Posted in Familj, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged alkohol, Antikmannen, arga små tikar, avvikare, backsippa, balkong, bank, bil, brosch, buss, cykel, dödsfall, deckare, distans, domkyrkan, drake, drapa, extra ensam, födelsedag, födelsedagspresent, fel, fota, fridlyst, Gamla Uppsala, gå bort, gravhögar, Helgonet, hus, inte samlad, kafé, köpa, kladda ner mig, klättra, lämna över, läsa, ledsen, liten familj, livat, livet, mamma, mjukglass, natt, Odinsborg, ont i magen, orättvisa, personal, pizza, plocka, prata, promenera, restaurang, skrika, Slottet, slut på servetter, sms, sol, soldater, solsken, sorg, starköl, störningsmoment, stiga till väders, tacksam, tankar, tömma skallen, telefoni, träd, underhålla gäster, Upp, Uppsala, Uppsalasilhuetten, utan brillor, vända, vegetarisk, vettigt, vuxna människor on 07 maj 2016|
6 Comments »
Ett inlägg om livet.
Ingen glass på bild, men väl solen bakom ett träd.
Det blev lite livat här i huset på eftermiddagen och då tyckte jag inte att det var så roligt att sitta på ballen*. Det är inte andras fel att jag har en liten familj som dessutom inte är särskild samlad eller att jag har goda, men få vänner, på viss distans. Men en känner sig extra ensam när en hör hur andra människor… underhåller gäster. Jag ringde därför lilla mamma och pratade en stund tills nånting inuti mig vände. Ja, jag har haft ont i magen idag, men efter… omvändelsen kändes magen helt OK. Mamma satt på sin balle och försökte göra som jag, läsa. Vi pratade en lång stund.
Solen var fortfarande kvar där ute, men jag orkade inte höra vuxna människor skrika när de pratar. Jag tog bilen till Gamla Uppsala och köpte en mjukglass.
Gamla Uppsala högar var fulla av klättrande folk, men här lyckades jag ta en bild utan störningsmoment.
Backsippa kvar uti backarna står…
Tyvärr kunde jag inte fota glassen eftersom Odinsborg, kafé och restaurang, hade slut på servetter!!! (Jag ville ju inte kladda ner mig.) Hur ett sånt ställe kan ha slut på servetter övergår mitt förstånd. Likaså undrar jag varför ingen i personalen – jag såg fyra personer – kunde ta sig till närmaste affär (tio minuter med cykel, fem med bil, 20 minuter med buss) och KÖPA ett jävla paket servetter. Därför får du glo på ett träd bakom vilket solen tittar fram, de tre högarna och en backsippa (nej, Agneta, jag har INTE plockat den, den är ju FRIDLYST!..)
Av nån anledning kom jag att tänka på min vän H när jag promenerade runt högarna efter att ha ätit glassen, fotat trädet, högarna och backsippan. Jag har en liten sak till H som jag tyvärr inte har hunnit lämna över än, så medan jag satte mig en stund på en bänk slängde jag iväg några rader i ett sms efter att ha beundrat Uppsalasilhuetten.
Uppsalasilhuetten med slottet och Domkyrkan.
Svaret dröjde en liten stund. Sen läste jag orden och blev så ledsen, så ledsen. Det är min väns födelsedag idag och natten till idag hade vännens mamma gått bort. Nä, livet ÄR inte rättvist. Hur kunde jag få en sån fin födelsedagspresent, medan min vän fick sorg? Och det spelar ingen roll att dödsfallet nog inte var helt oväntat, sorg efter en förälder är alltid en sorg. Och just som jag läste svaret från min vän och försökte tänka ut nåt vettigt att skriva tillbaka (utan brillor, dessutom) steg en drake till väders. Upp, upp, upp mot solen…
En drake steg till väders just som jag läste att min väns mamma hade gått bort.
Jag gick ner mot bilen och gjorde en avvikare hos Antikmannen med de två arga små tikarna. Behövde tömma min skalle på tankar om orättvisa. Beundrade en brosch i solskenet…
Broschen blev vackrare i solskenet.
Jag såg soldater som aldrig skulle dräpa nån. Då kändes det lite bättre inuti.
Soldater som aldrig dräper nån.
Innan jag for hem till ensamheten stannade jag och köpte med mig en vegetarisk pizza hem. Nej, jag veeet! Det är inte det bästa jag kan äta just nu, men det var det jag var sugen på. Och så smockade jag i mig pizzan i sällskap av Helgonet och en starköl på ballen. Jag är så tacksam att mitt liv är gott just nu, men jag blir ledsen när andra människor inte har det lika bra som jag. Det är inte rättvist, livet…
Pizzan var god och vegetarisk, men livet ÄR inte rättvist!
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged a-kassa, alarm, alkohol, arbete, ärende, öl, balkong, bål, behållare, bil, blåsa, bokmal, bra tankar, brev, brist, buss, bygga, cappuccino, clown-rött, crème fraiche, cyberspace, de arbetandes skara, en arbetsplats, ensamstående vuxen, ersättning, ett gäng, existensminimum, exklusive boendekostnad, för dyr, förändra, förändras, företag, förvånad, fiktiva världar, fin i håret, fina och goda erfarenheter, fina ord, fota sig själv, fredag, galen, gök, glas, gråta av glädje, grillad lax, grimas, Halmstad, hus, hyllplan, hyresgäst, hyreslägenhet, i verkliga livet, informationsmöte, ingen skönhet, isvatten, januari 2009, jobb, jobbstart, kafé, kakbak, kakor, kalufs, känslor, klippning, kommunal hyresvärd, Kungsgatan, ladda, ladda mobilbatteriet, laddstation, lån, låtsas, lön, livet är skört, lock, loser, lyxmånader, mage, maj, matställe, mätt och go, måndag, morötter, morotskaka, namn, nummer, ny arbetsgivare, nyanställd, nytt jobb, nyttig, olästa böcker, passera mitt framför näsan, pengar, pilsner, pladdra, plastkort, present, presumtiv arbetsgivare, privatnummer, promenera, räkningar, rätt sida, rödlök, rom, saft, sammanfatta, Sandys, säkerhetsnät, sås, selfie, skyddat, skyddat nummer, skyddsängel, smart, snigelpost, sol, sova, spännande, sprätta, stel, sugrör, svårt att komma till ro, ta för givet, tack, tacksam, tacksamhet, tankarna snurrar, tänk, telefoni, tillhöra, tisdag, tjockis-svart, Tobleronekaffe, torsdagskväll, Troll, Uppsala, utan inkomst, utestängd, vardagsmorgon, vänta, värme, vykort, yngsta bonusdottern on 06 maj 2016|
Ett tacksamt och soligt inlägg.
