Ett inlägg om livet.
Ingen glass på bild, men väl solen bakom ett träd.
Det blev lite livat här i huset på eftermiddagen och då tyckte jag inte att det var så roligt att sitta på ballen*. Det är inte andras fel att jag har en liten familj som dessutom inte är särskild samlad eller att jag har goda, men få vänner, på viss distans. Men en känner sig extra ensam när en hör hur andra människor… underhåller gäster. Jag ringde därför lilla mamma och pratade en stund tills nånting inuti mig vände. Ja, jag har haft ont i magen idag, men efter… omvändelsen kändes magen helt OK. Mamma satt på sin balle och försökte göra som jag, läsa. Vi pratade en lång stund.
Solen var fortfarande kvar där ute, men jag orkade inte höra vuxna människor skrika när de pratar. Jag tog bilen till Gamla Uppsala och köpte en mjukglass.
Gamla Uppsala högar var fulla av klättrande folk, men här lyckades jag ta en bild utan störningsmoment.
Backsippa kvar uti backarna står…
Tyvärr kunde jag inte fota glassen eftersom Odinsborg, kafé och restaurang, hade slut på servetter!!! (Jag ville ju inte kladda ner mig.) Hur ett sånt ställe kan ha slut på servetter övergår mitt förstånd. Likaså undrar jag varför ingen i personalen – jag såg fyra personer – kunde ta sig till närmaste affär (tio minuter med cykel, fem med bil, 20 minuter med buss) och KÖPA ett jävla paket servetter. Därför får du glo på ett träd bakom vilket solen tittar fram, de tre högarna och en backsippa (nej, Agneta, jag har INTE plockat den, den är ju FRIDLYST!..)
Av nån anledning kom jag att tänka på min vän H när jag promenerade runt högarna efter att ha ätit glassen, fotat trädet, högarna och backsippan. Jag har en liten sak till H som jag tyvärr inte har hunnit lämna över än, så medan jag satte mig en stund på en bänk slängde jag iväg några rader i ett sms efter att ha beundrat Uppsalasilhuetten.
Uppsalasilhuetten med slottet och Domkyrkan.
Svaret dröjde en liten stund. Sen läste jag orden och blev så ledsen, så ledsen. Det är min väns födelsedag idag och natten till idag hade vännens mamma gått bort. Nä, livet ÄR inte rättvist. Hur kunde jag få en sån fin födelsedagspresent, medan min vän fick sorg? Och det spelar ingen roll att dödsfallet nog inte var helt oväntat, sorg efter en förälder är alltid en sorg. Och just som jag läste svaret från min vän och försökte tänka ut nåt vettigt att skriva tillbaka (utan brillor, dessutom) steg en drake till väders. Upp, upp, upp mot solen…
En drake steg till väders just som jag läste att min väns mamma hade gått bort.
Jag gick ner mot bilen och gjorde en avvikare hos Antikmannen med de två arga små tikarna. Behövde tömma min skalle på tankar om orättvisa. Beundrade en brosch i solskenet…
Broschen blev vackrare i solskenet.
Jag såg soldater som aldrig skulle dräpa nån. Då kändes det lite bättre inuti.
Soldater som aldrig dräper nån.
Innan jag for hem till ensamheten stannade jag och köpte med mig en vegetarisk pizza hem. Nej, jag veeet! Det är inte det bästa jag kan äta just nu, men det var det jag var sugen på. Och så smockade jag i mig pizzan i sällskap av Helgonet och en starköl på ballen. Jag är så tacksam att mitt liv är gott just nu, men jag blir ledsen när andra människor inte har det lika bra som jag. Det är inte rättvist, livet…
Pizzan var god och vegetarisk, men livet ÄR inte rättvist!
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Nä, livet är ju inte rättvist, och tyvärr så har inte alla man bryr sig om det bra samtidigt – alltid är det nå’t skit som ska påminna en om att det minsann inte ska vara sol överallt!
Men det var mycket bra att du gav fasen i att plocka backsippan 😄!
Har nu dråsat ner på balkongen hemmavid med en kopp svenskt kaffe ☕️, det är väldigt gott…
Visst är det så! Allt är det nåt skit som drabbar nån. 😦
Hoppas kaffet är alldeles underbart, i alla fall. 😛
Livet är ju inte rättvist, tyvärr!
Sälja mjukglass och inte tillhandahålla servetter…jamen?!
Jag, som inte kan äta någonting utan servett eller hushållspapper, jag hade nog fått fnatt 😉
Ett underbart väder här idag, vi har varit på turné hela dagen och det blev en toppendag!
Ha dé!/Kram
Nej det är ju inte det. Och i det sammanhanget är slut på servetter en piss i havet jämfört med sorgen över en bortgången förälder.
Kram!
På bilden av kullarna så ser jag ett mansansikte halvt vänd mot en annan person, näsborrarna på denna andra syns jättetydligt! Kanske jag är en tokstolla 🙂
De där gravhögarna är magiska… 😛