Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Amerika’

Ett helginlägg.


 

Jack O'Lantern 2012

En Jack O’Lantern från 2012.

Idag blev jag ofrivilligt och mycket motvilligt ledig från jobbet. Det visade sig att myndigheten jag jobbar på stänger efter en halv dag. Vi konsulter får inte vistas i lokalerna när reception och vaktmästeri är stängda. Det finns olika skäl till detta och ett är förstås säkerhet. Plötsligt fick jag därför fyra timmars ledigt. Det låter ju jätteskönt, men jag hade planerat för att jobba och ledigheten blev inte ett faktum förrän sent igår. Jag hade tänkt ägna eftermiddagen åt att kämpa ikapp med mina lay outer. Så blev det inte. Tyvärr går jag därmed också miste om fyra timmars lön. Livet som konsult är bra på vissa sätt, mindre bra på andra.

Men fyra timmars plötslig ledighet måste ju användas till nåt vettigt. Jag åkte hem och ställde mig vid strykbrädan. Det låter jättetrist och hade jag inte varit så hård på mig själv skulle jag ha vräkt mig i soffan med en bunke godis och en bok. Jag strök, alltså. Och funderade över det här med Halloween och Allhelgona.

Många, även jag, uttrycker att det här med Halloween är så himla amerikanskt. Vi undrar varför vi adopterar skit-traditioner. Hade inte Thanksgiving, till exempel, varit trevligare? Och varför ska vi ha Halloween när vi ju samma helg har Allhelgona? Jag läste en artikel i Svenska Dagbladet i morse om Halloween och Allhelgona och kom bland annat fram till att den förra inte alls är allt igenom amerikansk.

  • Halloween kommer från en gammal keltisk högtid, från uråldrig förkristen tid. När kristendomen kom försökte katolska kyrkan göra helgen kristen.
  • År 731 införde katolska kyrkan Allhelgona till minne av sina helgon. Syftet var att försöka konkurrera ut den keltiska Samhain, som firades när skörden var över och vintern på gång.
  • Men det folkliga Halloweenfirandet fortsatte. På 1000-talet gjorde kyrkan ett nytt försöka att kristna helgen och införde Alla själars dag, som firades till minne av de döda.
  • Sen kom reformationen på 1500-talet och då avskaffades Alla själars dag i Sverige.
  • År 1772 avskaffades allhelgonadagen som helgdag
  • År 1983 återkom dagen, men kallades då söndagen efter alla helgons dag.
  • På 1840-talet tog irländare och skottar med sig Halloween till Amerika. Där utvecklades traditionen under 1900-talet till att klä ut sig och gå runt och tigga godis.
  • på 1950-talet uppstod den svenska traditionen att tända ljus på gravar. År 1953 infördes Alla helgons dag. Den infaller den dag som är lördag mellan den 31 oktober och den 6 november.
  • I början av 1990-talet började svensk handel att införa Halloween. Sen har det rullat på.

För egen del tänker jag fira lite både och. Nåt godis ska jag inte tigga, men köpa och äta och i morgon ska jag och Fästmön åka till nån kyrkogård och titta hur vackert det är när alla ljus lyser. Och så ska jag tänka på alla de kära som inte längre finns hos mig här på jorden, men som är nära ändå.

Ha en fin helg!

Ljus i Minneslunden Vaksala kyrka 2013

Ljus i Minneslunden vid Vaksala kyrka 2013.

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Blekingegatan 32Om jag tidigare var lite nyfiken på Greta Garbo, kan jag inte påstå att den nyfikenheten har minskat. Detta efter att ha läst Lena Einhorns roman Blekingegatan 32. Här får jag som läsare träffa den mycket unga Greta fram till genombrotten i såväl Sverige som Amerika. Och så får jag läsa om kärleken till lilla Mimi. Det här var den sista boken i den gigantiska hög jag köpte för en del av födelsdagspengen från mamma. Tack!

Händelserna i romanen (nej, det är ingen biografi, men den är baserad på verkliga händelser och fakta!) utspelar sig under 1920-talet. Greta Gustafsson bor på Blekingegatan 32 på Söder i Stockholm tillsammans med sin mamma Anna och syskonen Sven och Alva. Pappan gick bort när Greta bara var 14 år. Hon får tidigt arbete som expedit på PUB. Så småningom ”upptäcks” hon där och för stå modell för hattar i PUB:s katalog. Men det är skådespelare hon vill bli. Genom tillfälligheter får hon en kontakt och medverkar i en filmkomedi. Sen kommer hon till Dramaten. Det är där hon träffar Mimi, som blir hennes älskade. Tiden på Dramaten är Gretas lyckligaste i livet. Sen träffar hon Moje, regissören Mauritz Stiller. Och inget blir sig likt.

Det här är en vidunderlig bok – på många sätt. Ett sätt därför att författaren ursprungligen tänkte göra en film om Greta Garbo. Under sju år kämpade hon för detta. Men det blev ingen film, det blev en bok. Och det är jag väldigt, väldigt glad för. Det är en välskriven bok. En del kapitel skildrar tiden efter upptäckten i Amerika, andra kapitel vägen fram till berömmelsen i Sverige. Författaren lotsar skickligt mig som läsare genom de olika tiderna. Man får ett hum om varför Greta Garbo kallas gåtfull – Lena Einhorn lyckas skildra Greta Garbo på ett mycket trovärdigt sätt.

Toffelomdömet blir förstås det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att vara en fast flera.

Anna och Tungan

Virgil och Irving, kanske?

Fästmön och jag har ju, som jag har berättat om här på bloggen tidigare, flera olika alter egon. Anna har nog flest, ändå. Hon är till exempel Fryntlige Herrn, Spanaren, Strykaren, Sören Snigg, Nunnan för att nämna några. Själv är jag Christer (uttalas Kreeester) och Brööövlådan. Och så är vi ju Offret och Martyren, lite oklart där, bara, vem som är vem.

Nu har vi emellertid skaffat oss ytterligare två alter egon. Dessa tu är något Amerika-inspirerade. Anna är Virgil och jag är Irving. Fast namnen ska inte uttalas amerikanskt långt ner i halsen utan svenskt, precis som de stavas.

Och tänk så roligt det är med alla dessa människor! Det ligger verkligen en hel del sanning i uttrycket

The more, the merrier…

Vi skrattar i alla fall så vi nästan kissar på oss. Vi tycker nämligen att vi är skitroliga. Sen får andra tycka vad de vill. HA!


Livet är kort.

Read Full Post »

Hur gammal var du när du onanerade första gången?

Det var en av frågorna i intervjuerna med tusentals amerikanska män och kvinnor som professor Kinsey gjorde. Jag köpte en DVD-film med en dramatisering av Kinseys liv för länge sen. Igår kväll, mätta efter lördagsmiddagen, slog vi oss ner för att titta, Fästmön och jag, på Kinsey. Let’s talk about sex (2004).

En film om en sex-professor.


Professorn Kinsey forskade egentligen
på en viss insekt. Han växte upp i ett hem där fadern var fruktansvärt elak mot både fru och barn och naturen och studierna blev ett sätt för Kinsey att fly och att överleva. Han fick tidigt professorsgrad. Så småningom blev han mer och mer intresserad av människans sexualitet. Tiden var alltså 1940-talet och människans sexualitet var ett outforskat område. Det fanns till exempel fortfarande föreställningar om att oralsex minskade chanserna att bli gravid och att onani kunde göra en sinnessjuk.

Vi skrattade många gånger när vi såg filmen trots att den ju var allvarlig. Vi gissade dessutom att professorn måste ha haft nån sorts neuropsykiatrisk diagnos och han kan definitivt inte ha varit lätt att leva med. En del av sin forskning provade han inte bara i teorin och märkliga triangeldramor utspelade sig.

Filmen blev både Oscarsnominerad och Golden Globe-nominerad. När rapporten kom väckte den stor uppmärksamhet och förargade många. Men även när den här filmen kom, 2004,  blev den föremål för bojkotter och aktioner. Skådespeleriet i filmen är på topp och Liam Neeson, som spelar Kinsey, och Laura Linney, som spelar hans fru, gör otroligt fina prestationer.

Högsta betyg!

Read Full Post »

Just som jag traskade här fram och tillbaka och var nervös för mötet ringde mobilen. Jag kände inte igen numret, men svarade korrekt med för- och efternamn. Man vet ju aldrig… Och tänk, det var den hjärtegoa före detta (trist att skriva…) kollegan L som vill bjuda på middag i afton. På stamlokuset.

I afton blir det en kulinarisk resa till Amerikat igen!..


Jag blir så glad, så glad, så glad!
Tänk att nån gillar en så mycket att hon bjuder ut en på middag!

Det har nämligen varit en lång period av tungt bärande och kånkande för min Fästmö. Hon är den som så gott som ensam under över tre års tid har hållit mig på benen, allt medan de så kallade vännerna i närheten, som hade kunnat bry sig, försvann. Det måste kännas konstigt för dem att jag har fått nya vänner, jag som är så elak. Hmm, hmmm…

Jag har lärt känna flera nya människor via bloggandet, några av vilka jag räknar till mina verkliga vänner. En del har jag träffat. Men det var länge sen jag räknade in före detta kollegor i vänkretsen. Det är först nu jag insåg att dessa långt-tillbaka-föredettingar svek för länge sen. Såsom jag också svek några längre tillbaka, på sätt och vis. Fast inte på det sätt som de tror.

Men jag är en nån annan nu. Och att nån gillar den person som är jag idag betyder… massor!

Read Full Post »

K för kontraster! Eller vad sägs om dessa K-val ur mina bokhyllor?

K

Cecilia von Krusenstjernas lilla pocketbok En spricka i kristallen handlar om framgång och makt – och en familj där fasaden aldrig får flagna. Mycket läsvärd bok från 2004.

Franz Kafka. Man kan inte prata författare utan att nämna Franz Kafka. Författaren vars böcker inte kom ut förrän efter hans död – och mot hans vilja. I mina hyllor står Processen, Slottet, Amerika och novellerna Förvandlingen och Den sanningssökande hunden.

Read Full Post »

Eurovision Song Contest 2011: Semifinal #1

Ikväll är det så dags för den första semifinalen av två till årets Eurovision Song Contest på lördag. Jag hoppas kunna liveblogga livebloggar i kväll när 19 bidrag tävlar om tio platser till finalen.

Så var vi igång! Düsseldorf, med programledare som pratar gräslig engelska, men bra franska! Två kvinnliga fägringar och en manlig med för många tänder i överkäken. Samtligas manus skulle gissningsvis vara roligt, men de enda som skrattade var trion själv…

De svenska kommentatorerna, Heléne Benno och Edward af Sillén, var lugna och sakliga och verkade kunniga. Inget trams, liksom. Tyvärr brast tekniken i Tyskland, så större delen av tävlingen hördes inte programledarna. Dåligt!

Så här ser startfältet ut, med mina kommentarer efteråt. Och strykningarna är förstås de låtar som INTE går vidare till finalen på lördag:

