Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘butler’

Ett inlägg om en film.


 

The ButlerDet blev verkligen filmkväll igår kväll! Jag var helt slut efter allt fejande, grejande och julmöblande, så det var skönt att sjunka ner i bästefåtöljen framför TV:n och glo på film. Förutom Rymdimperiet slår tillbaka kollade jag The Butler (2013), som gick på SvT. Men det var snudd på att jag missade den, tack vare felaktiga startuppgifter i Expressens TV-bilaga! 👿

The Butler handlar om Cecil Gaines liv – både hans privatliv och hans liv som butler i Vita Huset. Under sin livstid tjänar han inte mindre än åtta amerikanska presidenter. Men filmen är också ett historiskt drama som skildrar afroamerikaners tillvaro i USA. Filmen börjar med en stark scen där Cecil ser sin pappa bli skjuten. Han tas då in i sin vita familjs hus och tränas till… housenigger. Och så småningom hamnar han alltså i Vita Huset. Han tar stora kliv i sitt liv, denne Cecil. Filmen skildrar också Cecils familj och hans söner – och främst genom sönerna kampen för afroamerikaners rättigheter. När filmen slutar gör den gamle Cecil ett återbesök på sin gamla arbetsplats och träffar USA:s första svarta president Barack Obama.

Filmen är till viss del baserad på Eugene Allens liv, en man som arbetade 34 år i Vita Huset som butler. Men den är amerikansk. Väldigt amerikansk… Samtidigt är det många bra skådespelare som gör fantastiska rolltolkningar. Bland annat gör Oprah Winfrey en ypperlig prestation som Cecils alkoholiserade hustru Gloria. Bäst är emellertid Forest Whitaker i rollen som den vuxne och åldrande Cecil.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om slottsliga bär och grönsaker.


 

Det gick som en dans att handla idag. (Ja, jag är lite ironisk.) På Stormarknaden, dit vi for, var vi inte ensamma. Fler människor än vi behövde mat och dryck. Men efter att vi fyllt på våra förråd gjorde vi en visit på Slottet – lagom till eftermiddagskaffetid. (Ful får en vara, men inte dum!). Annas snälla mamma hade gjort hallonbakelser, vilket inte hindrade hennes yngsta dotter från att palla ett och annat bär från buskarna. Också…

Anna pallar hallon

Anna pallar hallon i Slottsträdgården.

 

Papperssvala

Papperssvalan fungerar utmärkt som fågelskrämma, enligt Annas snälla mamma.

Det blev en härlig stund i Slottsträd-gården där såväl flora som fauna är vida representerade. I buskarna hittade jag till exempel en svala som landat för evigt… Svalan var årets variant av Annas snälla mammas fågelskrämma och enligt konstruktören själv fungerar den bäst av alla varianter hon hittills har testat!

Hallon på buske

Kvarlämnat hallon.

Vi avnjöt kaffe och bakelser i skuggan under ett parasoll. L visade sig vara en riktigt bra tränad butler. Han servade oss med kaffe och påtår. Som om inte detta var nog fick vi med oss en massa gott från landen – färskpotatis, sallad och lök. Potatisen blir finfin till sillen vi tänkte äta i morgon! En burk hallon slank också ner i påsen, samt norsk firre från Annas brorsa. Tänk att vara bortbjuden och få med sig en massa godsaker därifrån! Själva medförde vi bara ett stycke före detta hallonburk (lånad för 100 års sen) samt saxen som råkade komma med hem i en rabarberpåse en gång… Men ett och annat hallon lämnade vi kvar.

Nu väntar vi på att räkorna ska tina och vinet ska bli tillräckligt kylt. Jag tror att jag får kolla om det inte finns var sin Ginger Joe som är alldeles lagom kall i kylen. Och kanske lite salta nötter till… Tungan och strupen känns underligt torra…

Groda

Underligt torr tunga. (Grodan står i Slottsträdgården och enligt Slottsfrun lyser den när det blir mörkt.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-film.


 

Greenshaw's FollyVem vill se på tråkig fotboll när man kan se på miss Marple? Fästmön sussade gott i soffan medan jag glodde på Miss Marple: Greenshaw’s Folly (2013).

Miss Marple har åtagit sig att gömma en mamma och hennes lille son undan en brutal make och far. Hon tar dem till Greenshaw’s Folly, där hennes väninna miss Greenshaw forskar i botanik. Mamman får arbete som miss Greenshaws sekreterare. Men fler gäster finns på plats. Pojken Archie får berättat för sig om ett spöke. När butlern sen plötsligt faller från en stege har Archie just sett spöket. Först ser dödsfallet ut som en olycka. Så sker ytterligare ett dödsfall.  Fast det är uppenbarligen ett mord. Miss Marple nystar – och det handlar inte bara om handarbete och stickning… Det handlar om riktigt otäcka övergrepp på ett barnhem.

Den här filmen är riktigt spännande! Inte så man blir fruktansvärt rädd, men nog hoppar jag till ett par gånger. Så även Anna, innan hon somnade i soffan.

Toffelomdömet blir högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

En titt med nya ögon på en Miss Marple-film.


Igår kväll
visade Sjuan Miss Marple: Varför frågade de inte Evans? (2008). Jag bänkade mig som vanligt – och insåg att jag hade sett filmen tidigare. Jag har till och med bloggat om den, för över fyra år sen. Då tyckte jag att den var mest snurrig, men vad tyckte jag nu, fyra år senare???

Miss Marple

Varför frågade de inte Evans, kan man undra…


Det är fortfarande
ett väldigt springande i den här filmen. Filmen är nästan som en teaterfars. Folk kommer och går, nej springer, in och ut i dramat. I centrum står familjen Savage – och naturligtvis gamla kärleksförbindelser som påverkar framtida val. Men det hela börjar med att en ung man hittar en döende, lite äldre man på en klippavsats. Den döende mannens sista ord är just:

Varför frågade de inte Evans?

Den unge mannen och en kvinnlig bekant börjar nysta i fallet. Miss Marple nystar hon med, inte bara med sin stickning. (Jag undrar vad det är hon stickar på hela tiden…) Och som vanligt går det som det går – fallet blir löst och såväl mördare som motiv avslöjas i slutet.

Den här filmen kan tyckas farsartad på grund av allt spring in och ut som skådespelarna ägnar sig åt. Till och med butlern… Men filmen är ovanlig också för att den är mer blodig än andra filmer. Och den avslutas med… ska vi säga… ett litet gisslandrama. Utöver detta förekommer en intressant lek med könsroller.

Det sammanlagda Toffelbetyget blir medel. För filmen är väldigt rörig.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »