Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kameraöga’

Ett lördagsinlägg före promenaden.


Tro det eller ej,
men trots att jag var uppe till klockan två vaknade jag runt halv åtta. Naturligtvis för att iPhonen brummade till. Jag måste börja sätta den på stör ej under vissa timmar! För just idag hade jag tänkt mig en sovmorgon. Nåja, nu är jag uppe och konstigt nog känner jag mig inte särskilt trött. Än.

Har inga större planer för dagen, men ett och annat jobb ska sökas. Jag gav mig ju lite ledigt på den fronten igår efter veckans alla nej och bakslag. Inte helt ledigt, men lite. Jag granskade min sammanställning av sökta jobb och besked och funderade lite över den. Nästa vecka blir det ju rapportering till Arbetsförmedlingen för första gången och jag känner mig väl förberedd. Frågan är om Arbetsförmedlingen är lika beredd.

Mest laddar jag för dagens promenad. Jag tror att jag ska förutsätta mer nederbörd och ta mina grova skor utan hål i för säkerhets skull. Utsikten från ett av fönstren i vardagsrummet ger blandade budskap – blött på marken, en himmel som kan bli både blå och grå

Utsikt från vardagsrumsfönstret

Blandade utsikter…


Jag känner hur bra jag mår
av mina promenader! Ljus, frisk luft och rörelse – samtidigt som (kamera)ögat stimuleras av höstens fantastiska färgfyrverkeri. Men naturligtvis kan jag inte gå särskilt fort. Skönt i alla fall att hälsporren är bättre – jag var rädd att den skulle bli kronisk. Ett och ett halvt års problem är snudd på kroniskt, men inte helt. Nej, nu är det ledbandet i min friska fot, hål-foten, kallade efter mitt feltramp. Har god lust att stämma nån, frågan är vem..? Gatukontoret? Trafikverket?

Igår fick jag brev från min bank. Detta föranledde att jag på kvällen, via nätet, bokade en telefontid med min personliga bankman. Tyvärr verkar min favorit Göran inte längre vara kvar. Han är nämligen lika galen som jag och vi klickar verkligen! Nu ska jag bli uppringd av en kvinna på tisdag eftermiddag. Inget att oroa sig för, det handlar om försäkringar som är tecknade via banken. Men jag vill ha ordning på mina grejor!

Har börjat planera lite för nästa vecka eftersom det är en hel del som måste göras då. Jag behöver städa – åtminstone lite sådär – och bädda rent. En maskin med blått måste tvättas. Rapporteringen till Arbetsförmedlingen måste jag avsätta rejält med tid för. Och sen ska det packas för avfärd norrut nästa helg – vägbeskrivning och annat måste kollas av innan. Det ska bli så roligt att komma iväg hemifrån en stund, om en bara för en helg!

Snart ska Clark Kent* till doktorn också, det vill säga han ska in för sin årliga hälsoundersökning/service samt byte till vinterkängor. Det hela beräknas landa på över runt 2 500 spänn, om jag har fått korrekta förhandsuppgifter. Jag har lagt undan pengar till detta, för årsservice på bilen är inget jag gör avkall på! Men frågan är om jag inte måste ”låna” av dessa pengar och i stället delbetala serviceräkningen via mitt plastkort på Märkesverkstan. Jag hatar verkligen delbetalningar, men vad gör man?

Bilar

Meh… det här är ju inte nån bild på min bil…


Jag ska nog sätta lite fart nu
och trycka in linserna och borsta tanden. Frukost och dusch får det bli när jag kommer hem igen idag. Jag måste tvätta håret och det är ingen idé att göra före promenaden om den blir blöt, så att säga.

Hoppas din lördag blir givande, på ett eller annat sätt! Som vanligt blir jag glad om du lämnar avtryck i form av några ord i en kommentar!


*Clark Kent = my knight in shining armor, min älskade bil-man


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag på väg till lunchen kom jag plötsligt att tänka på döden. Du vet det där som vi garanterat vet att vi alla ska konfronteras med, drabbas av. Inte bara genom nära och kära här intill eller katastrofer tusentals mil härifrån. Vi ska också möta döden själva. Ibland tänker jag på döden, som sagt, och en stund idag var ett sånt

ibland.

Citatet i rubriken är från en dikt av Bo Setterlind. Han liknar döden vid en gammal odalman, en bonde, och sig själv, människan, som en liten hare. Den lilla haren lyfts upp i bondens korg där den somnar. Det är en väldigt vacker bild av döden, tycker jag.

Jag är inte så naiv att jag tror att döden alltid är så vacker och försiktig. Döden kan vara ganska grym och ful och drabba oss när vi minst anar. Den kan ta ifrån oss vår älskade och vi har ingen möjlighet att ta honom eller henne tillbaka.

Jag har inte tid att dö just nu!

tänker jag stundom. Men jag kan ju inget göra om den skulle komma. Eller värst av allt, om jag skulle drabbas av sjukdom eller olycka som gjorde mig till en grönsak eller som gav mig plågor under lång tid. För när jag tänker så känner jag att jag vill dö snabbt! Jag vill inte ha ont och jag vill inte bli utlämnad till andras omsorg för att jag inte kan klara mig själv.

Skönheten i en blomma, en symbol för livet.


Jag älskar vackra blommor!
Jag älskar att se skönheten i naturen runt omkring. Livet. Men jag kan inte fånga bilderna såsom jag vill. Varken mitt kameraöga eller mitt blåa öga kan återskapa bilderna från livet. Idag är jag glad att jag valde livet alla de gånger jag stod på en tröskel och funderade hur jag skulle göra, vilket steg jag skulle ta.

Men jag vet. En dag kommer döden och hur tänker jag mig den? Min önskan är att den kommer mitt i ett skratt. Mitt när jag njuter av livet vill jag att döden kommer och släcker min låga. Fort ska det gå! Och smärtfritt. Jag skrattar, kanske går omkring och… POFF! – så blir det svart och ridå.

Hur tänker DU dig döden???

Read Full Post »