Det ÄR inte rättvist, livet

Ett inlägg om livet.

---

 

Ingen glass på bild, men väl solen bakom ett träd.

Det blev lite livat här i huset på eftermiddagen och då tyckte jag inte att det var så roligt att sitta på ballen*. Det är inte andras fel att jag har en liten familj som dessutom inte är särskild samlad eller att jag har goda, men få vänner, på viss distans. Men en känner sig extra ensam när en hör hur andra människor… underhåller gäster. Jag ringde därför lilla mamma och pratade en stund tills nånting inuti mig vände. Ja, jag har haft ont i magen idag, men efter… omvändelsen kändes magen helt OK. Mamma satt på sin balle och försökte göra som jag, läsa. Vi pratade en lång stund.

Solen var fortfarande kvar där ute, men jag orkade inte höra vuxna människor skrika när de pratar. Jag tog bilen till Gamla Uppsala och köpte en mjukglass.

Gamla Uppsala högar var fulla av klättrande folk, men här lyckades jag ta en bild utan störningsmoment.

 

Backsippa kvar uti backarna står…

Tyvärr kunde jag inte fota glassen eftersom Odinsborg, kafé och restaurang, hade slut på servetter!!! (Jag ville ju inte kladda ner mig.) Hur ett sånt ställe kan ha slut på servetter övergår mitt förstånd. Likaså undrar jag varför ingen i personalen – jag såg fyra personer – kunde ta sig till närmaste affär (tio minuter med cykel, fem med bil, 20 minuter med buss) och KÖPA ett jävla paket servetter. Därför får du glo på ett träd bakom vilket solen tittar fram, de tre högarna och en backsippa (nej, Agneta, jag har INTE plockat den, den är ju FRIDLYST!..)

Av nån anledning kom jag att tänka på min vän H när jag promenerade runt högarna efter att ha ätit glassen, fotat trädet, högarna och backsippan. Jag har en liten sak till H som jag tyvärr inte har hunnit lämna över än, så medan jag satte mig en stund på en bänk slängde jag iväg några rader i ett sms efter att ha beundrat Uppsalasilhuetten.

Uppsalasilhuetten med slottet och Domkyrkan.

Svaret dröjde en liten stund. Sen läste jag orden och blev så ledsen, så ledsen. Det är min väns födelsedag idag och natten till idag hade vännens mamma gått bort. Nä, livet ÄR inte rättvist. Hur kunde jag få en sån fin födelsedagspresent, medan min vän fick sorg? Och det spelar ingen roll att dödsfallet nog inte var helt oväntat, sorg efter en förälder är alltid en sorg. Och just som jag läste svaret från min vän och försökte tänka ut nåt vettigt att skriva tillbaka (utan brillor, dessutom) steg en drake till väders. Upp, upp, upp mot solen…

En drake steg till väders just som jag läste att min väns mamma hade gått bort.

Jag gick ner mot bilen och gjorde en avvikare hos Antikmannen med de två arga små tikarna. Behövde tömma min skalle på tankar om orättvisa. Beundrade en brosch i solskenet…

Broschen blev vackrare i solskenet.

Jag såg soldater som aldrig skulle dräpa nån. Då kändes det lite bättre inuti.

Soldater som aldrig dräper nån.

Innan jag for hem till ensamheten stannade jag och köpte med mig en vegetarisk pizza hem. Nej, jag veeet! Det är inte det bästa jag kan äta just nu, men det var det jag var sugen på. Och så smockade jag i mig pizzan i sällskap av Helgonet och en starköl på ballen. Jag är så tacksam att mitt liv är gott just nu, men jag blir ledsen när andra människor inte har det lika bra som jag. Det är inte rättvist, livet…

Pizzan var god och vegetarisk, men livet ÄR inte rättvist!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Slött och vitt

Ett inlägg om den femte advent. Äh, jag bara skojar! Den gångna söndagen, förstås.

