Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘drake’

Ett inlägg om hur det känns. Ibland.


 

Himmel med moln och drake

Ensammast i världen?

Ibland funderar jag över vad jag skriver här. Att jag skriver. Hur mycket jag skriver. Ibland önskar jag att fler läste mellan raderna, för ibland känner jag mig som en informationsmaskin med uppdrag att roa, att bjuda på mig själv. Ändå hamnar inte allting här. Här skriver jag långt ifrån allt jag tänker, gör och är med om. Men jag tankar ur här och det är skönt att ha den här platsen för detta ändamål. För ibland känner jag mig så ensam och har ingen människa att tanka ur inför. Jag blir irriterad på mig själv eftersom jag ibland väljer ensamheten. Ibland väljer jag den för att jag tror att jag vill vara ensam. Sen vill jag inte det alls… Då känner jag mig som den där draken jag såg igår. Den där lilla ynkliga, ensamma som steg på himlen…

Jag skulle ha haft dragning av en vinnare i galgtävlingen igår kväll. Men jag orkade inte. Det kändes inte rätt efter inlägget med bilderna från Gamlis. Så det blir väl dragning under söndagen nån gång. Du har alltså fortfarande chansen att gissa vad det står på galgen bakom. Till tävlingen!

Ostbågar och Grande Alberone

Jag vet inte om jag tyckte att ostbågar och rödvin var så gott.

Lördagskvällen blev mest tråkig. Jag har läst så mycket att jag har ont i både nacke och ena armbågen. Nervös är jag också inför jobbstarten. Självklart är jag rädd för att misslyckas så att belackarna ska få vatten på sina kvarnar. För egen del gjorde jag vatten till vin igår. Nån på mitt förra jobb påstod att ostbågar och rödvin var en sån fin kombo. Jag vet inte om jag tycker det, ärligt talat… Kvällens vin skriver jag om längre fram när jag har provat det till nåt mer än ostbågar!

 

 

 

Jag glodde på TV lite grann. Såg Mr Selfridge, förstås, och efter det fastnade jag i filmen Fucking Åmål. Den filmen hade jag verkligen inte tänkt se av personliga skäl (X såg den med Y och sen var X otrogen och dumpade Z, för att göra en sex månader lång historia kort). Vidare är jag inte exakt överförtjust i Lukas Moodysson som jag har sett rätt många divalater av. Men bra filmer kan han göra, det tycker jag visst.

Vilket passande kort till en bokmal!

Inte bara ett passande kort till en bokmal – det har fungerat som livräddare också!

Även om jag har läst så mycket att nacke och armbåge smärtar, är böcker ändå ett gott sällskap. Jag känner mig mindre ensam när jag kan stoppa näsan i en bok. Sen vet jag att folk har synpunkter på oss som läser mycket. Ungefär som jag har synpunkter på såna som bara glor på sport på TV. Men jag har både glädje och nytta av böcker – till och med det fina kortet från Sister of Pain, det med böcker på framsidan! Sagda kort har nämligen räddat livet på TVÅ (2) humlor som jag annars hade haft ihjäl med TV-tidningen eller annat lämpligt tillhygge. Nä, nu har dessa feta bumlingar, som lyckats ta sig in i mitt hem genom via nåt av alla mina öppna fönster, blivit fångade med ett vanligt IKEA-glas mot till exempel en fönsterruta eller en fönsterbänk. Därpå har jag låtit vykortet glida in under glaset. Jag har sen vänt på glaset där kortet har blivit ett lock. Och slutligen har jag gått ut på ballen* och släppt fången fri. Alla glada – särskilt jag, som inte är så förtjust i brummande insekter…

Prio ett

Ibland inser jag att böcker är en riktiga livräddare. Och bättre vänner finns ju inte. Därför blev jag naturligtvis extra glad när jag vaknade denna söndagsmorgon och upptäckte att jag har vunnit ett signerat exemplar av Emelie Schepps nyaste bok Prio ett! Boken är så ny att den inte har kommit ut i handeln än. Tjolahopp! Ibland är livet… rätt OK. Också. Trots inledningen på det här inlägget. Nu ska jag mejla min adress till Emelie Schepp, sen ska jag dyka ner i bingen en stund med dagens första kaffe och Tove Alsterdal, en för mig ny litterär bekantskap.

 

*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om livet.


 

Solen bakom trädgrenar

Ingen glass på bild, men väl solen bakom ett träd.

Det blev lite livat här i huset på eftermiddagen och då tyckte jag inte att det var så roligt att sitta på ballen*. Det är inte andras fel att jag har en liten familj som dessutom inte är särskild samlad eller att jag har goda, men få vänner, på viss distans. Men en känner sig extra ensam när en hör hur andra människor… underhåller gäster. Jag ringde därför lilla mamma och pratade en stund tills nånting inuti mig vände. Ja, jag har haft ont i magen idag, men efter… omvändelsen kändes magen helt OK. Mamma satt på sin balle och försökte göra som jag, läsa. Vi pratade en lång stund.

Solen var fortfarande kvar där ute, men jag orkade inte höra vuxna människor skrika när de pratar. Jag tog bilen till Gamla Uppsala och köpte en mjukglass.

 Gamla Uppsala högar

Gamla Uppsala högar var fulla av klättrande folk, men här lyckades jag ta en bild utan störningsmoment.

 

Backsippa

Backsippa kvar uti backarna står…

Tyvärr kunde jag inte fota glassen eftersom Odinsborg, kafé och restaurang, hade slut på servetter!!! (Jag ville ju inte kladda ner mig.) Hur ett sånt ställe kan ha slut på servetter övergår mitt förstånd. Likaså undrar jag varför ingen i personalen – jag såg fyra personer – kunde ta sig till närmaste affär (tio minuter med cykel, fem med bil, 20 minuter med buss) och KÖPA ett jävla paket servetter. Därför får du glo på ett träd bakom vilket solen tittar fram, de tre högarna och en backsippa (nej, Agneta, jag har INTE plockat den, den är ju FRIDLYST!..)

Av nån anledning kom jag att tänka på min vän H när jag promenerade runt högarna efter att ha ätit glassen, fotat trädet, högarna och backsippan. Jag har en liten sak till H som jag tyvärr inte har hunnit lämna över än, så medan jag satte mig en stund på en bänk slängde jag iväg några rader i ett sms efter att ha beundrat Uppsalasilhuetten.

 Uppsalasilhuetten med slottet och Domkyrkan

Uppsalasilhuetten med slottet och Domkyrkan.


Svaret dröjde en liten stund. 
Sen läste jag orden och blev så ledsen, så ledsen. Det är min väns födelsedag idag och natten till idag hade vännens mamma gått bort. Nä, livet ÄR inte rättvist. Hur kunde jag en sån fin födelsedagspresent, medan min vän fick sorg? Och det spelar ingen roll att dödsfallet nog inte var helt oväntat, sorg efter en förälder är alltid en sorg. Och just som jag läste svaret från min vän och försökte tänka ut nåt vettigt att skriva tillbaka (utan brillor, dessutom) steg en drake till väders. Upp, upp, upp mot solen…

Drake på himlen

En drake steg till väders just som jag läste att min väns mamma hade gått bort.


Jag gick ner mot bilen och gjorde en avvikare 
hos Antikmannen med de två arga små tikarna. Behövde tömma min skalle på tankar om orättvisa. Beundrade en brosch i solskenet…

 Brosch

Broschen blev vackrare i solskenet.


Jag såg soldater som aldrig skulle dräpa nån. 
Då kändes det lite bättre inuti.

Tennsoldater

Soldater som aldrig dräper nån.


