Tillgänglighet!

Ett glatt inlägg.

Tillgänglighet är svårt. Tillgänglighet i forskarvärlden är ursvårt. Därför blir jag extra glad när jag läser i dagens lokalblaska att min förra arbetsplats anordnar en tävling som uppmuntrar till just tillgänglighet. Under två dagar i mitten på månaden är SLU med och arrangerar tävlingen Hack for Sweden i Stockholm. Läs mer genom att klicka på länken ovan eller genom att kolla in SLU:s kalendarium här!

Och som bonus, vid pilen mitt före detta kontor. Ett av dem, vill säga, jag hade ju två.

Bästa dataspridaren vinner… Och vid pilen mitt före detta kontor – ett av dem. Det andra var i en annan del av huset. Anki, till vänster på bilden, är en av de duktiga medarbetarna på Kommunikationsavdelningen.

Livet är kort.

Read Full Post »

Och sen då?

Ett inlägg om att kämpa på.

Som för det mesta känns saker och ting bättre efter ett tag. Jag fick skriva av mig igår och må riktigt skit – för att sen repa mig och ta nya tag idag. Ja, du vet den där leksaksgubben med rund botten…

Kan inte falla omkull hur många gånger man än petar på honom.

Men det handlar inte bara om att få distans till jobbiga saker eller att få spy ur sig. Det handlar också om att få bekräftelse på att det faktiskt inte är jag som inte passar in utan andra.

Nu vill jag bara poängtera att jag verkligen inte gottar mig i andras eventuella oförmågor och tillkortakommanden. Det är bara det att jag är hjärtligt trött på att höra att det är mig det är fel på. Inte bara trött, rädd för. Jag fick höra det så mycket och ofta en gång i tiden.

Taggarna sitter kvar, trots att åren har gått. Men det är också det enda jag känner att jag aldrig kan förlåta. Aldrig. Och tro mig, jag har kämpat med förlåtelsen. Där misslyckas jag dock. Mitt fokus ligger på att komma vidare. Det går för det mesta bra. Det är väl så att jag är hyperkänslig i vissa avseenden. Eller att jag har gjort ödesdigra missbedömningar av människor och deras avsikter. Därför halkar jag lätt tillbaka ner i rädslans träsk.

Det går inte att säga att alla problem är lösta idag. Så enkelt är inte livet. Men jag har tagit lite andra vägar och det har gått bättre. Jag mår bättre, för jag gör framsteg och bra saker.

_____________________________

Men bakslag kommer ju alltid, som bekant. Ett idiotiskt bakslag är att jag tror att jag har fått hälsporre igen – fast i andra foten. Jag tror jag blir fullkomligt galen! Hälsporren i vänsterfoten fick jag dras med i ungefär ett år och sju månader. Vissa dagar hade jag så ont att jag nästan inte kunde gå, periodvis gick jag på kryckor och medicinerade. Men se hemma från jobbet var jag naturligtvis inte en dag för detta! Fast det gör väldigt ont. Och det enda som hjälper är att vila foten, inte belasta den. Lite svårt när det till exempel är högerfoten jag gasar med i bilen… Jag stretchar också, eftersom jag har extremt korta hälsenor. Inlägg finns i de skor jag använder. Har till och med norpat tillbaka inläggen jag gav till Fästmön eftersom de inte funkade i hennes jobbskor.

Skulle behöva flera par av dessa som är gjorda efter avgjutningar av mina fötter. Men nya kostar närmare 1 500 kronor paret eftersom ortopedkonsulten inte längre har avtal med inrättningen i fråga. 😦

Jag har stått och strukit i princip sen jag kom hem. Det är inte bra. Då belastar jag onda foten. Att stå gör foten ondare än att gå. Men vad gör man när man har en gigantisk strykhög av t-shirtar, jeans, juldukar och gardiner som ska bytas i morgon kväll? Man biter ihop och stryker. Och ja, jag stryker för att fibrerna i kläderna och de andra grejorna lägger sig ner och blir mindre benägna att ta emot smuts samt för att jag inte vill gå omkring i skrynkliga plagg. Jag tycker att skrynkliga kläder är fult och ger ett ovårdat intryck. Sen hur du gör är upp till dig.

Nu har jag vilat foten en stund och ska ta några nya tag med järnet över brädan. Hoppas hinna slänga i mig en knäckemacka innan Antikrundan börjar klockan 20. Jag har nämligen laddat ner Den Berömda Och Rätt Nya Antikrundan-appen idag och tänkte testa den i kväll. Det mesta av programmet, som är från Visby, hinner jag se innan jag åker och hämtar hem min älskling från jobbet klockan 21.

Ska du glo på Antikrundan och har du testat appen??? Skriv gärna och berätta vad du tyckte om såväl program som app!

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Den eller den?

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Nån mer som har fått liknande hot-mail?

Ett inlägg i vilket Tofflan citerar ett mejl som trillade in igår. 

Fler än jag som har fått e-post där nån berättar att h*n har blivit betald för att mörda dig? Nån som vill att du ska betala personen ifråga för att få veta vem som lejt mördaren? Detta är väl verkligen ett hot-mail, eller hur?

I want you to read this message very carefully, and keep the secret to yourself for the moment, you have no need of knowing who I am but you can call me Big Crocodile Bullet as that is my business name, where am from, till I make out space for us to see, I have been paid a certain sum in advance to assassinate you with some reasons listed to me by my Manager, I have followed you closely for a week and three  days now and have seen that you are innocent of the accusation and thus decided to spare your life only if you can pay for your ransom. Do not contact the police or try to send a copy of this to them, because if you do I will know, and might be pushed to do what I am being paid for, besides this is the first time I turned out to assist a target in my job, but it all depends on you at this point. Now listen, I will arrange for us to meet in person but before that I need a sum of $15,000. I want you to determine when and where you wish we meet- do not set any camera to cover us or set up any tape to record our conversation, the $15,000 should be paid before our meeting whereby I will handover to you the tape that contains my employer’s request for me to assassinate you, which will be enough evidence for you to take him to court (if you wish to), then a balance of $35,000 will be paid. You don’t need my phone contact for now till am assured that you are ready to comply. Once more, do not think of contacting the police or even tell anyone because I will know. Remember, someone who knows you very well want you dead! And, I will be excited to extend it to your loved-ones, if I notice something funny. Big Crocs 
Bullet.
My private Email is: bigcrocsbullet@rocketmail.com

Livet är kort. Jag undrar om jag blir mördad nu när jag har avslöjat detta.

Read Full Post »

Bara så där

En vanlig tisdag på jobbet. Bara så där…

Morgonfika på jobbet.

Livet är kort. Tårta till frukost är alltid gott.

Read Full Post »

Hackigt, djurvänligt och perkele

Usch, det börjar bli kallt på riktigt! Jag har inget emot hösten med alla vackra färger och mökret – ja, jag gillar mörkret rätt mycket för då har man liksom rätt att sitta inne och kura vid tända ljus, med en bok i ena handen, en chokladask i den andra. Men jag gillar inte kylan! Ett skäl till det är att jag har svårt att ha andra skor än mina tunna gympadojor just nu på grund av hälen. Och på grund av aliens intåg har jag svårt att få plats i en varmare jacka än nån av mina luvatröjor. Idag grävde jag fram en skitful, tjockis-svart, förstås, gammal fodrad fleecejacka. Jag får plats med en luvatröja under den, till och med. Det funkar hyfsat men är inte snyggt. Och det är ju lite synd, det, eftersom jag är sååå intresserad av snygga kläder. SKOJAR!!!

Här vilar mitt senaste klädinköp, pumatröjan, tillsammans med ormen jag har stickat själv, ovanpå leopardfilten. Var det nån som trodde att jag inte var djurvän???

Igår kväll blev det väldigt kallt. Jag åkte och hämtade Fästmön från jobbet klockan 21 och körde hem henne eftersom hon var så himla hostig. Och kall, fuktig luft gör hostan värre. Vad hände? Jorå, jag började hackhosta själv. Skitirriterande. Vaknade mitt i natten och hostade som 17. Sen nös jag lite också, för säkerhets skull. Förkylningen är väl annars den minsta av mina bekymmer och krämpor, men den verkar vara den envisaste.

Hälen gör också ont idag, gissningsvis för att jag promenerade till Thaistället tur och retur igår för lunch. Det räcker med såna korta sträckor för att den ska börja värka djävulusiskt. Tyvärr har Nål-Janne inte tid att leka voodoo med mig i nästa vecka. Jag får vänta ända till den 23 oktober på lite smärtlindring. Ja, ja, jag får väl göra mina övningar och försöka gå så lite som möjligt. (Inte så lätt…)

Dagens jobbagenda innehåller pyssel med intranätet samt att kolla upp en idé kring postrar som en av våra forskare fick. Roligt när saker inte alltid handlar om webben, tycker jag! Och så ska jag visa en av mina favoriter på institution 2 hur man lägger in kalendarieuppgifter. Det är ju väldigt praktiskt om folk lär sig det, för detta är en sån uppgift som tar lite tid – alla sidor ska ju skapas i två versioner, en svensk och en engelsk.

Den här kalenderflickan behöver man inte lägga in nåt i, man bara drar av en lapp för varje dag. Flickan kommer från farmors hem och visst ser hon lite rysk ut?

I kväll blir det lite städning hemma. Badrummet och duschrummet/toan behöver skuras. Men dammning och dammsugning av resten av mitt hem sparar jag till lördag. Största hushållsproblemet just nu är vad jag ska hitta på till middag i morgon när Anna kommer. Vi har båda jobbat en hel vecka och är aströtta. Anna ska dessutom jobba helg. Så det får bli nånting som går snabbt och lätt, typ… räkor och vitt vin, kanske..?

Jag läser Anna Janssons senaste bok och såg igår ett roligt uttryck som anspelar på ett annat (Rippe vet säkert vilket):

Management by perkele!

Det tyckte jag var lysande!

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 41: Nåd och Nål

Torsdag och dags för veckans bästa (Nåd) respektive sämsta (Nål). Det är inte svårare än så här:

Nåd

• Alla omtänksamma som bryr sig om mig och mina aliens (det betyder mycket mer än ni förstår!)
• Torka aldrig tårar utan handskar (Gardell har åkt upp ett pinnhål en millimeter på min mätare)
• Höstpromenad och Ajfån (en bra kombo – jag kom ut, hälen var rätt snäll och bilderna blev hyfsade!)
• Ajfånen (den ÄR ganska bra!..)
• Kanelbullens dag (det skulle det vara en gång i veckan, minst!)

Nål

• Vännen K fattas mig (jag har så många frågor och så många tankar, men du finns inte här längre…)
• Kroppsutsmyckningar på Sjukstugan i Backen (kostade mig 300 spänn…)
• Glömsk och strumpförbannad (på väg mot demensen, tro?)
• Är vi rädda för avskildhet??? (Lisa Irenius och jag undrar)
• Fågeljävlar! (varför bajsa på Clark Kent*???)

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

”Döden tänkte jag mig så…”

Idag på väg till lunchen kom jag plötsligt att tänka på döden. Du vet det där som vi garanterat vet att vi alla ska konfronteras med, drabbas av. Inte bara genom nära och kära här intill eller katastrofer tusentals mil härifrån. Vi ska också möta döden själva. Ibland tänker jag på döden, som sagt, och en stund idag var ett sånt

ibland.

Citatet i rubriken är från en dikt av Bo Setterlind. Han liknar döden vid en gammal odalman, en bonde, och sig själv, människan, som en liten hare. Den lilla haren lyfts upp i bondens korg där den somnar. Det är en väldigt vacker bild av döden, tycker jag.

Jag är inte så naiv att jag tror att döden alltid är så vacker och försiktig. Döden kan vara ganska grym och ful och drabba oss när vi minst anar. Den kan ta ifrån oss vår älskade och vi har ingen möjlighet att ta honom eller henne tillbaka.

