Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mörda’

Ett tipsande inlägg.


 

argt bi3

En av sommarens plågor – för den som är rädd för brummande insekter.

Det börjar gå mot… sommar. Måndagen i Uppsala var solig och varm. Det tar en sekund så kommer även sommarplågorna fram, dessvärre. Vissa saker går tyvärr inte att freda sig mot. Till exempel får en mentalt blunda när en ser alla exponerade kroppsdelar som främlingar visar upp i offentliga miljöer, till exempel livsmedelsbutiker, utan blygsel. Värst är nog vuxna män som klär sig som småpojkar i kortbyxor och keps.

Inte heller kan vi undkomma röken och stanken av grillad gris när människor envisas med att laga mat utomhus utan hänsyn till KOL-patienter, överkänsliga eller veganer.

MEN… när små brummande insekter flyger in i våra hem genom alla öppna fönster… då kan vi faktiskt göra nåt! Dessutom behöver vi varken skada eller döda dem – vi kan rädda dem! Jag ska berätta hur. Och allt du behöver är…

Solkudde kort och glas


Jag är skiträdd för brummande insekter. 
För mig är de kanske sommarens värsta plåga, nakna lemmar och grisstank till trots. En gång flög det in en geting i mina shorts när jag satt HEMMA på ballen*, jag var inte i nån mataffär och visade upp mig. Tursamt nog för mig flög eländet ut igen. Men när jag har öppna fönster hemma flyger det in både randiga och orandiga brummande insekter och skrämmer mig.

Förr om åren har jag ryckt åt mig en tidning, jagat insekterna och ibland haft ihjäl dem. Men i år har jag använt mig av ett knep som jag kom på själv. Därmed inte sagt att andra inte har använt knepet före mig. Nu ska jag dela med mig. Så här gör du:

Ta ett vykort från en vän samt ett glas. (Jag använder ett kort från Karin som inte längre finns med oss här på jorden. Däremot är jag säker på att hon sitter på ett moln däruppe och tittar ner på mig och skrattar.) Sätt glaset över insekten när den tillfälligt parkerar sig på till exempel en fönsterruta. Skjut sen in kortet mellan rutan och glaset och ta bort dem från rutan. Kortet ska alltså fungera som lock på glaset. Gå sen till den öppna balledörren**, sträck ut handen genom dörröppningen, ta bort vykortet – och låt den brummande saken flyga sin kos. Den är fri och du är fri – tills nästa kommer, förstås. 

Hittills i år har jag ”räddat” fem getingar och två humlor – tidigare hade jag troligen mördat dem eller skrikit så deras hörsel tagit skada. Jag är mycket nöjd.


*ballen = balkongen

**balledörren = balkongdörren

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

RomarblodSnart ett år har Steven Saylors bok Romarblod stått i en av mina TBR-hyllor*. Men nu i maj månad har jag ju som bokmål att läsa böcker från loppis och second hand. Då plockade jag fram denna deckare, fådd i juni förra året på Återbruket, som utspelar sig i antikens Rom. Perfekt för en gammal latinare som petite (nåja…) moi!

I centrum för denna den första delen i en serie böcker står privatdetektiven Gordianus. Tiden är ungefär 80 f Kr och platsen Rom. Samtliga böcker i serien har nåt av Ciceros autentiska rättsfall som bas. Den här gången får Gordianus i uppdrag att hitta fakta i ett mål som där en man står anklagad för att ha mördat sin far. Cicero är den anklagades försvarsadvokat. Ju mer Gordianus gräver, desto märkligare saker kommer i dagen. Dessutom fruktar han för sitt liv…

Jag gillar den här boken där jag som läsare ledsagas genom ett stekhett – och rätt stinkande – Rom. Boken innehåller ganska många erotiska skildringar också, men sånt får mig ju bara att bli generad. Det här är en annorlunda deckare och jag blev sugen på att hitta resten av böckerna i serien!

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


*TBR-hyllor = hyllor med böcker ‘To Be Read’, som ska läsas, olästa

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

En vecka har gått. Det är onsdag och självklart missade jag inte kvällens avsnitt av När livet vänder. Den här serien visar mig i mina svartaste stunder att det finns både hopp och ljus, i alla fall för andra. Och kanske för mig också..? Tack Anja Kontor för detta!

