I sanningens namn

Ett inlägg om en bok.

---

 

När snö och isvindar viner runt knuten finns det väl inget bättre än att begrava sig djupt i nån spännande bok? Jag började på allvar läsa min fjärde julklappsbok igår. I morse läste jag ut Viveca Stens I sanningens namn, en klapp från Fästmön. Tack snälla Anna!!!

Som så ofta i Sandhamns-böckerna utspelar sig flera berättelser samtidigt. Här handlar det om Noras förestående bröllop, om en rättegång och om kärleksrelationer och äktenskap. Men huvudhistorien utspelar sig på ett seglarläger i skärgården. Hit kommer Benjamin – för att hans pappa tycker att det vore bra för honom. Benjamin själv vill inte. Ganska snart blir han dessutom mobbad av två äldre killar. En dag försvinner en av tjejerna. Ledaren Isak, som börjar må bättre efter en depression, är ansvarig för hennes grupp och blir förstås lättad när hon kommer tillrätta. Men när sen Benjamin, också i Isaks grupp, försvinner är katastrofen ett faktum. Särskilt som en pedofil har synts prata med pojken… Polisen Thomas, vars äktenskap är aningen svajigt, får i uppdrag att hitta pojken.

Att det är flera berättelser som för handlingen framåt är ett vanligt grepp i dagens deckare. Viveca Stens böcker kan därför inte riktigt klassas som rena deckare eller thrillers – de är också relationsromaner. För egen del är jag mest intresserad av spänning, inte kärleksrelationer. I den här senaste romanen, I sanningens namn, tycker jag att relationsbitarna tar över aningen för mycket för att passa min smak.

Men… trots lite för mycket fokus på kärleksrelationer, de i mitt tycke rätt sega rättegångsglimtarna och alla kisserier (av rädsla eller tankar kring att eventuellt kissa ner sig i döden) är boken spännande. Läsarens sympatier flyttas hela tiden, i alla grupper. Slutet blir inte alls som jag trodde utan bättre. Och det är slutet som gör att Toffelomdömet stiger en toffla över medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Light shining in the forest

Ett inlägg om en bok.

---

 

I påskas lämnade vännen FEM ett paket och en bok till mig i mammas brevlåda. Nu har jag läst Paul Tordays bok Light shining in the forest. Den var precis så… läskig som omslaget utgav inlagan för att vara. TACK, FEM!

Bokens huvudperson är Norman Stokoe som är en fullfjädrad byråkrat. Norman utnämns till Barnens tsar, ungefär Barnombudsman. Det är bara en märklighet: han har faktiskt aldrig umgåtts med barn. Men så försvinner två barn. Tack vare en nitisk journalist lämnar han det strategiska för det operativa. Norman blir engagerad i försvinnandena. Och just för att han är en sån strategbyråkrat kommer han fram till det ofattbara: polisen tycks skydda en pedofil som har fått en ny identitet.

Ganska snart kastas jag in i en läskig iskylande stämning. Boken är skriven i presens, vilket hjälper till att bygga upp spänningen. Jag får associationer till Stephen King, för detta är en psykologisk thriller lite i hans stil – om än en brittisk variant.

Jag ska definitivt läsa mer av Paul Torday och gärna också på originalspråket engelska!

Toffelomdömet blir det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kollat och kommenterat den 29 november 2013

Ett omvärldsspanande inlägg.

Det var ett tag sen nu, tycker du kanske. Och visst har jag inte lika mycket tid att kolla vad som händer i omvärlden nu när jag har blivit byråkrat igen. Men idag är det dags!

 

Rymde för att gå till tandläkaren.

Fånge rymde för att gå till tandläkaren. Stackars man! En fånge fick jättetandvärken och bad personalen att få gå till tandläkaren. När fången inte fick nåt gehör trots att dagarna gick rymde han – för att få tanden utdragen. Efter tandläkarbesöket gick han till polisen som körde honom tillbaka till fängelset, utan att passera Gå. För detta fick mannen en dags påbackning av sitt straff… Det tycker jag var lite taskigt.

Dömd pedofil föreslås adoptera. OK. Man begår ett brott, fälls, döms och avtjänar sitt straff. Men jag tycker att dömda pedofiler inte ska få adoptera barn. Faktiskt!

 

Färre såna här gör miljön bättre.

Svenskarna äter för mycket kött. En studie av forskare i Lund visar att vi svenskar äter för mycket kött. Eller i alla fall äter vi mer kött än vad Livsmedelsverket rekommenderar. Totalt äter vi 70 kilo kött om året. Maj gadd… Koldioxidutsläppen skulle minska med mellan tio och 20 procent om vi drog ner på vårt köttätande. Tål att tänka på, meatlovers. (Själv gillar jag bara vissa ”birds”.)

Facebook avslöjar folks psykopati. Forskare har kommit fram till att din statusrad på Fejan kan visa om du är psykopat, narcissist eller rentav machiavellist. Det är nämligen några av de drag som kan observeras via de statusuppdateringar du gör. Ett tips för att försvåra att bli analyserad är att våga vara deppig öppet samt använda ordet ”jag”. Att vara öppen med hur man mår, alltså, och inte försköna eller förhärliga sig själva. Enkelt och greit!

 

Drottninggatans Bokhandel är prisad!

Drottninggatans Bokhandel har fått årets Kultingpris. Föreningen Särimner delar varje år ut ett kulturpris till nån som har ”offrat sig för kulturen i Uppsala”. I år går priset till den, enligt mig, spännande bokhandeln på Drottninggatan.

Mygelanklagad politiker tvingas avgå. Mygel inom offentlig verksamhet har förekommit och förekommer, det vet vi nog alla. Nu senast är det en förtroendevald politiker inom offentlig verksamhet som tros ha snott åt sig ersättning för förlorad arbetsinkomst – trots att han inte längre jobbar där han har uppgett utan slutade för två år sen. Det handlar troligen om 400 000 kronor. Bra att det upptäcktes innan det blev mer, tycker jag som betalar skatt åt denna offentliga verksamhet. Samtidigt hoppas jag att det grävs mer. Det är nog inte bara politiker som myglar, tror vet jag nämligen. Kolla upp en och annan direktör, är mitt tips!!!

 

En whistleblower?

Uppsala underlättar för whistleblowers. Eller..? I efterdyningarna av korruptionshärvan har Uppsala kommun bland annat inrättat flera kanalar där medborgarna kan anmäla om man misstänker att det pågår felaktigheter inom kommunens verksamheter. Men som en person som kommenterade skrev undrar man hur många som inifrån organisationen vågar anmäla nåt eller nån. Det här med anonymitet fungerar nämligen inte riktigt… Sen kan man också undra, som kommentatorn, huruvida högste tjänstemannen är arg för att det har förekommit oegentligheter – eller för att dessa har kommit till allmänhetens kännedom..?

Livet är kort.

Read Full Post »

Odjuret

Det här inlägget skulle handla om många och mycket. Men det som avses är filmen Odjuret, baserad på boken med samma namn av författarduon Roslund & Hellström, som gick på SvT 1 igår kväll.

Föräldrarna. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Den här filmen handlar väl om det som är alla föräldrars mardröm: en liten flicka rövas bort från dagis och hittas mördad och våldtagen. Mördaren har nyligen rymt under en fångtransport. Den förtvivlade pappan tar saken i egna händer. Polisen får i stället för att jaga en pedofil ta hand om en pappa som anklagas för mord.

Jag har gillat de flesta av Roslund & Hellströms böcker. Odjuret är den första i serien böcker om den synnerligen specielle polisen Ewert Grens och en av de bästa böckerna. Det jag gillar mest är egentligen inte böckernas brutaliteter utan att de känns så realiastiska – framför allt människoskildringarna och skildringarna inne ifrån fängelset. (En av författarna är före detta kriminell.)

Därför blir jag… inte förbannad men ganska mållös när man sabbar detta genom att sätta in Peter Dalle – PETER DALLE! – som Ewert Grens. Hur i h-e tänkte man där??? (Man tänkte inte alls.) Nej, porträttet av den kufiska Grens-polisen känns allt annat än äkta! Däremot gör Ola Rapace och Philomène Grandin utmärkta rollprestationer som de förkrossade föräldrarna. Ola Rapace är lysande.

Tyvärr räcker det inte att två av filmens alla skådespelarna gör ett bra jobb. Den här filmen når bara upp till medel.

Livet är kort. Men är det verkligen OK att ta lagen i egna händer?

Read Full Post »

När skönheten kom till Bro

Medeltidsvecka i Visby. Och samtidigt, under nätterna, är det ett gäng lajvare som leker i en ruin. Det är verkligen lek tills skönheten dyker upp… Anna Janssons senaste bok, När skönheten kom till Bro, har jag just läst till sista sidan.

Den trettonde boken om polisen Maria Wern.

En av lajvarna forskar på en gammal grav där en äldre man och en ung kvinna vilar. Han är besatt av att ta reda på vilka de var. Samtidigt dyker den undersköna tonårstjejen Malva upp och blir medlem i lajvgängen. Polisen Maria Wern träffar en av lajvarna på en fest och blir förälskad. Samtidigt ställer hon upp för kompisen Jonatan vars fru, i fyllan och villan, har kört på Malvas mamma. Mamman ligger nu som en grönsak på ett vårdhem där klientelet bland annat består av en gammal pedofil.

Själva storyn är inte så rörig som den låter, men jag har svårt att ta den på allvar eftersom det handlar om att lajva. Vuxna människor som leker. Samtidigt fascinerar historiska berättelser mig och en sån ingår ju också i den här deckaren.

Anna Jansson är en favoritförfattare som tyvärr har fått sina böcker förstörda av att de har filmats för TV. Snälla, fortsätt skriva böcker, inte filmer!

Högt betyg, men inte högsta.

Livet är kort.

Read Full Post »

Pocketsläpp i mars

Månpockets månadsbrev hittade fram till min inbox. En snabb titt fick mig att inse att det är många bra pocketar på väg ut. Här är några som jag har valt ur mars-släppet:

Korparna av Tomas Bannerhed
En pojke ser, med stigande skräck, sin lantbrukande far förtvivla över omständigheterna. De magra åkrarna ger inte tillräckligt, men trots att fadern plågats intill galenskapens rand av det tröstlösa slitet på gården är han som besatt av att sonen måste ta över och föra arvet vidare. Kedjan av generationer med plågade småbönder får inte brytas. Pojken räddar sig undan hos fåglarna. Det är Sverige, det är Småland, det är ett annat sjuttiotal.

Viskleken av Arne Dahl
Boken utsågs till 2011 års bästa kriminalroman av Svenska Deckarakademien! Öppnare gränser har förändrat Europas brottslighet. Därför startas Opcop, en ny och än så länge hemlig operativ enhet inom Europol. Flera svenskar, med den rutinerade kriminalaren Paul Hjelm i spetsen, ingår i den nya gruppen. Med säte i Haag och med kontakter i Europas alla hörn ska man bekämpa internationell brottslighet. Men trots att all information rörande Opcop är konfidentiell, verkar någon ha läckt: ett lik, arrangerat i en bisarr ställning, påträffas utanför London, och i kroppen finns ett meddelande riktat till gruppen.

Krigare av Johanne Hildebrandt
Vad gör Sverige i Afghanistan? I maj 2010 åkte de femhundra svenska soldaterna i FS19 till Afghanistan för att ”upprätthålla freden och stötta civilbefolkningen”. Där mötte de en verklighet som de aldrig hade kunnat föreställa sig.
Johanne Hildebrandt följde soldaterna från utbildningen till deras riskfyllda uppdrag i ett av världens fattigaste länder. Resultatet är ett unikt reportage om den svenska insatsen i Afghanistan. En nödvändig läsning för alla som vill veta vad som sker med de soldater som Sverige har skickat ut i krig.

För evigt dömd av Harlan Coben
TV-reportern Wendy Tynes har specialiserat sig på att avslöja pedofiler genom att på nätet utge sig för att vara minderårig. Dan Mercer, som arbetar med vinddrivna ungdomar, är hennes senaste scoop. Han låter sig luras att bege sig till ett övergivet hus mitt i natten, där hon väntar med ett kamerateam. Men Dan frikänns i brist på bevis och Wendy får sparken från sitt jobb. Är Dan Mercer offer för olyckliga omständigheter eller är han verkligen pedofil? Har hon gjort ett förfärligt misstag eller går en farlig man fri?

Shoo Bree av Douglas Foley
Det är vårtermin i nian i förorten. Oscar och Elias ser ljuset i tunneln, men mycket ställs på sin spets under några intensiva månader. Förbjuden förälskelse och snabba pengar präglar livet i centrum, skolkorridoren, vid sjön, i höghusen. Betongen glöder. Om kärlek, lojalitet och vägskäl. Om livet när man är ung, i det nya Sverige.

 

 

Read Full Post »