på lördag (totalt blir det åtta delar) och Veckans brott, också säsongspremiär och SvT 1 men på tisdag klockan 21 (tio avsnitt). På lördag tror jag att en viss Pinne sitter klistrad framför burken och på tisdag gör definitivt jag det – jag bara älskar kombon Leffe – Camilla Kvartoft! I söndags somnade jag ifrån Poirot, så jag fick aldrig veta vem mördaren var. Den här söndagen ska jag eventuellt i stället titta på Fjällbackamorden: Strandridaren, som går på SvT1 mellan 21 och 22.30 – kanske bättre tid för kvällströtta mig. Filmen ska för övrigt inte ha visats på SvT tidigare.

Men nu ska jag läsa lite tidningar på nätet innan jag åker och hämtar hem min överjobbande Fästmö klockan 16. Jag har ringt och bokat tid för bilservice och hjulbyte i mitten av november. Till dess måste jag spara ihop 5 000 kronor. Jag får helt enkelt öppna Katastroflådan och hoppas på tur.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Och eh… nej tack

Ett inlägg om semlor.

Idag är det fettisdagen. Då ska man äta semlor. Men jag kan för mitt liv inte tycka om semlor. In fact, när jag ser en semla tänker jag:

Mosa, mosa, krossa!!!

ungefär. Det är den mäktiga kombon av grädde och mandelmassa som får mig att… må lite illa.

Mosa, mosa, KROSSA! Fotot är lånat av http://www.fotoakuten.se

Eftersom jag i övrigt är känd för att gilla sötsaker finns det naturligtvis en historia bakom mitt semmelhat. Ett sportlov för länge sen, typ på stenåldern, var jag och hälsade på en kompis i Småland. Under veckan inföll fettisdagen. Min kompis pappa var bagare och gissningsvis hade Lena, som hon heter, ärvt dessa gener. Hon fick den briljanta idén att vi skulle baka semlor och bjuda snälla tanter i huset på. Främst tant Torn, hon var liten och snäll och i yngre dar en riktig kaktant.

Men… tant Torn var inte hemma och ingen annan tant heller. Det slutade med att Lena och jag åt upp semlorna vi hade bakat. Totalt 28 stycken, det vill säga 14 var. Sen den gången har jag inte ätit nån semla.

Livet är kort. Anekdoten ovan är baserad på en sann historia ur Toffellivet.

Read Full Post »

Fisherman’s friend och pepparkakor

Ett rätt torftigt och gnälligt inlägg.

Nä, jag blir mer och mer övertygad om att jag har en infektion i kroppen. Det gör ondare än vanligt när jag andas och näsan ska vi inte tala om. Den är ful och gigantisk i vanliga fall. Nu känns den dessutom ömsom lite täppt, ömsom lite rinnig. Jag är väldigt bra på att ge andra goda råd när det gäller infektioner, men för egen del är jag sämre på att ta till mig dem.

Kanske blir det lite te med honung i senare. Note to self: Vattnet ska inte koka upp, annars fäller honungen inte ut propolisen. Till dess har jag tagit en Fisherman’s Friend och en bunt pepparkakor. I originalreceptet till pepparkakor ska det nämligen vara ingefära. Ingefära är bra mot mycket.

Ju äckligare desto effektivare…

Jag är av den åsikten att ju äckligare nånting smakar desto effektivare och nyttigare är det. Fisherman’s Friend är inte gott. Det är äckligt. Pepparkakor är visserligen goda, men inte i kombo med Fisherman’s Friend. Så nu avvaktar jag med spänning mitt snabba tillfrisknande.

Nu är jag solokvist ett par timmar medan Fästmön jobbar. Jag ska komplettera kostcirkeln med ett par rostade mackor med ost på. Ost är säkert inte nyttigt, för det är ju gott.

Har du nåt bra recept mot infektioner som förkylning, halsont och hosta??? Dela gärna med dig – helst innan jag avlider i denna svåra åkomma.

Livet är kort.

Read Full Post »

Julbord på Odinsborg

Ett inlägg om ett julbord.

På seneftermiddagen var vi så iväg, Fästmön och jag, till Odinsborg för att käka julbord. Vi fick skjuts av snälla grannen C och det var kanon. UL:s tidtabeller lämnar en del att önska, om man säger så. Dessutom är appen rätt värdelös. Jag kallar till exempel Gamla Uppsala för Gamla Uppsala, inte för Kungshögarna…

Det var proppat på Odinsborg, en trappa upp. Skönt att kunna hänga av sig i en bemannad garderob och slippa få sillspad på sin jackkrage.

Eftersom jag äter begränsat av det julbordet erbjuder kan jag bara redogöra för det jag åt. Och det fick högsta betyg! Sillbordet bestod av flera sorters sill. Bäst tyckte jag om den inlagda sillen och dillsillen. Två sorters ägghalvor bjöds från samma bord. Halvorna med rom var något smaklösa.

På ett vikingaskepp i salen bredvid var uppdukat lax av olika sorter samt skinka, korv etc. Jag smakade varmrökt lax som var ljuvlig, laxpaté och en laxröra som var himmelsk.

Det varma bordet bestod av köttbullar, prinskorv, lammkorv, Janssons frestelse, svampomelett etc. Där tog jag Jansson och omelett. Frestelsen hade bra sälta, omeletten var lite smaklös.

Det hårda brödet var aningen mjukt och julosten till det stod bland dessertostarna, om jag nu ska gnälla på nåt. Dessertdelen bestod av en fin variation av julkarameller, choklad, knäck och skumtomtar samt chokladmousse, ris à la Malta och cheesecake. Lite av varje provade jag där.

Ett par timmar senare och strax över tusen kronor fattigare rullade vi till bussen. Julbordet i sig kostade 450 kronor per skalle. Vi tog var sin starköl till maten och jag tog två snapsar. Garderoben kostade 20 kronor per person. OK, visserligen en del pengar, men jag kan meddela att julbordet på Odinsborg var till största belåtenhet. Jag kan varmt rekommendera detta julbord 2013! Dock är kombon sill och skumtomte inte najs när den kommer ut i form av diskreta rapar här hemma… Uff…

Kvällen i övrigt gjorde att Uppdrag Granskning fick en ny betydelse för oss och att mannen från Luckan dök upp, dock i svensk skepnad.

Högsta Toffelbetyg!

Här kommer några bilder från kvällens julbord:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet är kort.

Read Full Post »

Det ser mörkt ut

Ett inlägg om morgonen.

Det ser mörkt ut just nu. Den enda snö jag ser är den som faller över bloggen. Ute är det kolsvart i skrivande stund. Men jag har kollat väderappen och om jag har tolkat den rätt har vi vitt att vänta i eftermiddag – lagom tills jag ska köra hem. Bara så du vet hatar jag kombon snö – köra bil. Jag är rädd. Det är nåt som kommer med åren, tror jag.

Gårdagskvällen blev rent förfärlig. Stackars Fästmön hade fixat mat, men fick äta ensam tack vare att jag försökte bringa reda i a-kassans krav, bland annat på grund av att Arbetsförmedlingen gjort fel. Igen. Senare på kvällen försökte jag kompensera med att boka ett julbord åt oss. Jag hade tur och vi är nu välkomna till Odinsborg på söndag klockan 17. Det ska bli riktigt trevligt och gott, jag älskar julbord! Eftersom jag inte äter kött vill jag helst välja själv från julbordet vad jag lägger på min tallrik, nämligen.

Odinsborg – fast om sommaren på bilden.

Ytterligare ett mejl har trillat in som har gjort mig ledsen nu på morgonen. Det gav mig en ny knuff i riktning mot att stänga ner bloggen för andra än mig själv. Nu var det en läsare som tyckte att h*n hade fått så mycket skit i min blogg. H*n har ingen aning om hur mycket skit jag har fått genom åren – och fortfarande får. Ibland kan jag inte skriva om nånting utan att människor blir arga. Och får jag inte skriva om mina känslor öppet, som till exempel att jag blir ledsen och arg när jag känner mig påhoppad, då kan jag lika gärna stänga bloggdörren. För att skriva om hur jag mår och känner det är ju ett av syftena med den här bloggen.

Nu tickar klockan och jag måste ge mig iväg. Jag hinner inte tänka eller fundera på bloggen under dan, det är nånting jag får ta ställning till i helgen.

Idag är det fredag. Fy te rackarns så skönt!

Livet är kort.

Read Full Post »