  1. Polen – Magdalena Tul – Jestem (First Class Ticket to Heaven)
    Jag gillar den här låten, men tyckte att sången bitvis var lite svag – och däremellan skrikig. Gillade inte scenkläderna, fick tankar på gymnastikdräkter… 
  2. Norge – Stella Mwangi – Haba haba
    Men ursäkta mig, swahili är inte europeiskt. Falsksång. Nej tack, den här ska inte till finalen.
  3. Albanien – Aurela Gaçe – Feel the passion
    Aurela ser ut som Lucille Ball. Hon dansar kissnödigt. Men det är onekligen lite klös i den här låten!
  4. Armenien – Emmy – Boom boom
    Den här låten gillar ”vår” åttaåring, vet jag. Men åter igen falsksång, denna gång i nattlinne. Fruktansvärd falsksång, jag står knappt ut… 😦
  5. Turkiet – Yüksek Sadakat – Live It Up
    MEH!
    Har han Pontare blivit turk? Låten påminner om The Doors, som jag gillar, men är ingen schlager. Fula gröna brallor. Och VAD var det i buren??? Ta bort!
  6. Serbien – Nina – Magical
     Äntligen lite schlager! Men gillar jag det här? Nja… Konstiga kläder och jag känner mig drogpåverkad av cirklarna…
  7. Ryssland – Alexey Vorobyov – Get you
    Söt kille, sjunger hyfsat, men tråkig låt! Och har han fått nåt skräp i ögat, han blinkar så..?
  8. Schweiz – Anna Rossinelli – In love for a while
    Men vad är detta? Baktakt! Reggae! Och så flower power i bakgrunden. Jag blir psykedeliskt sjuk! Kissnödig dans av sångerska i för tajt klänning. Nej, det här var pinsamt! (Edward af Sillén tyckte låten var trallvänlig. Hmmm… snusker där!)
  9. Georgien – Eldrine – One more day
    Fruktansvärd klänning! Hur ser den då ut? Jag kan inte koncentrera mig på sången, ser bara denna konstiga klänning. Den här låten älskar jag att köra bil till. Men det är ingen schlager.
  10. Finland – Paradise Oskar – Da da dam
    Programledaren inledde med att häckla Lordi! Det skulle hon inte ha gjort. Lordi är betydligt bättre än den här låten. Vilken pekoral årets bidrag är!!! Jag stänger snart av. Eller i vart fall går jag på toa nu…
  11. Malta – Glen Vella – One life
    Men var är Tanta Malta??? Hon den där stora som alltid brukar framföra landets ESC-låtar? Jag är djupt besviken! 😉 Fast sångaren låter som en tjej… Men det är god fart i låten – bitvis! Den här skulle jag kunna dansa till, på hög volym, en hel natt. (Fasen vad alla artister älskar oss tittare, för övrigt…
  12. San Marino – Senit – Stand by
    Sexig tjej, som sjunger falskt, tyvärr. Jag gillar annars den här låten. Men falsksång igen, jag blir gaaalen!
  13. Kroatien – Daria Kinzer – Celebrate
    Salubrin? Nej förlåt! Jag gillar den här låten, men klänningen passar inte ihop med den. Och som sagt, engelskan är liiite dålig…
  14. Island – Sjonni’s Friends – Coming Home
    Nej, nej, nej! Det här låter som Holland på 1970-talet. Usch!
  15. Ungern – Kati Wolf – What about my dreams
    Jag gillar den här låten, men Kati Wolf har vissa problem på de höga partierna. Klänningen har vacker blå färg, men är konsigt skuren. Och hoppetossarna i bakgrunden – ta bort dem!!!
  16. Portugal – Homens da Luta – A luta é alegria
    Konstig låt som troligen har ett budskap. Sextetten på scenen borde i alla fall få poäng för sin sånginsats – inte falskt. Men nej. Usch! Ta bort!
  17. Litauen – Evelina Sašenko – C’est ma vie
    Ballad som får trumhinnorna att vibrera. Låter som en musikal. Nej, nej, ta bort den här också! Annorlunda grepp att teckna mitt i låten. Men varför inte hela, dårå???
  18. Azerbaijan – Ell & Nikki – Running Scared
    Jaa, vad ska man säga… Falsksång från tjejen förstör den här låten. Eurovision Falsksång Contest borde tävlingen heta…
  19. Grekland – Loucas Yiorkas feat. StereJo Mike – Watch my dance
    Men den här brölande inledningen tar väl priset i falsksång. VAD är detta?  Sen kommer en ylande grek och då blir det lite bättre. Lite. Låten hade legat bra till om inte StereJo Mike varit med!!!

Sammanfattningsvis kan man väl som sagt kalla detta Eurovision Falsksång Contest. Det var nog de sämsta sånginsatserna jag hört i detta sammanhang! Jag vet inte vilken låt jag håller på. Min favorit före tävlingen i kväll var Ungern, men jag tyckte framträdandet var dåligt. Mellanspelet med trumslagarpojkarna från Amerika var huvudvärksframkallande! Det tog ju aldrig slut heller… En snabbgenomgång med The Big Five hanns också med innan resultatet presenterades. Frankrike är min klara favorit!!!

Om jag sneglar på vad jag skrev sist jag tyckte till om låtarna, skulle jag så här FÖRE kvällens tävling vilja se följande gå vidare till final på lördag:
1, 4, 11, 12, 13, 15 och 18. Som synes är de inte ens tio…

Dess vill jag absolut INTE se i final:
2, 3, 5, 6, 7, 8,9, 10, 14, 16, 17, 19. som synes hela tolv stycken. Hmmm… Vi får se om jag ändrar mig i kväll…

Läs även andra bloggares åsikter om ,  och .

Read Full Post »

Older Posts »