Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘amerikanskt’

Ett inlägg om en bok.


 

FlyktenLänge har en bok av David Baldacci stått på vännen FEM:s boklista. Därför blev jag lite nyfiken och ryckte åt mig författarens thriller Flykten från en annan vän, Agneta, för snart ett år sen. Tack till er båda – fast på olika sätt! I kväll har jag läst ut boken, men jag vet inte om jag blev så imponerad, tyvärr.

Det här är en kamp mellan CIA och FBI, på sätt och vis. Och mitt emellan dem står Faith Lockhart. Hon vet för mycket och nu ska hon tystas. FBI-agenten som skyddar henne kommer i vägen för en kula, men en privatspanare vid namn Lee Adams råkar smyga omkring i krokarna vid tillfället. Paret flyr – och tvingas lita på varandra trots att de inte har nån aning om huruvida den andra parten vill dem gott.

Nja hum… Det här är mest rörigt. Jag har förstått att CIA och FBI ofta är i luven på varandra, men det här är lite för amerikanskt för min smak. Jag rycks aldrig med in i berättelsen, jag tycker inte det blir spännande. Och kärlekshistorien mitt i känns bara krystad.

Toffelomdömet blir lågt.

rosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett helginlägg.


 

Jack O'Lantern 2012

En Jack O’Lantern från 2012.

Idag blev jag ofrivilligt och mycket motvilligt ledig från jobbet. Det visade sig att myndigheten jag jobbar på stänger efter en halv dag. Vi konsulter får inte vistas i lokalerna när reception och vaktmästeri är stängda. Det finns olika skäl till detta och ett är förstås säkerhet. Plötsligt fick jag därför fyra timmars ledigt. Det låter ju jätteskönt, men jag hade planerat för att jobba och ledigheten blev inte ett faktum förrän sent igår. Jag hade tänkt ägna eftermiddagen åt att kämpa ikapp med mina lay outer. Så blev det inte. Tyvärr går jag därmed också miste om fyra timmars lön. Livet som konsult är bra på vissa sätt, mindre bra på andra.

Men fyra timmars plötslig ledighet måste ju användas till nåt vettigt. Jag åkte hem och ställde mig vid strykbrädan. Det låter jättetrist och hade jag inte varit så hård på mig själv skulle jag ha vräkt mig i soffan med en bunke godis och en bok. Jag strök, alltså. Och funderade över det här med Halloween och Allhelgona.

Många, även jag, uttrycker att det här med Halloween är så himla amerikanskt. Vi undrar varför vi adopterar skit-traditioner. Hade inte Thanksgiving, till exempel, varit trevligare? Och varför ska vi ha Halloween när vi ju samma helg har Allhelgona? Jag läste en artikel i Svenska Dagbladet i morse om Halloween och Allhelgona och kom bland annat fram till att den förra inte alls är allt igenom amerikansk.

  • Halloween kommer från en gammal keltisk högtid, från uråldrig förkristen tid. När kristendomen kom försökte katolska kyrkan göra helgen kristen.
  • År 731 införde katolska kyrkan Allhelgona till minne av sina helgon. Syftet var att försöka konkurrera ut den keltiska Samhain, som firades när skörden var över och vintern på gång.
  • Men det folkliga Halloweenfirandet fortsatte. På 1000-talet gjorde kyrkan ett nytt försöka att kristna helgen och införde Alla själars dag, som firades till minne av de döda.
  • Sen kom reformationen på 1500-talet och då avskaffades Alla själars dag i Sverige.
  • År 1772 avskaffades allhelgonadagen som helgdag
  • År 1983 återkom dagen, men kallades då söndagen efter alla helgons dag.
  • På 1840-talet tog irländare och skottar med sig Halloween till Amerika. Där utvecklades traditionen under 1900-talet till att klä ut sig och gå runt och tigga godis.
  • på 1950-talet uppstod den svenska traditionen att tända ljus på gravar. År 1953 infördes Alla helgons dag. Den infaller den dag som är lördag mellan den 31 oktober och den 6 november.
  • I början av 1990-talet började svensk handel att införa Halloween. Sen har det rullat på.

För egen del tänker jag fira lite både och. Nåt godis ska jag inte tigga, men köpa och äta och i morgon ska jag och Fästmön åka till nån kyrkogård och titta hur vackert det är när alla ljus lyser. Och så ska jag tänka på alla de kära som inte längre finns hos mig här på jorden, men som är nära ändå.

Ha en fin helg!

Ljus i Minneslunden Vaksala kyrka 2013

Ljus i Minneslunden vid Vaksala kyrka 2013.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Norska deckare och kriminalserier har ofta samma höga klass som brittiska. Mina förväntningar var på topp när jag hällde ner mig i bästefåtöljen i kväll för att se premiäravsnittet av Mammon på SvT1. Frågan är om en sån hyllad serie verkligen är så där bra som både norsk och internationell media hävdar…

Rollen Peter Verås i Mammon

Jon Øigarden spelar journalisten Peter Verås i Mammon. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Glenn Meling/NRK)


Historien börjar fem år bakåt i tiden. 
Journalisten Peter Verås har fått information av en hemlig källa, Sophia, om en finansskandal. Det är Peters egen bror som har försnillat miljoner. Trots det väljer Peter att gå ut i tidningen med storyn. Han besöker sin bror hemma kvällen efter. Brodern är märkligt lugn. Och naturligtvis bedrar skenet. När Peter är på väg mot sin bil för att åka hem brinner ett skott av i garaget. Exakt på dagen fem år efter broderns självmord levererar en advokat en låst låda till Peters svägerska Eva. Men hon får inte öppna den om inte Peter är med. De tvingas att mötas igen hemma hos Eva. Innehållet i lådan är minst sagt… märkligt.

Den första av totalt sex delar börjar rafflande och snudd på amerikanskt. I och med självmordet vänder det och blir norskt och bra igen, enligt min mening. Ja, jag menar naturligtvis inte att självmord är bra, utan att TV-serien skildrar det hela trovärdigt, inte överdrivet. Det är otäckt och spännande, kort sagt. Extra läskig – och tyvärr aktuell – är scenen där en joggande kvinnlig polis blir förföljd av en man.

Det här är verkligen en toppenserie som visar såväl polisarbete som journalistiskt arbete på ett realistiskt sätt. Toffelomdömet blir det högsta. Klem og nuss x 5 eller…

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett svart inlägg.


 

Black Friday… Vad är det för nåt? Det låter ju rätt hemskt… Tja, jag vet inte ännu när jag sätter mig och skriver, men jag får ta reda på det. Häng med!

Black Friday är ett amerikanskt fenomen. Det känns så typat att lilla Sverige tar efter. Dagen infaller efter Thanksgiving, en helg som framför allt firas i USA och Kanada. Tanken med helgen är att man ska samlas i familjen och vara tacksamma, enkelt uttryckt. En tacksägelsefest, alltså, vid vilken man vräker i sig ugnsstekt, fylld kalkon. Därför är alla affärer etc stängda. Så att man ska kunna vara tacksam och äta kalkon länge utan att distraheras av möjligheten att shoppa. Och som kompensation (?) har man då infört Black Friday – den stora shopping- och readan. Ungefär som vår mellandagsrea. (Finns den fortfarande? Jag tycker att den börjar allt tidigare…)

Black Friday

 

Nu har Black Friday kommit till Sverige. Dagen infaller idag. Många affärskedjor har slagit upp detta i reklamen. Obildad och oberest som jag är hade jag inte hört talas om Black Friday tidigare. Så kan vi ju inte ha det – jag ville veta vad det är. Nu vet jag – och jag är inte imponerad. Varför kan vi i Sverige inte ta över bra traditioner från andra länder i stället för såna här… konsumtionstraditioner? Men allting i Sverige går ju ut på att sälja, sälja, sälja idag. Det ser jag när jag söker jobb. Alla jobb ska i slutänden generera i fler kunder som köper mer av en vara eller tjänst.

I vart fall drar jag på min snipiga muns smilband åt Kjell & Companys reklam för dagen, där jag tycker att man driver med konceptet på ett roligt sätt:

Bläck friday

Fyndigt, Kjell & company!


Reklam kan vara kul
– ibland. Kjell & Companys bläckreklam är det definitivt, tycker jag.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett bakfixerat inlägg.


 

Bakset

Bakset i silikon.

På vår fisketur idag passerade vi en affär där vi slank in. Men uff, det skulle pryda kickor som Fästmön och jag inte ha gjort! Det var sannerligen en bakfixerad affär…

Nog för att man har hört talas om silikon i tuttar. Men hela bakset i silikon..? Nä, fy jag blev lite illa berörd, jag. För vem vill se ut som en kakform om röven?

Sen kan man fundera över det här med storleken och dess betydelse. För jag vet inte om jag tycker att den här hinken (bucket) är nånting för nån som har en jumbo butt (skitstor röv)… Jämför med min hand som syns till höger på bilden! Jag har liksom inte dasslock till händer… Konstigt, jag trodde att amerikaner alltid ville vara störst. Bäst och vackrast, det är ju jag.

Jumbo butt bucket

Jumbo butt bucket… och jag som trodde att allt amerikanskt skulle vara störst…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om natten.


Försök sova
när du inte vill eller kan. HA! Vi såg två riktigt bra polisserier på TV igår kväll. Sen skulle jag sova eftersom jag ska jobba idag. HA igen! Inte nog med att jag drabbades av den sedvanliga sängklådan (det kliar överallt, typ). Jag drabbades av två riktiga åkommor.

Mitt ena örhänge fastnade i det andra (i samma öra dock, hur tror du jag är skapt?). Det gjorde rätt ont och paniken var nära, men jag lyckades komma loss och fick samtidigt örhänget rengjort klockan halv tolv på natten.

Men det märkligaste var nog långfingerleden på vänsterhanden. Det stack till i området och strax därpå dök ett blåmärke upp samtidigt som det gjorde skitont i fingret. Nu på morgonen har jag fotat fingret och blåmärket har blivit lite brunt. Fingret gör inte ont längre bara lite ont när jag skriver.

Ont i fingerleden

Brun fingerled.


Detta betyder
att jag överlevde natten och morgonen är här. Jag äter min fil vid Storebror* och har som vanligt ångest för att åka iväg till jobbet. Men det går. Allting går utom tennsoldater och små barn, var det nån som sa en gång. Nån som inte alltid var så smart, men som i detta fall hade rätt.

Ha en bra dag!!! Och detta är inte bara amerikanskt uttryckt utan jag menar det.


*Storebror = min stordator


Livet är kort.

Read Full Post »

I kväll var det säsongspremiärSvT1 av Veckans brott. Och eftersom jag har gluttat då och då under hösten på programmet och blivit mer och mer förtjust bestämde jag mig för att titta. I kameralinsen: Leif GW Persson. Vid rodret: Camilla Kvartoft.

Camilla Kvartoft och Leif GW Persson

Camilla Kvartoft och Leif GW Persson i Veckans brott. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Kvällens program
innehöll en intressant blandning av historiska fall och nya. Och så lite kriminalteknik på det. Det senare tycker jag är ett synnerligen intressant ämne och hade jag varit yngre skulle jag ha sadlat om från kommunikatör till kriminaltekniker helt klart! Skälet är inte att jag gillar läskigheter utan att jag gillar att hitta lösningar så att den ansvarige/a kan ställas till svars!

Ett av de historiska fallen är ganska aktuellt, men avslutat fall med Gryningspyromanen i Ystad. Gärningsmannen avtjänar nu sitt straff, men frågan är om en sån person nånsin kan ”botas” från sin ”åkomma” – lusten att hämnas på samhället genom att tända eld på byggnader…

Det andra historiska fallet handlade om en kvinnlig taxichaufför som mördades 1960. Ett antal år senare erkände en brottsling som redan var dömd för andra brott – bara för att dan efter ta tillbaka erkännandet. Mordet klarades aldrig upp.

Jag gillar det här programmet! Det är betydligt mer intressant än Efterlyst, som känns väldigt amerikanskt, där Leffe tidigare var med. Här kommer han mer till sin rätt, lille gubben. Jag tänker fortsätta titta. Tills vidare, högsta betyg för säsongens första Veckans brott!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »