Grattis till lilla mamma – och tack för gott skratt!

Ett glatt och mammigt inlägg.

---

 

Jag och mamma på hennes födelsedag 2014. Den här bilden tycker jag är skitkul på oss två. Mamma tycker sisdär om den…

Idag är det Mors dag. Hur andra gör skiter jag i, men jag vill gärna gratta min lilla mamma på dagen. Eftersom det är mellan tre och fyra timmars restid med bil oss emellan kan jag inte dyka upp för dagen. I stället skickade jag ett litet paket med litterärt innehåll och ett separat kort, också det med nåt litet innehåll. Det är emellertid inte sakerna, presenterna, som är viktiga. Det är att bli ihågkommen, att inte känna sig bortglömd eller alltför ensam. Nu är min lilla mamma rätt mycket ensam, så jag har tänkt ut ytterligare en liten ”sak” – eller snarare ett litet event – till henne som jag strax ska presentera för henne i telefonen. Kanske är det inte nån Mors dags-present, men det kan bli en födelsedagspresent – mamma fyller år mitt i sommaren. Och som det verkar kan jag inte åka ner i år av flera olika skäl. Idag är det emellertid Mors dag och ett stort GRATTIS till lilla mamma kommer även här via bloggen!

Men det är faktiskt också min dag idag. Den enda som numera kommer ihåg det är… lilla mamma. Fästmön och Agneta har båda inside information av viss art, så de klurade ut det. Lilla mamma skickade ett gult kuvert som landade i min postbox redan i måndags… Hela veckan har det stått på en av bänkarna i köket. Nyfiken har jag spanat på det och tänkt att det ska bli lite kul att skrapa en Trisslott, troligen…

Ett gult kuvert från mamma låg i postboxen i måndags.

Idag vid frukosten var det läge att slita upp kuvertet. Inuti låg ett kort… med en cyklande ko på framsidan…

Inuti kuvertet låg ett kort… med en cyklande ko på…

Och när jag öppnade kortet… kunde jag inte annat än konstatera att lilla mamma och jag må ha våra kontroverser, men se humor har hon definitivt!!!

Nog för att mamma bor i Sveriges cykelstad Metropolen Byhålan, men att hon är en ko visste jag inte!!!

Tack för ett gott skratt, mamma, och tack för kortet och dess innehåll!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Återkoppling och vidare, upp i ljuset…

Ett inlägg om att få bekräftelse, en rosa uppenbarelse och obildade ledarskribenter.

---

 

Den är rätt… unik, J:s gran….

Nä, jag har varken varit på dop eller doktorspromotion idag.  Jag har jobbat. Bland annat har jag premiärbloggat för en nyhetsblogg på jobbet. Bloggen vänder sig till avdelningens anställda och innehåller veckans tio för jobbet viktigaste nyheter. Underlag trillade in i tid och mängd, ovanligt nog. Men förutom det… återkopplingen har varit fantastisk! Min närmaste chef är väldigt bra på och snabb att återkoppla och informera om saker och ting, men idag var hon inte den enda. Nyhetsinlägget har både kommenterats och gillats av övriga medarbetare, som i antal är lika många som hela min förra arbetsplats, ungefär. Dessutom har jag fått feedback via mejl och muntligt. Vilken arbetsplats jag är på… Nån gång i framtiden hoppas jag att jag verkligen får möjlighet och tillfälle att visa upp den. Den alldeles… unika granen här intill får symbolisera mitt nya jobb. Granen hittade jag på J:s kontor under en av dagens vandringar i korridorerna. Jag blev bara… stum… Men självklart ställer jag mig bakom att granen ska med när vi flyttar om ett år till nybygget!!!

Här finns nåt för alla! Armen och handen tillhör en man som heter Ove.

Mitt hörn av huset, som sista tiden mest har varit ”bebott” av chefen och mig, har nu fått en ny permanent manlig medarbetare. Två kvinnliga är på gång in i sommar, tror jag. En man som heter Ove (han heter faktiskt det!) och jag planerar för en fikahörna där den som har lust och hinner kan fika i grupp. Vi har en liten soffa och en fåtölj och vaktis är vidtalad om ett soffbord. Längst in står ett spännande skåp med datorkomponenter. I skåpet finns nåt för alla och det är en fascinerande pjäs som inbjuder till PILL. Utöver gemensamma fikastunder planerar vi att ha ett mingel, troligen efter sommaren. Folk är så glada och trevliga på den här arbetsplatsen, jag har inte sett ett surt ansikte på de tre veckor jag har varit här!

Men nu är det ju fredag och helg, så jobbet och jag får vila ett par dar från varandra. Vad ska jag göra då, när jag inte får jobba, menar jag..? Jag har inlett med att vika tvätt och funderar på att ge mig ut till soprummet i regnet. I kväll ska jag ställa mig en stund vid strykbrädan, men jag ska också säkerhetskopiera filer och förbereda såväl en sista hälsning som en första. Snart händer det saker här… Sen ska jag naturligtvis hälla ner mig i bästefåtöljen och bara läsa min bok på gång och vara fredagstrött.

Snart händer det saker här… Den här ”gubben” hände mig i morse!

I morgon eller på söndag – eller kanske båda dagarna? – ska jag greja med bilen, det vill säga tvätta, putsa och polera den utvändigt och invändigt. Den automatiska biltvätten får göra slitgörat, för det pallar inte mina axlar, men dammsugningen och putsningen inuti gör jag själv.

På söndag ska jag förstås ringa mamma och gratulera på hennes dag, men jag ska också själv öppna en present. Dagen är faktiskt inte bara Mors utan även min (den som fattar, fattar, andra får leva i ovisshet eller gissa)!

Helgen går så fort och snart är jag på jobbet igen för att göra skäl för lönen. (Jag har för övrigt snokat lite och upptäckt att vi var sex personer som intervjuades för tjänsten och jag vann!) På måndag eftermiddag ska jag på ett lååångt möte om ett webbprojekt. Sen blir det bilbesiktningen klockan 18. På tisdag blir det flera möten, på onsdag ett lunchseminarium, möten torsdag och fredag och nyhetsbloggen på fredagen också, förstås… Och sen är det plötsligt långhelg och tre dar ledigt.

Nån som kanske hade behövt lite ledigt NU GENAST – eller en dos allmänbildning och möjligen nån rättstavningskurs – är lokalblaskans ledarskribent. Det här är riktigt pinsamt, UNT…

Hur gör Sverige när Sverige drar jämt? Drar Sverige skåning eller östgöte också? En kan inte låta bli att undra…

Nej, nu ska jag dra vidare och det går upp i ljuset. Den som är med lite får se. Den som inte är med… slipper… Jag lämnar dig med en detalj från den unika granen jag inledde det här inlägget med och så önskar jag dig

trevlig helg!

Hoppas din helg blir både trevlig och unik – precis som granen som detta hänger i!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Inne i djungeln

Ett jobbigt inlägg.

---

 

Tofflan i djungeln..?

Oj va jag har jobbat idag! Och så härligt det var! Det har varit fullt ös hela dan, med stort som smått. Och det trillar in saker hela tiden. Känslan av att jag befinner mig i en djungel, en skön djungel, är stor. Mitt självförtroende har inte varit på topp på länge, så det kändes så gott att jag baske mig har fixat allt jag gett mig på. Sen är naturligtvis inte allt färdigt än – det tar längre tid än en dag. På fredag är det premiär för… en blogg med nyheter från ledningen som jag ska skriva. Det uppdraget fick jag av stabsmötet igår. Lustigt nog hade jag ungefär detta som egen idé i ett dokument med anteckningar kring avdelningens interna kommunikation, ett dokument som bara är ett arbetsmaterial hittills. Det var roligt att avdelningschefen och jag hade nästan samma tanke och idé. Nu gäller det bara att försöka göra nåt bra av det, att värdera rätt när det gäller ämnen i underlaget som bara drööösar in… Och INTE använda Toffel-språk utan korrekt svenska dessutom!

Dessutom har jag fått lön idag samt besked om att ingen har överklagat beslutet att anställa mig. Nästa milstolpe vad gäller jobbet är att klara provanställningen…

Livet känns både skönt och grönt idag.

Inte ett möte hade jag idag, så jag kunde verkligen jobba. Största delen av dan har gått åt till redigering av materialet för nyanställda, ett mycket bra ursprungsmaterial, för övrigt. Sen har jag gjort uppdateringar på intranätet, haft synpunkter på en text till studenter, granskat tre översatta sidor och skrivit ner synpunkter, gjort en liten skylt, planerat för och skrivit ingressen till det första nyhetsblogginlägget… På förmiddagen fick jag fin-besök av en bekanting som jobbar i huset, fast inte på min avdelning. Vi tog en kaffe på mitt kontor och hade ett trevligt samtal… Livet känns både skööönt och grööönt! Tacksam! 

Samtidigt med allt detta har Sverige fått nya ministrar. Fast om de är så särskilt nya vete tusan. Frågan är vad de kan tillföra. Och jag fattar fortfarande inte varför sossarna vägrar samarbeta med vänstern och bara gör det med miljömupparna – som det ju inte går så bra för… (<== understatement of the year..?) Förresten kan jag inte låta bli att fundera över varför Åsa Romson fick gå men Fridoletten vara kvar. Det säger ju en del om hur miljöpartisterna inte tänker… Eh ja… Nu är detta ingen politisk blogg, men så här i bloggens sista skälvande minuter kan jag ändå tillåta mig att framföra de här åsikterna.

Dagens fantastiska lunch.

Mitt på dan åt jag en fantastisk god grön lunch (ja.. ehum…) bestående av getostpaj och en sorts rödbetsrårakor. Fint upplagt som vanligt även om jag börjar bli liiite trött på den där återkommande persiljekvisten på toppen. Nu är mina första lunchkuponger slut, så i morgon ska jag inhandla nya. Det har jag råd med, trots att jag satt med mina räkningar när jag kom hem. Alla är betalda och jag har pengar över. Tacksam!

I kväll har jag också skrivit en sista text mot betalning. Efter detta uppdrag tänker jag avsluta den ”anställningen” och i stället ägna mig åt att sälja eventuella skrivna saker för egen hand. Senare. Inte just nu. Nu vill jag bara jobba som anställd av staten.

Den här dagen har också fört med sig ett samtal från mamma för att meddela att paketet till Mors dag har kommit fram! Å va skönt, då slipper jag ängslas och mamma bli ledsen. Det är ju böcker i paketet (skvallra inte!) och det blir lite kul eftersom mamma sa att hon är på väg att avsluta sin sista olästa bok.

För egen del har jag lämnat en mycket svart bok och gripit mig an en mycket… ehum… eroootisk bok. Men den är spännande också och jag ser fram emot en häftig läsupplevelse!

Den översta läste jag ut i morse och den understa har jag just börjat läsa.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Laddande vilodag

Ett inlägg om att försöka både vila och ladda för arbetet.

---

 

Jobbväskan är packad och Campuskortet framlagt. Jag är redo för en ny arbetsvecka!

Snart är den här söndagen slut. Jag hade bestämt mig för en rejäl vilodag efter två veckor på nytt jobb och en halvdags lokalvård hemma igår. Men… du vet hur det är… Det finns alltid nåt att göra i ett hem. Knappt har en hunnit vila ut efter en arbetsvecka förrän det är dags att ladda för en ny. Nu klagar jag inte. Den som tror det känner mig inte. Tvärtom älskar jag att plocka fram såväl rena måndagskläder som jobbväskan. Den senare står nu packad och redo för fem nya arbetsdar. Jag känner mig också rätt redo, bara jag får slappa lite i kväll och sova gott i natt.

Ända till åtta sov jag i morse. Det var skönt. Jag läste ut den urspännande boken Prio ett och påbörjade Tunneln i slutet av ljuset. Den senare ska, vad jag förstår, vara en typ av spänningsroman också. Men den börjar med Stockholm-Stockholm-Stockholm och lika mycket ångest. Därför tror jag inte att jag kommer igenom Martin Falkmans bok lika snabbt som Emelie Schepps.

Från seriemord i Norrköping till ångest i Stockholm…

 

Brunch med bok, kaffe och äggmackor.

Förmiddagen gick och jag fick en del läst och en del skrivet. Jag blev enbart störd av en torrgråtande* unge på framsidan. Stor var h*n och den förtvivlade och till sist rätt arga mamman försökte till sist lyfta berget ungen från asfalten där h*n låg och skrek och frakta det ungen med sig. Det gick sisådär. Ibland är det skönt att vara barnlös. Efter en skön dusch med hårtvätt fixade jag mig brunch nånstans mitt på dan. Jag har längtat så efter ägg och eftersom det gick bra igår gjorde jag två äggmackor idag. Det har gått lite mer än en månad sen gallstensanfallet, men den här gången har jag inte glömt det lika snabbt – bland annat eftersom det förde med sig ett tarmvred light strax efteråt…

Mamma fick helgens andra samtal på cirka en timme. Jag har sånt fruktansvärt dåligt samvete, för jag vet att hon är så ensam. Men när en jobbar en hel dag och bara har några timmar ledigt på kvällen måste i alla fall jag vara pigg och utvilad för att orka lyssna i en timme på mammas prat om räkmackor, sin frissa, knäppa tanter med mera. Därför ringer jag vanligen på helgen, men då oftast både lördag och söndag. Idag pratade hon om lite annat, visserligen om sånt som varit, fast lite nytt för mig. Jag märker att hon glömmer en del namn. Kanske handlar det om åldern, kanske till viss del att hon blir lite stressad när jag ringer. Idag blev det ett bra samtal.

Efter samtalet tog jag bilen för att leta upp stället jag ska till i morgon på ett möte. Passade på att kolla parkeringar i närheten också. Jodå, det finns, men det kostar, förstås… Så åkte jag och hämtade Fästmön efter jobbet. Vi for till Stormarknaden. Anna hade ett par ärenden där och det var faktiskt inte så mycket folk. Men Anna och jag är väldigt olika när vi handlar. Jag hade nog plockat på mig varor på tio minuter, medan Anna går och kikar, klämmer, känner och… velar. Ja, hon vet med sig att hon är en riktig lite velpotta. Tur att jag kompletterar med mina ibland rätt förhastade beslut… För det mesta har vi trots allt rätt kul när vi handlar. Vi tramsar och flamsar, idag redan vid ingången till Kvantum där månadens grönsak presenterades. Anna förklarade väldigt detaljerat vad hon tyckte att den vita sparrisen såg ut som.

Månadens grönsak är vit sparris och den liknar nåt annat, tycker Anna.

På vägen ut träffade vi vännen M och fick en pratstund innan vi tuffade vidare till Himlen i Förorten. Jag hjälpte Anna att bära in alla miljoner kassar och sandpaket. Sen var det dags att vända hemåt och värma mat. Lasagnen kompletterades med ett glas rött och det var lika gott som igår.

Bästefåtöljen ropar och jag svarar att jag snart landar där. Jag hoppas att du har haft en bra helg. Min har varit givande och både slitsam och trevlig. Men alldeles för kort…

Den kommande veckan – eller nästa – skrivs det allra sista inlägget på den här bloggen. Det måste jag förhålla mig till på nåt sätt…

*torrgråtande = Annas beteckning på en unge som gråter utan att vara ledsen på riktigt

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Uppgraderat, utfodrat och mera vin

Ett inlägg om självuppgraderingar, litteratur, hushållsarbete, mat och vin, mera vin…

---

 

Jaha. Detta var synen som mötte mig när jag skulle stänga av datorn igår kväll.

Nog för att jag skulle kunna lägga mig klockan 22 en fredagskväll, men det gör jag inte. Nån timme eller en och en halv till kan jag tänka mig att vara uppe – annars vaknar jag så tidigt på min ena av veckans två lediga dar. Fast i natt blev klockan närmare halv två innan jag kom i säng. Min dator och jag lever ibland till synes separata liv. Jag hade i princip dissat den hela fredagskvällen till fördel för litteraturen. När jag sen skulle stänga av datorn och gå och lägga mig hade eländet börjat systemuppgradera alldeles på egen hand till Windows 10. Meh! Ska inte datorägaren bestämma om detta ska ske och när, eller? Uppenbarligen inte. Uppgraderingen tog sin lilla tid och sen ville jag ju kolla att allt funkade, att inga program eller filer saknades och testa en del av det nya. Till sist tog emellertid tröttheten över efter typ 18,5 timmars vaken tid, så jag stängde av, kröp ner i sängen och somnade tvärt. Mer om Windows 10 kommer i ett senare inlägg!

 

Kaffe och Prio ett var en bra start på dan!

I morse vaknade ändå vid sjutiden. Det var lite skönt, för jag gav mig en stunds läsning i sängen med sedvanligt svart kaffe till. Sen skulle jag ju städa… Jag började igår kväll med att bädda rent, tvätta och damma. Sen tog jag slut. Så idag återstod resten… Dessutom behövde vissa golv torkas, golvbrunnar rensas och så skulle dammsugarmunstycket
frigöras från hårstrån etc.

 

 

 

Titta så mycket gott!

Jag slet på i en tre, fyra timmar och hann precis duscha innan jag skulle åka och hämta Fästmön vid jobbet för vidare färd till Annas snälla mamma och man för lunch. Den ursprungliga tanken var att vi skulle till Slottet och få sitta i Slottsträdgården, men det satte vädret stopp för. I natt ösregnade det verkligen. Jag sov underbart gott i fem timmar i natt med öppet fönster. Regnet smattrade rogivande. Tyvärr var början av den här lördagen inte regnig, men för kylig för Slottsbesök. Vi tuffade till svärmors och L:s hem i stället och blev bjudna på en hejdundrande tvårätterslunch avrundad med kaffe och kaka – jag avstod dock den senare… Att städa hade nämligen gjort mig vrålhungrig, så jag åt massor av sill och potatis och massor av laxpaj och grönsaker. Jag blev… mätt…

Det var så ljuvligt härligt med hemlagad mat att jag åt alldeles förskräckligt mycket. Nån mer mat kan jag inte få ner idag. Ändå måste jag laga mat. Jag hade nämligen tagit fram ett paket kycklingfärs som jag skulle göra lasagne på ur frysen. Eftersom här inte slängs mat lagas den ändå. Och det återstår att fixas innan jag kan hälla ner mig i bästefåtöljen och läsa igen. Prio ett är mentalt prio ett i alla fall. Jag har redan läst halva boken…

Anna är återbördad till jobbet. Mamma har fått sitt samtal och Mors dags-present är nätshoppad sen tidigare i veckan, fast inte levererad än. Eftersom Bokus kräver att mottagaren av inslagna paket ska ha mobiltelefon eller e-post-adress gick det inte att skicka paketen direkt till mamma. Mamma har mobil, men klarar inte av sms och nån e-post-adress har hon inte. Uppenbarligen tror Bokus att alla mammor har det. Dumt och tanklöst, för alla mammor är inte 45 och/eller datoriserade/sms:iga. Nu måste paketen ta omvägen över mig som bor 30 mil ifrån mamma. Och det verkar ta tid den här gången. Men för en gångs skulle blir det ett plus om jag får hämta leveransen på Årsta jävla travcafé, för då kan jag hoppa in till vännen Agneta och sno lite böcker och umgås innan hon drar söderut. Tyvärr kanske mamma inte hinner få sina Mors dags-presenter till nästa söndag, bara…

Ett eget paket har jag fått idag av lunchvärdinnan. Det var en födelsedagspresent i efterskott. Jag hade skämts ögonen ur mig om jag inte haft med nåt själv, men min After eight kändes väldigt simpel jämfört med det jag fick… Mera vin! Det passar alldeles utmärkt, för det finns ett och annat hål i vinskåpet…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Men kanske blir det ett glas rött senare. Till matlagningen, däremot, blir det en öl. Passar bra när kvällssolen tittar fram… Matlagningen ska jag ta itu med NU!

Ha en fin lördagskväll!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Pippi behövs!

Ett inlägg om styrka och att ha koll på saker.

---

 

Pippi, ge mig styrka!

Om det funnes nån jag skulle behöva just nu så är det Pippi Långstrump. Tack, tant Astrid (hon på tjugan), för henne! Eller i vart fall en del av Pippis styrka. (Ändå tackade jag nej till tårtbiten på bilden, ska du veta.) Mitt nya jobb är verkligen spännande och intressant, men fasen så mycket det är att försöka ha koll på. Vissa stunder känner jag mig smått dement. Sen kommer andra tillfällen när jag tycker att det klarnar.

 

 

För att jobbet inte ska bli alltför råddigt just nu har jag angripit en gammal befintlig kommunikationsplan och en dito policy från anno dazumal 2013. Enligt en av de medverkande skaparna av den är den snarare från 2010. Tanken är att förena de tu, en sammansmältning som sparar åtminstone några papper (även om de flesta kanske läser den mest digitalt numera). Idag efter lunch höll jag en liten dragning om mina tankar och funderingar kring planen på ett stabsmöte. Glädjande nog fick jag nickar och bra återkoppling. I övrigt ska jag ansvara för avdelningens webb och intranät och medverka alt. vara huvudredaktör i ett antal webbprojekt för hela universitetet. GULP! Vidare ska jag rycka i en del delikata frågor som kan bli som att trampa i ett getingbo. Men jag är ju så ny och dum och vet inte bättre, eller hur? (<== ganska retorisk fråga) Kort sagt: det är mycket nu. (Pippi, ge mig styrka!)

Det känns som om jag inte riktigt hinner med privatlivet. Det är som att ha en skog framför ögonen, en skog som gör att jag inte ser ens det närmaste gänget träd. Högen med böcker som ska läsas och recenseras växer, jag hinner inte höra av mig till/träffa mina vänner och Fästmön som jag vill och önskar och jag får INTE glömma bort att fixa en present TILL Mors dag (jag måste ringa mamma i kväll eller i morgon också) och att städa och tvätta bilen PÅ Mors dag – den ska besiktigas dan därpå! Alltid lika pirrigt. Förra året blev bilen underkänd för att en av tre bromslampor slutade fungera typ samma dag bilen skulle besiktigas. Men jag slapp besiktiga om den och jag såg till att få den trasiga lampan utbytt pronto.

Hej träd! Jag försöker se er.

 

Många grönsaker idag också och vegetariska enchilladas till lunch.

Idag vid lunchen hörde vännen H av sig per sms. Jag har tänkt så mycket att jag vill träffas, bland annat för att jag har en liten SAK åt H och för att H har det tufft på flera sätt än ett just nu. Jag skulle just avsluta mitt ätande och gå och ringa H, när enhetschefen och avdelningschefen joinade mig och slog sig ner vid mitt bord. Då kan en liksom inte resa sig och gå och ringa… Men det var både trevligt och bra att få prata lite med dem. De ville nog kolla läget med mig, tror jag, och det var omtänksamt. Jag gillar dem båda, i alla fall än så länge. Sinsemellan är de väldigt olika. Samtidigt är de två starka kvinnor. Genom åren har jag haft så många dåliga chefer att jag borde vara luttrad. Nu känner jag mig aningen hoppfull. Det kändes till exempel inte alls fel att benämna min särbo Anna – det är ju det hon heter. Rätt tillfälle kom och det blev naturligt att inte göra nån stor grej av det.

I morgon får jag i alla fall besök igen på jobbet, denna gång av ovan nämnda vännen H som kommer och fikar med mig på eftermiddagen. Det ska bli roligt att få visa mitt nya, fina jobb, men det ska också bli roligt att ses. Det är rätt många jag saknar just nu…

När partner och vänner nu nämnts, vill jag också framhålla vännen Agneta, som jag har hållit vänstertummen för idag. Jag hoppas att Västerås var en givande stad att besöka, hö hö hö, Agneta fattar vad jag menar. Övriga får sväva i ovisshet.

Det är dags för en macka och under tiden fundera över vad jag ska ta tag i närmast. Läsa? Mamma? Duscha? Städning, renbäddning och matlådelagning blir det den kommande helgen. Vilken typ är DU – Utelunchare eller Matlådeperson??? Berätta gärna i en kommentar så jag får skäl att gå tillbaka till datorn då och då under kvällen.

Typisk matlåda.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagsvisit på Morgonen

Ett inlägg om min söndag.

---

 

Den här helgen tog bara slut alldeles för fort. Jag minns hur ofta jag tyckte att dagarna var långa tidigare när jag inte jobbade. Inte heller har jag glömt hur ensam jag kunde känna mig dessa långa dar. Nu är det lite tvärtom. Veckans två lediga dar ska en hinna med dels hushållsarbete och andra måsten, dels vila, koppla av och hämta krafter. Och så vill en ju helst vara med familjen om en har nån.

Igår på lördagen var Fästmön och jag på en liten shoppingrunda, avslutad med en gofika. Kvällen tillbringade vi framför TV:n. Som så många andra blev vi besvikna på den däringa musiktävlingens utgång. Ingen enda jag har pratat med minns hur vinnarlåten gick. Det enda jag minns är att sångerskan skreksjöng och sånt klarar jag mig utan.

På söndagar lyckas jag ofta sova lite längre, så även denna söndag även om jag väcktes av stök och bök i huset. Igår på lördagsmorgonen vaknade jag av att en kvinna i huset skrek i stället för att prata i normal samtalston vid sjutiden. I morse vaknade jag runt 8.30 av nån dammsög. Då passade jag på att läsa ut Marina och börja på en ny loppisbok.

Den översta läste jag ut i morse och påbörjade den understa, en psykologisk thriller.

 

Jag fick ett armband från Israel.

Men ligga i sängen hela vilodagen går inte för sig. Somliga ska ju snart flytta, så vi åkte till Bauhaus och införskaffade en första laddning flyttkartonger. Därefter åkte vi ut till Morgonen för att träffa yngsta bonusdottern, som är på tillfälligt besök, hos nyligen hemkomne Israelresenären. På plats var förstås också yngste bonussonen och gossjuka katten Maxi, slagskämpen Felix med örat och Maja med Brynen. Inte minns jag när jag sist såg Frida, men länge sen var det. Det gjorde mig så glad att se henne att hon till och med fick två kramar!

Katten Felix har den gångna veckan varit i slagsmål och fick åka till veterinären med ett sönderbitet öra. Nu behandlas han med både medicin och koksalt och får inte gå ut på grund av risken att få nya bakterier i såret. Det var en skrikande kattgubbe vi mötte. Sur ringlade han ihop sig som en falukorv på Elias säng. Brorsan Maxi var desto kärvänligare och la sig tätt inpå när vi fikade – först hos mig, sen hos Anna. Lilla Maja, cirka ett år, dotter till Mini och storasyster till Annas Lucifer och Citrus, har repat sig bra från sin kastrering och ska ta bort stygnen på tisdag. Hon var en riktig liten gosfia hon också. Maja har förresten ett väldigt speciellt utseende – det ser ut som om hon har svarta ögonbryn och skägg.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag fick ett jättefint armband av Jerry. Det gjorde mig så glad. Dessutom smaskade jag i mig en tre, fyra bitar chokladöverdragen ingefära, en riktig smaksensation!

Innan jag lämnade Förorten käkade jag pizza med Anna och äldsta bonussonen, handlade och tankade. Mamma har fått ett samtal nu i kväll och det var nog bra, för hon var lite deppig. Jag funderar på att försöka hitta en bok att skicka till henne till Mors dag. Skulle vilja muntra upp henne lite, men det är svårt att göra på distans. Jag hade hoppats att skyddsängeln skulle ge även mamma lite skydd och tur. Änglarna jag har delat ut hittills har gett både nya jobb och nya hem för mottagarna!

I kväll ser jag sista avsnittet av Springfloden. Då tänker jag glo koncentrerat och inte öppna dörren även om det skulle vara så att min köksstol, som blev bortbjuden på middag igår kväll, plingar på.

I morgon börjar en ny vecka, med förhoppningsvis många spännande dar. Själv ska jag bli utbildad både för- och eftermiddag och på torsdag ska jag delta i en avdelningskonferens med avslutande buffé. Hoppas att DU får möjlighet att göra nåt kul, intressant och viktigt i veckan också!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Möten, möten, möten – nya ansikten och gamla bekanta

Ett inlägg om dag två på mitt nya jobb.

---

 

Vilken vacker penna jag har skaffat mig!

Jag har skaffat mig en alldeles fantastisk vacker penna. Den är naturligtvis orange. Och med den tänker jag försöka skapa storverk, om än inte riktigt i Nobelprisklass, men… Jag deltar i otroligt många möten, precis som alla andra på jobbet. Det får mig att undra lite hur de hinner få nåt praktiskt jobb gjort. Sen både ser och hör jag hur min snart avvikande kollega hamrar på sin dator, tar emot besök etc. Jag sitter en hel del vid min dator och surfar runt på framför allt intranätet. Dels för att lära mig hitta, dels för att söka information som jag behöver. Än så länge är jag inte betrodd att få komma ut på det trådlösa nätverket med min dator. (Min privata mobil kan jag däremot surfa på, fast det blir inte mycket tid till det.) Därför känner jag mig synnerligen analog när jag dyker upp på möten med… block och penna. ”Alla andra” har padda eller dator med sig. Förhoppningsvis kommer jag ut i cyberspace även trådlöst under morgondagen. Då kommer en gammal bekant från en tidigare arbetsplats och h*n är fortfarande en fena på IT-service.

 

 

 

 

Så glad jag blev när jag såg den här hylla i lunchrummet!

Idag hade jag matlåda från Findus med mig till lunch. Körde ett motionspass i morse när jag kom till jobbet och skuttade (nåja…) uppför fem trappor för att lägga maten i frysen. Svår andnöd blev följden och då var det tur att jag upptäckte… en bokhylla i lunchrummet! Den gav mig möjlighet till en spontan andhämtningspaus. Jag blir alltid lika glad när jag hittar bokhyllor på jobben jag har varit på. Fast här kunde de ju ta bort den däringa störande armaturen som inte gör nån nytta…

 

Ännu har jag nog inte hunnit förolämpa nån på nya jobbet. (Typisk kontorshumorskylt!)

Allting är fortfarande så nytt och jag tycker inte att jag jobbar. Jag springer på möten och hälsar på folk som berättar vad de heter och vad de gör. Några ansikten och namn minns jag, särskilt hon som heter likadant som jag själv och ett par till. Det gäller att hitta minnessaker att koppla ihop namnen med – som till exempel en snigg orange tröja vars bärare Bosse blev mycket glad när jag gav honom en komplimang om just tröjan. En del människor jag möter är helt klart mer färggranna än andra.

Min egen kaffemugg är med på fjärde arbetsplatsen.

För att jag ska känna igen mig tog jag med mig min vattenflaska och min jobbkaffemugg idag. Den muggen fick jag en gång av min äldsta bonusdotter. Det är fjärde arbetsplatsen muggen är med på. Vi får hoppas att vi får stanna här ett tag. Vädret har varit lite skumt idag, mindre sol, men väldigt kvavt. En fika på förmiddagen blev det i alla fall utomhus för min del.

Förutom att fika, hälsa och surfa springer jag som sagt på möten. På förmiddagen deltog jag i Ledningsgruppen och fick veta vad deltagarna i den och deras medarbetare jobbar med. Efter lunch var det dags för Stabsmöte. Då blev det mer husnära information och där har information, det vill säga jag framöver, en stående punkt. Får tänka ut nåt smart att säga som jag ska jobba med… 😮  Jag hoppas att jag kommer igång med att jobba mer praktiskt snart. På måndag ska jag få en kurs i intranätverktyget. Det sägs vara ett enkelt verktyg och det tror jag. Klarar jag av EpiServer, WordPress och Joomla (hjälpligt) klarar jag förhoppningsvis detta. Det som nog lär vara mer knepigt är strukturen.

I eftermiddags befann jag mig mitt emot Dômen.

Efter Stabsmötet kastade jag mig i bilen och for in till Gustavianum i stan. Jag blev rånad på 70 spänn i parkeringsavgift på S:t Eriks torg – en typisk avgift som ett visst spygrönt parti vill höja. På Gustavianum skulle jag delta i en nätverksträff bestående av universitetets kommunikatörer. Förutom två såna var ”min” fakultetskommunikatör från SLU med i panelen och showade. Eller snarare berättade om och förde dialog med oss åhörare om kommunikatörens roll. Det är ett ämne en kan prata om alltid och i alla lägen! Min gamla bekanting skötte sig exemplariskt. Själv försökte jag göra det genom att lägga band på mig och inte kommentera en del av det h*n sa – jag har ju som sagt också jobbat som fakultetskommunikatör på SLU (väldigt kort tid, dock!) men även som institutionskommunikatör. Under fikat goffade jag en GIGANTISK bulle trots att det inte är helg och så grupparbetade jag. Även under denna nätverksträff skakade jag tass med folk, framför allt såna jag tror eller vet att jag ska ha nåt att göra med.

Efter nätverksträffen hittade jag ett roligt och spännande sms från Fästmön, så jag ringde henne från bilen. Tisdagshandlingen gjorde jag på ICA Heidan idag, på grund av bilköerna på hemvägen. Och nu blir det snart en macka innan jag ringer lilla mamma och rapporterar om mina två första arbetsdagar.

Jag lever och mår bra, men hur mår DU??? Skriv gärna några rader i en kommentar till det här inlägget!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En måste klaga lite också…

Ett inlägg om exponerade kroppsdelar, oönskade kontakter och en dålig app.

---

 

Inte moget, men syns endast hemma.

När nu förra inlägget var så rosaskimrande och glatt måste jag givetvis kompensera med ett svartare och ilsket. Maj månad kan vara så härlig, så lagom varm och det är den nu. Värmen kom bara lite plötsligt. Med den upptäckte jag också att mina gamla hyresgäster talgoxarna har återintagit sin bebislya. Inget fel med det heller! Det enda som är fel med sköna maj just nu är alla nakna kroppsdelar som okända människor helt ogenerat visar upp vid de mest opassande tillfällen och platser.

Men skärp er! Shorts och linne är OK hemma, badkläder är OK på badstranden! Vuxna människor i kortbyxor känns inte… moget. Oskönt!

 

Några som aldrig tycks skärpa sig är dess förskräckliga telefonförsäljare. Jag orkar inte med dem, vill inte ha nån kontakt med dem. Därför har jag NIXat båda mina telefoner. Men ändå slinker samtal som det från Assistansbolaget för ett tag sen igenom.

Hur kan det komma sig? Kollar ni inte NIX-registret innan ni ringer?

frågar jag alltid. Från Assistansbolagets säljare fick jag sedvanligt svar:

Nä vi kollar inget register, vi får bara listor med nummer vi ska ringa.

Jag glömde fråga varifrån/från vem dessa listor kommer, men jag glömde inte att berätta att jag anmäler alla företag som okynnesringer mig till DM-nämnden. Dessvärre blev jag i fallet ovan synnerligen besviken på DM-nämndens mejlsvar som kom i lördags. Så här skriver Axel Tandberg till mig, kursiveringen och rödmarkeringen är dock min:

Bäste Ulrika H,

DM-nämnden har mottagit din anmälan mot Assistansbolaget.

DM-nämnden har, i enlighet med SWEDMAs och Föreningen Kontaktas (f.d. SCCF) branschöverenskommelse, en fastställd praxis att det som huvudregel inte är tillåtet att i försäljnings-, marknadsförings- eller insamlingssyfte ringa till privatpersoner som har låtit registrera sitt fasta telefonnummer i spärregistret NIX-Telefon. Det finns dock undantag från huvudregeln. Dessa undantag är när

· det föreligger ett etablerat kundförhållande (ingånget avtal) mellan marknadsföraren och konsumenten och samtalet avser erbjudanden om samma typ av varor eller tjänster

· samtalet genomförs inom ett år efter det att avtalsförpliktelserna fullgjorts, då anses kundförhållandet bestå.

· konsumenten lämnat sitt uttryckliga medgivande till att bli kontaktad.

Vi kommer nu att informera företaget om det inträffade samt om reglernas innehåll samt be dem att kontakta dig via e-post för att informera dig om varför samtalet ringdes.

Med vänlig hälsning

Axel Tandberg
Jur.kand.
Sekreterare i DM-nämnden

Men hallå! Jag vill inte ha nån kontakt med Assistansbolaget! Det var ju därför jag liksom anmälde dem. Lika lite som jag vill ha telefonsamtal från dem vill jag ha mejl. Därför svarade jag:

Tack för ditt svar! Men att be företaget ifråga MEJLA mig är jag inte alls nöjd med. Jag vill INTE ha någon kontakt med företaget, jag vill inte ha oönskad reklam. Det är skälet till att jag har NIX på båda mina telefoner. Vidare har jag heller aldrig varit kund hos företaget och jag har inte gett något medgivande till att de får kontakta mig. Detta gäller även att DM-Nämnden inte får be företaget kontakta mig. ABSOLUT INTE!

//Ulrika H, arg

Som grädde på det ilskna moset  kan jag slutligen inte låta bli att nämna ICA:s app. När den först kom var den OK, men ganska snart började den strula. Den var seg och ibland ville den inte starta. På senare tid har den börjat skicka dubbla notiser av erbjudanden till mig också, men bara det ena går att ladda ner på mitt kort. Det andra ligger kvar som oläst. Irriterande! Efter den senaste uppdateringen hoppades jag att den buggen var löst. Icke! Besviken blev jag också att bara vissa ICA-användare – med konto i ICA-banken, står det – kan logga in med mobilt bank-ID. Alltså jag har ett plastkort, ett betalkort, som är knutet till ett konto till vilket jag varje månad har en automatisk överföring av en matpeng. Varför anser ICA att detta inte är nåt konto? Dåligt, dumt och fel!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vinnare!

Ett inlägg om vinnare.

---

 

Den här boken vann jag i morse!

Vi är alla vinnare. Då och då. Jag känner mig som en gigantisk vinnare idag! Innan jag hade klivit ur sängen vann jag ju Emelie Schepps nya bok Prio ett. Sen ringde Annas snälla mamma och grattade på födelsedagen och till nya jobbet. Födelsedag och besked om nytt jobb inföll samtidigt för snart två veckor sen, men Annas snälla mamma var utomlands då. Hemkommen till Sverige hade maken blivit dunderförkyld, så de hade inte velat titta in. Jag blev så glad för samtalet! Annas snälla mamma gör verkligen skäl för epitetet snäll! Hon är så omtänksam, även om mig, trots att hon har tre barn, elva barnbarn och jag vet inte hur många barnbarnsbarn (sju?).

 

 

Jag vann tjugfem spänn. Eller tjugofem spänn som vi som talar svenska säger.

Men inte nog med att jag vann en bok och fick ett trevligt telefonsamtal… Jag skrapade fram en vinst på den fjärde och sista av vännen Lenas Sverigelott, en födelsedagspresent. På lotterna står det att det är vinst på var fjärde lott och det stämde verkligen! Nu vann jag 25 spänn, eller tjugfem kronor – utan ett o. En kan undra om ingen har korrekturläst lotterna innan de trycktes… Det som återstår nu i lottväg är en av mammas två Trisslotter. Den ska jag spara på till ett riktigt bra tillfälle – eller bara en dag när jag känner att jag har tur. Och nu kom jag på att mamma inte sa nåt om att hon hade skrapat nån lott åt oss igår! Undrar om hon glömde köpa..? Vi köper ju en lott vardera varannan vecka och den gångna veckan var det mammas tur. Vem vet… Hon kanske skrapade och blev en sån stor vinnare att hon inte ville dela vinsten med sin dotter! Inte då, så skulle min lilla mamma aldrig göra.

Den här dagen var betydligt lättare än gårdagen. Dan har liksom svischat förbi. Jag har börjat läsa en riktigt bra och spännande bok, loppisfyndet Låt mig ta din hand av Tove Alsterdal. Det är roligt när en gör såna fynd och extra roligt att göra en ny författarbekantskap! Jag har läst ungefär en tredjedel av boken idag – och då har jag ändå gjort andra saker, till exempel varit och tittat på en lägenhet med Fästmön. Riktigt fin var den och nu får en hålla vänstertummen!

Jag är lite skärrad, men redo för nytt jobb i morgon!

Nåt fika hos den äldre damen kom jag inte iväg på varken igår eller idag. Jag får göra ett nytt försök nästa vecka, nån kväll kanske ingen av oss har nåt att göra. I stället ringde jag en vän som har tråkigheter. Det kändes gott att samtala en stund. Sen hade jag en sms-dialog med NK* – även det en mycket omtänksam person!

Största delen av dan har gått åt till att ladda inför jobbstarten i morgon. Jag är verkligen nervös och skärrad och om jag hörde rätt när det gäller lönen känns det som om de har vissa förhoppningar om att jag ska göra smärre storverk… Eh ja… Jag sa väl att jag är provanställd sex månader innan det kan tänkas gå över i en tillsvidaretjänst??? Detta är rätt vanligt numera när det gäller tjänster inom staten. (Which reminds me att jag ska byta fack och a-kassa! ST verkar bli facket och dito a-kassa jag väljer.)

 

Men… ta-daaaaaa… Nu ska jag utse en vinnare i tävlingen Galghumor! Frågan gällde vad det står på galgen bakom denna…

”Roligt du kom” står det på galgen som hänger hemma hos mamma, men vad står det på den bakom???

Faktum är att ingen gissade rätt! Likväl ska en vinnare utses och det blir… Sister of Pain för hennes förslag:

Kul du gick

Grattis till att bjucka mig på en öl eller en fika vid tillfälle!

 

Vad det står på den bakomvarande galgen ijenklien??? Tja… detta trevliga:

”Känn dig som hemma” hade varit rätt svar.

*NK = Närmaste Kollegan (på mitt förra jobb…)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »