Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘svensk’

Ett inlägg om en bok.


 

Dödligt dubbelspelÄntligen kom boken ut! Det uppstod lite mankemang vid tryckningen, men den 23 maj hittade Susanne Ahlenius bok Dödligt dubbelspel ner i min postbox. Tack Hoi förlag! Detta är den andra delen i en planerad trilogi i genren erotisk deckare. Den första delen, Dödlig åtrå, läste jag i augusti förra året. Då kändes författaren lovande och jag lyfte henne till en ny svensk deckardrottning. Frågan är om jag tror att hon fortfarande aspirerar på den titeln efter att ha läst uppföljaren…

Svenska polisen Alice Wikander har tillsammans med Tyler Rimes vid Scotland Yard avslutat en mordutredning. Alice blev nästan seriemördarens sjunde offer, men till sist åkte han fast. Självklart blev upplevelsen ett trauma för Alice och hon undrar om ondska kan gå i arv. När hon får kontakt med mördarens tvillingbror är tanken att hon ska få svar. Ungefär samtidigt hittas ett barnskelett i brödernas barndomshem och en strypt kvinna i ett badkar…

När jag skriver ner de stora dragen i berättelsen här har jag medvetet exkluderat 50 procent av genren – jag har skrivit om deckardelen, inte om den erotiska delen. I denna den andra delen om Alice Wikander tycker jag att erotiken tar överhanden, åtminstone i början. Då är det inte helt optimalt att läsa den här boken på en lunchrestaurang på jobbet… Men liksom i den första delen kommer spänningen mot slutet. Då blir det ruskigt spännande. I morse, när jag slog ihop pärmarna, kände jag mig inte säker på att Alice Wikander är i säkerhet. Så snälla Susanne, skynda dig att skriva den tredje delen, Dödlig hämnd!

I min text om Dödlig åtrå associerade jag till Maria Langs debutdeckare Mördaren ljuger inte ensam. Den här gången är det inte mycket som får mig att associera till Maria Lang mer än möjligen bokens titel – allitterationen i den skulle ha kunnat vara Langs. Susanne Ahlenius är emellertid en högst levande och modern författare. Hennes erotiska skildringar i boken fick mig att rodna åtskilliga gånger. Jag är inte van vid alla dessa heterosexuella parövningar… Men som en lisa för min homo-själ får jag som bonus i boken novellen Gåvan där det visserligen fortsätter att vara heterosexuellt, men där det även finns ett homo-tema. Hurra!

Nästa år, hoppas jag, kommer den tredje och avslutande delen om Alice Wikander. Då vill jag se Susanne Ahlenius knipa fem rosa tofflor. Den här gången blir det, precis som förra gången, fyra.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett felande inlägg.


 

Dagens fel-utmärkelsen går på skärtorsdagen till Uppsalatidningen. Skälet är mycket enkelt: tidningen har gjort väskor till djur (?) i dagens utgåva. Men… skam den som ger sig… På försök nummer fem stavar man plötsligt rätt. Eller i vart fall stavar man första delen av ordet rätt. Stavningen av den andra delen av ordet kan variera… Kanske ett svenskt ord hade varit bättre? ”Bagagetagen” låter lite som att vara en aning bakom flötet, tycker jag.

Baggage

Vad är BAGGAGE, Uppsalatidningen?


Det känns rätt ironiskt att känna till 
vissa personella saker i detta sammanhang. Men livet är inte rättvist. Uppenbarligen är utseende viktigare än att stava rätt så att folk begriper. För mig är en bagge nämligen ett jur… ett ljur… ett hjur… ett DJUR! (Jag är väldigt glad att jag inte betalar nån prenumerationsavgift. Att läsa den här bloggen är också gratis.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

För fjärde säsongen har jag och alla andra som kan se SvT2 möjligheten att få följa När livet vänder i åtta program. Anja Kontor är den som står både bakom och framför serien – och i allra högsta grad är mitt i den.

Anja Kontor skärmdump från Svts webb

Anja Kontor är tillbaka och möter människor för vilka livet har vänt. (Bilden är en skärmdump från SvTs webbplats.)

 

Johann

Johann Neumann berättade sin uppväxt, om sitt liv och om när livet vände.

I mina ögon är När livet vänder en av svensk TV:s bästa serier. Mina förväntningar var höga när jag äntrade bästefåtöljen och startade TV:n klockan 20. Premiäravsnittets huvudperson var Johann Neumann, kanske mera känd som Iprenmannen, vars föräldrar tänkte sälja honom till en cirkus.


I kvällens program
blev det både tårar och skratt. Så där som… livet är. Det var hemskt att höra hur Johann gömdes i tvättkorgen, att han längtade efter att mamman skulle tvätta honom med sitt spott för då fick han känna närheten av henne. Många och tunga var stunderna av svartaste svarta mörker i Johanns liv, men där finns också ljusa tillfällen. Som när han kom till Stockholm för att spela teater. Och när han äntligen mötte kärleken på riktigt. I mitt hjärta finns han för alltid som Iprenmannen. Det var faktiskt nästan så att jag slutade köpa Ipren när reklamfilmerna med Iprenmannen upphörde…

En stark öppning, men som vanligt ger jag inte programmen i När livet vänder några omdömen i rosa toffelform. För vem är jag att betygsätta andra människors liv och svårigheter? Däremot ger jag högsta betyg till Anja Kontor. Framför allt gladde jag mig åt att hon var mer synlig i detta säsongens första avsnitt. Det var bara bra.

Missade du kvällens avsnitt? Då kan du titta här på SvT Play (avsnittet kan ses till den 8 april 2016).


Här kan du läsa om Fredrik och alla de andra människorna som var med i den förra säsongen.

Här kan du läsa min intervju med Anja Kontor i UppsalaNyheter (Den ursprungliga texten uppdaterades i augusti 2014.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

SkumtimmenEn av mina svenska favoritförfattare är Johan TheorinJag har nog läst alla hans romaner och fängslades genast av spänningen med en aning övernaturliga inslag i. I kväll visade SvT Skumtimmen (2013), baserad på boken med samma titel. Det var självklart att jag skulle titta.

Filmen handlar om Julia som aldrig riktigt har förlåtit sin pappa Gerlof för att han inte höll kollen på Julias son Jens. Jens försvann för 21 år sen, men nån kropp hittades aldrig. Det sades att han hade drunknat. Eller också mötte han den mystiske Nils Kant, mördaren som återvände till Öland – i en kista.

Det är nästan lite skönt att det för en gångs skull inte är Gotland som är ön för otäckheterna i kvällens film, utan Öland. Skämt åsido, öar är spöklika och Johan Theorin lyckas genialt fånga det i sina böcker. Lika genialt hade inte Daniel Alfredson regisserat den här filmen. Skådespeleriet var dessutom bitvis väldigt platt.

Toffelomdömet blir medel – och då är Tofflan snäll.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med en litterär lista.


 

Det förekommer mängder av listor kring förra året just nu. Bästa-listor, typ. Jag tänker inte vara sämre, men jag gör det på annat sätt. Totalt läste jag 113 böcker 2015. Alla var faktiskt inte deckare, heller. Och av dessa fick följande 37 böcker högsta Toffelomdöme, det vill säga fem tofflor (klicka på titeln så kommer du till mitt inlägg om boken! Böcker märkta med D är deckare, böcker märkta med B är barnböcker):

  1. I skymningen sjunger koltrasten av Linda Olsson (vunnit från Brombergs förlag)
  2. Den stumma flickan av Hjorth & Rosenfeldt D (julklapp från Jerry 2014)
  3. Zack av Mons Kallentoft och Markus Lutteman D (julklapp från Jerry 2014)
  4. Fallet Thomas Quick. Att skapa en seriemördare av Hannes Råstam (julklapp från mig till yngsta bonusdottern 2012, lånat av henne)
  5. Jordstorm av Mons Kallentoft D (julklapp från mamma 2014)
  6. Onda flickor av Alex Marwood D (fått av FEM)
  7. Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom (köpt på Återbruket för fem kronor)
  8. Grabben i kuvösen bredvid av Jonas Helgesson (fått av FEM)
  9. Mannen utan hjärta av Camilla Grebe och Åsa Träff D (fått av FEM)
  10. Trixigt, Sally! av Anna Ehn och Mia Örström B (recensionsexemplar från Opal förlag)
  11. Hat av Inger Jalakas D (köpt på Röda Korset för 20 kronor)
  12. Light shining in the forest av Paul Torday (fått av FEM)
  13. De utstötta av Elly Griffiths D (köpt för presentkortsjulklapp hos Bokus från Åsa i Eskilstuna)
  14. Livet går vidare av Karin Wahlberg (födelsedagspresent från Jerry och Elias)
  15. Utan ett ord av Linwood Barclay D (köpt på Myrorna för 20 kronor)
  16. Det skyddande regnet av Jojo Moyes (fått av FEM)
  17. Pojken i resväskan av Lene Kaaberøl & Agnete Friis D (köpt på Myrorna för 30 kronor)
  18. Drevet går. Om mediernas hetsjakt av Anders Pihlblad (köpt på Erikshjälpen för 15 kronor)
  19. De fyra yttersta tingen av Andrew Taylor D (köpt på Emmaus i Gryttby för 30 kronor)
  20. Främlingars dom av Andrew Taylor D (köpt på Emmaus i Gryttby för 30 kronor)
  21. Marielund. Sommardröm vid Uppsala utgiven av Föreningen Marielunds vänner (recensionsexemplar av bokens huvudredaktör Jonas Pertoft)
  22. Visning pågår av Sofie Sarenbrant D (köpt på pocketrea)
  23. Vredens dag av Magnus Alkarp D (recensionsexemplar från förlaget Historiska Media)
  24. Jan och Katja jagar jultomten av Maria Lang D B (köpt på Antikvariat Alfa för 70 kronor)
  25. Gåvan av Cecelia Ahern (gratis från Återbruket)
  26. Alice i Spegellandet av Lewis Carroll B (recensionsexemplar från Vaktel förlag)
  27. Sölve & Co. Korruptionsskandalen i Motala av Britt-Marie Citron (köpt på Social Ekonomi Uppsala för fem kronor)
  28. Rött kort av Viktor Kant D (recensionsexemplar från författaren)
  29. Professor Frans Necronomicon i Upsala av Mohamed Omar D (recensionsexemplar från författaren)
  30. Liv till varje pris av Kristina Sandberg (fått av Uppsalaewa)
  31. Lilla smycket av Patrick Modiano (födelsedagspresent från Jerry och Elias)
  32. Diagnos: kortisolsvikt av red. Eva Rafner och Linda Skugge (fått av Krönikören)
  33. Siri av Lena Einhorn (köpt på Myrorna för 30 kronor)
  34. Väninnan av Eva Franchell (köpt på Erikshjälpen för 15 kronor)
  35. Innan du dog av Camilla Grebe och Åsa Träff D (köpt på Alfa för 90 kronor)
  36. Helveteselden av Karin Fossum D (köpt till mig själv som alldeles ny pocketbok)
  37. Falleri fallera falleralla av Carin Gerhardsen D (julklapp från mamma)

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

Av listan går det dessutom att utläsa att jag har många snälla vänner. TACK till alla givare!

 

Vill du läsa om alla böcker jag har läst och bloggat om? Kolla in Läser- och läst-fliken i bloggens huvud!

Gott nytt bokår!!!

Deckarhyllorna i hallen

Två av mina deckarhyllor, de med svenska och nordiska deckare.

 


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Svensk midsommar, skärgård och… ungdomsfylla. Så kan man sammanfatta säsongsstarten av Morden i Sandhamn i kväll på TV4. Lite märkligt var det ju att se detta när novembermörkret och kylan är verkligheten. Men självklart tittade jag – Viveca Stens Sandhamnsböcker är några av mina favoriter. Spännande och snabblästa. TV-serien följer dem inte slaviskt och det är OK. Det är ju ändå alltid så att en gillar antingen bok eller TV-serie bäst.

Morden i Sandhamn

Morden i Sandhamn inleds den här säsongen med svensk midsommar och ungdomsfylla.


Midsommar är det, som sagt. 
Sandhamn invaderas av ungdomar som festar loss. Men det är inte bara alkohol de berusar sig på. Det uppstår bråk om knarkpengar och på midsommardan hittas en av de unga död. Nora firar midsommar med sin nya kärlek Jonas. Hans snart 15-åriga dotter försvinner ut för att fira midsommar. Hon ska få vara ute till klockan ett. Fast… Vera kommer inte tillbaka på natten.

Jorå, det här är somrigt och gott – till dess att mordoffret hittas, förstås. Annars händer inte så mycket i det här första avsnittet. Ungdomarna festar, har inte koll på sig själva, drar från fest till fest och… så mördas en av dem. Det är inte så spännande skildrat, även om jag kan tänka mig att mördaren inte är den som är mest trolig. På TV4 är de dåliga på att uppdatera sin webbplats med information om programmen, men jag tror att det kommer ytterligare två avsnitt.

Toffelomdömet blir medel – och det är Alexandra Rapaport som ger tofflor fortfarande, efter flera säsonger.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om skräck, spänning, läsning och sånt jag älskar. (Förutom Fästmön, dårå, förstås!)


 

Chucky

Chucky är en skräckfilmsfigur som en mest skrattar åt.

Idag är det torsdag. Nåt jag länge drömt om att få bevista är den årliga bokmässan i Göteborg. Den kör igång idag. Men inte heller i år är jag där. Det är en aktivitet för min bucket list.

Nä, jag nöjer mig med att läsa böcker och att läsa om böcker. För ett tag sen läste jag i Metro att skräcken är på väg att ta över litteraturen. Svensk skräck petar ner klassiska polisromaner och deckare och klättrar på topplistorna inom såväl litteratur som film och TV. Personligen föredrar jag nog att läsa deckare, men se skräck. På nåt vis är skräckgenren för mig förknippad med film. Men det är intressant att fundera över varför jag – och en del andra, uppenbarligen – gillar skräck och spänning. Genom att uppleva fiktiv skräck får vi uppleva skräck, samtidigt som vi är säkra, enligt Metro-artikeln. När vi blir rädda jobbar våra hjärnor ihop resurser för att förstå var det farliga är och hur vi ska undvika det. Samtidigt samlar hjärnan rädslominnen. Ett skäl till att vi gillar att få igång stresshormon och spara på otäcka minnen blir då att vi får ökad handlingsberedskap, men också att vi lär oss för eventuella framtida händelser. Sen tycker jag att det är fascinerande att i en kriminalroman försöka hitta gåtans lösning – motiv och den skyldige – innan det avslöjas i boken…

tvangstrojan

Siv Dahlin är till exempel med i Aino Trosells bok Tvångströjan, som jag läste 2011.

Ett TV-program som jag inte tycker är så särskilt spännande är På spåret. Häromdan flaggade lokalblaskan för att en Uppsalaprofil är med som tävlande den här säsongen. Ärligt talat hade jag aldrig hört talas om ”Uppsalaprofilen” Tina Mehrafzoon tidigare. Men det var väl viktigt för UNT att lyfta fram att hon har jobbat på tidningen. Tina Mehrafzoons tävlingspartner känner jag däremot till. Det är Aino Trosell, som också på sätt och vis är en Uppsalaprofil – i alla fall en länsprofil. Aino Trosell har även hon jobbat på lokalblaskan ett kort tag. Hon efterträdde faktiskt mig i den redaktionella bloggen Skrivrummet. Det var ett roligt uppdrag, men ett gratisjobb och sånt ägnar vi oss inte åt längre. Men åter till Aino Trosell… Hon skriver ruggigt bra böcker och hon har bott i länet, i Bålsta, om jag inte minns fel. Fast såna som vi, som inte är typ 30nånting, är visst inte intressanta för lokal media. Har du som läser detta inte läst nåt av Aino Trosell kan jag varmt rekommendera de spännande böckerna om Siv Dahlin, en sorts psykologiska thrillers.

I augusti nästa år återuppstår deckarfestivalen Crimetime Gotland. Mellan den 17 och den 20 augusti intas Visby av deckarfantaster och dito författare. Den allra första festivalen hölls i år och lockade 2 500 besökare och 50 författare från Skandinavien, Storbritannien och USA. Jag var sååå sugen på att åka dit, men… inte heller detta kunde jag göra på grund av den livegenskap som arbetslöshet innebär. Ytterligare ett evenemang som hamnar på min bucket list.

Crimetime Specsavers Award header

Det blir ett Crimetime Gotland även 2016.


Men… bästa läsare…
Idag ska jag faktiskt göra nåt som är ännu bättre än att läsa. Jag ÄLSKAR verkligen böcker, men… idag är det min första arbetsdag på mitt nya jobb. Och att jobba är en förutsättning för att kunna skaffa sig alla underbara böcker en vill ha. Bland annat…

Ha en fin torsdag!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »