Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mjukglass’

Ett inlägg om livet.


 

Solen bakom trädgrenar

Ingen glass på bild, men väl solen bakom ett träd.

Det blev lite livat här i huset på eftermiddagen och då tyckte jag inte att det var så roligt att sitta på ballen*. Det är inte andras fel att jag har en liten familj som dessutom inte är särskild samlad eller att jag har goda, men få vänner, på viss distans. Men en känner sig extra ensam när en hör hur andra människor… underhåller gäster. Jag ringde därför lilla mamma och pratade en stund tills nånting inuti mig vände. Ja, jag har haft ont i magen idag, men efter… omvändelsen kändes magen helt OK. Mamma satt på sin balle och försökte göra som jag, läsa. Vi pratade en lång stund.

Solen var fortfarande kvar där ute, men jag orkade inte höra vuxna människor skrika när de pratar. Jag tog bilen till Gamla Uppsala och köpte en mjukglass.

 Gamla Uppsala högar

Gamla Uppsala högar var fulla av klättrande folk, men här lyckades jag ta en bild utan störningsmoment.

 

Backsippa

Backsippa kvar uti backarna står…

Tyvärr kunde jag inte fota glassen eftersom Odinsborg, kafé och restaurang, hade slut på servetter!!! (Jag ville ju inte kladda ner mig.) Hur ett sånt ställe kan ha slut på servetter övergår mitt förstånd. Likaså undrar jag varför ingen i personalen – jag såg fyra personer – kunde ta sig till närmaste affär (tio minuter med cykel, fem med bil, 20 minuter med buss) och KÖPA ett jävla paket servetter. Därför får du glo på ett träd bakom vilket solen tittar fram, de tre högarna och en backsippa (nej, Agneta, jag har INTE plockat den, den är ju FRIDLYST!..)

Av nån anledning kom jag att tänka på min vän H när jag promenerade runt högarna efter att ha ätit glassen, fotat trädet, högarna och backsippan. Jag har en liten sak till H som jag tyvärr inte har hunnit lämna över än, så medan jag satte mig en stund på en bänk slängde jag iväg några rader i ett sms efter att ha beundrat Uppsalasilhuetten.

 Uppsalasilhuetten med slottet och Domkyrkan

Uppsalasilhuetten med slottet och Domkyrkan.


Svaret dröjde en liten stund. 
Sen läste jag orden och blev så ledsen, så ledsen. Det är min väns födelsedag idag och natten till idag hade vännens mamma gått bort. Nä, livet ÄR inte rättvist. Hur kunde jag en sån fin födelsedagspresent, medan min vän fick sorg? Och det spelar ingen roll att dödsfallet nog inte var helt oväntat, sorg efter en förälder är alltid en sorg. Och just som jag läste svaret från min vän och försökte tänka ut nåt vettigt att skriva tillbaka (utan brillor, dessutom) steg en drake till väders. Upp, upp, upp mot solen…

Drake på himlen

En drake steg till väders just som jag läste att min väns mamma hade gått bort.


Jag gick ner mot bilen och gjorde en avvikare 
hos Antikmannen med de två arga små tikarna. Behövde tömma min skalle på tankar om orättvisa. Beundrade en brosch i solskenet…

 Brosch

Broschen blev vackrare i solskenet.


Jag såg soldater som aldrig skulle dräpa nån. 
Då kändes det lite bättre inuti.

Tennsoldater

Soldater som aldrig dräper nån.


Innan jag for hem till ensamheten 
stannade jag och köpte med mig en vegetarisk pizza hem. Nej, jag veeet! Det är inte det bästa jag kan äta just nu, men det var det jag var sugen på. Och så smockade jag i mig pizzan i sällskap av Helgonet och en starköl på ballen. Jag är så tacksam att mitt liv är gott just nu, men jag blir ledsen när andra människor inte har det lika bra som jag. Det är inte rättvist, livet…

Pizza öl o bok

Pizzan var god och vegetarisk, men livet ÄR inte rättvist!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett soligt inlägg.


 

Fågelbo i ett träd

Här bor inte mina talgoxar.

April visade sig från sin soligaste sida igår. Jag brukar inte lockas så mycket av solen och föredrar regn, men igår blev även jag förförd av den första aprilsolen. Hela eftermiddagen var jag ute. Även om jag mest blir lite skär i ansiktet och inte gyllenbrun är jag i vart fall inte lika blekglåmig som igår morse. Det vita med de bruna ringarna runt ögonen har ersatts av en betydligt friskare färg. Det är nästan så jag funderar på att göra iordning på ballen*. Invänta talgoxarna, som har sitt bo på ett visst ställe där, ett ställe till vilket de återkommer varje år för att få ungar. Andra fåglar föredrar att släpa pinnar till toppen av ett träd. Mina talgoxar har ett mycket finare krypin och inte så högt upp.

Mitt på dan mötte jag en före detta kollega vid bussen. Hon var modig och skuttade självmant in i Clark Kent** som vi tog till Gamla Uppsala. Jag är nämligen fortfarande lite klen efter mag(gall?)anfallet och orkade inte gå. Vi parkerade hitom järnvägsbommarna och strosade sen en bit på den soliga sidan av högarna (den andra brukar vara väldigt lerig länge). En ledig bänk hittade vi och den ockuperade vi i nästan två timmar. Det var underbart härligt att kunna sitta ute så länge och varken frysa eller svettas, bara njuta.

H i Gamla Uppsala

En underbar dag i den allra första aprilsolen. Här står H framför Kungshögarna.

 

Mjukglass i strut

Säsongens första glass intogs inomhus efter ett par timmars utevistelse.

Ljus och luft i all ära, men det var också gott att få både prata med och lyssna på en annan människa. Jag saknar mina arbetskamrater så innerligt mycket. Och självklart saknar jag att inte ha nån att prata med då och då på vardagarna. Nu har jag ju inte mått så bra den senaste veckan, så det har gått an. Än klättrar jag inte på väggarna, men… Mitt främsta mål är självklart att komma ut i arbete så snart som möjligt. Jag behöver en försörjning och jag behöver ett sammanhang med sociala kontakter.

En del arbetskamrater saknar jag mer än andra. H, som jag träffade igår, tillhör kategorin Bland De Mest Saknade. Men efter gårdagens eftermiddag kände jag att ja, jag har förlorat många fina arbetskamrater, men jag har också vunnit flera nya vänner. Och till dem räknar jag numera H.

Eftermiddagen i Gamlis avslutades på Odinsborg där somliga (= H) ägnade mycken tid åt att frigöra räkmackan från majonnäs, medan andra (= jag) glufsade i sig säsongens första glass. Svalkande och god var mjukglassen efter ett par timmars utevistelse.


*ballen = balkongen

**Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett pizzainlägg.


 

Bruschetta från Pizza Hut

Bruschetta till förrätt.

Nånting som inte är särskilt nyttigt är pizza. Varken för mig, som är tjock och borde gå ner i vikt eller för Fästmön, som är diabetiker (en pizza skickar blodsockret upp i skyn). Men gott är det! Eftersom Pizza Hut är en av de nyöppnade matställena i Gränby Köpstad när mitt hem var jag nyfiken på att testa deras pizzor. Vi tog därför svängen därom på väg hem från Förorten.

Idag på söndagen var det proppat med folk – både såna som åt där och människor som ville ta med sig mat. Precis som på ChopChop var där många familjer och barn som klättrade och lät högt och lågt. Däremot noterade jag ingen tjurig unge, tack och lov. Nä, på Pizza Hut log alla barn – och jag misstänker att mjukglassen samtliga ungar fick i en liten bägare gjorde sitt till.

Eftersom det var 25 minuters väntetid på pizza beställde vi bruschetta till förrätt. Ett par av skivorna var lite brända, men bröden var väldigt smakrika. Tomaterna kändes tydligt.

Pizza Louisiana från Pizza Hut

Pizza Louisiana serverades i små heta stekpannor.

Så kom pizzorna. Vi hade beställt var sin pizza Louisiana i storlek small och med pan-tjocklek. Pizzorna levererades i små rykande heta stekpannor. Hade vi varit smarta kunde vi ha valt olika pizzor och smakat av varandra. Men vi är var ju blondiner, så… Pizzorna var absolut inte torra, trots att vi inte hade nån sås på. Lite mer tomatsås kanske hade smakat ännu bättre. Pizzorna smälte nästan i munnen.

Storlek small var alldeles lagom för en person. Till pizzorna drack Anna läsk och jag kolsyrat vatten med citronsmak. Men stället har faktiskt serveringstillstånd för alkohol, om nån nu vill ha ett glas vin eller en öl till sin pizza. På menyn finns även andra rätter än pizza, till exempel revbensspjäll och nachotallrik, ugnsbakad pasta, vanlig pasta och lasagne samt sallad. Pizzabotten går att få glutenfri. Dessertlistan omfattar mest glass, men också belgisk våffla och chokladsufflé. Vi nöjde oss emellertid med bruschetta och pizza.

Notan landade på 293 spänn och det var i häftigaste laget för ett snabbmatställe. Men maten var fräsch och servicen hyfsad. Det var ju ganska mycket folk, men ändå var de flesta i serveringspersonalen (EN person var över 22 år ”gammal”) ganska snabba. Inte alla dock.

Det samlade Toffelomdömet dårå? Det blir inte det högsta, för jag tyckte notan blev lite väl dyr. Men Pizza Hut får ett högt betyg.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan och Fästmön beter sig bland växtligheten.


Ja alltså R:en i rubriken
ska uttalas rullande, på skånska. Brukar det inte vara nån sån där trädgårdsfarbror som har TV-program som skorrar? Ja, alltså farbrorn skorrar, inte TV-programmet i sig. Det är i alla fall mina associationer när jag tänker på blommor, örter och växtlighet.

Hur som helst, vi skulle ut på några ärenden idag, inte alls titta på växter. Men det gjorde vi. En del var så enormt stora att vi omöjligt hade kunnat få med dem hem.

Anna o höga växten
Växten är högre än Anna. Så fin! Växten, alltså. Anna också, förstås!


Att mäta sig med växter
tar på krafterna. Anna bjöd på fika, det vill säga mjukglass och kaffe. Jag fick min strut så snabbt att jag inte riktigt hann med…

Mjukglass
Mjuk glass var det…


Mjukglass i strut
måste ätas fort. Jag fick slicka snabbt för att den inte skulle rinna. Ändå gjorde den det – det blev hål i botten på struten. Detta medan en väktare pöste och pratade non stop vid ett bord intill och en kränkare med partner gick förbi utanför fönstret. Ingen såg lika fräsch ut som vi, förstås! Vi är ju sniggast!

Till exempel en tant med röd nuna flamsade med en liten unge vid ett annat bord. Alltså, tanten och ungen hörde inte ihop. Ungen skrattade som 17. Och jag förstår barnet… För en gångs skull enighet med en halvmeter!..

Av detta såg inte Anna nånting. Hon satt och skedade i sig sin bägare. Anna är smart, hon. Bägare är betydligt lättare att äta ur än strut.

Anna äter glass
Glass med sked ur bägare. Somliga är smarta, minsann.


En tur till Himlen
med varor blev det sen. Fast då öppnade sig himlen – just när vi kommit fram till Himlen – och vi fick sitta i bilen i minst en kvart. Det fullkomligt öste ner, det blixtrade och mullrade. Sen slutade det och vi släpade in alla grejor.

 Regn på bilfönstret
Regn.


Att shoppa tar på krafterna,
så vi styrde kosan mot Mac Jack när vi kom in till stan. Kycklingburgare och strips, blev de. Ibland måste man flotta.

Mac Jackmeny
Flott-meny.


Därpå hem till New Village.
Jag hade köpt sex örter som skulle planteras på ballen* i brist på köksträdgård. (Blev väl inspirerad när jag såg köket från mina drömmar häromdan i Restless…)

Planteringsdags
Planteringsdags. Notera planteringsspaden i turkos, men med sniggt orange skaft!


Är det nåt det finns gott om
hos mig är det terrakottakrukor. Jag hade också jord och till och med en liten planteringsspade i turkos, men som tur är har den orange skaft.

Men en köksträdgård skulle jag verkligen vilja ha… Bara det att då krävs det ett hus till. Och det har ju inte jag. Så mina nyinköpta örter fick trängas på ballebordet** med pelargonen och paprikan. Det blev faktiskt ganska fint.

Örter m pelargon o paprika
Trångt, men ganska fint.


Nu är det kväll
och jag har pratat med mamma IGEN (hon hade ringt när vi var ute). Dags att samla sig inför morgonens arbetsvecka, som ju är kort eftersom det är midsommarafton på fredag. Skönt! 

Tror jag ska kolla med Anna om hon har lust att se på min nya film med mig! Den om den där skräckmästaren med magen…

Vad händer hos dig i afton? Skriv gärna en rad och berätta, det är alltid roligt!


*ballen = balkongen

**ballebordet = balkongbordet


Livet är kort.

Read Full Post »

Den varmaste dan hittills tog vi en tur till kusten… Närå, vi åkte till mitt jobb. Mamma tittade på husets utsida och parkerade sig sen i entrén, medan jag åkte upp och skickade iväg en läkemedelsräkning till personal.

Vi hade bestämt att köpa kycklingspett på thaistället, men när vi kom dit var de slut. Det blev biff i stark sås och friterad fisk i stället. Maten tog vi med hem för att ätas i kväll. Jag fascinerades av ett antal bilder som väl gissningsvis föreställer en kung. Men jag tycker att det ser ut som en kvinna med mustasch, i alla fall bilden i mitten och den till höger.

Kvinna med mustasch i mitten och längst till höger? Jag hade gärna haft mustasch om det inte hade ansetts så konstigt som det gör. 


Vi tog en åktur på området
och jag försökte förklara var jag hade jobbat och var jag brukar äta min lunch. Det var tämligen dött överallt och uppe på min arbetsplats träffade jag bara R, som jag pratade med en liten stund. R satt och förberedde höstens lektioner… Känns lite avlägset, denna sommarens hittills varmaste dag. Jag såg också att S satt och jobbade, men h*n såg så upptagen ut att jag inte ville knacka på och störa.

På väg tillbaka stannade vi för att titta på skor. Det var vad mamma ville titta på, själv hann jag knappt med. Vi svängde in med maten i New Village så jag fick ställa den i kylen innan vi fortsatte till Gamlis för en eftermiddagsfika.

Odinsborg serverade oss kaffe och kaka.


På Odinsborg var det lite hejsan svejsan
som vanligt. Servetterna var slut och i stället erbjöds gästerna såna där pappershanddukar som finns på toaletter. Fräscht, liksom… Not! Tjejen i kassan hällde på vaniljsås så mammas äppelkaka simmade. Själv tackade jag nej till mjukglass till min kladdkaka. Det ska vara grädde, för fan! Sen tog kaffet slut. Ungar larmade, gamlingar skrek och en tant gasade på sin eloped så gruset sprutade. Men kladdkakan var svinigt god, svinigt! Och värmde gott i värmen…

Svinigt god.


Mamma frös, jag svettades,
termometern i bilen visade på 28 grader. Allting är kladdigt och svettigt och takfläkten snurrar på max i sovrummet. Inte blev jag mindre sugen på att vara vid vatten när Fästmön messade att det var just vid vatten hon befann sig…

Mamma frös i sommarkylan.


Innan vi svängde hemåt
blev det en tur till Tokerian och apoteket. På Tokerian sprang ungar kors och tvärs så jag höll på att krevera, men annars var där svalt och skönt.

I kväll och i morgon tar vi det lugnt. Jag ska se Tyst vittne i afton. I morgon har mamma tid hos min frissa och efter det tänkte jag att vi skulle göra som Anna och jag gjorde när jag hade klippt mig – gå till Luckan och äta. På fredag väntar nya shoppingäventyr och på lördag ska det shoppas igen, packas samt minneslund besökas. Fullt ös, medvetslös, alltså.

Livet är kort.

Read Full Post »

Inget regn, ingen åska, inte ett moln. Himlen har varit blå hela dan och det är verkligen varmt i Metropolen Byhålan. En dag som denna skulle man ha legat i Varamon på playan, men det gjorde inte vi. Vi gick på stan.

På Ur & Penn skulle mamma ju inte få byta sin nyinköpta, trasiga klocka eftersom där inte fanns en likadan. Några pengar tillbaka var inte heller aktuellt. Däremot fick hon köpa en ny klocka för hundra spänn. Det tyckte damen i affären var en bra deal, för då ansåg hon att hon hade gått mamma till mötes mer än halvvägs. Jag var med och jag tyckte inte att det var OK. Klockarmbandet var sönder på tre ställen precis intill klockan. Detta hade orsakats av att mamma hade fastnat med armbandsuret i ett skåp. Tyckte damen i affären. Det tyckte inte jag. Men gamla människor vill inte bråka och när mamma hittade en ny, liknande klocka som hon fick köpa för en hundring var hon nöjd. Jag är inte nöjd, men det är mamma som ska ha klockan och inte jag.

Mamma ville titta i klädaffärer, jag gick till Bokia. Där träffade jag en av presentkortsgivarna, lustigt nog, det vill säga mammakusinen K. Roligt sammanträffande! Då fick hon se att jag köpte Åsa Larssons och Johan Theorins senaste för det hon gett mig i 50-årspresent! Jag fick lägga till nästan en hundring och det grämer mig att man inte kunde handla för presentkortet på nätet – då hade det räckt och blivit över, till och med. Nåja, hos Bok-Anna i Hamnen gjorde jag ett Kjell Eriksson-fynd för tio kronor. Dessutom fick jag Annas mobilnummer ifall jag kommer på besök nån gång när hon inte har öppet och jag är boksugen! Där kan vi tala om kundservice!!! Hoppas nån från Ur & Penn läser detta och lär!!!

Dagens bokfynd.


Nere i hamnen luktade det diesel
för där var det utställningar av diverse motorer – allt från båtmotorer till lantbruksmaskiner.

En gammal motorcykel från Östergötland. 


Bakom motorerna tronade Hotell Nostalgi upp sig,
ett hotell jag är såå nyfiken på! Här skulle jag kunna tänka mig att slagga ett par nätter!

Hotell Nostalgi bakom motorn.


Jag fick bjuda mamma på en rinnande mjukglass
med strössel, men hon envisades med att betala tillbaka detta när vi kom hem. Roligt att försöka bjuda henne, dårå…

Mamma äter glass i hamnen. Jag hade fingret för objektivet, delvis, så jag försökte maskera detta med en kul ram. 


Vi spanade på båtar
och även om jag aldrig har seglat, är jag fascinerad av dessa båtar med sina otroliga master…

Mastigt!


Därpå svängde vi hem en stund
för toapaus innan vi åkte upp till kyrkogården. Jag grävde upp halvvissna penséer och planterade soliga tagetes, allt under mammas övervakande öga och direktiv.

Tagetes till mormor, morfar och pappa.


Pappa fick även en bukett rosa nejlikor
eftersom det är årsdagen på tisdag. Tänk att det har gått sex år sen han drunknade, jag fattar det inte! Och jag saknar honom så!! 

Rosa nejlikor till pappa.


Bensinmätaren hade börjat blinka,
så vi åkte och tankade. Nästa stopp blev sen Borenshults slussar där vi tog en fika i blåsten. Det tog lite tid, för det var mycket folk och killen i kiosken var ensam. Därför var det liiite svårt att svara mamma när hon undrade hur lång tid det skulle ta. Det verkar som om äldre människor blir lika otåliga som barn…

Mamma äter våffla med grädde och sylt.


Även jag smaskade
och njöt av våfflan. Den blev liksom en sen lunch.

Kaffe och våffla med sylt och grädde smakade fint.


Hälen har gjort ont idag
– det var väl bara för att jag i min enfald trodde att den höll på att bli bättre – så det var skönt att få sitta ner ett tag. Men jag kunde inte låta bli att gå fram till kanten och kolla när fyra kanoter och en båt slussades!

Slussande kanoter.


Nu har vi just kommit hem
och mamma har försökt ta bort en fläck eller två som hon fick på sin rena blus. Färdtjänst är beställd till 18.45. Jag har bestämt mig för att promenera till Restaurang Ming där jag kanske får bjuda min mor på en försenad födelsedagsmiddag!

Livet är kort.

Read Full Post »

En tur till graven inledde mammas och min dag. Jag grävde, kastade, planterade nytt. Pappa fick rosor igår och de stod fortfarande fina.


Rosorna från igår stod fina.

                                                                                                                                                              Jag hade köpt gula och orange tagetes igår, båda sorterna med lite tvåfärgade blommor. Och en av plantorna visade sig ha både orange och gula blommor. Häftigt! Pappa tyckte mycket om tagetes, han gillade den starka färgen. Dessutom luktar tagetes ganska starkt vilket gör att de får vara ifred från harar och rådjur.


En planta med både orange och gula blommor!

                                                                                                                                                                Därpå blev det en tur till apoteket. Supersvårt att hitta parkeringsplats där man kunde betala parkeringsbiljett med vanliga mynt! Hur gör alla utländska turister som kommer hit och inte har svenska bensinkort???

Trots molnen var det otroligt klibbigt, så jag föreslog att vi skulle åka till Hamnen och äta glass. Vi hade sån tur att vi fick var sin mjukglass! Härligt!


Mjukglass med strössel i våffla – och Tofflans feta vänstertumme i bild.

                                                                                                                                                               Det var inte så många båtar inne i hamnen, men vi såg ett par holländare, några danskar, en tysk och resten svenskar. Jag hittade en webkamera där du kan titta på båtar i Metropolen Byhålans hamn – och kanske att du ser Tofflan smyga förbi på Hemligt Uppdrag!.. Länk finns här och i högerspalten, under rubriken Intressant och relevant, Hamnen i Metropolen Byhålan genom kameralinsen.


Master mot mörk himmel.

                                                                                                                                                                 Tyvärr visade det sig att Bok-Anna inte har öppet måndagar och tisdagar, så det blir att göra ett nytt besök i morgon, kanske. Men vi hittade en annan bod som lockade, bland annat med stora snäckor för 250 kronor…


Såna här stora snäckor var poppis att ha i trädgårdarna på 1960-talet. Men jag köpte inga, för jag har ju ingen trädgård.

                                                                                                                                                                Fast det var inte snäckorna som lockade in oss i den här boden…


Godisboden var öppen! Mamma köpte fyra påsar, varav en påse marknadsnougat till mig!

                                                                                                                                                                Vi tog var sin kaffe på Motormuseet. Museet har fått en ny och läcker entré och jag kan väl rekommendera besökare i Metropolen Byhålan att skutta in på det här museet. Det är så häftiga bilar som visas! Och om jag inte minns fel finns här också diverse apparater från Luxorfabriken med mera.


Motormuseets nya entré med en veteranbil över dörren.

                                                                                                                                                                  Ganska nytt i Hamnen är Hotell Nostalgi, som jag är otroligt nyfiken på! Det ser riktigt puttrigt ut från utsidan.


Puttrigt Hotell Nostalgi gjorde mig nyfiken!

                                                                                                                                                               Utanför hotellet stod en rätt typisk byhålebil med flak och tärningar i backspegeln, lite hillbilly-WT-varning så där… Ja alltså, det var bara tärningarna som hängde i backspegeln, flaket satt på sedvanlig plats.


Flak och tärningar i backspegeln – lite hillbilly-WT-varning på denna bil…

                                                                                                                                                                          Så tog vi en åktur med Clark Kent* som inte är varken WT eller veteranbil. Vi letade efter våffelstället, men hittade det inte. Tog i stället en tur genom Varamon som inte är sig likt sen dess glansdagar på 1960-talet – när det var poppis med snäckor i trädgårdarna – och när Tofflan och hennes familj hyrde stuga här…

Jag skjutsade hem mamma och bar in varor. Sen parkerade jag Clark och lät mina feta lår arbeta min likadeles feta lekamen upp till stan för att inhandla snaps och öl. Strax blir det sill och potatis, ljuvligt!

                                                                                                                                                                *Clark Kent = min lille Yarisman, född julen 2005.

Read Full Post »

Older Posts »