Telia behöver kommunikatörer!

Ett ologiskt inlägg.

---

 

Uppdaterat inlägg: Dagens svar från Telia lyder så här:

Hej!

Fast i bilden du skickade nu står det ju både ”Förbrukad mängd” och ”Återstående mängd”

Med vänlig hälsning

Anna Edvall
Telia Kundservice

Varpå jag svarade så här:

Ja det är ju det som är förvirrande att det står på ett sätt när jag loggar in via datorn och kollar saldo och ett helt annat sätt i appen. I appen står det ju att jag bara har 23 minuter kvar, medan du säger och när jag loggar in via datorn står det att jag har 1 300 minuter kvar. Det måste vara något fel med appen.
Kolla mitt blogginlägg här där finns alla skärmdumpar från appen:
https://tofflan.wordpress.com/2015/11/22/telia-behover-kommunikatorer/

To be continued… forever???

 

Förtydligande: Mitt abonnemang omfattar per månad 1 500 sms, 6 GB surf och   1 500 samtalsminuter.

Att jag inte är bra på matte är inget jag döljer. Jag brukar säga att jag har dyskalkyli, fast det är inte riktigt sant. Det handlar om att jag har varit ointresserad av siffror hela livet och mer intresserad av ord. Idag kom följdsvaret från Telia angående min fråga och då fick jag bevisat att det här med siffror och matte inte är min grej. Samtidigt kan jag tycka att Telia har ett lustigt system där Mina sidor på webben visar saldo på ett sätt och Mina sidor i appen visar på ett annat sätt. Och inne i appen visas mina tre saldon för sms, surf och samtal inte lika.

Maj gadd, för nån vecka sen var mitt ringsaldo nästan slut! Trodde jag. Det var alltså så att Telias app sen nån månad (?) tillbaka visar förbrukat antal samtalsminuter – tidigare såg man summan av de minuter man hade kvar. En viss skillnad alltså. Samtidigt… hur skulle du tolka nedanstående? Jag tycker att det är väldigt förvirrande!!! Mina kommenterar i bildtexterna.

Logiskt och solklart om sms. Jag har 1 500 sms i mitt abonnemang och har använt 12 den innevarande perioden (månaden).

 

Också logiskt och solklart vad gäller surfmängden. Jag har 6 GB surfmängd och har använt 0.20 den här perioden.

 

Men här är det inte ett dugg logiskt eller solklart, tycker jag! Ingenstans står det att jag har totalt 1 500 minuter samtalstid, enligt mitt abonnemang. Som inkluderad mängd står det 25 minuter.

Det verkar som om uttrycket

inkluderad mängd

betyder en sak när det gäller sms och surfmängd. Men vad det betyder när det gäller samtal det vete 17…

Alltså ärligt: Telia behöver kommunikatörer som kan klarspråk!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Två intervjuer på en vecka

Ett inlägg i vilket Tofflan framhäver sig själv.

---

 

Två telefonintervjuer på en vecka. Vad månde bliva?

Två intervjuer på en vecka… Eller två intervjuer på sju dar. Eller två intervjuer på fem arbetsdar… Matematik har aldrig varit min grej, jag brukar skylla på dyskalkyli. Fast det lider jag inte av egentligen, jag gillar bara inte matte. Men den här gången har jag räknat rätt: jag har blivit intervjuad två gånger på en vecka, sju dar eller fem arbetsdar, beroende på hur ens vecka ser ut.

Idag stod jag och fick dammsugaren över mig när mobilen, djupt nere i dragkedjad mjukisbraxficka, ringde. Jag hann svara och sen rullade bollen. Naturligtvis tycker jag att det är väldigt smart av företag att telefonintervjua en sån fantastisk tillgång som jag borde vara är för deras företag/organisation (<== ironi). Men smartast av allt tycker jag att det är att rekryterarna gör en telefonintervju först av allt när de har valt ut tänkbara kandidater för lediga tjänster. Det ger såväl rekryterare som sökande chansen att känna lite på varandra verbalt.

Känna på varandra verbalt kan en göra i Wordfeud också. Här tog jag 274 poäng, bara…

Förra veckan blev jag intervjuad av en manlig rekryterare för ett konsultuppdrag vid en myndighet här i Uppsala. Idag blev jag intervjuad av en kvinnlig rekryterare för en tillsvidaretjänst vid en högskola på annan ort. Båda tjänsterna är intressanta, men den som är tillsvidare är ju mer varaktig. Samtidigt vore det optimala förstås bäst för alla parter med ett jobb på min bostadsort. För- och nackdelar… Men… jag är inte framme vid nåt målsnöre än. Det bara hjälper upp självkänslan lite att få veta att en har ett intressant och gediget CV. Roligt också att få användning av ens LinkedIn-sida (logga in för full profil), där det finns allt från arbetsprover till rekommendationer från före detta kollegor, samarbetspartners och chefer.

Uppspelt bjöd jag sen upp snabeldraken till dans här i lägenheten. Och i skrivande stund väntar jag på att mitt våttorkade köksgolv – det behövdes! – ska bli torrt så jag slipper ta simborgarmärket för att komma till badrummet.

To be continued…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ord för dagen: Färre, fler, falskt och föreläsning om hål

Ett blandat inlägg med nåt av det som är på tapeten.

---

 

Varje dag försöker jag läsa nyheter på nätet. Nån papperstidning har jag inte råd med och inte heller att betala för att läsa vissa låsta artiklar som de stora drakarna har på sina webbplatser. Det är tur att det finns gratissajter. Samtidigt ska en kanske vara på sin vakt och fundera över saker och tings riktighet, källor etc.

En kanske ska erbjuda stockholmarna doktor Britt-Maries doktorsväska? Då kan de ägna sig åt egenvård och slipper belasta offentlig och privat vård.

En artikel som jag faktiskt kunde läsa gratis idag hos DN var den om färre närakuter för stockholmarna. Ingressen inleds med att hävda att det ska bli lättare för stockholmarna att få akutvård, nåt som i mina ögon motsägs av den kommande meningen där det informeras att 17 närakuter i Stockholms län ska bli tolv. Nog för att jag då och då lider av dyskalkyli, men hur kan det bli lättare att få vård med färre mottagningar??? Jo, från 2017 ska landstinget bestämma var mottagningarna ska ligga och inte företagen som driver mottagningarna. Det kan göra att det ligger flera mottagningar i ett och samma område, medan andra områden inte har en enda. Landstinget vet bättre än vårdföretagen, alltså. Vårdföretagen vill ju bara tjäna pengar.

Tofflan är rädd.

Några som dessvärre har blivit fler är anhängarna till ett parti som skrämmer mig så otroligt mycket att jag inte ens vill sätta ut dess namn. Häromdan presenterades en mätning som visade att partiet är Sveriges största parti. Idag läser jag om en annan mätning som visar på samma sak och dessutom att det är det största partiet bland män. Det konstateras vidare att både sossarna och moderaterna tappar väljare. Inte svårt att, trots dyskalkyli, räkna ut vilket parti dessa väljare skulle ge sin röst om det var val idag. Jag tror att både sossar och moderater – och de flesta andra partier också, för den delen – är som jag: rädda. De vill inte diskutera den fråga som uppenbarligen upprör, berör och engagerar dessa förlorade väljare. Men som folkvald politiker borde en väl ha lite större ansvar..? Eller är det så att jag, som enskild individ, måste våga säga öppet vad jag tycker? Med tanke på det som har hänt och händer en mig närstående person är detta inte särskilt lockande…

Den här böteslappen som jag fick var dessvärre sann. Men den är sen länge betald. Det blev en dyrbar anställningsintervju…

Falskhet finns det ute i världen, det vet vi. I Stockholm drabbas en del bilägare av falska p-böter på ganska höga belopp. En av dem var Marcus Gårdman. Han blev sur, men tänkte betala sina böter – när han upptäckte att bankgirot inte stämde. I stället polisanmälde han Parkeringsbolaget Sverige, som var betalningsmottagare. En liten googling från min sida (tänk att jag kan googla!<== ironi) visar att bolaget existerar och registrerades i slutet av oktober förra året. Det har två personer i sin styrelse. Men nåt avtal med Stockholms stad har det inte.

Nä, då tror jag mer på Stephen Hawking, som just nu är i Sverige. Igår kväll höll han en föreläsning för allmänheten på Waterfront Congress Hall. Över tusen personer hade tagit sig dit för att höra om svarta hål, vanligen kollapsade stjärnor. De svarta hålen har så stark gravitation att de suger åt sig allt som finns i närheten. Det skulle innebära att i princip all information kan gå förlorad. Den lösning som kan vara möjlig, enligt Stephen Hawking, är om det finns parallella universum. I såna fall skulle en kunna falla in i ett svart hål och komma ut i ett annat universum. De svarta hålen kanske inte är så svarta som vi har trott, alltså…

Svarta hål nåt för Hålfabriken..? Nej, det tror jag knappast. Detta är en barnbok. Jag hade ingen bild på nåt svart hål i mitt arkiv.

Men bäst av allt… Regeringen skrotar Fas 3 med gratisjobb, ibland av förnedrande art, och ska satsa pengar på förhoppningsvis vettiga insatser långtidsarbetslösa! Hoppas det gäller ALLA långtidsarbetslösa och inte bara dem som är under 25…

Vad tror DU??? Skriver gärna några rader i en kommentar om nåt av det ovanstående!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det kommer mera…

Ett knoppande inlägg.

---

 

Vi fick verkligen en fin amaryllis av L, Fästmön och jag! Häromdan slog en klocka ut, men redan dan därpå var det tre klockor. Och baske mig om jag inte upptäckte nya knoppar idag – hela fyra stycken, om jag inte räknar fel (risk för det eftersom jag lider av dyskalkyli).

Amaryllisen från L den 18 december 2014. Jag ser fyra små knoppar!

Det är sannerligen ett kraftfullt exemplar vi har fått! Jag gillar att blomman inte är så hög, men mest av allt gillar jag alla klockor som bara kommer. Det är nåt fint att se på när jag hasar runt och hostar. Fast mansförkylningen, som gick över i hosta med mera, har nu kompletterats med förkylning på riktigt. Det kan ju bero på att jag hostar så mycket.

Ganska orkeslös har jag varit idag och mest halvlegat i bästefåtöljen och slumrat mellan hostattackerna, med en pläd över benen. Lite feber, troligen. Anna och jag förde ett märkligt telefonsamtal i kväll. Vi lät som två riktiga karlar. Anna är emellertid mer nosig än jag och hostar ingenting, medan jag hostar mycket, snorar lite grann och säger ingenting. Nästan. Jag hummar, väser och kraxar. Efter en ganska lång stunds samtal tyckte nog nån att det räckte. Samtalet bröts och ersattes med upptagetton. Ett snöpligt slut.

Pläd över benen, som en riktig sjukling.

I morgon är jag uppe och studsar igen. Då ska här städas. Det lovar jag. Nu ska jag hasa till sängen och hosta lite.

Tjolahopp!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Trall på ballen?

Ett inlägg om min balle*.

---

 

Igår var sista gången på många, många år som mamma och jag spelade på Lotto. Skälet till att vi slutar är att vi inte vill tvingas registrera vårt spelande. Det måste man nämligen göra från och med idag, den 1 juni. Men har man, som vi, spelat en kupong i veckan sen cirka 1990 finns ingen risk att man ”överdoserar” sitt spelande. Tycker jag, dårå. Men Storebror vill ju snart se allt du gör. Det finns till och med en motion från styrelsen i min bostadsrättsförening om kameraövervakning av våra soprum… Jisses!..

I stället för Lotto ska vi börja köpa en Trisslott i veckan. Och hoppas på storvinst. Men jag orkar inte vänta på den. Tänker ta min skatteåterbäring och lägga en del av den på en trall. Ja, inte en sång, alltså, utan en trätrall till min balle.

Det är Fästmön som har fått mig lite sugen på en balletrall**. När jag för ett par veckor sen rullade ut min skabbiga gröna ballematta*** såg jag att den är i så dåligt skick att nabbarna under nästan syns ovanpå. Onsnyggt och oskönt att gå på.

På förmiddagen idag surfade vi runt lite för att kolla priser. På IKEA hittade Anna en förnämlig uträkningshjälp (scrolla ner på sidan). Jag, som lider av dyskalkyli, jublade förstås och skrev in mina siffror.

Trallen Runnen till min balle skulle kosta 894 pix. 

Till min balle behöver jag sex paket räknade den ut. Och totalkostnaden skulle bli 894 pix. Nu ska jag fundera på saken, men jag är väldigt sugen. Gissar nämligen att jag blir ganska strandsatt (!) hemmavid i sommar. Och då skulle jag ju kunna göra lite fint på ballen i alla fall.

Om jag nu kan sitta där. I kväll smackade grannarna under igång sina grillar igen precis nedanför min balle. Det var bara för mig att packa ihop, gå in och stänga fönster och dörrar åt baksidan till. Sen tog jag Bricanyl. Nu kan jag andas hjälpligt även om det gör ont. Kanske ska räkna på en inglasning också..? Eller nej… Jag får nog vänta tills mamma och jag vinner på Triss…

*min balle = min balkong
**balletrall = trätrall till balkongen
***ballematta = balkongmatta

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagspromenad ända ner till… trosaN

Ett friskt inlägg.

Jisses så det biter i kinderna utomhus! Vårvinden är kall och jag var glad att jag tog både tröja under jackan och mina orange vantar. För solen till trots var det väldigt kallt ute.

Kanske var det för att han var för tunnklädd, mannen iförd endast röd tröja och till den svarta jeans och vita gympadojor, som han struntade i att ta upp resterna efter sin stora, svarta hund. Hunden satt på huk en rejäl stund vid ett träd… Vissa människor tänker inte en sekund på andra. Riktigt dålig stil, tycker jag, med hundägare utan bajspåsar!

Kameran/iPhonen åkte upp och ner ur fickan, men se närbilder på luddiga knoppar och dylikt klarar den inte av! Det är bara att konstatera att Nokians Carl Zeissoptik slår iPhonen med hästlängder. Några bilder blev det ändå. Dem får du se i ett bildspel i slutet av det här inlägget.

Innan jag gick ut plockade jag fram söndagsmat ur frysen: mammas pannbiffar på kycklingfärs. Hon påminde mig om dem igår och jag tror nog att de lever trots att de tillverkades nån dag före jul förra året. Visserligen skulle jag förbi Tokerian på vägen hem, men bara till kiosken. Varje dag jag slipper handla mat är en bra dag. I vart fall konstaterades att mamma och jag hade vunnit hela 102 kronor på veckans Lotto!

Glad i hågen över storvinsten tog jag mig i kragen och travade in till Arge Kaj. Butiken ska nämligen upphöra snart och skyltade med

50 procent på allt.

Och allt betyder numera enbart kläder, inga prylar. Jag kom därifrån med en påse, faktiskt, innehållande en tröja och trosor. Nu önskar jag bara att Ilskna Kajsa skulle ta över. För det är onekligen lite bra att ha en klädaffär så nära hemmet.

I postboxen väntade överraskningar när jag kom hem. Klockan var nästan halv två när jag slog mig ner vid köksbordet för att inta frukost. Måste ju hinna bli hungrig till kvällen när jag ska äta biffar…

Slutligen några bilder från dagens äventyr:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet är kort.

Read Full Post »

Google Analytics och jag

Ett sifferfientligt inlägg, dock med vissa öppningar.

Det här med siffror är verkligen inte min grej. Jag brukar skämtsamt säga att jag lider av dyskalkyli. Nån sanning ligger det säkert i det. Allt som oftast efterfrågas statistik i form av diagram – eller siffror. Då blir jag nästan lika svettig i armhålorna som när man kommer med ett obegripligt tekniskt problem till mig.

Google-Analytics – siffror som gör mig svettig.

Idag, however, kan jag skryta med att jag imponerade lite på mig själv. För ett tag sen kom det in en fråga till jobbet om besöksstatistik. Eftersom jag inte hade tillgång till företagets inloggningsuppgifter lämnade jag med en suck av lättnad frågan vidare till kollegan mittemot. Som dessvärre gick bet på analysverktyget, det vill säga Google Analytics.

Man kan säga mycket om mig, men jag blir jävligt förbannad irriterad när jag inte begriper saker eller får dem att funka. Och ofta ger jag mig inte förrän jag har hittat lösningen – om jag inte blir överbevisad om att jag aldrig kan hitta lösningen, förstås… Därför bad jag om inloggningsuppgifterna och sen var jag inne och… grejade lite. Tro det eller ej, men jag fick fram de uppgifter som efterfrågats – hoppas jag! Det blev en skärmdump och sen iväg till frågeställaren i ilfart.

Sen blev jag lite mer full i f*n och började kolla om det inte på nåt sätt går att använda Google Analytics som statistikverktyg på den här bloggen. Där fick jag emellertid ge mig efter att ha sökt info på nätet och snabbchattat med supporten. Nåja, jag har gjort ett försök i alla fall och är det helt omöjligt så kan ju inte ens jag göra om mitt bloggställe. Jag får helt enkelt fortsätta att månadsvis presentera min statistik via WordPress egna diagram med en kompletterande text signerad Yours truly. Fast det här borde WordPress verkligen se till att ändra på, tycker jag!

Marshimmel.

Friden sänker sig över New Village. Nyss var himlen gul, nu är den rosaröd. Du får en gul bild, överförd via iPhonen direkt in i bloggens mediabibliotek. Känn lugnet i himlen, det gjorde jag, trots det färgsprakande. Nu ska jag in i duschen innan jag intar kvällsmacka och ringer min hulda moder.

Livet är kort.

Read Full Post »

”Nej, jag tror faktiskt inte på att du förstår hur det är…”

Ett inlägg om hur ont dagens förnedrande besök gjorde.

Idag betalade jag 65 kronor plus bensin för att ta mig till Arbetsförmedlingen och vänta i 50 minuter. (Nej, jag kan inte åka buss.) Därefter fick jag gå in i ett fem minuter långt (!) möte. Min senaste aktivitetsrapport skulle följas upp. Ett mer meningslöst möte får man leta efter!

Som vanligt var jag inte ensam i det stora huset av glas. Det var en hord av människor och alla skulle inte åt samma håll.

Den lilla människan i orange cirkel har besökt Arbetsförnedringens hus. Igen.

Jag skulle en trappa upp för första gången. En kvinna delade ut ljusblåa kölappar. Av och till kom det folk som jobbade i huset. De  ropade upp viskade numren. En del av oss som väntade på vår tur gav upp. Vi var kanske 20 – 30 personer som satt kvar.

De som jobbade i huset hade uppenbarligen dyskalkyli. De visste inte om det 100nånting på lapparna eller nollnoll. När jag fick min lapp sa kvinnan att det stod nio på den. Vid ett tillfälle hörde jag mitt nummer, nummer nio, trots att de var nummer 94:s tur. Jag undrar hur dessa har fått sina jobb. Inte kan det vara för att de kan läsa innantill, i alla fall.

Nummer nio var jag idag. Fast det står ju faktiskt 109 på lappen.

En av dem som ropade upp viskade nummer och som jobbade i huset var en muskulös, snygg och välklädd ung man med en massa blankt i håret. Jag ville INTE följa upp min rapport med honom. Vem tror du ropade upp viskade mitt nummer? Han, förstås. I mina fådda jeans och tröja, med leriga skor, skitigt hår och elva år gammal fleecejacka (den var i alla fall rentvättad) fick jag komma med till ett rum. Där ombads jag att legitimera mig och sen började det hela. Jag inledde med att be honom att vänligen stänga dörren så att alla utanför slapp höra vad vi sa…

Jag ser här att du söker en hel del jobb… Får du nån återkoppling?

undrade han bland annat.

Nej, för det mesta inte. Men när jag i enstaka fall får återkoppling på ett nej från en arbetsgivare handlar det om att man har sökt en mer junior förmåga,

svarade jag.

Jag har varit på en del intervjuer, men kommer visst alltid tvåa, 

fortsatte jag.