---

 

I kväll kom snön… Det blåa eländet på bilden finns hos en granne som uppenbarligen tycker att det är snyggt.

Så kom den. En del tycker äntligen, såna som jag tycker försent.  Ja jag pratar om snön förstås. Här där jag bor i Uppsala började det snöa vid 19-tiden. Det blev ganska snabbt vitt ute och varmare. Lär vara halt i morgon bitti, alltså, när jag ska ut på vägarna. Fast värre har det varit för vännerna A och J vars bilresa hem från julfirandet tog tolv timmar… Stackars dem! Jag är så glad att de kom hem helskinnade.

Idag har det varit en riktigt slapp och skön söndag. Jag vaknade runt åtta, halv nio. Stannade i sängen tills klockan var över närmare halv tolv. Då hade jag surfat, skrivit och läst. Dan har gått i litterära tecken. Jag har verkligen njutit av att vara slö denna hemmadag. På nåt sätt ger jag mig tillåtelse att vara just slö nu när jag jobbar. När jag inte jobbade var jag på mig själv med piskan hela tiden – även om det inte syntes på bloggen.

Nåt fint blått.

Jag har funderat vidare på det här med Facebook, men jag har faktiskt inte kommit fram till vad jag vill och vad jag ska. Skälet är att jag tycker att det är ett rätt onaturligt sätt att umgås – jag vill gärna se dem jag umgås med i ögonen, i verkliga livet, när vi umgås. Samtidigt är det förstås ett modernt sätt att kommunicera och ett sätt att hålla kontakt med människor en kanske inte kan träffa – av olika skäl. Men asså… jag tycker att det är jobbigt bara med Twitter. Och jag förstår inte att folk börjar följa mig där när jag nästan enbart använder Twitter för att puffa för blogginlägg och bilder på Instagram med länkar. Ja, jag blir inte klok på vad jag vill – mer än att jag inte vill ha några råd om saken, tack!

Att fundera och läsa är två sätt för mig att slöa. Att plocka fram mammas färdigstekta kycklingpannbiffar ur frysen ett annat. Det enda jag  behövde göra var att skala och koka några potatisar till oss, göra lite sås och duka fram alltihop tillsammans med lingon och inlagd gurka. Det smakade verkligen ljuvligt! Sen tog lilla mamma disken OCKSÅ – vilket hon även har gjort under juldagarna. Jag har bara gjort det andra – plockat fram, lagt upp, dukat, tagit bort, stoppat in, värmt etc. Som sagt, diska är värre än att laga mat så jag är väldigt tacksam! Men hemlagad mat slår allting – för det får jag nästan aldrig. Findus och Dafgård är mina vänner på luncherna när jag jobbar och lördagar och söndagar är jag oftast för trött och ointresserad av att laga mat. Kanske inte så konstigt att jag har gått ner sju kilo i vikt. Frågan är bara hur mycket jag har gått upp i vikt de senaste dagarna… Jag har inte bara unnat mig god mat, det har stoppats en och annan skumtomte, julgodis och choklad genom kakhålet…

Detta bildspel kräver JavaScript.

När jag tänker efter har jag trots allt gjort en vettig sak idag: jag har stuvat om lite i deckarhyllorna i hallen, det vill säga bland mina svenska och nordiska deckarböcker. Min Maria Lang-samling har fått en bättre placering, framför allt, och så har jag gjort plats för julklappsböcker som ska in efter läsning. Jaa, jag är verkligen en boktok – och en hoarder. Men nu ska den här bokmalen sova lite, för i morgon är det arbetsdag igen. Härligt!

Omstuvat på hyllplanen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Halloween, Allhelgona, helg

Ett helginlägg.

---

 

En Jack O’Lantern från 2012.

Idag blev jag ofrivilligt och mycket motvilligt ledig från jobbet. Det visade sig att myndigheten jag jobbar på stänger efter en halv dag. Vi konsulter får inte vistas i lokalerna när reception och vaktmästeri är stängda. Det finns olika skäl till detta och ett är förstås säkerhet. Plötsligt fick jag därför fyra timmars ledigt. Det låter ju jätteskönt, men jag hade planerat för att jobba och ledigheten blev inte ett faktum förrän sent igår. Jag hade tänkt ägna eftermiddagen åt att kämpa ikapp med mina lay outer. Så blev det inte. Tyvärr går jag därmed också miste om fyra timmars lön. Livet som konsult är bra på vissa sätt, mindre bra på andra.

Men fyra timmars plötslig ledighet måste ju användas till nåt vettigt. Jag åkte hem och ställde mig vid strykbrädan. Det låter jättetrist och hade jag inte varit så hård på mig själv skulle jag ha vräkt mig i soffan med en bunke godis och en bok. Jag strök, alltså. Och funderade över det här med Halloween och Allhelgona.

Många, även jag, uttrycker att det här med Halloween är så himla amerikanskt. Vi undrar varför vi adopterar skit-traditioner. Hade inte Thanksgiving, till exempel, varit trevligare? Och varför ska vi ha Halloween när vi ju samma helg har Allhelgona? Jag läste en artikel i Svenska Dagbladet i morse om Halloween och Allhelgona och kom bland annat fram till att den förra inte alls är allt igenom amerikansk.

• Halloween kommer från en gammal keltisk högtid, från uråldrig förkristen tid. När kristendomen kom försökte katolska kyrkan göra helgen kristen.
• År 731 införde katolska kyrkan Allhelgona till minne av sina helgon. Syftet var att försöka konkurrera ut den keltiska Samhain, som firades när skörden var över och vintern på gång.
• Men det folkliga Halloweenfirandet fortsatte. På 1000-talet gjorde kyrkan ett nytt försöka att kristna helgen och införde Alla själars dag, som firades till minne av de döda.
• Sen kom reformationen på 1500-talet och då avskaffades Alla själars dag i Sverige.
• År 1772 avskaffades allhelgonadagen som helgdag
• År 1983 återkom dagen, men kallades då söndagen efter alla helgons dag.
• På 1840-talet tog irländare och skottar med sig Halloween till Amerika. Där utvecklades traditionen under 1900-talet till att klä ut sig och gå runt och tigga godis.
• på 1950-talet uppstod den svenska traditionen att tända ljus på gravar. År 1953 infördes Alla helgons dag. Den infaller den dag som är lördag mellan den 31 oktober och den 6 november.
• I början av 1990-talet började svensk handel att införa Halloween. Sen har det rullat på.

För egen del tänker jag fira lite både och. Nåt godis ska jag inte tigga, men köpa och äta och i morgon ska jag och Fästmön åka till nån kyrkogård och titta hur vackert det är när alla ljus lyser. Och så ska jag tänka på alla de kära som inte längre finns hos mig här på jorden, men som är nära ändå.

Ha en fin helg!

Ljus i Minneslunden vid Vaksala kyrka 2013.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bättre sömn, pyssel och felaktiga minnen

Ett misch-masch-inlägg.

---

 

Det är ett faktum att min tid på den här bloggen börjar rinna ut. Det vill säga utrymmet är på väg att ta slut på riktigt. Visserligen har det gått otroligt mycket långsammare än vad jag trodde, men i skrivande stund har jag bara tio procent kvar.

Frågan är vad jag ska göra sen. Sen när det är slut, alltså. Ja, jag har ju min hemliga blogg som är så hemlig att ingen hittar dit. Det är skönt att ha ett eget rum, samtidigt som jag också behöver socialt umgänge. Tyvärr sätter fritidsforskare (!), såna som tycker att det är OK att spela ut olika former av sjukdom mot varandra och allmänna glädjedödare stopp för umgänget.

Bättre sömn med viss mat.

Jag måste alltså skaffa mig nåt vettigt att göra. Steg ett är att sova bättre på nätterna. Lite mer än vad jag gör nu. Hos Expressen Hälsa hittade jag några tips på mat som ger mig bättre sömn. Mat gillar jag ju, så jag läste noggrant. Här är några av tipsen i korthet, med mina kommentarer efteråt inom parentes:

• Kaffe, alkohol och sötsaker går fetbort på kvällen om en ska sova bra. (SUCK! Med andra ord: ta bort guldkanterna i mitt liv.)
• Ät helst inte två timmar före läggdags, men ingen sänggång hungrig! (Det kan bli knepigt…)
• Varierad kost med många näringsämnen ger bäst sömn. (Ja ja ja, jag är ju, som bekant, inte nån mästarinna vid spisen, bara vid matbordet.)
• Melatonin är ett rogivande hormon och aminosyran tryptofan (se på fan!) är lugnande. Melatonin finns i körsbär och valnötter; tryptofan i mjölk- och sojaprodukter, vissa fiskar, skaldjur, kyckling, fullkorn, nötter, ägg, bönor, äpplen, bananer, plommon, avocado, broccoli, grönkål, kakao etc. (Mjölk? Kakao? Mjölkchoklad, alltså?!)
• Lykopen är en antioxidant som är bra och den finns i tomater, grapefrukt, papaya, paprika och vattenmelon. (Va 17 är en antioxidant???)
• Selen sägs vara bra för att det är antiinflammatoriskt. (Behöver man det för att sova bra???) Det finns i kött, fisk, ägg, mjölkprodukter och nötter.
• Vitamin C (Bra för sömnen???) och det finns i frukt, bär och grönsaker (uff!) som jordgubbar (mums!), kiwi (mums!), citrusfrukter (bara jag slipper skala!), spenat (helt OK!) och kål (prutt!).
• Teobromin finns i kakaoböner och är bra för hjärtat samt förbättrar sömnen, enligt den amerikanska studie som ovanstående grundar sig på.

Har du somnat än???

 

Korkat att inte göra nåt vettigt och pyssligt med vinkorkarna?

Nåt annat vettigt som jag kan göra är att skaffa mig en hobby. En hobby som jag redan har är att avnjuta fina rödviner. I Expressen Leva & Bo läste jag om en massa fina saker en kan göra med… vinkorkar. Pyssla, alltså. Vad sägs om klackskydd (mina skor har inga klackar), flöten (jag är bara bakom), placeringskortshållare (jag har ju så många gäster så ofta), förnya ost- och canapeknivar genom att byta ut plasthandtagen mot kork (mina ostknivar har metallhandtag och canapé, va e de?), badrumsmattor, lådknoppar, pås-stängare (det blir aldrig nåt över i mina gottpåsar, de är öppna hela tiden tills de slängs tomma), anslagstavlor, brickor, vaser, underlägg… Finns det nåt en INTE kan göra med vinkorkar??? Och jag som bara förvarar mina i en glasdamejeanne på köksgolvet…

Däremot är det inte nån idé att jag ägnar mig åt mina minnen. Över hälften av dem är nämligen fel, enligt amerikanska forskare. Ett antal år efter en händelse minns en visserligen själva händelsen, men hälften av detaljerna runt omkring blir fel. Det innebär att de flesta minnen försvinner efter ett år. Sen berättar en bara samma historia år efter år. Så varför blogga, liksom..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Inget att skryta om…

Ett icke skrytsamt inlägg.

---

 

Styrs MS-vården av dockmakare?

Det händer att man blir anklagad för att skryta. Och kanske skryter jag ibland – men för det mesta inte om mig själv och mina göranden och låtanden. Här i det akademiska Uppsala finns det emellertid rätt mycket skryt. Nåt man till exempel skryter om är vården. Då faller det lite platt när en ny rapport visar att Uppsala är bland de sämsta i landet på MS-vård. Det är Neuroförbundet som har gjort en undersökning i Sverige. Förutom att Uppsala ligger i botten visar resultaten att det är stora skillnader i vården beroende på var i landet man bor. Bristerna i vårdkedjan är stora lite här och var. Det som också utmärker Uppsalas MS-vård är att bara 40 procent av patienter med skov och som varit sjuka kortare tid än 15 år får bromsmedicin. Fler än hälften av patienterna här är missnöjda och vill byta behandling. Ja, det var sannerligen inget att skryta om… Personligen undrar jag om vården styrs av inkompetenta dockmakare som drar i doktorernas trådar i stället för faktiska läkare med både utbildning och kompetens.

Falska bombhot är lika barnsligt som stinkbomber.

Ja, jag sitter och läser nyheter på nätet medan jag laddar för förmiddagens möte. Nåt annat som Uppsala verkligen inte kan skryta med är de sanslösa bränder som verkar ha tagit ny fart i ett bostadsområde ganska nära mitt. Den här gången är det inte bara bilar man fjuttar på utan soprum. Och det kan ju få ännu mer förödande konsekvenser, i synnerhet om soprummen är belägna i samma byggnad som det bor människor… Jag förstår verkligen inte detta agerande. För mig är det inte OK att uttrycka sitt missnöje på det här sättet. Det enda som händer är ju att man förstör för andra människor. Jag är också irriterad, förbannad och frustrerad, men inte 17 tänder jag eld på a-kassan?!

Sen är det bombhoten. I höstas hittade man en misstänkt bomb på en parkering ganska nära där jag bor också. Igår kväll bombhotades två affärer – Luthagens Livs och ICA Maxi i Stenhagen. I höstas hittade man mystiska paket och väskor. Igår kväll var det nån som roade sig med att ringa in bombhot. Hot, som vid 23-tiden visade sig vara falska. Så mycket onödigt arbete för butikspersonalen, som fick utrymma butikerna, polisen och eventuella bombexperter, som måste tillkallas från annan ort!

Är det ingen i Uppsala som kan skryta om nåt BRA??? Kom igen, finns det inget vettigt och gott här??? Skriv några rader i en kommentar så vi som bor här slipper bli totaldeprimerade!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Den som väntar på nåt gott… får vänta till kvällen!

Ett inväntande inlägg.

---

 

Herkules Jonssons storverk lottas ut framåt kvällningen!

Nu kan jag avslöja att det händer saker idag – fast först framåt kvällen. Dragningen av en styck vinnare som ska få ett litterärt loppisfynd sker då. Det är ett riktigt fynd, kan jag avslöja! Självklart presenteras vinnaren här på bloggen, så du får låta ett av dina ögon hålla koll på vad som händer här.

Medan du väntar kan du också kolla in den andra tävlingen som pågår – klicka här! Den här tävlingen är ett stöd i ord för organisationen For Life, som inte bara ger arbetslösa människor nåt vettigt att göra, den stödjer cancerforskningen också. Priset är ett finfint unikt armband – med ett ICE-nummer* till… TOFFLANS MOBIL!!! Det kan vara praktiskt att ha, man vet aldrig när man bäst behöver ringa Tofflan!

Det finns fortfarande chans att vinna ett unikt armband.

Men saker är inte allt här i livet. Och livet kan, som bekant, ta många vändningar. Framför allt är det kort. Klockan 20 i kväll på SvT2 tänker i alla fall inte jag missa säsongspremiären av När livet vänder. I kvällens halvtimmeslånga program träffar Anja Kontor Viljar som var på Utøya när en galning kom dit… Missa inte, men var beredd på ett mycket starkt och känslofullt program!!!

Och medan du deltar i mina tävlingar och väntar på När livet vänder åker jag och Fästmön och storhandlar mat. Det är sånt som måste göras ibland.

 

PS För båda tävlingarna gäller att Tofflan är enväldig domare och hennes beslut går inte att överklaga.

*ICE = In Case of Emergency

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kyla, katastroflåda och personliga uppdateringar

Ett inlägg om nåt vettigt, förhoppningsvis.

---

 

Så här kallt var det runt midnatt här i Uppsala.

I natt var första natten på länge som jag sov med stängt sovrums-fönster. Höstens första minusgrader i Uppsala slog klorna i mig igår kväll. Runt midnatt var det nästan två grader kallt. Det får mig att fundera över om jag inte borde boka servicetid inklusive hjulskifte på Clark Kent* snart. Men det är naturligtvis en kostnadsfråga.

Jag har börjat få svårt att komma till ro om nätterna när jag ska sova. Sista gången jag tittade på klockradions röda display visade den 1.25. Första gången jag tittade på den i morse stod det 6.35. Det känns lite lite med fem timmars sömn – även om jag inte ska iväg och arbeta. Det märkliga var att jag vaknade av ett dunkande. Tyckte jag. Det var bara mina egna pulsslag jag hörde. Tänk att jag till och med stör mig själv, så ljudkänslig som jag är!

Morgonens första timmar har jag letat intressanta lediga jobb att söka. Jag hade ett i pipeline, så den ansökan skrev jag och skickade iväg. Men nåt nytt intressant hittade jag inte. Jobbade därför i stället med mitt CV och uppdaterade även CV:t här i bloggens huvud. Det gäller att försöka ta sig för nåt vettigt med tiden. Tiden, som jag har så gott om just nu.

Min bok börjar närma sig slutet. Idag ska jag ta tag i ytterligare två månader av mitt liv. Därefter är det dags för avrundning. Och sen? Sen vet jag inte. Genomläsning och korrigering, antagligen, innan jag tar en ny kontakt med förlaget. För nu kan jag ju erbjuda det de efterfrågade sist: lite mer.

Annars idag då? Jag ser fram emot dagens middag som blir våfflor med hjortronsylt! Inte det bästa att äta när man försöker hålla igen på onyttigheter, men det struntar jag i. Jag vill ha våfflor och jag tänker äta våfflor. Sen borde jag ta ett varv med dammvippa och dammsugare, men jag tror att jag sparar städningen till i morgon, Jag måste ju ha nåt vettigt att göra då också medan jag väntar på att lilla mamma ska ringa. Farbror Blå är nämligen väldigt pådrivande. På torsdag efter lunch ska han och mamma göra ett nytt försök att fixa ett id-kort till den senare. Jag är så tacksam för hans hjälp!!!

Tacksam är jag också för Kaximaxis generösa bidrag till min katastroflåda! Det ska användas på rätt sätt och en dag blir det min tur att återgälda på nåt sätt, var så säker! Förhoppningsvis är alla sätten vettiga.

Vad händer i dina environger då??? Skriv gärna några rader i en kommentar så jag har nåt intressant att läsa när jag kommer upp ur de två månader jag ska grotta ner mig i nu!

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hej då, Läkare utan gränser!

Ett förbittrat inlägg.

För inte länge sen var organisationen Läkare utan gränser den enda organisation jag stödde med pengar. Så sent som i november förra året skänkte jag en rejäl slant (med mina ögon mätt) i glädjeyran kring att jag hade fått en tidsbegränsad anställning.

Det blev en stor chock för mig när jag via Twitter fick veta att Läkare utan gränser fått pengar av Postkodlotteriet. Postkodlotteriet, som får fortsätta år ut och år in trots skandaler såsom sanslösa löner, brott mot god marknadsföringssed etc. Att Läkare utan gränser flera gånger under en kväll twittrade om de 29 miljonerna man mottagit från Postkodlotteriet – ja, du läste rätt: 29 miljoner – gjorde mig… jaa, jag finner inte ord för det.

Jag svarade på ett av Läkare utan gränsers tweets att de nu inte behöver mina surt förvärvade slantar när de kan ta emot pengar från ett lotteri med tvivelsamt rykte. Fick då ett idiotsvar om att alla pengar behövs. Jaa, jag behöver mina pengar själv. Eller snarare: jag ger inte mina pengar till en organisation som samarbetar med Postkodlotteriet.

Bara en månad innan Läkare utan gränser tog emot miljonerna från Postkodlotteriet, försökte sagda lotteri lura sina lottprenumeranter in i nånting de kallade för Jackpott. Man ägnade sig åt nånting som kallas för aggressiv marknadsföring. Men många människor protesterade och ganska snart backade Postkodlotteriet.

Postkodlotteriets marknadsdirektör tyckte att man uttryckt sig tydligt gentemot prenumeranterna. Uppenbarligen var inte så fallet eftersom så många kände sig lurade. Dessutom tror jag verkligen inte på att lotteriet har löpande kontakt med alla sina en miljon kunder, såsom marknadsdirektören påstod i januari i år.

Idag kom ett fönsterkuvert från Läkare utan gränser. Det var med sorg i hjärtat jag rev sönder det och kastade det bland mina brännbara sopor. Efter åren av förföljelse från Postkodslotteriet och dess obeställda reklam har jag insett att ett rött kryss och återsänt material till avsändaren inte hjälpte, nämligen.

Så snälla Läkare utan gränser, skicka inga mer såna brev med fönsterkuvert och inbetalningskort till mig – inte så länge ni samarbetar med Postkodlotteriet! Alla tusenlappar jag hittills har skänkt får ni behålla. Jag tänkte ett slag om jag skulle be om pengarna tillbaka, men insåg att ni inte har nåt som kallas öppet köp. Jag hoppas ni gör nåt vettigt för mina pengar och för de 29 miljonerna. Jag kan liksom inte matcha de senare.

Livet är kort.

Read Full Post »

Shopping inte min grej, men…

Ett inlägg om dagens shopping.

Nä fy! Shopping är verkligen inte min grej! Jag hatar att trängas i affärer och svettas som tusan i min nya, varma jacka. Folk både går och står i min väg och det var en och annan som fick Onda Toffelögat idag…

Men… Jag kom hem med både det ena och det andra, främst i julklappsväg. Det blev också en tur till Systemet där jag köpte starköl till i kväll och julsnaps – julölen får jag ta vid ett senare tillfälle. Mat köpte jag också. I kväll är det jag som står vid spisen. Fästmön jobbar ju och tjänar pengar. Då lagar jag mat – och gör av med pengar. Dagens bästa var i alla fall mitt lagade armbandsur som urmakaren bara tog hundra spänn för. Jag tror att han hörde att jag var rätt sur för att han inte hade ringt i början på veckan, så han gav mig 50 procents rabatt…

Dagens shopping bestod mest av alkohol och julklappar.

Nu har jag handlat till hela familjen, men jag har några klappar kvar till de största ”barnen”. Det blir ju svårare desto äldre de blir att hitta på nåt vettigt. Och jag har ingen lust att köpa nåt skit bara för att de ska få klappar. En del i familjen får färre klappar, men kanske dyrare. Idag förstår de vuxna ”barnen” det bättre, tror jag.

Jag har telefonerat med mamma och fick veta att mammakusinen B:s sjuklingar i familjen mår bättre. Det var skönt att höra! Jag har riktigt dåligt samvete för att jag inte har hört av mig, men jag kanske får iväg några rader i ett mejl idag eller i morgon, i alla fall.

Redan runt 10.30 stack jag hemifrån och var inte tillbaka förrän vid 14-tiden. Sen efter mamma-samtalet har jag slagit in klappar. Började ju i morse med paketinslagning, eftersom jag skickat efter en del som levererats via post. I eftermiddag blev det främst dagens klappar till Anna och till tjejerna som jag har paketerat. Killarnas ligger på vänt. Orkar inte just nu…

Idag landade julklappsnotan på cirka 2 000 spänn. Jag har ju ett gäng att köpa åt, men som jag tidigare har aviserat blir det färre klappar i år. Nån lön har jag ju fortfarande inte fått, men jag hade lagt undan pengar till klappar. Och så måste det undanlagda räcka till morgondagens julbord samt hårklippning på måndag kväll.

Det börjar skymma nu och jag ska strax åka och hämta hem min älskling från jobbet. Jag är nöjd med min dag, även om shopping inte är min grej. Det är ju ändå så att jag har fått tag i en hel del klappar. Skönt att vara ute i hyfsat god tid! Mamma kommer inte förrän den 21 december, men till dess måste jag hinna/orka handla hem julmat samt julpynta lite här. Jag har blivit lovad semester den 23 och den 27 december. En gran införskaffar jag nog helgen före jul. Vi brukar klä den dan före dopparedan.

Vi klär alltid granen dan före dopparedan, inte förr!

Det är en del som ska fixas, alltså, men jag har det ju lugnt jämfört med andra. Det som är jobbigt är att ha två familjer och vilja vara på två håll samtidigt, för det går ju inte.

I kväll blir det middag tillredd av Toffelhand, alltså. Därefter ska jag slå in resterande klappar. Gissar att vi snaskar lördagsgodis sen en stund framför Downton Abbey. I kväll är det sjätte avsnittet av totalt åtta. Anna börjar lika sjukt tidigt i morgon bitti som i morse och det klart att jag skjutsar henne när det ska bli neråt tio grader kallt. Så gissningsvis blir det sänggång efter Downton.

Livet är kort.

Read Full Post »

Måndagsförmiddag i stan

Ett inlägg om en måndagsförmiddag.

Oktober kör på och jag med den! Det blir allt mörkare om dagarna och jag tänder både lampor och värmeljus allt tidigare. Jag behöver stimulans som inte inbegriper en dator, enbart. Helt klart.

Mina nya skor och jag for in till stan idag på förmiddagen. Vi hade tre ärenden.

Mina nya, snigga skor.

Med ett par mindre inlägg gick det riktigt bra att trava omkring i skorna. Däremot skulle det aldrig falla mig in att göra som den här vuxna personen som satt tvärs över gången från mig på bussen.

Sitter h* med skorna på soffan hemma också, tro?

Ett tag var båda skorna uppe på sätet mitt emot. Men så åkte de ner. H*n kände väl Det Onda Toffelögat.

Jag hoppade av i stan och gick till ett numera bekant ställe. Fast en annan väg idag.

En annan väg – och vägg.

Vad som hände under en och en halv timme efter detta kommer i ett låst inlägg för de närmast sörjande. Men jag träffade en holländare och en svensk och vi konverserade på engelska.

När huvudärendet var avklarat grep jag mig an ärende nummer två: inköp av present till familjemedlem. Jag hade tänkt lite i förväg. Det blev lite annorlunda, men jag kände mig nöjd. Och lite fyndig. Tur att jag fick förlängt öppet köp ifall mottagaren är av annan åsikt!!!

Rutiga paket.

Ärende nummer tre var att besöka höstmarknaden på Vaksala torg. Det var marknadens andra dag. Jag hörde några av knallarna säga att det var dåligt med folk. Själv tyckte jag att det var… trångt…

Höstmarknad på Vaksala torg.

Det såldes sylt, korv, godis, ost, strumpor, leksaker, hushållsprylar, ytterkläder och underkläder och säkert både F*n och hans moster. Denna hiskeliga mössa studsade jag inför.

En rätt hiskelig mössa.

Med mig hem följde bara marknadsgodis i form av nougat och remmar. En rem har jag tryckt i mig till lunch. Ska pallra mig över till Tokerian och handla TV-tidning och kanske nåt vettigare att komplettera remmen med.

Marknadsgodis.

Sen kanske det blir en promenad. Miss Runkeeper påminde mig igår om att det var länge sen jag gick. Och att gå ut och få luft och ljus är nog rätt bra när man som jag behöver fundera lite på saker och ting…

Fästmön är på kurs i eftermiddag och ska sen träffa en av döttrarna. Restaurang Tofflan serverar makaroner och korv till kvällen är det tänkt.

Livet är kort.

Read Full Post »