Jag har inte tid att dö just nu!

tänker jag stundom. Men jag kan ju inget göra om den skulle komma. Eller värst av allt, om jag skulle drabbas av sjukdom eller olycka som gjorde mig till en grönsak eller som gav mig plågor under lång tid. För när jag tänker så känner jag att jag vill dö snabbt! Jag vill inte ha ont och jag vill inte bli utlämnad till andras omsorg för att jag inte kan klara mig själv.

Skönheten i en blomma, en symbol för livet.

Jag älskar vackra blommor! Jag älskar att se skönheten i naturen runt omkring. Livet. Men jag kan inte fånga bilderna såsom jag vill. Varken mitt kameraöga eller mitt blåa öga kan återskapa bilderna från livet. Idag är jag glad att jag valde livet alla de gånger jag stod på en tröskel och funderade hur jag skulle göra, vilket steg jag skulle ta.

Men jag vet. En dag kommer döden och hur tänker jag mig den? Min önskan är att den kommer mitt i ett skratt. Mitt när jag njuter av livet vill jag att döden kommer och släcker min låga. Fort ska det gå! Och smärtfritt. Jag skrattar, kanske går omkring och… POFF! – så blir det svart och ridå.

Hur tänker DU dig döden???

Read Full Post »

Det däringa internätet…

Kommunikationsavdelningen vid SLU – God bless ’em! – har smugit igång en blogg. Det tycker jag är kul och vill förstås puffa för den på min egen blogg. Ämnena den tar upp är varierande, men mycket handlar om sociala medier, internet, språk och förstås… kommunikation.

Häromdan läste jag ett kul inlägg, signerat Li Gessbo, om internet i siffror 2011 . Jag måste jag träna bort min dyskalkyli nu när jag jobbar här bland matematiker, så jag sög i mig orden

För den som gillar statistik och siffror: en summering av internet 2011 […]

Bland annat kan man via Royal Pingdom hitta svar på frågor som

• Hur många webbsidor fanns det förra året?
• Hur många internetanvändare fanns det i världen och i olika världsdelar?
• Hur många fejsbookare?
• Hur många twittrare?

Kul och intressant – för den som gillar siffror och statistik och för den som behöver träna bort sin dyskalkyli…

Read Full Post »

Heja min husguru Magdalena Ribbing!

Som jag tidigare bloggat om är en av mina husgurusar (heter det så i plural?) Magdalena Ribbing en av invigningstalarna på årets Pridefestival i Stockholm. Eftersom jag själv inte kan närvara känner jag mig trygg att veta att Magdalena Ribbing är där och stramar upp det hela.

Nyligen läste jag en rätt idiotisk intervju med henne angående hennes medverkan i Pride. Ja det vill säga HON är inte idiotisk utan hon fick idiotiska frågor. Till exempel varför hon invigningstalar på Pride. Vad är det för en dum fråga?! Magdalena Ribbing svarade helt korrekt och härligt kallt:

[…] Jag vill först påpeka att det är Pride som har valt mig. Jag har inte frågat dem. De har frågat mig. Och varför skulle jag inte tacka ja? Temat är makt, vilket är ett intressant ämne. […]

Till saken hör att rubriken på artikeln är ”En idiotisk fråga”… Men rubriken syftar på en helt annan fråga än den Magdalena Ribbing fick av reportern i artikeln. Och frågan (!) är om inte den frågan, som rubriken syftar på, tar priset i dumhet?! Döm själv:

[…] Det är min frågespalt som har föranlett Pride att be mig tala. Där får jag frågor om hur man ska göra med homosexuella i sällskapslivet. De som frågar betraktar dem som avvikande personer. Jag har svårt att se att det här ska behöva vara ett problem.  […] Jag har svarat på ungefär 50 000 frågor de senaste 12, 13 åren. Den är inte vanlig men dyker upp då och då. Till exempel från par som ska bjuda på en charmantare middag. Bland gästerna finns det två män eller två kvinnor som lever ihop. Då gäller frågan hur de ska placeras vid bordet – räknas de som man och fru? Det är en sådan idiotisk fråga. […]

Härliga Magdalena Ribbing, heder till dig! 😀

Läs även andra bloggares åsikter om Pride, Pride 2010 och Stockholm Pride.

Read Full Post »