En sång från havet

Ett inlägg om en bok.

---

 

Efter mitt besök hos mamma brukar det kännas både skönt och tomt att komma hem. Men jag hade tur att de här dagarna få sällskap av en massa spännande människor, om än fiktiva, i Katherine Webbs senaste bok En sång från havet. Tack till förlaget Historiska Media för recensionsexemplaret!

Zach driver ett galleri som inte är särskilt framgångsrikt. Hans fru har lämnat honom och han är pappa på distans. I ett tämligen desperat försök att få en inkomst bestämmer han sig för att ta tag i den där boken han länge tänkt skriva: boken om konstnären Charles Aubrey. Zach reser till en liten by vid Englands sydkust. Där träffar han så småningom en gammal dam, Dimity Hatcher. Och av nån anledning får han intervjua henne. En fantastisk historia spelas upp eftersom Dimity, Mitzy kallad, umgicks med Charles Aubrey och hans familj när de kom till byn om somrarna. Ganska snart blir det klart att det är Charles som Mitzy är mest intresserad av, inte nån av döttrarna Élodie eller Delphine. Men Mitzy är inte den enda kvinnan som förälskar sig i konstnären. En annan är Zachs farmor…

Jag blir galen på den här boken då och då under läsningen. De dryga 500 sidorna försvinner inte lätt in genom mina ögon, ut i min boktokshjärna. Det är så mångas historier som berättas i boken att det understundom känns som ett debutverk. (Detta är författarens tredje bok som har kommit ut på svenska.) Det är inte bara Mitzys, Zachs och Charles liv som skildras utan även Delphines, Hannahs, Celestes, Ilirs… Det handlar om allt från skilsmässobarn via konstnärer till romer med flera. Och alla liven går in i varandra och påverkar och påverkas. Till sist lyckas emellertid författaren med nåt jag inte trodde var möjligt: hon får ihop alla trådarna till ett fint nystan – och slutet ”funkar”.

Utöver detta gillar jag formgivningen av boken och typsnittet, Garamond, om jag inte har fel..? Språket flyter fint och utan att ha läst boken på originalspråket tycker jag att översättaren Annika Sundberg har gjort ett otroligt bra jobb.

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Light shining in the forest

Ett inlägg om en bok.

---

 

I påskas lämnade vännen FEM ett paket och en bok till mig i mammas brevlåda. Nu har jag läst Paul Tordays bok Light shining in the forest. Den var precis så… läskig som omslaget utgav inlagan för att vara. TACK, FEM!

Bokens huvudperson är Norman Stokoe som är en fullfjädrad byråkrat. Norman utnämns till Barnens tsar, ungefär Barnombudsman. Det är bara en märklighet: han har faktiskt aldrig umgåtts med barn. Men så försvinner två barn. Tack vare en nitisk journalist lämnar han det strategiska för det operativa. Norman blir engagerad i försvinnandena. Och just för att han är en sån strategbyråkrat kommer han fram till det ofattbara: polisen tycks skydda en pedofil som har fått en ny identitet.

Ganska snart kastas jag in i en läskig iskylande stämning. Boken är skriven i presens, vilket hjälper till att bygga upp spänningen. Jag får associationer till Stephen King, för detta är en psykologisk thriller lite i hans stil – om än en brittisk variant.

Jag ska definitivt läsa mer av Paul Torday och gärna också på originalspråket engelska!

Toffelomdömet blir det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mörker och regn = bra ursäkt till att slappa

Ett inlägg om juldagen 2013.

Idag har det varit mörkt och regnat hela dan. Jorå, jag har varit utanför dörren, men bara bort till soprummet.

En mörk och regnig juldag 2013.

Mamma är inte världens mest morgonpigga, men när klockan hade passerat elva blev jag väldigt rastlös inne i sovrummet. Eftersom det bara finns ett draperi till gästrummet där mamma huserar dessa två veckor, vill jag inte gå upp och stöka omkring i lägenheten förrän mamma är vaken. Men jag hade bra sällskap i sängen av Stephen Fry (via en bok) och Fästmön (per sms).

Efter en skål fil och lite diverse små hushållsjobb – som att vattna granen – slog vi oss ner i vardagsrummet. Idag är en riktig läsdag. Jag började med The Fry Chronicles, som jag var på sluttampen med.

På sluttampen.