Jag är så tacksam! Det finns inget annat ord som sammanfattar det jag känner just nu. Solen värmer så där lagom mycket och från och med måndag tillhör jag åter igen de arbetandes skara. Jag ska få göra rätt för mig. Jag ska få tillhöra ett gäng på en arbetsplats igen. Jag ska få lön (en bra sån, dessutom). Varje vardagsmorgon ska jag traska ut till bilen och åka till jobbet. Det jag känner inför allt detta är… så stort… Men ordet TACKSAMHET är nog det som sammanfattar känslorna bäst.
Samtidigt vet jag hur skört livet är och hur snabbt saker och ting kan förändras. Jag säger inte att varje stund av de senaste sju åren har varit svår – jag har fått många fina och goda erfarenheter också. Men det jag var med om i januari 2009 önskar jag ingen. Det har förändrat mig på många sätt. En bestående förändring är att jag aldrig tar nåt eller nån det minsta för givet/n längre. Ändå känner jag mig idag som att jag befinner mig i solen, fast ändå på rätt sida av säkerhetsnätet.
Tacksamhet och sol känner jag på rätt sida om säkerhetsnätet snart. (Nätet sitter på Fästmöns balle*.)
Torsdagskvällen blev lugn. Jag laddar för jobbstarten på måndag, naturligtvis, men nu har jag nog fixat det mesta som jag behöver få klart innan dess. Därför packade jag upp min present från yngsta bonusdottern och gladdes åt att det var ett glas med lock och sugrör matchande det Anna fick. Till våra glas fick vi också en stor behållare/tank där vi kan ha till exempel isvatten, saft eller kanske bål. En burk med lock är inte heller dumt att ha nu när det är balleväder** och en kanske sitter i solen med en pilsner. Men igår kväll, när det började blåsa lite senare, gjorde jag hett Tobleronekaffe och tog med mig ut på ballen. Till det mumsade jag på kakorna som sagda bonusdotter också bakat. Måste säga att jag är imponerad av kakbaket – kakorna var jättegoda! Och presenten till mig och Anna alldeles för dyr… Tacksamhet!!!
Detta bildspel kräver JavaScript.
Jag är i alla fall fin och nyklippt i håret…
I natt sov jag lite bättre, men jag har svårt att komma till ro. Det är så mycket spännande som händer just nu och tankarna vill liksom aldrig sluta snurra. Det är mest bra tankar, dessutom. Det har varit lite brist på såna.
I morse sov jag ända till 7.30. Alarmet var ställt till åtta, för jag hade tid för klippning klockan tio. Kalufsen hade växt bra mycket sen sist och jag var tacksam att det gick att flytta den ursprungliga klipptiden närmare – från tisdag till fredag. Och nä. Nån skönhet är jag INTE, men M gör mig i alla fall fin i håret. Därför bjuckar jag på en selfie där jag faktiskt inte gör nån större grimas utan mest är mig själv. Mest… stel… (Det är skitsvårt att fota sig själv, ju!) Notera också att jag inte är iklädd tjockis-svart utan clown-rött. VAD HAR HÄNT???
Efter att ha pladdrat konstant med M gick jag för att ta bussen hem – bara för att se den passera mitt framför näsan. Då tog jag ett snabbt beslut att traska över Kungsgatan till Sandys för att ladda batterierna med en kaffe och nånting till idag. Det blev deras übergoda cappuccino och en ENORM bit morotskaka – enda sättet för mig att få i mig morötter som är så nyttiga… Givetvis laddade jag mobilbatteriet också i deras smarta laddstation. Önskar att fler kaféer och matställen tog efter detta!!!
Detta bildspel kräver JavaScript.
Medan jag mätt och go’ väntade på bussen sammanfattade jag för mig själv hur mycket och var det byggs här i Uppsala. Det senaste året – eller egentligen åreN! – har jag varit ytterst sällan på stan. Inte är det kul att gå på stan om en inte har varken ärenden eller pengar?! Redan på vägen in till stan har det smällts upp flera nya hus. Jag undrar vilka som bor där, för är det hyreslägenheter är hyrorna säkert lika enorma som morotskakan fast i negativ bemärkelse; är det bostadsrätter är insatserna motsvarande höga. Vem har råd, liksom??? När en lever på a-kassa lär en sig att få pengarna att räcka till – UTAN att skaffa lån och plastkort. Sånt är en nämligen utestängd från när en inte har en lön. Nu har jag lärt mig leva på nästan ingenting. De månader jag fick 800 kronor över på ersättningen från a-kassan efter att alla räkningar var betalda var riktiga LYXMÅNADER. Notera att existensminimum, exklusive boendekostnad, var 4 675 kronor förra året för en ensamstående vuxen. En sån som jag hade aldrig heller fått en hyreslägenhet. Ingen hyresvärd, inte ens en kommunal som vi får nu från och med nästa månad (det har vi inte haft på en 20, 30 år, tror jag), vill ha hyresgäster utan inkomster.
Det här huset på Vaksalagatan har funnits i cirka tio år, men känns ändå ganska nytt.
Morotskakan var verkligen enorm så jag tog en annan buss än min vanliga hem bara för att få promenera en bit, cirka tio minuter. Magen blev väldigt förvånad och vet inte riktigt hur den ska förhålla sig. Jag har sagt till den att den får lugna sig och att det inte blir nåt mer att äta förrän senare i kväll. Då tänkte jag grilla lax och göra sås på rödlök, rom och crème fraiche.
Hemma i New Village noterade att nån gök från Halmstad har ringt två gånger på min fasta telefon. Eftersom namnet bakom numret tycks vara skyddat är det inget jag ringer upp. Det är så många företag som låtsas ha privatnummer som ringer. Dessutom är jag inte längre tvungen att svara på ALLA samtal eftersom de kan komma från presumtiva arbetsgivare. I stället sprättade jag ett brev med snigelposten från min nya arbetsgivare med en inbjudan till ett informationsmöte för nyanställda i slutet av maj. Jag nästan grät när jag läste det – av glädje. Och tacksamhet!
Vidare blev jag mycket glad för det fina vykortet från Sister of Pain, du vet hon med skyddsänglarna. Det var ett perfekt kort att skicka till en bokmal som jag, men jag blev också så glad över de fina orden på kortets baksida. Tänk att det finns såna fina människor som en bara har träffat i cyberspace… Alla är uppenbarligen inte troll eller galna… Tacksamhet!
Detta bildspel kräver JavaScript.
I morse när jag vaknade var det första jag såg ett av hyllplanen med olästa böcker. Redan då kände jag en sån där ilning av sol i sinne och tacksamhet. Tänk så mycket spännande jag lär få vara med om framöver – såväl i fiktiva världar som i verkliga livet… TACK ALLA som inte har sett mig som en loser!
Mycket spännande väntar i såväl fiktiva världar som i det verkliga livet.
*balle = balkong
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Gult, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged alkohol, ansökning, ansökningsbrev, blod, blomma, blommande, bokhylla, deckare, diskho, diskussion, doktor, dricka vatten, dryck, egenvård, Expert, fantasi, försvåra, fiktiv, filmjölk, foto, fredag, fredagskväll, fritid, frukost, futtig, fylligt, gott, hantverk, hälsa och tacka, hård, hemma, himmel, hinkvis, hus, inte för kallt, inte för varmt, intresse, italienskt, kaffe, kasta, kök, klia i fingrarna, kritiserad, krukväxter, läsa, lång, lediga tjänster, linfrö, livet, lust, mage, mamma, mat, mörker, mest aktiv, moln, morgonsol, natt, nödvändigt, nya exemplar, odla, orkidé, ost, påverka negativt, pelargoner, plats, rödvin, resa, samla, säcka ihop, sällskaplig, söka jobb, skriva, smaka, snygg övergång, somna om, sova, spika, ställa mina egna diagnoser, ta sig tid, tarm, tillgänglig, torftig, tränga ut, uppblött i vatten, uppslagsverk, vacker, vakna, vakna till liv, värk, våren, verklig, vin on 22 april 2016|
6 Comments »
Ett inlägg om intressen. MINA intressen, förstås, det är ju MIN blogg.
Frukost.
Ja nu var det länge sen jag la ut en bild på LINFRÖN, så det börjar jag det här inlägget med. Inte så att linfrön är nåt av mina intressen, snarare har det blivit nånting nödvändigt. Uppblötta i vatten över natten äter jag dem i min frukostfil. Det smakar inte gott, men det gör gott. Tarmen hälsar och tackar, så att säga.
I morse vaknade jag emellertid med lite värk igen. Men jag vaknade inte av värken utan av att nån i huset spikade en halv minut. Hantverksintresse är inget dåligt intresse, men varför måste det alltid odlas tidiga morgnar i huset där jag bor? Jag sover sisådär om nätterna. Det har fått till följd att jag vaknar tidigt, men somnar om. För dagen brukar jag sen vakna runt klockan åtta numera. Tidigare var det sju. Jag har bestämt mig för att inte vara så hård mot mig nu när jag går omkring med en dum mage. Nåt alarm ställer jag inte, jag vaknar av egen maskin – dock inte i morse, alltså.
Förutom linfrön är kaffe nånting jag bara måste ha varje dag. Jag brukar perkolera sex koppar som jag sen dricker under morgonen och förmiddagen. Det är då jag är som mest aktiv med att leta lediga tjänster, skriva ansökningsbrev och såna saker. Då kan jag med ganska gott samvete ägna eftermiddagen åt mina intressen – även om jag alltid är tillgänglig när det handlar om jobbsökeriet!
När kommer hon fram till det där med intressena då? undrar du säkert. (Jag ser hur du nickar.) Nu. Från en dryck till en annan, tänkte jag, så det skulle bli en snygg övergång. Jag älskar vin. ÄLSKAR vin. Men det ska vara rött, fylligt och helst italienskt! Dessvärre kan jag inte odla det intresset så mycket för tillfället. Rödvin påverkar min tarm negativt. Nu dricker jag det inte hinkvis utan det blir ett eller två glas till maten eller ostarna. Om magen sköter sig, kan hon möjligen få ett halvt glas till kvällen. Vinet må vara mindre bra för tarmen, men bra för mitt blod! (Du som läser här fattar varför jag aldrig behöver gå till doktorn, va? Jag ställer mina egna diagnoser och behandlar med egenvård i stället. Det är billigare.)
Orkidén får sitt fredagsvin/sin fredagsfika. (Tänk bort diskhon etc!)
Men kanske följer jag min orkidés exempel och dricker vatten. Orkidén och jag fyller år nästa vecka. Då har den bott hos mig ett år tack vare vännen Agneta. Den första tiden var den lång, vacker och blommade med flera gula blommor. Sen liksom… säckade den ihop – bara för att vakna till liv igen nu i vår!!! Jag är verkligen inte nån orkidéexpert, men jag älskar blommor. När det gäller orkidén har jag därför tagit hjälp av både mamma, som alltid lyckas med sina, och vännen B som kan ”allt” om och som samlar på orkidéer. Det var till exempel B som tipsade mig om att orkidén ska ha vatten
som inte är för kallt och inte för varmt.
Det får den. Varje fredag ställer jag ner den i diskhon efter att ha hällt upp lite vatten som inte är för kallt och inte för varmt.
I mitt hem finns ytterligare 47 krukväxter. När det gäller blommor generellt händer det att jag utnyttjar Belgiska Anna, hon som är ett levande uppslagsverk när det gäller blommor. Sen har jag andra vänner också, som Lucille, på vilka det kliar så mycket i fingrarna av lust att KASTA en och annan av mina växter att de då och då förser mig med nya exemplar för att liksom tränga ut de mindre bra. Försöken lyckas emellertid inte – mitt hem är öppet för ALLA krukväxter. Härom året fick jag flera kraftiga pelargoner av Lucille. Och visst är de vackra nu när de också börjar blomma i morgonsolen i köket?
Detta bildspel kräver JavaScript.
Molnen hopar sig och mörkret sänker sig. Vad passar bättre då som sällskap än en riktigt spännande deckare?!
Förutom blommor, som jag gillar att fota också, har det väl inte undgått dig att jag har ett stort intresse av böcker och litteratur? De intressen som tar största delen av min fritid är att skriva och att läsa. Jag hade en intressant diskussion för ett tag sen med Johanna, som bokbloggar, om det här med att ta sig tid för läsning. Vi upplever båda två att vi ibland får försvara oss för att vi gillar att läsa och för att vi läser mycket och ofta. Vi blir till och med kritiserade för att vi har böcker i våra bokhyllor i våra hem… Jag kan bara beklaga dem som inte inte läser och som inte har böcker hemma – deras liv måtte vara ganska… futtiga och torftiga. Böcker för mig är inte bara ett intresse, de är vänner som alltid är tillgängliga och sällskapliga och resor i fantasin till verkliga platser eller fiktiva. Och nu när molnen åter hopar sig på himlen och mörkret sänker sig… tänker jag… läsa…
En riktigt go’ fredagskväll önskar jag Dig!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, Trams, TV, tagged akut nödvändigt, amatörvärdera, andlig spis, Antikrundan, bästefåtöljen, börja träna, beröm, blå tröja, bubbla i öronen, chatt, chef, ekonomiskt, en trappa ner, extra steg, förmiddagsfika, förträfflig, fikabord, garage, go lunch, go-fika, hem, humor, hus, jobb, jobba, joina, kanelbulle, kissnödig, klaga min nöd, kollega, kommunicera, konsult, lön, lördagar, lekamlig spis, mager, mandelmassa, målmedveten, mejl, mest välbesökt, motstå, närmast, omtänksam, orka, parkering, prata, promenad, röda dagar, rödljus, röra på mig, roliga möten, semla, smaskens, springtävling, störa, steg, svalla, tips, toalett, toalettjakt, toalettjägare, torska, tvättmaskin, upptagen, upptagetlampa, vaktmästeri, vardag, väckelsemöte, vegeratisk on 12 februari 2016|
Ett inlägg om steg och Toalettjakten.
Steg…
Vi pratade bland annat om steg igår. Jag insåg hur väldigt lite jag rör på mig… Vardagar går jag från hemmet till garaget, från parkeringen utanför jobbet till jobbet, från jobbet till jobbparkeringen och från garaget och hem. Men idag på förmiddagsfikat visade det sig att vi var några stycken som faktiskt går en del huset. För egen del går jag nog oftare och ”stör” nån här i huset än att jag mejlar eller chattar. Sen är mejl och chatt bra för vissa saker – och oslagbart när en kommunicerar med kollegor som sitter på annan ort. Och så är det det här med Toalettjakten…
Här var det upptaget!
Toalettjakten har jag delvis skrivit om förut. I vart fall har jag visat upp de fiffiga upptagetlamporna. Annars är toalettjakten inte nåt direkt roligt. En sitter ju liksom och jobbar till dess att det bubblar i öronen ibland. Det vill säga, det blir tämligen akut nödvändigt att snabbt uppsöka en toalett. Mitt senaste kontor ligger väldigt när en toalett, men du ska inte tro att det är nån fördel. Det är nog husets mest välbesökta toa, för där är rödljuset på i nio fall av tio. NK* har tipsat om att det finns en toa en trappa ner, precis under den närmaste. Ha! Den är också rätt upptagen. Närmast står då promenaden bort i korridoren där jag tidigare satt. Runt hörnet i dess ände finns två (2) toaletter och där kan en kissnödig Toffla ha tur. Fast… hon säger ett och annat fult ord när hon har gått cirka fem av de sju milen dit och det plötsligt… tänds en röd lampa i korridoränden.
Det kan uppstå en del roliga möten under Toalettjakten. Det syns liksom på folks målmedvetna steg vart de är på väg… När två toalettjägare möts kan det också bli springtävling till toaletten. Idag var det en herre i blå tröja som hann före mig, igår torskade jag mot P i vaktmästeriet. Ja, jag får nog helt enkelt börja träna och ta några fler steg om dan…
Idag blev det go-lunch idag i restaurangen tillsammans med NK. (Skönt att få sitta ner efter allt jagande…) Men det blev visst inte bara lekamlig spis utan även andlig. En kan undra om vi hade hamnat på nåt väckelsemöte…
Skylten över dagens vegetariska får tala för sig själv…
Såna här kan jag aldrig motstå…
På eftermiddagen hasade vi ner till restaurangen igen, denna gång för veckans go-fika. Det bjöds på semlor och såna gillar inte jag. Men den gulliga tjejen i restaurangen hörde när jag klagade min nöd på lunchen och hade tagit fram kanelbullar till mig och nån mer som inte tålde mandelmassa. Så omtänksamt! Nu åt jag visserligen en massa smaskens hos Fästmön igår kväll, fast kanelbullar kan jag aldrig motstå. Jag får väl trampa runt några extra steg här hemma. Det behövs nog, för jag – och även NK! – svällde en aning ytterligare vid fikabordet när vår förra chef på plats joinade oss och berättade att vi hade fått beröm, minsann! Då orkar en ett tag till trots att lönen som kommer den 25:e ser otroligt mager ut denna månad, tyvärr. Jobbar en som konsult är röda dagar och lördagar inga bra dagar ekonomiskt sett, nämligen.
Tvättmaskinen är igångsparkad och jag ska alldeles strax slå mig ner i bästefåtöljen för att se gårdagens Antikrundan och amtatörvärdera. Det blir ett alldeles förträffligt steg in i helgen.
En riktigt go helg önskar jag DIG!!!
*NK = Närmaste kollegan
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged avgrund, Älskaren från huvudkontoret, Åsa Träff, älskare, äventyr, ö, överraskande, barn, båt, Camilla Grebe, Caroline Eriksson, chef, dödas, De försvunna, deckare, dejt, dotter, ensamstående mamma, extra sugen på, falla mig på läppen, fan, försvinna, förvirring, februari, feelgoodroman, fel, fira födelsedag, frihet, galen förälskelse, gärningsman, Gunnar Wall, hårdkokt, hus, hyllning, hyresrätt, intressant, intrig, Katarina Bivald, katt-och-råtta-lek, kärlek, kittlande, komplicerat, konflikt, krafter, läsa, Läsarna i Broken Wheel rekommenderar, lektioner, litteratur, Livet motorcyklar och andra omöjliga projekt, mamma, mars, människohop, många bottnar, Månpocket, mördad, mördare, mörker, medhjälpare, mord, Mordgåtan Olof Palme, motorcykel, Mr Mercedes, noir, nyfiken, nyheter, nypensionerad, oförutsägbar, omöjligt projekt, Palmeutredningen, påtryckning utifrån, polis, problem, psykologisk spänningsroman, senildemens, sensommarkväll, skadas, skena, skrämmande, Stephen King, syrra, thriller, titel, uppföljare, världens största mordutredning on 11 februari 2016|
4 Comments »
Ett inlägg om nya pocketböcker.
Tidigare i veckan fick jag mejl om Månpocketnyheter för mars. Fast vadå mars..? Böckerna finns tillgängliga i affärerna från och med idag, den 11 februari. Idag har jag emellertid inte tid att skena efter böcker, för först ska jag jobba och sen ska jag fira en födelsedag (nej, inte min). Och du får inte läsa nåt annat från mig idag än detta inlägg. Här kommer ett urval nya Månpocketar som jag tycker verkar intressanta på ett eller annat sätt:
Älskaren från huvudkontoret av Camilla Grebe
Emma har en älskare. Jesper är allt hon drömt om och lite till. Det finns bara ett problem – han är hennes högste chef: en opraktisk, men oemotståndligt kittlande omständighet. Så försvinner han, lika oväntat som han dök upp. Och inte långt efter det hittas en kvinna bestialiskt mördad i hans bostad.
Det här är en psykologisk spänningsroman med många bottnar. Skrämmande, överraskande och berättad med absolut gehör för kärlekens klåda.
Jag gillar verkligen böckerna som Camilla Grebe skriver ihop med syrran Åsa Träff, så den här boken tror jag skulle falla mig på läppen!
De försvunna av Caroline Eriksson
En solig sensommarkväll åker Greta, Alex och dottern Smilla ut till ön. Greta stannar i båten medan de andra två går iland. De kommer inte tillbaka. Greta letar och ropar, men kan inte hitta Alex och Smilla. Det mystiska försvinnandet och det febrila sökande som tar vid leder Greta ner i en avgrund av förvirring och mörker. Ingenting är som det först verkar i denna oförutsägbara spänningsroman.
Caroline Eriksson har jag inte läst nånting av tidigare, men den här låter riktigt spännande.
Mr Mercedes av Stephen King
En kall morgon plöjer en ensam förare i en stulen Mercedes rakt genom en människohop. Åtta människor dör, femton skadas. Den nypensionerade kriminalaren Bill Hodges kan inte släppa fallet. Så får han ett brev från någon som påstår sig vara gärningsmannen. Han inser att ”Mr Mercedes” kan slå till igen. Tillsammans med två oväntade medhjälpare ger han sig in i en farlig katt-och-råtta-lek i kamp mot klockan.
Detta är Stephen Kings första renodlade thriller och sägs vara en hyllning till den hårdkokta noir-genren. Även om jag inte är nån stor fan av noir blir jag nyfiken på denna.
Mordgåtan Olof Palme av Gunar Wall
Palmeutredningen har kallats världens största mordutredning. Det är ett annat sätt att säga att mördaren fortfarande inte är avslöjad trots att det nu gått 25 år och polisen länge haft obegränsade resurser. Vad var det som gick fel redan från första början? Och gör utredarna fortfarande fel? Finns det till och med krafter som inte vill att mordet ska klaras upp? Gunnar Wall skildrar en mordutredning fylld av intriger, konflikter och påtryckningar utifrån.
Självklart är jag intresserad av denna! Jag minns mordet så väl och vill verkligen att det klaras upp. Till dess får jag nöja mig med att läsa böcker om det.
Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt av Katarina Bivald
Sommaren då Anette Grankvist fyllde arton lovade hon sig själv tre saker som hon skulle göra i livet: köra motorcykel, köpa ett hus och klara sig själv. Så här nitton år senare har hon i alla fall klarat sig själv. Hon har inte varit på en riktig dejt på den här sidan millennieskiftet. Hon bor kvar i hyresrätten i Skogahammar. Hon jobbar på Mat-Extra och hon har inte ens körkort för bil, ännu mindre motorcykel. Allt det här var helt rimligt så länge hennes dotter bodde hemma. Men när Emma flyttar till en annan stad upptäcker Anette att det är en sak att vara ensamstående mamma med ett barn, och en helt annan att vara det utan ett. Hon hade ingen aning om att livet bestod av så mycket tid.
Därför verkar det som en bra idé att börja ta motorcykellektioner, ge sig in i ett omöjligt projekt, lära känna sin egen mamma mitt under pågående senildemens och kasta sig ut i en galen förälskelse. Men det visar sig snart att det här med frihet och äventyr är betydligt mer komplicerat än Anette tänkt sig.
Ja, jag måste ju ta med en titel som inte är nån deckare. Katarina Bivald har jag läst tidigare, Läsarna i Broken Wheel rekommenderar, och det var en riktig feelgoodroman. Naturligtvis är jag nyfiken på uppföljaren.
Är det nån av böckerna som DU känner dig extra sugen på??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta varför!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, tagged apfelstrudel, äldsta bonusdottern, åka hem, barnbarn, barr, Barry Gröngöling, billig härkomst, bli av med, dålig humor, dokument, dotter, duns, entré, envis, författa, förhatligt T, förnamn, felanmälningar, Finudslåda, fiskgryta, frivillig, fungerar inte, glass, gransäck, grädde, hallon, hjärncell, hus, hushållssysslor, jobb, jobba, juklapp, julavmöblng, julgranskula, julgransplundring, kaffe, karamell, klippa, kola, kompetenta händer, konstruera, korta stunder, krypa ner i sängen, kycklinggryta, läsa, långhårig, ledighet, lekamlig och andlig spis, lunch, mamma, middag, nätshopping, onsdag, packa, parkett, passerkort, sömn, sötsug, shoppingtur, skrämmas, slappa, Slottsträdgård, smällkaramell, snäll, sockerbit, soffa, somna, spika, stordåd, tacka, tänka på, toalett, tomtar, totalpris, Troll, tvätta, tyst, tystnad, uppochnervända världen, vägra, växa som ogräs, växt, yngsta bonusdottern on 04 januari 2016|
5 Comments »
Ett uppochnervänt inlägg.
Världen är uppochner och jag är långhårig – ända till tisdag.
Snacka om uppochnervända världen! En och en halv dags jobb, en och en halv dags ledighet, därefter två dars jobb och så två dars ledighet. SEN… kör det igång på allvar! Inte blev det några stordåd utförda under denna arbetsmåndag, men jag gjorde i alla fall två felanmälningar. Den ena gällde mitt passerkort, som inte fungerade, den andra en toalett som heller inte fungerade. Inget av problemen förde emellertid med sig att jag fick åka hem och krypa ner i sängen igen. Närå, jag har jobbat. Mest har jag läst in mig på en del dokument för att förbereda mig inför en viktig sak jag ska författa under min ledighet på onsdag.
På onsdag tänkte jag också börja julavmöblingen. Typ ta bort tomtar. (Troll blir jag ju inte av med hur mycket jag än vill.) Egentligen borde jag angripa Barry Gröngöling först. Skälet upptäcker den som använder hjärncellen och har lika dålig humor som jag när h*n läser hans förnamn. Tro det eller ej, men det var tyst hemma korta stunder igår kväll. Då kunde jag höra hur barren ett efter ett släppte. Och när jag nästan hade somnat igår kväll skrämdes jag halvt ihjäl av dunsen från en julgranskula mot parketten. Som tur var var kulan av billig härkomst – och höll. Jag lyckas nog inte få tag i nån gransäck. Det finns att köpa från ett ställe på nätet, men jag vägrar betala ett totalpris som är tre gånger priset av vad säcken i sig kostar. Nä, då försöker jag konstruera nåt själv. Det får bli en shoppingtur i morgon. Fast först ska jag jobba halv dag och sen åka och lägga skallen i M:s kompetenta händer för att få mitt barr klippt. Där släpps minsann inget frivilligt i barrväg, tyvärr. Snarare har det växt som ogräs. Och det vet ju alla hur envist och svårt att bli av med det kan vara…
Smällkaramell på jobbet med kola, karamell eller sockerbit inuti, tro?
Så värst mycket sömn blev det inte den gångna natten, tystnaden i huset till trots. (Ovanligt att ingen spikade eller tvättade i morse…) Det var perfekt att ta en annan väg hem efter jobbet och svänga in hos Annas snälla mamma för middag. Hon är så snäll som inte bara tänker på sin dotter och sina barnbarn utan också på mig! Jag åt en Finduslåda till lunch, men det enda den åstadkom var ett sötsug av det slaget att jag nästan inledde en julgransplundring här på jobbet. I en av växterna i entrén hade nämligen nån muntergök hängt en smällkaramell. Och det vet ju en sån som jag att såna kan innehålla karameller eller kolor – om en har tur. Ibland innehåller de sockerbitar och det är inte lika gott.
Hos Annas snälla mamma och hennes L bjöds vi på såväl lekamlig spis som andlig. Vi bjöds två rätter – den ena en underbar fiskgryta, den andra en dito kyckling. Dessert serverades trots att det ”bara” var en måndag – ljuvlig apfelstrudel med hallon från slottsträdgården, glass och grädde. Allt smakade så bra att jag började smågäspa när jag satte mig i den sköna soffan för att inta kaffe. L plockade fram det förhatliga T:et och hur äldsta bonusdottern och jag än försökte var det bonusdotterns mamma som klarade det.
När vi tackat för oss efter tre timmar (!) skjutsade jag hem min kära och bonusdottern. Den senare far hem till norr tidigt i morgon bitti och skulle packa. Själv har jag uppenbarligen varit mycket snäll, för jag kom hem med en julklapp – från yngsta bonusdottern och hennes kille. Och den ska jag öppna nu när jag har utfört några hushållssysslor.
Jag har uppenbarligen varit snäll, för jag fick en julklapp i kväll!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Film, Personligt, TV, tagged afroamerikaner, alkoholiserad, amerikansk, arbetsplats, åldrande, Barack Obama, bästefåtölj, butler, Eugene Allen, Expressens TV-bilaga, fantastisk rolltolkning, fejande, felaktiga startuppgifter, filmkväll, Forest Whitaker, grejande, historiskt drama, housenigger, hus, julmöbla, Oprah Winfrey, pappa, president, privatliv, rättigheter, Rymdimperiet slår tillbaka, söner, skådespelare, skjuten, svarta, Sveriges Television, The Butler, Tranås, USA, Vita Huset, vuxen on 13 december 2015|
Ett inlägg om en film.
Det blev verkligen filmkväll igår kväll! Jag var helt slut efter allt fejande, grejande och julmöblande, så det var skönt att sjunka ner i bästefåtöljen framför TV:n och glo på film. Förutom Rymdimperiet slår tillbaka kollade jag The Butler (2013), som gick på SvT. Men det var snudd på att jag missade den, tack vare felaktiga startuppgifter i Expressens TV-bilaga! 👿
The Butler handlar om Cecil Gaines liv – både hans privatliv och hans liv som butler i Vita Huset. Under sin livstid tjänar han inte mindre än åtta amerikanska presidenter. Men filmen är också ett historiskt drama som skildrar afroamerikaners tillvaro i USA. Filmen börjar med en stark scen där Cecil ser sin pappa bli skjuten. Han tas då in i sin vita familjs hus och tränas till… housenigger. Och så småningom hamnar han alltså i Vita Huset. Han tar stora kliv i sitt liv, denne Cecil. Filmen skildrar också Cecils familj och hans söner – och främst genom sönerna kampen för afroamerikaners rättigheter. När filmen slutar gör den gamle Cecil ett återbesök på sin gamla arbetsplats och träffar USA:s första svarta president Barack Obama.
Filmen är till viss del baserad på Eugene Allens liv, en man som arbetade 34 år i Vita Huset som butler. Men den är amerikansk. Väldigt amerikansk… Samtidigt är det många bra skådespelare som gör fantastiska rolltolkningar. Bland annat gör Oprah Winfrey en ypperlig prestation som Cecils alkoholiserade hustru Gloria. Bäst är emellertid Forest Whitaker i rollen som den vuxne och åldrande Cecil.
Toffelomdömet blir högt.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, HBTQ, Musik, Personligt, TV, tagged adventsljusstakar, adventsstjärnor, öl, Bron, by night, C-vitaminrik, Downton Abbey, drink, dubbel espresso, en häftig upplevelse, förrätt, foto, Gamla Stan, gammal byggnad, gatukonst, glasvägg, graffiti, gratis wi-fi, ha baktankar, hemlig trädgård, hus, infravärme, italienare, jätteräkor, julklappar, Kakjakten, kakor, Kornhamnstorg, korridor, lampa, läsa, lätt, lördag, mat, mat och dryck, matkrånglig, meny, Michelangelo, motiv, nära och kära, onsdag, ord, passage, Pasta Maestro, Photoshop, primitivo, rödvin, regnbågsfärgat, Resecentrum, riva parmesanost, rumsmässig, segt, slumra, smälta i munnen, soffa, spegel, spel, Stockholm, tak, tallrik, tant-pläd, tåg, The Secret Garden, tiramisu, Uppsala, vägg, verklighet, viktigheter, vitlöksbröd on 29 november 2015|
4 Comments »
Ett inlägg med fortsättning av gårdagen.
Fästmön har koll på saker och ting. Hon hade upptäckt ett ställe i Gamla stan som skulle vara regnbågsfärgat. Det var den hemliga trädgården vi skulle leta efter. På Kornhamnstorg fann vi The Secret Garden. Och även om det bara blev en kort visit där, blev den väldigt angenäm.
Som många ställen i Gamla stan är även The Secret Garden beläget i en gammal byggnad. I det här fallet var det nästan som om två hus hade kopplats samman via en passage med infravärme i taket. Varje onsdag – lördag är stället öppet kl 22 – 03 med musik, men när vi hittade dit var det mat och dryck som gällde. Vi hade matsiktet inställt på vår favorititalienare, så en drink blev det bara den här gången. Ett skäl är naturligtvis att vi alltså redan har ett favoritställe när det gäller mat, men också att menyn på The Secret Garden inte direkt passade oss som är lite matkrångliga.
Vi tillbringade i alla fall tiden det tog att dricka en öl i den hemliga trädgården. Där fanns en massa spännande att se på samtidigt som vi diskuterade viktigheter som julklappar till våra nära och kära. För den som vill ha en häftig upplevelse rumsmässigt rekommenderar jag varmt The Secret Garden. För den som vill äta i Gamla stan rekommenderar jag… Michelangelo. Men här kommer några bilder inne ifrån The Secret Garden:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Inte var jag väl så jättehungrig när vi knatade upp till Västerlånggatan genom en gränd. Men jag blev det direkt när vi kom innanför dörren till Michelangelo, vår favorititalienare, alltså. Den här lördagskvällen var det lagom med folk. Det blev vitlöksbröd till förrätt, men huvudrätten, Pasta Maestro, kom in innan vi knappt hade börjat på vitlöksbrödet. Lite för tidigt för min smak, alltså. Men rätten är underbar och även om det var lite konstigt att ägaren själv rev parmesanosten vid bordet, över våra tallrikar, förlåter jag ”allt” för den goda smakens skull! Till maten drack vi ett ganska lätt primitivo. Dessert trodde jag inte att jag skulle orka, men se en tiramisu med en dubbel espresso vid sidan slank ner finfint. Nytt sen sist var gratis wi-fi. Det gick förstås inte att äta och var ganska segt. Menyn kan du se på här och nedan kan du se på maten jag åt:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Efter maten och notan rullade vi till tåget. Men inte utan att fota lite på vägen, förstås. Tyvärr blev ju inte bilden lika fin som motivet var i verkligheten.
Stockholm by night, om än lite Photoshoppat…
Noterade gjorde jag också att gatukonsten är vackrare i Stockholm än i Uppsala. Graffitin på bilden hittade jag i Gamla stan, orden på glasväggen fanns på Uppsala resecentrum. Vilket verk tycker DU är vackrast???
Detta bildspel kräver JavaScript.
Vi anlände till New Village så sent att Downton Abbey är nåt jag ska se på i kväll – förutom sista avsnittet av Bron, förstås. Och medan Anna låg och slumrade under sin tant-pläd i soffan satte jag upp lite stjärnor och stakar och läste om… kakor..!
Ett spel för såna som jag som har baktankar.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Familj, Personligt, tagged alternativ, arbetslös, arbetsmiljö, bita ihop, blogg, chef, drömma, fack, fast jobb, förändra sig, flytta, fredag, fritid, göra det bästa av situationen, glad, gnälla, granne, hälsar inte, hålla kontakten med, hemma, hemskt, hus, inte visa hänsyn, jobb, jobba på, jobbgäng, klaga, komma bra överens, kursdagar, lagom personlig, lära mig, lärdom, löfte, lyckas, mål, måndag, möjlighet, nytt jobb, ont i magen, på landet, piggas upp, prata, prövning, pysa, roligt, söka jobb, skogen, skriva, skvallra, snäll, snälla kollegor, snoka, social, sov inte på nätterna, stänga dörren, stimulerande, svära, svårare, ta slut, TGIF, trött, trivas, trivsel, Twitter, utbildning, utbyte, utsätta mig, verklighet, yrke on 09 oktober 2015|
2 Comments »
Ett fredagligt inlägg.
Det är härligt att vara del av ett jobbgäng igen!
Det är fredag kväll. Jag har jobbat min andra vecka på mitt nya jobb. I det här inlägget tänkte jag inte skriva så mycket mer om mitt jobb än att jag fortfarande trivs och tycker att det är roligt. En del saker är svåra, men jag har som mål att lära mig. Och jag är väldigt glad över alla nya, snälla kollegor, framför allt min närmaste kollega. Vi kommer så bra överens och är alldeles lagom personliga och sociala med varandra. Utbytet i yrket är också bra. Det är härligt att vara del av ett jobbgäng igen. Jaa, det kan inte vara bättre. Så… jag blir lite trött på alla som jobbar och som klagar på sina jobb, som gnäller att de har ett jobb att gå till när måndagen kommer och som sen klagar hela veckan ”på skiten”.
Om en inte trivs på jobbet finns det några alternativ. Att gnälla och klaga, som en person jag följer på Twitter gör varenda dag, hjälper inte. Vill en förändra sin situation måste en vara aktiv. Det är alltid lättare att få nytt jobb om en söker jobb när en redan har ett jobb. Det är mycket, mycket svårare att få jobb när en är arbetslös – tro mig, jag vet. Men självklart lyckas inte alla som redan har jobb heller. Då får en försöka göra det bästa av situationen. Prata med chefen eller facket kan vara ett alternativ om trivseln har med arbetsmiljön eller liknande att göra. En utbildning eller några kursdagar kan göra att en piggas upp också. Tar möjligheterna slut att göra nåt åt jobbet på jobbet, så att säga, gäller det att se till att en har fritid som är stimulerande nog i stället.
På mitt förra jobb var det hemskt. Jag sov inte på nätterna och hade ont i magen när jag skulle åka och jobba. Jag pyste på bloggen, men bet för det mesta ihop. Sen blev jag väldigt glad när jag stängde dörren efter mig min sista arbetsdag. Löftena jag gav mig då – att aldrig återvända och att aldrig utsätta mig för nåt liknande igen – har jag hållit. Nu när det har gått ett tag ser jag det som en prövning och en lärdom. Jag lärde mig att det finns människor som inte är ett dugg snälla. Men jag lärde mig också att det finns människor som är snälla. De senare håller jag kontakten med.
Boendet kunde vara bättre.
För egen del är boendet just nu så att jag önskar att jag kunde säga
TGIF!*
och gå hem. Men jag är ju redan hemma – och jag trivs inte. Det handlar om allt från grannar som inte hälsar, grannar som snokar, grannar som skvallrar, men mest om grannar som inte visar hänsyn. Inget tycks förändra sig och då är det jag som måste förändra min situation. Eftersom jag inte har nåt fast jobb är det då inte bara att flytta. Ändå drömmer jag om det där huset i skogen eller på landet. Huset, som jag också vet att Fästmön drömmer lite om. Tänk om våra drömmar nån gång kunde slå in och bli verklighet… DET jobbar i alla fall jag på!
Vad har DU för mål just nu??? Skriv några rader i en kommentar, det är fortfarande åtta procents utrymme kvar här!
*TGIF! = Thank God it’s Friday!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Krämpor, Personligt, Vänner, tagged arbetsplats, avloppsvatten, Öppet campus, återseende, bekantingar, besökare, bil åka hem, Biocentrum, blivande Nobelprisämne, byggnad, byggpålar, demonstrera, den bästa arbetsplatsen, drickbart, fakultet, fantastiskt hus, färger, filtrera, forskning, fota, foto, godisbutik, gratta, grumlig, häftig byggnad, häl, hjärta, hus, huvudvärk, inspirerande, interiör, jobba, klart, kol, labba, lönehelg, Linkedin, modernt, MVM-huset, namn, nyfiken, nytt, nytt jobb, olika åldrar, olycklig skylt, pappa, provrör, rening, rund, SLU, snyggt, stava, student, studera, Tage Bergeå, tillstånd, ung forskare, Uppsalavatten, utförlig beskrivning, var sak har sin tid, Veterinär- och husdjurscentrum, VHC, visstidsanställning on 26 september 2015|
Ett inlägg om Öppet Campus på SLU.
Idag, på självaste lönehelgen, hade SLU Öppet Campus. Jag var ju tillbaka på min gamla kära arbetsplats för ungefär en månad sen, innan alla studenter hade anlänt, men hann inte se allt nytt. Många nya byggnader är det. Huset där ”mina” fakulteter också håller till, till exempel, var ju bara ett stort hål med lite byggpålar när jag avslutade min visstidsanställning. Nu är det ett helt fantastiskt hus, modernt, snyggt och verkligen inspirerande att både jobba och studera i.
Men självklart började jag i MVM-huset, där jag hade mina kontor för lite mer än två år sen. På entréplanet var det ganska många besökare i olika åldrar. Jag träffade bland annat unge Tage Bergeå, som labbade med färger under Christians överinseende. Efter att ha inhämtat tillstånd från såväl Tages pappa som Tage själv samt fått en utförlig beskrivning av Tage hur hans namn stavas, fick jag ta en bild på denne unge forskare. Ett blivande Nobelprisämne, månntro?
Tage Bergeå, blivande Nobelprisämne (?), labbar med färger.
Naturligtvis träffade jag flera kära bekantingar. Extra roligt var det att träffa Faruk, som grattat mig till nya jobbet via LinkedIn, i veckan. Sahar, Björn och Karin, för att nämna några, träffade jag också. Sahar demonstrerade sin forskning om rening av avloppsvatten via kol. Hon hällde på grumligt Uppsalavatten i ett provrör med kol. Kolet filtrerade och renade sen vattnet och när det rann ner var det alldeles klart och drickbart.
Sahar visar hur avloppsvattnet, flaskan i mitten, blir rent efter att ha runnit igenom och filtrerats med kol i provröret.
Efter alla återseenden traskade jag vidare. Jag noterade en ny godisbutik på campus, men mest nyfiken var jag ju förstås på det runda VHC, Veterinär- och husdjurscentrum. Det är en sån häftig byggnad! Jag hade hoppats på att träffa fler bekantingar, men tyvärr gjorde sig huvudvärken så påmind att jag blev tvungen att ta mig till bilen och åka hem. Men ytterligare några bilder tog jag förstås och dem får du titta på här:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Och på väg till bilen tänkte jag att visst, var sak har sin tid. Men vissa saker vill en ha i sitt hjärta alltid. Till dessa hör mina knappa två år på SLU, den bästa arbetsplatsen.
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 