Anja Kontor skärmdump från Svts webb

Anja Kontor möter i åtta avsnitt människor för vilka livet har vänt. (Bilden är en skärmdump från SvTs webbplats.)

 

Admir

Admir överlevde folkmordet i Srbrenica. Förra året identifierade han sin fars kvarlevor efter 20 år.

Admir var kvällens huvudperson. Som 17-åring överlevde han folkmordet i Srebrenica 1995 – ungefär 8 000 människor dog, främst muslimska män och pojkar. Admirs far, bror och farbror dödades, men deras kvarlevor kunde senare identifieras och plockas upp ur den massgrav där de dumpats. Admir identifierade sin pappa förra året och kunde begrava honom. Han blev rekommenderad att inte titta på pappans kvarlevor, men han ville se sin pappa en sista gång.

Det som hände i forna Jugoslavien är bland det mest fruktansvärda i modern tid. Jag har hört människor berätta om hur grannar plötsligt mördade varandra på grund av religionen – och ändå var ingen av dem starkt troende, än mindre utövade de sin religion.

Admir berättar hur familjen diskuterade om de skulle fly eller stanna kvar. Till sist delade de upp sig – kvinnorna för sig, männen för sig. Männen gick genom skogen. Admir kom ifrån sin pappa och sin bror. Han säger i programmet:

Man kan röra sig, men en halvtimme senare kan man vara död.

Så småningom kom Admir till Sverige. Hans prioriteringar är enkla:

  1. familjen
  2. hälsan
  3. jobbet

Admir har hittat ett nytt liv. Men han glömmer förstås aldrig sitt gamla. Och i hans hemland saknas fortfarande hundratals män.

Hvala, Admir, för att du berättade!

 

Missade du kvällens avsnitt? Då kan du titta här på SvT Play (avsnittet kan ses till den 6 maj 2016).

 

Vill du läsa mer om hur barn och unga upplevde kriget i Bosnien? Då rekommenderar jag min vän Anna Nilsson Spets trilogi, Hållplats Sverige, utgiven på Vombat förlag. Här kan du läsa om vad jag tyckte om hennes böcker:

Jag, Almina

Jag, Alma

Änglarnas tårar


Läs mera om När livet vänder:

När livet vänder: Johann

När livet vänder: Sara

När livet vänder: Niklas

När livet vänder: Paulina


Här kan du läsa om Fredrik och alla de andra människorna som var med i den förra säsongen.


Här kan du läsa min intervju med Anja Kontor i UppsalaNyheter
 
(Den ursprungliga texten uppdaterades i augusti 2014.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Anne Holt är en av mina favoritförfattare. I kväll var det premiär för Modus på TV4. Det är en svensk thrillerserie baserad på en av Anne Holts litterära karaktärer, Inger Johanne Vik. Totalt blir det åtta delar. Jag trodde att jag var alltför trött för att kunna titta och ta in, men icke!

Modus


Premiäravsnittet börjar med en bröllopsfest.
Inger Johanne Vik och hennes döttrar ska sova på hotell. Mitt i natten håller äldsta dottern Stina på att bli överkörd av en lastbil utanför hotellet. Det mamma inte vet är att den autistiska Stina har sett en man mörda en kvinna. Det är juletid och medan Inger Johanne Vik pyntar sitt hem får tittarna följa med hem till en kvinnlig präst. Ytterligare ett mord sker – av samma mördare. Men varför och vem är han?

Det är inte tu tal om att det här är spännande och riktigt bra! Inte blir serien sämre heller av den fantastiska rollistan. Melinda Kinnaman är lysande som Inger Johanne Vik, men övriga skådisar, som Henrik Norlén, Peter Jöback (!), Krister Henriksson, Cecilia Nilsson med flera gör inte heller bort sig.

Toffelomdömet blir det högsta. Den här serien ska jag definitivt följa!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

Taking livesIgår kväll flög vi hem från Fästmöns jobb för att se andra delen av 100 Code. Men lustigt nog följde en bra film på den, så vi satt uppe framför Kanal 5 alldeles för länge och såg Taking lives (2004).

Filmens story är ruggig, men ganska okomplicerad. Den franskkanadensiska polisen kallar in en FBI-profilerare för att hjälpa dem i jakten på en seriemördare. Mördaren är dock märklig så tillvida att han tar sina offers identiteter efter att han har mördat dem. Vi tittare får se alldeles från början när han som tonåring blir bekant med en annan tonåring som gett sig av hemifrån. När bussen får motorstopp bestämmer sig de två vännerna för att köpa en bil. Fast när den bilen sen får punktering och de stannar för att laga den… Då blir det… riktigt jävla otäckt, på ren svenska! Otäckt och kallblodigt.

Jag tycker att den här psykologiska thrillern är väldigt spännande och på flera ställen i filmen blir jag rädd. Mördarens identitet avslöjas inte förrän mot slutet, men filmen är inte slut med det. Det blir liksom ett extra slut, med en knorr. Angelina Jolie är förresten riktigt bra i rollen som profilerare – med drag från Saga i Bron

Toffelomdömet blir högt, för det här är bra och spännande.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om andras liv och mitt.


 

Moln mot blå himmel

Jag har alldeles nyss läst att pappan som mördade sin dotter har fått sitt livstidsstraff omvandlat till ett tidsbestämt straff. Örebro tingsrätt har ändrat livstid till 24 år. De personer detta handlar om är förstås Fadime och hennes pappa. Fadime sköts två gånger i huvudet i januari 2002 av sin pappa. Redan det första skottet var dödande. Hon hade tidigare också blivit misshandlad av pappan och sin bror. Under rättegången kom det fram att detta var ett så kallat hedersmord. Fadime hade vanhedrat sin familj genom att ha en svensk pojkvän.

Sedan Fadime sköts ihjäl har också brodern avlidit. Han sköts till döds av polisen i april förra året i samband med ett tumult här utanför huset intill mitt. Fadimes syster avled i november. Så när Örebro tingsrätt säger att det är låg återfallsrisk blir detta väldigt ironiskt för mig. Har pappan ens några fler barn att döda? Kanske det. Jag känner inte familjen, jag vet bara att den har drabbats hårt.

Pappan själv erkände först, senare i hovrätten förnekade han mordet och idag erkänner han igen att han har mördat sin dotter. Under tiden i fängelse har han gått i terapi och han säger att han är en ny människa som aldrig mer ska bruka våld mot sin familj, en familj han tänker att bo med när han blir fri.

Jag vill tro på förlåtelse. Men frågan är om det är möjligt och frågan är vad ett tidsbestämt straff för ett hedersmord ger för signaler till andra som tänker på detta sätt kring heder och vanheder.

 

Mamma

Lilla mamma, 80 bast. En kan inte tro’t, men bilden är från hennes födelsedag i somras…

I den lilla världen, bortom mord och död, men ändå… nära katastrof, har lilla mamma gjort en anmälan angående det som hände för ett par veckor sen. Jag är stolt över hennes mod. Själv tänkte hon på den som gjorde fel, oroade sig för att h*n skulle råka illa ut på grund av anmälan. Men vem var det som gjorde fel..? Jag tycker att det är viktigt att det som hände kommer fram så att det inte drabbar en person i sämre skick än min mamma. Det som hände, ja… Allt sånt borde få komma fram i ljuset, men handlar det om (halv)gamla icke-kändisar är det visst inte så intressant…

 

 

 

 

Jag har i alla fall en nyhet som är positiv för egen del: jag har gått vidare i en rekryteringsprocess och ska nu på en ”fysisk” intervju – den tidigare intervjun skedde per telefon. Företaget vill träffa mig direkt, utan att vänta på att jag intervjuas rekryteraren. Det låter som om mitt CV tilltalar dem. Och jag sträcker lite på mig – en stund. Sen måste jag sätta mig och läsa in ett och annat.

Jag lämnar dig med en rofylld bild av de två små, tagen i eftermiddags. De är tretton dar gamla…

Kattungarna 13 dar gamla

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

MonstretEn av mina gamla favoriter, Jonathan Kellermantittar fram ibland i bokhyllorna på loppisar och i secondhandaffärer. Den här författaren har gett ut ganska många böcker, men efter ett tag slutade de att översättas och ges ut i Sverige. Intressant nog skriver Jonathan Kellerman thrillers av mer psykologisk art – vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att han började sin yrkesbana som barnpsykolog. Huvudrollerna i hans böcker innehar psykologen Alex Delaware och hans vän polisen Milo Sturgis, som för övrigt också är bög.

I början av månaden fyndade jag Monstret (utgiven 2001 i Sverige) på Återbruket – för 2:50 kronor… Det kan ju knappast ens en smålänning tycka är dyrt, eller? 😉

Den här gången utreder Milo och Alex ganska vidriga mordfall. Det första är en en man som hittas itusågad i bagageutrymmet på en bil, det andra är en ung kvinnlig psykolog. Fallen har vissa likheter och det står inte på förrän Milo och Alex hittar gemensamma nämnare. De hamnar så småningom på Starkweathersjukhuset, ett ställe som härbärgerar de allra sjukaste mördarna. Men frågan är hur en intagen galning kan förutsäga mord som sker utanför sjukhuset…

Jag blir inte riktigt lika begeistrad den här gången i Jonathan Kellermans bok. Monstret blir bara en vidrig historia om sjuka seriemördare, människor som är så sjuka i huvudet och totalt utan förmåga för empati att de mördar sina familjer och vänner. Nja, bättre kan han, Jonathan Kellerman.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Äntligen är det nåt bra att glo på på TV på fredagskvällar. Fast typat nog sänder TV4 Tyst vittne nästan samtidigt som SvT 1 sänder Ett fall för Vera. Jag spelade in båda serierna på DVD-hårddisken och kikade vid andra tillfällen. I lördags var ett sånt tillfälle, idag var ett annat – till Veras favör.

Joe och Vera

Joe och Vera jagar en mördare som har ihjäl unga människor. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


I den här första långfilmslånga delen
av fyra består inledningsscenen av att kriminalkommissarien Vera Stanhope, med hjälp av en ung kollega, sprider sin fars aska i vattnet. Fadern har dött av ålder och naturliga orsaker, men Vera och hennes kollega kallas snart till en brottsplats där offret är en blott femtonårig yngling. Det verkar inte finnas några som helst skäl till varför han mördas. Snart sker ytterligare ett mord och Vera inser att fallen hänger samman på grund av mordsätt, mordplatsernas utseende och de brev båda offren har fått. Vera är en vresig typ och arbetsnarkoman, så ganska snart är hon mördaren på spåren. Slutet blir en ganska hetsig jakt för att finna mördaren innan h*n hinner ta livet av en tredje person. Mitt i jakten blir Veras kollega pappa för tredje gången också, för säkerhets skull.

Jag gillar Vera omgående! Hon påminner mycket om Frost och kanske är det därför serierna heter likadant på svenska, Ett fall för… – det är bara namnen som är utbytta. Lite fantasilöst, tycker jag, som däremot uppskattar Frosts engelska titel, A touch of Frost. Fast namnet på den engelska serien med Vera Stanhope heter å andra sidan kort och gott bara Vera där.

Annorlunda är hon, Vera. Hon är rund, troligen äldre än jag och väldigt bitsk i tonen. Vera är sitt jobb och utan det är hon en väldigt ensam människa. Kollegan Joe är nästan som en son för henne, men hon har väldigt svårt att visa känslor. Första delen är en bra blandning av spännande polisarbete och privatliv – där arbetet kommer i första hand.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om säsongsstarten av en TV-serie.


 

Äntligen är midsommar passerat så att Midsomer kan ta vid! Igår kväll gick säsongspremiären Morden i Midsomer, The Dagger Club. Falsksång ville varken Fästmön eller jag lyssna till, men att glo på en och en halv timmes fiktiv mordhistoria i ett lika fiktivt grevskap, det går an, det! Synd bara att det endast blir tre gånger till i sommar som SvT 1 visar detta.

Morden i Midsomer 2015

Morden i Midsomer hade säsongspremiär igår klockan 21 i SvT1. Det blir ytterligare tre avsnitt. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Det första som slår en 
är att det numera finns en Baby Barnaby. Äntligen har det lätt åldrade paret Barnaby fått en bebis. Kommissarien och hans fru är trötta av allt nattskrik, så när ett mord dyker upp verkar John nästan lättad. Som vanligt är modus operandi av det underliga slaget: en kvinna har mottagit ett paket med ett rouletthjul. På en bifogad lapp står det att hon absolut inte får sätta igång snurran – vilket hon förstås gör. Och då dör hon eftersom hon får en elchock. Det är deckarfestival och i samband med mordet, som strax blir ytterligare ett, stjäls ett dittills okänt manus till en deckare av en avliden författare. I en av hans böcker mördas två kvinnor – genom elchocker via ett roulettehjul…

Det allra bästa med det här långfilmslånga avsnittet är förstås att det till stor del utspelar sig i en bokhandel. Redan tidigt anar man irritation, avund och ilska bland deltagarna. Det blir lätt spännande, men mest underhållande. Och naturligtvis fångas mördaren till sist. Intrigen är inte särskilt komplicerad, men just denna brittiska polisserie förlåter jag för nästan vad som helst. Morden i Midsomer hör sommaren till, så är det bara. Och by the way, Sykes rules! (Det är hunden.)

Toffelomdömet blir medel. 

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om några män och en kvinna.


 

Jag hade tänkt skriva typ

dessa fantastiska män

eller nåt i den stilen i rubriken. Men grejen är att jag ju inte tycker att männen jag ska skriva om är särskilt fantastiska. Rubriken hade låtit ironisk vad gäller en del av männen.

pippiperuk

Orange Rödhåriga – är de marginaliserade och förringade i samhället?

MEN… Att rödhåriga är lite… speciella… har vi som haft närkontakt med dem fått erfara… bittert, för somliga. (Fast jag skulle snarare kalla dem orangehåriga och orange är ju, som bekant min favoritfärg. Därmed har jag avslöjat att jag har ett kluvet förhållande till orange.) Hur som helst, att just hårfärgen låg bakom planerna på att mörda två brittiska prinsar tycker jag låter helt sjukt! En brittisk rödhårig man planerade att mörda prins Charles och prins Willie… William – så att rödhårige prins Harry kunde bli kung. Skälet är att mordplaneraren känner sig marginaliserad och förringad av samhället som vit, rödhårig man. Samtidigt har han jämfört sig med Anders Behring Breivik… Mannen är nu åtalad för att ha förberett ett terrordåd. Hoppas han stoppas i finkan en lång stund.

En som däremot snart blir fri är den så kallade Hagamannen. Om två månader släpps han, men Umeå, där han härjade, har förbjudit honom att besöka staden och dess kranskommuner. Förbudet gäller hans första år i frihet. Enligt Västerbotten-kuriren anser Kriminalvården att risken är hög att Hagamannen begår sexualbrott igen. Och han släpps alltså fri i sommar… Det finns ju liksom andra kommuner än Umeå där han kan härja. Hur kan man släppa Hagamannen fri om risken är hög för återfall? Det övergår mitt förstånd! (För övrigt finns det en Hagaman i Förorten, men det är en SNÄLL person!)

trosor

Trosmannen är dömd.

En annan brottsling är den så kallade Trosmannen i Metropolen Byhålan. Han stal 50 par trosor och nu har han fått sin dom. Mannen klarar sig undan med villkorligt och 30 dagsböter. Men han ska också betala 500 kronor i skadestånd till en granne för att han stulit ett tiotal trosor av henne. Den milda (?) domen beror på att tingsrätten inte tror på återfall här.


En som inte har fått återfall
men ett visst utfall är 51-årige Steve Easton. Han har lidit av vad han trodde var hösnuva i 44 år. Men häromdan nös han så förskräckligt, uppenbarligen, för ut ur näsan flög en gummipil. Hans mamma berättade att hon tagit sonen till sjukhus som sjuåring för att de trodde att han hade fått i sig nåt. Men eftersom man inte hittade nåt trodde sjukhuset att det var ett misstag. Steve Easton är ganska cool och beskriver hur han känner sig så här:

Jag känner mig inte alls annorlunda. Jag undrar vad mer som kan finnas där uppe?

Äpplen och päron

Äpplen och päron… Men den kvinnliga tjuven hade päronformad kropp.

Kvinnor då? Brukar man inte säga

Kvinnor kan

efter den gamla 80-talskampanjen? Jorå, i alla fall om vi blickar åter till Metropolen Byhålan. I Byhålenytt läser jag rubriken

Tumult när kvinna stal kläder

Fast… när jag läser notisen hittar jag ingenstans i brödtexten att hon stal kläder. Det står att kvinnan försökte stjäla värdesaker ur ett personalrum, inte kläder ute i affären.

För den som planerar att jaga nästan-tjuven beskrivs hon enligt Byhålebladet ha…

[…] lockigt mellanbrunt hår och päronformad kropp […]

Tumult när kvinna stal kläder

”Tumult när kvinna stal kläder” Fast hon stal ju inga kläder, Corren!


Män kan och kvinnor kan
är bara att konstatera.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »