Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘oförmåga’

Ett inlägg om att kämpa på.


Som för det mesta
känns saker och ting bättre efter ett tag. Jag fick skriva av mig igår och må riktigt skit – för att sen repa mig och ta nya tag idag. Ja, du vet den där leksaksgubben med rund botten…

Gubbe m rund botten

Kan inte falla omkull hur många gånger man än petar på honom.


Men det handlar inte bara om
att få distans till jobbiga saker eller att få spy ur sig. Det handlar också om att få bekräftelse på att det faktiskt inte är jag som inte passar in utan andra.

Nu vill jag bara poängtera att jag verkligen inte gottar mig i andras eventuella oförmågor och tillkortakommanden. Det är bara det att jag är hjärtligt trött på att höra att det är mig det är fel på. Inte bara trött, rädd för. Jag fick höra det så mycket och ofta en gång i tiden.

Taggarna sitter kvar, trots att åren har gått. Men det är också det enda jag känner att jag aldrig kan förlåta. Aldrig. Och tro mig, jag har kämpat med förlåtelsen. Där misslyckas jag dock. Mitt fokus ligger på att komma vidare. Det går för det mesta bra. Det är väl så att jag är hyperkänslig i vissa avseenden. Eller att jag har gjort ödesdigra missbedömningar av människor och deras avsikter. Därför halkar jag lätt tillbaka ner i rädslans träsk.

Det går inte att säga att alla problem är lösta idag. Så enkelt är inte livet. Men jag har tagit lite andra vägar och det har gått bättre. Jag mår bättre, för jag gör framsteg och bra saker.

_____________________________

Men bakslag kommer ju alltid, som bekant. Ett idiotiskt bakslag är att jag tror att jag har fått hälsporre igen – fast i andra foten. Jag tror jag blir fullkomligt galen! Hälsporren i vänsterfoten fick jag dras med i ungefär ett år och sju månader. Vissa dagar hade jag så ont att jag nästan inte kunde gå, periodvis gick jag på kryckor och medicinerade. Men se hemma från jobbet var jag naturligtvis inte en dag för detta! Fast det gör väldigt ont. Och det enda som hjälper är att vila foten, inte belasta den. Lite svårt när det till exempel är högerfoten jag gasar med i bilen… Jag stretchar också, eftersom jag har extremt korta hälsenor. Inlägg finns i de skor jag använder. Har till och med norpat tillbaka inläggen jag gav till Fästmön eftersom de inte funkade i hennes jobbskor.

Skoinlägg

Skulle behöva flera par av dessa som är gjorda efter avgjutningar av mina fötter. Men nya kostar närmare 1 500 kronor paret eftersom ortopedkonsulten inte längre har avtal med inrättningen i fråga. 😦


Jag har stått och strukit
i princip sen jag kom hem. Det är inte bra. Då belastar jag onda foten. Att stå gör foten ondare än att gå. Men vad gör man när man har en gigantisk strykhög av t-shirtar, jeans, juldukar och gardiner som ska bytas i morgon kväll? Man biter ihop och stryker. Och ja, jag stryker för att fibrerna i kläderna och de andra grejorna lägger sig ner och blir mindre benägna att ta emot smuts samt för att jag inte vill gå omkring i skrynkliga plagg. Jag tycker att skrynkliga kläder är fult och ger ett ovårdat intryck. Sen hur du gör är upp till dig.

Nu har jag vilat foten en stund och ska ta några nya tag med järnet över brädan. Hoppas hinna slänga i mig en knäckemacka innan Antikrundan börjar klockan 20. Jag har nämligen laddat ner Den Berömda Och Rätt Nya Antikrundan-appen idag och tänkte testa den i kväll. Det mesta av programmet, som är från Visby, hinner jag se innan jag åker och hämtar hem min älskling från jobbet klockan 21.

Ska du glo på Antikrundan och har du testat appen??? Skriv gärna och berätta vad du tyckte om såväl program som app!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den Tofflianska gångna veckans bra prylar och mindre bra prylar.


Torsdag och jag sover troligtvis
när det här inlägget trycks ut. Men du som är vaken kanske läser vad jag tycker har varit kanonbra (höst) respektive inte fullt så bra (host) under veckan som gått. Det är inte svårare än så här:

Höst 


Host


Livet är kort.

Read Full Post »

Forskarna på Umeå universitet är flitiga och envisa. De har kommit fram till att vissa människor inte är allergiska utan lider av kemisk intolerans. Det handlar om en oförmåga att vänja sig vid lukter.

Tio procent av oss sägs lida av kemisk intolerans. Symtom på kemisk intolerans kan vara illamående, koncentrationssvårigheter och irritation i ögonen. Det är symtom som kan komma av vardagliga lukter som parfym, rengöringsmedel, cigarretter och sånt. Den som drabbas får gå igenom många tester, men får kanske inte nån diagnos ändå. Man tror alltså att man är allergisk, men doktorn hittar inte nåt man är allergisk eller överkänslig mot. Vilken tur att vi då har forskarna i Umeå som kan sätta namn på våra åkommor!

Kemisk intolerans…

visst låter det… avancerat och som ett riktigt gravt tillstånd..? Hur man ska behandla detta tillstånd har man emellertid inte kommit fram till än.

Men inte nog med denna fantastiska upptäckt… Andra Umeåforskare har studerat fetma och kommit fram till att det är på en höft man kan avgöra om man dör för tidigt eller inte av fetma.


Kolla magen… Och den här bilden har ett par år på nacken… Till somligas förtret lever jag vidare. Fästmön tog bilden.


De fantastiska forskarna i Umeå har kommit fram till
att den som har breda höfter och smal midja ligger bättre till vad gäller livslängd och dödsrisk än den som har smala höfter och högt midjemått. Det där höftfettet kan till och med skydda mot hjärt-kärlsjukdomar och diabetes.

Forskarna har studerat 8 000 personer… på Mauritius. Eh..?

Själv har jag tjocka höfter och högt midjemått. Mina höfter syns inte och min midja sitter i armhålorna, typ. Så man kan ju undra vad jag är för avart. Jag är emellertid inte från Mauritius. Och jag kan lika gärna dö i morgon som i kväll.

Read Full Post »

Idag är jag visst hopplös, men jag hittar bara fel hos andra. Själv är jag förstås felfri. 🙄 En annan människotyp som är fruktansvärt irriterande är

Megafonen.

Megafoner förekommer lika ofta bland båda könen. Kännetecknande för arten är deras oförmåga att tala i normal samtalston. Deras ton ligger flera decibel över alla andras.

Värsta sortens megafon är den mobiltalande avarten som utövar sitt gissel på allmänna kommunikationer. Den är hemsk! Ingenting är heligt eller hemligt för denna art, allt sprids vidare till dem som råkar befinna sig i närheten – utan hänsyn till om dessa vill höra eller inte. På en buss kan man liksom inte komma undan som åhörare…


Megafoner är gissel på bussar. 

Read Full Post »