Plockade åt mig lite godis ur diverse skålar, för se godis måste man ha när man mys-läser en juldag!

Godis behövs på en mys-läsdag.

Mamma såg lite på TV, men sen läste hon också. Jag tror att det är bra för henne att inte bara glo på TV, även om hon förstås på det sättet håller sig uppdaterad med vad som händer i världen.

När jag hade läst ut The Fry Chronicles satte jag mig en stund vid datorn. Ganska dött där…

Ganska dött vid datorn idag.

Tog fram den första julklappsboken och började läsa den. Det är Liza Marklunds tionde bok i serien om Annika Bengtzon och det ska visst bli den näst sista i den serien.

Lyckliga gatan, den tionde och näst sista boken i serien om Annika Bengtzon.

Detta var en av tre julklappsböcker jag fick av mamma. Jag tycker att Liza Marklund skriver ganska lättsamt och spännande och jag hade önskat mig den här boken. Man kan ju inte bara läsa böcker av Nobelpristagare, om du förstår vad jag menar…

Såna här mörka och regniga dagar ger bra ursäkter till att bara slappa. Jag gjorde misstaget igen i morse att kolla jobbmejl och tar mig för min panna över människor som tycks jobba jämt. Och som tycks tro att alla andra gör det också. Vet inte hur jag ska agera i vissa frågor. Jag får mest ont i magen över vissa saker. Dålig kommunikation, till exempel. Men bort med jobbtankarna nu och in med slappare tankebanor!

På eftermiddagen blev det tecknat. Äntligen fick jag se Askungen på originalspråk!

Askungen i eftermiddags.

Mamma förberedde maten, jag tog vid och så kunde vi äta runt 18.20. Mätt blev jag idag också. Testade nya julöl, bland annat denna Pistonhead, Christmas Carol. Fylligt, mörkt och gott!

Pistonhead Christmas Carol – fylligt och gott julöl.

Idag skötte jag utplockningen och mamma tog större delen av disken. Skönt… Jag blir bortskämd! Och hann att se Antikrundan 25 år. Den 2 januari är det sen premiär för nästa säsong.

Joakim med tröjorna är en av mina favoriter på Antikrundan. Notera hans skitsnigga manschettknappar!!!

Till kvällskaffet blev det en skvätt Xanté. Jag fick en flaska i julklapp för ett par år sen och har fortfarande kvar…

Xanté – eller päronkonjak.

Lite Paradischoklad grävdes fram till kaffet och konjaken. Det smakade inte äckligt…

Choklad från en ask Paradis.

Vår kväll avslutades med Den fördömde, där Rolf Lassgård spelar Sebastian Bergman. Första delen av två handlade bland annat om tre döda unga kvinnor.

Rolf Lassgård som Sebastian Bergman.

Jag hoppas att din juldag har varit skön och bra på alla sätt och vis. Skriv gärna några rader här i en kommentar och berätta om den! 

Livet är kort.

Read Full Post »

Askungen

Ett inlägg om en tecknad film.

I eftermiddags visade SvT 1 Askungen, i tecknad version på originalspråk från 1950. Jag var självklart tvungen att titta, jag har ju bara sett den lilla sekvens som visas i TV på julafton!

Askungen räddade Walt Disney!

Enligt Wikipedia gjordes Askungen under en period när Walt Disney nästan var tvungen att stänga ner sin verksamhet. Askungen räddade företaget! Den hade premiär i februari 1950 och nominerades senare till tre Oscars.

Filmen är förstås baserad på en gammal saga om den vackra Askungen, som utnyttjas som piga av sin elaka styvmor och de två styvsystrarna. Allt som har med styv att göra är elakt – det är därför jag väljer att kalla mig bonusmorsa -när det behövs.

Traktens prins är giftasmogen, tycker hans pappa kungen, som längtar efter barnbarn. Därför anordnar kungen en fest till vilken alla ogifta unga kvinnor bjuds in. Styvmodern gör allt för att förhindra att Askungen åker på balen, men hon tar sig dit. Och sen går det ju som det går…

Det här är en enkel, men rörande historia om en ung flicka som desperat söker kärleken så att hon slipper bo kvar hos sin styvfamilj. Det är vackert, fyndigt och musikaliskt och en av Disneys bästa. Högsta Toffelbetyg!

Livet är kort.

Read Full Post »