Innan jag for hem till ensamheten 
stannade jag och köpte med mig en vegetarisk pizza hem. Nej, jag veeet! Det är inte det bästa jag kan äta just nu, men det var det jag var sugen på. Och så smockade jag i mig pizzan i sällskap av Helgonet och en starköl på ballen. Jag är så tacksam att mitt liv är gott just nu, men jag blir ledsen när andra människor inte har det lika bra som jag. Det är inte rättvist, livet…

Pizza öl o bok

Pizzan var god och vegetarisk, men livet ÄR inte rättvist!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagen igår och morgonen idag, i och strax utanför Skokartongen.


Idag är det verkligen drakflygarväder!
Och faktum är att jag har en drake i min ägo. En svart. Det var den bästa present jag fick av ett av mina gamla ex, en person som annars sällan gav mig så mycket glädje. (Nej, vi passade inte alls ihop och nej, det här inlägget ska inte solkas mer av gamla ex.) Man kanske skulle ta med sig Den Svarte på en flygtur till Gamla Uppsala under dagen??? Så om du ser nåt svart i luften och en tjock tant, också hon i svart, försöka kuta runt under det där svarta i luften – då är det Draken och Skräcködlan jag!

En svart drake

Den behöver få känna luft under sina vingar och idag är en perfekt dag för drakflygning.


I morse vaknade jag faktiskt
av ett susande ljud, ett vindljud. Jag klev upp ur sängen och fann att kära Fästmön hade flugit sin kos i blåsten. Idag ville hon promenera till jobbet och samtidigt ge mig sovmorgon. Typiskt då att jag vaknar klockan sju…

Låg kvar i sängen och läste en stund… Fy 17, så illa jag börjar se… Ungefär så här…

Läser en bok i sängen

Att läsa en bok i sängen är svårt. Glasögon av, glasögon på… Inget funkar optimalt.


Tänk om jag börjar se så dåligt
att jag inte längre kan köra bil! FASA! Men jag ser ju rätt bra på långt håll, med linser i ögonen. Värre då på nära håll. Jag kan ju liksom inte växla mellan läsglasögon och enbart linser när jag kör bil…

Förresten läser jag den här boken, ifall du har missat det:

Sorgesång

En vidunderlig bok.


Det är en vidunderlig bok,
inte helt lättsmält, inte nån bok man sträckläser. Jag måste lägga den ifrån mig då och då. Den handlar om en pappa som har dött och hur hans vuxna barn sörjer efteråt, på olika sätt. Och går igenom hans saker och papper.

I morgon är det sju år sen min egen pappa gick bort. Den dan glömmer jag förstås aldrig. För det var en sån onödig död, det var verkligen inte dags då. Tycker jag. Mr Gud där uppe tyckte annorledes.

Det är den andra dagen i min Spontanvecka idag. Jag har ett par måsten, till exempel ta rätt på tvätt, kanske tvätta en maskin till och gå och handla. Håret ska tvättas – om jag inte vill se ut som… tja, jag vet inte vad…

Funderar på vad vi ska äta till middag idag. Igår blev det en tok-middag, pizza. Det mår varken Anna eller jag bra av.

Ölandstok

En annan tok, en Ölandstok.


Jag ska fortsätta nätverka lite
LinkedIn också. I helgen fick jag två nya kontakter, igår ytterligare två. Och det är faktiskt inte bara jag som tar kontakt! Vidare anslöt jag mig till några grupper under gårdagen. Grupper, som jag tror kan vara meningsfulla att delta i inför dagar av jobbsökeri.

Inte vet jag hur det ska bli framöver, men… efter en dag utan sysselsättning kröp det ganska bra i kroppen igår. Förmiddagarna går an. Då skriver jag och så finns det alltid saker att ta sig an här hemma. Det är sen. Eftermiddagarna. Det är då den stora rastlösheten kommer!

Igår eftermiddag twittrade jag med Benjamin på Telenor. Jag har en trådlös nätverksrouter via Bredbandsbolaget/Telenor (Bredbandsbolaget ingår i Telenorgruppen, men har uppenbarligen ingen support via sociala medier – till skillnad från Telenor och flera konkurrenter…) och jag tycker att det har funkat rätt kasst i flera dar. Jag twittrade om detta och strax hörde Telia av sig på Twitter och tyckte att jag skulle byta till dem. En dag senare hade Benjamin på Telenor snappat upp att jag hade problem. Nog var han hjälpsam, men… Vissa saker är det inte smidigt att försöka lösa genom Twitter, faktiskt! Så nu sitter jag här med ett bindningstid på tolv månader och en uppsägningstid på tre för det trådlösa. Bindningstiden går ut i december i år, så det är ju inte jättelång tid kvar. Men frågan är om Telia kan erbjuda nåt som ger mer för pengarna..? Och märkligt nog funkar det trådlösa bättre idag…

Till sist… Vi har tänkt och funderat och tänkt lite till. Igår bokade vi hotell för två nätter och ett dagpass för Stockholm Pride 2013 på lördagen. Det är vad vi har tid och råd med. Ingen av oss vill avstå från den här sommarens enda gemensamma resa utanför länet.

Pridebiljetter

Var sitt dagpass till lördagen i Prideveckan.


Nu börjar morgonen bli förmiddag
och nåt vettigt ska jag väl ta mig för. Du är läsuthållig om du har orkat läsa ända hit!..


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja jag försökte ordvitsa i rubriken, men är medveten om att jag inte riktigt lyckades…

Hade tänkt ta lite sovmorgon idag. HA! Försök det, den som bor här! Det är otroligt vad somliga verkar vara SLÄPPHÄNTA – eller har BUTTERFINGERS, som man säger på engelska! Fast det kanske handlar om att man tycker att det är roligt att kasta saker i golvet när folk sover.  Jag tror att jag ska utföra en dans. En träskodans. Tala om att

nu är jag vaken, nu kan alla andra sova.

JA! Jag är grinig, för jag har sovit dåligt de två senaste nätterna och hade behövt ta en längre sovmorgon idag.


Jag är grinig! (Det var jag också förra året när den här bilden togs.)

                                                                                                                                                         Äntligen är kaffet färdigt! Dags för dagens första balja framför datorn!

Igår var vädret blandat sol och regn. Mina persienner i köket åkte upp och ner. Ner när det blev olidligt hett, upp när det regnade. Och när det väl regnade så regnade det inte lite heller! Idag är det blåsigare, men torrare. Inget regn sövde mig med sitt lugnande smattrande i natt.

I skrivande stund sitter jag och väntar på material från dagens gästbloggare. Hon utlovade material

tidigt i morgon bitti

men än har ingenting kommit. Nåja, vi får ge oss till tåls och tänka att den som väntar på nåt gott, väntar aldrig för länge! Eller väntar ALLTID för länge, som en del skämtsamt brukar vitsa till det.

Jag får nöja mig med att läsa hennes bok, En SHOT till tack, under tiden. Jag började läsa den igår och har väl hunnit med nånstans mellan 50 och 100 sidor. När jag är klar blir det som vanligt en liten recension här och jag har lovat författaren att vara ärlig. I skrivande stund känner jag att jag nog är lite fel målgrupp för boken, men att jag skulle kunna sticka den i händerna på, låt oss säga Linn, Fästmöns äldsta dotter.


Jag är nog fel målgrupp för denna, men en yngre person skulle nog uppskatta den mer.

                                                                                                                                                         Idag efter lunch nån gång hoppas jag att min kära kommer. Nu har vi sovit (eller nej, somliga av oss har ju inte just sovit!) två nätter utan varandra och det är trist och ensamt. Samtidigt behövde jag ha gårdagen för diverse administration och förberedelser, men ärligt talat vill jag ju heller vara med Anna! Vi har nog blivit alldeles för beroende av varandras sällskap, så jag gissar att det är bra träning att vara ifrån varandra ett par dar. Fast… bra träning inför vad? Nej, det var dumt formulerat av mig! Jag vill ju tillbringa resten av mitt liv med den här Annan!!!!!!!!

I natt – eller mer troligt framåt morgonen – dyker det upp två festprissor som ska slagga här. Den här gången har jag förberett och bäddat med lakan som jag tog med från Himlen i söndags. Fick ju skämmas sist när den stackars kompisen låg på golvet på en bar madrass och bara en leopardmönstrad (!) filt över sig! Jag hade ju trott att tjejerna skulle ha med sig lakan. Eller nej. Det var nån som sa att det inte var så viktigt och då fick det bli lite… knarkarkvartsstuk.


Sniggt mönster på filten, va? Snacka om 80-tal…

                                                                                                                                                            Har just läst två intressanta mejl från en av ”mina” frilansare. Just nu gör hon en marknadsundersökning för att undersöka en viss målgrupps behov av information. Jag tycker att det låter jättespännande och hoppas att undersökningen leder fram till stora behov och många jobb. Samtidigt läser jag mellan raderna att min förra arbetsgivare är på god väg att rasera det arbete jag var med och byggde upp och där företaget en gång låg i täten i Sverige för en viss typ av informationsverksamhet. Det svider i ett gammalt informatörshjärta! Dessutom sköts den redaktionella biten, den som jag ansvarade med, med vänsterhanden, literary speaking. Det vill säga av… en extern konsult. Förvånar mig inte, det verkar ju vara externa konsulter som sköter företagets arbetsuppgifter överlag nu för tiden. Men tråkigt är det, för det blir ju inte samma känsla och engagemang.


Teckenspråket borde inte bara skötas med vänsterhanden!!! Bilden är lånad härifrån!

                                                                                                                                                           Precis nu fick jag mig ett gott skratt per sms! Jag var ju Ute på Uppdrag i söndags och gav mig då in i en kamp med en gröngöling, en sorts… drake, kan man säga. Jag trodde att jag hade besegrat den, för den drog en tung suck och la sig sen ner stilla och tyst. Idag hade den visst återuppstått, för den hade morrat! Vilken tur! Och ja, jag är blond! Blond av naturen och med lite extra hjälp… Detta blonda ska strax tvättas, för övrigt, men jag ska slänga en bläng i dagens lokalblaska först.

Read Full Post »

Flyga drake… Det låter nästan som en omskrivning för nånting annat. Och det ÄR det. Vänskap, lojalitet, lögner och att våga stå upp för varandra. TV4 visade i kväll filmen Flyga drake, en underbart vacker och sorglig historia från Kabul. Filmen är baserad på en bok med samma titel av författaren Khaled Hosseini.


Två vänner flyger drake. Men så händer nånting hemskt och vänskapen bryts.

                                                                                                                                                          Amir och Hassan är två pojkar som leker tillsammans i Kabul. Men Hassan är också son till Amirs fars tjänare. Hassan gör allt för Amir, som är en ganska feg pojke som helst skriver berättelser – Hassan kan inte ens läsa. En dag sker nåt hemskt och Amir får möjlighet att stå upp för sin vän. Men han sviker. Efteråt, i sina fruktansvärda samvetskval, ser han till att Hassan får skulden för en stöld. Hassan och hans far lämnar huset, trots att Amirs far ber dem att stanna. Och strax kommer den ryska invasionen. Nu tvingas även Amir och hans far att lämna huset – och sitt hemland för USA. Efter många år får Amir möjlighet att gottgöra det han gjorde fel.

Den här filmen är så magisk. Jag grät flera gånger när jag tittade på den. Det är så många känslor som bara väller fram – kärlek och sorg, framför allt, men även tankar kring svek och vänskap. Och barnen, som alltid blir lidande…

Det kan inte bli annat än högsta betyg!

Read Full Post »