Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘thaiställe’

Denna trista måndag har jag fått energiinjektioner av två synnerligen goda vänner. TACK båda! Ni vet själva vilka ni är utan att jag hänger ut er här.

Det har varit en seeeg dag. Folk på jobbet är mest inte på sina rum. Den externa konsulten jag jobbar gentemot i ett mallprojekt aviserade idag att h*n åker bort i typ tre veckor i övermorgon. Vi väntar båda lite mer underlag, jag mejlade om det i tisdags och idag ringde personen som ska förse mig med det. Stackars människa som har så mycket omkring sig att det tar två och en halv dag att läsa e-post!.. (Och detta är INTE ironiskt skrivet, utan jag MENAR det verkligen!)

kolaraid

En dag lika seg som Lillebrors bästa kolor.


Jag har i alla fall fått lite annat
smått och gott gjort, främst på webb och intranät. I morgon åker jag ända upp till högsta våningen för att jobba. Det känns bra, då vet jag att det inte blir nån asocial dag! Däremot måste jag åka hem lite tidigare, redan halv fyra, eftersom persiennmännen ringde idag och aviserade sin ankomst. Nu ska de inte byta hela vädringsfönstret i sovrummet, bara persiennen. Och det verkar ju logiskt. Detta innebär att jag väntar med att slänga upp mörkläggningsgardinerna till i morgon kväll. Så slipper persiennmännen trassla in sig.

Lunchade med ”Lisbeth” idag. Våra luncher blir allt mer seriösa – men det stör inte mig alls. Det känns bra att få ge och ta förtroenden – även om sånt som gäller den personliga tandhygienen. Då skrattade vi!

Jag har styrt om lunchen med Johan från i morgon till på onsdag. Det är bättre, för då serveras ju kycklingspett på Thaistället och jag är ju helt såld på dem, som bekant! Men jag ska även dit på fredag för att luncha med U – och på måndag för att luncha med M! Det är bra med luncher, för då kan man prata mer ostört. Det hinner man inte annars.

Nu börjar det snart bli dags att åka och hämta hem Fästmön från jobbet. Nope, hon får lift hem! Det var nog ett antal saker jag hade tänkt göra i kväll, men det kom viktigare saker emellan. Jobb, bland annat. Jorå, jag fick det där dekorelementet, slängde en bläng på det och sände det vidare.


Livet är kort.

Read Full Post »

Som vanligt en rolig och varierad arbetsdag när jag jobbar högst upp i huset! På senare delen av förmiddagen fick jag ta ett akutmöte som tack och lov avlöpte bra. På en kvart skrev jag ihop ett underlag till ledningsgruppen, som har sammanträde på torsdag. Och sen blev det lunch. Jag hade två herrar till bordet, H och S. Det blir alltid så spännande samtalsämnen då! Idag avhandlades Jesus, Hitler, arbetslöshet och mobbning på arbetsplatser. Ja, du ser ju själv. Här diskuteras inga recept av nåt slag – inte ens på mediciner.

På tal om mediciner har jag haft jävligt ont i ärret idag. Det har liksom dragit, spänt och bränt. På utsidan ser det helt normalt ut, inte ens direkt rött längre. Jag fattar inget.

Efter lunch var det dags för dagens andra möte. Innan dess träffade jag på Johan och H som roade sig med att släpa omkring på ett tungt skåp på en kärra. När jag frågade vem som skulle ha skåpet skrattade alla i församlingen – det var fler personer än Johan där – generat. Det var uppenbart att ingen visste vem som beställt upp skåpet. Johan och H fick därför ta ner det igen.

Jag passerade ett kontor på vars lilla memo-tavla M sökte kontakt. Kunde inte låta bli att fota!

M vill ha kontakt

Alla sätt att kommunicera är bra – utom de dåliga. Ibland får man inte tag i folk per telefon, mobil eller mejl…


Till eftermiddagsfikat
träffade jag två av mina spelmotståndare i cyberspace, Selma och Lammet. Jag hade redan listat ut att Lammet var Lammet (nicken är inte korrekta, så det är ingen idé att du söker dem!), men fick det ändå bekräftat. Och jäklar så Lammet klår mig i Ordjakten! Inte bra för image som BPO = Bäst På Ord. (Ironi, måste jag kanske påpeka!)

