Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lägenhet’

Ett inlägg efter avslutad första vecka på nya jobbet.


 

 Kyckling

Kyckling från ChopChop.

Klockan är mycket och jag ska inte bli långrandig. Det är fredag, min första arbetsvecka på nya jobbet är slut och jag har två lediga dar att se fram emot. Efter jobbet åkte jag och hämtade Fästmön. Vi försökte beställa mat från Food Court Gamla Uppsala, men den som svarade i telefonen där tyckte att jag kunde ringa om fem minuter igen. Det tyckte inte den här hungriga kunden, så vi for till ChopChop och hämtade hem käk för en billigare penning. Gott var det dessutom. Och lyckokakan hade ett synnerligen lovande budskap i sig… Jag är trött, men inte övertrött, så jag ska inte enbart roa mig i helgen. Mest försöka vara med Anna och även träffa yngsta bonusbarnen och tvätta lite. Det går åt kläder när en jobbar och är en spillkråka…

Allt är förberett för att du ska kunna roa dig

Vilket budskap i lyckokakan…


Den här fredagen började i sedvanlig tid och stil 
med frukost, kaffe och läsning. Alla tillfällen som kan användas till läsning försöker jag nu ta tillvara på – tid är nämligen lite av en bristvara sen jag började jobba. Den som tror att jag klagar tror fel – jag älskar fortfarande att jobba! Men jag älskar böcker också… Just nu läser jag en fantastisk liten bok som jag fick samma dag jag började jobba – fast för ett år sen. Vännen FEM var här en helg på besök och hon tyckte jag behövde ha ett förråd med olästa böcker.

Bok och svart morgonkaffe

Sedvanlig Toffelbörjan på dan: en bra bok och svart kaffe.

 

Selfie med plastfilm

En selfie med skyddsfilm över högra sidan av linsen.

På jobbet har jag fortsatt med vissa installationer. Bland annat har jag pratat med Apples support och jag blev positivt överraskad av den goda hjälp och guidning jag fick till att skapa ett nytt apple-ID för tjänstemobilen! Andra supporttjänster borde ta lärdom av Apple – faktiskt! Sen tror jag att supporten nog tänker sig att kunderna fattar att de inte ska sätta skyddsfilm över kameralinsen. Fast alla kunder är ju inte så klyftiga, som synes…

Campuskort

Jag fick ett nytt campuskort idag.

En del jobb har jag fått gjort. Bland annat har jag ramarna för ett förslag kring utformningen av en kommunikationsplan klar. Tjolahopp, sa hon och snöt ur sig. Men den är långt ifrån färdig eftersom jag efter en vecka på nya jobbet verkligen inte kan ha tillräcklig insikt i verksamheten för att göra en helt färdig plan. Nåt har i jag i alla fall åstadkommit och det är gott att veta att det är den här typen av jobb som cheferna efterfrågar. Kanske förtjänar jag att bära det splitter nya campuskortet jag fick idag..?

Jag har börjat äta som en häst. Ändå sitter byxorna inte uppe. Magen är emellertid nöjd – även om jag inte är nöjd med att ha ätit TVÅ kanelbullar den här veckan. Den ena fick jag på nätverksträffen i tisdags, den andra på fredagsfikat på jobbet idag på förmiddagen. Ett par, tre timmar senare var det lunch och då åt jag lax. I kväll har jag, som sagt, ätit kyckling.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Nu har jag pladdrat klart om min dag, 
för resten är ointressant. Jag har öppnat en flaska husets vin från 2008 för luftning. Vinet ska Anna och jag skåla med. En av oss har nämligen fått ny lägenhet. Flyttlasset går den 1 augusti (eller helgen innan, förhoppningsvis!).

 Husets vin från 2008

Skål och grattis i husets vin från 2008.


Ha en riktigt go helg!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Låt mig ta din handBland det bästa jag vet är att upptäcka av mig olästa författare, gärna deckarförfattare. I mitten av april hittade jag Låt mig ta din hand för 15 spänn hos Erikshjälpen. Detta är den tredje av Tove Alsterdals böcker, men eftersom böckerna inte hänger ihop kunde jag läsa den utan att missa nåt. Nån regelrätt deckare visade sig boken inte vara. Däremot är den en riktigt spännande psykologisk thriller om en familj.

Camilla Charlie Eriksson faller från en balkong på valborg och dör. Det tycks vara självmord. Systern Helene tvingas ta itu med att städa systerns lägenhet. Systrarna har för länge sen brutit med varandra. Deras mamma övergav systrarna när de var små för att flytta med en älskare till Argentina och deras pappa blev alkoholist. Charlie hade svårt att skilja på verklighet och fantasi. Men Helene hittar saker i Charlies hem som får henne att undra om systern verkligen tog livet av sig. Dessutom verkar Charlie ha varit nära att få reda på hemligheter.

Även i den här boken går flera berättelser parallellt. Tiden växlar mellan nutid och 1970-talet och miljön mellan Sverige och Argentina. Det kan tyckas som ett uttjatat grepp, detta med parallella berättelser, men den som är duktig på det får till en riktigt bra bok. Tove Alsterdal är duktig och hon har använt greppet på ett lyckat sätt. Jag hade svårt att lägga ifrån mig boken. Sen jag började jobba tog jag tillvara på varenda liten möjlig stund till att läsa den. Eftersom handlingen berör verkliga händelser i Argentina får boken rätt stor touch av realism. Det höjer omdömet, för trots att det är en fiktiv historia känns den oerhört äkta.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vinnare.


 

Prio ett

Den här boken vann jag i morse!

Vi är alla vinnare. Då och då. Jag känner mig som en gigantisk vinnare idag! Innan jag hade klivit ur sängen vann jag ju Emelie Schepps nya bok Prio ett. Sen ringde Annas snälla mamma och grattade på födelsedagen och till nya jobbet. Födelsedag och besked om nytt jobb inföll samtidigt för snart två veckor sen, men Annas snälla mamma var utomlands då. Hemkommen till Sverige hade maken blivit dunderförkyld, så de hade inte velat titta in. Jag blev så glad för samtalet! Annas snälla mamma gör verkligen skäl för epitetet snäll! Hon är så omtänksam, även om mig, trots att hon har tre barn, elva barnbarn och jag vet inte hur många barnbarnsbarn (sju?).

 

 

Sverigelott med 25 kr vinst

Jag vann tjugfem spänn. Eller tjugofem spänn som vi som talar svenska säger.

Men inte nog med att jag vann en bok och fick ett trevligt telefonsamtal… Jag skrapade fram en vinst på den fjärde och sista av vännen Lenas Sverigelott, en födelsedagspresent. På lotterna står det att det är vinst på var fjärde lott och det stämde verkligen! Nu vann jag 25 spänn, eller tjugfem kronor – utan ett o. En kan undra om ingen har korrekturläst lotterna innan de trycktes… Det som återstår nu i lottväg är en av mammas två Trisslotter. Den ska jag spara på till ett riktigt bra tillfälle – eller bara en dag när jag känner att jag har tur. Och nu kom jag på att mamma inte sa nåt om att hon hade skrapat nån lott åt oss igår! Undrar om hon glömde köpa..? Vi köper ju en lott vardera varannan vecka och den gångna veckan var det mammas tur. Vem vet… Hon kanske skrapade och blev en sån stor vinnare att hon inte ville dela vinsten med sin dotter! Inte då, så skulle min lilla mamma aldrig göra.

Den här dagen var betydligt lättare än gårdagen. Dan har liksom svischat förbi. Jag har börjat läsa en riktigt bra och spännande bok, loppisfyndet Låt mig ta din hand av Tove Alsterdal. Det är roligt när en gör såna fynd och extra roligt att göra en ny författarbekantskap! Jag har läst ungefär en tredjedel av boken idag – och då har jag ändå gjort andra saker, till exempel varit och tittat på en lägenhet med Fästmön. Riktigt fin var den och nu får en hålla vänstertummen!

Tofflan i terminalglasögon

Jag är lite skärrad, men redo för nytt jobb i morgon!

Nåt fika hos den äldre damen kom jag inte iväg på varken igår eller idag. Jag får göra ett nytt försök nästa vecka, nån kväll kanske ingen av oss har nåt att göra. I stället ringde jag en vän som har tråkigheter. Det kändes gott att samtala en stund. Sen hade jag en sms-dialog med NK* – även det en mycket omtänksam person!

Största delen av dan har gått åt till att ladda inför jobbstarten i morgon. Jag är verkligen nervös och skärrad och om jag hörde rätt när det gäller lönen känns det som om de har vissa förhoppningar om att jag ska göra smärre storverk… Eh ja… Jag sa väl att jag är provanställd sex månader innan det kan tänkas gå över i en tillsvidaretjänst??? Detta är rätt vanligt numera när det gäller tjänster inom staten. (Which reminds me att jag ska byta fack och a-kassa! ST verkar bli facket och dito a-kassa jag väljer.)

 

Men… ta-daaaaaa… Nu ska jag utse en vinnare i tävlingen Galghumor! Frågan gällde vad det står på galgen bakom denna…

Galge roligt du kom

”Roligt du kom” står det på galgen som hänger hemma hos mamma, men vad står det på den bakom???


Faktum är att ingen gissade rätt! 
Likväl ska en vinnare utses och det blir… Sister of Pain för hennes förslag:

Kul du gick

Grattis till att bjucka mig på en öl eller en fika vid tillfälle!

 

Vad det står på den bakomvarande galgen ijenklien??? Tja… detta trevliga:

Galge känn dig som hemma

”Känn dig som hemma” hade varit rätt svar.


*NK = Närmaste Kollegan (på mitt förra jobb…)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om sköna dar.


 

 Bubbelvatten

Fräscha och citronsmakande bubblor i mitt glas.

Sköna maj… Ja, epitetet skön kan en verkligen ge månaden maj i år. Förra veckan var det kallt, regnigt och blåsigt. Sen några dar är det ljuvlig värme och balkongsittarväder. Än så länge har rökarna/grillarna och jag lyckats undvika varandra, så jag har kunnat sitta mycket och länge på min balle*. Det är jag förstås tacksam för samtidigt som det kan irritera mig att andras… laster och matlagning tvingar mig att sitta inomhus vissa heta sommardar med stängda fönster och dörrar för att kunna andas utan att det gör ont.

Igår eftermiddag och kväll kunde jag i alla fall njuta av att sitta och läsa, med markisen lite nerfälld så att en ljum liten vind kunde passera. Jag hörde hur nån i huset stökade på sin uteplats och det var inte utan att jag blev rätt avundsjuk. Jag skulle också vilja ha en liten plätt, en liten trädgård, där jag kan odla några örter, kanske några rader potatis, och framför allt: ligga under ett träd och läsa böcker. Men ärligt talat var det inte fy skam att bara sitta på ballen och läsa och dricka kolsyrat vatten smaksatt av citron. För vätska behöver en i värmen!

Romarblod och Helgonet och utpressarna

Jag läste ut den översta boken och påbörjade den undre.

 

Tjugfem

Eh… saknas det inte nån vokal här, typ ett o..?

Men jag satt faktiskt inte bara och läste. Då och då nöp jag till mina Wordfeudmotståndare med mästerliga ord, fast… jag förlorade en och annan match trots det. Sen skrapade jag en Sverigelott i hopp om att bli miljonär. Jag fick fyra Sverigelotter av vännen Lena och två Trisslotter av mamma i födelsedagspresent. Hoppet om att bli miljonär grusades också. Ändå fick jag skratta, för de där på Sverigelotten verkar inte vara så bra på att stava… En och annan vokal saknas.

Framåt kvällen gick jag in och grillade min lax i en panna på spisen. Till laxen gjorde jag potatis i ugn och en sås av crème fraiche, rom och rödlök. Jag var lite nervös för hur magen skulle ta emot det hela, men när jag väl serverade mig maten på ballen var jag så vrålhungrig att jag struntade i rädslan. Det gick ganska bra att äta, bara jag tog korta pauser då och då. Sen har magen klagat lite under morgonen. Samtidigt behöver jag både proteinet från fisken och fettet från såsen för att systemet ska hållas i balans. Till firren serverade jag mig ett glas Moulin Blanc, ett vitt vin som Fästmön inhandlade för ett tag sen. Notera att jag frågade om lov först innan jag tog nåt vin!!! Vinet är lättdrucket med en touch av citrus och gjort på sauvignon blanc och chardonnay. Rejält kylt smakade det fina fisken till… fisken…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Den här veckan, 
den sista i både livegenskap och frihet, märkligt nog, har jag haft ganska mycket att göra. Därmed inte sagt att det var tråkiga saker jag har gjort. Igår var jag till exempel och fick håret klippt. Mästerfrissan M gjorde sitt bästa och jag la ut en bild – en selfie! – på det här igår. Fast jag måste säga att baksidan är bäst! Tyvärr kan jag inte ta nån vettig bild som visar hur M får till den där virveln jag har bak i huvet, men du får i alla fall se hur härligt och somrigt snaggad jag är i bakhuvet.

Snaggad

Somrigt snaggad i bakhuvet.

 

Kaffe och Helgonetbok i sängen

Kaffe och Helgonet – en bra start på den här lördagen!

Den här lördagen har knappt börjat. Jag har legat i sängen och läst och druckit svart kaffe, så som jag brukar göra på helgmorgnar. Strax ska jag in i duschen och sen blir det frukost. Dan ligger blank och oplanerad framför mig. Kanske besöker jag den äldre kvinnan som ville bjuda mig på kaffe den här veckan. En tur till Tokerian blir det i vart fall, för jag behöver mer bubbelvatten och lite annat, typ middag. Mamma ska få ett samtal idag eller i morgon, men i morgon hämtar jag Anna när hon har slutat jobba och direkt efter det ska vi titta på en lägenhet.

Nu är det emellertid fortfarande lördag och jag laddar och laddar och laddar inför jobbstarten på måndag. Till kvällen idag kan det bli dragning i galgtävlingen. Än finns det chans att klämma till med ett klokt/roligt/elakt/oförskämt svar. Klicka på bilden nedan så kommer du till inlägget med tävlingen!

Galge roligt du kom

”Roligt du kom” står det på galgen, men vad står det på galgen bakom???


*min balle = min balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett både gnälligt och varmt inlägg.


 

 Frukt

Det blev fruktstund på kontoret i stället för fikarast på Café Java i morse för min del. Tur att jag har en rejäl fruktgömma på kontoret!

Huvudvärken från hell vill inte släppa sitt          (h)järngrepp om skallen min. Nu har jag knaprat Ipren så att jag mår illa. (Huvudvärken i sig gör väl sitt till också vad gäller illamåendet.) Men jobbar gör jag, annars får jag ju ingen lön. Sånt är livet när en är konsult. Idag har jag kämpat med att lay outa en beskrivning. Det var inget större fel på den, det var mitt huvud och mina ögon som inte ville samarbeta så bra. Förmiddagsfikat fick jag skippa, för kaffe gick inte ner. Jag tog Ipren till och en fruktstund på kontoret i stället. Efter nån halvtimme hade trycket runt skallen lättat så jag kunde fortsätta jobba – inte så snabbt, men ändå… jobba. Jag har haft en kort pratstund med NK* om ”läget” och vi är väl inte jätteuppåt nån av oss. Men vi slapp i alla fall ha nåt arbetsmöte framför datorn i morse – trots att jag fått fin hjälp av IT med volymen som försvann. En av mötesdeltagarna har jag skapat kontakt med på annat sätt. En duktig och kompetent person, för övrigt.

Utemöbler med snö

Mitt vardagsrum?

Ibland får en så många goda råd att hälften kunde räcka. Jag bloggar inte för att få just råd om jag inte ber om det, det vet de som känner mig. Just nu, och sen ett tag tillbaka, är bloggen ett ställe där jag har en dialog med mig själv, mest. Jag rensar skallen från tankar, fäster ner dem som ord. Sen kan det bli action av detta. Eller i varje fall handling. Igår ringde jag BRF-ordföranden. Jag ringde tills h*n svarade. Därefter presenterade jag mina ärenden, bland annat det om kylan i min lägenhet. Lugnt och metodiskt berättade jag om mina temperaturmätningar och la fram mina ”bevis” för att jag inte har 21 grader utan som högst 19 grader. Och när ordföranden konsulterade sin tekniska utrustning korrigerade h*n bara en liten decimal – 19,5 grader som högst. Jag hade alltså ”rätt”: det är kallt i min lägenhet. I afton får jag besök för att åtgärda en sak som kan vara delaktig i kallraset. Men jag räknar med att inomhustemperaturen steg ganska omgående. Några andra av mina punkter hoppas jag också blir åtgärdade, särskilt den som har med tvätteriverksamhet sena kvällar och nätter att göra.

Men innan jag träffar ordföranden ska jag ut på vift. Bokpaketet och medicin ska hämtas och kräftor, sprit och TV-tidning ska inhandlas. På fredag ska jag pynta köket till kräftskiva. Spriten är en säkerhetsåtgärd ifall mitt hem fortfarande är kallt, men sen dukar jag fram mina kräftljussstakar, kanske en och annan kräfttallrik och en jädra massa servetter… Jag ska bara försöka ta mig genom veckan först, överleva huvudvärken från hell och jobba lite…

Kräftljusstake i plast

Kräftljusstakarna ska dukas fram på fredag!


NK* = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett som vanligt rätt spretigt inlägg.


 

Isrosor på köksfönstret

Det är inte bara is på gång- och vägbanor. Jag har is på mitt köksfönster också. Jag dokumenterar ALLT för att presentera vid nästa kontakt med BRF-styrelsen.

Inte trodde jag att jag skulle säga detta, men… TGIF*! Vi har haft några dar med skitkallt väder och det är inte varmt inomhus heller, vare sig på jobbet eller hemma. I morse var det -22 grader. Jag var lite beredd på det, men ändå. En kan inte säga att jag vänjer mig vid kylan. Glad är jag i vart fall att jag äger en varm dunjacka och att Clark Kent** alltid startar – ta i trä!

I köket var det så kallt i morse att jag hade fått isrosor på fönstret. Spisrosor har en ju hört talas om, men här var det is. Jag fotade eftersom jag dokumenterar ALLT för att sen ha bildbevis att presentera vid nästa kontakt med BRF-styrelsen. Det kan nämligen inte vara möjligt att jag har 21 grader i min lägenhet.

Minus 22 grader

I morse var det -22 grader ute, men det ska visst bli lite varmare redan i helgen. Fast fan tro’t!..

Det är ganska halt ute och på sina håll ren is på såväl gångbanor som vägbanor. De flesta av oss tar det därför försiktigt. Men det finns som vanligt puckon överallt och den här veckan har majoriteten av dessa suttit bakom en ratt. Somliga kanske lever i villfarelsen att de har nio liv. De allra flesta av oss har ett enda. Många av oss är rädda om det.

Min arbetsvecka började segt och långsamt, men slutade desto fullare. Jag känner ändå att jag har uppnått mina egna mål för veckan. Och även om jag avskyr att lay outa och tycker att InDesign är skitsvårt lyckas jag ändå få till nånting. Det är jag trots allt lite nöjd med. Idag gjorde jag det sista på en beskrivning samt gick igenom ett par korrektur som kommit tillbaka från författare.

Vidare fick jag ett samtal från min chef på distans och passade då på att kolla möjligheten till terminalglasögon. Det är nämligen inte bara mina dumma leder (främst armbågar, handleder och ett knä) som har värkt i veckan. Huvudet har gjort sig påmint om att det finns. Och jag har insett att det inte funkar i längden med linser, som jag ser bra med på långt håll, och billiga läsglasögon vid jobbdatorn. Efter lunch fyllde jag sen i en beställning samt ringde och bokade tid. Nästa fredag efter jobbet ska jag till Synsam igen, denna gång för terminalbrillor. Arbetsgivaren står för synundersökningen, glasen samt 390 spänn till bågar. Gentilt, tycker jag.

Något varmare hade det blivit till kvällen, men likväl var det skitkallt när vi tuffade hemåt, jag och Clark. Jag stannade vid Tokerian för att köpa mjölk och smör och yoghurt och en påse parmesanostringar. Kvällens middag blir nog emellertid inte italienska ostringar utan ost och kex och vin, rester från söndagsmiddagen.

Under morgondagen hade jag först tänkt att ta en loppistur, men jag har ingen lust i kylan. Dessutom behöver jag både städa och tvätta. Därför blir det troligen hemkörningspizza till lördagskvällen. Det var verkligen länge sen jag åt pizza! Sen jag började jobba försöker jag att äta lite mindre onyttig mat (vinterns storhelger undantagna!). I veckorna äter jag inte godis, knappt ens på lördag-söndag heller. Och det enda fikabröd jag äter är det som serveras på gofikat på jobbet på fredagarna. Idag fick vi… Kärleksmums. Men du… När jag var barn sa vi minsann inte Kärleksmums utan chokladrutor med kokos, rätt och slätt. Vad kallade/kallar DU dessa kakor? Skriv gärna några rader i en kommentar!

Kärleksmums

Kärleksmums eller bara chokladrutor med kokos på, rätt och slätt?


*TGIF = Thank God It’s Friday (tack, Agneta, för att du har utbildat en obildad!

**Clark Kent = min lille pansarvagn till bil

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om andras barn, ljuv musik och om att bo i en igloo.


 

Markus

Här är en tidigare bild på Markus och mig, på den tiden han hette Maskil. Här är en inte ens två månader – men somnade gott hos Tofflan redan då. Notera också UTAN napp!

I fredags gjorde jag nåt jag aldrig har gjort förut: jag matade en bebis. Ja, det är inte klokt. Tofflan… Mata en bebis… Bebis och Tofflan är ju ingen ekvation som går att lösa, men den som såg oss tänkte säkert:

Hon tränar nog inför barnbarnen.

Jag får aldrig några barnbarn. Däremot är jag modig nog att våga prova nya saker. Markus mamma var uppenbarligen modig hon också. Hon lät mig sitta med sonen, cirka tre månader, i knäet, mata gossen med flaska (mamma själv hade druckit kaffe och ville inte att Markus skulle få det i sig genom att bli ammad) och låta det lilla människobarnet somna i Toffelarmarna när flarran var tömd. Inte ens ett rap eller en lite fjärt från Markus – han slocknade som ett ljus. Så vem vet… Jag kanske även kan sätta upp

nanny

mitt CV? Häftigt var det, i alla fall, och nu när jag har provat att mata bebis kanske nästa steg blir att… byta blöja..? Nåt bildbevis på ovanstående finns emellertid inte. Jag kunde ju inte fota när jag hade en sån dyrgrip i armarna.

Händel Water music

Vattenmusik i stereon igår.

Kanske hade jag varit en riktigt snäll tant om jag tagit hand om egna barn. När det gäller andras barn kan jag ha lite… kort om tålamod. Fast oftast är det inte barnen jag har svårt för utan deras föräldrar. Att ordna ett jätteparty hemma i lägenheten i ett flerfamiljshus för ett barn som ännu inte kan gå är exempel på sånt jag tycker mindre om. Allra helst som vi har en förträfflig lokal i huset intill där det går in hur mycket folk som helst, nästan, och inga grannar störs. Dessutom är lokalen billig att hyra och där finns pentry med spis, micro, porslin och diskmaskin… Nästan bättre utrustat än mitt hem, alltså – det är ju diskmaskinslöst.

Så igår var jag inte nån Nanny Tofflan, ingen snäll tant. Jag lyssnade på vatten. Det vill säga spelade Händels Water music på stereon i köket. Högt. Mycket högt. Sen fortsatte jag med min Classical Collection, en samling om fem CD-skivor med cirka 400 timmars klassisk musik. Jag lyssnade till och med CD nummer två. Sen var det TV-dags mellan klockan 20 och cirka 22.30. Då spred vardagsrumsstereons högtalare ljudet av stjärnor och skumma timmar. Högt. Jag ska sluta vara så tyst har jag bestämt mig för. Det hjälper ju inte att klaga, inget händer mer än att folk blir sura. Så…

If you can’t beat ‘em, join ‘em.

Den enda vattenmusik jag har hört idag är duschen. Ljuvligt varm. Mitt hem är som igloo och igår hittade jag is – inte vilken is som helst utan is – på fönsterkarmens insida i sovrummet. Hur BRF-ordföranden kan hävda att jag har 21 grader i min lägenhet säger emot sig självt med tanke på isen. Men är det värt att klaga? Nej. Jag får flytta in i badrummet, hemmets varmaste rum. Hela 19 grader är det där.

Igår fick jag dessutom ta till vin för att bli varm. Jag drack ett och ett halvt glas vitt till maten och ett glas rött framför TV:n. Nej, jag söp inte, Mannen, jag njöt och blev varm. Här är några bilder från min lördagskväll:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »