Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sticka’

Ett självutlämnande inlägg.


 

Serien Tofflan talar ut kan tyckas ha inletts för många år sen, men utan nån titel. Från och med idag har den fått en titel och jag ska härmed bjucka på mina tillkortakommanden och sånt som jag har svårt för. Jag har så många gånger fått höra hur dålig jag är och hur många fel jag har att jag känner att jag måste ta bladet från munnen och själv bekänna en del av dessa. För jag tycker att det har gått lite för långt när man till och med attackerar min mormor, som har varit död i 43 år. Så den här bekännelsen, mormor Svea, är till dig:

Jag gillar inte att öppna vissa saker!!!

Det handlar främst om saker i hem och hushåll. Till exempel… att öppna en ny påse kaffe, vilket i och för sig doftar underbart. Men att fylla på kaffe i kaffeburken… UFF! Kaffekornen kommer ju överallt utom i burken och sen krasmar det äckligt under tofflan när Tofflan hasar sig fram i köket.

Eller att öppna en mjölpåse och göra liknande! Det slår väl aldrig fel att hälften av mjölet hamnar på mig och större delen av den andra halvan på golvet. Som bonus får jag svårt att andas också, eftersom jag lyckas dra ner mjölet i luftrören.

För att inte tala om att öppna alla refillförpackningar i mjukplast, typ flytande tvål och dito tvättmedel. Det är ju baske mig omöjligt att hälla över skiten tvålen och tvättmedlet i tvålpump respektive flaska i hårdplast! När man har hällt i en minut inser man att precis allting har runnit utanför…

Men… det värsta av allt… och nu hörs väl en rejäl trumvirvel… det är att…

öppna en ny ost!

Fy f***n på ren svenska! Idag är nämligen många ostar plastfilmade så tajt att ingen luft finns mellan förpackning och ost. Bara att hitta ett ställe att sticka in kniven för att få upp den fastsvetsade plasten kan ta en bra stund. Sen ska man sticka och skära och ta med händerna på osten, som vid det här laget har blivit SVETTIG! Nog för att jag gillar ost, men jag vill helst äta den, inte ta i den!!! Fast hantera ostbiten måste man ju, för att bland annat skära av en del av duk och vax som sitter på bakkanten. Då smular man ner överallt också – särskilt som jag gillar långlagrade ostar som i sig är smuliga. Vid min hantering blir de dessutom svettsmuliga.

Men problem och svårigheter är till för att övervinnas. Eftersom jag inte har ett jobb och kan köpa terapi, som jag har blivit rekommenderad eftersom det är så många och stora fel på mig enligt en del sagofigurer, får jag helt enkelt KBT:a mig själv: jag utsätter mig! 

Och si! Varde ljus – och det vart det! Nu ska jag avnjuta min Västerbottenost på en frukostmacka, lagom till lunch.

Ost

En öppnad ost, redo att skivas.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.

 

MarcoeffektenNu har jag plöjt. Plöjt en serie i fem böcker om Avdelning Q, en fiktiv cold case-enhet inom Köpenhamnspolisen, ledd av Carl Mørk. Marcoeffekten är den femte och hittills senaste i serien. För visst hoppas jag att Jussi Adler-Olsen skriver fler böcker om Avdelning Q! Och enligt bokens baksidestext är åtta böcker planerade.

Marco i bokens titel är en femtonåring som växt upp som en av Zolas barn. Barnen drillas till tiggare och ficktjuvar. Zola är närmast en sektledare. De lyder honom blint – annars… Men när Marco förstår att Zola tänker se till att han blir av med en kroppsdel – ett sätt att dra in mer pengar – sticker han. Han får hela klanen efter sig. Inte blir det bättre av att han råkar hitta ett lik. Zola och hans gäng får med sig flera kriminella i Köpenhamn i jakten på Marco. Och så småningom sällar sig polisen till jägarna, på sätt och vis…

Rafflande och spännande är jakten på Marco, som gått i gatans skola och lärt sig hur man undslipper förföljare. Men boken innehåller också mycket grymhet och råhet och framför allt, brist på respekt för människoliv.

Det här är en riktigt bra bok och den får förstås högsta Toffelomdöme.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

En titt med nya ögon på en Miss Marple-film.


Igår kväll
visade Sjuan Miss Marple: Varför frågade de inte Evans? (2008). Jag bänkade mig som vanligt – och insåg att jag hade sett filmen tidigare. Jag har till och med bloggat om den, för över fyra år sen. Då tyckte jag att den var mest snurrig, men vad tyckte jag nu, fyra år senare???

Miss Marple

Varför frågade de inte Evans, kan man undra…


Det är fortfarande
ett väldigt springande i den här filmen. Filmen är nästan som en teaterfars. Folk kommer och går, nej springer, in och ut i dramat. I centrum står familjen Savage – och naturligtvis gamla kärleksförbindelser som påverkar framtida val. Men det hela börjar med att en ung man hittar en döende, lite äldre man på en klippavsats. Den döende mannens sista ord är just:

Varför frågade de inte Evans?

Den unge mannen och en kvinnlig bekant börjar nysta i fallet. Miss Marple nystar hon med, inte bara med sin stickning. (Jag undrar vad det är hon stickar på hela tiden…) Och som vanligt går det som det går – fallet blir löst och såväl mördare som motiv avslöjas i slutet.

Den här filmen kan tyckas farsartad på grund av allt spring in och ut som skådespelarna ägnar sig åt. Till och med butlern… Men filmen är ovanlig också för att den är mer blodig än andra filmer. Och den avslutas med… ska vi säga… ett litet gisslandrama. Utöver detta förekommer en intressant lek med könsroller.

Det sammanlagda Toffelbetyget blir medel. För filmen är väldigt rörig.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan beskriver hur hon och Fästmön TRODDE att de besökte ett boksläpp, men i själva verket hamnade på… ett väckelsemöte…


Jaa, jag gick över en timme tidigare
från jobbet idag. Jag hade min presentation efter lunch och den blev inte alls som jag hade tänkt mig. En person blev till exempel synnerligen upprörd, medan andra personer blev… berörda och en och annan förblev oberörd. Allt detta var bra! Men nog om mitt triviala, dagens höjdpunkt, på självaste Världsbokdagen, var ju Boksläppet!

Anna och jag strålade samman i Saluhallen. Där var vi nästan ensamma – förutom de som jobbade där. Hur går de runt, affärerna, kan man undra…

 Fönster
I väntan på att klockan skulle bli 16.


Där väntade vi på att uret skulle bli 16
tillsammans med en söt, men snorig äldre herre. Den äldre mannen köpte kaffe och kaka. Sen packade han upp en laptop, tryckte i ett usb-minne och tog fram sin mobil.  Det trodde vi inte!

Vi hälsades välkomna på Upplandsmuseet av Magnus söta fru och därpå herr Författaren själv. Sen började det. Väckelsemötet! Jaa, det är sant!

Pastorn hälsar församlingen välkommen
Pastor Alkarp hälsar församlingen välkommen.


Församlingen fyllde hörsalen kapellet
och pastor Alkarp kunde börja sin påskberättelse. En berättelse med helt andra aktörer än Pontius Pilatus, Judas och Jesus Kristus. Det var nassar, poliser och en och annan flicka i Magnus Alkarps Fyra dagar i april.

Stenkastare
”Den som är utan synd, kaste första stenen…”


Just de här frejdiga flickorna,
som vi för övrigt fick se både på stillbild och film, var minsann inte utan synd/skuld. Men några stenar hittade de inte, för dessa hade bortransporterats! De batongförsedda poliserna spelade en annan prominent roll i dramat.

Öppna armar
Batongens längd?


Magnus berättade initierat och spännande
om de där fyra påskdagarna i april. Några dagar som vi kanske borde studera mer lite till mans. Sen kan vi diskutera både den ena och den andra trosuppfattningen som existerar än idag.  För främlingsfientlighet finns ju fortfarande, liksom…

Frid vare med eder
”Frid varde med eder…” Men polisen var allt annat än fridsam påsken 1943.


Varken författaren eller jag
vill avslöja mer om bokens handling. Den som vill veta mer får köpa den, kort sagt. Själv väntar jag på ett recensionsexemplar, fräck som jag är. Dagens föredrag var dock en riktig… uppväckelse, helt värdig de påskdagar det skildrade.

Ljusets furste
Ljusets furste, Magnus Alkarp, berättar en historia som fortfarande är aktuell.


Aprilvädret mötte oss när vi kom ut med sol, för att strax gå över i regn.

Domkyrkotornen i motljusDomkyrkotornen övervakade oss.


Vi passade på att kolla vattenståndet
och fallet vid museet. Det var… rejält… Och på andra sidan stod nån och vinkade som en galning! (Jag skäms för att jag ser så illa…)

Vattenfall o Is ben
Vattenfallet och vinkande Ingrids ben.


Vi traskade mot bilen,
nöjda med uppväckelsen. Och jag var glad att Anna äntligen fick träffa några från min lilla släkt. (Vi träffade sonen också, dottern var hemma med sjuk häst.)

Fönster med galler
Ett gallerförsett fönster vid restaurang Domtrappkällaren. Fönstret har ingenting med innehållet i inlägget att göra mer än att vi passerade det på väg till bilen.


Med magar bara lite fyllda
med salta pinnar och bubbelvatten styrde vi kosan till Tokerian där vi inhandlade middag.

fikarasten
Dags för en sån nu???


Jag har fått ett grönt paket
från vännen FEM, men jag ska göra allt för att hålla fingrarna i styr så jag inte sliter upp det förrän en av de där fyra dagarnas datum i Magnus bok infaller… Det blir svårt att låta bli. Jag tror att hon har stickat nåt. Fast samtidigt är innehållet inte direkt mjukt…

Har du blivit uppväckt idag eller vad har du hållit på med? Rita och berätta, vet jag!


Livet är kort.

Read Full Post »

Äntligen fick UnderCover knäcka den förra gåtan. För ja, det var mina nya, fina vantar som Iréne har stickat.

Nu kommer kvällens sista bildgåta och den är så svår, så svår, så svår.

Bildgåta #4 2013
Den här du, med socker på!


Skrattar bäst som skrattar sist,
den här tar du aldrig. Och nu vill jag ha… choklad av vinnaren! Eller champagne!


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår kväll var det bara så fruktansvärt med andningen och så, men idag har det varit lite lättare. Jag är övertygad om att jag har sträckt mig på vänster sida. Muskler som aldrig har jobbat förut tycks få slita häcken av sig, så att säga. Klart det gör ont! I själva operationssåret har jag inte så mycket ont mer än att det stränar och fortfarande är ömt. Och det är ju inte så skönt att hosta och nysa, till exempel.

Fördelarna väger emellertid över! Att få sova hela nätterna är guld värt! Den som vet hur det är att vakna flera gånger per natt för att gå på toa vet precis hur det är. Det slipper jag nu. Jag är… fri! 

För att förbättra andningen har jag blåst i min pip idag. Dessutom har jag stått vid strykbrädan. Att stå är nämligen bra för då får lungorna i sig rejält med syre – om man andas, vill säga. Jag strök två plagg åt gången och kollapsade, strök två och kollapsade. Så där höll jag på till klockan 13.

Jag har legat i kökssoffan och glott på min fina adventsstjärna, jag har försökt hitta en bekväm viloställning på gästsängen och i fåtöljen. Ingetdera dög. Till sist fick det bli sängen på eftermiddagen, för då var jag så slut och hade så ont. Somnade och sov en timma.

adventsstjärna

Jag har legat och glott på adventsstjärnan i köket.


Frukosten blev sedvanlig
yoghurt med Djuröblåbär, middagen ett glas nyponsoppa, en knäckemacka och två crackers. Det är bättre att få i sig lite grann än ingenting alls.

Vid 16-tiden plingade ett blombud på. Jag fick en underbart djupröd julstjärna från Mamma-Kusinen B med man! Så gulligt!

julstjärna

En vacker julstjärna.


Jag har varit i förrådet
 (ligger utanför min ytterdörr, jag behöver inte gå ner för trappan) och klättrat rivit fram en ytterkruka. Hade inte så många fina, men nu tronar den vackra blomman på matsalsbordet i vardagsrummet.

Vid 17-tiden kom Fästmön som har jobbat lång dag idag, stackarn, ända från 7.30 – 16.30. Och sen har hon sprutpasset hos mig! Hon sticker riktigt bra, idag var det rumpan som fick känna av nålen. Låren är fulla av fula stickmärken, men snart är det över!

Anna

Anna, sticker som ett bi!


Anna tog med sig dagens post upp.
Det var tre julkort – från Irene, Kia och FEM och Antti. Sen hade Anna med sig ett i väskan från Elias O., handtextat och fint. Jag blev jätteglad!

Julkort

Dagens julkortsskörd. Kortet från Elias O. längst fram.


Jag har tragglat lite
i min bok på gång och kommit en bit på vägen. Men det verkar vara en evighetsbok. Eller rättare sagt är det väl jag som är seg och inte orkar läsa.

Laglöst land

En evighetsbok?


Det har bara blivit lite Wordfeud idag.
Jag fick starta om routern på förmiddagen för den hade hängt sig, men sen kom det trådlösa igång. Känns ju lite för svajigt än så länge för att säga upp linan…

I kväll ska jag glo på tredje och sista delen av Morden i Sandhamn: Säsong två. Jag hade så ont igår kväll så jag vet inte om jag kommer ihåg vad som hände. I kväll hoppas jag att jag kan fokusera bättre.

Vad har du gjort idag dårå??? Berätta nåt om världen utanför!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Usch, det börjar bli kallt på riktigt! Jag har inget emot hösten med alla vackra färger och mökret – ja, jag gillar mörkret rätt mycket för då har man liksom rätt att sitta inne och kura vid tända ljus, med en bok i ena handen, en chokladask i den andra. Men jag gillar inte kylan! Ett skäl till det är att jag har svårt att ha andra skor än mina tunna gympadojor just nu på grund av hälen. Och på grund av aliens intåg har jag svårt att få plats i en varmare jacka än nån av mina luvatröjor. Idag grävde jag fram en skitful, tjockis-svart, förstås, gammal fodrad fleecejacka. Jag får plats med en luvatröja under den, till och med. Det funkar hyfsat men är inte snyggt. Och det är ju lite synd, det, eftersom jag är sååå intresserad av snygga kläder. SKOJAR!!!

Här vilar mitt senaste klädinköp, pumatröjan, tillsammans med ormen jag har stickat själv, ovanpå leopardfilten. Var det nån som trodde att jag inte var djurvän???


Igår kväll blev det väldigt kallt.
Jag åkte och hämtade Fästmön från jobbet klockan 21 och körde hem henne eftersom hon var så himla hostig. Och kall, fuktig luft gör hostan värre. Vad hände? Jorå, jag började hackhosta själv. Skitirriterande. Vaknade mitt i natten och hostade som 17. Sen nös jag lite också, för säkerhets skull. Förkylningen är väl annars den minsta av mina bekymmer och krämpor, men den verkar vara den envisaste.

Hälen gör också ont idag, gissningsvis för att jag promenerade till Thaistället tur och retur igår för lunch. Det räcker med såna korta sträckor för att den ska börja värka djävulusiskt. Tyvärr har Nål-Janne inte tid att leka voodoo med mig i nästa vecka. Jag får vänta ända till den 23 oktober på lite smärtlindring. Ja, ja, jag får väl göra mina övningar och försöka gå så lite som möjligt. (Inte så lätt…)

Dagens jobbagenda innehåller pyssel med intranätet samt att kolla upp en idé kring postrar som en av våra forskare fick. Roligt när saker inte alltid handlar om webben, tycker jag! Och så ska jag visa en av mina favoriter på institution 2 hur man lägger in kalendarieuppgifter. Det är ju väldigt praktiskt om folk lär sig det, för detta är en sån uppgift som tar lite tid – alla sidor ska ju skapas i två versioner, en svensk och en engelsk.

Den här kalenderflickan behöver man inte lägga in nåt i, man bara drar av en lapp för varje dag. Flickan kommer från farmors hem och visst ser hon lite rysk ut?


I kväll blir det lite städning hemma.
Badrummet och duschrummet/toan behöver skuras. Men dammning och dammsugning av resten av mitt hem sparar jag till lördag. Största hushållsproblemet just nu är vad jag ska hitta på till middag i morgon när Anna kommer. Vi har båda jobbat en hel vecka och är aströtta. Anna ska dessutom jobba helg. Så det får bli nånting som går snabbt och lätt, typ… räkor och vitt vin, kanske..?

Jag läser Anna Janssons senaste bok och såg igår ett roligt uttryck som anspelar på ett annat (Rippe vet säkert vilket):

Management by perkele!

Det tyckte jag var lysande!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett riktigt oväder är det just nu i Uppsala! Regnet fullkomligt vräker ner och jag har nog hört några enstaka mullranden också. Men nyss hörde jag även ett utryckningsfordon som slutade tuta i närheten medan en helikopter cirkulerade i luften. Undras vad som kan ha hänt…

Det regnar så bilden blev oskarp.


Hemkommen från Himlen
vek jag o-rolig lakanstvätt när jag kom hem. Det är vid såna tillfällen man önskar att man hade tolv armar. Tolv stycken ap-armar. Men det fick lov att gå med två sedvanliga lemmar.

Mamma hade ringt, så jag ringde upp henne. Även där hade det varit oväder och åska. Mamma berättade stolt att hon hade ringt hyresvärden angående grannarna som tycker att det är OK att hänga blöta mattor över balkongräcket, mattor som droppar och som lämnar otrevliga spår som klippta naglar efter sig på mammas balkong. Jag försökte prata med dem när jag var hemma, men tyvärr kunde vi inte kommunicera på nåt språk – jag kan svenska, engelska, tyska, franska, latin, lite finska, lite bosniska, lite tigrinja, lite spanska och lite teckenspråk. Vilket deras hemspråk var är jag osäker på. Hur som helst, hyresvärden var mest snorkig mot mamma och undrade hur de skulle kunna ha en dialog med grannen om inte mamma och jag klarade det.

Ja, det enklaste vore väl genom tolk!

tyckte mamma, men se det har man visst inte hört talas om hos mammas hyresvärd.

En god stund ägnade jag sen åt att förbereda några inlägg och tidsinställa dem för publicering i veckan. Ja, det blir ju så när jag inte hinner skriva lika mycket eftersom jag jobbar numera. Och jag tänker inte sluta blogga, jag har fått så många varma och goa signaler på att att min blogg är uppskattad. Sen får den som inte tycker om min blogg göra det. Men man är ju inte på nåt sätt tvingad att läsa här.

Igår var Fästmön iväg tillsammans med ett av ”barnen”. Bland annat köpte de, på mitt uppdrag, ett jättefint kast! Jag har ju två små falska kast från en möbeljätte, men det här var ett äkta. Endast 300 spänn kostade det och det har färdig upphängningsanordning och allt. Nu gäller det bara för mig att klura ut var jag ska ha det. Jag ska ju gå och titta på tavlor på lördag, så jag får nog vänta med att sätta upp kastet på väggen.

Min orm gillar också kastet! Ormen är för övrigt den berömda orm jag lärde mig att sticka på – fast jag kunde ju inte sluta. Det var därför det blev en orm.


Det var inte bara ett kast
jag fick med mig från Himlen. Anna skickade med mig två stora bitar som var kvar från min plåthalva av gårdagens hemgjorda pizza. Jag har just tryckt i mig en bit efter att ha förberett skrivbordslunch i matlåda till i morgon. I morgon ska jag nämligen delta i ett webinar vid datorn över lunch och då får man smulor i tangentbordet. Men äta nåt måste man!

Innan jag åkte från Himlen var vi och storhandlade. Anna har hela familjen hos sig i veckan och då går det åt mat. Jag passade också på att handla bröd, yoghurt och lite sånt. Och jag blev såå lycklig när jag hittade denna, som jag hoppas är lika god som Vintervit, en choklad som lanserades av samma företag för ett par vintrar sedan, men som sen togs bort ur sortimentet, tyvärr!

Recension av denna kommer!


Regnet det bara öser ner
och jag ska sätta mig i fåtöljen och läsa Eld. Det går i en rasande fart, för det är en jättespännande bok. I morgon efter jobbet ska jag klippa mina ynkliga testar och sen ska jag träffa en av mina jättegoa blogg-läsare!


Livet är kort.

Read Full Post »

Tänk så fort det går att komma in i vardagen igen! Och så jag älskar den vardag jag har just nu, den som ersatte ett torftligt liv där jag var ömsom klängranka på Fästmön, ömsom ensamvarg med hårt stickad offerkofta (jag har väl berättat att jag kan sticka, men inte avsluta en stickning?..) Men jag ska erkänna, att jag kände mig lite som Bambi på hal is – eller som första skoldagen – när jag skulle börja jobba igen i måndags efter fyra veckors ledighet.

Bambi ville inte låta sig fotas, så håll tillgodo med denna harskrank som till viss del också påminner om mig själv i måndags.


Igår var det mest miljoner mejl
att gå igenom. En del skulle besvaras, andra åtgärdas och några personer kontaktas för att boka in möten. Och så lite publicering både på webb och intranät. Det har emellertid gått bra och jag får mycket gjort, trots att jag känner mig lite vilsen igen. Inte har jag glömt HUR man GÖR saker och ting heller och idag lärde jag mig HUR man gör en viss sak, mycket nyttigt! Jag gillar att tro att jag är utvecklingsbar…

Trevlig arbetslunch blev det idag också. Jag gillar att träffa kollegor enskilt ibland, man kommer varandra närmare på det sättet. Nu menar jag inte att man ska bli bästis och bundis med ”alla”, men det är bra att skapa relationer som är lediga och lite informella – samtidigt som man visar att man också kan vara professionell nog att vara formell när det behövs. Om detta tänkte jag bland annat svamla när vi har institutionsdag i slutet av nästa månad. För ämnet för den är… kommunikation…

Glädjande nog har min onda häl känts bättre idag. Om det är den diagnos jag har ställt bör den självläka på mellan sex och nio månader. Det har nu gått cirka fyra månader. Vågar jag hoppas? Övriga krämpor är som tidigare och jag vill inte skriva om dem.

Värmen tycks ha kommit tillbaka, men inne på jobbet har vi AC, så där är svalt och skönt. Dammarna på framsidan lockar inte heller till att ta nåt dopp… Snacka om sunkigt vatten…

Sunkigt!


Efter jobbet var jag på Tokerian
och inhandlade sedvanlig TV-tidning samt bytte in min Triss-vinst mot två nya lotter. Dessa ligger just nu till sig tillsammans med lott nummer två från i söndags. Inalles tre trisslotter, alltså. Tänk om jag vinner…

I kväll har jag tvättat en maskin tjockis-svart och betalat några räkningar. Jag har också beställt en hög böcker. Böcker är dyrt även om Bokus har bra priser och förmåner för den som är medlem, men jag tycker att jag kan unna mig just nu. Det var en lång period av mitt liv när jag inte tyckte att jag kunde unna mig – dels för att jag inte hade råd, dels för att jag inte var värd det. Och faktum är att jag skäms fortfarande när jag köper saker. Som att jag inte var just värd att få…

Just när jag skulle sätta mig och skriva ett inlägg om senaste boken jag har läst ringde mamma. Idag lät hon mycket piggare och klarare och det var skönt att höra.

Och… ja just det… Jag har lagat mat även i kväll… Under osten låg makrill, ovanpå pizzakrydda. Värsta Kock-Tofflan, eller hur?!

Jajamens, varma mackor till middag.


Nu hoppas jag
strax få höra Annas röst genom telefonen. Tvätten är hängd och tystnaden har lägrat sig över New Village. Det är vardagskväll, skit på TV och jag har börjat på en ny bok…


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår var det 357 par som drop-in-gifte sig på Skansen i Stockholm. Var vi ett av dem? Kolla nedan får du se!!!

Jag tog bussen in till stan. Ensam. Det gick bra, jag hade min bok med mig och blev bara lite irriterad på ett gäng unga killar som satte sig på olika ställen i bussen och skrek åt varandra. Som för att tala om

Här finns vi och vi kan låta högt!

Barnsligt. Fästmön åkte från jobbet. Medan jag inväntade henne glodde jag på begagnade DVD-filmer. Plötsligt stod hon bakom mig…

Vi hade inte många ärenden på stan, men skor skulle Elias få och det hittade vi. Sen kikade vi på lite kläder till oss själva också. Den här übersnigga pajaskostymen fastnade jag för, som du säkert förstår:

Übersnigg pajaskostym, nåt att gifta sig i?


Anna, däremot,
fick syn på den vackraste huvudbonaden i hela världen.

Anna står upp för Sverige i sin brudkrona?


Vi sprang lite kors och tvärs
och äntligen blev det tillfälle för mig att använda glassogrammet jag hade fått av snälla Syster Dyster för nästan ett år sen… Det var bara veckor tills det skulle frysa inne. Det blev en härlig Magnum Mandel, TACK!

Glassogrammet från Syster Dyster var nästan ett år gammalt…


Det här med CCS fotcreme
tycks vara svårt. Endast ett apotek av tre för den, men till sist lyckades jag hitta den. Anna köpte en tub också. Och på väg till nästa rastställe passade jag på att inhandla en burk bodybutter också. Där har man tagit bort texten på locken och ersatt den med pictogram. Som om jag inte skulle begripa varken engelska eller franska. Hmpfff!.. 👿

Bodybutter med pictogram från Bodyshop samt fotcreme från CCS, inhandlat på apoteket Uplands Vapen.


Därpå styrde vi stegen
till min vän Greken på Storken för nu var vi kaffesugna. Och sugna på nåt litet till. Medan Anna stod och valde bland alla läckerbitar köade jag till toa. Vid ett bord intill träffade jag två gamla bekantingar som jag hälsade på. Det blev inte tredje gradens förhör, men väl 20 frågor. Svaren, gissar jag, levereras direkt till Uppsalas största skvallerkärring. Men det skiter jag i för jag har inget att dölja.

Vi fick plats på uteserveringen. Jag tog en bulle. Den var stor.

En stor bulle.


Anna tog en kolakaka
med såna där frön i som ser ut som torkade snorkråkor. Den var också stor. Vi delade på allt. Varje bullhalva blev ändå som två normalstora bullar…

Kaka och bulle – ska det fikas så ska det!


Vi strosade lite i stan,
men affärerna började vid det här laget stänga. Det blev en liten titt bland böckerna i bokstånden vid ån samt en tur in till en affär med svindyra designprylar. På båda ställena var det irriterande ungar som var i vägen. Funderade på om jag skulle ta upp ett annat handarbete än att sticka, eftersom jag fortfarande är osäker på hur man slutar

Broderi, kanske?


Vid det här laget hade jag jätteont
i min vänstra häl, så vi hasade upp till Åkanten där vi tog en vätskepaus. Där satt vi och försökte klura ut somligas släktförhållanden och jag förfasade mig över en tjock bak som knappt doldes av en kavaj. Inte sniggt.

Mörkerrädsla på Åkanten? Lamporna var tända fast det bara var eftermiddag.


Åkanten har stans mysigaste läge,
men tyvärr räcker det inte med mysigt läge och det goda rykte krogen en gång hade. En ung man fjantar runt i kavaj och låtsas vuxen. Som besökare känner man sig nästan som en unge när man vid ingången tvingas vänta på lov från kavajmannen att få sätta sig nånstans. Herregud, det är en uteservering, inte en Guide Michelin-restaurang! Ett annat sällskap fick för övrigt tillsägelse (!) om att barnen som var med inte fick äta sitt medhavda lördagsgodis eftersom detta inte var inköpt på stället. Maj gadd!!!

Nä… vi tog tåget till… Annso, av alla människor! Fast vi skulle till Gary. Eller vi var hos Gary men den lilla fågeln var utflugen på semester. I Annsos vård kände vi oss emellertid trygga och kunde äta upp det presentkort jag fick till födelsedagen av fakultetskollegorna! TACK, RARINGAR!

Vi tog tåget till… Annso. Fast Gary.


Vi hittade ett bord där storbilds-TV:n
tack och lov var skymd. Jag menar, hade vi velat se SPORT *får kräkreflexer* hade vi ju kunnat göra det hemma och inte på krogen. Medan vi studerade menyn tog vi var sin öl. Jag tog en flaska Sol med en limeklyfta i. Detta öl ska inte hällas upp i nåt glas utan halsas!

Sol på flaska ska halsas.


Anna avnjöt ett tjeckiskt öl
med en massa konsonanter i. Ja, inte i ölet i sig, alltså, utan i ölets namn.

Öl med många konsonanter.


Öllistan innehöll för övrigt
en mängd lustiga sorter som jag inte har hört talas om. Kolla bara!

Lustiga ölsorter.


Jag tänker inte besvära dig
med en massa matbilder den här gången, men jag kan säga att menyn var härligt somrig! Man fick välja vad man ville ha grillat – kött, fisk, vegetariskt. Därtill kunde få pommes frites samt en härlig buffé med potatissallader, pastasallader, grönsaker, såser med mera. Suveränt gott! Vi skippade pommesen och försåg oss av buffén till våra grillade kycklingfiléer. Vårt sällskap till maten blev självaste… Paul Newman!..

Newmans eget vin drack vi till maten.


När allt var uppätet
och urdrucket tackade vi för oss och sprang (!) till bussen hem. Så nej… Vi gifte oss INTE på Skansen igår.

Read Full Post »

Older Posts »