Idag gick jag från jobbet exakt klockan 16. Då hade jag rejält ont i ärret, men jag var ändå tvungen att svänga in till Tokerian för lite yoghurt, TV-tidning och snacks till helgen. Ja, min älskling kommer hit då och hon sa häromdan att hon var sugen på en viss typ av snacks. En påse är nu inhandlad. Dessutom köpte jag en påse  OSTOSTBÅGAR. Låter konstigt, men det var ostbågar med cheddarsmak… Trodde alla ostbågar smakade ost…

Estrella cheddarbågar

OSTOSTBÅGAR från Estrella.


Självklart är OSTOSTBÅGARNA
också till helgen och inte till i kväll! Nog för att jag är en gris, men snacks äter jag bara på vardagarna om jag inte har nåt annat ätbart hemma. (Där fick jag till det!)

Faktum är att jag ska ta mig ett par knäckemackor nu. Det blev en bakad potatis med skagenröra till lunch, vilket inte var så matigt, känner jag nu. Vidare borde jag ringa mamma och även tvätta håret. Just nu vet jag inte om jag orkar nåt av det…

I morgon är jag på nätverksträff för kommunikatörer hela förmiddagen. Sen tänker jag luncha på Thaistället – det serveras ju kycklingspett! Vanemänniska, eller..?

Vad äter du helst till lunch???


Livet är kort.

Read Full Post »

För att testa hälen i kombo med nya skolinläggen samt visa hur jävla envis jag är, trotsade jag skitvädret och tågade mot Thaistället på lunchen. Medvind dit, motvind hem. Jag var lika röd i fejan som locket på min smörgåsburk…

smörgåsburk med rött lock

Min smörgåsburk.

Tofflan 5 dec 2012

Tofflan den 5 december 2012.


Jag är emellertid fulare
än min smörgåsburk och ansiktsfärgen syns inte ordentligt på bilden ovan eftersom jag knäppte på mig själv.

Fast ful får man vara, men inte dum!

– det har min mamma alltid sagt. Och jag är stolt över att jag orkade gå, jag är glad att jag klarade att gå och jag tyckte att promenaden var frisk. (Andra skulle kalla mig dumdristig och säga att det inte var nån som helst njutning med promenaden.) Tofflan 1 – Hälen 0!


Livet är kort.

Read Full Post »

Jaa, frågan i rubriken ställer jag mig allt som oftast. Förmiddagen bara svischade förbi, men jag hann ändå att ta en fika med M och betrakta utsikten från korridorens kortsida.

Fotat genom fönstret, därav de bleksiktiga färgerna.


Vi kacklade lite
om osynliga människor, skyltar och webben, det sista = ett evighetsarbete. Vi satt i skitfula stolar som visserligen var lite orange i mönstret, men mest turkos. Samtidigt – väldigt bekväma! Man ska verkligen inte döma efter utseendet…

Skitful, men bekväm.


Textilkonsten på väggen
fick mig att fnissa lite. Så himla typiskt mitt jobb!

Typisk textil!


Och så jobbade jag lite,
förstås, före och efter. Klockan 11.15 loggade jag in för att lyssna på ett webinar om sociala medier och hur företag kan använda det i kommunikation med andra företag, så kallad B2B (B står för business; alla såna här termer ska tramsigt nog vara engelska).

Halv ett loggade jag ur och gick till Thaistället där jag hade lunchdejt med min Fästmö och hennes yngste. Vi åt alla kycklingspett, förstås, men somliga utan dess grädde på moset – jordnötssåsen! Morsade på I som var där med sin familj och lunchade också.

Anna och jag sippade på kaffe på maten en stund, medan unge herrn tog en nypa frisk luft. Sen var det dags att traska till busshållplatsen för mina lunchgäster och själv skulle jag tillbaka och jobba. Just nu handlar det nästan enbart om institution 1:s forskningssidor som jag går igenom, stramar upp och korrigerar. Men jag kan inte sitta för lång stund i taget för då tappar jag koncentrationen. Ska försöka avsluta ett ämnesområde innan jag åker hem idag. Då har jag bara ett kvar att gå igenom. Därefter ska ett sjunde område upprättas, men jag har inte fått nåt underlag till det än.

I kväll jobbar Anna till klockan 20. Sen åker jag och hämtar henne för fram till fredag morgon är hon hos mig. En rätt fnattig vecka, kan tyckas. Anna ville emellertid att unge herrn skulle få höstlov som ”alla andra” barn och då fick han vara hos henne under hennes lediga dagar. I morgon är det nog mormor och håller honom sällskap. Pusslande, minsann, men snart klarar han sig nog själv.

På fredag är det arbetstidsförkortning och jag har inte bestämt än om jag ska åka och jobba eller inte. Det skulle vara lite skönt att få vila hemma en extra dag. Jag känner mig riktigt slut.


Livet är kort. Och fikarasten är slut.

Read Full Post »

Idag är jag fröken. Ja, jag är ju ALLTID fröken sen jag skilde mig (jag vägrar att förbli fru, fast det sägs att det är en titel man har kvar även efter en skilsmässa), men låt oss säga att jag är fröken Fröken idag, dårå. På förmiddagen har jag försökt lära ut konsten att göra personliga hemsidor till sex elever (varav alla utom två är disputerade). Det känns alltid så märkligt – och fascinerande! – att stå framför en grupp intelligenta intellektuella och försöka dela med sig av sina egna enkla kunskaper. Såna grupper har ofta hårda krav och kommer med svåra frågor, men vanligen är personerna synnerligen ödmjuka. Dessutom är de motiverade och villiga att lära, vilket gör mitt jobb lätt.

Kjolen och brillorna lämnade jag hemma. Och förresten är jag blond, men jag vill verkligen ha en pekpinne!!!


Tyvärr hade två personer problem
med sina inloggningar, så de fick snegla över axeln på sina ”kursare”. Jag tror att det gick bra! Tiden gick fort och när vi skildes åt var det ett synnerligen motiverat gäng som genast ville börja jobba på sina respektive kammare. Och alldeles nyss har jag haft besök med kompletterande frågor. Det visar ytterligare att motivationen är hög och bådar gott.

Den här lilla utbildningen håller jag idag för institution 2, men även hugade vid institution 1 har fått förfrågan om de vill ha kurs. Där har man kommit lite längre vad gäller personliga hemsidor, fast behov av hjälp finns alltid ändå. Låt oss säga att jag kör på tills intresset har sinat ut på båda ställena och sen tar jag dem i hampan som inte vet hur man gör och visar dem. Vi ska nämligen alla ha personliga hemsidor på jobbet, eftersom vi och våra namn gör sökmotorerna heta.

Dagen går fort och när jag har mycket roligt att göra glömmer jag bort trista saker som smärta. Dessutom ska jag träffa en bloggvän efter jobbet i kväll. Jag har följt hennes blogg ett tag, inte så jättelänge, men sen i våras, ungefär. För det mesta tycks (blogg)vänner bo på annan ort, vanligen närmare Stockholm, men även på ställen som västkusten (”Baksidan”), Dalarna, Skåne och norra landet. Den här bloggvännen bor emellertid här i Uppsala. När man har träffat en bloggvän i verkligheten och tycke uppstår, kan man stryka förleden blogg- och bli bara vän. Om vännen då finns i samma stad blir det liksom lite extra roligt!

Från bloggvänskap till ”bara” vänskap kan det bli när man har träffats i verkliga livet.


Nu hoppas jag bara
att orken räcker till kvällen, men som sagt, när man gör nåt roligt (jobbar här) och ska göra nåt roligt efter det (träffa en bloggvän) brukar det funka av bara farten. Hälen har hållit för en promenad Thaistället tur och retur, men den trilskades först. Vi får hoppas att det där som känns som en kniv som körts rakt upp har bedövat hälen. I annat fall hotar jag eländet så gott som varje dag med amputation.

Stor KRAM till vännen KL som bryr sig om via små meddelanden! Det betyder mycket – även om jag känner mig asocial i vissa lägen (det är inte personligt).


Livet är kort!

Read Full Post »

Usch, det börjar bli kallt på riktigt! Jag har inget emot hösten med alla vackra färger och mökret – ja, jag gillar mörkret rätt mycket för då har man liksom rätt att sitta inne och kura vid tända ljus, med en bok i ena handen, en chokladask i den andra. Men jag gillar inte kylan! Ett skäl till det är att jag har svårt att ha andra skor än mina tunna gympadojor just nu på grund av hälen. Och på grund av aliens intåg har jag svårt att få plats i en varmare jacka än nån av mina luvatröjor. Idag grävde jag fram en skitful, tjockis-svart, förstås, gammal fodrad fleecejacka. Jag får plats med en luvatröja under den, till och med. Det funkar hyfsat men är inte snyggt. Och det är ju lite synd, det, eftersom jag är sååå intresserad av snygga kläder. SKOJAR!!!

Här vilar mitt senaste klädinköp, pumatröjan, tillsammans med ormen jag har stickat själv, ovanpå leopardfilten. Var det nån som trodde att jag inte var djurvän???


Igår kväll blev det väldigt kallt.
Jag åkte och hämtade Fästmön från jobbet klockan 21 och körde hem henne eftersom hon var så himla hostig. Och kall, fuktig luft gör hostan värre. Vad hände? Jorå, jag började hackhosta själv. Skitirriterande. Vaknade mitt i natten och hostade som 17. Sen nös jag lite också, för säkerhets skull. Förkylningen är väl annars den minsta av mina bekymmer och krämpor, men den verkar vara den envisaste.

Hälen gör också ont idag, gissningsvis för att jag promenerade till Thaistället tur och retur igår för lunch. Det räcker med såna korta sträckor för att den ska börja värka djävulusiskt. Tyvärr har Nål-Janne inte tid att leka voodoo med mig i nästa vecka. Jag får vänta ända till den 23 oktober på lite smärtlindring. Ja, ja, jag får väl göra mina övningar och försöka gå så lite som möjligt. (Inte så lätt…)

Dagens jobbagenda innehåller pyssel med intranätet samt att kolla upp en idé kring postrar som en av våra forskare fick. Roligt när saker inte alltid handlar om webben, tycker jag! Och så ska jag visa en av mina favoriter på institution 2 hur man lägger in kalendarieuppgifter. Det är ju väldigt praktiskt om folk lär sig det, för detta är en sån uppgift som tar lite tid – alla sidor ska ju skapas i två versioner, en svensk och en engelsk.

Den här kalenderflickan behöver man inte lägga in nåt i, man bara drar av en lapp för varje dag. Flickan kommer från farmors hem och visst ser hon lite rysk ut?


I kväll blir det lite städning hemma.
Badrummet och duschrummet/toan behöver skuras. Men dammning och dammsugning av resten av mitt hem sparar jag till lördag. Största hushållsproblemet just nu är vad jag ska hitta på till middag i morgon när Anna kommer. Vi har båda jobbat en hel vecka och är aströtta. Anna ska dessutom jobba helg. Så det får bli nånting som går snabbt och lätt, typ… räkor och vitt vin, kanske..?

Jag läser Anna Janssons senaste bok och såg igår ett roligt uttryck som anspelar på ett annat (Rippe vet säkert vilket):

Management by perkele!

Det tyckte jag var lysande!


Livet är kort.

Read Full Post »

Jaa, det blev blått igen! På himlen. Bara för att jag var ute och promenerade haltade till och från Thaistället på lunchen. (Hälen ondare än nånsin, så jag får nog ringa mottagningen.) Jag hade varm luvatröja, tjockis-svart, förstås, på mig, men inga solbrillor. Om jag går i solen utan solbrillor får jag huvudvärk. Bara att vänta på det igen nu då. USCH vad jag gnäller idag!

Blått igen…


Nu är det så
att jag ska vara glad, egentligen – och det är jag! Skit i onda hälar, aliens och annat bjäfs. Jag har fått ett muntligt löfte om att åtminstone få jobba kvar till årsskiftet. Trots att jag alltid vill ha svart på vitt att den typen av löften stämmer, känns det ändå som om detta gör det. Jag har nämligen fått ett antal nya arbetsuppgifter som löper en bra bit in i framtiden. Det handlar om webben och det handlar om information om forskning som ska ses över, först språkligt, därefter utseendemässigt. Det började på nåt sätt på institution nummer två och kom tillbaka till institution nummer ett… Men det är kul att få ordning och reda!

I morgon lär större delen av dan gå åt till att dra upp ramarna för institutionsdagen. Det känns också väldigt kul att ledningsgruppen köpte min idé kring detta! Genom att alla deltar och bidrar i olika grupper får vi garanterat bra acceptans och det blir lättare att genomföra saker och ting. Och om jag vore medarbetare och forskare skulle jag tycka att det var både viktigt och kul att jag får vara med och påverka och bestämma var/när/hur min forskning ska kommuniceras.

Det är verkligen så att jag är glad över att få jobba här, i den här stimulerande miljön, mitt bland alla engagerade och duktiga människor, unga som gamla! Jag är tacksam att jag får vara med om det och tacksam att jag får tillhöra en grupp igen, att jag har fått en social tillhörighet. Jag trodde inte att jag skulle sakna eller bry mig om det, för jag har lärt mig att inte ha några större problem med att vara ensam om dagarna. Men vissa dagar har varit som svarta hål, spelar ingen roll hur mycket jag fyllde dem…


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag blev det en sista jobblunch – på ett tag. Det blev en snabbis, bestående av räksallad med extra oliver samt bröd till.

Räksallad till lunch. Med extra oliver…


Jag lunchade ensam idag.
Det är ovanligt – om jag inte har bråttom eller lunchar på thaistället. Blir det thaistället käkar jag helst i sällskap av min bok på gång. Snart har jag varit här i sex månader. Jag har gjort många nya bekantskaper, fått en del nya vänner. Men jag har också fått en riktig kompis på jobbet. En person som jag kan samtala lågt med om allt och ingenting. På jobbet. Tänk att jag kan få kompisar, jag som är så elak…

Elak i tanken var jag när jag lunchade idag:

  • irriterade mig på somligas typade beteende
  • stördes av en person som talade alldeles för högt och lät som Maud Olofsson
  • blev nyfiken på en person som lät som smyckesexperten i Antikrundan (men hoppas att det inte var han, för SvT vill ju ersätta alla experter som frilansar med… Anne Lundberg…)

Men värst av allt var inte det jag gjorde i tanken. Jag gjorde nåt i handling också. Jag gjorde FEL idag. JAG gjorde fel. Jag. Fel. Vad jag gjorde? Tja…

jag slängde brännbart bland matresterna och matresterna bland det brännbara

Dags för semester… (Det rimmar på matrester. Nästan, i alla fall.)

Read Full Post »

Dagen började mindre bra med ett härligt illamående efter frukost. Men hela frukosten – en skål mild lättyoghurt med nötmüsli, två muggar kaffe och en liten skvätt Pro Viva vinbär – stannade kvar! Det krävde sin kvinna till att behärska sig och betvinga kräkreflexerna men det gick! I helgen hittade jag för övrigt ett piller mot illamående i husapoteket. Stoppade ner några i min jobbväska och det gjorde uppenbarligen susen. Blotta vetskapen att de fanns där gjorde att jag aldrig behövde ta nåt.

Hittade några piller mot illamående i husapoteket.


Det blev en sen lunch idag,
för hur det var så ramlade jobben över mig. Jag tog min bok-på-gång och traskade iväg för att äta thaimat. Jag hade noga studerat matsedlarna på de tre närmaste matställena och kommit fram till att kyckling med svamp och grönsaker i kokosmjölk med ris var det snällaste för magen. På thaistället såg jag JK från förra arbetsplatsen och vi växlade några ord. När jag kommit till kaffet dök JV från nya arbetsplatsen upp och joinade mig. Det blev lite av en jobblunch, vilket var utmärkt. Men på fredag ska vi ses och prata mer, för då ska jag intervjua!

Eftermiddagen försvann i ett nafs. Det dök upp småjobb hela tiden och jag kan inte låta bli att ta tag i vissa saker som somliga bara släpper. För i en del sammanhang gillar jag inte att det småduttas här och var utan jag vill ha enhetlighet! (Grafiska polisen har talat.)

Jag mådde inte ett dugg illa efter lunchen, men jag kunde förstås inte äta upp. Det blev ungefär hälften av portionen. Bra nog, tycker jag. I kväll, däremot, har jag grävt i lördagsgodispåsen – jag har väl tröstätit för att den där jämrans Nurse Rached vann Fatous kaktävling. (Jag är övertygad om att dragningen var trickfilmad! 😦  ) Så nu mår jag illa, men nu får jag faktiskt skylla mig själv om jag spyr. Jag ville bara äta nåt lite gott… 😳

Två maskiner har jag snart tvättat, just nu tumlar några par jeans runt. Jag ska strax kollapsa i TV-fåtöljen och läsa en stund innan jag tittar på Maria Wern: Drömmar ur snö, den första delen av två som visas klockan 21 på TV4. Efter dessa två delar kommer ytterligare två, Må döden sova. Båda miniserierna är baserade på Anna Janssons böcker med samma titlar. Anna Jansson är en av min två högst rankade deckarförfattare – den andra är Karin Wahlberg. Vad gäller Anna Jansson är böckerna helt klart bättre än TV-serierna – en del böcker har jag redan sett som TV-serier. Men jag kan ju förstås inte låta bli att titta ändå!..

Read Full Post »

Närå, jag kämpar på. Det beror på att Fästmön lagar god och nyttig mat åt mig och förhoppningsvis att meducinen gör lite nytta. Men det klart att det står stilla lite just nu med de röda blodkropparna eftersom jag gör av med fler än jag kan producera. Jag känner mig lite, lite piggare. Inte mycket, men lite. Och det är ett steg i rätt riktning. Dessutom har jag sluppit den infernaliska värken. Den smärtan som jag fruktar mest av allt det onda. För jag förstår den inte och kan inte ”behandla” den. Nu är det emellertid snart dags för den första undersökning, men det dröjer ytterligare en och en halv vecka. Det är en måndagsmorgon och jag får varken äta eller dricka från midnatt. Jag ska ta mig in till stan, till Läkarhuset och bli undersökt klockan halv tio av docent Sven. Känner mig lugn och trygg med detta eftersom jag slipper Sjukstugan i Backen. Är det nåt ställe jag är rädd för så är det Sjukstugan! Att bli behandlad av den som indirekt har förstört ditt liv känns inte OK.

Så här sjuk blev jag sist jag var inlagd på Sjukstugan.


Idag är det fullt ös, medvetslös.
Bara att köra på och försöka klara av svängningarna och byta spår inför varje möte. Morgonen inleds med att sprida flyers om en intern fototävling – ja, jag deltar förstås och tänker ju vinna kameran som är första pris! (nåja…) Klockan tio har jag mitt andra avstämningsmöte med prefekten. Konstigt nog är jag mer nervös den här gången än den förra och första! Jag vill ju så gärna göra bra ifrån mig – för jag skulle så gärna vilja arbeta kvar här… Men nästa månad är det slut. Om det inte sker mirakel, förstås… Please pray for me, those of you who care!

Lunchen ser jag fram emot! Inte bara för att det blir kycklingspett i jordnötssås på thaistället utan för att jag ska träffa ”min” fakultetskommunikatör. L är så fantastiskt klok och det känns inte alls fel eller knäppt att nyttja L lite som en mentor, trots att jag nog är mer senior – både till åren och till yrkeserfarenheten – än L. Men jag har ju inte L:s bakgrund just här. Sen är det alltid, alltid spännande att diskutera kommunikationsfrågor med L, för L är som sagt fantastiskt klok.

Dagens lunch! Fast minus boken – jag har ju levande sällskap idag.


Efter lunch
blir det en intervju och klockan 15 får jag besök av M som ska hjälpa mig att få iväg ett pressmeddelande via vår pressförmedlingstjänst. Jag har bara gjort det två gånger och det är lite mickligt.

Anna börjar tidigare än vanligt idag, redan klockan 14. Hon jobbar ju en del administrativt och idag blir det två timmar datorjobb innan hon kliver ut på golvet och är undersköterska. Jag ska kolla ett par saker efter jobbet, kanske handla nånting. Det är ju inte bara jag i familjen som fyller år i april. Anna fyller 25, ungefär, cirka två veckor innan jag fyller 15. (Ja, ja, jag har dyskalkyli…)

Mamma ringde igår och mår inget vidare. Jag har lite svårt att räcka till för henne eftersom jag behöver alla krafter för egen del, men hon lyssnar inte på det örat. Den ena saken efter den andra kommer upp som jag ska ordna, fixa eller hjälpa henne med under påsken. Och visst ska jag försöka göra det! Men jag skulle också behöva vila och koppla av lite. Påsken är emellertid några veckor framåt i tiden och förhoppningsvis har meducinen gjort ännu mer verkan till dess så att jag är ännu piggare då.

Read Full Post »

Older Posts »