I serien om östgötska ord och uttryck har vi nu kommit fram till ett av språkets mest centrala ord: uschaaaan! Betoningen ligger på a:na, som uttalas aningen nasalt. Scheljudet i ordet är mer som en harkling långt bak i munnen, en sorts onomatopoetiskt spott-ord, typ ”tvi!”, alltså.
Uschaaaan! härstammar förstås från ordet usch och är en förlängd och utdragen form. Det betyder också mer eller värre än usch. Uschaaaan! kan översättas med ”fy så hemskt!” eller ”usch då!”, men betyder snarare mer åt hållet ”fy faan så fruktansvärt!”
Uschaaaan så daaant med ett sånt hål på strumpan!
Uschaaaan! används om företeelser och kan kombineras med så daaant, det vill säga Uschaan så daaant! Då är det riktigt illa. Det kan handla om nån som har gjort bort sig å det gruvligaste, vädret som är skitdåligt, nån som har klätt sig fult eller nån som har råkat illa ut rent allmänt. Kort sagt, ett mycket användbart ord!
Uschaaaan! finns också i de något mildare formerna Uschalingen! och Uschaliken! Dessa används när man vill uttrycka sig något finare än Uschaaaan!
Jag är nyss hemkommen från Willys, där jag såg vad som måste vara ärkekufen 😉
Hon stod och packade ned sina varor i kassar för brinnande livet, och jag vet inte om hon höll på och trasslade med kassörskan om något samtidigt.
Jag stod i kassan bredvid, och funderade på om jag skulle gå fram och hälsa. Men jag valde att stå kvar och irritera mig på ”min” kassörska istället. Hela kassalinjen måste ju ha bestått av sommarvikarier som gjorde sin första arbetsdag.
*ASG* Jag hade en läckande sillburk, men det var bara att gå in och hämta en ny, sa kassörskan. När jag frågade hur jag skulle bära mig åt då, i lite halvironisk ton eftersom jag hade fullt av opackade varor, erbjöd sig nån stackars sommarvikarie på 15 år att gå efter en ny burk. Så det var nog jag. Hade fullt sjå med allt detta (riktigt svettigt!), annars hade jag antecknat att häxa siktats i min rapport – se ovan!