Slut på arbetsveckan

Ett som vanligt ganska pratigt inlägg.

---

 

Jag slumrade över boken igår kväll, men det var ljuvligt att få sätta upp fötterna!

Det är fredag och min första, hela arbetsvecka är slut. Igår på torsdagskvällen var jag så trött att jag höll på att somna när jag satte mig i bästefåtöljen för att läsa min bok på gång. Det har inte blivit så mycket läsning den här veckan, dels för att jag har haft en del annat att göra på kvällarna, dels har jag varit för trött. Men igår blev det en stund över. Och då slumrade jag nästan när mamma väckte mig per telefon. Det var inte bra nyheter alls igår från hennes håll, så möjligheten för mig att berätta om mitt nya jobb var noll, i princip. Jag försökte ett par gånger, men märkte att hon inte tog in, inte lyssnade. Därför berättar jag lite här på bloggen i stället.

Jag tror aldrig att jag har kommit till en ny arbetsplats och blivit så väl mottagen som här. Alla ”i huset” är vänliga, trevliga, respektfulla och hälsar med leenden. Att nån dessutom kom fram till mig igår och gav mig beröm för min allra första arbetsinsats lär jag aldrig glömma! Vidare kan jag också säga att jag har en chef på plats som både vågar vara chef och som är lyhörd – och detta skriver jag inte för att jag tror att chefen läser min blogg – det var nog en engångsföreteelse häromdan! Min närmaste kollega har varit ett stort stöd både i arbetet och att föra in mig på arbetsplatsen. H*n frågar till exempel alltid om jag ska med till fika, lunch etc och h*n har varit mycket behjälplig i såväl prakiska frågor som i frågor som rör rena arbetsuppgifter. Jag har känt – och känner mig SÅ välkommen!

Men jag tänker fortfarande inte berätta var jag jobbar, för det borde inte spela nån roll för dig som läser. Om du läser min blogg för att du bryr dig om mig och det jag gör räcker det med att du vet att jag har det bra och trivs. Och att jag text- och språkgranskar rapporter av olika slag samt kanske även ska jobba med översättning från svenska till engelska av webbsidor. Jag tar in och lär mig och, som sagt, megarapporten jag håller på med nu (det återstår nånstans mellan 200 och 300 sidor att korra) har fört mig till Dalarna, där det finns många platser med lustiga namn. Idag stötte jag till exempel på både Flatenberg och Tandvärksgruvorna, för att inte tala om Sexberget! Och vad en liggvägg är, vet du det???

Men det är inte bara jag som trivs på mitt nya jobb. De fina växterna, som jag köpte för presentkortet från Elliot, trivs alldeles utmärkt på mitt skrivbord ut mot fönstret. S:t Paulian är tät och full av knoppar och den röda novemberkaktusens blommor har börjat slå ut. Kardemummablomman doftar ljuvligt – fast inte kardemumma! – när man gnider dess blad.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Att växterna trivs kanske beror på att jag vattnar dem med en flaska som en gång har innehållit italienskt rödvin. Nu rymmer den enbart kranvatten, men eventuella vinrester fungerar möjligen som gödning…

En upphittad vinflaska får tjäna som vattenkanna till mina växter på jobbet.

Morgonen började grått. Framåt lunch var himlen alldeles blå och några satt faktiskt utomhus, i lä, och intog sin lunch. Jag snaskade på en pastarätt med kyckling och broccoli. Findus var kocken. Faktum är att maten smakade helt OK efter att jag pepprat den rejält. Genom att använda filtret Mayfair på Instagram såg maten även aptitlig ut genom mobilkameralinsen.

Findus pastarätt med kyckling och broccoli smakade helt OK med svartpeppar på till lunch. Och med filtret Mayfair från Instagram ser maten till och med aptitlig ut.

 

Min eftermiddag förflöt med, förutom megarapportgranskning också inspektion av chefen (!), samtal med en jättesjuk konsultchef och gofika. Vi firade Kanelbullens dag ett par dar i förväg. Det var uppdukat ett berg med bullar i restaurangen. När vi gick tillbaka upp för att jobba ett par timmar till hade berget minskat till en liten kulle.

Ett berg med bullar minskade snabbt.

På tal om kullar… På vägen hem passerade jag inte bröstdemonstrationen. Jag stannade emellertid vid ICA Heidan för att fylla på kylen hemma med mejeriprodukter, mat till i kväll /(lunchen var ju inte så mäktig) och nåt gott. Jag fixade strykningen igår kväll, men snabeldraken blir mitt sällskap den här kvällen. Och tvättmaskinen. En måste ju ha rena kläder när en jobbar.

Arbetsveckan är slut och jag har två lediga dar framför mig, två dar som jag hoppas få tillbringa med min kära. Vi måste göra några ärenden under morgondagen. Till kvällen hoppas jag att vi kan hitta på nåt firande av nåt slag. Ja, inte av Kanelbullens dag, dårå, utan att jag har arbetat min första hela vecka på ett år och tre månader. Och inte bara överlevt, jag gillar det!!!

*snabeldraken = dammsugaren

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bättre sömn, pyssel och felaktiga minnen

Ett misch-masch-inlägg.

---

 

Det är ett faktum att min tid på den här bloggen börjar rinna ut. Det vill säga utrymmet är på väg att ta slut på riktigt. Visserligen har det gått otroligt mycket långsammare än vad jag trodde, men i skrivande stund har jag bara tio procent kvar.

Frågan är vad jag ska göra sen. Sen när det är slut, alltså. Ja, jag har ju min hemliga blogg som är så hemlig att ingen hittar dit. Det är skönt att ha ett eget rum, samtidigt som jag också behöver socialt umgänge. Tyvärr sätter fritidsforskare (!), såna som tycker att det är OK att spela ut olika former av sjukdom mot varandra och allmänna glädjedödare stopp för umgänget.

Bättre sömn med viss mat.

Jag måste alltså skaffa mig nåt vettigt att göra. Steg ett är att sova bättre på nätterna. Lite mer än vad jag gör nu. Hos Expressen Hälsa hittade jag några tips på mat som ger mig bättre sömn. Mat gillar jag ju, så jag läste noggrant. Här är några av tipsen i korthet, med mina kommentarer efteråt inom parentes:

• Kaffe, alkohol och sötsaker går fetbort på kvällen om en ska sova bra. (SUCK! Med andra ord: ta bort guldkanterna i mitt liv.)
• Ät helst inte två timmar före läggdags, men ingen sänggång hungrig! (Det kan bli knepigt…)
• Varierad kost med många näringsämnen ger bäst sömn. (Ja ja ja, jag är ju, som bekant, inte nån mästarinna vid spisen, bara vid matbordet.)
• Melatonin är ett rogivande hormon och aminosyran tryptofan (se på fan!) är lugnande. Melatonin finns i körsbär och valnötter; tryptofan i mjölk- och sojaprodukter, vissa fiskar, skaldjur, kyckling, fullkorn, nötter, ägg, bönor, äpplen, bananer, plommon, avocado, broccoli, grönkål, kakao etc. (Mjölk? Kakao? Mjölkchoklad, alltså?!)
• Lykopen är en antioxidant som är bra och den finns i tomater, grapefrukt, papaya, paprika och vattenmelon. (Va 17 är en antioxidant???)
• Selen sägs vara bra för att det är antiinflammatoriskt. (Behöver man det för att sova bra???) Det finns i kött, fisk, ägg, mjölkprodukter och nötter.
• Vitamin C (Bra för sömnen???) och det finns i frukt, bär och grönsaker (uff!) som jordgubbar (mums!), kiwi (mums!), citrusfrukter (bara jag slipper skala!), spenat (helt OK!) och kål (prutt!).
• Teobromin finns i kakaoböner och är bra för hjärtat samt förbättrar sömnen, enligt den amerikanska studie som ovanstående grundar sig på.

Har du somnat än???

 

Korkat att inte göra nåt vettigt och pyssligt med vinkorkarna?

Nåt annat vettigt som jag kan göra är att skaffa mig en hobby. En hobby som jag redan har är att avnjuta fina rödviner. I Expressen Leva & Bo läste jag om en massa fina saker en kan göra med… vinkorkar. Pyssla, alltså. Vad sägs om klackskydd (mina skor har inga klackar), flöten (jag är bara bakom), placeringskortshållare (jag har ju så många gäster så ofta), förnya ost- och canapeknivar genom att byta ut plasthandtagen mot kork (mina ostknivar har metallhandtag och canapé, va e de?), badrumsmattor, lådknoppar, pås-stängare (det blir aldrig nåt över i mina gottpåsar, de är öppna hela tiden tills de slängs tomma), anslagstavlor, brickor, vaser, underlägg… Finns det nåt en INTE kan göra med vinkorkar??? Och jag som bara förvarar mina i en glasdamejeanne på köksgolvet…

Däremot är det inte nån idé att jag ägnar mig åt mina minnen. Över hälften av dem är nämligen fel, enligt amerikanska forskare. Ett antal år efter en händelse minns en visserligen själva händelsen, men hälften av detaljerna runt omkring blir fel. Det innebär att de flesta minnen försvinner efter ett år. Sen berättar en bara samma historia år efter år. Så varför blogga, liksom..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kommunalt, schlagerelände och lite samkönat

Ett som vanligt ganska blandat inlägg.

---

 

Som tur var hade jag inte bara ätit lunch igår, jag hade ätit sen lunch. Detta innebar att jag inte svalt ihjäl medan jag väntade på Anna.

Det var väldigt skönt att få hemmet rent igår. Nu kan jag göra roligare saker i helgen än att städa. Bara det att jag inte vet vad. Tråkmajan Fästmön jobbar till och med dubbla pass i morgon på pingstafton och på söndag jobbar hon från tidig morgon till eftermiddagen. Igår skulle hon ha slutat klockan 16. Jag kom som vanligt i tid, det vill säga några minuter i. Det var tur att jag hade min bok på gång med mig, för Anna fick jobba över. Och det var inte bara en liten stund, utan typ en och en halv timme… Men jag satt i bilen, trött efter städningen, med nervevade fönster och lät majsolen slicka mig i ansiktet. Sen åkte jag iväg och tankade också. Det tog en kvart. Anna har nu haft ny arbetsgivare i knappt två månader. Med det nya kan jag som närstående säga att det har kommit både bra saker och mindre bra saker. Utifrån sett. Jag vet ju inte hur det är inifrån. Fast jag funderade över sånt som bemanning. Den verkar inte vara särskilt tillräcklig, med tanke på att gårdagens ”jobba över” inte är nåt ovanligt. Ja, ja, det är väl så här det blir när Uppsala kommun leker affär.

Uppsala kommun, förresten… Jag läste nyss att kommunen ska fördubbla antalet platser för ensamkommande flyktingbarn. Det tycker jag är jättebra och lovvärt. Kommunalrådet Ilona Szatmari Waldau förklarar bland annat det tidigare låga mottagandet i lokalblaskan:

Ett skäl till det är den stora bostadsbrist som vi har. Men det är många kommuner som har en bostadsbrist och vi måste ta vårat ansvar […]

(Notera att hon sa ”vårat”. I skrift stavas det ”vårt”.)

Men vad händer med våra egna barn och bonusbarn, som inte får den hjälp de behöver? Jag tänker på yngsta bonusdottern, som vad jag vet, inte fick nån hjälp av Uppsala kommun till skolgång efter att ha gått i särskola trots normalbegåvning under hela grundskoletiden. Hon valde att flytta till en annan kommun i ett annat län, till och med. Där fick hon hjälp att börja plugga ganska omgående. Vad jag förstår håller Uppsala kommun fortfarande på att diskutera med sitt försäkringsbolag kring nån form av skadestånd. Det lär bli den enda hjälpen min bonusdotter får. Kanske. Det är snudd på skandal, tycker jag.

♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣

Eftersom gårdagen hade gått över i kväll innan vi kom hem blev det sen middag. Det var tur att jag inte bara hade ätit lunch igår för ovanlighetens skull. Jag åt sen lunch, dessutom. Därför klarade jag mig tills vi snabbt hade snott ihop en korvmiddag, min med mos, Annas med broccoli.

Tröstätning av popcorn pågick igår kväll.

Klockan 21 var det så dags för schlagereländet igen på SvT1, det vill säga semifinal två. Bäst var Conchita (men så smal hon har blivit!), sämst var trion programledare. Jag har nog aldrig sett maken till tråkigare trio. Tur att jag hade en skål med popcorn att tröstäta. Vad jag tyckte om låtarna vågar jag knappt skriva här, för då får jag schlagermaffian på mig. Men jag pyste lite på Twitter igår. Totalt sett kan jag säga att mina två favoriter är Serbien och Israel, Italien och Spanien har OK låtar, Tjeckiens manlige sångare har fin röst och Australiens låt är bra, men den kan ju inte vinna. Summering: jag tror att jag håller på Israel. Eller Serbien.

Skvallertidningar och choklad i Annas väska. Jahaja, hon har redan varit ute på ärenden…

Och så plötsligt blev det fredag. Jag lyckades ta en sovmorgon idag ända till klockan 7.15. Sen gick jag upp och satte mig vid datorn och var riktigt effektiv. Anna är ledig idag och vi ska ut på några ärenden såväl åt andra som åt oss själva. Vädret ser bara trist ut – mulet och blåsigt. Mycket mer än en smärre utflykt för ärenden samt matlagning hemma händer inte här idag. Men på Irland folkomröstar man om samkönade äktenskap. Premiärministern där är för samkönade äktenskap, vilket är lite roligt eftersom han är ledare för ett kristdemokratiskt parti. Jämför det med svenska kristdemokraternas partiledare och hennes åsikter…

Nu ska jag killa min nya kompis under hakan och sen kolla om kaffet är färdigperkolerat. Vad händer hos dig idag och i helgen? Skriv gärna några rader så blir jag så glad!

Min nya kompis.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mästerkockan slår till och gör orange!

Ytterligare ett matigt inlägg.

---

 

Det är fortfarande jag som är friskast. Därmed ligger kökstjänsten kvar på mig helt och hållet. Men det är baske mig inte lätt att trolla när matfantasin är som den här. Jag fick helt enkelt fråga Sjuklingen igår. Hon önskade… fiskbullar. Det brukade hon nämligen tigga till sig som barn av sin fader. Och man blir ju lite som ett barn igen när man är sjuk och det är synd om en. Hum… ja…

Jag inhandlade två burkar fiskbullar med hummersås och hällde i en kastrull. Det var i alla fall ljust orange och snyggt.

Fiskbullar i hummersås i är i alla fall lite orange.

I en annan kastrull hällde jag en deciliter jasminris och två deciliter vatten samt lite salt. Det fick koka upp och sen stå på avstängd platta i 20 minuter. Det är så jag kokar ris.

Jasminris låter jag koka upp och sen får det stå på avstängd platta i 20 minuter.

I en tredje kastrull – ja här finns resurser (<== arvegods, bäst att tillägga, så ingen tror att jag skryter) – hällde jag rätt mycket frysta grönsaker i form av broccoli, blomkål och morötter. Nej, jag gillar INTE morötter, men de har snygg färg. Dessutom äter Anna inte ris och grönsaker behöver vi äta båda två. Broccoli och blomkål går bra för den som äter LCHF (typ Anna). Morötter är som sagt äckliga, men nyttiga för mina ögon. Vad gör man inte för syns skull?!

Grönsaker i form av broccoli, blomkål och morötter.

Och faktiskt… Det smakade bra med middag idag också! Dessutom blev den lite färggrann, det vill säga mycket orange.

Fiskbullar i hummersås med jasminris och grönsaker.

Sen kunde solen gå ner i New Village och Mästerkockan luta sig tillbaka i bästefåtöljen.

Solnedgång i New Village den 28 april 2015.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Cook alone: Pasta Diavolo à la Toffolo

Ett tillvaratagande och tillredande inlägg.

---

 

Ett garanterat bildrikt inlägg!!!

Vad gör man när man vill äta nåt gott på egen hand – och då menar jag inte naglar – en fredagskväll? Ett tips från mig är att man tager vad man haver. För min del blev det Pasta Diavolo à la Toffolo, en rätt komponerad i afton.

Först hittade jag en gul lök i kylen. Den skalade jag och hackade i smärre bitar.

En gul lök.

 

Detta tarvade en matlagningsöl. Det fanns också i kylen.

En starköl.

Fram med kokkärlen! Olja i pannan och pastavatten i kastrullen.

Olja i pannan.

Vilken pasta skulle jag välja? I köksskåpet fanns snabbmakaroner, penne och gnocchi. Det fick bli en blandning av penne och gnocchi, för dessa pastasorter pastar… nej passar utmärkt till tomatsåsiga rätter.

Penne eller gnocchi?= Äh, det fick bli lite av båda.

Tidigare på dan hade vid utgrävningar i frysen fyndats en kalkonkorv av typen tjock grillkorv med cayenne och chipotle. Denna tinades under dagen och skars sen i skivor.

En kalkonkorv med smak av cayenne och chipotle.

Fortsatta utgrävningar i kylen… Svarta oliver är aldrig fel i en pastasås.

Svarta oliver.

Löken frästes i pannan. Lyxkryddan Berberi, som jag haft i min ägo i minst tio år utan att den tappat smaken (äkta vara från Etiopien, nämligen), pudrades över löken i stekpannan. Denna krydda ger en underbar och speciell hetta till maten.

Berberi på löken gav en speciell hetta till maten.

Vidare upphittades i kylen ett öppnat paket krossade tomater med chili. Paketet hade stått där i cirka två veckor, men ett smakprov visade att tomaterna var helt OK. (Vid det här laget hade jag börjat koka pastan också.)

Ett öppnat paket krossade tomater med chili. Halva paketet var kvar.

Lök och korv fick steka i pannan. De enda kryddor jag använde förutom berberin var vitlökssalt (för jag hade ingen färsk vitlök hemma), pepparmix och lite paprikakrydda.

Lök och kalkonkorv i stekpannan.

När korven fått färg hällde jag i de krossade tomaterna. Paketet var ungefär halvfullt. Kryddade lite.

Krossade tomater på lök och kalkonkorv i stekpannan.

Slutligen hällde jag i några matskedar svarta oliver.

Svarta oliver i tomatsåsen med lök och kalkonkorv.

Tomatsåsen fick småkoka en stund. Den som vill ha en vegetarisk rätt kan byta ut korven mot broccoli. Det hade jag gjort om jag hade haft broccoli hemma. Den som inte äter pasta får hitta på eget tillbehör.

En liten bit goudaost upphittades i en påse. Inget mögel på den. Den blev pricken över i att riva över maten!

Goudaost och rivhyvel.

Så där ja! Fredagsmiddagen är serverad!

Fredagsmiddagen Pasta Diavolo à la Toffolo är serverad.

Titta nära! Bara jättegott, eller hur?

Pasta Diavolo a la Toffolo = jättegott! Och jättehot!..

I glaset Villa Puccini. Snart sjunger jag italiensk opera! (Mina grannar hatar mig redan, så…)

Villa Puccini.

 

Pastan jag hade kokat blev i mesta laget, så jag frös in en påse – perfekt till en person. Såsen, däremot, var portionsmässigt en och en halv. Därför slukade jag allt. Ett visst svinn blev det ändå, men inte värre än så här:

Ett visst svinn blev det: två gnocchi och två penne.

Vill du gilla det här inlägget finns en Gillaknapp som du ser när du har klickat på rubriken och läst hela inlägget. Fast det är roligare om du lämnar en kommentar. Om du inte orkar det är det OK. 

Tar du disken, eller?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ätbart och vårtecken

Ett inlägg i vilket Tofflan pratar mat, men även jagar vårtecken.

---

 

Med Fästmön ivägskjutsad till jobbet fann jag mig plötsligt ensam igen. Eller plötsligt och plötsligt… Jag visste ju att Anna skulle jobba. Världens vackraste vårdag är det, så jag funderade i alla fall på att ta en liten promme. Men först ringde jag lilla mamma för att kolla läget. Mamma ska iväg på 98-årskalas nu i eftermiddag och laddade för det. Jisses! Tänk att fylla 98 bast och ha kalas! Det är mammas faster E i ett nötskal, det!

Raclette med potatis och tillbehör blev gårdagens middag.

Min mamma är ute oftare än jag. Hon är duktig och går ut minst en gång om dan. Mamma blir 80 i sommar. Jag fyller 53 nästa månad. Men för att jag ska gå ut vill jag gärna ha ett mål. Nån mat behövde jag inte handla. Igår åt vi rester från frysen – racletteost som hade blivit över sen i höstas. Osten går alldeles utmärkt att frysa i grilltjocka skivor. Till den serverade jag mig själv kokt potatis. Anna fick broccoli, blomkål och vad det nu var mer för nåt i blandningen. Lite inlagda grönsaker som cornichons, pfeferoni, syltlök och oliver är gott till samt pepparmix på osten.

Chardonnay Pays d’Oc var inget höjdarvin.

I glasen hällde jag vad jag trodde var ett säkert kort – ett torrt chardonnayvin. Men det föll mig inte alls på läppen, så det enda serverade glaset blev det för min del.

Min middag idag blir lite kallskuret köpt till extrapris samt mimosasallad. Till Melodifestivalsfinalen dukar jag fram ostar (ett samlat hopplock från våra kylskåp), kex (till mig), finncrisp (till Anna) och var sitt glas rött av nån sort från vinskåpet.

Dammen var frusen och solen speglade sig i isen.

Men… jag skulle ju UT idag… Jag beslöt mig trots allt för att gå en sväng till MM-affären och Tokerian. Jag behövde lite städgrejor och så nåt litet lördagsgodis. Jag tog Skogsvägen dit och passade på att fota näckrosdammen som fortfarande var frusen. Solen speglade sig vackert i den – som synes här intill (bilden är inte Photoshoppad alls, mer än storleksförminskad).

Fast jag ville ju jaga vårtecken! Jag såg solen och hörde fåglarna, men fanns det inga blomknoppar nånstans? Ärligt talat, det vanligast förekommande vårtecknet under min lilla promenad till Tokerian var… inte hundbajs, men skräp. Överallt i gräs, buskar och träd såg jag plastpåsar, chipspåsar, godispapper, kakförpackningar, McDonaldsförpackningar och annat smått och äckligt. Jag irriterade mig enormt, för i det här lilla skogspartiet finns en stor soptunna centralt placerad. Hur svårt kan det vara att slänga sitt skräp där?!

En krokig trädgren – och en massa plastpåsar i bakgrunden, tyvärr.

Vårtecken i form av små näpna blomknoppar var det dåligt med. Jag såg mest skräp, som sagt. På hemvägen tog jag Den långa vägen. Där var det soligare än inne i skogen och då… äntligen såg jag… tussilago! Årets första för min del! Jag ställde ifrån mig kassen och krälade nere i förnan för att ta en bild. En kvinna glodde på mig så att hon höll på att ramla av cykeln hon trampade på.

Årets första tussilago för min del.

Och nu vill jag förstås veta om DU har sett några vårtecken och i såna fall vad! Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Värmebölja och självporträtt

Ett inlägg om… tja… inte nåt väsentligt, direkt.

Den som inte tror på det där med växthuseffekten och hur den påverkar vår miljö och vårt väder, till exempel, den borde sätta sig in lite mer i ämnet. Visst är det härligt med sol och värme, men inte är det normalt att termometern visar så här den 3 oktober..?

Värmebölja på ingång?

Samtidigt kan jag inte påstå att jag direkt har nåt emot en värmebölja. Jag erkänner! Men att bo i Afrika och få lika stor temperaturhöjning är nog inte uppskattat av alla – särskilt inte med tanke på att vissa länder inte har några vattenkällor…

Min intention var inte att skriva nåt djupt inlägg egentligen, bara reflektera över att det verkar som om vi har en värmebölja på ingång. Utom i Dalarna – dit vi åker i morgon. Ja, ja, jag har packat tjocktröja och skor utan hål, ett par varma handskar hamnade i bilen igår kväll, mycket behövligt, tack, givaren!

Förmiddagen har svischat förbi och jag sitter ännu otvättad, i linne och adidasbrax vid datorn. Men jag har för den skull inte rullat några tummar. Två jobb har jag sökt och knutit två nya kontakter på LinkedIn – den ena med en gammal ungdomskompis till FEM och mig. Roligt, roligt att få kontakt med Flen igen! 😉 Ja, Flen heter naturligtvis inte Flen, men kallades för detta. Gissa varför?.. (Det kanske är lite mer begripligt än skälet till att FEM kallades för FEM och Broccoli för Broccoli… Och jag själv för… Gösta…)

Husmor har slagit till här hemma och stått vid strykbrädan. Vidare har hon vikt lakan så att ap-armarna nu är uttänjda till max – det är verkligen besvärligt att hantera dubbelunderlakan med bara två normallånga armar…

Sängen är bäddad, frukost aväten och disken diskad. Mitt liv är… så innehållsrikt… Fruktansvärd frisyr hade jag igår. När jag åt middag gjorde jag därför ett självförakt självporträtt på min knäckemacka. Nej  jag VET! Man ska inte leka med maten, men det blir lättare att stå ut om man gör det.

Makaroner och korv och en macka med självporträtt blev det till middag.

I afton bär det av till lokal för middag för min del. Typ hamburgerrestauranglokal. Det är vad plånboken tillåter. Sen ska jag hämta Fästmön efter jobbet samt forsla grejor och packning hit och dit. Anna och jag har ett förhållande på distans just nu. Vi ses ibland när jag hämtar henne från jobbet och skjutsar hem henne. Och så skickar vi små pussymboler per sms. Vissa perioder blir det så. Hon har fullt, jag har fullt. (Ha ha ha, det sista var en lögn!) Jag är väldigt imponerad över Annas träning, för övrigt!!! Jag har nog inte sagt det, för det är liksom hennes pryl. Men hon är verkligen, verkligen duktig. Envis, bestämd och målinriktad.

Själv ska jag strax tvinga ut mig på dagens tur, i en helt annan gångart än Anna. Men jag tävlar inte, jag går efter min förmåga och mina fötter. Liiite nöjd är jag ändå med mig själv. Jag är inte samma soffpotatis som för ett par veckor sen. Inte helt. Bara nästan…

Vad gör du idag??? Går, springer, cyklar eller soffpotätar??? Skriv gärna en rad och berätta! Jag är obotligt nyfiken, som bekant!

Livet är kort.

Read Full Post »

Skrivbordskalas och andra kalas

Vilken otrolig frihet! Idag jobbar jag – utan kryckor!!! Jag har gått flera gånger i korridoren och hälen känns bara av lite grann. Nu har jag fikarast, ett riktigt kalas, som synes!

Skrivbordskalas.

Leverpastejen får hänga med ett tag till. Jag behöver få upp mina värden och det är enklare att käka leverpastej som smakar lite åt fiskhållet än att trycka i sig fem kilo broccoli. Men gott… Njae… Ser det som medicin. Dessutom reagerar magen lite på pastejen, vilket är bra eftersom den antiinflammatoriska medicinen jag käkar mot hälskiten stoppar upp saker och ting.

Söndag var det igår och jag hade en skön och vilsam dag. Överhuvudtaget har den här helgen varit vilsam, även om en del tankar snurrade efter fredagens farväl. Jag, som ju försöker göra allt för att inte fira jul i år, hittade min svarta stjärna. Jag monterade ihop den på kvällen och den är onekligen väldigt stor… Typ gigantisk… Men jag planerar att stuva om lite bland växterna i köksfönstren så blir det nog bra.

Telefonerade med mamma både lördag och söndag. I lördags fick jag veta allt om kaffekalaset i onsdags och igår var det en massa prat om julmat. Och plötsligt fååår jag komma dit i jul om jag nu kan köra bil. Vilket jag inte vet än. Det är som om mamma skäms för att vara ensam i jul, själv skulle jag välkomna det. Igår kväll, innan vi somnade, låg jag och berättade för Fästmön hur jag skulle vilja fira jul i en stuga i skogen, utan mobil eller dator, bara en stor, fet brasa. Och Anna, förstås. Och en massa god mat och dryck, fullt av snö och en tomte som bultade på dörren på julafton. Drömma kan man…

Nu har söndagen övergått till måndag. Jag var tidigt på jobbet eftersom jag låg lite efter – jag tog en semesterdag i fredags. De första timmarna har jag ägnat åt att svara på mejl, publicera lite på webben och ringt ett antal samtal för att fråga om copyright i olika sammanhang. Lärorikt!

Klockan elva sticker jag till Boländerna där jag har en tid bokad hos en ortopedkonsult för avgjutning. Ska bli intressant att se om jag kommer därifrån med båda fossingarna i behåll… Men först av allt ska jag fråga vad kalaset kostar. För nån remiss har jag ju inte, bara en rekommendation från doktorn på mottagningen att kontakta denne konsult för att få inlägg. Om det visar sig att han ska ha typ fem miljoner får jag lov att tacka nej. Barna och mamma och Anna måste ju få lite julklappar även om jag inte ska fira jul…

Livet är kort.

Read Full Post »

Säsongsbord för frukt och grönt

Nu ska jag chocka den som brukar läsa mina inlägg! Jag har sett en reklambilaga som har bra information! Varje söndag trillar ICA Maxis reklambilaga ur lokalblaskan. Bilagan är mest irriterande eftersom den är i gammal tidningsstorlek och ORKA veckla upp den… nej… Men inuti den brukar det ligga ytterligare en bilaga i nuvarande tidningsformat (typ tabloid). Och det var denna jag föll för idag!

Vår bästa tid är nu!

är rubriken på bilagan. Och på förstasidan är det en bild på årets månader. ICA Maxi presenterar här nåt de kallar säsongsbordet på frukt och grönt. På sidan finns en snurra med årets alla månader indelade i tårtbitar. Varje månads tårtbit innehåller dess säsongsfrukter och dito grönsaker. Kul och smart, tycker jag!

Höstgrönsaker. (Den här bilden tog jag i oktober för två år sen.)

September månad, till exempel, har rotsaker, broccoli, äpplen, majs, plommon, purjolök, trattkantareller och kantareller från Sverige samt päron och körsbärstomater från Holland, plommon från Italien samt avokado från Sydafrika i sin tårtbit. Toppenbra ju! Då kan jag ju se vilka frukter och grönsaker det är säsong för just nu här hemma – och gissningsvis är priserna lite lägre på dessa än när vi utanför säsong måste importera. Äntligen bra reklam!!!

Read Full Post »

En filmisk afton

När jag vaknar med huvudvärk efter att ha varit bortbjuden på middag kvällen innan vet jag att jag har haft roligt. Och druckit vitt vin. Jag och vitt vin går inte så bra ihop, trots att druvorna är renare och alkoholhalten mycket lägre än i rött.

Ett lätt mousserande vin som kittlade tungan.

                                                                                                                                                                Men nu ska jag inte klaga alls, för detta ska bli ett positivt inlägg om hur trevligt det var igår kväll. Jag hade aldrig varit hemma hos Syssling M och hans Eva-Lena tidigare. Deras hem är precis så trivsamt som jag föreställde mig. Trägolv, ett kök med imma på rutorna, kakelugnar, instrument, datorer – och alienkatten Bibbi!..

Alienkatten Bibbi var min egentliga värdinna igår.

                                                                                                                                                                Visst ser hon väl magisk ut? Dessutom är hon husses kelgris och när matte försöker vara hård och banta ner Bibbi, som lider av två till tre kilos övervikt, går Bibbi till husse. Där får hon nåt gott ur en påse i skafferiet, eller så.

Bibbi och hennes husse Magnus, den senare iförd sin webbtrolltischa.

                                                                                                                                                      Sysslingen var kvällen till ära iförd en webbtrolltischa som nån vänligt, men anonymt tillsänt honom. En sån skulle jag också vilja ha! Webbtrollet, däremot, får ju gärna dra, men jag tror inte h*n vet hur eftersom h*n uppenbarligen är totalt uppslukad av min blogg och mitt liv. Tröttsamt…

Men vänta nu, det här skulle ju bli ett positivt inlägg!!!

Eva-Lena gillar inte kameror, men här hann hon inte undan.

                                                                                                                                                            Eva-Lena är Magnus trevliga fru/sambo, en mycket varm person – som liksom jag delar med sig av sin värme i det att hon/vi med varm hand delegerar matlagning till våra bättre hälfter. Det är klokt – i alla fall i mitt fall.

När det gäller skådespelarinsater har Eva-Lena faktiskt gjort en riktigt bra film tillsammans med Magnus om en dator. Jag skrattade så jag tjöt. Eller nej. Jag ylade!

När jag kom mötte jag söte sonen J som var på väg ut. En 19-åring (?) sitter inte hemma med föräldrarna och föräldrarnas gäster en fredagskväll. Sunt! Dessutom gav det mig möjligheten att ta mig en rejäl titt i hans rum! Moahahahaaaaa…

Framåt kvällen dök vackra dotter M upp. Tänk att jag tyckte jag såg Magnus mormor i hennes utseende! Magnus mormor var en mycket vacker dam och syster till min morfar.

Jajamens!

som Bosse J brukade säga.

När barnen är små brukar de få godis av sina föräldrar. Nu är dotter M hela 25 år fyllda och hade tagit med en hel kasse chokopåsar till mor och far och Tofflan. Gotti, gotti! Och vilken väluppfostrad flicka som tar hem godis! Bra jobbat, Magnus och Eva-Lena!

En väluppfostrad dotter tar med sig godis hem till sina föräldrar och deras gäster.

                                                                                                                                                            Jag hade medfört en kartong med ljusa chokladpraliner (mörk choklad=urk). Baktanken med detta var förstås att jag skulle kunna snika åt mig massor av bitar, men tänk, jag ville inte ha en enda! Jag var nämligen proppad efter Magnus kycklingspett med ris och jordnötssås och broccoli, Eva-Lenas sallad och ljuvlig paj med vaniljsås till kaffet. (Ja, salladen var till maten, inte till kaffet.)

Vidare överräckte jag en flarra av mitt hemtrampade rödvin. Nu tror jag att Magnus och Eva-Lena definitivt är vitvinsmänniskor. Dessutom är väl kvaliteten på mitt vin inte den högsta. Men kanske kan det vara lämpligt som matlagningsvin???

Magnus hade många kameror, men alla ville visst inte göra som han ville.

En sammanbiten man och hans icke samarbetsvilliga kamera.

                                                                                                                                                                  Kvällen var fylld av intressanta spörsmål och ämnen. Vi talade om allt från kulturredaktörer till psykopater, a-kasseidiotiska regler, försvunna krönikor, chefer i grannskapet och så Magnus fantastiska mamma, som jag önskar att jag hade känt lite bättre. Hon, som var som en storasyster för min egen mamma, fast de i själva verket var kusiner. Tyvärr gick Magnus mamma bort förra året utan att vi hann att träffas igen. (Sista gången hon och jag sågs var på en begravning. Vi satt bredvid varandra på begravningskaffet och fnittrade – inte alls comme il faut!)

Nu är planerna att försöka få en liten minisläktträff kring jul när min mamma kommer hit. Vi vill också försöka få kusin B med make från Hägersten att joina oss. Annars är släkten ett märkligt kapitel, det tror jag Magnus och jag är eniga om. Enough said on that subject on this blog!

Gästen, det vill säga jag, gick inte tomhänt från kvällen. Jag fick en DVD-skiva med spännande och användbart innehåll. Magnus försökte pracka på mig ett av sina skönlitterära verk. Då var det extra roligt att säga:

Nej tack!

(Hans min var obeskrivbar).

Jag har den boken redan!

(Han blev lättad.)

Tacksamt tog jag i stället emot hans avhandling som jag inte har läst! Jag fick den signerad, dessutom! 😛

Taxichauffören körde som en biltjuv och jag var hemma på fem minuter. Förklaringen låg väl i att han var östgöte…

En mycket trevlig kväll, denna! Jag sparar den i mitt hjärta och plockar fram när jag bäst behöver. TACK!

Slutligen en dokumentär, filmad med min tejpade!

Read Full Post »