Hej då, Läkare utan gränser!

Ett förbittrat inlägg.

För inte länge sen var organisationen Läkare utan gränser den enda organisation jag stödde med pengar. Så sent som i november förra året skänkte jag en rejäl slant (med mina ögon mätt) i glädjeyran kring att jag hade fått en tidsbegränsad anställning.

Det blev en stor chock för mig när jag via Twitter fick veta att Läkare utan gränser fått pengar av Postkodlotteriet. Postkodlotteriet, som får fortsätta år ut och år in trots skandaler såsom sanslösa löner, brott mot god marknadsföringssed etc. Att Läkare utan gränser flera gånger under en kväll twittrade om de 29 miljonerna man mottagit från Postkodlotteriet – ja, du läste rätt: 29 miljoner – gjorde mig… jaa, jag finner inte ord för det.

Jag svarade på ett av Läkare utan gränsers tweets att de nu inte behöver mina surt förvärvade slantar när de kan ta emot pengar från ett lotteri med tvivelsamt rykte. Fick då ett idiotsvar om att alla pengar behövs. Jaa, jag behöver mina pengar själv. Eller snarare: jag ger inte mina pengar till en organisation som samarbetar med Postkodlotteriet.

Bara en månad innan Läkare utan gränser tog emot miljonerna från Postkodlotteriet, försökte sagda lotteri lura sina lottprenumeranter in i nånting de kallade för Jackpott. Man ägnade sig åt nånting som kallas för aggressiv marknadsföring. Men många människor protesterade och ganska snart backade Postkodlotteriet.

Postkodlotteriets marknadsdirektör tyckte att man uttryckt sig tydligt gentemot prenumeranterna. Uppenbarligen var inte så fallet eftersom så många kände sig lurade. Dessutom tror jag verkligen inte på att lotteriet har löpande kontakt med alla sina en miljon kunder, såsom marknadsdirektören påstod i januari i år.

Idag kom ett fönsterkuvert från Läkare utan gränser. Det var med sorg i hjärtat jag rev sönder det och kastade det bland mina brännbara sopor. Efter åren av förföljelse från Postkodslotteriet och dess obeställda reklam har jag insett att ett rött kryss och återsänt material till avsändaren inte hjälpte, nämligen.

Så snälla Läkare utan gränser, skicka inga mer såna brev med fönsterkuvert och inbetalningskort till mig – inte så länge ni samarbetar med Postkodlotteriet! Alla tusenlappar jag hittills har skänkt får ni behålla. Jag tänkte ett slag om jag skulle be om pengarna tillbaka, men insåg att ni inte har nåt som kallas öppet köp. Jag hoppas ni gör nåt vettigt för mina pengar och för de 29 miljonerna. Jag kan liksom inte matcha de senare.

Livet är kort.

Read Full Post »

Postkodlotteriet: Hur länge ska det få fortsätta?

Ett inlägg om nästa tvivelaktighet med Postkodlotteriet.

Uppdaterat inlägg: Enligt SR Ekot den 14 januari 2014 backar nu Postkodlotteriet.

Den som har följt min blogg sen starten vet att jag hyser starka tvivel om Postkodlotteriet. Det tog flera ÅR innan eländet Postkodlotteriet slutade skicka obeställt material hem till mig. Då hade jag nogsamt returnerat varje kuvert med ett stort kryss samt angett att jag inte hade beställt materialet. Till sist fattade de visst galoppen. (Ja, jag mejlade visst också några gånger.)

Den ena tveksamheten avlöser den andra när det gäller Postkodlotteriet. Jag har bland annat läst om sanslösa löner, människor som inte kan avsluta sina lottprenumerationer och nu sist, aggressiv marknadsföring.

Det senaste är alltså att Postkodlotteriet har infört nåt de kallar jackpott. Detta innebär att den som redan är kund/lottprenumerant aktivt måste tala om att h*n inte vill delta – annars dras extrapengar från kunden. Om alla kunder är passiva kan det innebära att lotteriet drar 160 miljoner spänn. Begreppet

aggressiv marknadsföring

kommer från Konsumentverket – och jag kan bara hålla med!

Idag har lotteriet en miljon kunder, enligt en artikel i Svenska Dagbladet. Om dessa inte aktivt tackar nej till att delta i den nya

Semesterjackpotten

dras automatiskt 160 extra kronor i juni. Det går bara att ringa för att avsäga sig sitt deltagande. Man kan ju föreställa sig lotteriets telefonväxel…

En som har blivit förbannad på det här är David Karlsson i Uppsala. Han menar att

Om man inte märker det här brevet drar de bara pengarna, det är alltså ett godkännande i och med att man inte ringer och säger nej. Så funkar ju inte business i vanliga fall i Sverige.

Brevet har gått ut till kunderna/prenumeranterna ett halvår i förväg. Postkodlotteriets marknadsdirektör säger bland annat om detta:

[…] Handen på hjärtat tycker jag det är tidigt och tydligt.

Och visst är det tidigt. Men det framgår inte av brevet att man måste ringa och säga nej om man inte vill vara med. På det svarar marknadsdirektören

[…] Men alla våra 1 miljon kunder har vi löpande kontakt med. De tycker om att vi utvecklar våra produkter. […]

En nedringd Kundtjänst och upprörda kunder viftar marknadsdirektören bort:

[…] Vi har ofta många kunder som kontaktar oss. Den vanligaste frågan är om de har vunnit. […]

Jag tycker att det här är skitdåligt. Jag tycker inte att det är OK affärsmetoder att bara dra pengar från kundernas konto till nåt nytt ändamål – även om man har informerat om detta ett halvår i förväg. Jag tycker inte att det ska krävas att kunderna aktivt tackar nej. Jag tycker att det är konstigt att marknadsdirektören hävdar att lotteriet har löpande kontakt med alla sina en miljon kunder – jag har svårt att tänka mig att det är nån sorts kommunikation (två parter kommunicerar). Så här får det inte gå till. Jag kan bara åter igen att ställa frågan:

Hur länge ska det få fortsätta?

Och så delar jag förstås ut en svart bak. Ytterligare en gång.

Åter en svart bak till Postkodlotteriet för aggressiv marknadsföring.

Livet är kort.

Read Full Post »