Göra lite nytta

Ett inlägg i vilket Tofflan försöker göra skäl för sin lön, bland annat.

---

 

Sankta Tofflan??? Tror inte det, bilden måste vara fejkad!

Det vore en svår synd att säga att jag är nåt helgon. Men bilden här intill var den första bild som togs på mig i måndags morse OCH på nya jobbet. Bilden är visserligen beskuren här för jag hade tänkt använda den som profilbild på min presentationssida på intranätet. Som du ser funkar den inte – det ser ju ut som om jag har en gloria. Samtidigt är den bättre än den selfie jag tog idag med min tjänstemobil, en sprajtans ny iPhone SE. Där ser jag inte klok ut fast på ett mer typiskt-för-mig-sätt. Dessutom hade smartot jag satt skyddsfilmen över linsen utan att pilla bort den lilla plastcirkeln som gjorde ett hål i skyddet. När jag kom på det började jag pilla så linsen blev alldeles smutsig och bilden softad. Och nej. Du får inte se den här.

 

Min dag började med solsken även idag. Det där dåliga vädret som det snackades om tycks ha blåst bort med vinden i tisdags. Visserligen är det kyligare i luften nu, men det är väldigt soligt och skönt.

Ett av grannhusen på Polacksbacken i Uppsala där jag jobbar.

Jag fick en stund med chefen i morse och det var bra. Hon hjälpte igång mig med mobilen, för hon hade färska kunskaper. Det där jädra lilla SIM-kortet och mina prinskorvsfingrar är ingen bra kombo, men chefen sa hur jag skulle göra och gjorde därefter. Det enda jag inte fick till var ett nytt apple-id. Jag vill nämligen skapa ett för jobbet som jag håller separat från mitt privata. Det var f*n i mig omöjligt – kanske för att jag gjorde det mot slutet av dan..?

Dagens höjdpunkt kom mitt på dan i och med NK:s* besök på lunchen. Det var så roligt att ses och babbla, men som vanligt alldeles för kort tid för detta kära återseende. Förhoppningsvis får vi till den där AW:n** med gamla jobbet snart. Samtidigt vill jag inte partaja för mycket så jag kommer trött till nya jobbet och vi har även ett par kvällsaktiviteter framöver som jag ska delta i.

Men… jag har faktiskt gjort skäl för min kommande, feta lön idag! Det känns som om jag har jobbat, åstadkommit nåt annat än bara installerat prylar och program och bekantat mig med dessa. Jag sitter med avdelningens kommunikationsplan och även dess kommunikationspolicy och går igenom dem. De behöver revideras och jag har en tanke att slå ihop dokumenten till ett enda – efter att ha förkortat lite. Vi får se om det tas emot väl av staben/ledningen/lämplig grupp. Det kändes i alla fall rätt skönt att sprida ut sina papper lite på skrivbordet…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Att byta kontor är nåt jag blev van vid under tiden på SGU. På sex månader bytte jag kontor tre gånger. Nu är det snart dags här också. Jag ska få ett underbart härligt hörnrum med fönster åt två håll. Då tar jag med mig några krukväxter hemifrån! Troligen flyttar jag nästa vecka.

Plötsligt var det dags att åka hem idag också. Jag tog gamla vägen hem, för jag skulle stanna till vid ICA Heidan för att hämta ett brev som var för stort för min postbox. Därför var jag lite sen hem. Och inte kan jag sätta mig direkt och tanka ner mina funderingar och ord om dagen när jag kommer hem och sparkar igång datorn. Det är så många jobbsajter jag får lediga jobb-tips ifrån som jag måste avboka. Häromdan var det elva stycken… Dessutom får jag besked på sökta jobb och jag blir till och med kallad till intervjuer. Såna mejl måste jag också svara på innan jag kan blogga. Vidare är det intressant att se att vissa rekryteringar har anmärkningsvärt korta handläggningstider. Uppgjorda och tvångsannonserade, gissar jag, som även tvingades söka några jobb trots att jag hade fått ett nytt.

Som att lägga handen på en kristallkula – eller en gravidmage, rentav. Damejeannen är full av korkar från urdruckna vinare…

Det börjar bli dags att få nåt i magen innan jag sätter mig och skriver ett vintips/en vinrecension här på bloggen. I morse noterade jag att min glasdamejeanne innehåller rätt många korkar från urdruckna flaskor. Det var som att lägga handen på en gravidmage eller kanske en kristallkula. Då är ändå inte korkarna från flaskor jag har druckit hos Fästmön med… Anna måste jag förresten ringa i kväll, för vi har fått en skadad familjemedlem som behövde få vård idag – tur att Annas snälla mamma hade tid och lust att skjutsa. Nu hoppas vi att sjuklingen kryar på sig. Det är inte var dag en får ett oönskat hål i örat…

I morgon är det fredag och inte vet jag vad som händer i helgen, men nog vill jag tillbringa den med familjen i nån konstellation. Vad händer hos DIG i helgen??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!!!

 

*NK = Närmaste Kollegan på gamla jobbet
**AW = After Work, alltså utgång på krogen efter jobbet

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hur gick det här till..?