Men va bra! Det visar ju att du i alla fall har nåt som arbetsgivarna söker! Det är bara att fortsätta att söka!

sa Mr Muscle.

Alltså, jag är på väg att ge upp helt!

svarade jag med gråt i halsen och tårar som försökte tränga sig ut ur mina tårkanaler.  Jag drämde Excel-listan med alla mina 160nånting sökta jobb på bordet.

Jag kan ju inte ljuga om min ålder. Så jag lägger av snart, allt känns meningslöst.

Han tittade på mig och sa:

Jag förstår. Men det gäller att inte ge upp, att fortsätta, nån gång ger det utdelning.

Framför mina ögon dansade ett rött skynke…

Nej, jag tror faktiskt inte på att du förstår hur det är att vara arbetslös och att minst en gång i veckan fundera över om jag ska hoppa framför tåget i Gamlis eller nån annanstans.

Då tittade han på mig igen och sa ingenting. Till sist tog jag ordet och undrade om vi var klara med uppföljningen. Vidare tillkännagav jag att jag naturligtvis fortsätter att söka jobb fram till den dan jag inte längre trampar denna jord, för jag är ju så jävla plikttrogen.

Vi var klara. Den sista förnedringen blev att dragkedjan i min jacka inte gick att dra upp. Vilken tur att jag hade en fådd tröja från min förra arbetplats under, för det är ju inte precis sommarvärme utomhus.

Det här inlägget har jag skrivit i ett förtvivlat skick. Jag förväntar mig inte att nån har orkat läsa det eller ens orkar kommentera det. Jag bloggar nämligen inte för att få uppmärksamhet eller bekräftelse. Just det här inlägget har haft till syfte att jag försöker skriva av mig ångesten så att den inte tar överhanden och får mig att verkligen hoppa framför tåget. Jag har ju lovat att skjutsa i eftermiddag…

Livet är kort.

Read Full Post »

Trippel = två?

Ett inlägg om dyskalkyli eller falsk marknadsföring. Eller bara ”konsten” att räkna till tre.

Trippel… Det betyder väl… typ tre (3) av nånting? Men varför är det då bara två (2) krokar på den här trippelkroken?

Trippel = endast två?

På bilden på själva förpackningen ser man trippelkrokar med tre krokar, men själva kroken i förpackningen har bara två – vad jag kan se och räkna. Fast jag har ju lite dyskalkyli ibland rätt ofta jämt.

Eller handlar det om falsk marknadsföring? Eller ser jag så illa? Eller har nån sågat av den översta kroken?

Många frågor – nån som vet svaret???

Livet är kort.

Read Full Post »

Pi-dagen är firad

Igår, den 14 mars, var det Pi-dagen världen över. Eftersom jag lider av dyskalkyli kunde jag inte vara med och fira dagen, men jag är en aning fascinerad, trots allt. Naturligtvis är det ett amerikanskt påfund. Till exempel skrivs ju gårdagens datum 3/14 i USA. Och Pi avrundas ju oftast till 3,14. Pi har med förhållandet omkrets och diameter i en cirkel att göra. Fråga mig inget mer, för jag kan inte förklara. Däremot äter jag gärna paj (pie), såsom Pi uttalas på engelska.

En sån här hade jag behövt. (Knappen går att köpa från Zazzle.)

Jag har aldrig varit nåt mattegeni. I skolan var jag duktig i en massa ämnen, men inte gymnastik och matte. Eller syslöjd. Eller… ja, ja, det gäller att ha självinsikt. Hur som helst, det här med matte har aldrig varit min grej. Det är väl det det handlar om, helt enkelt.

I Uppsala var det en tjej som heter Nemi som kunde flest decimaler på Pi. Lite nördigt, tycker jag, men är förstås ändå impad. Jag såg Nemi rabbla decimaler igår på en lokal TV-sändning. Det var liksom inte klokt så många siffror jag fick mig till livs på en och samma gång.

Nä, jag är bokstavs-/ordmänniska jag, helt klart! Vad föredrar du: siffror och matte eller bokstäver och ord???

Livet är kort.

Read Full Post »