Flykten

Ett inlägg om en bok.

---

 

Länge har en bok av David Baldacci stått på vännen FEM:s boklista. Därför blev jag lite nyfiken och ryckte åt mig författarens thriller Flykten från en annan vän, Agneta, för snart ett år sen. Tack till er båda – fast på olika sätt! I kväll har jag läst ut boken, men jag vet inte om jag blev så imponerad, tyvärr.

Det här är en kamp mellan CIA och FBI, på sätt och vis. Och mitt emellan dem står Faith Lockhart. Hon vet för mycket och nu ska hon tystas. FBI-agenten som skyddar henne kommer i vägen för en kula, men en privatspanare vid namn Lee Adams råkar smyga omkring i krokarna vid tillfället. Paret flyr – och tvingas lita på varandra trots att de inte har nån aning om huruvida den andra parten vill dem gott.

Nja hum… Det här är mest rörigt. Jag har förstått att CIA och FBI ofta är i luven på varandra, men det här är lite för amerikanskt för min smak. Jag rycks aldrig med in i berättelsen, jag tycker inte det blir spännande. Och kärlekshistorien mitt i känns bara krystad.

Toffelomdömet blir lågt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Halloween, Allhelgona, helg

Ett helginlägg.

---

 

En Jack O’Lantern från 2012.

Idag blev jag ofrivilligt och mycket motvilligt ledig från jobbet. Det visade sig att myndigheten jag jobbar på stänger efter en halv dag. Vi konsulter får inte vistas i lokalerna när reception och vaktmästeri är stängda. Det finns olika skäl till detta och ett är förstås säkerhet. Plötsligt fick jag därför fyra timmars ledigt. Det låter ju jätteskönt, men jag hade planerat för att jobba och ledigheten blev inte ett faktum förrän sent igår. Jag hade tänkt ägna eftermiddagen åt att kämpa ikapp med mina lay outer. Så blev det inte. Tyvärr går jag därmed också miste om fyra timmars lön. Livet som konsult är bra på vissa sätt, mindre bra på andra.

Men fyra timmars plötslig ledighet måste ju användas till nåt vettigt. Jag åkte hem och ställde mig vid strykbrädan. Det låter jättetrist och hade jag inte varit så hård på mig själv skulle jag ha vräkt mig i soffan med en bunke godis och en bok. Jag strök, alltså. Och funderade över det här med Halloween och Allhelgona.

Många, även jag, uttrycker att det här med Halloween är så himla amerikanskt. Vi undrar varför vi adopterar skit-traditioner. Hade inte Thanksgiving, till exempel, varit trevligare? Och varför ska vi ha Halloween när vi ju samma helg har Allhelgona? Jag läste en artikel i Svenska Dagbladet i morse om Halloween och Allhelgona och kom bland annat fram till att den förra inte alls är allt igenom amerikansk.

• Halloween kommer från en gammal keltisk högtid, från uråldrig förkristen tid. När kristendomen kom försökte katolska kyrkan göra helgen kristen.
• År 731 införde katolska kyrkan Allhelgona till minne av sina helgon. Syftet var att försöka konkurrera ut den keltiska Samhain, som firades när skörden var över och vintern på gång.
• Men det folkliga Halloweenfirandet fortsatte. På 1000-talet gjorde kyrkan ett nytt försöka att kristna helgen och införde Alla själars dag, som firades till minne av de döda.
• Sen kom reformationen på 1500-talet och då avskaffades Alla själars dag i Sverige.
• År 1772 avskaffades allhelgonadagen som helgdag
• År 1983 återkom dagen, men kallades då söndagen efter alla helgons dag.
• På 1840-talet tog irländare och skottar med sig Halloween till Amerika. Där utvecklades traditionen under 1900-talet till att klä ut sig och gå runt och tigga godis.
• på 1950-talet uppstod den svenska traditionen att tända ljus på gravar. År 1953 infördes Alla helgons dag. Den infaller den dag som är lördag mellan den 31 oktober och den 6 november.
• I början av 1990-talet började svensk handel att införa Halloween. Sen har det rullat på.

För egen del tänker jag fira lite både och. Nåt godis ska jag inte tigga, men köpa och äta och i morgon ska jag och Fästmön åka till nån kyrkogård och titta hur vackert det är när alla ljus lyser. Och så ska jag tänka på alla de kära som inte längre finns hos mig här på jorden, men som är nära ändå.

Ha en fin helg!

Ljus i Minneslunden vid Vaksala kyrka 2013.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mammon

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Norska deckare och kriminalserier har ofta samma höga klass som brittiska. Mina förväntningar var på topp när jag hällde ner mig i bästefåtöljen i kväll för att se premiäravsnittet av Mammon på SvT1. Frågan är om en sån hyllad serie verkligen är så där bra som både norsk och internationell media hävdar…

Jon Øigarden spelar journalisten Peter Verås i Mammon. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Glenn Meling/NRK)

Historien börjar fem år bakåt i tiden. Journalisten Peter Verås har fått information av en hemlig källa, Sophia, om en finansskandal. Det är Peters egen bror som har försnillat miljoner. Trots det väljer Peter att gå ut i tidningen med storyn. Han besöker sin bror hemma kvällen efter. Brodern är märkligt lugn. Och naturligtvis bedrar skenet. När Peter är på väg mot sin bil för att åka hem brinner ett skott av i garaget. Exakt på dagen fem år efter broderns självmord levererar en advokat en låst låda till Peters svägerska Eva. Men hon får inte öppna den om inte Peter är med. De tvingas att mötas igen hemma hos Eva. Innehållet i lådan är minst sagt… märkligt.

Den första av totalt sex delar börjar rafflande och snudd på amerikanskt. I och med självmordet vänder det och blir norskt och bra igen, enligt min mening. Ja, jag menar naturligtvis inte att självmord är bra, utan att TV-serien skildrar det hela trovärdigt, inte överdrivet. Det är otäckt och spännande, kort sagt. Extra läskig – och tyvärr aktuell – är scenen där en joggande kvinnlig polis blir förföljd av en man.

Det här är verkligen en toppenserie som visar såväl polisarbete som journalistiskt arbete på ett realistiskt sätt. Toffelomdömet blir det högsta. Klem og nuss x 5 eller…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Black Friday – amerikanskt som går att driva med

Ett svart inlägg.

---

 

Black Friday… Vad är det för nåt? Det låter ju rätt hemskt… Tja, jag vet inte ännu när jag sätter mig och skriver, men jag får ta reda på det. Häng med!

Black Friday är ett amerikanskt fenomen. Det känns så typat att lilla Sverige tar efter. Dagen infaller efter Thanksgiving, en helg som framför allt firas i USA och Kanada. Tanken med helgen är att man ska samlas i familjen och vara tacksamma, enkelt uttryckt. En tacksägelsefest, alltså, vid vilken man vräker i sig ugnsstekt, fylld kalkon. Därför är alla affärer etc stängda. Så att man ska kunna vara tacksam och äta kalkon länge utan att distraheras av möjligheten att shoppa. Och som kompensation (?) har man då infört Black Friday – den stora shopping- och readan. Ungefär som vår mellandagsrea. (Finns den fortfarande? Jag tycker att den börjar allt tidigare…)

 

Nu har Black Friday kommit till Sverige. Dagen infaller idag. Många affärskedjor har slagit upp detta i reklamen. Obildad och oberest som jag är hade jag inte hört talas om Black Friday tidigare. Så kan vi ju inte ha det – jag ville veta vad det är. Nu vet jag – och jag är inte imponerad. Varför kan vi i Sverige inte ta över bra traditioner från andra länder i stället för såna här… konsumtionstraditioner? Men allting i Sverige går ju ut på att sälja, sälja, sälja idag. Det ser jag när jag söker jobb. Alla jobb ska i slutänden generera i fler kunder som köper mer av en vara eller tjänst.

I vart fall drar jag på min snipiga muns smilband åt Kjell & Companys reklam för dagen, där jag tycker att man driver med konceptet på ett roligt sätt:

Fyndigt, Kjell & company!

Reklam kan vara kul – ibland. Kjell & Companys bläckreklam är det definitivt, tycker jag.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bakfixering!

Ett bakfixerat inlägg.

---

 

Bakset i silikon.

På vår fisketur idag passerade vi en affär där vi slank in. Men uff, det skulle pryda kickor som Fästmön och jag inte ha gjort! Det var sannerligen en bakfixerad affär…

Nog för att man har hört talas om silikon i tuttar. Men hela bakset i silikon..? Nä, fy jag blev lite illa berörd, jag. För vem vill se ut som en kakform om röven?

Sen kan man fundera över det här med storleken och dess betydelse. För jag vet inte om jag tycker att den här hinken (bucket) är nånting för nån som har en jumbo butt (skitstor röv)… Jämför med min hand som syns till höger på bilden! Jag har liksom inte dasslock till händer… Konstigt, jag trodde att amerikaner alltid ville vara störst. Bäst och vackrast, det är ju jag.

Jumbo butt bucket… och jag som trodde att allt amerikanskt skulle vara störst…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Morgonen är här

Ett inlägg om natten.

Försök sova när du inte vill eller kan. HA! Vi såg två riktigt bra polisserier på TV igår kväll. Sen skulle jag sova eftersom jag ska jobba idag. HA igen! Inte nog med att jag drabbades av den sedvanliga sängklådan (det kliar överallt, typ). Jag drabbades av två riktiga åkommor.

Mitt ena örhänge fastnade i det andra (i samma öra dock, hur tror du jag är skapt?). Det gjorde rätt ont och paniken var nära, men jag lyckades komma loss och fick samtidigt örhänget rengjort klockan halv tolv på natten.

Men det märkligaste var nog långfingerleden på vänsterhanden. Det stack till i området och strax därpå dök ett blåmärke upp samtidigt som det gjorde skitont i fingret. Nu på morgonen har jag fotat fingret och blåmärket har blivit lite brunt. Fingret gör inte ont längre bara lite ont när jag skriver.

Brun fingerled.

Detta betyder att jag överlevde natten och morgonen är här. Jag äter min fil vid Storebror* och har som vanligt ångest för att åka iväg till jobbet. Men det går. Allting går utom tennsoldater och små barn, var det nån som sa en gång. Nån som inte alltid var så smart, men som i detta fall hade rätt.

Ha en bra dag!!! Och detta är inte bara amerikanskt uttryckt utan jag menar det.

*Storebror = min stordator

Livet är kort.

Read Full Post »

Säsongspremiär: Veckans brott

I kväll var det säsongspremiär på SvT1 av Veckans brott. Och eftersom jag har gluttat då och då under hösten på programmet och blivit mer och mer förtjust bestämde jag mig för att titta. I kameralinsen: Leif GW Persson. Vid rodret: Camilla Kvartoft.

Camilla Kvartoft och Leif GW Persson i Veckans brott. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Kvällens program innehöll en intressant blandning av historiska fall och nya. Och så lite kriminalteknik på det. Det senare tycker jag är ett synnerligen intressant ämne och hade jag varit yngre skulle jag ha sadlat om från kommunikatör till kriminaltekniker helt klart! Skälet är inte att jag gillar läskigheter utan att jag gillar att hitta lösningar så att den ansvarige/a kan ställas till svars!

Ett av de historiska fallen är ganska aktuellt, men avslutat fall med Gryningspyromanen i Ystad. Gärningsmannen avtjänar nu sitt straff, men frågan är om en sån person nånsin kan ”botas” från sin ”åkomma” – lusten att hämnas på samhället genom att tända eld på byggnader…

Det andra historiska fallet handlade om en kvinnlig taxichaufför som mördades 1960. Ett antal år senare erkände en brottsling som redan var dömd för andra brott – bara för att dan efter ta tillbaka erkännandet. Mordet klarades aldrig upp.

Jag gillar det här programmet! Det är betydligt mer intressant än Efterlyst, som känns väldigt amerikanskt, där Leffe tidigare var med. Här kommer han mer till sin rätt, lille gubben. Jag tänker fortsätta titta. Tills vidare, högsta betyg för säsongens första Veckans brott!

Livet är kort.

Read Full Post »

Helgen är slut – tjolahopp!

Snart är det söndagskväll och helgen är slut. Jag är glad för det för då får jag åka till mitt roliga jobb i morgon, men samtidigt lite ledsen, för jag inte får vara med Fästmön.

Men oj så dåliga ni är på bildgåtor! He he heee… Jag kan berätta lite vad vi gjorde igår, så kanske ni får nån ledtråd. Som på de flesta andra ställen i Sverige regnade det. Hela dan och hela kvällen och säkert hela natten. Jag åkte ut till Himlen igår eftermiddag och vi åkte och handlade direkt. Sen var det inte många knop som gjordes, kan jag meddela. Anna lagade god mat och sen la vi oss på var sin soffa och försökte hitta nåt att glo på på TV.

Anna glor på nåt.

Det roligaste vi hittade var Americas Funniest Home Videos. Elias tittade med oss och vi asgarvade faktiskt alla tre. Flera gånger. Trots att det amerikanskt och delvis färdigskrattat*. Den roligaste filmen igår var när några ungar satt och skröt om sina pappor. Den jobbigaste ungen sa hundra gånger:

Min pappa har en guldtand.

Till sist tröttnade en liten tös bredvid och bräckte den första totalt med att säga:

Min pappa har diabetes!

Sån humor har vi! Alla tre asgarvade vi så vill höll på att kissa på oss!

Jajamens!

som Bosse J brukade säga.

Sen blev det bara skit på TV och jag frågade om inte Anna hade testat Wordfeud på sin Ajfån. Det hade hon inte, men nu gjorde hon det!  Och jag som inte har nån Ajfån fick spela Alfapet på datorn. En gång fick jag spela mot en jävla robot. Behöver jag säga att jag aldrig vann? 👿

Idag när vi vaknade var det grått ute, men det regnade inte. Jag spelade lite mer Alfapet på datorn och förlorade varenda jävla gång. Anna gjorde en rabarberpaj som jag tröståt en stor bit av. Mums! 

Det går lika dåligt bra att spela Alfapet på datorn som att spela Wordfeud på en Ajfån. 

Eftermiddagen ute i Förorten avslutades med en shoppingtur på ICA Solen. Jag inhandlade kycklingkorv som jag ska äta med bröd till middag. Jag har startat en maskin tjockis-svart tvätt och jag har telefonerat med mamma. Fönstret till mitt arbetsrum ser likadant ut som igår, typ:

Som igår…

I kväll ska jag läsa ut Ögonen, tror jag. Den går väldigt snabbt att läsa! Vännen FEM och jag läser den samtidigt. Blir intressant att få veta vad hon tycker sen!

*färdigskrattat = förinspelade skratt på vissa TV-program

Read Full Post »

Tofflan blå-chockar!

För den intresserade kan jag meddela att Lager 157 har kläder för pygméer. Unga pygméer. Mycket amerikanskt och väldigt små storlekar. Men faktum är att jag handlade! Och inte bara handlade, jag handlade alltså kläder, ett plagg som inte var i tjockis-svart utan… blått! Vasägerunurå??? Fästmön var mållös, tror jag…

Nu blå-chockade jag dig allt!!

Efter äventyret i provrummet (jorå, jag provade tre plagg och två av dem såg jag ut som en korv i) blev vi tvungna att jaga föda. Löning idag = färdigköpe-mat. Vi for till Java. Där hade en bil till och vi svårt att parkera, så vi for till Fyrishovs (jag blev tvungen att googla Fyrishov, jag har ingen aaaning om vad man gör där inne) parkering. Det var skönt med lite luft.

Maten tog vi hem och åt vid köksbordet. Anna tog flera små rätter och jag tog räkor i vitlöks- och chilisås. Magen har inte protesterat än.

Så blev det en liten siesta ovanpå sängen. Anna får ligga en stund till, jag har betalat en räkning. Sen blir det fredagsmys och slött i soffa och fåtölj, tror jag.

Ha en go kväll!

Read Full Post »

Kyligt – och massor av färg…

En kylig morgon! Jag hade glömt hur TRÅÅÅKIGT det är att skrapa rutor, men i morse blev jag påmind ute i Himlen. Men trots allt – det är ljust, himlen är blå, solen skiner som ett gult klot, Hortellskan, aka The Monicer, köpte tack & lov ingen turkos hatt, våren börjar visa sina första, trevande blomsterknoppar utmed husväggen och JAG HAR SETT CHUCKY med en liter rödfärg i huvet. Ja, det sista är sant! Misstänker starkt att Chucky har rymt från jobbet som förrådsvakt hos Stattinskan… 

Man kan bli rädd för mindre, eller hur?!

                                                                                                                                       Gårdagskvällen var lugn, men ljudlig som den alltid blir när vi bor tillsammans alla sex. Och roligast av allt var förstås att Linn fick jobb! Idag var det första dagens introduktion och hon skulle infinna sig klockan sju. Detta innebar uppstigning mitt i natten, eller åtminstone klockan 5nånting, men det klarade hon galant! Jag håller verkligen tummarna hårt idag att det går bra och att personkemin fungerar.

Fästmön, Elias och jag slöglodde lite på nåt matprogram på TV4, ett program som faktiskt var ganska roligt och underhållande – om  man hade tagit bort Per Morberg. Alla andra, såväl deltagare som kockar, verkade supertrevliga – även om kockarna var rätt hårda och en del deltagare hade lite för höga tankar om sina talanger i köket… Men Per Morberg verkar bara vara otrevlig och sur.

Jag rundade av TV-kvällen med andra delen av Blue Bloods. Denna andra del kändes inte lika bra som premiäravsnittet och jag misstänker att jag inte pallar att se alla 22 delarna. Det är för amerikanskt för att passa min smak, helt enkelt.

Amerikanska poliser ur serien Blue Bloods. Bilden är lånad från TV4:s hemsida.

                                                                                                                                                              I afton är det förstås Antikrundan på SvT 1. Jag får se om det blir möjligt för mig att titta, blogga och kommentera tillsammans med mina expertkollegor fru Hatt och Inna. Jag var ju så otroligt blond när jag sms-konverserade fru Hatt igår att jag undrar om hon fortfarande vill vara kompis med mig…

Lite diverse saker att greja med på hemmafronten just nu, medan Anna jobbar och Elias är i skolan. Bland annat ska jag försöka hitta en bok om ledarskap till Linn som hon behöver för ett skolarbete. Jag får ta mig en titt i mitt bibliotek…

Mitt bibliotek, det är det som skymtar delvis bakom den här bleka figuren på bilden.

Read Full Post »