Ett inlägg om min första arbetsdag på nya jobbet.

---

 

Idag skrev jag på anställningsavtalet för tjänsten som informatör vid Uppsala universitets IT-avdelning.

Jaha. Hur gick det här till? Att jag blev med nytt jobb, vill säga? Tja jag sökte en ledig tjänst, var på två intervjuer, befanns duglig, blev referenstagen hos fyra tidigare chefer och sen… började jag jobba som informatör idag på IT-avdelningen på Uppsala universitet, enheten för användarstöd och e-lärande. Än så länge är jag provanställd i sex månader (det är rätt vanligt idag). Dessutom kan nån fortfarande överklaga beslutet att anställa mig, nåt som blev offentligt två dar innan jag visste det (kan det stämma?). Det var nog världens finaste födelsedagspresent jag fick, ett nytt jobb. För om allt går bra och min arbetsgivare och jag trivs med varandra övergår provanställningen i en tillsvidareanställning den 9 november, dan efter Fästmöns och min åttonde förlovningsdag. Den som inte tänker överklaga och som är lite glad för min skull får gärna hålla en liten teoretisk vänstertumme fram till dess.

Min första arbetsdag fick jag sovmorgon till klockan nio, men vanliga dar är arbetstiden klockan 8 – 16.30, med en halvtimmes lunch. Larmet är ställt till 6.30 vardagsmorgnar. Jag åker en annan väg till jobbet än jag gjorde till mitt förra jobb, fast det går faktiskt att ta gamla vägen också. Bilköerna på min nya väg är inte att leka med, erfor jag när jag åkte hem. En restid på mellan 20 och 30 minuter är ändå absolut inget att klaga på. Kostnaden för parkering är samma som på förra stället – 20 kronor om dan.

Back in business!

 

God och nyttig frukost blev en bra grund för min första arbetsdag.

Jag sov gott och bra i natt trots att jag hade hunnit bli rejält nervös igår. Vaknade bara nån gång av att det var varmt i sovrummet – och ändå sov jag med öppet fönster. För sista gången, hoppas jag, loggade jag in hos a-kassan när jag hade klivit ur sängen och fyllde i ett tvåveckorskort för a-kasseersättning. Sen intog jag frukost fil med linfrön, som är bra för mig och jordgubbar, som är både goda och nyttiga. Två baljor kaffe till det så var jag redo att möta min nya chef och mina nya kollegor.

Min nya chef mötte mig i entrén och där och då ordnade vi en massa praktiska saker som passerkort och parkeringstillstånd etc. Jag fick också lägga in en kod för passerkortet ifall jag jobbar mycket tidigt eller mycket sent.

Det är en väldigt häftig byggnad jag jobbar i, en gammal militär sådan. För tillfället delar jag kontor med två andra personer, varav en ska sluta snart. Rummet är stort och luftigt och en känner inte att en trängs eller stör varandra. Troligen får jag emellertid snart byta kontor och sitta närmare ledningen. Men nästa sommar ska vi flytta närmare stan – och min gamla arbetsplats – till nybyggda lokaler. Jag tycker att huset vi nu sitter i är väldigt charmigt. Tyvärr finns det mögel på en våning, vilket ju är ett bra skäl till att flytta. Sen är verksamheterna idag alltför utspridda. I det nya huset blir fler samlade.

I den här häftiga byggnaden har jag mitt kontor.

Det blev cirka en timmes sittning med chefen på hennes kontor. Jag fick ett bra och lagom introduktionsschema som innehåller allt från mötesdeltagande och nätverkande till utbildningar och information från personalavdelningen. Det känns inte svårt att ställa dumma frågor till chefen. Därför passade jag på att kontrollfråga om jag hade uppfattat lönen korrekt. Det hade jag. Jag är mycket nöjd.

Efter timmen med chefen tog kollegan, som tyvärr ska sluta om en månad, vid. (Hon har fått ett fantastiskt spännande jobb, så jag är glad för hennes skull.) Vi tog en runda genom husets fem våningar och sen var det lunchdags. Jag hamnade i värsta rusningen, trots att jag hade blivit förvarnad. Till sist fick jag i alla fall min kolja och kunde dra mig tillbaka till ett ledigt hörn och äta och mobilsurfa.

Kolja med saffranssås och räkor blev det till lunch.

 

Jag tog en eftermiddagsfika utomhus.

Det sägs att en blir smart av fisk, därav valet. Dessutom har magen varit besvärlig idag och när jag kom hem fick jag näsblod. Tänkte att fina fisken skulle vara bra för såväl kropp som själ, framför allt hjärna, men det hindrade inte att jag gjorde rent tokiga saker idag. Till exempel frågade jag trevliga tjejen i receptionen om kod till mitt passerkort när jag gick för att ta en kafferast utomhus på eftermiddagen. Det var liksom den koden jag själv fick välja och knappa in bland det första jag gjorde idag… Sen sa jag tack till en snubbe när jag menade hej och så skickade jag ett mejl till kollegan fast det skulle gå till nån helt annan. Och det sista jag gjorde innan jag gick hem var att tända en lampa på vägen ut – jag trodde att jag tryckte på låsknappen… (Jag hoppas att min nya chef inte läser det här…)

Min arbetsstation såg så här välstädad ut när jag åkte hem i eftermiddags.

Resten av dan kollade jag runt på externwebb och intranät, letade lite information, försökte reda ut det här med lönekonto, hittade ett par fel som andra hade gjort (skönt att jag inte är den enda!) som jag påpekade, fixade lite fler behörigheter samt bokade möten och utbildningar och skrev in i kalendern på datorn. Jag ska få en tjänste-iPhone där jag sen kan synka kalendrarna. Privat funderar jag på att köpa en iPhone SE. Min chef hade en ROSA som hon stolt visade upp.

 

 

Jag sa till Anna när vi telefonerade i kväll att jag inte kände mig så trött eller förvirrad när jag kom hem, men nu när jag börjar känna efter… Det är nog dags att hoppa i duschen och spola av sig så att en orkar med möten och nätverksträff i morgon. Den senare innebär som bonus ett kärt återseende med en före detta kollega på SLU. På torsdag blir det ett annat kärt återseende. Då kommer NK* på cykel och hälsar på för lunch. Saknar!

I natt lär jag också sova gott. Om jag nu bara inte börjar fundera på hur det gick till, det här att jag får åka till en väldigt spännande arbetsplats i morgon igen…

*NK = Närmaste Kollegan på min förra arbetsplats

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gärningsman

Ett inlägg om en bok.

---

 

Bokmålet för maj månad är att läsa böcker från loppis och second hand. Jag fortsatte därför från en Motaliansk deckarförfattare jag hittade på Röda Korset till en Uppsaliensisk från Erikshjälpen. Igår påbörjade jag och läste ut Ulla Bolinders Gärningsman, en psykologisk thriller om ett mord.

Boken handlar om mordet på en ung tjej. Gabriella hittas våldtagen och mördad bredvid sin säng. Kvällen innan har hon varit på krogen. Kriminaljournalisten David Weber intervjuar kompisar och andra i Gabriellas närhet. Hans intervjuer varvas med polisens förhör i boken. Sakta men säkert nystas sanningen upp och mördaren och hans motiv avslöjas efter hand. Tidigt blir det ganska uppenbart att mördaren har svårt att tygla sitt humör.

Det är ett intressant grepp att låta de inblandade tala för sig själva, så att säga, utan att varken författaren eller nån karaktär lägger sig i – mer än att journalisten respektive polisen ställer frågor. Tyvärr tycker jag att det blir lite segt. Det är till viss del spännande när fler än en person är misstänkt, men det blir aldrig… rafflande. Samtidigt är boken mycket realistisk. Flera våldtäktsoffer kommer till tals och det är otäcka berättelser de förtäljer.

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Alla heter Anna – men bara en är den bästa!

Ett ANNAt inlägg.

---

 

Idag firar jag kvinnan i mitt liv! Fästmön, den mest älskade Annan, den bästa. Hon som, bland övriga Annor och andra, finns där och som är den som har mitt hjärta. Anna med det stora hjärtat, kvinnan som har stått vid min sida sen hösten 2007 och inte vikit en millimeter trots allt jobbigt och svårt som hänt – och allt dumt jag har gjort. Vi säger understundom, Anna och jag, att vi önskar att vi hade träffats tidigare i livet. Jag önskar dessutom att vi hade träffats vid en bättre tid i livet, inte i kristid, mer eller mindre. Vissa saker vill jag emellertid inte ha ogjorda och detsamma tror jag gäller för Anna. Men… det hade bestämt varit… lite skönare om livet hade farit fram aningen snällare med oss. Som vanligt gäller att försöka använda bra delar av de erfarenheter en fått tidigare i livet och tänka framåt.

Riktigt så här tidigt i livet träffades vi inte, men Anna är så bedårande SÖT på dessa bilder!

Så Anna, om du läser detta… NÄSTA ÅR… Då du!!! I år blir det ett mer vanligt gratulerande när vi ses senare idag! Övriga som läser detta kan gott hoppa in till Annas blogg och skriva grattis i en kommentar. Det gör inte ont.

 

Alla heter Anna, till och med den här tidskriften.

Som jag antydde inledningsvis finns det flera Annor i mitt liv. Lyckligtvis är samtliga Annor goda och bra Annor. För ett tag sen jobbade jag till exempel med tre (3) Annor och samarbetet gick väldigt bra med alla tre. Och ganska nyligen fick jag kontakt med min syssling Anna – efter 40 år… Lustigt nog är det min andra syssling som bland annat också är författare… Hoppa in på hennes blogg och ta en titt! Sen har jag en kompis som skriver böcker också, Den belgiska Annan. Tyvärr har hon ingen aktiv blogg längre, men jag skriver då och då om hennes böcker här. Vidare heter en av mina bästa Uppsalavänners dotter Anna liksom den av mina kompisars dotter som bor närmast mig. Mitt ex före Anna heter också Anna fast i andranamn och ett tag i hennes liv hade hon samma efternamn som min Anna. Nu har jag inte haft kontakt med mitt ex på några år, så det vore synd att säga att hon är en Anna som finns i mitt liv. Men… kort sagt: Alla heter Anna – på ett eller ANNAt vis!

Än så länge har jag bara messat födelsedagsbarnet och skickat en ljudfil med sång eller vad jag nu ska kalla det. Jag skulle naturligtvis ha uppvaktat på plats i morse med paket och frukost på sängen. Men tyvärr är det ju så att jag är arbetssökande och då måste en ägna sig åt lite ANNAt. Under morgonen har jag till exempel sökt jobb, fyllt i a-kassekort, aktivitetsrapporterat, telefonerat med a-kassan samt fört en mejldialog med en arbetsförmedlare i Enköping. Det har gått bra med allt idag, till och med a-kassan – KORS I TAKET! Förhoppningsvis får jag därför en liten slant från dem i slutet av månaden, typ ersättning för sex dar. Som vanligt gäller emellertid att Det papperslösa kontoret inte riktigt existerar och jag är dessutom sån till min natur att jag kör med både hängslen och livrem. Pappershögen växer…

Pappershögen växer på mitt skrivbord…

Idag blir det alltså inte så mycket läsning. Men jag påbörjade min andra Elizabeth George-bok i helgen och den verkar, efter att ha läst cirka en femtedel (cirka 100 av cirka 500 sidor), lika bra som den första. Jag kan konstatera att givaren dessutom figurerar i boken, dock maskerad som nunna…

Givaren av boken figurerar visst i den också, om än i nunneform…

För den som är intresserad av min hälsa kan jag rapportera att magen är ytterligare bättre. Genom att jag kan äta fast föda med det för mig viktiga fettet i kosten fungerar den nu mer och mer som den ska.

Slutligen gläds jag för vännen som liksom jag lever i en värld där tillsvidareanställningar är nåt för andra. Vännen har fått förlängt kontrakt till sommaren OCH varit på en lovande intervju för ett ANNAt jobb.

Ha en bra måndag!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fönster mot verkligheten

Ett inlägg om en spännande arbetsplats, ett jädra väder och mageländet, förstås.

---

 

Fönster mot verkligheten – med vackra orkidéer.

Ibland känns det bra alldeles genast. Igår blev jag lite rädd att besvikelsen senare ska slå mig till marken, men… jag besökte en jättespännande arbetsplats. Och jag blev intervjuad för en tjänst där! Det var tre personer som grillade mig. En del svåra frågor fick jag förstås, men jag tyckte överlag att intervjuarna var snälla. Efter intervjun blev det en kort rundtur till Hjärtat och Kärnan i verksamheten. Oj, vad det stämde!!! I det ena rummet skedde… kommunikation av ett visst slag, i det andra övervakning av kommunikation.

Innehållet i tjänsten passar mig perfekt. Jag skulle få jobba bredare – det är ju en kommuniktörstjänst – än jag gjorde vid min förra arbetsplats, men jag skulle också få jobba med det jag älskar och kanske är bäst på: att göra texter begripliga. Ytterligare en företeelse som gör att jag känner att jag skulle kunna jobba på den här arbetsplatsen är de människor som jag såg. Det var nyfikna, glada och öppna personer och sånt bådar gott. Det säger mig att det är en bra arbetsplats.

Nu återstår cirka två veckors väntetid, för intervjuer av de andra kandidaterna för tjänsten pågår även nästa vecka. Sen ska det fattas beslut. Jag sände över min referenslista igår kväll när jag kom hem. Lite senare på kvällen noterade jag att min LinkedIn-profil hade fått besök. (Jag snokade givetvis tillbaka.) Det som var lite trist var att jag hade tänkt titta lite djupare på företagets webbplats före intervjun, men mageländet har omöjliggjort det. Och det sa jag efter en stund, trots att jag inte hade tänkt göra det.

Eh ja… Du förstår kanske varför jag tycker att den här sortens kycklingkorv är lite pervo… Höll på att smälla av första gången jag tillagade den i ugnen…

Mageländet då..? Tackar som frågar (mig själv)! Jag fick ett bra tips av vännen FEM igår – att införskaffa mineralvatten. Det gjorde jag efter intervjun och det var gott, läskande och hade en viss uppstötande funktion. På kvällen provade jag att äta lite turkisk yoghurt (10 procents fett) med honung. Det gick bra. Idag ska jag gå snäppet vidare och testa nån form av fast föda. Gissningsvis blir det Perversa kycklingkorvar, grillade i ugn. Det låter rätt snällt för magen. Men inget ont som inte har nåt gott med sig. Eftersom jag har varit så dålig har jag inte använt linser. Mitt onda öga har fått vila och igår, när jag satte i linserna, kändes ögat helt OK. Hinnan har läkt, med andra ord. Nu väntar jag bara på att magen ska läka. Värken avtog ytterligare igår kväll. När jag hade riktigt ont var det skönast att gå omkring. Nu gör det ont att gå omkring, det liksom skumpar inne i magen.

Jag har bara regn hos mig… Men frågan är om detta är en tennisbana eller en pool..?

Precis som igår har den här dan börjat med ösregn. Tennisbanan på baksidan ser mera ut som en pool. Men inte gör det mig nåt, jag gillar ju regn. Jag har tillbringat morgonen med att söka jobb, förstås. Vidare har jag bokat in ett möte med min handläggare på Arbetsförmedlingen nästa vecka. Tvättmaskinen har fått jobba under tiden jag har jobbat vid datorn. Mina planer för resten av den här dan är att försöka läsa ut min bok på gång och skriva om den. I kväll bänkar jag mig förstås framför SvT 2 klockan 20 för att se När livet vänder. Jag tror att det blir ett riktigt starkt program i kväll, för kvällens huvudperson Admir överlevde folkmordet i Srbrenica. Då känns det lite märkligt att zappa över till Maria Wern, andra och sista delen av De döda tiger, en halvtimme senare på TV4, men det är ju tack och lov fiktion.

Dagens utflykt går till soprummet. För övrigt pågår ett födelsedagspresentinförskaffande, något försenat på grund av sjukdom.

Om du känner att du har svårt att motstå lusten att kommentera – ge efter! Skriv några rader, men håll dig till ämnet i inlägget!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sjuk får en inte vara…

Ett matt, men ändå hoppfullt inlägg.

---

 

Det blev lite varmare under pläden.

Trött och frusen sammanfattar mitt tillstånd igår kväll. Jag fick ta med mig pläden in till sovrummet och la den över duntäcket för att inte frysa. Läste en kort stund och kollade Springfloden med ett öga innan jag somnade som en sten, med avbrott för samtal nummer tre från mamma, gällandes…

Har du ringt mig? Det är nån som har ringt mig på mobilen.

Det är inte lätt att hantera tekniska prylar när en är gammal. Dessutom är det jag och Fästmön som har köpt mobilen till mamma för att hon ska kunna både nå ut och nås.

Nä se sjuk får en inte vara när en är arbetssökande. I alla fall inte på vardagar. Så jag passade ju på att vara sjuk i helgen. Jag har fortfarande lite svagt ont, men inte så att jag behöver medicinera. Ganska matt och medtagen känner jag mig också. Det beror med all säkerhet på att jag inte har fått i mig nån fast föda sen i lördags kväll. Ja undantaget cornflakes och Annas äpplemos, om dessa kan räknas som fast föda.

Svart kaffe kan jag dricka idag, tack och lov! Det är nämligen ett måste när en söker jobb.

I morse vaknade jag med huvudvärken from hell (den avlöste alltså gallstensanfallet from hell). Men efter svart kaffe och en Ipren var jag redo att söka jobb. Tre tjänster sökte jag samt uppdaterade CV och personligt brev på både svenska och engelska, referenslistan och LinkedIn-profilen på förmiddagen. Vid lunchtid tog jag bilen för att rekognosera inför övningen i morgon eftermiddag. Kollade så att jag hittar dit, hur lång tid det tar att åka, parkeringsmöjligheter etc. Allt gick bra.

På hemvägen ringde mobilen, så jag svarade, frågade den som ringde om h*n kunde hålla sig kvar och svängde snabbt in på Tokerians parkering. Det var ett företag som undrade om jag var intresserad av ett kort uppdrag på deltid. Dessvärre fick jag tacka nej, eftersom deltid och a-kassans sätt att räkna inte stämmer överens. Men det är ett företag där jag så sent som i förra veckan sökte en annan tjänst som är på heltid och fast. Dessutom har jag blivit intervjuad där så sent som i oktober, så det känns som om jag ligger bra till. Jag tackade för påringningen och erbjudandet och sa att jag hoppar på vad som helst som passar min profil – bara det är heltid. Min uppriktighet uppskattas, det vet jag. Eftersom jag ändå stod på Tokerianparkeringen hoppade jag in och utförde ett par ärenden efter samtalet innan jag åkte hem.

Blommor och stjärnor var en del av dagens ärende.

Dagen har än så länge varit lite blandad. Efter jobbsökeriaktiviteterna på förmiddagen hade jag kontakt med en släkting som förlorade sin mamma i fredags. Även för mig och min egen mamma är det en stor förlust! Jag funderar på om det är möjligt för mig att åka ner till begravningen.

Min påminnelselapp om att ta med lunch till jobbet får sitta uppe ett tag till på ytterdörrens insida.

Från mitt numera före detta jobb hörde fem personer av sig under förmiddagen! Å, så det värmer ett fruset Toffelhjärta! Jag saknar dem så, mina kära arbetskamrater. Men jag försöker att inte se bakåt för mycket utan framåt. (Med det menar jag inte att jag inte ska träffa flera av dem igen, för det ska jag – utanför jobbet!) Det bevisar påminnelselappen om lunch som sitter på insidan av min ytterdörr. Lunch och middag, ja mat överhuvudtaget, finns emellertid just nu inte i min sinnevärld. Jag är glad och tacksam att jag kan dricka kaffe och att jag har fått i mig fil och flingor och äpplemos. En får ta små steg på väg mot tillfrisknandet. Att det sen borras i huset (det sker visst varje dag sen flera veckor tillbaka) och att vaktis utanför blåser skräp med en maskin som låter nästan lika illa är smällar som en arbetslös konvalescent får ta.

 

Tack till familjen och vänner som bryr sig om!!! Även om vi idag alltid sägs vara tillgängliga är alla uppenbarligen inte det. I nöden prövas vännerna. 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

När livet vänder: Johann

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

För fjärde säsongen har jag och alla andra som kan se SvT2 möjligheten att få följa När livet vänder i åtta program. Anja Kontor är den som står både bakom och framför serien – och i allra högsta grad är mitt i den.

Anja Kontor är tillbaka och möter människor för vilka livet har vänt. (Bilden är en skärmdump från SvTs webbplats.)

 

Johann Neumann berättade sin uppväxt, om sitt liv och om när livet vände.

I mina ögon är När livet vänder en av svensk TV:s bästa serier. Mina förväntningar var höga när jag äntrade bästefåtöljen och startade TV:n klockan 20. Premiäravsnittets huvudperson var Johann Neumann, kanske mera känd som Iprenmannen, vars föräldrar tänkte sälja honom till en cirkus.

I kvällens program blev det både tårar och skratt. Så där som… livet är. Det var hemskt att höra hur Johann gömdes i tvättkorgen, att han längtade efter att mamman skulle tvätta honom med sitt spott för då fick han känna närheten av henne. Många och tunga var stunderna av svartaste svarta mörker i Johanns liv, men där finns också ljusa tillfällen. Som när han kom till Stockholm för att spela teater. Och när han äntligen mötte kärleken på riktigt. I mitt hjärta finns han för alltid som Iprenmannen. Det var faktiskt nästan så att jag slutade köpa Ipren när reklamfilmerna med Iprenmannen upphörde…

En stark öppning, men som vanligt ger jag inte programmen i När livet vänder några omdömen i rosa toffelform. För vem är jag att betygsätta andra människors liv och svårigheter? Däremot ger jag högsta betyg till Anja Kontor. Framför allt gladde jag mig åt att hon var mer synlig i detta säsongens första avsnitt. Det var bara bra.

Missade du kvällens avsnitt? Då kan du titta här på SvT Play (avsnittet kan ses till den 8 april 2016).

Här kan du läsa om Fredrik och alla de andra människorna som var med i den förra säsongen.

Här kan du läsa min intervju med Anja Kontor i UppsalaNyheter (Den ursprungliga texten uppdaterades i augusti 2014.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan tipsar: Poddcasten TV med Luuk: Camilla Kvartoft

Ett lyssnande inlägg.

---

 

Att städa är väl… sisådär kul. Nöjdast är jag efteråt, när hemmet blänker. Men under tiden… Idag när jag skulle till att skrubba mitt badrum kom jag på att NK* hade tipsat mig om ett avsnitt av podden TV med Luuk. Jag brukar inte lyssna särskilt mycket varken på radio eller poddar (förutom galningen Pjoltas och hans polares Recensionspodden, förstås!).  Det här avsnittet var emellertid en intervju med duktiga Camilla Kvartoft och den lyssnade jag till medan jag skrapade bort kalk och smuts. (Nej, det hoppade inte ut nån gubbe med muskler ur rengöringsmedelssprejflaskan.)

Kristian Luuk intervjuade Camilla Kvartoft. (Bilden är lånad från TV med Luuks webbplats.)

Jag är väl inte så där överdrivet förtjust i Kristian Luuk. Inte kan jag påstå att jag retar mig på honom särskilt mycket heller. För mig är han rätt… intetsägande som programledare, trots att han pratar mycket. Camilla Kvartoft däremot, tycker jag är lysande – både i rollen som journalist och i rollen som programledare. Extra lysande är hon tillsammans med Leif GW Persson i Veckans brott. (Veckans brott är ett så bra TV-program att jag inte ens behöver bocka för det i TV-tidningen – jag missar det aldrig på tisdagar!)

I den här intervjun med Camilla Kvartoft var Kristian Luuk emellertid riktigt bra. Han ställde en del rätt givna frågor, visserligen och ett par gånger var han tvungen att referera till sig själv och de program han själv har gjort eller gör, men… på det hela taget… Camilla Kvartoft pratade naturligt och otvunget om allt ifrån tiden som politisk journalist vid radion till TV-jobbet med Veckans brott och Agenda. Camilla Kvartoft är nämligen nåt så ovanligt som fast anställd vid SvT – mycket tack vare Leffe, enligt henne själv. Och hade hon inte blivit det skulle hon troligen varit kvar vid radion. Då hade vi tittare inte fått se hur hon ser ut, hur bra hon ”tar” Leffe och hur rolig hon är.

Men nu tänker inte jag berätta mer utan jag tycker att du ska lyssna på intervjun själv. Antingen gör du det genom att klicka här eller så kan du ladda ner poddavsnittet via iTunes.

*NK = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mitt 2015

Ett inlägg om mitt år.

---

 

Det gamla året är snart till ända. Det har varit ett omvälvande år på flera sätt, mest kanske för att det inte började så bra, men att det i stället slutar bättre. Här nedan kommer en sammanfattning av några av mitt års toppar och dalar, redovisade månadsvis.

Januari

Toppar
Jag sökte hjälp
Den fina Leffe-mössan från I

Dal
Människor spred påhittade saker om mig i sociala medier

Februari

Toppar
Adas kaffestuga
Ett underbart bokpaket från vännen FEM
Besök av vännen I

Dalar
Författaren till boken Skuggsamlaren som häcklade mig i sociala medier (kan en inte ta kritik om sin bok ska en inte skicka den för recension)
Vården
Filippa Bark var inte rolig i Melodifestivalen (och det har en rätt att tycka. Sen behöver somliga inte gå till överdrift och håna.)

Mars

Toppar
Påfyllningen av god energi (som det blev av att bli vän med Elliots mormor)
Goda vännen Agneta (som en gång var min kollega, men som numera är min vän)
När livet vänder (flera riktigt bra program under våren)

Dal
Arbetslösheten (den sög typ hela tiden de delar av året jag var utan jobb, men på våren var det riktigt tufft)

April

Toppar
Påsken hos mamma (när vi bland annat tittade i Karl XII-bibeln)
Besöket hos I och H (med mamma)
Den finaste födelsdagen

Dalar
Min skuld (mea culpa)
Hån och myckettyckare

Maj

Toppar
Jag upptäckte Swish (en riktigt användbar app)
Vännen FEM:s besök (fyllt av loppisfynd och litteratur)
Hyll-fynd på Återbruket (två deckarhyllor till hallen)
Bokarvet från A

Dalar
Uppsala kommuns omstart av sin bostadsförmedling (det kunde ha blivit så bra, men när alla, som har köat hos förmedlingen kommunen en gång sålde, förlorar sin köplats OCH måste betala en årsavgift tycker jag att det är riktigt dåligt!)
Akassan Vision (som inte kunde lämna besked en minut i förväg utan uppenbarligen tycker att det är bättre att ett massmaskineri dras igång – för att sen stannas. Vilket slöseri med många människors tid…)
Clark Kent blev underkänd vid besiktningen
Tröttsamma människor (alltifrån avundsjuka till såna som ska ha rätt)

Juni

Toppar
Det årliga besöket i Gryttby (alltid trevliga utflykter)
Midsommarfirande på Morgonen

Dal
”Tyska” besökare (men bara sluta läs min blogg)

Juli

Topar
Blommor (de är en tröst)
Mamma fyllde 80 (och jag gjorde mitt bästa för att hon skulle få en fin dag – och hon blev nöjd! Vi gjorde också båda ett viktigt avslut.)
En dag med en vän (Lucille, den här gången)
Mordvandring i Nora (tack vare Sven-Bertil. Eller hette han Karl-Bertil???)
En dag med Elliot (underbara hund!)
Vår minsting blev tonåring

Dalar
Grillrök (jag tål den inte)
Pappersvändning (så mycket papper… i onödan…)
Mitt samarbete med Pronto (två gånger, aldrig mer)

Augusti

Toppar
Det BLEV Pride trots allt (och vi stannade kvar över en natt)
Sarah Dawn Finer-konsert och Stockholmstripp (med älskade Fästmön)
Ett återbesök på Den Bästa Arbetsplatsen (SLU i mitt hjärta)
Antikrundan i Uppsala (äntligen har jag gjort det – jag var där!)
Träff med en ny bloggvän (alltid lika spännande!)
Åtta år sen Annas och min första dejt (och det firade vi med hemmamiddag)
En ny vintage/antik/retrobutik i Uppsala (två trevliga kvinnor med massor av spännande saker)

Dalar
Twitter (nej fy, vilken sandlåda det har blivit!)
Arbetslösheten igen (jag vill bara jobba!)
Antikrundan i Uppsala (köa i sex timmar för tre minuter…)
Ensamhet (sån att en börjar prata för sig själv)

September

Toppar
Intervjun med Ilona och Lotta (tänk att som dem få göra verklighet av en dröm!)
Rökfri i elva år (att sluta röka är det bästa jag har gjort)
Kattungarna kom (och de botade min katträdsla)
Nya pengar (visserligen från den 1 oktober, men jag skrev om dem i september)
Blompresentkortet från Elliot (det kom en dag när jag var så ledsen, så ledsen)
Karl-Bertil gjorde det möjligt för mig att gå till optikern (så tacksam!)
Nytt jobb (å vad det var rätt och det är roligt och… jag bara älskar att gå dit!)

Dalar
Grannar som spikar med mera om natten (det är knappt nån som kan stava till hänsyn numera)

Oktober

Toppar
En grekisk afton (med Anna, förstås)
Roligt på jobbet och snälla arbetskamrater
Vänliga följare och en fästmö som ville göra mig glad (det handlar om böcker, förstås.)
Världens bästa kollega (det är min närmaste kollega, det!)

Dal
Parkeringsböter (800 spänn som jag hade kunnat göra roligare saker för)

November

Toppar
Nya vänner på jobbet (va roligt!*)
Vår sjunde förlovningsdag
En 50-åring i familjen
Träff med FEM och Soffan i Stockholm
Besök i en hemlig trädgård och hos självaste Michelangelo

Dal
Inte en enda!!!

December

Toppar
Min fina penna fick nytt liv tack vare Närmaste Kollegan
Fina klappar från jobbet (i pappersform)
Mamma fick komma med riksfärdtjänst för att fira jul och nyår med mig (ingen av oss behövde sitta ensam)
En fin julafton med massor av fina julklappar
Finpost

Dalar
Bokus som skickar paket till Tjottahejti (hur svårt kan det vara och var är miljötänket?)
Ett kortvarigt bakslag

När jag nu på årets sista dag blickar tillbaka på 2015 kan jag konstatera att det var en lång prövning i början, men fick ett gott slut. Jag är så tacksam för mitt nya jobb, den glädje det ger mig, den gemenskap med fina arbetskamrater jag får uppleva, känslan av att vara behövd och efterfrågad och en lön som det går att leva på. Dessutom har jag gått ner sju kilo i vikt sen jag började jobba. Så nytt jobb är sannerligen årets topp. Sen är jag medveten om att det finns dalar i mitt liv – och alla är naturligtvis inte nedskrivna här med tanke på att det finns en del illvilliga element som läser den här bloggen (och de ska inte få veta vissa saker).

Under året har jag fått mycket glädje från litteraturens värld. Många vänner och även okända vänner har sänt mig böcker. En del har varit riktigt, riktigt bra. Årets bästa bok för min del blev Rött kort.

Den här bloggen har varit på väg att ta slut länge. Det återstår fortfarande sex procents utrymme. Jag har bestämt mig för att skriva slut på det, för de som vill mig illa, bland annat genom att få mig sluta skriva, ska inte avgå med segern. Segern är min! Här kan du läsa om mitt år som bloggare.

Till sist vill jag önska dig som har läst ett gott slut på det gamla året och ett riktigt gott nytt år, det vi skriver som 2016!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lärande

Ett lärande inlägg, men inte mästrande.

---

 

Det var kyligt idag, men solen skiner och gräset är fortfarande mycket grönt.

När vi går i skolan lär vi för livet. Men vi lär också för livet under livets gång, även efter skolan, alltså. De senaste dagarna har jag till exempel varit i Dalarna tack vare mitt jobb. Ja, jag har inte varit där rent fysiskt, men teoretiskt. Jag text- och språkgranskar en mycket omfattande rapport. Slutprodukten närmar sig 900 sidor. Det kan en ju sucka och stöna över. Själv tycker jag bara att det är helt fantastiskt att nån har lagt ner så mycket arbete på just det rapporten innehåller. Eftersom det är en forskningsrapport som ännu inte är offentlig kan jag inte gå in på detaljer och innehåll. Fast en ganska oskyldig, men lite rolig sak som jag lärde mig idag är att där det finns gott om blåsippor finns det också kalk. Jag har även lärt mig att Lammpussarna är en sjö. En sak har jag emellertid inte riktigt kläm på och det är vad Dalaräkenskaperna är för nåt…

Kyligt och soligt har det varit idag. I morse när jag skuttade upp nån gång vid 6.20-tiden var det bara ett par grader plus. Men gräset är fortfarande mycket grönt här i krokarna. Det fick bli tröja under den tunna svarta jackan jag hittade vid en utgrävning inför intervjun. Snart får jag nog börja använda min fodrade skinnjacka. Till vintern sätter jag på den en fejkpälskrage. Så har den tjänat mig under två vintersäsonger, medan dunjackan har fått hänga kvar i garderoben. En blir ju så oformligt Michelingubbeaktig i den senare!

Tokerian hade troligen haft fryssammanbrott igen, för det fanns ytterst få enportionsrätter att välja mellan igår. Ett paket räkcrêpes hittade jag i alla fall och det blev min lunch idag. Idag efter jobbet var det påfyllt, så jag ryckte åt mig nån Findusrätt med kyckling. Men jag läste innehållsförteckningen noga för jag vill inte sitta och spotta grisbitar när jag äter! I morgon tänker jag gräva i salladsbuffén på ICA-affären nära jobbet, men det är aldrig fel att ha lunchmat i frysen.

Jag tog en liten promenad i höstsolen efter crêpsen, mest för att kolla parkeringsmöjligheter. Det ser en aning mörkt ut på den fronten, dessvärre. Att betala 50 spänn om dan känns inte OK när jag inte får nån full lön förrän i slutet av november.

Fotade höstsolen under min lunchpromenad.

Jag har läst och läst och läst och läst så ögona är fyrkantiga och mycket trötta. Medan tvättmaskinen är igångsparkad och sköter sitt blir det mitt dagliga bröd, det vill säga två skivor rostat med ost, och ett glas mjölk. Det finns turkisk yoghurt till senare om jag blir sugen på nåt mer. Nåt kaffe vågar jag mig inte på i afton, men en kan säga att jag verkligen har firat kaffets dag idag. Den fina muggen från äldsta bonusdottern, som är med mig på min tredje arbetsplats, kräver två tryck på kaffemaskinen och du… Jag har tryckt ofta idag! Det tog ett tag innan jag lärde mig hur jag skulle få kaffet att rinna ner i muggen. Jag fortsätter att lära mig saker under livsresans gång, med andra ord. Utvecklingsbar, kan en kalla sig…

Muggen från äldsta bonusdottern är med på min tredje arbetsplats nu.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »